Framtiden för svensk forskningsinfrastruktur – utkast - Vetenskapsrådet

utkast till långsiktig plan för infrastruktur, 9 maj 2006 

Framtiden för svensk 

forskningsinfrastruktur 

– utkast 

Sida 1 av 88

Innehåll 


Innehåll....................................................................................................................................... 2 

Förord......................................................................................................................................... 3 

1. Introduktion............................................................................................................................ 5 

2. Kommittén för forskningens infrastrukturer - KFI ................................................................ 6 

3. Begreppet forskningsinfrastruktur.......................................................................................... 6 

Definition av forskningsinfrastruktur och avgränsningar ...................................................... 6 

4. Arbetet med planen, bedömningskriterier, framtida uppdatering .......................................... 7 

5. Områdesöversikter ................................................................................................................. 8 

5.1 Infrastruktur för astronomi och subatomär forskning (Bg-1)........................................... 8 

5.2 Infrastruktur för molekyl-, cell- och materialforskning (Bg-2)...................................... 19 

5.3 Infrastruktur för forskning kring jorden och dess nära omgivning (Bg-3) .................... 39 

5.4 Infrastruktur för e-science (Bg-4) .................................................................................. 48 

6. Rekommendationer .............................................................................................................. 67 

7. Infrastrukturer under uppbyggnad........................................................................................ 72 

8. Aktuella framtida infrastrukturer ......................................................................................... 73 

9. Utredningar som behöver genomföras ................................................................................. 79 

APPENDIX KFI:s och beredningsgruppernas ledamöter........................................................ 87 

Sida 2 av 88

Förord 


I januari 2005 inrättades KFI, kommittén för forskningens infrastrukturer, vid Vetenskapsrådet. 

KFI:s huvuduppdrag, som beslutats av Vetenskapsrådets styrelse, är att främja och stödja 

uppbyggnad och utnyttjande av infrastruktur för svensk forskning av högsta vetenskapliga 

kvalitet inom Vetenskapsrådets ämnesområden. Styrelsen vill samla ansvaret för ärenden 

avseende forskningsinfrastrukturer i denna nya kommitté för att få en större tydlighet i 

hanteringen av infrastrukturärenden och åstadkomma en bättre planering med större 

långsiktighet och - inte minst - en samlad internationell överblick. 

Ett led i uppdraget till KFI är att svara för en långsiktig, rullande, strategisk planering 

avseende stöd till planering, utveckling, uppbyggnad, drift och avveckling av infrastrukturer 

med olika detaljeringsgrad för olika tidsperspektiv. En aktuell plan ska redovisas för 

Vetenskapsrådets styrelse i juni varje år. Perspektivet för verksamheten ska omfatta 

investeringens hela livslängd och ta hänsyn till driftkostnader och kompetensbehov. 

Denna rapport är ett arbetsutkast till den plan som ska diskuteras vid Vetenskapsrådets 

styrelse i mitten av juni 2006. Rapporten har tagits fram av KFI och dess fyra 

beredningsgrupper; som ansvarar för bevakning av infrastrukturen inom följande områden 

1) astronomi och subatomär forskning 

2) forskning om molekyler, celler och material 

3) forskning om jorden och des nära omgivning 

4) e-vetenskap eller e-science. 

Beredningsgrupperna har gjort en inventering av såväl existerande infrastruktur som planer och 

behov av infrastruktur inom respektive område och fört fram rekommendationer till KFI. I 

arbetet har experter och representanter för forskarsamhället engagerats i olika väsentliga frågor. 

Diskussion har även förts med universitetsledningarna under våren 2006. 

Tyngdpunkten i detta arbetsutkast av rapporten ligger på breda områdesöversikter där 

forskningsinfrastrukturen, både den existerande och planerad ny infrastruktur, sätts i sitt 

sammanhang. I rapporten förs också fram ett antal rekommendationer där mogna 

infrastrukturprojekt med stor betydelse för framtida forskning identifieras. Dessutom pekas i 

rapporten ut ett antal viktiga områden där utredningar snarast behöver göras för klargöra hur 

infrastrukturen kan byggas upp, förbättras, ordnas eller effektiviseras. 

KFI önskar nu synpunkter på innehållet i det föreliggande utkastet till långsiktig strategisk 

plan för forskningsinfrastruktur. Synpunkter kan föras fram vid en öppen presentation i 

Stockholm den 9 maj och därefter i en öppen nätdiskussion på Vetenskapsrådets hemsida 

fram till den 19 maj 2006 kl 17. Senare kommer det att finnas möjligheter att bidra med stoff 

till uppdateringen av planen - en ny version ska vara klar till juni 2007. 

Den färdigställda planen kommer att utgöra ett viktigt underlag inför diskussioner om finansiering 

av infrastruktur från Vetenskapsrådet. Finansiering av såväl existerande som framtida 

infrastrukturer sker oftast tillsammans med andra aktörer, antingen nationellt eller 

internationellt. Planen kommer därför även att utgöra ett underlag i diskussioner med andra 

finansiärer om framtida infrastruktur. 

Sida 3 av 88


Inom Europa finns det för närvarande ett stort fokus på forskningens infrastruktur där man 

inom ramen för European Strategy Forum on Research Infrastructures (ESFRI) arbetar med 

en roadmap för paneuropeisk forskningsinfrastruktur, som ska publiceras i oktober 2006. Det 

blir särskilt viktigt för Sverige att ta del av detta arbete och förhålla sig till denna första plan 

för gemensam europeisk forskningsinfrastruktur. 

Sida 4 av 88

1. Introduktion 


En tendens inom många vetenskapsområden är att gemensam forskningsinfrastruktur, alltifrån 

avancerade acceleratoranläggningar till beräkningsresurser, datanät och öppna databaser, får 

allt större betydelse för forskares möjligheter att bedriva ledande forskning. Ofta är 

infrastrukturen och dess prestanda helt avgörande för forskningens framsteg. Några exempel: 

Omfattande databaser är en förutsättning för stora delar av den samhällsvetenskapliga 

forskningen 

Kunskapen om materiens innersta beståndsdelar är helt avhängig partikelacceleratorer 

Kunskapen om universum och dess utveckling är beroende av observationer med olika 

typer av teleskop 

Kunskapen om molekylers och materials atomära struktur och funktion är beroende av 

en hel rad av metoder, där infrastrukturer för synkrotron- och neutronstrålning spelar 

en avgörande roll 

Möjligheterna att utforska polartrakterna och havsbottnarna är beroende av 

forskningsfartyg 

Klimatforskningen är beroende av globala detektionsystem för att följa 

klimatförändringar 

Högpresterande datorer är avgörande för vår förmåga att analysera omfattande dataset 

eller simulera förlopp inom de flesta vetenskapsområden 

Verktygen för forskningen har ofta blivit så avancerade, dyrbara eller komplexa att samverkan 

mellan aktörer med kompletterande kompetenser i en region, nationellt, internationellt eller 

globalt, har blivit nödvändigt för konstruktion, drift eller funktion av infrastrukturen. En 

noggrann och långsiktig planering och prioritering av infrastrukturer är väsentlig för 

forskningens utveckling, eftersom infrastrukturen ofta öppnar nya och unika möjligheter för 

forskningen men även innebär omfattande investeringar och långsiktiga åtaganden i form av 

drift och uppgradering. 

I flera länder pågår strategiska arbeten med att ta fram s.k. roadmaps for 

forskningsinfrastruktur. I USA har detta nyligen gjorts bl.a. av Department of Energy (DOE) 1 , 

National Science Foundation (NSF) 2 , och National Institutes of Health (NIH) 3 . I Europa pågår 

ett omfattande arbete för att ta fram en roadmap för pan-europeisk forskningsinfrastruktur för 

alla forskningsområden inom European Strategy Forum on Research Infrastructures (ESFRI) 4 . 

ESFRI:s roadmap blir klar under hösten 2006. Storbritannien 5 har nyligen tagit fram en 

roadmap för forskningsinfrastruktur och Danmark har nyligen gjort en omfattande inventering 

av befintlig forskningsinfrastruktur samt framtida behov 6 . 

Detta dokument utgör ett utkast till den Vetenskapsrådets första långsiktiga plan för 

forskningsinfrastruktur. Det kommer att utgöra ett väsentligt underlag för diskussioner om 

finansiering av framtida infrastruktur, dels nationellt men även med andra finansiärer samt 

med andra länder för gemensam internationell infrastruktur. 

1 

http://www.science.doe.gov/Scientific_User_Facilities/History/20-Year-Outlook-screen.pdf 

2 

http://www.nsf.gov/attachments/102806/public/NSFFacilityPlan.pdf 

3 

http://nihroadmap.nih.gov/ 

4 

http://www.cordis.lu/esfri/roadmap.htm 

5 

http://www.ost.gov.uk/research/funding/lfroadmap/2005/lfroadmap2005.pdf 

6 

http://www.forskningsinfrastruktur.dk/ 

Sida 5 av 88


2. Kommittén för forskningens infrastrukturer - KFI 

Vetenskapsrådets kommitté för forskningens infrastrukturer, KFI, har till uppgift att främja 

och stödja uppbyggnad och utnyttjande av infrastruktur för svensk forskning av högsta 

vetenskapliga kvalitet inom Vetenskapsrådets ämnesområden. Verksamheten innefattar 

utlysning och beredning av ansökningar, deltagande i internationella samarbetsorganisationer, 

uppföljning, utvärdering samt strategiskt arbete. 

Till sin hjälp har kommittén fyra beredningsgrupper, för infrastrukturer avseende 1) astronomi 

och subatomär forskning 2) forskning om molekyler, celler och material 3) forskning om 

jorden och dess nära omgivning 4) e-vetenskap eller e-science. 

Varför en plan? 

KFI verkar för att svenska forskare ska få tillgång till och utveckla infrastruktur för forskning 

av högsta kvalitet inom alla vetenskapsområden. Den långsiktiga plan, som nu presenteras i 

denna rapport, är ett led i det arbetet. Planen ska ses som en aktuell översikt över behovet av 

forskningsinfrastruktur för en svensk grundforskning i världsklass i ett tidsperspektiv av tio 

till tjugo år framåt i tiden. Planen pekar på behov av utveckling av ny infrastruktur, 

rekommenderar uppgradering av existerande infrastruktur och utfasning av infrastruktur som 

inte kommer att vara konkurrenskraftig. Den identifierar även områden eller faciliteter för 

vilka ytterligare utredningar behöver göras. Planen ska vara långsiktig men rullande, d.v.s. 

den ska uppdateras regelbundet för att inkludera ny utveckling eller resultat av nya 

utredningar eller utvärderingar. 

Planen kommer att användas vid strategiska diskussioner inom Vetenskapsrådet, med olika 

aktörer som forskarsamhälle, universitet, och forskningsfinansiärer inom och utom landet. 

Planen kommer att utgöra ett övergripande underlag inför beslut om finansiering eller 

avveckling av infrastrukturer. Den ska alltså inte ses som en strikt prioriteringslista eller som 

ett löfte om finansiering. Beslut om finansiering av forskningsinfrastruktur är i många fall 

beroende av samfinansiering från flera aktörer och mer detaljerade utredningar eller 

utvärderingar behöver göras inför beslut. 

3. Begreppet forskningsinfrastruktur 

Definition av forskningsinfrastruktur och avgränsningar 

Med forskningsinfrastruktur menas till exempel forskningsanläggningar, databaser, 

samarbetsorganisationer eller omfattande datanät. Infrastrukturer för grundläggande forskning 

som faller inom KFI:s ansvarsområde är de helt eller delvis uppfyller följande generella 

kriterier: 

• är av brett nationellt intresse 

• ger förutsättningar för världsledande forskning 

• utnyttjas av ett flertal forskargrupper/användare med högt kvalificerade 

forskningsprojekt 

• är så omfattande att enskilda grupper inte kan driva dem på egen hand 

Sida 6 av 88


• har en långsiktig planering för vetenskapliga mål, finansiering och utnyttjande 

• är öppet och enkelt tillgängliga för forskare och ha en plan för hur tillgängligheten ska 

förbättras (gäller både utnyttjande av infrastrukturen, tillgång till insamlade data och 

presentation av resultat) 

Utöver de generella kriterierna kan andra aspekter ha betydelse, till exempel infrastrukturens 

forskningsstrategiska betydelse, att den är avgörande för kompetensuppbyggnad eller andra 

speciella förutsättningar. 

Avgränsning 

Den forskningsinfrastruktur KFI ansvarar för i dagsläget är till stor del given av 

Vetenskapsrådets (och dess föregångares) tidigare åtaganden. Exempelvis hanterar KFI i 

nuläget inte bibliotek och museisamlingar eller arkiv för olika typer av klimatdata trots att de i 

en vidare mening och i vissa fall skulle kunna klassas som infrastruktur enligt ovanstående 

allmänna kriterier. Utvidgning av Vetenskapsrådets ansvarsområden för infrastruktur utanför 

dagens avgränsningar behöver normalt åtföljas av motsvarande utvidgade möjligheter till 

finansiering. 

4. Arbetet med planen, bedömningskriterier, framtida 

uppdatering 

Första steget i arbetet med planen var en inventering av befintlig och planerad infrastruktur 

samt behov av nya satsningar. KFI:s fyra beredningsgrupper har gjort områdesöversikter inom 

sina respektive områden. Förutom kartläggning av befintliga och planerade infrastrukturer 

innefattar de också behovsanalys och en bedömning av vad som tekniskt-vetenskapligt kan 

förverkligas. Slutligen har beredningsgrupperna gett övergripande rekommendationer inom 

respektive område. 

Som ett led i arbetet har KFI bl.a. arrangerat hearings om svenskt deltagande i röntgenfrielektronlasern 

XFEL i Hamburg, kärnfysikanläggningen FAIR i Darmstadt, framtidsseminarier 

om European Spallation Source som föreslås byggas i Lund, samt om gridteknologins 

utveckling och användning. KFI:s beredningsgrupper har under framtagandet av 

områdesöversikter och rekommendationer inhämtat underlag i form av vetenskaplig 

information, tekniska och ekonomiska råd och synpunkter från olika instanser samt tagit del 

av utvärderingar och utredningar. Ett tidigare utkast av planen har även gått på remiss till 

Vetenskapsrådets ämnesråd för synpunkter. 

KFI har därefter gjort en sammanvägd bedömning av de långsiktiga behoven av 

forskningsinfrastrukturer. Bedömningen avser det långsiktiga nationella vetenskapliga intresset 

för forskningsinfrastrukturer inom Vetenskapsrådets alla ämnesområden. Specifika 

bedömningar görs kring angelägenheten av existerande och planerade infrastrukturer som nått 

tillräcklig mognad i planeringen (dvs har en väl utvecklad vetenskaplig motivering och teknisk 

plan för utformning), medan det för vissa områden eller problemställningar krävs vidare 

utredningar. 

Denna plan blir den första svenska långsiktiga planen för forskningsinfrastruktur och den 

kommer enligt planerna att antas av Vetenskapsrådets styrelse vid dess sammanträde i juni 

Sida 7 av 88


2006. Planen har ett perspektiv på ca 10-20 år och kommer att revideras årligen. Preliminärt 

kommer en reviderad version att finnas tillgänglig under sommaren 2007. Slutsatserna i den 

kommer att ingå i Vetenskapsrådets underlag för nästa forskningsproposition. 

5. Områdesöversikter 

KFI:s fyra beredningsgrupper har utarbetat områdesöversikter över sin ansvarsområden. 

Översikterna innehåller en kort beskrivning av den forskning som bedrivs och hur man ser på 

den framtida utvecklingen av forskningsfälten. Som underlag till översikterna har grupperna 

inventerat befintliga infrastrukturer, infrastrukturer som är under planering och infrastrukturer 

som forskningen är i behov av på längre sikt. Den två sistnämnda kategorierna förslås ofta i 

form av utredningar vars syfte blir att besvara frågor som; Vilka svenska forskningsintressen 

motiverar satsningen, konkurrenskraft och relevans av det tekniska konceptet samt vad 

kommer det att kosta? 

Även om beredningsgruppernas områdesöversikter innehåller samma typ av information är de 

mycket varierande i sin utformning. Möjligen avspeglar den varierande utformningen 

olikheter i gruppernas ansvarsområden. Säkerligen finns det luckor, både i beskrivningarna av 

forskningen och i identifieringen av infrastrukturer, men KFI:s långsiktiga plan är ett levande 

dokument och läsaren uppmanas att komplettera översikterna. Det görs bäst genom att ge sina 

synpunkter i det Web-forum som upprättats just för det ändamålet. 

5.1 Infrastruktur för astronomi och subatomär forskning (Bg-1) 

Tillgängligheten till forskningsinfrastrukturer är av vital betydelse för att forskare skall kunna 

etablera sig i den absoluta forskningsfronten inom sina respektive forskningsfält. Detta är 

speciellt påtagligt inom astronomi, astrofysik, fusion, kärn- och partikelfysik vilket är de 

forskningsfält som täcks av Bg-1s ansvarsområde. Infrastrukturerna inom dessa områden är 

av sådan art och komplexitet att varken enskilda forskargrupper eller länder ensamt kan driva 

och finansiera dem. Detta måste organiseras och drivas på internationell basis. 

Infrastrukturerna inom Bg-1s ansvarsområde skall: 

• vara av stort nationellt/internationellt intresse 

• vara tillgängliga för framstående forskare inom de olika områdena 

• ge möjlighet till långsiktig planering 

• vara öppet för att kommunicera resultat till flera grupper i samhället 

• ge möjlighet till utveckling av styrkeområden 

Bg-1 har gjort en kartläggning av befintliga infrastrukturer med svenskt engagemang och 

också listat sådana där svenska forskare för närvarande inte är involverade. Vi har även 

försökt identifiera infrastrukturer med svenskt intresse som kommer i drift inom de närmaste 

5-15 åren. 

Astronomi och astropartikelfysik 

Vetenskapliga frågeställningar 

Sida 8 av 88


Inom astrofysik och astropartikelfysik finns ett antal frågor av speciellt intresse och som 

mycket av de nuvarande infrastrukturprojekten är inriktade emot. Hur uppkom Universum 

och den struktur vi har idag i form av galaxer och ändå större strukturer? När bildades de 

första stjärnorna och med dem de grundämnen vi har runt oss? Hur uppkommer de planeter vi 

observerar runt ungefär 10 % av alla stjärnor, och kopplat till detta, hur uppkommer 

biologiskt liv? Andra högintressanta frågor är kopplade till de mest extrema processerna och 

tillstånden i form av supernovor, neutronstjärnor och svarta hål. 

Nära relaterat till detta har vi ett antal frågor som berör grundläggande fysik. Främst av dessa 

är frågan om egenskaperna hos den mörka materian och den mörka energi som Universum 

tycks domineras av. Detta har med all säkerhet avgörande implikationer på fundamental 

fysikaliska teorier som supersträngteorier. 

De enorma framsteg som gjorts under de senaste årtiondena inom detta område är till största 

delen ett resultat av nya instrument och teleskop, tillsammans med modern teknik, som 

inneburit allt mer detaljer och kunskap om allt ljussvagare objekt. Parallellt har ökad datakraft 

inneburit möjligheter att bearbeta de enorma datamängder som insamlats. Nästan allt vad vi 

vet om t.ex. mörk energi och materia kommer från sådana observationer. Samtidigt har nya 

satelliter öppnat nya våglängdsområden som i samband med markbundna instrument gett helt 

nya möjligheter att studera t.ex. röntgen- och gammastrålning från svarta hål, eller 

infrarödstrålning från planetdiskar under bildande. Även neutriner kan nu användas som 

informationsbärare om kosmiska processer. Svenska forskare inom området har alltså stora 

behov vad det gäller tillgång till avancerad infrastruktur. 

Vad det gäller astrofysiken så kan man enkelt säga att denna innefattar observationer och teori 

av olika objekt observerade med fotoner. Astropartikelfysik är ett område som gränsar både 

mot astrofysiken och mot partikelfysiken. Speciellt studeras partikelflöden från 

astrofysikaliska källor, (t ex flöden av neutriner, protoner och antiprotoner, gravitoner), samt 

olika effekter av de okända energislagen ”mörk materia” och ”mörk energi” som enligt de nya 

rönen utgör 96 % av universums energiinnehåll. Kosmologin sträcker sig över bägge dessa 

områden. Gränsen mellan astropartikelfysik och astrofysik är dock mycket diffus, och till stor 

del artificiell. T.ex. studeras den mörka materian observationellt till stor del i samma projekt 

som också studerar storskalig struktur, och galaxbildning. Ett annat exempel är IceCube, där 

neutrinoobservationer kan ge värdefull information om t.ex. aktiva galaxer och 

gammastrålningsutbrott, liksom mörk materia. 

Befintliga faciliteter 

ESO 

ESO högkvarteret är beläget i Garching, München. Detta är den viktigaste markbundna 

faciliteten och används av astronomer vid alla svenska institutioner. Mindre och medelstora 

optiska teleskop finns på La Silla. Very Large Telescope (VLT) på Paranal är för 

närvarande det mest framgångsrika optiska teleskopet i 8-10 m klassen. Detta togs i drift 1999 

och man håller för närvarande på och utvecklar andra generationens instrument för 

teleskopen. Dessa teleskop är de viktigaste resurserna för svensk optisk astronomi. 

Teleskopen används också tillsammans som en interferometer, VLTI, med en maximal 

baslängd av 100 m, för bl.a. studier av stjärnytor, extrasolära planeter och områden nära 

svarta hål i galaxcentra. 

Svenska Solteleskopet på La Palma 

Sida 9 av 88


Svensk huvudman för detta är KVA. Anläggningen används i huvudsak av solgruppen vid 

KVA (Stockholms Observatorium). Teleskopet har den bästa bildkvaliteten av alla 

existerande solteleskop. Ett nästa generations teleskop med 2.5 m diameter har börjat 

diskuteras mellan olika europeiska institutioner. ISF:s ställning som en av KVA:s institutioner 

har nyligen börjat omprövas av KVA:s ledning. 

Nordic Optical Telescope på La Palma 

Detta är ett 2.5 m teleskop som drivs gemensamt med de Nordiska länderna. Användarna 

kommer från SU, UU och LU. En specialisering av verksamheten diskuteras just nu för att 

effektivisera driften. Ett gemensamt ¨Northern Hemisphere Observatory¨ (CNO) på La Palma, 

där alla de medelstora teleskopen på La Palma tänks ingå, diskuteras just nu. NOT skulle här 

vara det nordiska bidraget. Starten av detta är beräknat till år 2009. En utvärdering av NOT 

har gjorts under våren 2006 och rekommendationerna är under diskussion. 

Onsala rymdobservatorium 

Denna nationella facilitet, finansieras av VR. De driver 20 m och 25 m teleskopen på Onsala 

och den svenska delen av APEX (se nedan). Byggandet av flera viktiga mottagare bedrivs 

inom faciliteten, bl.a. till APEX och ALMA. Man är också starkt engagerad i satelliten ODIN, 

liksom den kommande ESA-satelliten Herschel. Onsala är nod i det Europeiska VLBI-nätet 

(Very Long Baseline Interferometry). Användarna kommer i huvudsak från Göteborgs- och 

Stockholmsgrupperna. VLBI används också för geovetenskap (kontinentaldrift). Det 

viktigaste instrumentet under de närmaste åren är APEX. Denna anläggning, belägen på 

Chajnantor i norra Chile, är ett submillimeterteleskop. Det togs i drift hösten 2005 och de 

första resultaten är mycket lovande. Detta är ett teleskop av samma typ som kommer att ingå i 

ALMA, och kommer att fungera som en förberedelse för detta. Framförallt för mycket höga 

frekvenser kommer teleskopet att vara unikt. Onsala diskuteras som ett regional centrum för 

stöd till ALMA för de nordiska länderna (S, SF, DK). 

LOFAR 

Detta är en huvudsakligen nederländsk stor anläggning med tusentals enkla radioantenner för 

långvågig radiostrålning, som bl.a. kan undersöka kosmiska processer i det tidiga universum,. 

Det svenska ursprungliga deltagandet har varit inriktat mot rymdplasmafysik. Man diskuterar 

nu ett astronomiskt engagemang inom LOFAR-projektet, där Onsala skulle fungera som en 

extra nod för VLBI-liknande tillämpningar. För detta har man nyligen erhållit ett 

planeringsbidrag från KFI. 

Neutrinoteleskop 

Här är AMANDA-detektorn och dess större efterföljare IceCUBE det viktigaste projektet ur 

svensk synvinkel. De svenska forskargrupperna i Stockholm och Uppsala (samt en mindre 

grupp från Högskolan i Kalmar) har varit med i uppbyggnaden av denna nya teknologi sedan 

början av 1990-talet. IceCUBE har just börjat byggas och beräknas stå klar 2010. Under minst 

15 år räknar man med att den färdiga detektorn ska samla in data. Formerna för hur 

driftskostnaderna ska delas mellan amerikanska NSF och de övriga deltagande grupperna 

diskuteras för närvarande i en styrkommitté, där VR är representerat. 

Sloan Digital Sky Survey (SDSS) 

Detta är en markbaserade anläggning med dedikerat teleskop har just avslutat sin första 

mycket framgångsrika fas. Speciellt genom att kombineras med stora datorsimuleringar av 

universums strukturbildning kan dessa studier ge mer detaljerad information om den mörka 

Sida 10 av 88


materians egenskaper. SDSS II kommer också att användas för studier av supernovor med 

måttliga rödskift. En grupp vid Fysikum, Stockholms universitet deltar i detta projekt. 

Framtida beslutade anläggningar 

ALMA 

Radiointerferometer för millimeterområdet som kommer att placeras på Chajnantor i norra 

Chile på 5000 m höjd. Det kommer att bestå av 50 teleskop, vart och ett med 12 m diameter. 

Denna anläggning kommer att tas i drift omkring 2011. Upplösningen vid de kortaste 

våglängderna är < 0.1 bågsekunder, alltså lika eller bättre än Hubble Space Telescope. Onsala 

är inblandat i byggandet av flera av detektorerna till projektet. ALMA kommer, då det 

färdigställts, att vara det viktigaste instrumentet inom radioområdet. 

ELT (Extremely Large Telescope) 

ELT är samlingsnamnet för nästa generations teleskop. ESO har i sin strategiska plan fram till 

2020 satt ett ELT som sin högsta prioritet. Man har inom ESO utvecklat en egen design av ett 

ELT i form av OWL som planeras ha en huvudspegel av 60-100 m diameter. Ett annat 

koncept, utvecklat framförallt i av teleskopgruppen i Lund, kallat Euro50, beräknas få en 

spegel med ca 50 m diameter. Då mycket av tekniken är oprövad och ställer extremt höga 

krav på både optik, elektronik och mekanik är det viktigt att flera olika koncept utvecklas 

parallellt under denna fas. Ett liknande utvecklingsprojekt, Opticon, för bl.a. adaptiv optik 

finns, vilket kommer att få allt större betydelse inte minst för ett ELT. Tidsskalan för ELT 

projektet är 2015-2020 och det finns med på ESFRI-listan ¨List of Opportunities¨. 

Designfasen av OWL har under hösten 2005 utvärderats. Som ett resultat av detta kommer 

man nu att fokusera arbetet på ett teleskop i storleksklassen 40-60 m. Lundagruppens arbete 

kommer därför att bli extra aktuellt. En europeisk styrgrupp för ELT-utveckling finns, där VR 

är representerat. 

Framtida ej beslutade anläggningar 

SKA (Square Kilometer Array) 

Detta är en långvågig radiointerferometer med en ungefärlig yta av en kvadratkilometer. Detta 

kommer att komplettera ALMA för längre våglängder. Det bygger på ny teknologi där man 

planerar använda en relativt enkel antenndesign tillsammans med mycket sofistikerad 

elektronik och databearbetning. LOFAR är ett första steg mot denna teknik. SKA kombinerar 

ett extremt stort fält med hög spatial upplösning och känslighet. Denna array är bl.a. intressant 

för att studera rejonisationsepoken inom galaxbildningen, protoplanetskivor, samt för tester av 

relativitetsteorin med hjälp av pulsarer. Tidsskala för SKA är 2020+. Det är nämnt som ett av 

¨global projects¨ på ESFRI listan över ¨List of Opportunities¨. 

Både ett ELT och SKA kommer att innebära helt nya möjligheter inom kosmologin (galax- 

och strukturbildning, mörk materia/energi), extrasolära planetsystem och studier av kompakta 

objekt i galaxcentra, och kompletterar varandra, liksom ALMA. 

Neutrinoteleskop 

Europeiska grupper från Frankrike, Grekland och Italien samarbetar inom det europeiska 

nätverket KM3NeT. Detta nätverk är omnämnt i ESFRI listan över ¨List of Opportunities¨. 

Det är f.n. oklart hur de svenska grupperna med sitt stora amerikanska samarbete ställer sig 

till deltagande i detta sameuropeiska aktiviteter. 

Sida 11 av 88

Rymdbaserade projekt 


Inom både astrofysik och astropartikelfysik planeras ett stort antal projekt av rymd- eller 

ballongbaserad natur inom både ESA och NASA. Många av dessa har svensk medverkan 

antingen inom ESA:s ram eller som individuellt svenskt deltagande, t ex ODIN, JWST (SU), 

Herschel (Chalmers), och GLAST (KTH och SU). Då huvudvikten av ESFRI:s verksamhet 

är inriktad mot markbundna projekt diskuteras dock ej dessa i detalj. Se dock nedan för vissa 

av dessa projekt, som beskrivs eftersom de, i kombination med markbundna instrument, utgör 

viktiga delar av de experimentella insatserna i astropartikelfysik och kosmologi. 

Gammastrålning 

Det stora projektet som just nu byggs upp är satelliten GLAST (Gamma Ray Large Area 

Space Telescope), som bl.a. kommer att undersöka de mest energirika processerna kring 

svarta hål, samt leta after signaler från annihilation av mörk materia. Detta projekt, med 

totalkostnad kring 2 miljarder SEK, har svenskt deltagande (i huvudsak de tre grupperna i 

AlbaNovas VR-finansierade starka forskningsmiljö HEAC, High Energy Astrophysics and 

Cosmology). Förutom stöd till analys och rekonstruktion har den svenska GLAST-gruppen 

ansvarat för inköp och kalibrering av de ca 2000 kristaller av CsI som utgör satellitens 

elektromagnetiska kalorimeter. Finansieringen har huvudsakligen kommit från KAWstiftelsen 

(20 MSEK). Stöd har också erhållits från VR och Rymdstyrelsen. 

Antimateria 

KTH:s grupp för astropartikelfysik är involverad i några ytterligare rymdprojekt. PAMELA 

(Italien/Ryssland, planerad uppskjutning 2006) kommer att mäta antiprotoner och positroner 

med oöverträffad precision, vilket är av stort intresse med tanke på eventuella bidrag från den 

mörka materian. PoGo (planerad uppskjutning 2008) är ett kommande ballong- och 

satellitprojekt med syfte att mäta polarisationen hos gammastrålningen från olika punktkällor. 

Finansieringen av den svenskbyggda utrustningen (antikoincidenssköld) kommer från KAW, 

Rymdstyrelsen och VR (via HEAC) bidrar också. 

Projekt på längre sikt 

Den fundamentala frågan om vad som utgör den mörka energin kommer med största 

sannolikhet att undersökas med ett NASA-finansierat projekt som lysts ut för anbud, JDEM, 

med uppskjutning ca 2015. Ett av projekten som tävlar om denna utlysning är det Berkeleyledda 

SNAP (SuperNova/Acceleration Probe) där Stockholms universitet deltar under ledning 

av Ariel Goobar. 

Ersättaren till Hubble-teleskopet, det ovan nämnda mellan ESA och NASA gemensamma 

JWST, kommer med största sannolikhet att dra till sig svenska grupper, även i 

astropartikelfysik. Samma gäller det rymdbaserade projektet för gravitationsvågor LISA, 

även det ett gemensamt ESA/NASA-projekt. 

Projekt i astropartikelfysik som för närvarande saknar svenskt deltagande 

Den europeiska Planck-satelliten, som kommer att undersöka den kosmiska 

bakgrundsstrålningen med ännu bättre noggrannhet än WMAP-satelliten (särskilt den 

Sida 12 av 88


polariserade signalen), har ingen svensk deltagande grupp (däremot har både Norge, Finland 

och Danmark prominenta deltagande grupper). Likaså finns ett stort antal markbaserade 

instrument som med ännu större känslighet kommer att detektera den mer småskaliga delen 

av fluktuationsspektrum, samt även eventuellt kan komma att detektera så kallad Bmodfluktuationer 

– en av den så kallade inflationsmodellens förutsägelser i kosmologi. 

I Europa, liksom i USA och Japan, pågår en intensiv utveckling av experiment som med 

ultralåg bakgrund och med hög precision söker efter spridningsprocesser mellan mörk materia 

och olika detektormaterial (ofta NaI, Ge eller Xe). Denna s.k. direkta detektion av mörk 

materia, som anses som en av de mest lovande metoderna, saknar svensk aktivitet. Däremot är 

som nämnts Sverige världsledande i de indirekta metoderna för detektion genom IceCUBE-, 

GLAST- och PAMELA-projekten. 

Det bör noteras att Sverige genom sin medverkan i ATLAS experimentet vid CERN:s LHCaccelerator 

kommer att kunna bidra till att undersöka ett flertal olika teorier för mörk materia, 

om denna utgörs av elektriska neutrala partiklar med massa mindre än ungefär en TeV. 

Speciellt är LHC utmärkt väl lämpad för att söka efter så kallade supersymmetriska partiklar, 

som tillhör de teoretiskt favoriserade kandidaterna till mörk materia. 

