vetenskapsrådets kartläggning, utvärdering och rekommendationer ...
vetenskapsrådets kartläggning, utvärdering och rekommendationer ... vetenskapsrådets kartläggning, utvärdering och rekommendationer ...
2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV SVENSK VÅRDFORSKNING – HUVUDRAPPORT OCH UNDERLAG FÖR VETENSKAPSRÅDETS REKOMMENDATIONER förutsättningar för mer tvärvetenskaplig forskning genom att utlysa medel som kräver en tydlig tvärvetenskaplig ansats från forskare med olika ämneskompetenser och utgångspunkter i synen på det som ska studeras. Även att öppna upp tolkningen av innebörden i klinisk forskning vad gäller resurstilldelning, exempelvis genom ALF-medel, till att i högre grad också inkludera vårdforskning skulle vara ett ytterligare sätt att öka möjligheterna och ingångarna till finansiering av vårdforskningen. Regeringens satsning på strategiska forskningsområden har inneburit ett lyft för de lärosäten som inbringat dessa inom vårdforskning. De flesta intervjuade pekar på en säkrad finansiering för en längre tid som avgörande för forskningens kvalitet. Detta bygger på ett antagande att forskare som får forska i ”lugn och ro” istället för att hela tiden behöva söka nya pengar, ökar sina chanser att nå fruktbara resultat. Detta bör gälla i än högre grad för ett område som fortfarande håller på att bygga upp sin forskningsplattform. En aning förvånande är att det endast på ett lärosäte explicit diskuteras möjligheten till finansiering från näringslivet. Varför verkar inte detta vara en potentiell (del)lösning på delar av det artikulerade problemet med att alltid ha för lite resurser? Det konkreta förslag som förts fram av vissa intervjuade om att bilda ett tvärvetenskapligt ämnesråd på Vetenskapsrådet som ska tillgodose tvärvetenskaplig forskning, skulle kunna fungera som ytterligare en möjlighet för finansiering av vårdforskning. Även idén om att skapa en Vårdvetenskaplig kommitté (efter UVK modellen på Vetenskapsrådet) är en intressant tanke. Men tanken på en egen kommitté är något som troligtvis inte alla vårdforskare omfamnar. Många ser sin forskning som ett självklart komplement till den medicinska forskningen, och argumentar därför att den rent organisatoriskt, men inte självklart epistemologiskt, bör ligga under ett medicinskt paraply. Att börja använda begreppet hälsa som överordnat både vård och medicin kanske i det här sammanhanget skulle kunna vara ett fruktbart grepp. Att utlysa medel för hälsoforskning i bred bemärkelse skulle troligtvis öppna upp för en bredare typ av forskning än den som traditionellt ses som medicinsk forskning. Åtminstone skulle det sätta fokus på hälsobegreppet och hur det kan omsättas till reell forskning. Huruvida vårdforskningen gynnas av att vara så utspridd som den är i landet idag, eller om den istället borde samlas till färre men större kluster, råder delade meningar om. Frågan om vad som gynnar forskningsklimat och högkvalitativa forskningsresultat mest – stora forskningsmiljöer på få lärosäten eller små forskningsmiljöer på många lärosäten – är en principiellt intressant (politisk) fråga som naturligtvis inte bara gäller området vårdforskning. Dock artikuleras frågan exceptionellt tydligt vad gäller området svensk vårdforskning. 198 VETENSKAPSRÅDETS KARTLÄGGNING, UTVÄRDERING OCH REKOMMENDATIONER ANGÅENDE SVENSK VÅRDFORSKNING
2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV SVENSK VÅRDFORSKNING – HUVUDRAPPORT OCH UNDERLAG FÖR VETENSKAPSRÅDETS REKOMMENDATIONER Hur få fler att vilja bli vårdforskare? Frågan hur man kan man säkerställa att unga, framväxande, professionsinriktade forskningsämnen (och forskningsfrågor) får tillräckliga förutsättningar att växa, utan att konkurreras ut av de etablerade ämnena, känns i det här sammanhanget ytterst relevant. Flertalet av de lärosäten som vi har besökt uttrycker stor oro över de problem som åldersdiskrepansen bland forskarna inom vårdämnena kommer att orsaka inom några år när många går i pension. Det verkar finnas alltför få seniora forskare i mitten av sina akademiska karriärer, som kan axla rollerna som forskningsledare och handledare i den utsträckning det behövs. Eftersom vårdforskningen har stora utbildningar kopplade till sig (främst sjuksköterskeutbildningen) med många studenter som kräver många disputerade till undervisningen, samtidigt som möjligheterna till forskningsfinansiering är klart begränsade, leder detta till att många juniora forskare känner sig manade att välja undervisningsvägen på bekostnad av tid att lägga på forskning. Det ter sig därför rimligt att möjliggöra mer forskning genom att exempelvis skapa fler postdoc-anställningar och forskarskolor som syftar till att ta tillvara och uppmuntra unga forskarbegåvningar. Men det kräver i första hand att synen på forskarkompetens förändras inom vården. Det måste ses som meriterande att genomgå en forskarutbildning oavsett om man tänker sig en framtid som forskare eller om man vill utöva sin profession i vården. Mottagarkapaciteten hos huvudmännen i vården behöver stärkas för att bättre kunna ta tillvara den kompetens som forskarutbildad personal kan bidra med i praktiken. Ett sätt att stärka den är att börja hitta former för ett mer utvecklat samarbete, de akademiska vårdcentralerna i Stockholm kan vara ett sådant exempel. Det handlar troligtvis både om att vården i praktiken behöver öppna upp och börja intressera sig mer för den forskning som pågår, men också om att lärosätena och forskare generellt sett behöver bli tydligare på att kommunicera – till målgrupper utanför akademin – varför det de gör är viktigt. VETENSKAPSRÅDETS KARTLÄGGNING, UTVÄRDERING OCH REKOMMENDATIONER ANGÅENDE SVENSK VÅRDFORSKNING 199