Fusion 


Kombinationen av en ökande befolkning och förväntningar på en ökad levnadsstandard för 

jordens befolkning gör att behovet av elektrisk energi kommer att öka signifikant i framtiden. 

Behovet av att samtidigt minska användandet av fossila bränslen leder till att nya energikällor 

måste utvecklas. Forskningen kring fusion har visat att fusion potentiellt kan vara en lösning 

på världens ökande energibehov och samtidigt ha en hanterbar inverkan på miljön. Flera 

fysikaliska och tekniska frågor återstår dock att besvaras innan man fullt ut kan utnyttja fusion 

som energikällan även om de grundläggande principerna har bevisats. De öppna frågorna är 

fortfarande hur man skall optimera processen för att få en attraktiv och ekonomisk försvarbar 

energikälla. 

Det svenska fusionsprogrammet är del av det Europeiska fusionsprogrammet koordinerat 

genom EURATOM som skapades 1958 och som Sverige är medlem av sedan 1976. 

Huvudexperimentet i det Europeiska programmet är JET (beläget i UK). 

Den svenska associationen, kallad EURATOM-VR administreras av VR, innefattar 

fusionsforskare från Chalmers (fyra olika institutioner), från KTH (fyra olika institutioner), 

från Uppsala universitet (tre olika institutioner) samt från personal från Studsvik. Varje 

association i den Europeiska fusionsverksamheten, EURATOM, kan få tillgång till data från 

de olika Europeiska experimenten genom vetenskapliga samarbeten. Data från JET finns 

likaledes tillgängligt för associationerna medan forskare utanför de Europeiska 

associationerna kan få tillgång till data efter en viss tid. En internationell fusionsdatabas 

upprätthålles och uppdateras och kan bli tillgänglig genom medlemskap i den internationella 

fusionsforskningen. 


Sida 13 av 88


JET är belägen i Culham, Oxfordshire, England. JET startades 1983 och utgör fortfarande 

den mest avancerade fusionsforskningsanläggningen i världen och den enda som kan köra 

tritiumexperiment. JET byggdes med en volym ca 100 ggr större än något experiment vid den 

tiden och med ett D-format plasmatvärsnitt. Redan 1991 kördes det första tritiumexperimentet 

som gav 16MW fusionsenergi och Q=0.7 d.v.s. mycket nära ”break-even”. Med JET 

experimentet ökade fusionstrippelprodukten från 1/10000 till 1/6 av värdet som krävs för 

tändning av plasmat. JET anläggningens operationella tid har nu blivit godkänt fram till 2010. 

Svenska forskare utgör en stor del av den rörliga personal som finns vid JET när 

experimenten körs. Huvuduppgifterna för det förlängda programmet är fokuserade mot ITER 

relaterade frågor. 

De svenska fusionsforskarna deltar mestadels i den experimentella och teoretiska samordnade 

fusionsforskningen genom personella insatser. Ett undantag är att Uppsalagruppen har 

levererat två neutrondiagnostikinstrument under 2005. Dessa instrument är de enda större 

instrumentsatsningar som den svenska associationen har bidragit med till JET-EFDA. 

Förutom JET experimentet upprättas nu Europeiska ”Task-forces” som skall leda R&D 

arbetet inom fusionsforskningen och som skall samordna det Europeiska forskningsarbetet. 

2005 har två grupper inom forskningsområdena i) plasma-vägg-växelverkan och ii) teorimodellering 

av fusionsplasma skapats. Svenska forskare finns med i båda dessa 

arbetsgrupper. 

Nationella Europeiska fusionsforskningsanläggningar med internationellt deltagande 

Svenska forskare kan deltaga i forskningen vid dessa anläggningar med infrastöd genom 

EURATOM:s mobilityprogram. 

ASDEX-U-tokamak, vid Max Planck Institut für Plasmaforschung, Garching München, 

Tyskland startades 1991. Forskningsprogrammet fastställs efter förslag från individuella 

fusionsforskare och fusionsforskningsgrupper från Europa. En internationell vetenskaplig 

prioriteringsgrupp fastställer godkända experiment varje år. ASDEX-U experimentets 

forskningsprogram styrs hårt mot områden som är viktiga för ITER. Nästan hela 

vakuumkärlet har klätts med wolfram för att undersöka hur wolfram kan kombineras med 

plasma av hög kvalitet. Svenska forskare kan deltaga i experimentet genom att på vanligt sätt 

konkurrera på vetenskapliga meriter. 

MAST, Culham, UK startades 1999. Experiment vid den sfäriska tokamaken kan föreslås 

och utföras i samarbete med forskningsgruppen vid MAST. Detta är det enda experiment med 

sfärisk geometri i Europa. 

TORE-SUPRA, Cadarache, Frankrike startades 1988. Det är en tokamak med supraledande 

spolar och rekordlånga pulser. Särskilt studeras hur en ergodisk divertor kan optimeras för 

bättre plasmaparametrar. 

TEXTOR tokamaken i Jülich, Tyskland har som specialområde plasma-vägg växelverkan 

och ergodisk divertor. Svenska grupper har länge varit aktiva i detta forskningsprogram. 

RFX reverserade pinchen i Padua startade 1992. Vid denna anläggning kan plasmaströmmar 

upp till 2 MA köras. Experimentets målsättning inkluderar utveckling av aktiv kontroll av 

MHD instabiliteter med användning av aktiv återkoppling. Detta arbete görs i samarbete med 

T2R experimentet vid Alfvénlaboratoriet i Stockholm. 

Sida 14 av 88


Internationella (utomeuropeiska) fusionsforskningssamarbeten 

Inom ramen för stora tokamaker finns möjligheter till samarbeten med Japan och USA. 

Svenska fusionsforskare kan föreslå experiment i samarbete med andra 

fusionsforskningsgrupper. Vidare finns inom IAEA ett program kring R&D av reverserade 

pinch experiment vilket innefattar USA, Japan, Italien och Sverige. 

Framtida fusionsforskningsanläggningar 

Den framtida fusionsforskningen, från ca 2010, sett ur Europeiskt perspektiv, kan beskrivas 

med i) ITER + Accompanying program + W-7AX stellarator + MAST sfärisk tokamak + 

IFMIF, och efter ca 2030 ii) DEMO/PROTO. 

ITER- tokamak samarbetet upprättat av sex partners Europa, Ryssland, Japan, Korea, USA 

och Kina. Beslutat i juni 2005 om placering i Europa (Cadarache, Frankrike). Från 2005 har 

Indien kommit med som en full partner. ITER beräknas tas i drift ca 2015. Infrastruktur 

planeras i Europa genom EURATOM och de Europeiska Associationerna. Regler för 

infrastrukturen är f.n. under uppbyggnad inom EURATOM. De svenska fusionsforskarna kan 

bidraga till uppbyggnaden av ITER huvudsakligen genom EURATOM:s kontrakt med den 

svenska associationen. Parallellt med den direkta uppbyggnaden av ITER finansieras ett 

”Accompanying programme” av EURATOM där prioriterade forskningsområden har 

specificerats och associationerna skriver årliga arbetsprogram och kontrakt med EURATOM. 

W-7X- stellarator anläggningen byggs upp i Greifswald, Tyskland som en nationell 

anläggning med möjligheter för svenska forskare att bidra både till uppbyggnad av diagnostik, 

till modellering och senare till deltagande i det experimentella forskningsprogrammet. 

Projektet beräknas start omkring 2010. Svenska fusionsforskare finns med både med att 

planera neutrondiagnostik och att modellera den tredimensionella magnetstrukturen. 

Högenergifysik 


Högenergiexperiment studerar den innersta strukturen hos materia och de krafter som 

beskriver den genom kollisioner mellan mycket högenergetiska partiklar som produceras vid 

acceleratorer. 

Den så kallade Standardmodellen inom partikelfysik ger svar på många frågor rörande 

strukturen och stabiliteten hos materia med dess sex kvarkar, sex leptoner och fyra krafter. 

Standardmodellen lämnar emellertid många frågor obesvarade såsom: 

• Varför finns det bara tre typer av kvarkar och leptoner? 

• Hur erhåller partiklar sina massor? 

• Finns det fler partiklar och krafter? 

• Är kvarkarna och leptonerna verkligen fundamentala eller har de också en substruktur? 

• Vilka partiklar ger upphov till mörk materia i universum? 

• Hur kan gravitationen inkluderas i Standardmodellen? 

Sida 15 av 88


Vidare vill man studera starkt växelverkande materia under extrema förhållanden av hög 

temperatur och energitätheter. Teorin för den starka växelverkan, kvantkromodynamik 

(QCD), förutsäger att kvarkar och gluoner är bundna i hadroner. I system med höga 

temperaturer och höga energidensiteteter antas kvarkarna inte längre vara bundna utan fria att 

röra sig över volymer där superkritiska förhållanden råder. I kollisioner mellan tunga 

atomkärnor vid mycket höga energier förväntas en övergång från hadronisk materia till ett 

nytt materietillstånd, det så kallade kvark-gluon plasmat, inträffa. Detta nya tillstånd var 

rådande till några mikrosekunder efter Big Bang, därefter inträdde en kondensation till 

hadronisk materia. 

Det är denna typ av frågor som driver högenergifysiker att bygga och utnyttja nya 

acceleratorer och detektorer. Experimenten hoppas kunna ge svar på, om inte alla, så i varje 

fall några av ovanstående frågor. 


CERN är en europeisk forskningsanläggning för kärn- och partikelfysik i Genève, Schweiz. 

Sverige har deltagit i detta europeiska samarbete allt sedan starten 1954. CERN håller för 

närvarande på med färdigställandet av den nya partikelacceleratorn, LHC, som skall tas i bruk 

sommaren 2007. LHC acceleratorn kommer att kollidera protoner och tunga joner vid 

energier som hittills inte varit tillgängliga någon annanstans i världen. CERN kommer under 

de närmaste 10-15 åren att vara centrum för världens högenergifysikforskning, och svenska 

forskargrupper från KTH, LU, SU och UU är starkt engagerade i uppbyggandet av två av de 

fyra experimenten kring LHC, nämligen ATLAS och ALICE. 

DESY är en anläggning i Hamburg, Tyskland där personal från LU deltar i H1 experimentet 

vid HERA acceleratorn. Gruppen har varit medlem i kollaborationen från dess start och har 

gjort betydande insatser i uppbyggnaden av experimentet. Huvudsyftet med experimentet är 

att studera strukturen av protonen genom att kollidera positroner och protoner men också att 

studera fundamentala växelverkningar mellan partiklar och söka efter fysik bortom 

Standardmodellen. Beslut har tagits av DESY:s ledning att stänga ner HERA-acceleratorn 

inom de närmaste åren. 

Fermilab är ett nationellt amerikansk laboratorium i Batavia, USA där personal från UU, SU 

och LU deltar i D0 experimentet De svenska grupperna har finansierat uppbyggnad och drift 

av delar av detektorn, men Sverige bidrar inte till själva infrastrukturen vid Fermilab. Det 

vetenskapliga programmet i D0 fokuserar på exakta studier av proton-antiproton kollisioner 

vid mycket höga energier, och de svenska grupperna deltar i detta internationella samarbete 

som en förberedelse för ATLAS experimentet vid LHC. 

Brookhaven är ett nationellt amerikanskt laboratorium i Upton, USA där personal från LU 

deltar i PHENIX experimentet vid RHIC. Gruppen har varit medlemmar av kollaborationen 

sedan dess start och gjort betydande insatser genom att designa, bygga, installera och operera 

experimentets padkammare. Sverige bidrar inte till själva infrastrukturen vid Brookhaven. 

Syftet med experimentet är att studera starkt växelverkande materia under extrema 

förhållanden av hög temperatur och täthet genom att kollidera tunga atomkärnor vid höga 

energier. Den svenska gruppen deltar i detta internationella samarbete som en förberedelse för 

ALICE experimentet vid LHC. 

Framtida ej beslutade projekt 

Sida 16 av 88


CLIC är ett projekt som CERN bedriver vid sidan av uppbyggnaden av LHC för att studera 

och utveckla en realistisk teknologi till rimlig kostnad för en linjär elektronpositronkolliderare 

(CLIC) i energiområdet 0.5 – 5 TeV. LHC kommer under en 10 års period 

att tillföra unik ny information i TeV-energiområdet. Det finns emellertid frågeställningar 

som kommer att vara svåra att testa vid LHC. Elektron-positronkolliderare kan vara ett 

komplement till LHC genom att möjliggöra precisionsmätningar av observationerna gjorda 

vid LHC. Frågeställningar som med fördel kan adresseras vid CLIC är: noggranna studier av 

lätta Higgs-partiklar, upptäckten av tyngre Higgs-partiklar, och CP-brottsmätningar i Higgssektorn. 

För fysiken bortom Standardmodellen skulle CLIC kunna besvara frågor rörande 

supersymmetri med noggranna mätningar av spartiklar och påvisande av extra dimensioner. 

CLIC-projektet är ett komplement till det internationella linjärkolliderar-projektet ILC (se 

nedan). I testprogrammet för CLIC (CTF3) deltar en forskargrupp vid UU. 

ILC är ett världsomspännande samarbete för att etablera en design för nästa generations 

elektron-positron partikelaccelerator i energiområdet 0.5 – 1 TeV jämfört med 0.5 – 5 TeV för 

CLIC. ILC och CLIC är två komplementära projekt för att ta fram en design för en elektronpositronlinjärkolliderare. 

Tidsskalan för de båda projekten är helt olika. Fysikmotivationen till 

att konstruera ILC är den samma som för CLIC (se ovan). Inga svenska acceleratorfysiker är i 

dagens läge engagerade i själva acceleratorprojektet. Däremot är en grupp från LU involverad 

i ett detektorutvecklingsprojekt. 

CNGS (CERN Neutrinos to Gran Sasso) är ett projekt där –neutriner produceras vid SPS på 

CERN. Dessa neutriner passerar sedan under jord till Gran Sasso laboratoriet i Italien, 730 km 

från CERN. Detektorn, som är under uppbyggnad, är optimerad för att observera –neutriner 

som är ett resultat av ”oscillation” av –neutrinerna på vägen mellan CERN och Gran Sasso. 

Projektet är motiverat av de resultat från Superkamiokande experimentet i Japan där man 

observerat ett underskott i flödet av –neutrinerna producerade i atmosfären. Projektet 

startade år 2000 och man beräknar att den första strålen av neutriner från CERN skall 

levereras sommaren 2006. Inga svenska forskare deltar i dagens läge i detta projekt. 

T2K är ett nästa generations neutrino-oscillationsexperiment som planeras i Japan med start 

2009. Inga svenska forskare deltar i projektet. 

Kärnfysik 


Utvecklingen inom kärnstrukturfysiken går mot att utnyttja strålar av sällsynta radioaktiva 

isotoper. Detta ger möjlighet att studera atomkärnor med extrema förhållanden mellan antalet 

neutroner och protoner. Studier av exotiska atomkärnor har också direkt koppling till syntesen 

av kärnor i Universum, då de relevanta processerna i t.ex. stjärnor och supernovor till stor del 

involverar dessa. 

Inom hadronfysiken studeras den starka växelverkan i mer detalj. Systematiska studier av 

hadroner, partiklar med kvark-gluon struktur, är ett väsentligt instrument för att undersöka 

dynamiken hos den starka växelverkan. 

Kärn- och hadronfysik är inne i ett skede där stora satsningar sker i Europa och i övriga 

världen, och det planeras för acceleratoranläggningar med kapacitet som vida överstiger de 

Sida 17 av 88


existerande. Parallellt pågår process för att ta fram nya detektorsystem som ytterligare flyttar 

fram den experimentella frontlinjen. Ett utmärkt exempel på detta är den planerade FAIRanläggningen 

i Tyskland som kommer att tillhandahålla strålar av radioaktiva isotoper och 

antiprotoner. Detta är första gången som en anläggning engagerar hela det svenska 

forskarsamhället inom kärn- och hadronfysik. 


EXOGAM är ett detektorprojekt vid SPIRAL, GANIL. Detektorsystemet är baserat på en 

nyutvecklad detektortyp med moduler bestående av fyra elektriskt segmenterade 

germaniumkristaller. De svenska forskargrupperna har bidragit med två EXOGAMgermaniummoduler 

och ett associerat vetodetektorsystem. 

Uppbyggnaden av EXOGAM har varit avgörande för att kunna utnyttja de nya möjligheterna 

att studera atomkärnors egenskaper långt från stabilitetslinjen med hjälp av radioaktiva 

jonstrålar. EXOGAM kan ses som en föregångare till detektorsystemet SPIRAL 2 och i 

förlängningen, EURISOL. Den markerar också upptakten till nästa generation 

germaniumdetektorsystem och AGATA-projektet. 

RICING är ett detektorprojekt vid GSI, Darmstadt. EUROBALL, som byggdes upp under 

1990-talet, har nu delats upp i nya konfigurationer stationerade vid GSI (RISING), JYFL och 

LNL. Sverige gjort betydande investeringar i RISING via den tidigare EUROBALLsatsningen. 

RISING kan ses som en föregångare till detektorsystemen HISPEC och DESPEC 

inom NUSTAR-kollaborationen vid FAIR. 

CERN-ISOLDE-anläggningen är integrerad i acceleratorinfrastrukturen vid CERN och 

producerar lågenergetiska strålar av en mångfald radioaktiva isotoper för ett brett 

forskningsprogram inom kärn-, atom-, astro- och fasta tillståndets fysik. Sedan 2001 har 

anläggningen kompletterats med en post-accelerator, REX-ISOLDE, som även möjliggör 

reaktionsstudier med flertalet av dessa exotiska isotoper. 

Svenska forskargrupper och individer har allt sedan starten 1967 haft ett mycket starkt 

engagemang i ISOLDE, med användare från landets samtliga kärnstrukturgrupper. Sverige 

har bidragit starkt till infrastrukturinvesteringar såsom jonkälla till REX-ISOLDE, 

laserjonkälla och detektorsystem för laddade partiklar. 

MAXLAB har vid sidan av synkrotronljusforskningen också ett program för kärnfysik. 

Övergången till MAXIII ger ökad tillgång på stråltid för studier av fotoninducerade 

reaktioner. Den maximala fotonenergin ökar med MAXIII vilket innebär att -mesoner kan 

produceras i fotoninducerade kärnreaktioner nära den kinematiska tröskeln, ett område där 

kiral störningsteori kan testas. Det svenska utnyttjandet av MAXLAB för kärnfysikaliska 

studier består av fysiker vid Lunds universitet. Det finns ett stort internationellt utnyttjande av 

faciliteten. 

WASA är ett detektorsystem för hadronfysik som mäter både fotoner och laddade partiklar 

med hög effektivitet och precision. Den byggdes som en integrerad del av CELSIUS-ringen 

för att möjliggöra studier av symmetribrott vid mesonsönderfall och reaktionsmekanismer vid 

mesonproduktion. Detektorn flyttades under 2005 till lagringsringen COSY vid FZ-Jülich, 

Tyskland på initiativ från fysiker kring COSY och WASA-kollaborationen. Omlokaliseringen 

innebär en markant ökning av fysikpotentialen för WASA-detektorn genom att både högre 

energier och polariserade strålar blir tillgängliga. Därigenom blir tyngre mesoner, med delvis 

inte klarlagda kvarkstrukturer, åtkomliga för detaljerade undersökningar. 

Sida 18 av 88

Framtida beslutade projekt 


AGATA (Advanced Gamma Tracking Array) är nästa generations europeiska detektorprojekt 

för högupplösande gammaspektroskopi Tekniken kring AGATA, med spårrekonstruktion av 

fotonerna, gör det möjligt att fullt utnyttja framtidens anläggningar för radioaktiva jonstrålar. 

AGATA-detektorn kommer att bli en integrerad del av HISPEC vid FAIR-NuSTAR. Svenska 

forskargrupper vid KTH och UU har varit drivande i utveckling av ”gamma-ray tracking”konceptet 

och Sverige har därmed en stark position inom projektet. AGATA-projektet är inne 

i sin första demonstrationsfas, som skall vara slutförd 2007. Denna skall leda fram till en 

teknisk verifiering av konceptet för spårrekonstruktion. De svenska forskargrupperna vid 

Chalmers, KTH, LU och UU har 2005 erhållit finansiering från VR som bidrar till en svensk 

klustermodul till en demonstrator för AGATA. 

5.2 Infrastruktur för molekyl-, cell- och materialforskning (Bg-2) 

Inledning 

Beredningsgrupp-2, BG-2, ansvarar för en stor del av infrastrukturen för svensk 

naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk forskning. Denna forskning är av högsta vikt inte 

bara de anmärkningsvärt stora vetenskapliga framsteg som just nu görs utan även för den 

betydelse forskningen har för såväl landets välstånd och tillväxt som för människors 

välbefinnande och hälsa. 

Svenska forskare använder ett stort antal nationella och internationella anläggningar och 

laboratorier. Dessutom är flera nya strukturer under uppförande eller i planeringsstadiet. Det 

kan betonas att för flera av anläggningarna är användningsområdet mycket brett och att 

fysiker, kemister, medicinare och biologer arbetar sida vid sida. Detta gör att sanna 

tvärvetenskapliga perspektiv byggs in i forskningen och speciellt viktigt är att 

forskarstuderande och yngre forskare på ett naturligt sätt exponeras för varandras 

verksamheter, vilket skapar goda möjligheter för generering av helt ny verksamhet. 

Inom BG-2 ligger bland annat synkrotronljuslaboratorier, neutronkällor, frielektronlasrar, 

renrum/nanolaboratorier, jon-tekniska anläggningar och medicinska ”core” faciliteter. Inom 

samtliga dessa strukturer pågår en snabb utveckling som vissa fall är rentav revolutionär, 

eftersom utvecklingen indikerar att helt nya forskningsområden är under utveckling. 

Vi har valt att dela in verksamheten i 

- Synkrotronljusforskning 

- Neutronforskning 

- Frielektronlasrar 

- Renrum/Nanolaboratorier 

- BioMedicinsk Infrastruktur. 

För vart och ett av dessa områden indikerar vi befintliga och nya anläggningar av intresse för 

Sverige. 

Sida 19 av 88

Synkrotronljusforskning 


Synkrotronljus skapas i stora lagringsringar när elektroner accelereras till hastigheter mycket 

nära ljushastigheten. När dessa relativistiska elektroners bana böjs av i ett magnetfält skapas 

elektromagnetisk strålning som kallas synkrotronljus. Denna typ av ljus har unika egenskaper 

i form av intensitet, polarisation, avstämbarhet och kollimering. 

Synkrotronljus används av forskare inom ett mycket stort antal vetenskapsgrenar, från 

grundläggande fysik och kemi till biologi/medicin och materialvetenskap/teknik. Totalt 

använder över 1000 forskare och studenter i Sverige synkrotronljus i sin verksamhet. Ett stort 

antal (>10) anläggningar över hela världen används men för tillfället koncentreras det svenska 

utnyttjandet till MAX-LAB i Lund och ESRF i Grenoble. 

Forskningen med synkrotronljus befinner sig i en snabb utveckling såväl på maskinsidan som 

tillhörande instrumentering. För närvarande byggs flera nya anläggningar i Europa, av vilka 

kan nämnas Diamond i England, Soleil i Frankrike, Petra III i Tyskland och Alba i Spanien. 

Befintliga synkrotronljuslaboratorier 

MAX-LAB 

MAX-LAB (www.maxlab.lu.se) är ett nationellt laboratorium för forskning med 

synkrotronljus och högenergetiska elektroner och är beläget i Lund. Laboratoriet har nära 700 

användare per år från omkring 30 olika länder. Forskning bedrivs inom ett för svenska 

förhållanden mycket stort antal områden och alla landets stora universitet och högskolor har 

forskare som gör experiment vid MAX-LAB. Stråltid för experiment vid MAX-LAB, liksom 

vid de flesta synkrotronljuslaboratorier, erhålls via en experimentansökan som bedöms av en 

internationell programkommitté. Vid denna bedömning tas enbart hänsyn till förslagens och 

forskarnas vetenskapliga excellens. Behovet av stråltid överskrider tillgången med mellan en 

faktor två till sex beroende på strålrör och experiment. 

Forskningen vid MAX-LAB är baserad på tre lagringsringar för elektroner. Av dessa är 

MAX-I ringen (550 MeV) den äldsta och forskningen vid MAX-I har nu varit tillgänglig för 

användare i snart 20 år. MAX-III (700 MeV) är den nyaste och forskningen vid denna ring 

håller nu på att startas. Huvuddelen av verksamheten utförs dock vid MAX-II-ringen (1.5 

GeV) som nu varit i drift i cirka 10 år. 

VR och andra forskningsfinansiärer har ett flertal gånger utvärderat verksamheten och den har 

alltid befunnits hålla högsta kvalitet. En bidragande faktor till framgången med MAX-LAB är 

att man genom ett mycket innovativt och genialiskt arbete inom acceleratorfysik/teknik vunnit 

världsrykte genom unikt kostandseffektiva och samtidigt högkvalitativa konstruktioner. 

Forskningen har även lett till svenska teknikutvecklingar inom bland annat 

elektronspektroskopi och röntgenspektroskopi, vilket skapat nya företag och verksamheter 

utanför akademin. 

ESRF 

Sida 20 av 88


European Synchrotron Radiation Facility (ESRF) (www.esrf.fr) i Grenoble, Frankrike är en 6 

GeV lagringsring för elektroner. ESRF togs i bruk 1994 och anläggningen besöks numera av 

över 5000 forskare årligen. Totalt är 18 europeiska länder medlemmar i ESRF. Sverige deltar 

tillsammans med de nordiska länderna i ESRF via NORDSYNC samarbetet. NORDSYNC:s 

bidrag till ESRF:s budget är nominellt 4% fördelade mellan medlemsländerna enligt: 

Danmark 28.5%, Finland 16.0%, Norge 14.0% och Sverige 41.5%. Fördelningen av 

tillgänglig stråltid vid ESRF sker på basis av vetenskaplig excellens. De nordiska länderna är 

vetenskapligt mycket framgångsrika och erhåller i de vetenskapliga utvärderingarna närmare 

6 % av stråltiden vid ESRF. Bidraget från NORDSYNC till ESRF var därför under 2004 

förutom den ordinarie avgiften 2 588 960 €, baserad på 4% deltagande, en extra avgift på 588 

988.40 € för att täcka kostnaden för överutnyttjande. Frågan om en eventuell ökning av 

NORDSYNC:s bidrag från 4% till 5% har dryftats vid ett antal tillfällen I ESRF Council. 

Nordsync är i princip positivt till en ökning till 5%, men man har hittills inte kunnat ena sig 

om hur kostnaden skall fördelas. 

Verksamheten vid ESRF omfattar hela det vetenskapliga spektrat från grundläggande studier 

inom basvetenskaperna till tillämpad forskning. Eftersom elektronenergin är så hög som 6 

GeV har verksamheten en inriktning mot strukturstudier där hård röntgenstrålning används. 

Svenska användare av ESRF kommer från flera forskningsgrenar. Totalt 20 projekt tilldelades 

stråltid under 2004, varav en större del (71%) gick till proteinkristallografi och 

strukturbiologi. ESRF används också framgångsrikt av fysiker för studier av starkt 

korrelerade elektroner, ytdiffraktion, EXAFS, och magnetism. Forskargrupper från oorganisk 

kemi studerade bl. a. röntgenmikroskopi och mikrofluorescens. 

Utvecklingen inom synkrotronljusforskningen går snabbt framåt och vid ESRF diskuteras hur 

en uppgradering av anläggningen skall se ut. Denna process motiveras delvis också av att 

flera europeiska länder bygger synkrotronljuslaboratorier med lagringsringar som troligtvis 

kommer att konkurrera mycket framgångsrikt prestandamässigt med ESRF i 

lågenergiområdet. Dessa förändringar bör tas i beaktande inför ett beslut om en framtida 

ökning av NORDSYNC:s engagemang i ESRF. 

Swiss Light Source 

Swiss Light Source, SLS, (http://sls.web.psi.ch) vid Paul Scherrer Intstitut (PSI) är en 2.4 

GeV tredje generationens synkrotronljuskälla. Det är en forskningsanläggning som producerar 

ljus av högsta briljans och stabilitet. För närvarande har SLS fem strålrör öppna för användare 

och är därmed i dag en liten anläggning med avseende på det totala antalet användare. SLS 

karakteriseras av mycket hög strålstabilitet och fotonintensitet. Den senare uppnås genom att 

anläggningen körs i s.k. top-up, vilket innebär att elektronstrålen hela tiden hålls vid konstant 

strömstyrka. En viktig utveckling vid SLS är det i s.k. FEMTO-projektet som avser att 

utveckla en pulsad källa med 80-100 fs långa hårdröntgenpulser. 

Övriga 

Förutom ovan nämnda anläggningar, använder svenska forskare ett stort antal 

synkrotronljuskällor i världen. Inom Europa skall nämnas BESSY II, DORIS III och 

ELETTRA. 

Sida 21 av 88


BESSY II (www.bessy.de) ligger i Berlin, är baserad på en 1.7 GeV lagringsring och har varit 

i funktion sedan 1999. Svenska forskare använder BESSY främst för studier av magnetism 

och inom molekylfysik. 

DORIS III (http://www-hasylab.desy.de) är en 4.45 GeV lagringsring vid HASYLAB i 

Hamburg. Verksamheten vid DORIS III och dess föregångare har varit av största betydelse 

för den svenska forskningen. Vid DORIS III finns cirka 35 strålrör varav de flesta arbetar 

inom röntgenområdet. Fortfarande används DORIS III av svenska forskargrupper även om 

nyttjandet nu är lägre än tidigare. 

ELETTRA (http://www.elettra.trieste.it) är beläget i Trieste, Italien och är en tredje 

generationens ljuskälla med en elektronenergi på som kan varieras mellan 2.0 och 2.4 GeV. 

Vid ELETTRA finns drygt 25 strålrör med tillhörande experimentstationer. ELETTRA 

används främst av svenska fysiker för elektronstrukturstudier. 

Av de synkrotronljuskällor utanför Europa som används av svenska forskare kan nämnas 

Advanced Photon Source (APS) i Argonne, USA, Advanced Light Source (ALS) i Berkeley, 

USA, och Spring-8 i Japan. Av dessa är APS och Spring-8 lagringsringar som genererar 

hårdröntgen medan ALS är en tredje generationens lagringsring inriktad mot studier i 

mjukröntgenområdet. Alla källorna används av svenska forskare vid speciella studier som 

med svårighet eller inte alls kan göras i Europa. 

Nya synkrotronljusanläggningar 

Efterfrågan på högkvalitativt synkrotronljus har varit så stor att flera länder i Europa har 

startat eller planerar att starta nya nationella laboratorier. Dessa har en profilering mot 

röntgenområden och framförallt mot strukturstudier av komplicerade material och 

makromolekyler. Även i Sverige pågår en planering för ett nytt synkrotronljuslaboratorium, 

MAXIV. 

MAX IV 

Vid MAX-LAB har under en tid pågått planering för ett nytt laboratorium, MAX IV. Denna 

utveckling har stötts av bland annat Vetenskapsrådet och K&A Wallenbergs stiftelse. MAX 

IV laboratoriet planeras att bestå av tre lagringsringar för elektroner: en 1.5 GeV ring och en 3 

GeV ring som skall placeras ovanpå varandra samt en omlokaliserad MAX III ring. Dessutom 

planeras konstruktion av en frielektronlaser i ett senare skede. De nya 1.5 GeV och 3 GeV 

ringarna kommer enligt planerna att ha bättre prestanda än någon idag existerande 

lagringsring vad avser emittans hos ljusstrålen. För 1.5 GeV ringen blir x = 0.34 nmrad och 

för 3 GeV ringen blir x = 0.8 nmrad. 

MAX-LAB sände under hösten 2005 en rapport till Vetenskapsrådet/KFI som beskrev den 

tekniska designen av acceleratorsystemet. En internationell expertgrupp under ledning av 

professor Ö. Skeppstedt, SU tillsattes för att utvärdera förslaget. Gruppen lämnade ett 

yttrande till KFI i Januari 2006. I rapporten från utvärderingsgruppen kan bland annat läsas 

”The committee finds the design concept sound. It offers a source with an order of magnitude 

higher brightness than other third generation synchrotron radiation sources and it is judged by 

the committee to be a base for detailed design study”. 

Sida 22 av 88


Efter det positiva utlåtandet om acceleratorkonceptet har MAX-LAB nu gått vidare och sänt 

in en ”Conceptual Design Report” till KFI. Denna rapport omfattar både ett vetenskapligt 

program för laboratoriet och en detaljerad plan för hur de första 15 strålrören vid laboratoriet 

skall byggas ut. I arbetet som ligger till grund för rapporten har ett flertal olika workshops och 

seminarier arrangerats och över 300 forskare har varit inblandade i arbetet. 

KFI håller för närvarande på att tillsätta internationella utvärderare till denna framställan och 

BG-2 avstår därför från mera detaljerade yttrande och kommentarer. 

PETRA III 

För en kostnad av 250 M€ bygger nu den tyska regeringen och staden Hamburg om 

kolliderarringen PETRA till en mycket högpresterande lagringsring för synkrotronljus, 

PETRA III (http://petra3.desy.de). Anläggningen beräknas vara i drift 2009 och kommer att 

ha 14 strålrör och över 30 experimentstationer. Bland de experiment som planeras kan 

nämnas proteinkristallografi, lågvinkelspridning, och koherent avbildning. 

Som framgår av tabellen nedan kommer PETRA III att ha en briljans som för närvarande inte 

uppnås vid någon annan synkrotron i världen. I första hand den låga emittansen, men också 

den höga elektronenergin, ger PETRA III unika prestanda som kommer att möjliggöra försök 

i den absoluta fronten inom strukturforskningen. Speciellt kommer detta att ge möjligheter att 

studera mycket små prover med stora enhetsceller, som biomolekylära material. Den höga 

energin och möjlighet till finkollimering kommer att möjliggöra studier till atomär upplösning 

med en tidsupplösning som medger direkta studier av reaktionsförlopp. 

x [nmrad] E [GeV] x / E 2 

USR 0.3 7.0 0.006 

PETRA III 1.0 6.0 0.027 

SPring8 3.4 8.0 0.053 

APS 3.0 7.0 0.061 

ESRF 3.9 6.0 0.110 

Diamond 2.5 3.0 0.200 

Soleil 3.0 2.5 0.480 

SLS 4.4 2.4 0.760 

ELETTRA 7.0 2.4 1.220 

BESSY II 6.0 1.9 1.660 

Spear III 18.0 3.0 2.000 

MAXII 9.0 1.5 4.000 

ANKA 41.0 2.4 6.560 

DORIS III 450.0 4.5 22.20 

Table I: Emittance ( x), particle energy (E) and normalized emittance ( x / E 2 ) of a number 

of operating and planned storage rings. USR denotes a study about an ultimate storage ring 

carried out by the ESRF (Ropert, A., Filhol, J., Elleaume, P., Farvacque, L., Hardy, L., Jacob, 

J. & Weinrich, U.: Towards the ultimate storage ring-based light source. Proceedings of the 

7 th European Particle Accelerator Conference (EPAC 2000), pages 83–87, 2000). 

Sammanfattningsvis kan konstateras att det är av stor vikt för svenska forskare och KFI att 

följa utvecklingen vid DESY och PETRA III. Det kan därför i en nära framtid bli aktuellt med 

en starkare fokusering och prioritering av utvecklingen i Hamburg. 

Sida 23 av 88

SOLEIL 


SOLEIL (www.synchrotron-soleil.fr) är en ny nationell fransk synkrotronljuskälla som byggs 

utanför Paris. Anläggningen planeras att börja leverera ljus under 2006 och kommer att 

öppnas för användare under 2007. Soleil får en 2.75 GeV lagringsring med en omkrets på 354 

meter och 24 raksträckor och liknar i konstruktion och prestanda synkrotronen DIAMOND, 

som byggs utanför Oxford, England (se nedan). I motsats till DIAMOND kommer SOLEIL 

att specialiseras på användning av dess synkrotronljusets speciella kortpulsstruktur. Man har 

utvecklat ett nytt sätt att alstra subpicosekund-röntgenpulser som skall leverera 

fotonintensiteter som är lika höga som de som uppnås vid "normal" användning av 

synkrotronen. Vid SOLEIL skall de korta pulserna uppnås genom s.k. ”CRAB” kaviteter som 

delar upp elektronstrålen transversellt. Liknande utvecklingar sker även vid APS i Argonne, 

USA och Spring-8 i Japan. Utvecklingen av röntgenpulser i femtosekundskalan förutspås 

allmänt att ha mycket stort vetenskapligt värde genom att det möjliggör studier av en 

kombination av spektroskopi och strukturbiologi i femtosekunds-regimen. Intresset för 

forskning med ultrakorta röntgenpulser är stort i Sverige, eftersom svenska forskare redan har 

en internationellt ledande ställning inom detta forskningsområde. 

DIAMOND 

Diamond (www.diamond.ac.uk) är ett nationellt synkrotronljuslaboratorium som nu byggs på 

Harwell Chilton Science Campus, vid CCLRC Rutherford Appleton Laboratory i South 

Oxfordshire, UK. Diamond baseras på en 3 GeV lagringsring med 24 celler och en omkrets 

på 560 meter. Det är planerat att anläggningen skall öppnas för användare tidigt under 2007. I 

den första fasen kommer sju strålrör att vara färdiga, varav kan nämnas tre för 

makromolekylär kristallografi, samt strålrör för mikrofokus och nanovetenskap Då 

anläggningen fullt utbyggd kommer den att kunna härbärgera omkring 40 olika 

experimentstationer. 

Uppskattning av det framtida behovet av synkrotronstrålning 

Utvecklingen inom synkrotronljusforskningen går mycket snabbt och de svenska forskarnas 

behov av kan förväntas öka. Detta genom att flera vetenskaper nått en nivå då karakterisering 

på nano- eller atom-nivå blir nödvändig. Detta gäller inom såväl inom bio- och 

materialvetenskap som inom avancerad elektronik. 

Det blir nödvändigt att noga följa den internationella utvecklingen och då speciellt inom 

röntgenforskningen. Svenska forskare får idag sina behov av stråltid i stor utsträckning 

tillgodosedda via ESRF och MAX-lab. Som påpekats ovan har Sverige nu en viss 

överanvändning av ESRF. Detta kan förväntas vara fallet även under de närmaste två till tre 

åren. Situationen kan dock förändras när de nya synkrotronljuskällorna DIAMOND, SOLEIL 

och PETRA III startar och har genomgått sin första fas. Speciellt PETRA III kommer att 

erbjuda unika experimentförhållanden, som KFI måste beakta i sitt arbete. 

En intressant utveckling är också att helt kommersiella företag och industrier nu i allt större 

utsträckningen upphandlar synkrotronljustid. KFI/VR har tillsammans med bland annat 

Vinnova ett ansvar för dessa får sina behov tillgodosedda. Speciellt gäller detta för mindre 

och medelstora företag som inte kan hålla sig med egna staber av specialiserade forskare. 

Sida 24 av 88


Designen av MAX IV ger förhoppningar om den ultimata synkrotronljuskällan, åtminstone 

inom mjukröntgenområdet. KFI och BG-2 arbetar just nu med utvärderingen av det nyligen 

inkomna förslaget varför alla ställningstaganden i nuläget är förhastade. Dock kan konstateras 

att MAX-LAB tidigare har visat prov på en unik förmåga till nytänkande såväl inom 

acceleratorsystem som inom instrumentering. 

Figur 1. Utvecklingen av röntgenstrålning 

Frielektronlasrar 

Inledning 

Genom de stora framsteg som gjort inom acceleratorteknologin under det senaste decenniet 

har det nu blivit möjligt att skapa koherent laserliknande strålning i röntgenområdet. Denna 

typ av ljuskällor kallas frielektronlasrar och är i korthet baserad på en kraftig linjäraccelerator 

för elektroner, som ger elektronerna en hastighet mycket nära ljushastigheten och en periodisk 

magnetstruktur, som ger elektronstrålen en mycket väldefinierad undulerade rörelse från 

vilken den koherenta strålningen genereras. 

Såväl internationellt som i Sverige har det skapats mycket stora förväntningar på de nya 

frielektronlaserkällorna. Dessa kommer också att ha helt unika prestanda i form av extremt 

höga intensiteter, korta våglängder (λ≈ 1Å) och korta pulser (≤ 10 fs). Detta gör att helt nya 

Sida 25 av 88


forskningsfält kan komma att öppnas och att det för första gången blir möjligt att korrelera 

dynamiken hos strukturella förändringar med elektronstrukturen. Denna typ av kunskap är 

nödvändig för en mera fullständig förståelse av laddningsöverföringsprocesser. Men även 

mera exotiska studier som kokning av vakuum och holografisk stroboskopisk avbildning av 

celler kan bli möjliga. 

Utvecklingen av frielektronlasrar i röntgenområdet sker idag vid Linac Coherent Light Source 

(LCLS), Stanford och European X-ray Free-Electron Laser Laboraory (EXFEL) i Hamburg. 

LCLS kommer att bli världens första källa för laserröntgen när den startar cirka 2009. I 

Hamburg beräknas verksamheten vid EXFEL kunna startas 2012. En förutsättning är dock att 

de Europeiska länderna kan nå en uppgörelse om de finansiella villkoren. Dessa förhandlingar 

är nu inne i ett intensivt skede och klarhet om utfallet kan förväntas till sommaren. 

I Hamburg har sedan drygt ett halvår gjorts experiment med världens första frielektronlaser i 

mjukröntgenområdet. Resultaten från denna och den tidigare testfaciliteten i Hamburg är 

mycket lovande. 

Även inom mjukröntgen och VUV området pågår en utveckling av frielektron-lasrar i Europa. 

I Trieste, Italien, har finansiering erhållits för att starta FERMI projektet, i Berlin, Tyskland, 

finns ett förslag om att bygga BESSY-FEL, i Daresbury, UK, finns långt framskridna planer 

på att bygga 4-GLS och i MAX IV förslaget från Lund ingår planer på en VUV 

frielektronlaser. Denna utveckling har ansetts så viktig att “the European Strategy Forum for 

Research Infrastructures (ESFRI)” tagit upp ett nätverk av frielektronlasrar på sin ”List of 

Opportunities” till EU kommissionen. 

Vetenskapsrådet har varit aktivt i diskussionen kring svenska bidrag i utvecklingen och 

forskningen kring frielektronlasrar. Generaldirektören, Professor Pär Omling, skrev i 

September 2004 under ett “Memorandum of Understanding” (MOU) för Sverige avseende 

den förberedande fasen av EXFEL i Hamburg. En kraftigt bidragande anledning till 

Vetenskapsrådets engagemang i dessa frågor är den starka position och stora engagemang 

som svenska forskare har i frågor avseende forskningen med och utvecklingen av 

frielektronlasrar. Både i projekten på Stanford och i Hamburg har svenska forskare haft och 

har mycket framträdande positioner. 

The European XFEL Facility 

http://xfel.desy.de/xfelhomepage/index_eng.html 

http://tesla.desy.de/new_pages/TDR_CD/start.html 

http://tesla.desy.de/new_pages/TESLA_Colloquium_transparencies.html,http://tesla.desy.de/t 

dr-update/ 

http://xfel.desy.de/e761/e1732/Interim_Report_STI-XFEL_050111_eng.pdf 

Den vetenskapliga motiveringen till den föreslagna EXFEL i Hamburg är mycket stark 

(http://xfel.desy.de/content/e154/upload/upload_file/Docs/TDR-PartV-Chap3.pdf) på grund 

av anläggningens unika egenskaper som briljans, koherens och tidstruktur. Med denna typ av 

strålkälla blir det möjligt att för första gången studera nya tillstånd hos materien med 

rumsupplösning av 1 Å och tidsupplösning i femtosekundområdet. Exempel på detta omfattar: 

• studier av struktur och kemiska reaktioner i femtosekundsområdet; 

• strukturstudier av biomolekyler utan behov av att kristallisera materialet; 

Sida 26 av 88


• utforskandet av icke-linjära egenskaper i materia inom röntgenområdet och 

dynamiken hos fluktuationer på interatomär nivå och femtosekunds tidsskala. 

Den europeiska röntgenfrielektronlasern är uppbyggd kring en linjäraccelerator som arbetar 

med supraledande RF teknologi, vilket ger en hög grad av flexibilitet vid val av energier och 

pulsstruktur. I första driftsfasen kommer EXFEL att ha fem undulatorstrålrör, tre SASE och 

två för hårdröntgen. Ett av SASE strålrören kommer att ge strålning i mjukröntgenområdet 

(http://xfel.desy.de/e169/e1736/Interim_Report_STI-XFEL_050111_eng.pdf). Vidare har 

design av tunnlarna gjorts så att maximal flexibilitet erhålls. 

Center for Free Electron Laser Studies (CFEL) vid DESY 

DESY avser att tillsammans med Max Planck-samfundet och Hamburgs universitet inrätta ett 

kraftfullt "Center for Free Electron Laser Studies" (CFEL), som kommer att fokusera sin 

verksamhet på tillämpningar på frielektronlaserteknologin. Deltagare planeras komma dels 

från Hamburgregionen, men också från Europa och resten av världen. CFEL avser att bli ett 

instrument för att hjälpa de tyska deltagarna att fylla de 40% av användartiden vid EXFEL 

som motsvarar det tänkta tyska bidraget till driftskostnaderna för XFEL. Mål och utveckling 

av de tysk-finansierade FEL-forskningsaktiviteterna kommer att behöva avstämmas 

kontinuerligt inom å ena sidan DESY och dess partners och å andra sidan XFEL GmbH. 

Sverige borde undersöka möjligheterna att delta i centret, eftersom ett medlemskap skulle 

stärka utfallet av svenska investeringar i XFEL-projektet. EXFEL planerar också en intern 

forskningsanläggning. 

Linac Coherent Light Source (LCLS) och Ultrafast Science Center (UFC), Stanford, USA 

http://www-ssrl.slac.stanford.edu/lcls/ 

http://www-ssrl.slac.stanford.edu/lcls/science.html 

http://www-ssrl.slac.stanford.edu/lcls/papers/lcls_experiments_2.pdf 

Konstruktion av LCLS kommer att påbörjas i mars 2006 och när den är färdig att tas i drift 

kommer LCLS att vara den första frielektronlasern för hård-röntgen. Den kommer att avge 

fullt koherenta röntgenpulser i våglängdsområdet 1.5 Å till 15 Å (motsvarande energier 

mellan 8 kEV och 800 eV) och med livstider på femtosekunder. Maxbriljansen hos dessa 

pulser kommer att vara 10 miljarder starkare än från någon för närvarande tillgänglig 

anläggning. Sex försöksstationer kommer att byggas under en femårsperiod. Två av dessa 

kommer att optimeras för hårdröntgen-studier av ultrasnabb dynamik på atomär nivå. Ett 

tredje instrument kommer att fokuseras på koherent avbildning av nano-partiklar och stora 

biomolekyler med hårdröntgen. Det fjärde instrumentet kommer att möjliggöra användning av 

mjukröntgen för studier av magnetstruktur och ytkemi, medan instrument fem och sex 

kommer att vara specialiserade på forskning inom atomfysik och plasmafysik. 

Ultrafast Science Center (UCF) 

Ultrafast Science Center (UCF) i Stanford kommer att stärka redan existerande kraftfull 

forskning inom atomfysik, kemi, biologi och kondenserad materiefysik och avser att stå som 

garant för frontforskning med ultrasnabb teknik med röntgen- och elektron-strålning. Centret 

kommer under de tre första åren i drift att fokusera på ultrasnabb struktur- och elektron- 

Sida 27 av 88


dynamik inom materialvetenskap, bildning av attosekunds laserpulser, enmolekylsavbildning 

samt forskning på effektiv ljusinfångning och solenergiomvandling på molekylär nivå. 

Utveckling kring frielektronlasrar 

Genom utvecklingen av frielektronlasrar med ultrakorta pulser i röntgenområdet kommer helt 

nya forskningsfält att öppnas. Denna utveckling är mycket spännande och stora genombrott 

inom flera områden kan förväntas. Det skall dessutom noteras att svenska forskargrupper och 

universitet är engagerade på bred front i frielektronlaserforskningen. Detta bekräftades under 

den ”hearing” om det svenska deltagandet i EXFEL som KFI nyligen genomförde. Det är 

därför extra viktigt att KFI/VR noga bevakar denna utveckling. 

I ett första steg skall Sverige följa upp det MOU som Generaldirektören undertecknade och 

bli medlem i EXFEL, Hamburg. Dock skall noteras att utvecklingen vid LCLS, Stanford 

kommer att starta cirka tre år innan EXFEL. Med tanke på de traditionellt starka svenska 

engagemanget vid Stanford i allmänhet och inom synkrotronljus- och 

frielektronlaserforskning i synnerhet bör VR om möjligt även söka en överenskommelse med 

LCLS, alternativt stödja forskargrupper som engagerar sig i projektet. 

Utvecklingen kring andra mjukröntgenlasrar i Europa (FERMI, SPARC, 4-GLS, BESSY- 

FEL) skall följas och KFI får ta ställning till denna utveckling beroende på svenskt 

användartryck och resultatet av prioriteringen gjord inom ESFRI. 

Neutronspridning 

Tillgång till neutronstrålning är en viktig del av den globala forskningsinfrastrukturen, och är 

även viktig ur ett svenskt perspektiv. Sverige har idag ca 100 forskare, brett representerade 

inom natur- och teknikvetenskaperna, som använder sig av neutronspridning i sin forskning. 

Tillämpningarna för neutronspridning spänner över många fält av stor strategisk betydelse; 

materialvetenskap, energiforskning, nano- och bioteknologi, samt medicin, och omfattar olika 

typer av experiment såsom diffraktion, inelastisk och kvasielastisk spridning, 

lågvinkelspridning och reflektivitet. De flesta neutronanvändarna är också användare av 

röntgenstrålning, som en kompletterande metod, och är därför även aktiva på 

infrastrukturanläggningar inom synkrotronljusområdet, såsom ESRF och MAX-lab. 

Svenska forskare gör neutronexperiment framförallt vid ett antal olika europeiska 

anläggningar, men det existerar även en viss svensk aktivitet utanför Europa, t.ex. vid NIST 

(USA). De europeiska anläggningar som främst används är ILL, ISIS, SINQ (PSI) och LLB, 

men inom en snar framtid kan man förvänta sig även en signifikant aktivitet vid den nya 

anläggningen FRM II I München. I april 2005 undertecknade Sverige (genom VR) ett 

kontrakt med ILL, för tillfället världens kraftigaste neutronkälla, om partnerskap som ger 

svenska forskare tillgång till stråltid vid anläggningen. Detta första kontrakt löper dock ut vid 

årskskiftet 2006/2007 och måste alltså omförhandlas under 2006. Ett möjligt scenario är att 

Sverige lierar sig med andra stater inom formen för ett konsortium för att gemensamt kunna 

vara en större och mera signifikant partner vid anläggningen. 

ISIS, SINQ, LLB och FRM II är alla partners inom europeiska programmet NMI3 (“The 

Integrated Infrastructure Initiative for Neutron Scattering and Muon Spectroscopy”). Ca. 10 

Sida 28 av 88


% av anläggningarnas stråltid är tillgängliga inom programmet som ersätter forskare för resa 

och uppehälle vid anläggningen. Flertalet experiment utanför NMI3 erhåller stöd från VR i 

form av resestipendier. 

Nedläggningen av Studsvikreaktorn har naturligtvis starkt påverkat tillgängligheten av 

neutroner för svenska forskare. De experiment som främst bedrevs vid Studsvik var 

diffraktionsstudier inom områdena jonledare, metallhydrider, supraledare samt ferroelektriska 

och magnetiska system. Totalt handlade det om mer än 400 stråldagar per år för svenska 

forskare vid NFL. Stråldagar som ibland kunde erhållas med kort varsel. Den nya situationen 

kräver givetvis ett ökat svenskt engagemang i de olika europeiska anläggningarna. Berörda 

svenska användare föreslår att Sverige åter går in som partner vid ISIS, där man av tradition 

tidigare har bedrivit diffraktionsstudier, men nämner även möjligheten att undersöka hurvida 

ILL, PSI eller FRM II, kan tillgodose behovet av stråltid på diffraktionsinstrument. 

Svensk neutronspridningsforkning kan även stödjas genom inrättandet av “Collaborating 

Research Group”, CRG, vid en eller flera neutronanläggningar, vilket innebär placering av en 

person vid anläggningen som deltar i utvecklingen och/eller driften av ett instrument i olika 

grad av samarbete med anläggningen. CRG ger möjlighet till en generell 

kompetensuppbyggnad inom svensk neutronspridningsforskning, vilket torde vara av speciellt 

intresse i det fall att Sverige erbjuder värdskap åt ett eventuellt framtida ESS (se nedan). 

ESS och ESS-Scandianavia 

I Europa har det länge planerats för byggandet av en ny kraftfull neutronanläggning: “The 

European Spallation Source”, ESS, där neutronerna produceras i en accelerator genom en så 

kallad spallationsreaktion, istället för i en kärnreaktor. Detta sätt att producera neutroner är 

inget nytt utan används sedan många år t.ex. vid SINQ (PSI) anläggningen. Både i USA och 

Japan konstrueras för tillfället liknande spallationsanläggningar som kommer att stå färdiga 

inom några år. ESS kräver mycket stora ekonomiska investeringar och därför har 

utvecklingen av projektet varit långsam. Inom det skandinaviska konsortiet ESS-Scandinavia 

(ESS-S) har man drivit förslaget att Sverige ska erbjuda sig att stå som värd för ESS med 

placering i Lund. Ett regeringsbeslut väntas under våren 2006 rörande huruvida Sverige ska 

fortsätta att arbeta aktivt för ett värdskap. Lokaliseringen av en stor europeisk 

forskningsanläggning till Sverige kan ha en mycket positiv inverkan på svensk forskning men 

finansieringsfrågan är delikat då det är viktigt att projektet inte dränerar den svenska 

forskningsbudgeten och därmed inverkar negativt på andra områden. 

Renrum och nanolaboratorier 

Forskningen inom nanovetenskap, sensorteknologi, mikroelektronik och fotonik är stark och 

framgångsrik i Sverige. En stor del av denna forskning ställer betydande krav på infrastruktur 

i form avancerad instrumentering som ofta måste placeras i miljöer med mycket starka krav 

på renhet och säkerhet. Detta tillgodoses genom uppförande av s.k. renrum i vilka kontrollen 

på såväl ingångsluft som utsläppsluft, partikeltätheter, mm är väl kontrollerad. Verksamheten 

inom denna forskning har utvärderats av internationella experter vid ett antal tillfällen. En 

större utvärdering 2002 ledde till att Vetenskapsrådet tillsammans med K&A Wallenbergs 

stiftelse (KAW), Stiftelsen för Strategisk Forskning (SSF) och Vinnova 2003 bildade ett 

Sida 29 av 88


nätverk mellan de tre stora renrummen i Sverige, µ-Fab (www.myfab.se) De i nätverket 

ingående laboratorierna är Electrumlaboratoriet vid KTH (www.electrumlab.se). 

Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet (www.angstrom.uu.se/msl) och 

Nanofabrikationslaboratoriet vid Chalmers (www.mc2.chalmers.se/mc2/nanolab). Nätverket 

leds av en oberoende styrelse som fördelar de medel som finansiärerna av µ-Fab bidrar med, 

för närvarande 5 MSEK per år och finansiär. 

Avsikten med bildande av µ-Fab var och är att optimera användandet av renrummen i 

Sverige. Följande uppgifter har getts till nätverket. 

• Att erbjuda högkvalitativa renrum och expertis inom avancerad forskning till alla 

universitet i Sverige och under samma villkor som för värduniversiteten. 

• Möjliggöra ett ökat användande av renrum i svensk industri och bland 

branschforskningsinstitut. 

• Marknadsföra nätverket. 

• Öka användandet av laboratorierna inom nya forskningsområden. 

• Erbjuda ett fullgott användarstöd. 

• Fördela ansvaret för olika teknologier inom mikro- och nanofabrikation mellan de tre 

laboratorierna baserat på styrkeområden för de tre universiteten. 

• Undvika duplicering av dyrbar utrustning. 

Ångströmlaboratoriet i Uppsala har en total yta av 2000 m 2 med olika grader av 

partikelkontroll. Processlaboratoriet tillhandahåller bland annat följande tjänster: våtkemi, 

diffusion och jonimplantation, litografi, torretsning, och tunnfilmprocesser. Laboratoriet har 

11 anställda. 

Nanofabrikationslaboratoriet vid Chalmers har 1240 m 2 som är klassat som renrum. Följande 

processtekniker finns tillgängliga: elektronstrålelitografi; tunnfilmsdeposition; 

plasmaprocesser; termiska processer; molekylstråleepitaxi (MBE) av III-V material. 

Nanofabrikationslaboratoriet har 17 anställda. 

Electrumlaboratoriet i Stockholm är ett renrumslaboratorium på 1300 m 2 med kompletta 

processlinor för komponentuveckling och tillverkning av en lång rad elektronik-, fotonik- and 

mikrosystemkomponeter i kisel och sammansatta halvledarmaterial. Electrumlaboratoriet har 

9 anställda. 

Verksamheten inom µ-Fab skall nu utvärderas i enlighet med de riktlinjer som antogs vid 

bildandet 2002. BG-2 avstår därför från mera detaljerade yttranden om verksamheten innan 

utvärderingen är gjord. 

Även inom ESFRI har behovet av renrum/nanolaboratorier uppmärksammats: ESFRI föreslår 

i sin rapport till EU-kommissionen ett nätverk PRINS (Pan-European Research 

Infrastructure for Nano-Structures) för att stödja nanoforskningen. Om Sverige skall 

kunna konkurrera inom PRINS kommer det att krävas väl fungerande renrum. 

Sida 30 av 88

Jonteknisk forskning 


Behovet av väl kontrollerade jonstrålar är stort och joner används inom flera vetenskapliga 

områden, för materialmodifiering i halvledare, för datering inom arkeologi och geologi samt 

för bestämning av låga koncentrationer av spårämnen via olika typer av kärnfysikaliska 

metoder, Rutherford Back Scattering (RBS) och vid lägre energier SIMS (Secondary Ion 

Mass Spectrometry). Från att tidigare flera svenska universitet har haft jonstråleacceleratorer 

har nu verksamheten huvudsakligen koncentrerats till Lund och Uppsala. 

En betydande del av verksamheten som bedrivs med jonstrålar ligger inom BG-3:s 

verksamhetsområde, geologi, och stora delar hör till humaniora. Det är därför viktigt att 

samverkan sker mellan KFIs beredningsgrupper när planering görs för fortsatta insatser inom 

jonteknik. 

Biomedicinsk infrastruktur 

Det moderna samhället ställer höga krav på dagens universitet och sjukhus. För att 

kontinuerligt kunna erbjuda förbättrad utbildning och vård måste utveckling av 

behandlingsmetoder, läkemedel och diagnostik bedrivas på ett effektivt sätt. Därför ligger det 

naturligt tillhanda att säga att kopplat till nationens större sjukhus bör finnas en gedigen och 

modern biomedicinsk forskning. Denna finansieras idagens läge av både landstinget så väl 

som vetenskapsrådet och andra finansiärer, t.ex. donationsfonder. Hur dagens biomedicinsk 

forskningen bedrivs i relation till vård varierar något från sjukhus till sjukhus. Dock kan man 

säga att biomedicinsk forskning är multidiciplinär i sin natur och att detta i sig innebär ett 

stort problem. Begreppet translationell forskning kan användas som ett sätt att illustrera detta 

problem: Att kunna studera en sjukdoms symptom, att sedan kunna utreda dess bakgrund, i 

många fall ner till det molekylära och att sedan ¨translatera¨ erhållna insikter vidare till 

patienten genom förbättrad vård, diagnostik och läkemedel ställer idag (omöjligt) höga krav 

på läkaren/forskaren: att förväntas vara specialist på allt. Ett rationellt sätt att förbättra denna 

situation är att skapa en multidisciplinär miljö där läkaren/forskaren ges tillgång till 

spettskompetens på ett naturlig sätt. Förslaget om en EMBL nod inom molekylär medicin där 

kliniker och molekylär forskare går samman är ett sätt att skapa en sådan miljö. Lokala 

varianter inom samma tema kan ses på flera Wallenberg laboratorier. Ett annat sätt är att 

utlysa tematiska projekt som kräver att kliniker och molekylär forskare går samman för att 

lösa viktiga frågor inom medicin. Så kallad tematisk forskning. Ett tredje sätt är att erbjuda 

tillgång till multidiciplinär spettskompetens genom så kallade ¨core-faciliteter¨. Alla tre bör 

beaktas och idealt, erbjudas inom samma miljö. Denna text har sitt fokus på ¨core-faciliteter. 

Infrastruktur för klinisk medicinsk forskning är omfattande, kostsam och ofta med flera 

huvudmän. Större delen finns idag inom den offentliga sjukvården i form av t.ex. sjukhus, 

patienter, patientdata och utrustning. Den andra delen stora delen finns inom 

läkemedelsindustri, bioteknisk- och medicinteknisk industri med forsknings- och 

produktionsenheter. Den tredje delen finns inom den akademiska forskningen. 

Även om infrastruktursatsningarna för att säkerställa kvalitet och utveckling är omfattande 

inom den offentliga sjukvården är de inte tillräckliga för internationell konkurrenskraftig 

klinisk grundforskning. Forskning i form av utveckling av ny kunskap faller ofta utanför 

Sida 31 av 88


landstingens ansvar av kvalitetsuppföljning och rationalisering. Storbritannien, med en 

liknande struktur för sjukvård som Sverige, har de senaste åren gjort riktade satsningar på 

100-tals miljoner pund årligen genom ett Clinical Research Initiative för att fylla delar av 

detta behov. Även i andra länder har stora satsningar gjorts inom klinisk forskning, där en stor 

del av satsningen är att bygga upp och tillgängliggöra infrastruktur. 

I denna roadmap för infrastruktur vill vi nu understryka det behov som finns inom det 

biomedicinska området. Uppskattningsvis investeras årligen mer än 100 MSKr på 

infrastruktur som är forsknings och utvecklings relaterad. Denna infrastruktur ligger 

framförallt under de olika lärosätenas ansvar. Vi anser att minst 50 MSKr bör årligen tilldelas 

Vetenskapsrådet till att förnya denna infrastruktur ur ett nationellt perspektiv. Ytterligare 

fininsierings behov måste sedan täckas av andra finansiärer. 

Ekonomiska resurser för patientnära forskning finns i Sverige i form av s.k. ALF-medel, 

medan infrastrukturstöd i egentlig mening för klinisk grundforskning saknas. I detta 

sammanhang behövs infrastruktur på motsvarande sätt i form av dyr, specialiserad apparatur, 

databaser, men även expertstöd vid t.ex. kliniska prövningar av läkemedel, vacciner och 

medicinskteknisk apparatur för att uppfylla prövningstillstånd och de regulatoriska krav som 

måste uppfyllas för dels prövning och senare ev. införande av substans, metod eller teknik i 

vården eller för senare industriell utveckling. Till del beskrivs dessa modeller och strukturer i 

ett infrastrukturstöd som arbetats fram inom ESFRI, ”Clinical Trial Centres for the EU”. Det 

finns också flera lokala modellinitiativ inom landsting eller landsting/industri, men få är 

primärt inriktade på klinisk grundforskning eller icke kommersiellt driven forskning som t.ex. 

ovanliga sjukdomar, sjukdomar hos äldre och barn, utprövning av läkemedel som inte går att 

patentskydda. 

Translationell forskning 

Stora framsteg har gjorts inom den biomedicinska forskningen bland annat som ett resultat av 

stark utveckling av kunskap inom genomik, proteomik, cellbiologi och kunskapsöverföring 

mellan dessa former genom t.ex. bioinformatik. Inom kliniken har en rad områden förändrats 

snabbt bl.a. genom ökad incidens av diabetes och andra ämnesomsättningssjukdomar, 

hjärtkärlsjukdomar och cancer. Även nya kliniska frågeställningar påverkar både forsknings- 

och sjukvårdsinsatser såsom SARS, HIV, fågelinfluensa, ökande resistensutveckling vid 

behandling av tbc och vanliga infektioner. 

Kunskapsgapet mellan grundläggande experimentell forskning och klinisk forskning ökar, 

bl.a. beroende på förändringar inom sjukvårdens organisation, olika kunskapsbakgrund, 

utbildning och förändrade karriärgångar av forskare. Kunskapsgapet anses också vara en av 

orsakerna till att läkemedels- och bioteknisk industri har sämre utveckling i Europa jämfört 

med USA. 

Kunskapsöverföringen från grundläggande forskning till vård och omsorg och till industri och 

omvänt samt forskningsaktiviteter som knyter samman och utnyttjar resurser inom dessa 

verksamheter beskrivs som translationell forskning. Utöver en rad åtgärder för att utveckla 

organisation, grundläggande utbildning och forskarutbildning är insatser inom forskningen i 

sig nödvändiga. Den kliniska forskningen behöver ha tillgång till forskningstekniker inom 

bl.a. genomik, bioinformatik, imaging och den grundläggande forskningen behöver ha 

tillgång till kliniskt material och frågeställningar. Investeringar i translationell forskning ger 

stor avkastning genom att skapa komplementära strukturer. Infrastruktur som behövs är dels 

Sida 32 av 88


teknikplattformar, tematiska translationella forskningsprojekt, ökad tillgänglighet till 

forskningstekniker, databaser och material. 

Stora infrastruktursatsningar inom translationell forskning görs t.ex. av NIH beskrivet i ”NIH 

roadmap – accelerating medical discovery”. Även inom ESF och ESFRI pågår arbete för att 

främja translationell forskning, främst genom en förändring och investering i infrastruktur. 

Inom ESFRI har fem translationella projekt beskrivits i ”European Network of Centres for 

Translational Medicine”. Ämnesrådet Medicin anser att det finns skäl att utveckla nationell 

infrastruktur för translationell forskning i Sverige, KFI lägger till att detta bör ske i form av 

core-faciliteter, för att öka utdelningen av forskningsinvesteringar, för att effektivare 

introducera forskningsresultat inom vård och omsorg, och för att förbättra utnyttjande av 

grundläggande forskningsmetoder inom klinisk forskning. 

Core-faciliteter är som namnet antyder, resursplattformar som idealt ligger som en 

sammanfogande kärna inom den biomedicinsk forskningen. Här ges tillgång inte bara till 

spettskompens men också avancerad och ofta dyrbar utrustning. Personal som bemannar 

dessa faciliteter kan vara allt från fysiker till biokemister, molekylärbiologer, vetrinärer och 

läkare men är uteslutande specialister. Till varje core-facilitet finns kopplat en kontinuerlig 

utveckling av metoder och instrument så att läkaren/forskaren alltid har tillgång till state of 

the art. Denna utveckling bedrivs både av personal men även av den person som är ansvarig 

för faciliteten. Denna ¨manager¨ är nästan uteslutande en läkare/forskare som är aktiv inom 

området och ser till att facilitetens kvalitets nivå, utrustning och kompetens ligger on par med 

de krav som ställs inom den biomedicinsk forskningen och att denna är fullt tillgänglig. Ett 

mervärde av core-faciliter är att de också utgör en viktig utbildningsresurs. Ett annat mervärde 

är att dom mycket effektivt ger yngre forskare tillgång till avancerad utrustning och metodik 

vilket gör att dom mycket snabbt kan etablera sig och sin forskning. 

Särskilt bör man inom den biologiska vetenskapen måna om infrastruktur för studier av 

modellorganismer. Normala och patofysiologiska mekanismer kan studeras på ett flertal olika 

sätt. Inget sätt kan ersätta möjligheten att studera sådana mekanismer och cellfunktioner in 

vivo, i en intakt organism, med celler och intercellulära signalmekanismer verksamma i sina 

rätta sammanhang. Detta kan illustreras av det faktum att särskilt betydelsefulla, multipotenta 

och potentiellt regenerativa, celler i olika vävnader regleras genom sin lokalisation till 

speciella “vävnadsfickor”, “nischer”. Särskilt möss och råttor, men även primitiva maskar, 

fiskar och flugor, är värdefulla sådana modellorganismer. 

Behovet av kunskaps- och resurscentra för långsiktigt arbete med sådana modellorganismer är 

ett prioriterat område. Alla nya identifierade gener och genvarianter behöver studeras till sin 

funktion. Detta är ett oerhört stort, kompetenskrävande och mångårigt arbete, som ligger inom 

den funktionella genomikens område. Tillgången på olika modellorganismer är nödvändiga 

verktyg. 

I någon mån kan liknande information erhållas genom att studera biologiska mekanismer i 

s.k. 3-D kulturer. Särskilt stor potential har här olika stamcellsteknologier. Till vävnadsstudier 

av olika former behöver också kopplas bildtekniker, som fungerar i real-tid på 

mikroskopisk/subcellulär nivå, så att molekylära händelser kan följas i tid och rum i enskilda 

celler. ”Bibliotek” av siRNA och av små molekyler är värdefulla kompletterande hjälpmedel 

för sådana biologiska studier, med inriktning både på normala och patologiska fenomen. 

Sida 33 av 88


Resursplattformarna och cellbiologisk metodik av allehanda slag måste utredas ytterligare och 

man behöver då engagera landets mest framstående experter på dessa områden. Detta arbetet 

måste också tillåtas ta en viss tid. Frågan om finansiering och uppbyggnad av infrastruktur är 

en helt grundläggande och determinerande fråga för vilken forskning som kan bedrivas vid 

våra universitet. Forskningsinfrastrukturen bör därför noggrant prioriteras i dialog med 

universiteten och universitetssjukhusen så att den fyller den högkvalitativa, excellenta, 

forskningens behov, dvs. blir till för den forskning som vi har som uppgift att stödja. En 

balanserad avvägning behöver också göras när det gäller satsning på utrustning respektive på 

teoretisk och praktisk kompetens 

När man beaktar behovet av infrastruktur så bör man också göra en avvägning mellan vad 

som måste erbjudas lokalt och vad som kan erbjudas genom en samlad nationell eller regional 

resurs. Nedan följer förslag på de behov och områden som är relevanta inom den 

biomedicinska forskningen och som har potential att kunna ges som centraliserade resurser 

(core-facliteter men och annan typ av infrastruktur). 

Biobanker 

Detta faller inte inom beredningsgrupp 2 men har mycket hög prioritet inom biomedicinsk 

forskning. Frågan bedrivs förnärvarande okopplad mellan landstingen, vetenskapsrådet och 

andra finansiärer som tex. Wallenbergstiftelsen. KFI bör ta en ledande roll i denna fråga 

eftersom den är mycket komplex i sin natur och har flera knutpunkter som måste 

överkommas. Tex, ägarrätt, offentlighetsprincipen kontra patient sekretess, standarder, 

tillgångsprinciper-när är ett projekt av sådan karaktär och nytta att tillgång till material ges. 

Etiska bedömningar. KFI bör ta initiativ till att bättre belysa hur biobanker skall samordnas i 

Sverige. Vi har, tack vare våra unika register och homogena befolkningsunderlag världsunika 

möjligheter att skapa stora och informativa biobanker. Nu sker samordning lokalt inom 

universiteten och landstingen som var och en gör egna inventeringar. VR-M bör också vara 

engagerad i detta arbete. Biobanksarbete gäller i grunden arbete med biologiskt material och 

kräver tillräckliga personalresurser och kunskaper hos de delar av sjukvården som ska utföra 

detta merarbete, dvs. de specialiteter som hanterar och karakteriserar det humanbiologiska 

materialet. Detta kan gälla t.ex. läkare och personal inom kirurgiska specialiteter, patologi och 

cytologi, klinisk kemi, klinisk bakteriologi, immunologi m.fl. Behoven gäller även i samband 

med “förädling” av biologiskt material, registrering av forskningsdata och material. 

Biobanksfrågor har en tendens att cirkulera kring teoretiska frågor, stora databaser och 

kohorter av försökspersoner. I själva verket är den grundläggande verksamheten ett merarbete 

inom sjukvården som kan bli av en betydande omfattning om det biologiska materialet 

verkligen ska kunna göras tillgängligt för forskning. Omfattningen av detta strukturbehov är 

inte överblickbar för närvarande utan behöver utredas närmare i samarbete med landstingets 

företrädare. Man bör utreda möjligheterna till ett nationellt biobanksregister med bl.a. likartat 

säkert förvaringssätt men lokal förvaring; möjlighet till likartade metoder för analys av 

proteiner, metaboliter, RNA och DNA för att möjliggöra samordning av lokalt analyserade 

prover; central bioinformatisk metodutveckling; uppkoppling till centrala persondata som 

folkbokföring, cancerregister och andra medicinskt relevanta register. En rad initiativ med 

större eller mindre deltagande och omfattning finns på området. 

Databaser 

Detta faller inte heller inom beredningsgrupp 2 men har mycket hög prioritet inom 

Sida 34 av 88


biomedicinsk forskning och bör i vissa avseenden ses kopplad till behovet av biobanker. Detta 

framförallt när det gäller patient register, sekretess kontra tillgång osv. Ett stort behov inom 

biomedicinsk forskning är även tillgång till databaser med en mera bioinformatisk karaktär, 

t.ex. genom, genetik, struktur samt databaser inom områdena TPM (Transkriptomic, 

Proteomik och Metabonomik-centralt inom translationell forskning) och även 

befolkningsregister. Kopplat till detta bör finnas centra för statistik, system analysis och 

modellering. Ett internationellt perspektiv bör lyftas fram. Med tanke på den unika 

konkurrensfördel som fem av de europeiska länderna har (Norden) när det gäller 

registerepidemiologisk forskning så skulle det, tillsammans med bl a Storbritanniens 

epidemiologiska tradition, vara ett mycket starkt koncept och ge forskningsmässiga vinster 

genom samordning av infrastruktur. 

BioMolekylär analys 

Struktur analys-kristalldifraktion och NMR, molekylär identifiering-GC, LC-mass spec för 

proteomik, lipidomic, metabonomik, patientprov analys. Här ingår också protein 

expression/upprening. 

Bioimaging (EM, Bioimaging, Cellular Imaging, Biophysical imaging). 

Imaging faciliteter som möjliggör heldjurs avbildning (ex. MRI och MRS, Ultraljud, 

datorbaserad tomografi, Dual energy X-ray absorptiometry, gamma camera, Optical 

Coherence Tomography, Spectrally encoded in vivo confocal imaging), cellulär avbildning 

(konfokal mikroskopi, multifoton mikroskopi, video-mikroskopi, elektronmikroskopitransmission, 

cryo och svep, mikromanipulering och injektion, laser dissektion av vävnad och 

delar av celler), molekylär avbildning (fluoresens korrelativ spektroskopi-single och 

multifoton baserad-dual line, TOF-SIMS, CARS). 

Fysiologi 

Transgena djur-knock in och knock out. Djurstallning, uppfödning, korsning. 

Kartläggning av fenotypiska karakteristiska, fysiologi (t.ex. syreupptagning, Metabolisk 

karakterisering av urin och avföring). 

Kirurgi/Operationssalar 

Här avses de operations salar som framför allt används för träning och utveckling men även 

forskning. Kirurgi utförs på djur (ex. grisar och hundar vilka hålls under narkos och 

övervakning). Tex tandimplantat, ögon kirurgi, protesimplantat, allmän kirurgi träning. Av 

stor vikt också trauma-kirurgi träning. Förutom landstingen och universiteten så har både 

socialstyrelsen och försvaret ett stort behov av trauma-kirurgi träning. Därför föreslås en 

gemensam sattsning på denna typ av infrastruktur. Remote surgery. 

Faciliteter för genom typering, fenotypering och expressionsanalys 

Här avses plattformar för DNA extraktion, Genotypering av SNPs (single-nucleotidepolymorphisms), 

Genotypering av microsatellite-polymorphisms (STRPs – short tandem 

repeat polymorphisms), real-time RT-PCR och DNA sekvensering, array plattformar. 

EMBL- nod 

Sida 35 av 88


Syftet med att skapa s.k. EMBL-noder på nordisk bas är att främja slagkraftig forskning inom 

molekylär medicin, med fokusering på att ge unga forskare optimala förutsättningar att 

utvecklas genom att ge dem goda resurser och god forskningsmiljö under ett kritiskt skede av 

karriären; direkt stöd från VR med 67.5 Mkr och från universitetet med ca 50 Mkr under 

2006-2010. 

Centrala forskningsfrågor inom noden kommer att definieras av det universitet som blir värd 

för verksamheten, och de forskare som kommer att i ingå i densamma. Idémässigt omfattar 

det molekylär medicin i vid bemärkelse, dvs en inriktning mot molekylära mekanismer inom 

olika medicinska frågeställningar, inklusive molekylär-genetiska, struktur- och cellbiologiska 

angreppssätt, nya behandlingsprinciper och ny metodik. Ca. 50-70 forskare eller 7-8 

forskargrupper, varav 5-7 reserveras för unga forskare. 1-3 befintliga grupper kan ingå för att 

ge kontinuitet och excellens åt institutet. Tanken är vidare att unga forskare skall få arbeta i en 

kreativ och kompetent miljö under max 8 år, samverka strukturellt och funktionellt med 

angränsande noder i Skandinavien och med EMBL centralt, vilket underlättar rekrytering, 

utvärdering och andra funktioner. Verksamheten förutsättes bestå under minst 5 år. 

Institutet skall ha en lokal förankring genom verksamhet i gemensamma lokaler och ett lokalt 

engagemang från värduniversitetet, men också nationell- internationell sådan genom 

kontinuerlig förnyelse och utvärderingar och samverkan med andra EMBL institutioner. 

Institutet är främst en tillgång för de forskare, som under en tid, 4 + 4 år verkar vid institutet, 

men också för andra forskare i Sverige och övriga EU, som deltar i symposier eller 

metodikinriktade kurser eller i gemensam forskning. Data publiceras på gängse sätt i 

internationellt relevanta tidskrifter, och genom årlig rapportering i institutets årsrapport och i 

populärvetenskapliga tidskrifter på svenska och engelska. 

EMBL 

Det europeiska molekylärbiologiska laboratoriet – European Molecular Biology Laboratory 

(EMBL) – bildades 1974 och stöds av 18 medlemsländer (Belgien, Danmark, England, 

Finland, Frankrike, Grekland, Holland, Irland, Island, Israel, Italien, Norge, Portugal, 

Schweiz, Spanien, Sverige, Tyskland, Österrike). EMBL består av fem faciliteter: 

huvudlaboratoriet i Heidelberg, Tyskland, och filialer (outstations) i Grenoble i Frankrike, 

Hamburg i Tyskland, Hinxton i England och Monterotondo i Italien. 

I Heidelberg finns fem enheter: “gene expression”, “cell biology and biophysics”, 

“developmental biology”, “structural and computational biology” samt “directors' research”. 

Vidare finns här “core facilities” och den centrala administrationen. Totalt finns 800 personer 

i Heidelberg. 

Filialen i Grenoble har 90 personer vid ett campus som delas med European Synchrotron 

Radiation Facility [ESRF] och Institut Laue Langevin [ILL]. Här finns “beamlines” för 

kristallografiska undersökningar. Härutöver utvecklas instrumentering och tekniker för 

strukturbiologi. Grenoble är en ledande institution i internationella “high-throughput” 

strukturgenomikprojekt. 

EMBL-Hamburg filialen har också synkrotronstrålning för strukturbiologiska undersökningar. 

I Hinxton ligger European Bioinformatics Institute (EBI), vilket kan ses som Europas 

motsvarighet till NCBI i USA. Hinxton valdes som plats bl.a. för närheten till Sangergenomcentret. 

EBI:s mål är att tillhandahålla databaser och annan väsentlig information av 

Sida 36 av 88


betydelse för molekylärbiologi och genomforskning samt se till att den är fritt tillgänglig för 

det vetenskapssamfundet. Det servar forskare inom en rad discipliner, t.ex. molekylärbiologi, 

genetik, medicin, jordbruk, bioteknik samt den kemiska och farmaceutiska industrin. EBI 

utvecklar, underhåller och/eller tillgängliggör relevanta databaser, t.ex. EMBL, Uniprot, 

ArrayExpress och ENSEMBL. Vidare bedrivs forskning inom bioinformatik och 

beräkningsbiologi. 

Vid filialen EMBL-Monterotondo finns ”The EMBL Mouse Biology Unit” som även 

inkluderar grupper vid andra EMBL-enheter. Här bedrivs funktionsgenomikstudier på möss. 

EMBL-Monterotondo har blivit ett nav för internationell musforskning. En ny modern 

djurfacilitet tillhandahåller en mängd tekniker: transgena moss, gen-knockouts, rederivation, 

cryopreservation och beteendefenotypning. 

EMBL bildades för ett fyrfaldigt syfte: 

a) Utföra grundforskning inom molekylärbiologi. EMBL skall vara ett flaggskepp för 

grundforskning inom molekylärbiologi. 

b) Tillhandahålla nödvändiga faciliteter och tjänster till medlemsstaterna. 

c) Tillhandahålla avancerad utbildning till såväl egen personal som gästande på alla nivåer 

från doktorander till seniora forskare. 

d) Utveckla ny instrumentering för biologisk forskning för att göra frontlinjetekniker inom 

molekylärbiologi tillgängliga. 

Dessa kärnfunktioner kombineras med ytterligare aktiviteter inom områdena 

tekniköverföring, vetenskap i samhället och träning för vetenskapslärare. 

Under sin hittills 30-åriga historia har EMBL haft ett stort inflytande på europeisk vetenskap 

inom alla dessa områden. EMBL har uppnått detta mycket beroende på att det är en sann 

internationell, pan-europeisk institution som har uppnått en kritisk massa av tjänster och 

faciliteter som drivs av frontlinjeforsking inom molekylärbiologi, molekylärmedicin, 

strukturbiologi, utvecklingsbiologi, genetik, bioinformatik och proteomik 

EMBL är ett av världens topprankade forskningsinstitiut – ett flaggskepp för europeisk 

molekylärbiologi, rankat som det bästa icke-amerikanska institutet av ISI Science Indicator 

för perioden 1992–2002. Över 1200 personer från 60 länder finns för närvarande vid EMBL; 

fler än 3000 alumni bildar ett viktigt nätverk i Europa och resten av världen. EMBL är 

dessutom ett världsberömt internationellt centrum för högre utbildning och har sedan 1997 

rätt att utfärda doktorsexamina. EMBL har central betydelse på flera nivåer: 

Vid olika enheter finns ett antal svenska doktorander, postdocs, gruppledare m.m. som 

tillbringar ett antal år vid EMBL och därefter återvänder till Sverige och bibringar nya 

metoder och tekniker till Sverige. Man ordnar doktorandkurser och specifika metodinriktade 

kurser, vilket också är av väsentligt intresse för Sverige. För strukturbiologer är 

anläggningarna för kristallografiundersökningar i Grenoble och Hamburg av ovärderlig 

betydelse. 

Vidare är den relativt nya musfaciliteten i Monterotondo av betydelse, inte minst mot 

bakgrund av nya planeringsanslag, som beviljats av KFI. 

EBI (se vidare separat beskrivning under Bg4) är av central betydelse för att tillhandahålla 

databaser för molekylärbiologi, genetik, proteomik, bioinformatik. 

Nya planeringsanslag 2005-2006 

Sida 37 av 88


Möjligheten att söka planeringsanslag genom VR-KFI var en nyhet i samband med 

ansökningsomgången 2005, vilket många forskare utnyttjade. Syftet med dessa anslag är att 

forskare och forskargrupper på detta sätt kan skapa en infrastruktur på nationell nivå med 

möjlighet att också vara en internationell resurs, som en del av ett redan existerande eller 

framtida europeiskt nätverk. Inom det biologiskt- medicinska området är detta en relativt ny 

företeelse utanför EMBL- EMBO, som beskrivits tidigare. Den aktuella EMBL- noden är en 

tänkt utvidgning av detta koncept med noder i de nordiska länderna. 

Vid den senaste ansökningsomgången fanns flera intressanta initiativ, som nu är under vidare 

utredning. Av dessa vill vi av principiella skäl framhålla ett sådant planeringsstöd, som berör 

flera forskargrupper över hela landet. Den gemensamma planeringen omfattar fyra 

ansökningar, vilka som gemensam nämnare har genetisk och fenotypisk karakterisering, 

främst av gnagare som möss och råttor. Arbetet vid en framtida nationell infrastruktur skulle 

kunna få en stor betydelse inom många biologiskt- medicinska vetenskapsområden, tex 

forskning kring cancer, neurobiologi, infektionsbiologi och inflammation i vid bemärkelse. 

Forskningen har i vissa avseenden redan kontakt med europeiska nätverk som EMMA 

(European Mouse Mutant Archive) och COST. Det senare omfattar andra organismer som 

Arabidopsis, Drosophila och Cenorhabditis. 

Sida 38 av 88


5.3 Infrastruktur för forskning kring jorden och dess nära omgivning (Bg- 

3) 

Inledning 

Forskningsinfrastrukturerna är på många sätt avgörande för om forskarna inom 

beredningsgruppens ansvarsområde kan etablera sig i forskningsfronten inom sina respektive 

fält. Det rör sig om specialutrustade fältstationer, observatorier, laboratorier och rörliga 

plattformat till databaser och nätverk av mätstationer samt personella resurser. En 

forskningsinfrastruktur för jorden och dess närmaste omgivning skall ge; 

• Dynamiska mötesplatser av högsta vetenskapliga kvalitet och skötsel 

• Användbarhet för goda forskare från olika områden 

• Nationell och internationell tillgänglighet för forskning och data 

• Möjlighet till långsiktig planering 

• Tillgänglighet till svårfinansierade infrastrukturer 

• State-of-the-art möjligheter för forskare 

• Mervärde för forskare och samhälle 

• Synlighet och nätverk mot forskare och samhälle 

• Mätningsmöjligheter i realtid, in-situ, processer, bemannad eller obemannad av klimat, 

litosfär, biosfär och miljön. 

• Provtagning av jordens dynamiska komponenter och uttrycksformer 

• Analysering av kemiska och fysikaliska egenskaper och processer 

• Reduktion, kvalitetskontroll, lagring och modellering av stora datamängder 

• Kommunikation av resultat och distribution av data till forskare, samhällsföreträdare, 

näringsliv, utbildningsorganisationer och allmänheten 

Forskningsinfrastrukturerna skall ge Sveriges forskare fullgoda möjligheter att konkurrera i 

världsklass inom de forskningsområden som landet har utvecklat styrkeområden. Vid 

bedömning av forskningsinfrastrukturers utveckling inom ett delområde bör man beakta i 

turordning; 

1. Existerande forskningsinfrastrukturer 

Uppgraderingar, samordningar och nätverk 

2. Nya etableringar 

Profilering, placering, drift och marknadsföring 

3. Hantering inom KFI 

Systemsyn, tillgänglighet och utvärdering 

Det strategiska arbetet inom beredningsgruppen kommer att fokuseras på att ge högsta 

vetenskapliga attraktionskraft till ett antal delområden som identifierats (klimat, biosfär, 

litosfär, miljö och data). Behoven skiljer sig för de olika delområdena. Beredningsgruppen 

kommer att genom site-visits, workshops, utvärderingar och utredningar skapa processer för 

systematisk utveckling av forskningsinfrastrukturer inom ansvarsområdet. 

Sida 39 av 88


Sammanfattning över KFI-Bg3s ansvarsområde 

Prioritering på kort sikt 

• IPY- starkt genomslag för svensk klimatforskning (20 Mkr 2007 och 2008) 

• Långsiktigt hållbara villkor för monitoring och datahantering. Det senare i samarbete 

med DISC (5-10 Mkr/år) 

• Beräkningsresurser genom användarvänliga interface till datanätverk i samverkan med 

SNIC 

Prioritering på lång sikt 

• Långsiktig koordinering av nationella och internationella anläggningar 

o klimat 

Samordningsmöjligheter nationellt/internationellt 

• Systematisk samordning av behov, aktivitet, resurser och attraktionskraft inom vardera 

delområde: 

o klimat 

o biosfär 

o litosfär 

o miljö 

o data 

Samordning med andra KFI-beredningsgrupper 

• Open access till databaser inom området – samordning inom Bd4 

• Beräkningsresurser - Bg4 

• Tillgång till avancerad analysutrustning (exempelvis synkotroner) - Bg2. 

• Tillgång till satelliter - Bg1 

Behov av utredningar för befintliga/nya forskningsinfrastrukturer 

• Systematisk miljöriskhantering 

• Open access till databaser inom området (myndigheter, institut, universitet, högskolor) 

• Inventering av analystekniska forskningsinfrastrukturer som finns utspridda över 

landets forskningsmiljöer och där man har en ambition att delta i ett koordinerat 

nätverk av dessa 

o klimat 

o biosfär 

o litosfär 

o miljö 

Översikt över KFI-bg3s ansvarsområde 

Gruppens ansvarsområde är forskning kring planeten jorden inklusive dess atmosfär och livet 

som finns där. Forskningen sprider från hur jorden först bildades till framtida möjligheter att 

vara hemvist åt liv, från hur jordens kärna ser ut till de översta lagren av vår atmosfär och från 

oceanernas cirkulation och kontinenternas rörelser till spridningsvägar av virus via fåglar och 

djur. 

Planeten jorden och dess ekosystem är i ständig förändring. Det har inte tidigare sett ut som 

nu och den kommer att vara annorlunda i framtiden – oavsett vad vi människor gör. Men 

Sida 40 av 88


mänsklig aktivitet bidrar till förändringen såväl regionalt genom t.ex. landskapsförändring och 

teknikutveckling samt globalt via t.ex. klimatpåverkan. 

För att förstå hur jorden och dess ekosystem fungerar idag och framtiden måste vi först förstå 

hur den utvecklats över tiden. Viss förståelse av framtiden kräver kortare tidsperspektiv på 

jordens och livets historia, några tiotal år kan räcka, andra kräver kunskap från miljontals år 

tillbaka. 

Flera av de resurser som samhället behöver är ändliga och andra förnyas. Ibland går 

förnyelsen fortare än vad människan beskattar resursen men ofta är det inte så. För att vi ska 

veta hur man ska disponera jordens resurser krävs det kunskap om de processer som ligger 

bakom, hur de förnyas och hur människans uttag påverkar resurserna på kort och lång sikt. 

För att utnyttja de förnyelsebara resurserna effektivt krävs kunskap om hur de fördelas 

geografiskt och i tiden. Man måste också veta hur ett uttag av en förnyelsebar resurs påverkar 

omgivningen så att oförutsedda och oönskade effekter inte uppstår. 

Forskning kring berg, mark, vatten, luft och levande organismer försöker förklara de 

processer som styr utveckling på vår planet och hur människan medvetet eller omedvetet 

påverkar omgivningen. För att göra det behövs mätdata från hela jorden genom expeditioner 

till avlägsna platser, satellitobservationer från rymden eller fasta mätstationer som ger långa 

tidsserier. Det krävs också försöksområden där man kan se effekten av kontrollerade 

förändringar och avancerad laboratorieutrustning för att mäta låga koncentrationer av ämnen 

som finns naturligt i vår omgivning eller som är resultatet av mänsklig aktivitet. 

Forskning som är av intresse för svenska traditionella basnäringar såsom gruv-, skogs-, fiske- 

och sjöfartsindustri faller inom ansvarsområdet. Inom flera discipliner har svensk forskning 

varit världsledande sedan flera sekler tillbaka. Exempelvis har svensk forskning inom 

malmexploatering och skogsskötsel varit ledande under mycket lång tid. Sverige intar också 

en ledande roll i mer ’moderna’ discipliner som ekologi, oceanografi, atmosfärsfysik, 

seismologi, fjärranalys, energi- och miljöforskning med mera. 

En förutsättning för att Sverige, och därmed svensk forskning och industri, ska vara ledande 

inom dessa områden kräver att forskarna har tillgång till bra laboratorier och mätstationer 

men också att de resurser som finns samordnas och kopplas till koordinerade insatser och 

tekniska utvecklingar i större utsträckning än nu. 

’Heta’ vetenskapliga frågeställningar 

Inom KFI-bg3s ansvarsområde finns det ett flertal forskningsområden som är av hög prioritet 

på grund av deras vikt för samhället. Mest omtalat just nu är klimat forskningen och då 

särskilt forskning kring det globala klimatet. Det är först under det senaste decenniet som det 

har stått klart vilken inverkan som koldioxidutsläppen har på det globala klimatet. 

Misstankarna har funnits länge men det var först när forskarna hade tillgång till en långa 

mätserier över jordatmosfärens temperatur och koldioxidhalt som sambandet inte längre 

kunde avvisas. Utifrån ett globalt nät av mätstationer som mäter temperatur, luftfuktighet och 

lufttryck kan klimatforskarna, med hjälp av några av världens mest kraftfulla datorer och 

datornätverk, bygga modeller av det framtida klimatet. För att förstå hur den globala 

klimatförändringen kommer att förändrar klimatet lokalt behövs mer parametrar för 

beräkningarna. Information om molnbildningsprocesser, förhållande som styr in- och 

utstrålning värme från markytan, hur värme lagras och transporteras i haven, större sjöar och 

floder mm. Några av de viktigaste källorna till kunskap om hur de påverkar vårt klimat finns 

lagrade i glaciärer, våtmarker och i sediment på land och på havsbotten. Genom att studera 

sammansättningen av sedimenten kan man dra slutsatser om hur havens och atmosfärens 

sammansättning påverkar klimatet och vice versa. 

Sida 41 av 88


Polarområdena har visat sig vara extra intressanta för att förstå den globala 

klimatförändringen. En av orsakerna är att klimatdata därifrån inte lika omfattande som från 

andra delar av jorden, beroende av att det krävs omfattande logistik att göra mätningar där. En 

annan är att en förändring av klimatet vid polerna kan ha drastiska återkopplingar till jordens 

klimat genom ändringar i strålningsbalansen och värmetransport i hav och luft. Flera 

klimatmodeller förutser att förändringarna kommer att vara störst vid polerna och många 

menar att Arktis och Antarktis kan liknas vid gruvarbetarnas kanariefåglar – förändringarna 

som kan komma ett ske över hela jorden gör sig först synliga vid polerna. Sverige har en stark 

position internationellt inom flera områden av klimatforskningen. 

Sverige är världsledande inom forskningsområdena ekologi och biodiversitet. Den positionen 

har vi fått genom ett långsiktigt kunskapsuppyggande. Förståelse för biosfären, det vill säga 

livet på jorden och hur det påverkas av miljöförändringar, både naturliga och de som skapats 

av människor, kräver kunskap som oftast är beroende av att organismerna studeras i sina 

livsmiljöer. Många ekosystem, såsom sydsvensk barrskog, är lättillgängliga men andra kräver 

logistik och fast infrastruktur såsom båtar, helikoptrar och forskningsstationer för att studeras. 

Därför är vår förståelse om vissa ekosystem och hur de populationerna där påverkas av 

miljöförändringar ofullständig. Utan den kunskapen saknar vi underlag för de insatser som 

behövs för att bevara artrikedomen i våra ekosystem. Svenska forskare arbetar bland annat 

med att förstå hur fjällvärlden, älvar och sjöar, våra skogar och kustnära hav och flyttfåglarnas 

levnadsmönster påverkas av miljöförändringar. Dessa frågor har betydelse för vårt eget 

samhälle och är av stor betydelse för människors hälsa, jord- och skogsbruk, fiske och turism. 

Genom att studera det geologiska arkivet, det vill säga genom att rekonstruera fossila arter, 

deras livsmiljö och ekologi kan man förstå hur livet utvecklats. Forskarna tittar inte bara på 

hur evolutionen förändrar arterna och art sammansättningen över tiden utan stort intresse 

läggs vid att förstå hur dramatiska förändringar påverkar livet på jorden. Sverige har flera 

ledande forskare inom livets utveckling. 

Forskning kring litosfären är av intresse för att förstå jordens utveckling men också för att 

den ger förståelse för de processer som bildat de naturresurser som vi hämtar från 

jordskorpan. Internationellt är forskning kring olja och gasfyndigheter i särklass det största 

forskningsfältet inom gruppens ansvarsområde. Viss forskning och utveckling inom området 

sker i Sverige men de viktigaste kunskaperna för Sverige är att förstå hur och under vilka 

villkor dessa resurser kommer att vara tillgängliga. Mer närliggande för vårt land är forskning 

kring de inhemska mineralresurserna såsom malmer och bergmaterial som används för 

konstruktion. Forskningen kring dessa resurser kan delas in i prospektering, utvinningsteknik 

och miljöeffekter av utvinning. Inom alla dessa områden står sig svensk forskning och 

utveckling väl i en internationell jämförelse. Under det senaste 15 åren har djupförvar av 

radioaktivt avfall varit en av de huvudsakliga inriktningarna av svenskgeologisk forskning 

och flera svenska universitet och företag har varit inblandade i att utveckla förståelsen för 

bergets egenskaper – dess naturliga egenskaper, hur dess egenskaper påverkas av ingrepp och 

teknisk utveckling för att stabilisera bergkonstruktioner. Särskild fokus har varit att genom 

flera olika infallsvinklar förstå grundvattnets egenskaper i berg och där är nu Sverige 

världsledande – en kunskap som även borde kunna utnyttjas för andra ändamål så som 

energiutvinning via bergvärme. 

Forskning kring jordens inre är beroende av indirekta metoder såsom studier av magnetfält, 

seismologi och experimentella metoder för att i laboratorier återskapa de förhållanden som 

råder från jordskorpans djupare delar till jordens kärna. Tidigare har forskningen kring 

jordens inre varit helt driven av nyfikenhet och en strävan att kunna förutsäga jordbävningar. 

Senare tids forskning har påvisat magnetfältets betydelse för att skydda livet på jorden och att 

Sida 42 av 88


det förändras snabbare än vad man tidigare trott. Magnetfältet skyddar oss från strålning från 

solen och övriga kosmos. Ett försvagat magnetfält påverkar inte bara känsliga infrastruktur 

som satelliter, el- och kommunikationsnäten utan också alla landlevande organismer. 

Förståelsen för hur jordens magnetfält fungerar och möjligheten att förutsäga dess framtid är, 

förutom de metoder som finns för att studera jordens inre, också beroende kraftfulla 

beräkningsresurser. Sverige har ledande forskargrupper inom många av de områden som 

studerar processer i jordens inre. 

Miljöforskning ger kunskap om hur kemiska ämnen i vår omgivning påverkar det hållbara 

samhället och är ett område som omfattar såväl ny konkurrenskraft inom teknik och 

processer, gifter och utsläpp samt ansvar över hur risker hanteras inom miljöområdet. 

Samhällsdebatten i Sverige har en tradition att fokusera på miljögifter sedan DDT skandalen 

på 1960-talet. Tillstånd för utsläpp av kemikalier och föreskrifter för gränsvärden i mat och 

vatten bygger till stor del på forskningsresultat från svenska universitet, högskolor och andra 

myndigheter. Forskning kring hur miljögifter transporteras, anrikas näringskedjor, binds till 

sediment och hur de är tillgängliga i kretsloppen och bryts ned är alla relaterade till processer 

i mark, luft, vatten och biologisk aktivitet. Ofta är dessa processer intrikat kopplade till 

varandra på ett sett som gör det omöjligt att förstå förloppen utan att se till helheten. Ämnen 

som kategoriserats som miljögifter är inte bara relaterade till mänsklig aktivitet utan 

förkommer inte sällan naturligt i vår omgivning. Konkreta exempel på det senare är radon i 

grundvatten från berg och rullstensåsar, kadmium och arsenik som fälls ut naturligt ur vissa 

bergarter och svavelföroreningar i luften nära vulkanisk aktiva områden. Sverige är i många 

avseende ledande inom studier av miljöpåverkande ämnen samt hur och i vilka former de är 

tillgängliga och/eller uppträder som gifter. Svenska universitet, myndigheter och konsultbolag 

anlitas ofta utomlands för att lösa problem i samband spridning av miljöpåverkande ämnen. 

Förekomsten av miljögifter i vår omgivning innebär en risk för vårt ekosystem och för 

människors hälsa. Problemet är ofta att avgöra vad som är en potentiell risk och vad som är en 

säker hantering. Ett ökat samspel mellan naturvetenskaplig grundforskning, 

miljöteknikutveckling samt systematisk miljöriskhantering prioriteras inom 

beredningsgruppen. 

Behov av infrastrukturer inom KFI-bg3s ansvarsområde 

Flera forskningsfält inom bg-3s ansvarsområde är beroende av långa tidsserier, 30 år eller 

mer, för att kunna säkerställa att de observerade förändringarna kan skiljas från en slumpvis 

variation. Att trygga driften av den infrastrukturen som behövs för att samla in långa tidserier 

är därför av mycket stor vikt. Ett längre avbrott i mätningarna kan betyda att tidigare 

insamlade data helt eller delvis tappar sitt värde. Det är därför avgörande att säkerställa att 

insamlade data administreras och dokumenteras korrekt. 

Inom flera delområden som har utvärderats, är behovet av en ökad samordning av 

forskningsinfrastrukturerna en återkommande slutsats. 

Klimat 

Klimatforskningen är ett mycket omfattande fält där svensk forskning måste fokuseras på 

vissa områden där vi redan har mycket hög kompetens och lyskraft. Det måste säkerställas att 

forskningen inom dessa områden har tillgång till fungerande infrastruktur och fleråriga 

tidsseriedata. Några av de områden där Sverige idag har ledande klimatforskning är: 

Sida 43 av 88


- Koldioxid flöden från skogsmark och marker i norr som är mer eller mindre påverkade av 

permafrost. Den forskningen kräver tillgång till forskningsstationer i permafrost områden 

och logistikstöd för fältförsök och datainsamling. 

- Förändringar av glaciärers och havsisens utbredning som förutom logistikstöd för 

fältarbete även kräver god tillgång till satellitdata. 

- Studier av vattenmassorna i Norra Ishavet för utvärdering av klimatets påverkan på 

cirkulationen av de varma vatten som ger oss ett så fördelaktigt klimat. Dessa 

undersökningar i Norra ishavet är beroende av isbrytare och satelliter. 

- Atmosfärens fysikaliska och kemiska egenskaper är centrala i klimatforskningen vilken 

omfattar såväl processtudier som långa tidsserier. Därmed är den i behov av såväl 

logistikstöd för fältförsök som datainsamling. 

- Studier av klimatvariationerna i ett historiskt perspektiv från sediment och glaciäris är 

även den i behov av logistikstöd för fältstudier. IODP och ICDP är två internationella 

forskningsprogram som ger tillgång till sedimentprov från oceanerna och kontinenterna. 

Det finns dessutom ett, sedan länge etablerat, internationellt samarbete för provtagning av 

isen på både Grönland och Antarktis. 

Många av ovan nämnda studier har även behov av analysinstrument och beräkningsresurser. 

Klimatforskningens beroende av långa tidsserier från stationära mätstationer har gett upphov 

till en utveckling av automatiserade mätstationer. Allt för många av dem finansieras via olika 

typer av projektbidrag och saknar därför den långsiktiga stabilitet som krävs för att säkerställa 

data och datakvalitet. All data som behövs för att förstå klimatförändringen kan inte samlas in 

via automatiserade mätstationer och därför är det också viktigt att behålla och strategiskt 

utveckla forskningsstationer för mer ’manuell’ provtagning på land, i haven och även i vissa 

fall i närheten av glaciärer. Även dessa stationer har svårighet att få en långsiktigt stabil bas 

för sin verksamhet. 

Inom ett internationellt nätverk ”Network for the detection of stratospheric change” NDSC 

har man genom tidsserier av ozonmängden från stationer runt om i världen kunnat påvisa 

ozonminskningen även utanför de polära områdena. Svenska forskare är direkt inblandade i 

insamlandet av data till detta nätverk genom mätningar vid tre ställen: Harastua i Norge, 

Institut för Rymdfysik i Kiruna och vid Onsala rymdobservatorium. Liknande mätningar görs 

av svenska forskare och myndigheter för klimat och luftkemiska ändamål vid ett flertal 

stationer i Sverige och vid Zepplinstationen på Svalbard. Dessa inkluderar grundläggande 

mätningar i rent arktiskluft där förändringar över långa tidsskalor kan hjälpa tolka 

paleoklimatiska data och indikera ändringar pga mänsklig inverkan. 

Inom infrastrukturer för polarforskning är isbrytaren Oden en unik resurs för forskning i 

Arktis samt forskningsstationerna och bandvagnar på Antarktis samordnade genom 

Polarforskningssekretariatet. De svenska polarforskningsanläggningarna, EISCAT, Tarfala 

och Abisko har alla olika huvudmän. Ett samordnat utnyttjande mellan dessa och med 

stationer som förvaltas av övriga Nordiska länder bör vara möjlig. Det finns tillgänglig 

kapacitet vid polarforskningsplattformar och KFI bör verka för ett ökat internationellt 

utnyttjande av dessa. Flera möjligheter att ökat utnyttjandet kommer att ges i samband med 

det Internationella Polaråret (IPY) 2007-2008. 

Biosfären 

Biologi- och kemiforskning, speciellt den som avser livets förutsättningar i den omgivande 

miljön överlappar i vissa delar med klimatforskning, och framför allt med miljöforskningen. 

Exempel är ozonets effekter på våra barrskogar, och effekter av miljögifter och 

hormonutsläpp. Mycket av forskningen inom grön biologi, grön kemi och grön bioteknik 

leder som inom andra delar av KFI:s ansvarsområde också till insamling av stora mängder 

Sida 44 av 88


data som bör samlas i databanker. Inom biologin finns det ett internationellt initiativ , GBIF, 

som både samlar in, kvalitetssäkrar, och administrerar data. Ett stöd av dessa databanker och 

upprättandet av kompletterande banker är högprioriterat inom biologiforskningen. 

Infrastrukturer av avgörande betydelse för svensk forskning inom området kustnära marina 

ekosystem omfattar de marina forskningscentra och andra marina forskningsstationer. En 

viktig del av dessa är de mindre forskningsfartyg för provtagning som finns vid stationerna. 

En utvärdering av de marina forskningsstationerna visade att det fanns flera starka svenska 

forskargrupper vid forskningsstationerna men att resurserna inte används optimalt. 

Utredningen förslog att de marina forskningsstationerna ska samordna sina resurser. Genom 

en mer tvärvetenskaplig strategi bör stationerna lättare uppnå kritisk massa och därmed 

attraktionskraft. 

Analys av effekter på växter och djur av miljögifter och hormonutsläpp i naturen kräver 

avancerad och känslig analysutrustning för genuttryck och proteinnivåer, och av halter av 

både organiska och oorganiska ämnen i olika vävnader. Sådan utrustning finns samlad inom 

forskningsinfrastrukturer, främst för naturvetenskaplig och medicinsk forskning, men behovet 

av samordning med biologisk forskning är stort och ökande. 

Också tillgång till effektiva faciliteter för gensekvensering är av ökande betydelse inom 

ansvarsområdet. 

Litosfären 

Det framtida behovet av infrastrukturer i geologi är främst inom nya analysmetoder och 

tekniker. En bättre koordinering av existerande anläggningar är också angelägen. Den 

framtida forskningen kommer att fokuseras på analyser av enskilda kristaller och 

sedimentpartiklar, både deras interna struktur och ytegenskaper. Det senare eftersom många 

viktiga geokemiska processer sker på mineral- och sedimentpartiklars ytor. Kemiska 

reaktioner på mineralytor har även visat sig spela en mycket stor roll för hur miljögifter 

sprids, bryts ned och frigörs. För att studera inre strukturer såväl som ytfenomen i geologiska 

material krävs analysinstrument med högre upplösning och precision än vad svenska forskare 

har tillgång till idag. De institutioner som tillhandahåller utrustning för mikroanalyser inom 

berggrundsgeologi, mineralogi, malmgeologi och tektonik bör samordna sina 

analysverksamheter. 

Ett forskningsområde med hög samhällsrelevans är riskbedömningar och förutsägelser av 

geologiskt betingade naturkatastrofer (t.ex. skred, jordbävningar, vulkanutbrott). Sverige bör 

medverka i internationella program och anläggningar för sådan övervakning. 

Internationellt finns det flera större initiativ som kommer att påverka inriktningen på 

litosfärsforskningen de närmast 10 åren. Dessa är EuroArray, TopoEurope och ICDP 

(International Continental Drilling Program). EuroArray är ett tvärvetenskapligt, 

paneuropeiskt program för att utforska den 3-dimensionella strukturen och de fysikaliska 

egenskaperna hos den europeiska kontinenten. Avsikten är att öka förståelsen för de processer 

som lett fram till jordskorpans struktur och bildningen av de mineralresurser vi utnyttjar i dag. 

Forskare inom seismologi, geodesi och fjärranalys kommer att samverka för att samla in och 

analysera data för att förstå de djupa geologiska strukturerna. 

TopoEurope, som har många kopplingar till EuroArray, ska studera hur topografin är länkad 

till atmosfärsprocesser samt ytliga och djupa geologiska processer. Djupborrningar i 

vetenskapligt intressanta områden är den enda tillgängliga metoden som ger direkt 

information processer och strukturer i jordskorpan. Borrningar i nyckelområden har, genom 

samordning via ICDP (International Continent Drilling Programme), gett litosfärsforskningen 

kunskaper som kan förklara fenomen som observerats indirekt på andra platser. Inom IODP 

Sida 45 av 88


(Integrated Ocean Drilling Programme) genomförs borrningsprojekt i djuphaven, för att få 

bättre kunskaper om plattektoniken och geologin i seismiskt aktiva områden. 

För att Sverige ska kunna följa forskningen om jordens inre krävs en utbyggnad av det 

seismologiska nätverket, insamling av seismiska data i 2D och 3D samt borrningar inom 

högintressanta områden. Möjliga nyckelområden i Sverige är fjällkedjan, malmfälten och 

områden intressanta för energiutvinning genom jord- och bergvärme. 

Miljöforskning 

Miljöområdet utmanas inom tre inriktningar som har koppling till KFI-Bg3s ansvarsområde. 

Miljöteknikens snabba utveckling är, för det första, viktig för svensk forskning och näringsliv. 

Nya förebyggande miljötekniska lösningar, nya mät och sensortekniker och ny teknik för 

hantering av miljöavfall kräver infrastrukturer som fältanalys- och test laboratorier. En annan 

inriktning är att kraven på miljöövervakning har ökat både när det gäller systematisk 

datainsamling med tillgänglig data och koordinerad multidimensionell datautvärdering. Till 

sist har begreppet riskhantering ett akut behov av tydlig definition och riktlinjer för att 

reducera riskfyllda utsläpp, ge relevant information till allmänheten och kunskap till 

beslutshavare. Övervakning sker från flera olika plattformar, genom provtagning på land eller 

från fartyg, automatiserade mätstationer osv. Flera svenska myndigheter, institut, universitet 

och högskolor har uppdrag att systematiskt samla in mätdata och prov från mark, luft, vatten, 

sediment och levande organismer. Dessa data är mycket intressanta för svensk miljöforskning 

och måste göras enkelt tillgängliga för svenska forskare. Det är viktigt att poängtera att data 

och prover också ska vara tillgängliga för forskare som inte har organiserat samarbete med 

myndigheter som bedriver egen forskning och datahantering. 

ESA söker samarbete med forskare för teknisk utveckling av satelliter men också för att se 

vilka behov som forskningen har med avseende på framtida satsningar inom GMES (Global 

Monitoring for Environment and Security), ESA:s satellitprogram för jordobservationer. KFI 

bör tillsammans med Rymdstyrelsen agera så att satelliterna samlar in data av intresse för 

svenska forskare och att svenska forskare enkelt har tillgång till data. 

Svensk miljöforskning har ett stort behov av analys och övervakningsinstrument, både 

instrument särskilt utvecklade för miljöanalys och övervakning men också tillgång till 

utrustning som främst används av forskare inom andra discipliner. Ett ökat samarbete mellan 

naturvetenskapliga, tekniska och samhällsvetenskapliga discipliner skulle öka våra kunskaper 

inom miljöområdet och leda till en systematisk miljöriskhantering. Det är viktigt för att 

bedöma vilka reella miljörisker som finns, hur dessa risker ska minimeras samt vilka 

möjligheter som öppnas inom områden där vi kan hantera miljöriskerna. 

Datahantering 

Ett internationellt sett högt prioriterat område inom forskning kring jorden är datahantering 

och data utbyte och Sverige står idag utanför några viktiga internationellt samarbete om 

datautbyte. Svenska forskningsmiljöers konkurrens- och attraktionskraft hotas kraftigt om 

insamlad data (t.ex. Lantmäteriverket, SMHI, SGU) inom området ’jorden och dess närmaste 

omgivning’ inte görs tillgängligt för alla utan kostnad. Situationen kan förbättras i och med att 

Sveriges regering skrivit under GEOSS-deklarationen (Global Earth Observation System of 

Systems) och att Sverige därmed förbinder sig att göra data tillgängliga för forskare och andra 

med intressenten i miljö- och klimatövervakning. KFI bör bevaka att svenska myndigheter 

fullföljer de åtaganden följer med GEOSS-deklarationen. Inom KFI har bg-4 (e-science) och 

DISC (Database InfraStructure Committee) det övergripande ansvaret för databaser och 

datahantering och samarbetet mellan bg-3 och bg-4 måste därför utvecklas. På sikt bör DISC 

Sida 46 av 88


ta ett större ansvar för de databaser som byggts upp och som är under uppbyggnad inom 

klimat- biosfärs, litosfärs och miljöforskning. 

Sammanställning av forskningsinfrastrukturer KFI-bg3 

Nationella laboratorier/testanläggningar 

Nordsim – Nordiskt isotoplab 

Dendrolab - Trädforskningslab 

SGI-lab – Geoteknik och miljölab 

Äspö – Tesnaläggning för slutförvar av utbränt kärnbränsle 

Datahantering/beräkningsresurser/arkiv 

Tornado - dator 

GBIF – databas 

SMHI - databaser 

SGU - arkiv och databaser 

LMV - databaser 

Museernas art- och samlingsdatabaser 

ECORD – arkiv och databas för bland annat klimatforskning 

Forskningsfartyg 

Oden - isbrytare 

Aurora Borealis (ESFRI) 

ECORD – samarbete för utnyttja fartyg för bland annat klimatforskning 

Satelliter m.m 

Odin – övertid 

GMES (ESA satellitprogram) 

ESRANGE 

Forskningsstationer 

Svea (Antarktis) 

Wasa (Antarktis) 

Abisko (Sverige) – utvärderas 

Tarfala (Sverige) – är utvärderad 

Zeppelin (Svalbard) 

Kristineberg marina forskningsstation 

Askö marina forskningsstation 

Tjärnö marina forskningsstation 

Norrby marina forskningsstation 

Erken limnologisk forskningsstation 

Observatorier 

EISCAT 

Onsala 

Sida 47 av 88


Nätverk av mätstationer 

Seismologiska nätet 

SWEPOS (GPS) 

SMHI (ska bli tillgängligt) 

EuroArray (Förslag – Europeiskt samarbete inom litosfärsforskning) 

Klimat och miljömätningsstationer (ex. vis. Aspvreten och Norunda) 

5.4 Infrastruktur för e-science (Bg-4) 

Översikt över KFI-bg4s ansvarsområde 

Centralt för e-Science infrastruktur i Sverige är tillgång till (i) välfungerande datanät, 

(ii) högpresterande datorer för beräkning och lagring samt (iii) väldokumenterade och 

användbara digitaliserade databaser. Det svenska datanätet, som knyter samman universitet 

och högskolor i landet och som drivs av organisationen SUNET (Swedish University 

computer NETwork) är en av hörnstenarna för e-Science infrastruktur. En annan hörnsten är 

tillhandahållandet av beräkningsresurser, som sedan 2002 är en uppgift för SNIC, Swedish 

National Infrastructure for Computing. SNIC samordnar resurser i form av HPD 

(högpresterande datorer) mellan sex HPD-centra i landet. Traditionellt har behovet av 

beräkningsresurser varit störst inom kemi, fysik, astronomi och teknikvetenskaperna medan 

tillväxten av digitaliserade forskningsdata inom livsvetenskaperna, samhällsvetenskaperna 

och humaniora är en nyare företeelse. Allt större krav ställs på lagringskapacitet och på 

mjukvara för sökning, visualisering och bearbetning. SUNET och SNIC ligger båda under 

KFI e-Science, vardera med egen organisation, ledning och budget samt operativt ansvar för 

sitt område. SUNET och SNIC är idag väl förankrade infrastrukturer i det svenska 

forskarsamfundet. 

Den tredje hörnstenen, väldokumenterade och användbara digitala databaser som 

forskningsinfrastruktur, har hittils varit föremål för relativt lite övergripande diskussion. Här 

krävs både kort- och långsiktig planering och tydliga definitioner och avgränsningar ifråga om 

vilka databaser som kvalificerar som forskningsinfrastruktur och hur dessa relaterar till de 

organisationer, myndigheter och forskare som tagit fram data. Det område som varit särskilt 

aktuellt under KFIs första år är individbaserade s.k. mikrodatabaser inom samhällsvetenskap 

och medicin. Sverige har unika möjligheter att med hjälp av administrativa register som 

upprätthålls av bl.a. SCB och Socialstyrelsen tillhandahålla grunddata för forskning kring 

samhällsfrågor, ekonomi och hälsa. Som ett resultat av dels ett regeringsuppdrag avseende 

kartläggning av Sveriges forskningsinfrastrukturer inom samhällsvetenskap och humaniora, 

dels en utredning av Vetenskapsrådet avseende registerforskning i samhällsvetenskap och 

medicin bildades i början av 2006 en ny organisation under KFI e-Science benämnd DISC, 

Database InfraStructure Committee. I DISCs uppdrag ingår uppbyggnad av infrastruktur 

avseende dokumentation, standarder och tillgänglighet för forskningsdata. Det kräver bl.a. 

utveckling/implementering av mjukvara för distribuerade databaser samt dialog med 

myndigheter och organisationer för att skapa arbets- och kostnadseffektiva rutiner för 

tillhandahållande och hantering av forskningsdata. 

DISCs ansvarsområde avser i första hand digitaliserade mikrodatabaser inom samhällsvetenskap 

och medicin. Det finns dock likartade krav på rutiner, teknikutveckling och 

samordning inom andra forskningsområden, exempelvis miljö och klimat, med behov av arbets- 

Sida 48 av 88


och kostnadeffektiva rutiner vid överföring av forskningsdata från t.ex. SMHI, rymdstyrelsen 

och andra myndigheter. 

Förutom dialog med dataproducerande myndigheter ligger det inom KFI e-Science 

ansvarsområde att bidra med verktyg och samordning avseende digitala forskningsdata som 

produceras av s.k. core-faciliteter. En core-facilitet kan som organisation kvalificera som 

forskningsinfrastruktur. Exempel utgör faciliteter inom nano-teknologi, modellorganismer, 

biobanker samt teknikplattformar för genotypning och genexpression. Beroende på 

forskningsområde inordnas som regel en core-facilitet under någon av de andra KFI 

beredningsgrupperna, medan de forskningsdata core-faciliteten producerar ligger under KFI 

e-Science. Exempelvis ligger teknikplattformar och biobanker under KFI bg2, medan 

utveckling och tillhandahållande av bioinformatikverktyg för lagring och bearbetning av 

genomdata ligger under KFI e-Science, liksom de informatikverktyg för lagring och 

dokumentering av biologiska prover som utgör en bärande del av infrastrukturen för 

biobanker. 

Vid sidan av de kliniska forskningsbiobankerna utgör sjukvårdsinformation och journaler en 

central del av den medicinska forskningsinfrastrukturen. För samordning mellan 

grundforskning och patientnära klinisk forskning är det viktigt att den medicinska 

informatiken utvecklas så att sjukvårdsdata från hela landet digitaliseras, lagras och tillgängliggörs 

på ett standardiserat sätt. Det faller inom ramen för KFI e-Science att principiellt 

stödja uppbyggnaden av en nationell infrastruktur för medicinsk informatik, medan det 

operationella och ekonomiska ansvaret för samordning av sjukvårdsbiobanker och 

journalsystem naturligt ligger på sjukvårdshuvudmännen (i de flesta fall landstingen). 

Bredden av KFI e-Science illustreras av att även digitala forskningsdata från språkbanker och 

humanistlaboratorier liksom digitalisering av det svenska kulturarvet kan hänföras till dess 

ansvarsområde. Detta ingår i frågor som på sikt bör utredas. 

Betydelsen av dator- och internetbaserad infrastruktur poängteras av US President’s 

Information Technology Advisory Committee (PITAC): 

“Computational science is now indispensable to the solution of complex problems in every 

sector, from traditional science and engineering domains to such key areas as national 

security, public health, and economic innovation. Advances in computing and connectivity 

make it possible to develop computational models and capture and analyze unprecedented 

amounts of experimental and observational data to address problems previously deemed 

intractable or beyond imagination.” 

I det följande beskrivs närmare bakgrund, uppdrag och mål, internationell utblick och 

långsiktig plan för de tre huvudområdena inom KFI e-Science: (i) datanät (ii) 

beräkningsresurser och (iii) forskningsdatabaser, följt av en tids- och kostnadsplan och en 

förteckning över befintlig och planerad infrastruktur inom e-Science-området. 

Infrastrukturer inom KFI e-Science 

Datanät 

Det svenska universitetsnätverket är en för universitet och högskolor gemensam verksamhet 

som dels förser dessa med Internetförbindelser med tillhörande nättjänster, dels arbetar med 

utveckling av och tillhandahållande av ytterligare tjänster enligt högskolornas önskemål. 

Sida 49 av 88


Verksamheten sköts av SUNET (Swedish University Computer Network), där man skiljer 

mellan organisationen SUNET och datanätverket Sunet. Det är särskilt viktigt att notera att 

Sunet är den enda vägen att från Sverige nå forskningsnät som inte är tillgängliga för vem 

som helst via Internet. Sunet ger universiteten och högskolorna möjlighet att kommunicera 

med det europeiska forskningsnätet Géant och med forskningsnätet Abilene i USA. 

SUNET 

SUNET har funnits sedan början av 1980-talet och har utvecklats från att inledningsvis vara 

ett forsknings- och utvecklingsprojekt till att bli en för universitet och högskolor gemensam 

organisation och infrastruktur med uppgift att tillgodose universitetens och högskolornas 

behov av datakommunikation nationellt och internationellt. 

Sedan år 2001 har Vetenskapsrådet ansvaret för att universitetsdatornätet Sunet administreras 

och drivs enligt de riktlinjer som regeringen lagt fast. Under 2001 blev det uppenbart att den 

fortsatta trafikökningen krävde ett kraftfullare nät. SUNET valde då ett Gigabitnät 

(GigaSunet) som använder förhyrda våglängder baserade på fiberoptiska förbindelser. 

Gigabitnätet levereras av TeliaSonera med ett avtal som gäller till slutet av 2006. 

Nästa generation av Sunet, OptoSunet, kommer att tas i drift vid årsskiftet 2006/2007. 

OptoSunet är ett hybridnät (byggt på våglängdsmultiplexerade svarta fibrer), bestående av 

såväl ett IP-routrat basnät som av ett antal (för krävande forskningsapplikationer) dedicerade 

nät. I detta nät hyr SUNET själva fiberförbindelserna och kan själv tillverka våglängder med 

hjälp av egen utrustning för våglängdsmultiplexering, något som ger stor anpassbarhet till 

framtida behov och önskemål. 

OptoSunet kan också utnyttjas för ett antal tjänster, som t ex nätmöten, IP-telefoni, tillgång 

till arkiv med programvaror och information av olika slag samt för autentisering och 

auktorisation. 

Uppdrag och mål 

• SUNET har till uppgift att ge universitet och högskolor god tillgång till nationell och 

internationell datakommunikation och att inom ramen för tillgängliga resurser vid 

varje tidpunkt erbjuda universitet och högskolor de tjänster som dessa efterfrågar inom 

datakommunikationsområdet. 

• SUNET skall tillgodose behovet av ett produktionsnät för all verksamhet vid högskolan. 

Detta är SUNETs viktigaste uppgift. Nätet skall betjäna forskare, lärare, studenter, 

administrativ och teknisk personal. 

• I den mån det allmänna nätet inte förmår tillgodose särskilda behov inom viss forskning 

och utbildning skall SUNET medverka till att ta fram lösningar som tillgodoser de 

särskilda krav som ställs. 

• SUNET skall som ett led i sitt uppdrag tillgodose också behovet av nätresurser för 

forskning kring datakommunikation, stimulera sådan forskning och allmänt verka för 

en breddning och fördjupning av Internet-kompetensen i landet genom att bl a ordna 

konferenser och utbildningstillfällen och stimulera idéöverföring mellan högskolor 

och andra organisationer när det gäller användningen av datanät. 

• SUNET skall också stimulera kompetensöverföring från högskolesystemet till andra 

delar av samhället vad gäller användning av Internet-teknik och datakommunikation. 

• SUNET skall som stöd till universitet och högskolor utveckla och tillhandahålla nätnära 

tjänster som högskolorna ser ett behov av. 

Sida 50 av 88

NORDUnet och Geant 


Internationell kommunikation sker bl a genom SUNETs engagemang i NORDUnet, som är en 

för forskningsdatanäten i de nordiska länderna gemensam organisation som upphandlar internationell 

nätverkskapacitet och verkar för utveckling och samordning inom nätteknikområdet. 

NORDUnet har varit framgångsrikt som regional nätverksorganisation och framstår i dag som 

en förebild för andra mindre länder i Europa. Tillsammans med andra forskningsnät i Europa 

har NORDUnet byggt upp det europeiska forskningsdatanätet Géant. Géant är ett samarbete 

mellan 26 nät som omfattar 30 länder i Europa. Géant finansieras till en del av EU och är idag 

ledande i världen bland existerande forskningsnät. Samma teknik som används i Géant 

används eller kommer inom kort att användas också av NORDUnet och SUNET. 

Den driftgrupp vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) som driver och övervakar Sunet har 

av NORDUnet fått uppdraget att driva och övervaka NORDUnets förbindelser. För Géant 

fullgörs motsvarande uppgifter av företaget DANTE med säte i Storbritannien (Cambridge). I 

likhet med NORDUnet är DANTE ett aktiebolag, och NORDUnet äger aktier i DANTE. 

I dag finns ett ekonomiskt och administrativt samarbete inom Europa och motsvarande samarbete 

(med mindre statlig inblandning) i Nordamerika. Asien växer alltmer fram som en 

stormakt inom IT och på datanätssidan har Japan länge varit framstående. Förmodligen kommer 

dessa tre områden att fortsätta att utvecklas i något olika riktningar, samtidigt som de 

upprätthåller kommunikation och samarbete med varandra. Numera är alla överens om att 

internetprotokollet och utvecklingen av gemensamma standarder inom Internet Engineering and 

Technical Forum IETF mycket länge kommer att vara grunden för så gott som all 

datakommunikation. Tekniken i sig är inte begränsande för ihopkoppling av existerande nät, 

däremot kan politiska, ekonomiska och administrativa begränsningar förekomma. 

Långsiktig plan för datanät 

SUNETs styrelse tillsatte i oktober 2003 en särskild arbetssgrupp, benämnd Framtidsgruppen, 

med uppdrag att undersöka hur SUNET på bästa sätt kunde tillgodose högskolornas behov av 

gemensam infrastruktur, gemensamma tjänster och gemensam utveckling vad beträffar 

forskningsdatanätet. Framtidsgruppen framförde sin rapport ’SUNET efter 2006’ till SUNETs 

styrelse i februari 2005. 

Framtidsgruppens medlemmar, som tillsatts av SUNETs styrelse och bidrar med kompetens 

och erfarenhet från forskning, utbildning, biblioteksverksamhet, IT-verksamhet, 

administration och förvaltning och representerar flera högskolor med olika karaktär, har varit 

samstämmiga i sin syn på behovet av SUNET och utvecklingen framöver. Framtidsgruppen 

har sammanfattningsvis gjort följande iakttagelser och lämnar följande rekommendationer. 

Iakttagelser 

• Sunet är idag ett väl fungerande nät både vad avser kapacitet och säkerhet. 

• Datatrafiken i GigaSunet mäts kontinuerligt. För dimensionering av SUNET är 

topptrafiken intressant. Variationerna högskoleorter emellan är anmärkningsvärda. 

Mätningar visar att vid de flesta av de universitet och högskolor som har 

studentbostäder anslutna är minst hälften av trafiken relaterad till studentbostäder. 

Sida 51 av 88


• En internationell jämförelse visar att dagens SUNET ligger väl i nivå med näten i andra 

länder i de flesta avseenden och förefaller kostnadseffektivt. 7 

• Det finns en bred uppslutning kring vikten av att SUNET bör hålla fast vid ambitionen 

att ha ett nät med näst intill hundraprocentig tillgänglighet. 

• I Sverige, liksom i flertalet länder i Europa, är inte de nationella forsknings – och 

utbildningsnäten en begränsning utan flaskhalsarna finns i de lokala campusnäten. 

• SUNET är en förutsättning för att svenska universitet och högskolor skall få tillgång till 

forskningsnät i Europa och Nordamerika. 

• SUNETs användarstudie våren 2003 visar att praktiskt taget alla studenter har tillgång 

till dator. 

• Tillväxten i utnyttjandet av Sunet är idag ca 50% per år. 

• Utbildningens behov, sett i ett 3-4 års perspektiv, borde gå att tillgodose med i stort sett 

den kapacitet Gigasunet har idag. 

• Från studenthåll finns en önskan om att alla studenter ska ha tillgång till ett bra Internet 

oavsett var de befinner sig så att de kan komma åt de verktyg de behöver för att sköta 

sina studier. 

• Ett fungerande nät är för många studenter lika viktigt som el och värme i 

undervisningslokalerna. 

• SUNETs användarstudie visar att näst intill alla forskare och i stort sett alla doktorander 

använder Internet. SUNET erbjuder dem bra bandbredd inom Sverige och utmärkta 

förbindelser med utlandet. 

• Flertalet forskningsområden torde under de närmaste 5 åren klara sig gott med ett nät av 

den kapacitet som Gigasunet har. 

• Flera forskningsområden är dock på väg in i en fas där de kommer att ställa högre krav 

på bandbredd och tillgänglighet. 

• SUNET bör ha tätare kontakter med aktiva forskargrupper för att få information om 

deras önskemål. 

• Utöver de tjänster som praktiskt taget varje Internetleverantör erbjuder tillhandahåller 

dagens SUNET ett antal mer specifika tjänster som universitet och högskolor har 

efterfrågat. 

Framtidsplaner och rekommendationer 

SUNETs nät efter Gigasunet 

• Ett basnät med minst samma kvalitet och funktionalitet som dagens är en nödvändighet 

för både utbildning och forskning och måste handlas upp på nytt. 

• Vissa forskningsområden har utöver detta behov av extremt hög kapacitet eller extremt 

hög tillgänglighet och säkerhet. Detta kan åstadkommas med ett s k hybridnät, där 

flera våglängder för speciella ändamål kompletterar det routade nätet som alla 

behöver. 

• Det nya nät som anskaffas för perioden efter 2006 bör baseras på s k svart fiber, som 

SUNET hyr för en tid av 8-10 år, samt egen utrustning för våglängdsmultiplexering. 

• Eftersom NORDUnet väntas välja samma teknik för sitt nästa nät underlättas genom 

detta val en samordning med NORDUnet. 

7 Jämförelsematerial finns i TERENA NREN Compendium - ISSN 1569-4496 

Sida 52 av 88

Finansiering 


• Den flexibilitet ett hybridnät ger ställer krav också på en flexibel finansiering. 

Finansieringen av ett hybridnät måste vila på andra principer än dagens. De 

högskolor/institutioner som inte har behov av annat än det routade nätet (basnätet) 

skall inte behöva betala för användarna med extrema behov. 

• Även när det gäller finansieringen av basnätet bör vissa förändringar övervägas. Det har 

visat sig att de högskolor som har ett stort antal studentbostäder anslutna tenderar att 

utnyttja det gemensamma nätet betydligt mer än högskolor som inte ansluter bostäder. 

• Framtidsgruppen föreslår att studentbostäder exkluderas i basnätet men kan anslutas till 

SUNET mot en av styrelsen fastställd avgift. Att grupper av unga, kreativa studerande 

får tillgång till stora mängder bandbredd och därigenom får möjlighet att pröva nya 

idéer är i grunden positivt och kan på sikt visa sig vara en lönsam investering för det 

svenska samhället. Men denna typ av användning får inte vara det som blir 

dimensionerande för SUNET så att bostadsanvändningen leder till ökade kostnader för 

universitet och högskolor. 

• I de fall SUNET erbjuder tjänster som bara vissa högskolor är intresserade av bör 

särskild finansiering av tjänsten övervägas, om kostnaderna för tjänsten inte är 

obetydliga och en särskild avgift för tjänsten väntas leda till intäkter som väsentligt 

överstiger kostnaderna för att administrera ett betalningssystem för tjänsten. 

• I övrigt anser vi att grundprincipen också i fortsättningen skall vara att basnätet 

finansieras gemensamt av högskolorna enligt fördelningsnycklar som skall var enkla, 

samtidigt som de skall vara svåra att manipulera. 

• Exempel på sådana enkla och lättförståeliga nycklar är högskolans statsanslag/intäkter, antal 

anställda, antal helårsprestationer. Tidigare utredningar har visat att valet av nyckel endast i 

undantagsfall får stora effekter på vilken avgift en enskild högskola kan tvingas betala. 

Relation investeringar - drift: 

SUNETs investeringar för det nya nätet uppgår till 250 Mkr under 2006 och 2007 och därefter till 

ca 10 Mkr per år för kompletteringar under perioden 2008–2014. 

Driftbudgeten (rensat från kostnader för avskrivningar och räntor som avser investeringarna) 

uppgår till 110–115 Mkr perioden 2007–2014. Därtill kommer kostnader för att tillhandahålla 

ytterligare våglängder. 

Beräkningsresurser 

År 2002 inrättades SNIC (Swedish National Infrastructure for Computing) som en nationell 

resurs med syfte att samordna datorinvesteringar och tillhandahålla en lätt tillgänglig och 

god beräkningskapacitet för svenska forskare. Den ökande forskningen på global nivå 

kräver en välsmord infrastruktur för lagring och kommunikation av ideer, data, analyser och 

resultat mellan forskarna, parallellt med växande krav på kapacitet för storskaliga 

beräkningar. Ett nordiskt gridprojekt, NDGF (Nordic Data Grid Facility), kommer att 

genomföras under 2006–2010 med syftet att utveckla programvaror, organisation och 

Sida 53 av 88


rutiner för att driva en nordisk grid-installation baserad på de datorresurser som finns och 

kommer att finnas tillgängliga i de nordiska länderna. 

Både nationellt och internationellt kommer kluster att förbli den vanligaste formen av beräkningsresurser. 

I många fall kommer användningsområdena att ställa höga krav på nätet som 

knyter samman klusternoderna, såsom låga fördröjningar och hög skalbarhet. Andra 

arkitekturer, såsom arkitekturer med gemensamt minne och arkitekturer specialiserade för 

specifika algoritmer, kommer också att krävas för flera, i forskarsamhället mycket använda 

tillämpningar. 

Forskningen inom flera områden har med tiden internationaliserats till den grad att vissa 

forskningsområden idag mer liknar globala forskningssatsningar än internationella samarbeten. 

Exempel på detta är högenergifysik och astronomi, vars forskning sedan flera år 

tillbaka kan anses ske på global basis. Man delar dyra experimentanläggningar och utrustning 

och planerar forskningsarbetet utifrån en global ståndpunkt. Också inom miljö- och 

klimatområdet kan vi under senare år se en förändring mot ett mer globalt förhållningssätt till 

forskningen. Likaledes förändras biologin och medicinen till data och beräkningstunga 

vetenskaper med en internationell infra- och samarbetsstruktur. Det gäller framför allt den 

molekylära delen, men även datorisering och standardisering av sjukjournaler och 

biobanksprover öppnar nya möjligheter för forskning över landsgränser. Sverige ligger väl 

framme i den här utvecklingen. Behovet av samordning ifråga om lagring, kommunikation 

och visualisering gäller även i allt högre grad samhällsvetenskaperna och humaniora, där man 

liksom för miljö, klimat, biologi och medicin ser en kraftigt ökande samordning på europeisk 

nivå och internationellt. 

SNIC 

SNIC är ett metacenter för högpresterande datorer som består av sex geografiskt spridda 

centra– HPC2N (Umeå), UPPMAX (Uppsala), PDC (Stockholm), NSC (Linköping), UNICC 

(Göteborg) och LUNARC (Lund). I detta strategiska dokument har vi valt att representera 

beräkningsresurserna som en enda nationell infrastruktur i stället för att göra en fysisk 

uppdelning mellan dessa sex centra. Tillkomsten av SNIC har inte bara medfört koordinering 

av de resurser VR investerar inom området, det har också stimulerat andra finansiärer att 

bidra till området. 

SNIC är idag det koordinerande organet för Sveriges beräkningsresurser. SNIC och dess 

underorgan utvecklar den operativa strategin för VRs investeringar inom beräkningsområdet. 

SNIC tilldelas också ofta en värdroll för att förvalta investeringar i beräkningsresurser gjorda 

av andra finansiärer. SNICs största användargrupper finns bl.a. inom fysik, kemi och 

beräkningsmekanik. Under senare år har intresset för att utnyttja beräkningsresurser spridit sig 

till ett allt bredare spektrum av användargrupper. SNIC har tagit en aktiv roll i denna 

expansion och tillhandahåller även applikationsexperter, stationerade vid de olika centra, som 

hjälper till att utveckla nya tillämpningar inom respektive specialområden. 

SNIC strävar efter att tillhandahålla resurser som på ett bra och kostnadseffektivt sätt 

tillgodoser användarnas behov genom en balanserad uppsättning datorresurser bestående av 

en stor andel klusterbaserade system (med högpresterande eller standard-nätverk) och en 

mindre andel system med gemensamt minne. 

Sida 54 av 88


Inom ramen för SNIC har försöksverksamhet utförts med gridbaserade beräkningsresurser, 

Swegrid, vilket gett såväl ökad kapacitet till vissa beräkningstunga discipliner som värdefull 

kunskap inför kommande generationer av grid-datorer på olika nivåer – inom Sverige, inom 

Norden och inom Europa. Med början år 2006 kommer SNIC också att kunna tillhandahålla 

storskalig lagringskapacitet för deltagande forskargrupper. 


• SNIC har till uppgift att tillhandahålla en långsiktig finansiering för högpresterande 

beräkningsresurser i Sverige. 

• SNIC koordinerar nationella investeringar i beräkningsresurser. 

• SNIC koordinerar kompetensprofiler mellan Sveriges existerande superdatorcentra så 

att resurser används och utvecklas på ett optimalt sätt och genom detta tillhandahålla 

förbättrad support och service. 

• SNIC utvecklar en nationell strategi för: 

- Datorhårdvara 

- Gridmjukvara 

- Lagring 

- Nätverk 

- Visualisering. 

• SNIC sammanställer information och kunskap om datorresurser och applikationer som 

utvecklas. 

• SNIC är utsedd till värd för nationella forskarskolan i beräkningsvetenskap NGSSC 

(National Graduate School in Scientific Computing) 

NDGF 

Ett nordiskt gridprojekt, NDGF (Nordic Data Grid Facility), kommer att genomföras under 

2006–2010. Syftet är att utveckla programvaror, organisation och rutiner för att driva en 

nordisk grid-installation baserad på de datorresurser som finns och kommer att finnas 

tillgängliga i de nordiska länderna. NDGF utgör en grundförutsättning för samarbeten med 

CERN, i form av ett nordiskt Tier 1. Utöver en effektivare användning av tillgängliga 

datorresurser förväntas NDGF underlätta samarbeten mellan forskare. 

Det finns även långt gångna planer på etablering av gemensamma europeiska stordatorresurser. 

Dessa centra planeras bli tillgängliga även för andra länder än värdnationerna och de 

länderna får då bidraga ekonomiskt. 

Långsiktig plan för beräkningsresurser 

SNIC har nyligen sammanställt ett landskapsdokument ”The Swedish HPC 8 Landscape 2006- 

2009”. Dokumentet tas fram genom en förankringsprocess bland centerföreståndare och 

användare. Det bör betonas att detaljerad framtidsplanering bortom en 3-årig horisont inom 

detta snabbfotade fält är en vansklig uppgift. 

Iakttagelser 

8 HPC: High performing computing 

Sida 55 av 88


• Under de tre år som SNIC existerat har Sveriges resurser inom storskaliga beräkningar 

kunnat koordineras och organiseras på ett bättre och effektivare sätt. 

• Vikten av beräkningsbaserade metoder och tekniker ökar snabbt inom de flesta 

vetenskapsområden och blir alltmer en nyckelteknologi för spetsforskning likväl som 

en nödvändighet för basforskning. 

• Många forskare i Sverige är idag helt beroende av SNICs resurser för sin forskargärning 

och förväntar sig att SNIC även i framtiden kommer att tillhandahålla 

beräkningsresurser som följer teknologiutvecklingen. 

• Resurser tilldelas efter ansökan som utvärderas av Swedish National Allocation 

Committee (SNAC), som är organiserad under SNIC. 

• Användarstudier har visat att forskarna prioriterar snabba processorer och hög 

tillgänglighet högst, följt av system med mycket minne och storskaliga system. 

• Flertalet av SNICs användare vill se beräkningsresurser som en service bestående av 

tillgång till applikationer (som kör på beräkningsresursen) snarare än bara tillgång till 

hårdvaran. 

• Grid-teknologin utvecklas allt mer och växer sig starkare internationellt. 

• Det finns långt gångna planer på etablering av gemensamma europeiska stordatorresurser. 

Dessa centra planeras bli tillgängliga även för andra länder än värdnationerna 

och de länderna får då bidra ekonomiskt. 

• I takt med att allt fler grupper ansöker om resurser och dessutom vissa gruppers 

resursbehov blivit mycket stort kommer det att krävas betydligt större investeringar 

inom beräkningsresurser. 


• Samarbetet mellan SNIC och DISC bör uppmuntras. Det finns potential till 

rationaliseringsvinster, tillgänglighetsvinster och kvalitetsvinster för forskarsverige 

med ett sådant samarbete. 

• En omfattande utvärdering av SNIC bör ske om 2-3 år. 

• I takt med att allt fler forskningsområden blir beroende av tillgången till 

beräkningssystem med en hög kapacitet så bör SNICs budget ökas i motsvarande grad. 

• Behovet av att delta i samarbete kring en gemensam europeisk stordatorresurs bör 

utredas. 

Finansiering 

För högpresterande datorer finns 46 Mkr upptagna i KFIs budget både 2006 och 2007. I 

Vetenskapsrådets årsredovisning anges att SNIC lämnat s k driftsbidrag till datacentra med 46 

Mkr år 2005. I denna summa ingår en stor andel investeringar. 

Högpresterande datorer som organiseras av SNIC finansieras inte bara av Vetenskapsrådet. I 

samråd med SNIC har Wallenbergstiftelsen ofta finansierat utrustning - enbart för Swegrid med 

23 Mkr. Bidrag av denna typ kan alltså enstaka år tillsammans med medlen från VR/KFI ge ett 

tillskott till området högpresterande datorer i storleksordningen 70 Mkr, varav huvuddelen till 

investeringar (i hård- eller mjukvara). 

SNIC bedömer själv sitt medelsbehov (inklusive bidrag från andra källor än Vetenskapsrådet) 

till närmare 90 Mkr per år under den kommande 5-årsperioden. 

Sida 56 av 88


Nämnas kan att man för närvarande också utreder hur det behov av medel för lagringsresurser 

för LHC-projektet (uppskattat till 35 Mkr under 5 år) skall finansieras. 

Digitaliserade forskningsdatabaser 

Begreppet forskningsdatabas omfattar data från (storskaliga) observationsstudier och 

experiment, utdrag och sammanställningar från register som gjorts för forskningsändamål, 

forskningsbiobanker, samlingar av data avseende språk, kultur, klimat, natur, genom, miljö 

m.m. för forskningsändamål. Administrativa register hos myndigheter och institutioner, 

personal- eller marknadsdata hos företag m.m. faller utanför definitionen, utom när forskare 

samlar och ordnar sådana data för forskningsändamål. För att falla under e-science måste data 

digitaliseras. För att kvalificera som infrastruktur bör en forskningsdatabas vara brett 

nationellt förankrad och/eller internationellt konkurrenskraftig samt uppfylla krav på 

tillgänglighet, standarder, kvalitetskontroll, dokumentation och säkerhet. 

Vid initiering av ny datainsamling och i uppbyggnadsskedet av en ny databas kan denna till 

sitt omfång och tillgänglighet vara mera begränsad än vad som krävs av en fullskalig 

forskningsinfrastruktur. Dessa databaser jämställs då med ’dyrbar utrustning’. 

Vi redogör nedan för olika typer av digitala forskningsdatabaser som infrastruktur inom ett 

flertal forskningsområden. De databaser som diskuteras utgör inte en heltäckande inventering 

utan skall ses som typexempel. I och med tillsättandet av DISC, Database InfraStructure 

Committee, har KFI initialt lagt en tyngdpunkt på mikrodata inom samhällsvetenskap och 

medicin, dvs individdata som länkas med personnummer och därmed medför särskilda 

integritetshänsyn. Med tanke på den unika konkurrensfördel som fem av de europeiska 

länderna har (Norden) när det gäller registerepidemiologisk forskning skulle samordning av 

infrastruktur inom Norden och Europa ge stora forskningsmässiga vinster. 

Flera av de infrastrukturprojekt som är upptagna på European Strategy Forum on Research 

Infrastructures (ESFRI) Roadmap avser digitala databaser. Utvecklingen är tydlig inom 

humaniora, samhällsvetenskap och medicin men behovet av standarder och jämförbara 

databasstrukturer inom t.ex. biovetenskaperna, rymdforskningen och klimatforskningen 

framhålls också inom ESFRI. Speciellt står European Resources Observatory for Humanities 

and Social Sciences (EROHS), Biobanker, Bioinformatik samt Biodiversitet som prioriterade 

infrastrukturområden i ESFRI Roadmap. Dessa beskrivs nedan som centrala också för KFI e- 

Science strategiska plan. 

Database InfraStructure Committee, DISC 

Som ett resultat av VR:s utredningar ’Om forskningens infrastrukturer inom humaniora och 

samhällsvetenskap i Sverige’ samt ’Världsledande forskning med hjälp av svenska register’, 

har KFI under våren 2006 inrättat Database InfraStructure Committee (DISC). DISCs 

uppdrag omfattar i första hand samhällvetenskap och medicin med fokus på individbaserade 

s.k. mikrodata. 

Under DISC samordnas bl.a. infrastrukturfrågor genom anslag för insamlande av stora (t.ex. 

longitudinella) databaser som tidigare hanterats av VR-kommittén för longitudinella 

databaser, den verksamhet som sker vid Svensk Nationell Datatjänst (SND, tidigare Svensk 

samhällsvetenskaplig datatjänst) samt forskares användning av svenska administrativa register 

Sida 57 av 88


vid bl.a. Statistiska Centralbyrån (SCB) och Socialstyrelsen. SND beskrivs under egen rubrik 

nedan. 

DISCs verksamhet omfattar till valda delar även den biomedicinska infrastruktur som krävs 

för insamling, lagring och bearbetning av prover från forskningsbiobanker, information om 

livsstil och miljö som riskfaktorer samt information om behandling och uppföljning av 

patienter. Samkörning av befolknings- och sjukdomsregisterdata ger unika 

forskningsdatabaser för kartläggning av mekanismer för sjukdomars uppkomst samt för 

individualiserad behandling. Sverige har tack vare goda folkbokföringsregister och gamla 

kyrkoböcker unika möjligheter att studera dessa genetiska faktorer för sjukdomsutveckling. 

Biobanker och bioinformatik diskuteras under egen rubrik nedan. 


• DISC ansvarar för övergripande policyfrågor angående forskningsdatabaser som 

infrastruktur 

• DISC utvecklar en enhetlig rullande planering avseende teknik och mjukvara, med 

utgångspunkt från existerande lösningar hos nationella och internationella aktörer 

• DISC utlyser och fördelar resurser till uppbyggnad, underhåll och arkivering av 

forskningsdatabaser, samt till teknikutveckling, support och utbildning 

• DISC har en samordningsfunktion mellan forskarsamfundet och statistikförande 

myndigheter samt mellan olika forskargrupper, lagstiftande myndigheter och 

etiknämnder i frågor som avser forskningsdatabaser som infrastruktur 

• DISC övervakar att forskningsdatabaser som erhållit infrastrukturstöd görs tillgängliga 

för forskarsamfundet 

• DISC kommunicerar med media och allmänhet kring sekretess och integritetsfrågor ur 

ett forskningsinfrastrukturperspektiv 

• DISC främjar internationellt utbyte och samordning i infrastrukturfrågor. 

Svensk Nationell Datatjänst, SND 

Svensk Nationell Datatjänst (SND) har som huvuduppgift att bevara och sprida information 

om kvantitativa och kvalitativa studier inom samhällsvetenskap och humaniora. Genom 

datatjänsten kan man söka och beställa datamängder från tiotusentals studier världen över. 

Det ingår i ett internationellt nätverk av data-arkiv. Målsättningen är att underlätta det 

internationella utbytet av data och främja det internationella samarbetet mellan forskare. 

Datatjänsten erbjuder forskare professionell rådgivning om hur arbetet kan organiseras för att 

underlätta dokumentation och arkivering. Enligt rekommendationen i regeringsuppdraget 

’Om infrastruktur inom humaniora och samhällsvetenskap’ har KFI och DISC övertagit 

huvudmannaskapet för datatjänsten 2005. I samband med organisationsförändringen har den 

bytt namn till SND och får ett vidgat uppdrag under DISC som nationell resurs för 

informationsförmedling, rådgivning, internationella kontakter samt insamling och lagring av 

vissa forskningsbaserade datamaterial som inte naturligt lagras vid annan organisation. 

European Resources Observatory for the Humanities and Social Sciences, EROHS 

Sida 58 av 88


Det är väsentligt att Sverige deltar i europeiska samarbeten för utveckling, underhåll och 

tillgängliggörande av högkvalitativa och väldokumenterade databaser som möjliggör 

transnationella studier och samarbeten. 

Inom ESFRI diskuteras ett European Resources Observatory for the Humanities and 

Social Sciences (EROHS), som avser byggandet en struktur för bevarande och 

tillgängliggörande av forskningsdata på europeisk nivå. EROHS ambitioner sträcker sig 

betydligt längre än idag existerande europeiska samarbeten såsom European Social Survey 

(ESS) och Council of European Social Science Data Archives (CESSDA). EROHS skall 

verka för ”open access” av data, för att etablera standarder för dokumentation, samt för att 

bygga upp nya digitala resurser med hög jämförbarhet i samarbete med de 

nationella/tematiska noderna. Planerna sätter även fokus på källmaterial som för 

närvarande inte finns i digital form, samt ”research training” innefattande aspekter på hur 

databaser av olika slag (tvärsnitt, longitudinella, etc) byggs upp, beskrivs, underhålls, 

kvalitetssäkras, etc. Även användningen av den digitala resursen för forskare ska ingå. 

Följande är en avsiktsförklaring för EROHS 

“EROHS promises to strengthen interdisciplinary and cross-border collaboration and 

comparative research on a European dimension. Further, it will enhance the building of 

research infrastructure capacity in the less resourced European countries. Finally, it will 

increase the opportunities for improving knowledge on social processes and thus holds 

great potential in terms of advising European and national policy-makers on how to 

manage the challenges currently being faced by the societies of Europe.” 

European Social Survey, ESS 

European Social Survey (ESS) är exempel på ett nyligen etablerat europeiskt samarbete. Inom 

detta paneuropeiska samarbete genomförs enkätundersökningar i syfte att digitalisera och 

tillgängliggöra sociala data för internationella jämförelser. ESS stöds av 

Europakommissionen, European Science Foundation (ESF) och forskningsråd i 24 länder. 

ESS är det första projektet inom socialvetenskaperna som har belönats med en av Europas 

viktigaste vetenskapliga utmärkelser - Descartes-priset. Sveriges deltagande i ESS finansieras 

gemensamt av Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för arbetsliv och social vetenskap och 

Riksbankens jubileumsfond. Sverige har i många år deltagit i likande internationella 

jämförbara studier av attityder som World Values Survey, International Social Survey 

Program med mera. 

Bioinformatik 

Inom ESFRI Roadmap ligger bioinformatik högst på listan över mogna infrastrukturer inom 

biologi och medicin. Storskalig datainsamling (HTP=high throughput) inom genomik, 

proteomic etc och behovet av integrerad analys inom t.ex. systembiologi har gjort att 

forskningen inom livsvetenskaperna är helt beroende av tillgång och bearbetning av 

storskaliga databaser. European Bioinformatics Institute (EBI), en filial till European 

Molecular Biology Laboratory (EMBL), är det största bioinformatikcentret i Europa. I ESFRI 

Roadmap konsteras dock att Europa ligger långt efter USA och Japan ifråga om satsningar på 

bioinformatikinfrastruktur. Resurser behövs för datainsamling, lagring, annotering och 

distribution. Såväl datorkapaciteten som personalstyrkan bör utökas. Svenska forskare är väl 

framme på bioinformatikområdet. Man utnyttjar och bidrar till datalagring och programvara. 

Sida 59 av 88


Idag saknas en nationell samling på bioinformatikområdet i Sverige. Det är angeläget för KFI 

att kartlägga behovet av organisation och resurser för ett nationellt bioinformatiknätverk eller 

centrum i nära anslutning till molekylärbiologisk och medicinsk forskning. 

Biobanker 

ESFRI Roadmap för även fram Biobanker och Biomolekylär Forskning som en mogen 

infrastruktur inom biologi och medicin. Det finns stor potential för Europa att skapa en 

koordinarad storskalig kvalitetssäkrad infrastruktur för biologiska prover och därtill hörande 

biobankinformatik, dvs rutiner för att lagra och distribuera information om prover och 

individer. Man vill kombinera bred tillgänglighet och flexibilitet i hanteringen av data med 

säkra rutiner för integritetskydd. En biologisk materialbank med prover annoterade med 

klinisk, molekylär och livsstilsinformation ger i kombination med en utvecklad 

bioinformatikstruktur unika möjligheter för translationell forskning. Genom standardisering, 

harmonisering och korslänkning kan man åstadkomma synergi, högre statistisk styrka och 

skalvinster. Fyra kompletterande biobankformat förs fram i ESFRI Roadmap: Longitudinella 

populationsbaserade kohorter, kliniska patient/kontroll populationer, populationsisolat och 

tvillingregister. 

Det är angeläget för KFI att belysa och bidra till samordning av biobanker i Sverige. 

Nationella biobanksregister är under uppbyggnad i många länder, med England som ett 

föregångsland. Enskilda svenska forskargrupper deltar redan i dag i det internationella 

samarbetet. Våra unika databaser kommer att vara en väsentlig del i nordiska och 

internationella samarbeten såsom redan nu sker med t.ex. tvillingregistret. Medicinsk 

information om den svenska befolkningen (riskfaktorer, diagnos, behandling, vävnadsprover, 

undersökningar, blodprov, DNA, läkemedelsanvändning) kan lagras på ett enhetligt och 

juridiskt och etiskt acceptabelt sätt. En sådan databas ger möjligheter till nya typer av studier, 

uppföljningar m.m. Arbete med biologiskt material och informationshantering kräver dock 

tillräckliga personalresurser och kunskaper hos de delar av sjukvården som ska utföra detta 

merarbete, dvs. de specialiteter som hanterar och karakteriserar det humanbiologiska 

materialet. Omfattningen av detta strukturbehov är inte överblickbar för närvarande utan 

behöver utredas närmare i samarbete med företrädare för sjukvårdhuvudmännen. 

Digitalisering av det svenska kulturarvet 

Många humanister arbetar direkt med material från arkiv, forskningsbibliotek, museer och 

andra samlingar. Det finns värdefulla material av stor vikt för humanistisk forskning som ännu 

inte är digitaliserade. Om de vore digitaliserade kunde de ingå i nationella bild-, ljud-, text- och 

andra forskningsdatabaser. Tillgängligheten och sökbarheten skulle öka och bevarandet skulle 

underlättas. Åtgärder krävs också för att möjliggöra integrering och jämförbarhet. Standarder 

behövs för centrala begrepp och variabelnamn, standarder för data-format, dokumentation, 

kvalitet, flexibilitet samt kodsystem för att underlätta jämförelser i tid och rum. 

Dokumentationen av databaserna bör omfatta deras innehåll, organisation och kvalitet, hur 

ursprungskällan representeras i databasen, hur databasen upparbetats, etc. Till dokumentationen 

hör även metadata kopplat till själva databasen – data som beskriver data. Även här är det av 

central vikt att fastställa en standard 

Exempel på digitala forskningsdatabaser 

Demografiska Databasen, DBB 

Sida 60 av 88


Demografiska databasen har till uppgift att registrera och bearbeta huvudsakligen 

demografiska och historiska data för forsknings-, utbildnings- och arkivändamål samt att göra 

dessa data tillgängliga för forskare. Databasen skall även inom de fält, där datamaterialet 

finner sin användning, verka för vetenskapligt samarbete, samt där så är lämpligt, medverka 

till metodutveckling (UHÄ_FS 1990:8, 2§). 

DDB bygger upp, underhåller och tillgängliggör flera infrastrukturer för forskning: främst 

databasen Popum med individbiografier från 1700- och 1800-talen för fyra större regioner. 

Den är den största i sitt slag i Europa och en av de största i världen. Idag finns 74 

församlingar inregistrerade varav 63 är helt klara för forskning och databasen utökas 

kontinuerligt med nya församlingar. Biografierna skapas genom länkning av samtliga 

individnoteringar i alla kyrkböcker enligt metoder utvecklade av DDB. 

Global Biodiversity Information Facility - GBIF 

ESFRI’s “list of opportunities” inkluderar en europeisk infrastruktur för forskning kring och 

bevarande av biodiversivitet. Nära kopplat till detta förslag är Global Biodiversity 

Information Facility (GBIF). Sverige deltar genom GBIF Swe som finansieras av 

Vetenskapsrådet 2001-2006. Genom att skapa en centrum för samordning av databaser inom 

detta områder skulle en liknande struktur som den för bioinformatik erhållas. En viktig 

uppgift vore att: “Store and manage data on biological species, namely data on the 

geographical distribution, migrations and ecology of species, on available specimens in 

public collections and on valid taxon names and phylogenetic relationships.” 

Svenska Tvillingregistret STR 

Svenska Tvillingregistret (STR) omfattar cirka 85 000 tvillingpar, både enäggs- och 

tvåäggstvillingar Databasen innehåller enkät- och intervjusvar från tvillingar som deltagit i 

olika undersökningar sedan 60-talet. DNA finns från omkring 15 000 av tvillingarna och man 

planerar att inom kort också samla in DNA från de återstående tvillingarna. STR är länkat till 

cancerregistret, slutenvårdsregistret, dödsorsaksregistret och medicinska födelseregistret. STR 

ingår i det Europeiska infrastrukturprojetet GenomEUtwin. 

http://www.mep.ki.se/twinreg/info/twinreg_pol_stat.pdf 

Humanistlaboratorier HumLab 

Humanistlaboratorier kommer med all sannolikhet att spela en betydande roll i utvecklingen 

av humanistisk forskning framöver. Datorbaserad bearbetning av material (dvs digitalisering, 

uppmärkning, analys, statistisk bearbetning, etc) blir allt mer väsentlig. Eftersom forskare 

inom humaniora inte sällan saknar bakgrundskunskaper i databehandling av 

forskningsmaterial, kommer de resurser som finns på humanistlaboratorierna (bl a utrustning 

och tekniskt utbildad personal) att bidra till utveckling inom vissa befintliga 

forskningsområden och till framväxandet av nya, inte minst i flervetenskapliga sammanhang. 

Genom tillhandahållandet av tekniskt stöd och utrustning som utnyttjas av forskare från olika 

ämnen, skapas förutsättningar för synergieffekter genom att olika forskargrupper har 

möjlighet att undersöka en och samma företeelse från olika perspektiv i ett gemensamt 

laboratorium. I det perspektivet blir de en form av core-facilities inom humaniora och 

samhällsvetenskap. 

Sida 61 av 88


Det senaste decenniet har inneburit ett genombrott för mät- och analysmetoder vad gäller 

språkligt och kommunikativt beteende: läsa, skriva, tala, lyssna, gester och kroppsspråk. 

Dessa olika tekniker och metoder ger nya möjligheter att studera inlärning och utveckling av 

språkligt beteende och att utforma en ny generation test- och diagnosinstrument avseende 

språkfärdigheter och läs- och skrivsvårigheter. Vid Lunds universitet bedrivs spetsforskning 

inom flera av områdena ovan. Emellertid har det fram till idag - såväl nationellt som 

internationellt - saknats en sammansatt laboratoriemiljö som kombinerar de olika mät- och 

analysteknikerna. Med Humanistlaboratoriet vid nya Språk- och litteraturcentrum håller en 

sådan miljö på att skapas www.sol.lu.se/humlab. Den sammansatta laboratoriemiljön ger 

unika möjligheter att kombinera humanistiska och naturvetenskapliga sätt att utforska och 

förstå människan och hennes språk, kommunikation och tänkande. 

HUMlab vid Umeå universitet är en utvecklings- och forskningsplattform. Utgångspunkten är 

informationsteknik som studieobjekt, verktyg, medium och kulturellt laboratorium. Här 

tillhandahålls teknisk utrustning samt användarstöd för humanistisk och samhällsvetenskaplig 

forskning inom områden såsom geografiska informationssystem, datamining, visualisering, 

virtuella världar och konceptuella gränssnitt till rika datamängder, kollaborativ konst i digitala 

miljöer, analys av datorspel, nätverksanalys (t ex intellektuella nätverk), kroppslighet i 

virtuella världar. www.humlab.umu.se 

Språkteknologiska resurser 

Språkteknologi.se är en webbplats (http://språkteknologi.se) som är i drift sedan ett par år 

tillbaka. På den samlas, tillhandahålls och sprids information om språkteknologiska resurser i 

form av bl.a. ord- och textdatabaser, verktyg för språklig analys och forskningsprototyper. 

Den fungerar som en samlingspunkt och kontaktyta för svensk språkteknologisk forskning. 

Ett annat syfte är att sprida information om språkteknologisk forskning och dess resultat till 

allmänheten samt skapa kontakter mellan forskning och industri. 

Databaser för utbildningsvetenskap 

Inom det utbildningsvetenskapliga området finns en omfattande databas GOLD (Gothenburg 

Longitudinal Database), vilken är en sammanslagning av de urvalsbaserade 

kohortsekventiella databaserna i UGU (Utvärdering Genom Uppföljning; tidigare 

Individualstatistikprojektet) och registerbaserade populationsdatabaser utvecklade inom det s 

k VALUTA-projektet. Denna infrastruktur är ett exempel på databaser inom 

samhällsvetenskap som hanteras av DISC. 

Databaser för samhällsvetenskap 

Forskare inom samhällsvetenskap utnyttjar mikrodata från survey-undersökningar och register 

i hög utsträckning. Det finns ett antal svenska longitudinella databaser av högt internationellt 

anseende, som t.ex. Levnadsnivåundersökningen (LNU), IDA (Individuell utveckling och 

adaption), LINDA och Betula, samt internationellt jämförande studier där Sverige ingår, t.ex. 

ESS (nämnt ovan), och ISSP (International Social Survey Program). Dessa datamaterial är 

föremål för en omfattande och konkurrenskraftig forskning bland fr.a. ekonomer, sociologer, 

psykologer och demografer. 

.Långsiktig plan 

Sida 62 av 88

Iakttagelser 


• Under 2006 kommer Vetenskapsrådet att annonsera the Swedish Initiative for research 

on Microdata in the Social And Medical sciences (SIMSAM) – ett flerårigt riktat stöd 

till ett antal nationella forskargrupper vars fokus ska ligga på registerforskning 

avseende samhälle, ekonomi och hälsa. Synergier förväntas mellan uppbyggnaden av 

forskningsinfrastruktur inom ramen för DISC och forskningssatsningen inom 

SIMSAM. 

• Ett förslag föreligger att EROHS organiseras som centrum och till EROHS knyts ett 

antal nationella och/eller tematiska noder. Dessa ska utses i ett ”call for proposals” 

med vetenskaplig excellens som huvudkriterium. Sveriges engagemang förväntas bli 

stort eftersom vi har unika förutsättningar för världsledande registerbaserad forskning, 

inkluderande historiska register (t ex Demografiska databasen), hälso- och 

sjukvårdsregister, IT-infrastruktur och ”serverbaserad online computing med 

krypterade data”. En utvärdering av vad EROHS innebär för svensk forskning 

planeras. 

• Ett viktigt framtidsscenario i en roadmap för E-science är ”open access” till data av 

högsta vetenskapliga kvalitet, såväl nationellt som internationellt. ESFRI:s Social 

Science and Humanities Roadmap Working Group konstaterar att en mycket liten del 

av resurser i form av databaser är fritt tillgängliga online. Det saknas standarder för 

dokumentation. Det råder mycket dålig integration mellan data och metadata. Det 

finns stora hinder i många länder för ”open access” beroende på legala och/eller 

kommersiella faktorer. 

• Det är viktigt att individ-databaser inom samhälls-, beteende- och folkhälsovetenskap 

fortsättningsvis upprätthålls och utvecklas. Dessa databaser uppstår ofta inom små 

miljöer (en eller några forskargrupper) utan ambition att initialt utgöra en nationell 

resurs. Många utvecklas dock över tid, både i omfång och utblick, till att fungera som 

nationella infrastrukturer. 

• Biobanker kommer att utgöra en viktig infrastruktur för biomedicinsk forskning de 

närmaste 10–20 åren och sannolikt ännu längre. Därför kommer KFI att följa, 

interagera med och vid behov hjälpa till med koordinering av det nationella 

biobanksprogram – speciellt biobank-informatikaspekterna – som är under 

uppbyggnad, bl.a. inom ramen för nationella satsningar på funktionsgenomik. 

Målsättningen är att öka kunskaperna om svenska biobanker, att förbättra 

biobankernas kvalitet och tillgänglighet samt att öka medvetandet om etik och 

integritetsskydd i forskningsfrågor kring biobanker. En utredning av svensk biobankinfrastruktur 

planeras. 

• Tillgången till longitudinell uppföljning av stora nationella kohorter av friska individer 

avseende demografisk information, livsstil och hälsa kommer att spela avgörande roll 

vid utvärdering av information från biobanker, kliniska databaser och molekylära 

datakällor för att förstå mekanismer för uppkomst av sjukdom. 

• Kunskaper i bioinformatik, systembiologi och biostatistik behövs för att hantera 

explosionen av information inom biovetenskaperna. Storskaliga analyser av data från 

genomik, proteomik och metabolomik ökar förståelsen för proteiners struktur och 

funktion. I takt med att expressionsdata och proteininteraktionsdata blir tillgängliga 

behövs verktyg för kartläggning av metabola nätverk och för studier av samspel på 

molekylär, cell- och organnivå samt planerings- och utvärderingsinstrument för att 

förstå hur molekylära egenskaper samvarierar med livsstil och miljö hos 

modellorganismer och inom humana populationer. En stor del av denna utveckling sker 

Sida 63 av 88


och kommer att fortsätta ske i stora internationella samarbeten, men även betydande 

svenska insatser kommer att bli nödvändiga. I ett internationellt perspektiv är Sverige 

framstående inom bioinformatik och det vore önskvärt att behålla denna tätposition. 

• En funktion för samordning av språkteknologi bör finnas hos den nya språkvårdsorganisationen 

så att resurser bättre kan samordnas och förutsättningarna för att 

medverka inom större samverkansprogram inom Norden och EU förbättras. 

Språkvårdsorganisationen bör exempelvis långsiktigt verka för att uppmärkta och 

representativa text- och taldatabaser utvecklas. 

• Humanistlaboratorier kommer med all sannolikhet att spela en betydande roll i 

utvecklingen av humanistisk forskning framöver. Digitalisering och datorbaserad 

bearbetning blir allt mer väsentlig. De resurser som finns på humanistlaboratorierna 

bör positivt bidra till utveckling inom befintliga forskningsområden och till 

framväxandet av nya, inte minst i flervetenskapliga, sammanhang. 


• I en framtidsvision bör databaser som finansieras med rådsmedel vara tillgängliga 

online. Standarder bör fastställas för centrala begrepp och variabelnamn samt 

kodsystem underlätta jämförelser i tid och rum. Dokumentation och metadata bör följa 

internationella standarder. Här kan nämnas det internationella samarbetet The Data 

Documentation Initiative (DDI), som är ”an effort to establish an international XMLbased 

standard for the content, presentation, transport and preservation of 

documentation for datasets in the social and behavioral sciences”. I sin stategiska plan 

understryker DDI vikten av att: “establish a sustainable semantic data model, which 

should ensure that the meaning of the data are conveyed, fully and accurately, from 

the data producer to the user” 

• Man bör värna om fortsatt uppbyggnad av individdatabaser inom samhälls-, beteende- 

och folkhälsovetenskaperna. En möjlig strategi vore att databaser av mindre 

omfattning stöds enligt samma principer som dyrbar utrustning medan databaser som 

kvalificerar som forskningsinfrastrukturer jämställs med nationella anläggningar och 

faciliteter.” 

• KFI avser övervaka den nationella samordningen av biobanker och medverka till en 

ökad samordning mellan olika sjukvårdshuvudmän (landsting, kommuner m.fl.) och 

forskargrupper så att biobanker blir en tillgänglig och användbar infrastruktur. 

• Man bör utreda förutsättningar för att digitalisera viktiga och centrala forskningsmaterial 

som nu lagras i pappersform eller på andra icke-digitala media. Detta torde 

vara särskilt viktigt inom humaniora. Här krävs insatser från forskarsamhället att 

identifiera och prioritera sådana bland sådana material, samt att tillräckliga resurser för 

digitalisering, dokumentation, lagring och åtkomst av dessa data tillskapas. 

• Samarbetet mellan SNIC och DISC bör uppmuntras. Det finns potential till rationaliseringsvinster, 

tillgänglighetsvinster och kvalitetsvinster för forskarsverige med ett 

sådant samarbete. 

• Vetenskapsrådet bör delta i planeringen av EROHS samt utvärdera hur EROHS 

påverkar organisationen svensk forskningsinfrastruktur. 

• Man bör bidra till att skapa en eller flera samverkande nationella resurser och infrastrukturer 

för biobankinformatik, bioinformatik, systembiologi och biostatistik. 

Förutom hanteringen av molekylära databaser bör dessa engagera sig i uppbyggnaden 

av kliniska forskningsdatabaser (inkl biobanker) och i kartläggningen av existerande 

longitudinella svenska forskningskohorter avseende demografiska data, livsstil och 

hälsa. 

Sida 64 av 88

Finansiering 


Från Vetenskapsrådet kommer DISC att finansieras med 33,4 Mkr 2006, 38 Mkr 2007, och år 

2009 beräknas DISC erhålla en budget om 59,5 Mkr. 

Preliminärt fördelas medlen år 2006 enligt följande: Kommittén 1.4 Mkr, uppbyggnad och 

underhåll av databaser 21 Mkr, arkivering 5 Mkr, teknik och kvalitetsutveckling 5 Mkr och 

SIMSAM 1 Mkr. 

Motsvarande siffror för 2009 beräknas bli: DISC 1.5 Mkr, uppbyggnad och underhåll av 

databaser 30 Mkr, utveckling av enhetlig dokumentationsstandard för SCB, EpC, SND etc 

(tre första åren) 3 Mkr, utveckling av mjukvara för distribuerade databaser 10 Mkr, 

arkivering, teknisk support och stödfunktion för forskare 15 Mkr. 

Relationen investeringar-drift kan för närvarande inte anges med exakthet. 

DISC utlyser årligen medel för datainsamling, som får ses som en investering liksom 

uppbyggnad och utveckling av nya databaser och nya funktioner. 

Tids- och kostnadsplan för e-Science 

Tidsskalor och översikt 

E-science i Sverige genomgår för närvarande en viktig strategisk fas. Under 2005 

genomfördes en utvärdering av SNIC, och en utvärdering av SUNET pågår under 2006. DISC 

inleder sin verksamhet och organiserar sig under våren 2006. 

För SUNET och SNIC föreligger framtidsdokument med angivna tidsskalor för utveckling av 

verksamheten. DISC förväntas under 2006 ta fram en detaljerad framtidsvision för den 

kommande femårsperioden. KFIs uppföljning av verksamheten vid SUNET, SNIC och DISC 

bör ske årligen. Nästa mer omfattande externa utvärdering av SNIC planeras till år 2008 och 

av SUNET och DISC till år 2009. 

Parallellt med utvecklingen av SUNET, SNIC och DISC bevakar KFI den förväntat snabba 

utvecklingen inom hela e-Science området och inordnar nya mål i den rullande strategiska 

planen. En uppgift för KFIs strategidokument 2007 är att utreda omfång, tidsplan och 

organisation för hantering av forskningsdatabaser som infrastruktur inom andra områden än 

de som nu faller under DISC. Strategidokumentet 2007 bör även ge ramar för planering och 

implementering av kompetensutveckling på olika nivåer inom hela e-Science-området. 

De tre områdena datanätverk, beräkningsresurser och forskningsdatabaser kompletterar 

varandra och någon värdering av ett område mot de andra är inte ändamålsenlig. Nationell 

och internationell förankring är av avgörande betydelse inom samtliga områden. Framför 

allt är det angeläget att såväl beräkningsresurser som forskningsdatabaser är väl integrerade 

i den ledande forskningen inom ett brett spektrum av forskningsområden. 

Kostnadsplan 

Sida 65 av 88

Planeras komma i en senare version. 


Sida 66 av 88

6. Rekommendationer 


I beredningsgruppernas arbete med områdesöversikter har det förutom existerande 

infrastrukturer kartlagts det identifierats i) infrastrukturer under uppbyggnad, ii) väl 

utvecklade planer för infrastrukturer som kan få betydelse för forskarsamhället och som är 

mogna för beslut på relativt kort sikt, iii) konceptidéer för infrastrukturer på längre sikt, samt 

iv) viktiga områden och frågeställningar om infrastrukturer som behöver utredas närmare av 

olika skäl. Samtliga dessa kategorier finns beskrivna i mer detalj under områdesöversikter där 

de också sätts i sitt sammanhang. 

I detta arbetsutkast till långsiktig plan ges ett antal allmänna rekommendationer samt även 

rekommendationer avseende kategorierna i), ii) och iv) ovan . Det är viktigt att ha i åtanke att 

planen kommer att revideras årligen och att de utredningar som görs under det kommande året 

kommer att påverka den uppdaterade versionen. Med tanke på att flera utredningar planera 

kan man förvänta sig att rekommendationerna kommer att revideras väsentligt. 

Allmänt 

- Vid finansiering av forskningsinfrastruktur ska en lämplig balans eftersträvas mellan 

investering i infrastruktur samt drift och användning för forskning. Denna balans kan se olika 

ut i olika områden. 

- Samordning av forskningsinfrastruktur ska ske inom alla forskningsområden där så är 

möjligt. Detta är väsentligt för effektivt resursutnyttjande och samordning av kompetenser. 

- Forskningsinfrastruktur bör göras så öppet tillgängligt som är möjligt för andra forskare. Där 

det är möjligt bör prioriteringssystem användas så att forskning av den högsta kvalitén i första 

hand kan använda faciliteterna. System bör införas som i möjligaste mån ger öppen 

tillgänglighet till data som produceras vid forskningsinfrastrukturer efter viss karenstid. 

- I planeringen av ny infrastruktur ska en diskussion ske hur och till vilken grad den relaterar 

till annan infrastruktur som planeras internationellt. Speciellt blir det väsentligt inför nya 

satsningar att relatera till ESFRI:s roadmap för pan-europeisk infrastruktur. 

Pågående infrastrukturuppbyggnad. 

- Det är av högsta prioritet att fullfölja de infrastrukturprojekt som är under uppbyggnad samt 

att det planeras för dessa infrastrukturers drift och användning för högklassig forskning. Detta 

gäller bl.a. 

• Large Hadron Collider (LHC) vid CERN som samlar all ledande expertis i världen för 

nästa generations partikelfysikexperiment. Sverige har investerat betydande belopp i 

ATLAS och ALICE detektorerna. LHC planeras övergå i driftsfas sommaren 2007. 

• IceCube. Världens ledande teleskop för neutrinofysik är under uppbyggnad vid 

sydpolen av USA, Tyskland, Sverige och Belgien. IceCUBE byggs successivt ut och 

beräknas bli klart runt 2010, men används redan nu under konstruktionsfasen. 

• Atacama Large Millimeter Array (ALMA). Världsledande radiointerferometerteleskop 

under uppbyggnad i norra Chile av Europa, Nordamerika och Japan. ALMA beräknas 

bli taget i drift omkring 2011. Svenska astronomer från Onsala är engagerade i 

Sida 67 av 88


byggandet av flera detektorer till projektet. En gemensam nordisk plattform för 

utnyttjande av ALMA diskuteras. 

• ITER. Fusionsanläggning som blir bryggan mellan dagens plasmafysikstudier och 

morgondagens energiproducerande fusionskraftverk. ITER byggs i Cadarache i södra 

Frankrike i samarbete mellan Kina, EU, Indien, Japan, Korea, Ryssland och USA. 

Anläggningen beräknas bli taget i drift 2016. Sverige bidrar till uppbyggnaden av 

ITER huvudsakligen inom ramen för EU:s ramprogram. 

• DISC (Database infrastructure committee). Nyligen inrättad organisation med uppdrag 

att ta ett övergripande ansvar för forskningsdatabaser som infrastruktur inom i första 

hand samhällvetenskap och medicin med fokus på individbaserade s.k. mikrodata för 

världledande forskning inom området samhälle, hälsa och miljö 

• Nordisk datagridfacilitet (NDGF). Samnordisk facilitet för beräkningsresurser som 

utnyttjar sammankoppling av datorresurser genom den s.k. GRID tekniken. 

Forskningsinfrastrukturprojekt mogna för beslut om konstruktion på kort sikt 

Följande planerade forskningsinfrastrukturer har identifierats vara av mycket stort intresse för 

forskarsamhället, ha stor betydelse för framtida forskning och ha nått en sådan mognadsgrad i 

planeringen att beslut om konstruktion i princip skulle kunna tas relativt snart. För dessa 

angelägna forskningsinfrastrukturer bör detaljerade underlag och finansieringslösningar tas 

fram som möjliggör beslut i rimlig tid. Detta gäller: 

• European Spallation Source (ESS). Sameuropeiskt projekt för konstruktion av 

världens kraftfullaste neutronspridningsfacilitet. Den höga neutron intensiteten öppnar 

för nya fält inom bl.a. material och biovetenskap. Sverige är ett av flera tänkbara 

värdländer, Spanien, England och Ungern är de hetaste konkurrenterna. I en rapport av 

Allan Larsson till regeringen rekommenderas starkt ett svenskt värdskap utifrån 

forsknings-,.näringslivs- och samhällsekonomiska aspekter. Remissinstanserna var 

övervägande positiva till rapporten. Ett svensk värdskap motiveras både av de stora 

vetenskapliga effekterna och av näringspolitiska aspekter. Ett besked om 

avsiktningsförklaring från regeringen förväntas inom kort. 

• FAIR (Facility for Antiproton and Ion Research). Världsledande anläggning för 

hadron och kärnfysik. Ett ursprungligen tyskt projekt blir ett internationellt 

samarbetsprojekt. Tyskland står för 75 % av investeringskostnaden. Samtliga svenska 

grupper inom kärn och hadronfysik prioriterar FAIR högt och avser utföra huvuddelen 

av sin forskning där. Sverige kan bidraga med avsevärda in-kind bidrag (bl.a 

CRYRING) till konstruktionen av faciliteten. Vetenskapsådet har deltagit i 

preparationsfasen för att ta fram nödvändiga tekniskt-vetenskapliga dokument samt 

avtal och kostnadsberäkningar inför beslut. 

• MAX IV. Synkrotronljuslaboratoriet MAX-Lab har presenterat en ny okonventionell 

design av en ny synkrotronljus facilitet. MAXIV skulle uppnå icke jämförelsebara 

briljanser för studier av material och molekyler. Den konceptuella tekniska designen 

har nyligen utvärderats av en internationell expertgrupp på uppdrag av 

Vetenskapsrådet med mycket positivt resultat. En stor mängd svenska forskare ha varit 

delaktiga i framtagande av den vetenskapliga motiveringen. En utvärdering av den 

vetenskapliga motiveringen planeras av KFI att äga rum runt sommaren 2006. 

Sida 68 av 88


• Röntgenfrielektronlasern XFEL Hamburg. En röntgenfriekektronlaser är för många 

den ultimata strålkällan. Den korta pulsstrukturen för röntgenstrålning med en miljard 

gånger högre briljans än med dagens synkrotronljuskällor medger helt nya studier av 

ultrasnabba fenomen och strukturer i molekyler och material. Detta kommer att öppna 

nya forskningsfält, främst inom femtokemi, strukturbiologi och kondenserad materiens 

fysik men även inom materialvetenskap och plasmafysik. Tyskland står för 60 % av 

investeringskostnaden. Flera svenska grupper har varit tongivande i frantagandet av 

den vetenskapliga motiveringen. Vetenskapsådet har deltagit i preparationsfasen för 

att ta fram nödvändiga tekniskt-vetenskapliga dokument samt avtal och 

kostnadsberäkningar inför beslut. 

I avsnitt 8 ges en något mer detaljerad beskrivning och i områdesöversikterna avsnitt 5 så 

sätts de in i sitt sammanhang med andra existerande och planerade infrastrukturer i respektive 

forskningsområde. 

Utredningar om viktiga områden. 

Flera områden och problemställningar har identifierats att vara av stor betydelse för 

framtidens forskning men som av olika anledningar kräver utredningar, t.ex. om lämpliga 

bidragsfromer, möjligheter till samverkan mellan olika myndigheter, organisationsformer etc 

Utredningar bör ske så snart som möjligt och leda till konkreta förslag som kan påverka nästa 

års plan. I vissa fall kan de komma att leda till finansieringsbehov redan under 2007, t.ex i 

form av planeringsbidrag. De utredningar som är mest angelägna är: 

• Relationer mellan mark- och rymdbaserade infrastrukturer inom astronomi och 

astropartikelfysik. Vid inventeringen av befintliga infrastrukturer framkom speciellt 

inom astronomi och astropartikelfysik ett uppenbart systemfel. Markbaserade och 

rymdbaserade infrastrukturer hanteras av två olika myndigheter (VR och 

Rymdstyrelsen) med helt olika kultur för behandling av projektstöd och som har 

okoordinerade strategier för infrastruktur. Ett samlat grepp bör tas för att på ett bättre 

sätt samordna och lösa dessa frågor. KFI bör ta initiativet till att detta utreds redan 

under hösten 2006. 

• Databaser för klimat och miljöforskning. Data av intresse för klimat och annan 

miljörelaterad forskning samlas idag in av flera svensk myndigheter och 

forskargrupper och hanteringen av dessa och tidigare insamlad data är fragmenterad. 

Forskarnas behov sammanfaller ofta med myndigheternas och vice versa. Att, som 

idag, inte samordna insamling och hantering är ett resursslöseri som drabbar alla 

inblandade parter. KFI bör utreda hur samordning kan ske så att värdefulla data för 

forskningen inte går till spillo och att existerande data blir öppet tillgängliga för 

forskare på ett enkelt sätt. 

• Samordning inom polarforskningen. Polarforskning är en samlande term för all 

forskning som bedrivs för att öka förståelsen om Arktis och Antarktis eller i andra 

syften utförs där. För att få en bättre utväxling av Sveriges satsningar på 

polarforskning krävs möjligen en större koordinering mellan logistik och 

forskningsdiscipliner. Hur en sådan koordinering kan tas sig ut är under utredning och 

en rapport skall vara klar under andra halvåret 2006. 

Sida 69 av 88


• Deltagande i sameuropeisk infrastruktur för 3D kartläggning av jordens seismiska 

och elektriska egenskaper. EuroArray är ett tvärvetenskapligt, paneuropeiskt program 

för att utforska fysikaliska egenskaperna hos den europeiska kontinenten i 3 

dimensioner. Målet är en ökad förståelse för de processer som bildat jordskorpans 

struktur och de mineralresurser vi utnyttjar i dag. För att Sverige ska kunna följa 

forskningen om jordens inre och fullt delta i Euroarray krävs en utbyggnad av det 

svenska seismologiska nätverket, insamling av seismiska data i 2D och 3D samt 

borrningar i högintressanta områden. Svensk medverkan behöver utredas. 

• Utredning om Humanistlaboratorier - möjligheten att driva dem som core-facilities. 


av humanistisk forskning framöver. Datorbaserad bearbetning av material (dvs 

digitalisering, uppmärkning, analys, statistisk bearbetning, etc) blir allt mer väsentlig. 

Eftersom forskare inom humaniora inte sällan saknar bakgrundskunskaper i 

databehandling av forskningsmaterial, kommer de resurser som finns på 

humanistlaboratorierna (bl a utrustning och tekniskt utbildad personal) att bidra till 

utveckling inom vissa befintliga forskningsområden och till framväxandet av nya, inte 

minst i flervetenskapliga sammanhang. 

• Utredning av ny infrastruktur för biobanker och bioinformatik. Medicinsk information 

om den svenska befolkningen (diagnos, behandling, vävnadsprover, undersökningar, 

blodprov, DNA, läkemedelsanvändning) kan lagras på ett sätt som är standardiserat 

samt juridiskt och etiskt acceptabelt. Detta blir en flerdimensionell databas som 

medger möjligheter till nya typer av studier, uppföljningar m.m. och kan med fördel 

integreras med motsvarande satsningar i våra nordiska grannländer. KFI bör ta 

initiativ till att bättre belysa hur biobanker skall samordnas i Sverige. 

Det finns behov av en bioinformatikinfrastruktur som innefattar den nödvändiga 

datorinfrastrukturen för att bearbeta, organisera och lagra gen- och proteinrelaterade 

data (genom, transkriptom, proteom och metabolom) för snabb och effektiv åtkomst. 

Denna infrastruktur skall dels möjliggöra användarvänlig tillgänglighet, t.ex. via 

portaler, dels möjliggöra effektiva och storskaliga analyser av avancerade användare. 

• Utredning om framtida storskalig datorresurs 

Syftet är att utreda hur extrema beräkningsbehov skall tillgodoses. Det gäller extremt 

stora minnesbehov och/eller behov av processorer extrem snabbhet, som SNIC i 

dagsläget inte kan tillgodose. Forskargrupper med extrema behov kan potentiellt 

finnas inom inom bl a livsvetenskaperna, t.ex. bioinformatik och strukturbiologi, 

materialvetenskap, klimatsimuleringar, högenergifysik och astrofysik. 

• European Resources Observatory for Humanities and Social Sciences (EROHS) 

• Uppbyggnaden av EROHS är en naturlig konsekvens av den starkt tilltagande 

internationaliseringen av forskningen i humaniora och samhällsvetenskap och den 

grunddata som krävs för att utföra forskningen. Internationella initiativ är nödvändiga 

för att möjliggöra komparabilitet, internationellt utbyte av information av hög kvalitet 

och säkerhet kring hanteringen av data. 

• Nanoområdet. Forskningen inom nanoområdet befinner sig under stark utveckling. 

Inom ESFRI diskuteras en bland annat ”Pan-European Research Infrastructure for 

Nano-Structures (PRINS)” som skall vara ett nätverk mellan olika Europeiska 

laboratorier. I Sverige har Vetenskapsrådet, tillsammans med Vinnova, Stiftelsen för 

Sida 70 av 88


Strategisk Forskning (SSF) och Knut&Alice Wallenbergs stiftelse under nu snart tre år 

stött ett samarbete, µ-fab, mellan tre renrumslaboratorier, Electrum laboratoriet på 

KTH, MC2 på Chalmers och Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet. 

Verksamheten skall enligt kontraktet med universiteten utvärderas innan avtalstidens 

utgång. Denna utvärdering är nu under tillsättning. 

Inom Medicinsk nanoforskning sker idag en snabb utveckling och verksamheten 

kommer att diskuteras i ett nationellt perspektiv och samband med den översyn av 

”Biomedicinska Core-faciliteter” som har byggts upp. Utvecklingen inom detta 

område måste också diskuteras med flera andra finansiärer. 

Kärnteknisk forskning. Genom den förändring av lagen om kärnteknikforskning som skedde 

genom riksdagens beslut den 20 april 2006 och genom att verksamheten i Studsvik, som har 

stötts och stöds av Vetenskapsrådet, är i förändring så har det inom kärnteknikområdet 

uppstått en helt ny situation. KFI har för avsikt att se över detta område under hösten 2006. 

Biomedicinsk forskning. Inom det biomedicinska området finns stora behov av en samordning 

av de forskningsinsatser som görs av olika finansiärer. Detta gäller flera olika 

forskningsområden, varav biobanker, databaser, bioimaging och biomolekylär analys är några 

exempel. KFI avser här att i första hand diskutera denna fråga med berörda ämnesråd, och i 

ett senare under hösten med andra finansiärer av verksamheten. Då behoven inom detta 

område är ganska omfattande kan, inom nuvarande budget även med radikala 

omprioriteringar, Vetenskapsrådet endast göra marginella insatser. Dock kan ett engagemang 

från Vetenskapsrådet skapa en större öppenhet och tillgänglighet för forskarna inom de 

aktuella verksamheterna. 

Sida 71 av 88

7. Infrastrukturer under uppbyggnad 


1. Large Hadron Collider (LHC) vid CERN. Denna accelerator är under uppbyggnad och 

skall tas i bruk sommaren 2007. LHC kommer att kollidera protoner och tunga joner vid 

energier som hittills inte varit tillgängliga någon annanstans i världen. CERN kommer under 

de närmaste 10-15 åren att vara centrum för världens högenergifysikforskning, och svenska 

forskargrupper från KTH, LU, SU och UU är starkt engagerade i uppbyggnaden av två av de 

fyra experimenten kring LHC, nämligen ATLAS och ALICE. 

2. Atacama Large Millimeter Array (ALMA). Denna radiointerferometer för 

millimeterområdet skall placeras på Chajnantor i norra Chile. Anläggningen som beräknas tas 

i drift omkring 2011 är ett samarbete mellan Europa, Nordamerika och Japan. Instrumentet 

kommer att bestå av 50 teleskop, vart och ett med 12 m diameter. Upplösningen vid de 

kortaste våglängderna kommer att bli lika bra eller bättre än Hubble Space Telescope. 

Svenska astronomer från Onsala är engagerade i konstruktionen av flera detektorer till 

projektet. ALMA kommer, då det färdigställts, att vara det viktigaste instrumentet inom 

radioområdet. 

3. ITER-tokamak. Denna tokamak är bryggan mellan dagens plasmafysik studier och 

morgondagens energiproducerande fusionskraftverk. Denna anläggning skall byggas i 

Cadarache i södra Frankrike. Anläggningen som beräknas tas i bruk 2016 är ett samarbete 

mellan Kina, Europa, Indien, Japan, Korea, Ryssland och USA. De svenska fusionsforskarna 

kommer att bidra till uppbyggnaden av ITER huvudsakligen genom EUROATOMs kontrakt 

med den svenska associationen. 

4. IceCUBE. Detta teleskop för neutrinofysik är under uppbyggnad vid Sydpolen. Det bygger 

på de erfarenheter man erhållit med föregångaren AMANDA. IceCUBE, som redan är i 

funktion, är ett samarbete mellan huvudsakligen USA, Sverige, Tyskland, Belgien och 

kommer fullt utbyggt att täcka en volym på 1 kubikkilometer. Anläggningen kommer 

successivt att byggas ut till full kapacitet. 

5. Database InfraStructure Committee (DISC) 

Som ett resultat av Vetenskapsrådets utredningar ’Om forskningens infrastrukturer inom 

humaniora och samhällsvetenskap i Sverige’ samt ’Världsledande forskning med hjälp av 

svenska register’, har KFI under våren 2006 tillsatt en ny styrelse, Database Infra-Structure 

Committee (DISC). Dess uppdrag att ta ett övergripande ansvar för forskningsdatabaser som 

infrastruktur inom i första hand samhällvetenskap och medicin med fokus på individbaserade 

s.k. mikrodata. Sådana data kan basera sig på surveys, där framförallt longitudinella databaser 

är viktiga, samt på administrativa register (bl.a. vid Statistiska Centralbyrån och Socialstyrelsen) 

där Sverige tillsammans med övriga nordiska länder har en unik konkurrensfördel 

vad gäller populationsbaserad forskning. Länkning via personnummer av datakällor i form av 

register, eller som en kombination av register och survey-undersökningar, ger unika 

förutsättningar att studera ett antal angelägna problem, inklusive tvärvetenskapliga frågor 

kring sambandet mellan samhällsförhållanden, ekonomi och hälsa. Det krävs dock 

målmedvetna infrastrukturinsatser för att förbättra tillgänglighet, dokumentation och 

standardisering, samt för att etablera effektiva och säkra rutiner för att koppla registerdata till 

andra datakällor. 

Sida 72 av 88


Genom standardarder, dokumentation, teknik och mjukvaru-utveckling bidrar DISC till att 

skapa en resurs för lagring och distribuering av databaser i nära samverkan med SNIC 

(Swedish Infrastructure for Computing) som för Sverige ett steg framåt i utvcklingen av e- 

Science infrastruktur. I en framtidsvision bör alla större databaser, varav samtliga som 

finansieras med rådsmedel, vara tillgängliga online. Standarder bör fastställas för centrala 

begrepp, variabelnamn och kodsystem för att underlätta jämförelser i tid och rum. 

Dokumentation och metadata bör följa internationella standarder. Ett exempel är det 

internationella samarbetet Data Documentation Initiative (DDI), ett försök att etablera ”an 

international XML-based standard for the content, presentation, transport and preservation of 

documentation for datasets in the social and behavioral sciences”. I sin stategiska plan 

understryker DDI vikten av attetablera “a sustainable semantic data model, which should 

ensure that the meaning of the data are conveyed, fully and accurately, from the data producer 

to the user”. 

Flera infrastrukturprojekt som är upptagna på European Strategy Forum on Research 

Infrastructures (ESFRI) Roadmap avser digitala databaser. DISC ger Sverige utökade 

möjligheter att aktivt bidra till uppbyggnaden av europeisk infrastruktur. Detta gäller framför 

allt svenskt deltagande i European Resources Observatory for the Humanities and Social 

Sciences (EROHS) och i uppbygganden av infrastruktur för biobanker med prover som är 

annoterade med klinisk, molekylärbiologisk och livsstilsinformation. Sverige har god 

forskningserfarenhet av de fyra kompletterande biobankformat som förs fram i ESFRI:s 

Roadmap: Longitudinella populationsbaserade kohorter, kliniska patient/kontroll 

populationer, populationsisolat och tvillingregister. 

De unika resurser svensk forskning har genom nationellt täckande befolknings- och 

hälsodataregister samt i möjligheten att koppla samman olika datakällor gör att vi har 

exceptionella möjligheter att studera t.ex. orsaker till sjukdomar, arbetslöshet och sociala 

problem. Den infrastruktur som DISC befordrar bidrar till forskning inom samhällsvetenskap, 

epidemiologi och medicin, med exempel som sjukdomstrender, arbetsmarknadspolitik, social 

välfärd och mobilitet, demografisk utveckling, samspel mellan arv och miljö, jämställdhet, 

social och regional jämlikhet etc. I förlängningen bidrar DISC till att strukturera forskningsdatabaser 

som infrastruktur även inom andra ämnesområden såsom miljö, klimat, 

språkforskning etc. 

DISC har för 2006 en budget om 33.4 Mkr, för 2007 38 Mkr och år 2009 skall budgeten ha 

växt till 59.5 Mkr. 

8. Aktuella framtida infrastrukturer 

8.1 FAIR 

Vetenskaplig motivering 

Kärn- och hadronfysik är inne i ett skede där stora satsningar sker i Europa och runt om i 

världen. För att möjliggöra djupare förståelse av atomkärnornas och hadronernas värld krävs 

acceleratoranläggningar med kapacitet vida överstigande de existerande med avseende på 

Sida 73 av 88


strålintensitet, strålkvalitet och exotiska sekundärstrålar som radioaktiva kärnor och 

antiprotoner. Parallellt pågår en liknande process för att ta fram nya detektorsystem som 

ytterligare flyttar fram den experimentella frontlinjen vad effektivitet och selektivitet 

anbelangar. 

Utvecklingen inom kärnstrukturfysiken går mot att utnyttja strålar av sällsynta radioaktiva 

isotoper. Detta ger möjlighet att producera och experimentellt studera betydligt fler ”exotiska” 

kärntillstånd, med extrema förhållanden mellan antalet neutroner och protoner, än vad som är 

möjligt med stabila jonstrålar. Extrema bundna och obundna nukleära systemen kan studeras i 

de lättaste kärnorna och tyngre kärnor bortom de stabila isotoperna kan uppvisa avvikelser 

från skalmodellen. Studier av exotiska atomkärnor har direkt koppling till nukleosyntesen i 

Universum, då de relevanta processerna i t.ex. stjärnor och supernovor till stor del involverar 

dessa. 

Inom hadronfysiken, där den starka växelverkan studeras i mer detalj, sker en likartad 

utveckling. Utvecklingen går mot acceleratorer med högintensiva proton- eller elektronstrålar 

som kan producera intensiva sekundärstrålar av antiprotoner, andra kortlivade partiklar eller 

fotoner. Orsaken är att annihilation mellan antiprotoner och protoner är utmärkta processer för 

att skapa nya partikeltillstånd. Systematiska studier av dylika är ett instrument för att 

undersöka både dynamiken hos den starka växelverkan och uppkomsten av nya former av 

materia. 

Teknisk översikt av FAIR 

FAIR anläggningen kommer att byggas upp kring den befintliga GSI faciliteten. 

Huvudkomponenten i det nya accelerator komplexet kommer att vara en dubbelring med en 

omkrets på 1200 m. Ett system av lagringsringar innehållande en elektronkylningsanläggning 

för att effektivt kyla de högenergetiska partikelstrålarna kommer att konstrueras. De 

existerande GSI acceleratorerna kommer att tjäna som injektor till den nya faciliteten. Den 

planerade dubbelring synkrotronen kommer att producera partikelstrålar med mycket hög 

intensitet som skall användas för att producera sekundära strålar av instabila kärnor och 

antiprotoner. Konceptet med en dubbelring synkrotron gör det möjligt att parallellt producera 

strålar till flera olika experimentstationer samtidigt. 

Överblick över internationell utveckling 

FAIR kommer att bli ett av världens ledande laboratorier för studier inom framförallt 

kärnfysik men det vetenskapliga programmet spänner också över studier inom atomfysik och 

astrofysik. FAIR kommer att producera strålar av radioaktiva kärnor med mycket hög 

intensitet. I Japan och USA planeras liknande faciliteter för dessa ändamål. 

Betydelsen för svensk forskning 

Ett svenskt medlemskap i FAIR, med deltagande i PANDA och NUSTAR experimenten, ges 

enhälligt högsta prioritet inom svenska kärn- och hadronfysiken. Detta är första gången som 

en anläggning engagerar hela det svenska forskarsamhället inom kärn- och hadronfysik. En 

hearing om FAIR hölls den 4 mars 2006. 

Användare 

Sida 74 av 88


Fysiker vid samtliga svenska universitet och högskolor som är verksamma inom kärn- och 

hadronfysik har deklarerat sitt intresse för att genomföra experiment vid FAIR. Det finns 

också ett starkt intresse bland svenska atomfysiker för anläggningen. Utöver detta bidrar 

svenska acceleratorfysiker till acceleratorbygget. SFAIR, har bildats för att fungera som ett 

samarbetsforum för de svenska intressenterna och kontaktyta mot VR. Det finns också ett 

starkt intresse bland de svenska teoretiker att engagera sig i de frågeställningar som adresseras 

vid FAIR. 

Behov och överväganden för att konstruera faciliteten 

Sverige har genom VR undertecknat ett ”Memorandum of Understanding”. Detta kommer att 

under 2006 följas upp av ett formellt åtagande från svensk sida om ett deltagande som partner 

för uppförandet av faciliteten. Förhandlingar om detta kommer att starta inom en snar framtid. 

Sverige bör i dessa förhandlingar noga undersöka möjligheten att bidra till konstruktionen 

genom ”in kind” bidrag både för acceleratorerna och experimenten. 

Budget 

Investeringskostnaderna för konstruktionen av faciliteten är under utarbetande och de kommer 

att vara tillgängliga ganska snart. Det har preliminärt angetts en siffra på ca 10 miljarder SEK 

av vilket Tyskland kommer att betala 75 %. De återstående 25 % skall delas mellan de övriga 

involverade länderna. Hur organisationen för detta skall se ut kommer att fastställas i de 

förestående förhandlingarna. Det är dock rimligt att anta att den svenska andelen blir 1-2 %. 

Hur mycket av detta som kan täckas av ”in kind” bidrag bör utredas. Driftkostnaderna för 

FAIR anläggningen kommer för svensk del förmodligen att ligga på mellan 10-20 MSEK/år. 

8.2 European XFEL 


Tillgång på röntgenstrålning är förutsättning för forskning och utveckling inom flera områden 

av naturvetenskap, teknik och medicin. För ett stort antal av de mera grundläggande 

frågeställningarna är en förståelsen av relationen mellan strukturen på atomär nivå och 

funktion en nödvändighet. Detta gäller till exempel hållfastighet i avancerade material och 

permeabiliteten hos biologiska membran. 

Teknisk översikt 

Högkvalitativ röntgen har under de senaste 30 åren skapats vid synktronljuskällor, där 

strålningen genereras av elektroner som får cirkulera i så kallade lagringsringar. 

Röntgenstrålning skapad på detta sätt ger dock relativt långa pulser (≈ 100 ps) och med utan 

den koherens som karakteriserar strålningen från en laser. Den tekniska utvecklingen har nu 

dock nått den punkt då det har blivit möjligt att konstruera en laser som skapar högkoherent 

ljus med mycket kort pulsstruktur. Detta är målet för det Europeiska röntgenfrielektronlaser 

projektet. 

Användare 

Sida 75 av 88


Den tyska regeringen har tagit initiativ tillkonstruktionen av en röntgenfrielektronlaser vid 

DESY i Hamburg. Tyskland har garanterat 60% av konstruktionskostnaderna och har inbjudit 

flera andra länder att delta i projektet, varav Sverige är ett. Intresset från svenska forskare att 

delta i detta projekt är stort och svenska forskare har också mycket aktivt och deltagit i 

utformningen av det tekniskt vetenskapliga programmet. Dessutom har Vetenskapsrådet har 

tidigare undertecknat ett ”Memorandum of Understanding” med BMBF i Tyskland. 


XFEL i Hamburg kommer att generera ultrakorta röntgenpulser, mindre än 100 fs, i ett 

våglängdsintervall från 6 till 0.85 Å. Den korta pulsstrukturen kommer medger mycket 

snabba fenomen och strukturer i molekyler, material och celler kan studeras direkt i realtid. 

Detta är något helt nytt och aldrig tidigare kunnat göras. Det mest dramatiska är dock att 

briljansen i strålningen blir c:a en miljard gånger högre än med dagens synkrotronljuskällor. 

Detta kommer att öppna helt nya forskningsfält inom ett stort antal områden, främst kanske 

inom femtokemi, strukturbiologi och kondenserad materiens fysik men även inom 

materialvetenskap och plasmafysik. 

Budget 

Konstruktionen av XFEL avses att börja under 2006 och skall vara klar 2012. 

Investeringskostnaderna är omkring 1 miljard euro. Ett svensk medlemskap kan ligga på en 

nivå av cirka 2%, vilket ger en kostnad på omkring 20 MSEK per år. 

8.3 European spallation source (ESS) 


Neutronstrålning är ett kraftfullt, och i vissa fall det enda möjliga, redskap för studier av fasta 

material. Speciellt användbara är neutroner vid studier av magnetiska fenomen och strukturer 

innehållande väte. Svenska forskare har tidigare i stor utsträckning utnyttjat reaktorn i 

Studsvik samt spallationskällan ISIS utanför Oxford i sin forskning. Efter stängningen 

reaktorn i Studsvik har Sverige skrivit ett korttidsavtal med Instite Lau- Langevin (ILL) i 

Grenoble. På längre sikt behöver dock såväl svenska som forskare från andra länder i Europa 

tillgång till en mera kraftfull neutronkälla. Forskarna i de Europeiska länderna har därför 

diskuterat möjligheten att bygga en kraftfull Europeisk spallationskälla (ESS). Den svenska 

regeringen tillsatte en speciell utredare, förre finansministern Allan Larsson, för att undersöka 

möjligheten att se över möjligheten att Sverige skulle erbjuda att vara värd för ESS. Larsson 

levererade sin utredning under sommaren 2005 och kunde då konstatera att ett svensk 

värdskap skulle medföra flera positiva effekter såväl inom vetenskapen som för näringsliv och 

samhällsekonomi. Utredningen har därefter varit på remis hos svenska myndigheter och de 

inkomna svaren var till största delen mycket positiva och stödde Larssons slutsatser. 


Internationellt byggs idag Spallation Neutron Source (SNS), en kortpuls1.4 MW källa, vid 

Oak Ridge National Laboratory i USA. Denna facilitet avses att starta under 2007. I Japan 

byggs J-PARC som kommer att omfatta bland annat en kortpuls 1 MW neutronspridnings- 

Sida 76 av 88


center och som avses bli klart i slutet av detta decennium. ESS föreslås initialt bli en 5 MW 

långpulskälla vilket skulle göra den till den överlägset kraftfullaste neutronkällan. 


Behovet av en Europeisk neutronkälla av högsta kvalitet betonas även av ”European Strategy 

Forum on Research Infrastructure”. Förslaget för ESS är att bygga en 5 MW långpuls källa – 

en utveckling som drivits på av ESS-Scandinavia. Den ökade neutronintensitet som en sådan 

facilitet ge öppnar för nya studier av dynamiska fenomen och strukturer inom biologiska 

material, molekyler i lösningar, polymerer, magnetiska material och andra funktionella 

material. Dessutom öppnas nya möjligheter till fundamentala studier av inom grundläggande 

fysik. 


Att realisera ESS i Sverige kommer att ge stora möjligheter för det svenska 

forskningssamhället och blir ett stort och viktigt inslag i den svenska 

forskningsinfrastrukturen inom områden som rör studier av olika funktionella material och i 

bioteknik. Speciellt kommer kunskap av accelerator och ”target” teknologier att behöva 

utvecklas. Dessutom tillkommer en förstärkning av instrumenterings- och detektorteknik. 

Budget 

ESS kräver en total investering på cirka 11 GSEK. För att kunna realisera detta i Sverige 

beräknas den svenska finansieringen bli omkring 3 GSEK eller c:a 300 MSEk/ år under 

projekteringstiden. I detta ingår då en avsevärd s.k. ”site-premium” vilket avspegalar de 

fördelar ett värdland har av en stor forskningsfacilitet av detta slag. I Larssons rapport förslås 

att forskningsbudgeten del av detta endast skulle motsvara den man ändå skulle behöva betala 

om ESS skulle byggas i ett annat land, d.v.s. c:a 2-3 % av den totala kostnaden eller upp till 

350 MSEK totalt över konstruktionstiden. Resten skulle betraktas som en näringsfrämjande 

del som skulle betalas med andra medel. 

8.4 MAX IV 


Synkrotronljus används inom flera forskningsfält och antalet användare såväl inom Sverige 

som internationellt ökar kontinuerligt. I Sverige finns i dag MAX-LAB i Lund som stöds av 

Vetenskapsrådet och i en nyligen gjord utvärdering av nationella laboratorier i Sverige 

rekommenderades ett ökat stöd. MAX-LAB har nu till Vetenskapsrådet sänt in en ansökan om 

att bygga ett nytt laboratorium, MAXIV. 

Teknisk översikt 

MAXIV kommer att bli världens ledande synkrotronljuslaboratorium inom 

mjukröntgenområden. Förslaget omfattar tre lagringsringar för synktronljus med 

eelektronenergier på 0.8, 1.5 och 3 GeV samt i ett senare skedde en frielektronlaser. En 

mycket innovativ design av maskinen resulterar i att MAXIV får klart bättre prestanda än alla 

de idag föreslagna eller existerande synkrotronljuslaboratorierna och dessutom till en lägre 

Sida 77 av 88


kostnad. Den tekniska designen av MAXIV utvärderades av en internationell expertgrupp 

under hösten 2005. Gruppen kunde konstatera att den föreslagna designen mycket väl är 

utförbar och gratulerade acceleratoravdelningen vid MAX-LAB till ett intressant nytänkande. 


De goda parametrarna och då speciellt den extremt väldefinierade strålen medför att MAXIV 

kan ge unika bidrag inom ett stort antal forskningsfält. Speciellt kommer forskningen inom 

nano- och biovetenskap att utvecklas då möjligheter ges att strukturbestämma mycket små 

prover. Men även grundläggande forskning inom fysik och kemi kommer att stärkas genom 

högupplöst spektroskopi. Detta är speciellt viktigt för studier av stark elektronkorrelation och 

för atomära resonansfenomen. 


I en första fas planeras 15 strålrör med forskning som omfattar flera områden inom fysik, 

kemi, biologi, och teknik. Det vetenskapliga innehållet i förslaget håller för närvarande på att 

utvärderas med hjälp av internationell expertis och ett utlåtande kommer att vara klart till 

hösten 2006. Fullt utbyggd kommer MAXIV att omfatta 26 raksträckor för insättningselement 

och erbjuder dessutom möjligheten att bygga flera strålrör baserade på böjmagneter. 


Ett för svenska förhållande mycket stort antal forskare har deltagit i arbetet till förslaget för 

MAXIV och ett utbyggt väl fungerande MAXIV skulle har en stor positiv inverksn på svensk 

forskning. Även andra forskare från övriga nordiska länder har engagerat sig för MAXIV. 

Budget 

Kostnaden för MAXIV är nu under utredning men ligger kring 2000 MSEK. MAX-LAB har 

tagit preliminära kontakter med de nordiska länderna för att delataga i projektet. 

Sida 78 av 88


9. Utredningar som behöver genomföras 

9.1 Utvärdering angående samverkan mellan mark och rymdbaserade 

infrastrukturer inom astronomi och astrofysik. 

Beskrivning 

Vid inventeringen av befintliga infrastrukturer framkom speciellt inom astronomi och 

astrofysik ett uppenbart systemfel. Markbaserade och rymdbaserade infrastrukturer hanteras 

av två olika myndigheter (VR och Rymdstyrelsen) med helt olika kultur för behandling av 

projektstöd. Detta kan leda till en orättvis situation för forskarna. Vi anser att ett samlat grepp 

bör tas för att på ett bättre sätt samordna och lösa dessa frågor. 

Syfte 

Syftet med denna utredning bör vara att tillsammans med Rymdstyrelsen definiera problemen 

och konkret formulera hur dessa frågor skall hanteras i framtiden. 

Behov 

Inom både astrofysik och astropartikelfysik planeras ett stort antal projekt av rymd- eller 

ballongbaserad natur inom både ESA och NASA. Många av dessa har svensk medverkan 

antingen inom ESAs ram eller som individuellt svenskt deltagande, t ex ODIN, JWST (SU), 

Herschel (Chalmers), och GLAST (KTH och SU). Huvudvikten av ESFRI:s verksamhet är 

inriktad mot markbundna projekt och de rymdbaserade diskuteras därför inte. De finns dock 

flera projekt som i kombination med markbundna instrument, utgör viktiga delar av de 

expermentella insatserna i astropartikelfysik och kosmologi. 

Möjlig betydelse för framtida forskning 

En samordning mellan VR och Rymdstyrelsen bör kunna förbättra möjligheterna för svenska 

forskare att på ett effektivt sätt utnyttja de infrastrukturer som finns eller planeras för 

framtiden. Det bör ge utökade möjligheter eftersom mark och rymdbaserade faciliteter ofta 

kompletterar varandra. 

9.2 Utredning angående MAXIV 

Bakgrund. 

Vetenskapsrådet har under hösten 2005 utvärderat den tekniska designen av MAXIV med 

hjälp av en internationell expertgrupp. I sin rapport till Vetenskapsrådet konstatera gruppen 

att även om MAXIV designen är såväl innovativ som krävande så är den utförbar. De goda 

egenskaperna hos strålningen från MAXIV ger också möjligheter till nya experiment och 

vetenskapliga studier. Genom den unikt höga briljansen i strålningen skapas speciellt inom 

nano- och biovetenskaper nya möjligheter men även genom ultrahögupplöst spektroskopi på 

Sida 79 av 88


atomer, molekyler och fasta material kan ny information erhållas. Denna typ av information 

har stor betydelse för vår förståelse av magnetism, supraledning, fotosyntesen, solceller, 

katalysatorer, bränsleceller mm. 

MAX-LAB har nu sänt en Conceptual Design Report (CDR) till Vetenskapsrådet. Denna 

innehåller ett omfattande forskningsprogram och dessutom ett förslag till utbyggnad av de 

första 15 strålrören. KFI har nu tillsatt en internationell expertgrupp som skall bistå 

beredningsgruppen i utvärderingen av CDR. 

Syfte. 

I utvärderingen skall såväl det vetenskapliga programmet som det infrastrukturella värdet med 

MAXIV diskuteras. I detta ingår både en jämförelse med andra internationella anläggningar 

och en kostnadsanalys. 

Tidsplan. 

Utvärderingen avses vara klar till hösten 2006. 

9.3 Utredning angående nanovetenskapsområdet. 

Bakgrund. 

Forskningen inom nanoområdet befinner sig under stark utveckling. Inom ESFRI diskuteras 

en bland annat ”Pan-European Research Infrastructure for Nano-Structures (PRINS)” som 

skall vara ett nätverk mellan olika Europeiska laboratorier. I Sverige har Vetenskapsrådet, 

tillsammans med Vinnova, Stiftelsen för Strategisk Forskning (SSF) och Knut&Alice 

Wallenbergs stiftelse under nu snart tre år stött ett samarbete, µ-fab, mellan tre 

renrumslaboratorier, Electrum laboratoriet på KTH, MC2 på Chalmers och 

Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet. Verksamheten skall enligt kontraktet med 

universiteten utvärderas innan avtalstidens utgång. Denna utvärdering är nu under tillsättning. 

Ett annat viktigt område rör medicinsk nanoforskning. Inom detta område sker idag ett snabb 

utveckling och nya möjligheter att bland annat styra dosering av mediciner och att göra 

diagnoser öppnas genom att kunskaper och förståelsen av växelverkan mellan biologiska 

material och oorganiska material inom nanoområdet ökar. 

Tidsplan och syften. 

Utredningen om µ-fab är under tillsättning och förväntas vara klar med sitt arbete under 

hösten. Beroende på de rekommendationer som utredningen ger kommer det att finnas olika 

handlingsplaner. 

Inom medicinsk nanoforskning kommer verksamheten att diskuteras i ett nationellt perspektiv 

och samband med den översyn av ”Biomedicinska Core faciliteter” som har byggts upp. 

Utvecklingen inom detta område måste också diskuteras med flera andra finansiärer. 

Sida 80 av 88


9.4 Utredning angående databaser för klimat och miljöforskning 

Bakgrund 

Data av intresse för klimat och annan miljörelaterad forskning samlas idag in av flera svensk 

myndigheter och forskargrupper och hanteringen av dessa och tidigare insamlad data är 

fragmenterad. Forskarnas behov sammanfaller ofta med myndigheternas och vice versa. Att, 

som idag, inte samordna insamling och hantering är ett resursslöseri som drabbar alla 

inblandade parter. 

Syfte 

Syftet med utredningen är att se vilka behov och möjligheter som finns för att samordna 

insamling och hantering av data relevanta för övervakning och forskning kring klimat och 

annan miljörelaterad forskning. 

Behov 

Ett antal svenska myndigheter har i uppdrag att kontinuerligt samla in miljö och klimat data 

och forskningen har delvis behov av samma data, kompletterande data eller data specifika för 

forskningsprojekt. Det finns ett behov för forskningen att ta del av myndigheternas 

information eller data insamlade av andra forskare. Särskilt klimatforskningen men även 

modellering av annan miljödata har behov av stora beräkningsresurser. Att öka 

tillgängligheten för dessa forskare i de redan uppbyggda nätverken för högt presterande 

datorer. 

Betydelse för framtida forskning 

En samordning av datainsamling och/eller datahantering skulle radikalt förenkla för 

forskningen och höja kvalitet och generaliserbarhet av forskningsresultaten. I kombination 

med utökade beräkningsresurser kommer det att leda till bättre modeller för den framtida 

förändringen av klimat och miljö. 

9.5 Utredning angående framtida svensk polarforskning 

Bakgrund 

Polarforskning är en samlande term för all forskning som bedrivs för att öka förståelsen om 

Arktis och Antarktis eller i andra syften utförs där. Polarforskningssekretariatet har i uppdrag 

att stödja logistiken kring polarforskningen medan finansieringen forskningsprojekten sker 

via forskningsråden. Projekten bedöms och finansieras utifrån vilken disciplin de tillhör. 

Några exempel på forskningsdiscipliner där Sverige är starka inom polarforskningen är 

klimat, astronomi, ekologi och vissa samhällsvetenskapliga och humanistiska inriktningar. 

Sida 81 av 88


För att få en bättre utväxling av Sveriges satsningar på polarforskning krävs möjligen en 

större koordinering mellan logistik och forskningsdiscipliner. Hur en sådan koordinering kan 

tas sig ut är under utredning. 

Syfte 

Syftet med utredning är att komma fram till en möjlig framtida hantering av polarforskningen 

för att bättre utnyttja Sveriges resurser på området. 

Behov 

Forskning i polarområdena kräver ofta omfattande logistik och lång planering. En ökad 

koordinering mellan resurserna för logistik och forskningsprojekt torde leda till ett effektivare 

utnyttjande båda. En god framförhållning skulle ge Sverige möjlighet att i större utsträckning 

än nu samordna våra insatser med andra länder, främst med avseende på samutnyttjande av 

plattformar så som forskningsstationer, satelliter, databaser och isbrytare. 

Betydelse för framtida forskning 

Den möjlighet till framförhållning som kan uppnås kommer förhoppningsvis att medföra att 

Sverige kan vara tongivande i internationella samarbeten. Genom ökad samordning av 

logistiska resurser baserat på forskningens behov kan svenska forskare beredas möjlighet att 

utnyttja andra länders logistiska resurser i utbyte mot att Sverige erbjuder utländska forskare 

tillgång till de svenska plattformarna. 

9.6 Utredning angående svenskt deltagande i EUROARRAY 

Beskrivning 

Euroarray kommer att bestå av ett nätverk av mätstationer över Europa, på land och till havs, 

med ett medelavstånd på 60 km. Kopplad till varje mätstation är seismografer, 

magnetotelluriska instrument och GPS. Dessa mätningar kommer, utöver en detaljerad bild i 3 

dimensioner av jordens seismiska och elektriska egenskaper, också ge en ökad insikt i de 

dynamiska processer som pågår i jordens inre. 

Syfte 

EuroArray är ett tvärvetenskapligt, paneuropeiskt program för att utforska fysikaliska 

egenskaperna hos den europeiska kontinenten i 3 dimensioner. Målet är en ökad förståelse för 

de processer som bildat jordskorpans struktur och de mineralresurser vi utnyttjar i dag. 

Forskare inom geofysik, geodesi och fjärranalys kommer att samverka för att samla in och 

analysera data för att förstå de djupa geologiska strukturerna. 

Behov 

Sida 82 av 88


För att Sverige ska kunna följa forskningen om jordens inre och fullt delta i Euroarray krävs 

en utbyggnad av det svenska seismologiska nätverket, insamling av seismiska data i 2D och 

3D samt borrningar i högintressanta områden. Det finns ett stort behov att kunna koppla 

samman de seismologiska nätverken i norden och EuroArray är en hävarm för ökat nordiskt 

samarbete inom seismologi. 

Möjlig betydelse för framtida forskning 

Ett forskningsområde med hög samhällsrelevans är riskbedömningar och förutsägelser av 

geologiskt betingade naturkatastrofer (t.ex. skred, jordbävningar, vulkanutbrott). Sverige har 

genom GEO deklarationen (Group on Earth Observations) åtagit sig att medverka i 

internationella program för sådan övervakning. Dessutom finns nyckelområden inom Sverige 

som fjällkedjan, malmfälten och områden intressanta för energiutvinning genom jord- och 

bergvärme som kommer att kunna dra nytta av den ökade förståelsen för litosfären som 

Euroarray bidrar till. 

9.7 Utredning angående humanistlaboratorier 


av humanistisk forskning framöver. Datorbaserad bearbetning av material (dvs digitalisering, 

uppmärkning, analys, statistisk bearbetning, etc) blir allt mer väsentlig. Eftersom forskare 

inom humaniora inte sällan saknar bakgrundskunskaper i databehandling av 

forskningsmaterial, kommer de resurser som finns på humanistlaboratorierna (bl a utrustning 

och tekniskt utbildad personal) att bidra till utveckling inom vissa befintliga 

forskningsområden och till framväxandet av nya, inte minst i flervetenskapliga sammanhang. 

Genom tillhandahållandet av tekniskt stöd och utrustning som utnyttjas av forskare från olika 

ämnen, skapas förutsättningar för synergieffekter genom att olika forskargrupper har 

möjlighet att undersöka en och samma företeelse från olika perspektiv i ett gemensamt 

laboratorium. I det perspektivet blir de en form av core-facilities inom humaniora och 

samhällsvetenskap. 

Det senaste decenniet har inneburit ett genombrott för mät- och analysmetoder vad gäller 

språkligt och kommunikativt beteende: läsa, skriva, tala, lyssna, gester och kroppsspråk. 

Dessa olika tekniker och metoder ger nya möjligheter att studera inlärning och utveckling av 

språkligt beteende och att utforma en ny generation test- och diagnosinstrument avseende 

språkfärdigheter och läs- och skrivsvårigheter. Vid Lunds universitet bedrivs spetsforskning 

inom flera av områdena ovan. Emellertid har det fram till idag - såväl nationellt som 

internationellt - saknats en sammansatt laboratoriemiljö som kombinerar de olika mät- och 

analysteknikerna. Med Humanistlaboratoriet vid nya Språk- och litteraturcentrum håller en 

sådan miljö på att skapas (se http://www.sol.lu.se/humlab). Den sammansatta 

laboratoriemiljön ger unika möjligheter att kombinera humanistiska och naturvetenskapliga 

sätt att utforska och förstå människan och hennes språk, kommunikation och tänkande. 

HUMlab vid Umeå universitet är en utvecklings- och forskningsplattform. Utgångspunkten är 

informationsteknik som studieobjekt, verktyg, medium och kulturellt laboratorium. Här 

tillhandahålls teknisk utrustning samt användarstöd för humanistisk och samhällsvetenskaplig 

Sida 83 av 88


forskning inom områden såsom geografiska informationssystem, datamining, visualisering, 

virtuella världar och konceptuella gränssnitt till rika datamängder, kollaborativ konst i digitala 

miljöer, analys av datorspel, nätverksanalys (t ex intellektuella nätverk), kroppslighet i 

virtuella världar. (Mer information finns på http://www.humlab.umu.se). 

9.8 Utvärdering angående biobanker 

Bioinformatik 

Det finns behov av en bioinformatikinfrastruktur som innefattar den nödvändiga 

datorinfrastrukturen för att bearbeta, organisera och lagra gen- och proteinrelaterade data 

(genom, transkriptom, proteom och metabolom) för snabb och effektiv åtkomst. Denna 

infrastruktur skall dels möjliggöra användarvänlig tillgänglighet, t.ex. via portaler, dels 

möjliggöra effektiva och storskaliga analyser av avancerade användare. Delar av 

bioinformatikinfrastrukturen kan ses som ingående i ett databasrelaterat forskningsprogram 

för utveckling av viktiga standarder, ontologier och nya informationskällor. Infrastrukturen 

skall också innehålla länkar till distribuerade källor för organismspecifik kunskap och i 

tillämpliga fall till specifika databaser av stort intresse, t.ex. bildsamlingar. Infrastrukturen 

skall uppfylla nödvändiga säkerhetskrav för korrekt informationsöverföring samt möjliggöra 

skydd av individdata. Vidare kommer infrastrukturen att utgöra en plattform för 

datainsamling, lagring, annotering, validering och informationsspridning, förenlig med kraven 

för delade resurser inom livsvetenskaper. 

Mycket av denna infrastruktur kommer att byggas upp på europeisk nivå, t.ex. vid EBI 

(European Bioinformatics Institute), men det kommer även att behövas en nationell satsning, 

dels som stöd till nationella projekt, dels för att effektivisera vår tillgång till de europeiska 

resurserna. 

I Sverige har bioinformatik tillvuxit under den senaste tioårsperioden och det finns nu flera 

excellenta forskningscentra och -grupper i bioinformatik. Emellertid har man ej på nationell 

nivå koordinerat databasinfrastruktur, analysverktyg, användarstöd och kompetensutveckling. 

KFI föreslår därför att man nu utreder vad som bör koordineras nationellt vad beträffar 

användarstöd och utbildning, identifierar samarbetsmöjligheter för utveckling av nya 

analysverktyg samt söker finna optimala sätt för Sverige att medverka i utvecklingen av 

bioinformatik i ett europeiskt perspektiv. 

Biobanker 

Medicinsk information om den svenska befolkningen (diagnos, behandling, vävnadsprover, 

undersökningar, blodprov, DNA, läkemedelsanvändning) kan lagras på ett sätt som är 

standardiserat samt juridiskt och etiskt acceptabelt. Detta blir en flerdimensionell databas som 

medger möjligheter till nya typer av studier, uppföljningar m.m. och kan med fördel 

integreras med motsvarande satsningar i våra nordiska grannländer. KFI bör ta initiativ till att 

bättre belysa hur biobanker skall samordnas i Sverige. Vi har, tack vare våra unika register 

och homogena befolkningsunderlag världsunika möjligheter att skapa stora och informativa 

biobanker. Nu sker samordning lokalt inom universiteten och landstingen som var och en gör 

Sida 84 av 88


egna inventeringar. Förslagen om satsning på biobanker och databaser är mycket välkomna. 

VR-M behöver dock vara engagerad i detta arbete fortsättningsvis. Biobanksarbete gäller i 

grunden arbete med biologiskt material och kräver tillräckliga personalresurser och kunskaper 

hos de delar av sjukvården som ska utföra detta merarbete, dvs. de specialiteter som hanterar 

och karakteriserar det humanbiologiska materialet. Detta kan gälla t.ex. läkare och personal 

inom kirurgiska specialiteter, patologi och cytologi, klinisk kemi, klinisk bakteriologi, 

immunologi m.fl. Behoven gäller även i samband med “förädling” av biologiskt material, 

registrering av forskningsdata och material. Biobanksfrågor har en tendens att cirkulera kring 

teoretiska frågor, stora databaser och kohorter av försökspersoner. I själva verket är den 

grundläggande verksamheten ett merarbete inom sjukvården som kan bli av en betydande 

omfattning om det biologiska materialet verkligen ska kunna göras tillgängligt för forskning. 

Omfattningen av detta strukturbehov är inte överblickbar för närvarande utan behöver utredas 

närmare i samarbete med landstingets företrädare. 

9.9 Utredning om framtida storskalig datorresurs 

Syftet är att utreda hur extrema beräkningsbehov skall tillgodoses. Det gäller extremt stora 

minnesbehov och/eller behov av processorer extrem snabbhet, som SNIC i dagsläget inte kan 

tillgodose. Vissa forskargrupper har dessa behov under kortare eller längre tidsperioder och 

därför är nationell och/eller internationell samordning värdefull och leder sannolikt till mer 

kostnadseffektiva lösningar. Forskargrupper med extrema behov kan potentiellt finnas inom 

inom bl a livsvetenskaperna, t.ex. bioinformatik och strukturbiologi, materialvetenskap, 

klimatsimuleringar, högenergifysik och astrofysik. 

I EU:s 7:e ramprogram finns planer på en storskalig datorresurs, som sannolikt i så fall 

kommer att samfinansieras mellan EU, värdlandet och de i projektet deltagande länderna. 

SNIC har i sitt landskapsdokument framhållit att Sverige skulle kunna spela en ledande roll i 

planering av en sådan framtida sameuropeisk resurs. 

KFI föreslår att SNIC ges i uppdrag att utreda hur man bäst löser dessa framtida behov av 

storskalig datorresurs genom att jämföra de tre alternativen a) en samfinansierad europeisk 

resurs, b) en samfinansierad resurs på nordisk nivå eller c) en nationell resurs. I en sådan 

utredning bör kostnaderna och tillgängligheten för svenska forskare (både avseende kapacitet 

och nyttjandetid) jämföras mellan de olika alternativen. 

Betydelsen av en storskalig beräkningsresurs av detta slag kommer sannolikt att vara mycket 

stor - utredningen bör klargöra hur stort behovet är och visa vad som krävs för att Sverige 

skall kunna befinna sig i den internationella frontlinjen. 

9.10 Utredning om EROHS 

På längre sikt bör effekterna av EROHS för svenska databasinfrastrukturer utredas och 

utvärderas. 

Sida 85 av 88


Uppbyggnaden av EROHS är en naturlig konsekvens av den starkt tilltagande 

internationaliseringen av forskningen och dess grunddata. Internationella initiativ är 

nödvändiga för att möjliggöra komparabilitet, internationellt utbyte av information av hög 

kvalitet och säkerhet kring hanteringen av data. I många fall behövs internationella 

kraftsamlingar även för att digitalisera nya stora datasamlingar för forskningen. Utvecklingen 

kan också innebära stora problem för nationella databaser med liten finansieringsbas och med 

en relativt osäker organisatorisk struktur. Sådana databaser är tämligen vanliga inom till 

exempel humaniora och samhällsvetenskap. Många av dem innehåller för forskningen 

centrala och viktiga källmaterial med en relativt hög nyttjandegrad, såväl nationellt som 

internationellt. De krav som kommer att ställas via EROHS på en anpassning av flera av dessa 

databaser kommer att kräva betydande ekonomiska resurser. I ett framtidsscenario är det 

därför möjligt att flera av dessa mindre resurser inte klarar en migration till de standarder som 

”open access” enligt EROHS modell kommer att kräva. Vilka konsekvenser detta får för 

svensk forskning bör både utredas och utvärderas. 

Många infrastrukturer drivs idag av forskargrupper. Det behöver därför utredas om det 

kommer att kräva särskilda initiativ och stödformer för att dessa ska kunna klara arbetet att 

omstrukturera sina databaser till en europeisk standard. Resurser kan också behövas för att 

underhålla och dokumentera dessa enligt en europeisk standard. ”Open access” av data 

kommer sannolikt att kräva personella resurser i form av ”arkivarier” eller 

uttagsprogrammerare vid många av de nationella infrastrukturerna. Vem ska bekosta den fria 

tillgången till dessa databaser när uttag kräver resurser? Här ser vi ett tydligt behov av 

ytterligare kunskap. 

Sida 86 av 88


APPENDIX KFI:s och beredningsgruppernas ledamöter 

KFI 

Brändström, Anders professsor, föreståndare för Demografiska databasen, Umeå universitet 

Börjesson, Lars Huvudsekreterare KFI 

Fransson, Claes professor i astrofysik, Stockholms universitet 

Gustafsson, Hans-Åke professor i högenergetisk tungjonsfysik, Lunds universitet 

Hagersten, Erik professor i datorarkitektur, Uppsala universitet 

Holmgren, Susanne Professor, Inst. för zoologi, Göteborgs universitet 

Horne, Merle docent i lingvistik, Lunds universitet 

Karlsson, Ulf professor, Kungliga tekniska högskolan 

Magnusson, Karl-Eric professor i medicinsk membranbiofysik, Linköpings universitet 

Markides, Karin professor, vice generaldirektör, VINNOVA 

Nohrstedt, Hans-Örjan docent, programchef, Formas 

Palmgren, Juni professor i biostatistik, Karolinska Institutet och Stockholms universitet 

Sandström, Madelene Ordförande KFI, generaldirektör Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI 

Åberg, Rune professor, huvudsekreterare, FAS 

Beredningsgrupp 1 - Infrastruktur för astronomi och subatomär forskning 

Inkluderar astronomi (inkl. ESO/NOT etc), fusionsplasmafysik och subatomär forskning. 

Hans-Åke Gustafsson, LU, ordförande 

Claes Fransson, SU, vice ordförande 

Elisabeth Rachlew, KTH 

Bengt Gustafsson, UU 

Lars Bergström, SU 

Paula Eerola, LU 

Tord Johansson, UU 

Beredningsgrupp 2 - Infrastruktur för molekyl-, cell- och materialforskning 

Ulf Karlsson, KTH, ordförande 

Karl-Eric Magnusson, LiU, vice ordförande 

Tommy Nilsson, GU 

Lena Falk, Chalmers 

Inger Andersson, SLU 

Ulf Olsson, LU 

Anne Borg, Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, Trondheim 

Beredningsgrupp 3 - Infrastruktur för forskning om jorden och dess närmaste 

omgivning 

Karin Markides, VINNOVA, ordförande 

vice ordförande: vakant 

Susanne Holmgren, GU 

Leif Anderson, GU 

Sida 87 av 88

Ian Snowball, LU 

Eve Arnold, SU 

Anders Karlqvist, KVA 

Donal Murtagh, Chalmers 

Victoria Pease, SU 

Christopher Juhlin, UU 


Beredningsgrupp 4 - Infrastruktur för e-Science 

Juni Palmgren, KI/SU, ordförande 

Erik Hagersten, UU, vice ordförande 

Ulf Körner, LU 

Erik Elmroth, UmU 

Anders Brändström, UmU 

Elisabeth Thomson SU 

Bengt Persson LiU 

Kersti Hermansson UU 

Sida 88 av 88

Framtiden för svensk forskningsinfrastruktur – utkast - Vetenskapsrådet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?