- Page 150 and 151: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 152 and 153: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 154 and 155: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 156 and 157: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 158 and 159: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 160 and 161: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 162 and 163: Summa heltidsekvivalenter 250 200 1
- Page 164 and 165: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 166 and 167: 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20
- Page 168 and 169: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 170 and 171: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 172 and 173: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 174 and 175: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 176 and 177: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 178 and 179: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 180 and 181: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 182 and 183: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 184 and 185: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 186 and 187: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 188 and 189: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 190 and 191: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 192 and 193: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 194 and 195: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 196 and 197: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 198 and 199: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 202 and 203: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 204 and 205: 2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV
- Page 206 and 207: 3 BILAGOR Bilaga 3.1 204 VETENSKAPS
- Page 208 and 209: 3 BILAGOR 206 VETENSKAPSRÅDETS KAR
- Page 210 and 211: 3 BILAGOR Bilaga 3.3 Vetenskapsråd
- Page 212 and 213: 3 BILAGOR Bilaga 3.5 Sammanställni
- Page 214 and 215: 3 BILAGOR Bilaga 3.6 212 VETENSKAPS
- Page 216 and 217: 3 BILAGOR 214 VETENSKAPSRÅDETS KAR
- Page 218 and 219: 3 BILAGOR 216 VETENSKAPSRÅDETS KAR
- Page 220: Hösten 2010 gav regeringen Vetensk
2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV SVENSK VÅRDFORSKNING – HUVUDRAPPORT OCH UNDERLAG FÖR VETENSKAPSRÅDETS REKOMMENDATIONER<br />
Hur få fler att vilja bli vårdforskare?<br />
Frågan hur man kan man säkerställa att unga, framväxande, professionsinriktade<br />
forskningsämnen (<strong>och</strong> forskningsfrågor) får tillräckliga förutsättningar<br />
att växa, utan att konkurreras ut av de etablerade ämnena, känns i<br />
det här sammanhanget ytterst relevant. Flertalet av de lärosäten som vi har<br />
besökt uttrycker stor oro över de problem som åldersdiskrepansen bland<br />
forskarna inom vårdämnena kommer att orsaka inom några år när många<br />
går i pension. Det verkar finnas alltför få seniora forskare i mitten av sina<br />
akademiska karriärer, som kan axla rollerna som forskningsledare <strong>och</strong> handledare<br />
i den utsträckning det behövs. Eftersom vårdforskningen har stora utbildningar<br />
kopplade till sig (främst sjuksköterskeutbildningen) med många<br />
studenter som kräver många disputerade till undervisningen, samtidigt som<br />
möjligheterna till forskningsfinansiering är klart begränsade, leder detta till<br />
att många juniora forskare känner sig manade att välja undervisningsvägen<br />
på bekostnad av tid att lägga på forskning. Det ter sig därför rimligt att<br />
möjliggöra mer forskning genom att exempelvis skapa fler postdoc-anställningar<br />
<strong>och</strong> forskarskolor som syftar till att ta tillvara <strong>och</strong> uppmuntra unga<br />
forskarbegåvningar. Men det kräver i första hand att synen på forskarkompetens<br />
förändras inom vården. Det måste ses som meriterande att genomgå<br />
en forskarutbildning oavsett om man tänker sig en framtid som forskare<br />
eller om man vill utöva sin profession i vården. Mottagarkapaciteten hos<br />
huvudmännen i vården behöver stärkas för att bättre kunna ta tillvara den<br />
kompetens som forskarutbildad personal kan bidra med i praktiken. Ett sätt<br />
att stärka den är att börja hitta former för ett mer utvecklat samarbete, de<br />
akademiska vårdcentralerna i Stockholm kan vara ett sådant exempel. Det<br />
handlar troligtvis både om att vården i praktiken behöver öppna upp <strong>och</strong><br />
börja intressera sig mer för den forskning som pågår, men också om att lärosätena<br />
<strong>och</strong> forskare generellt sett behöver bli tydligare på att kommunicera<br />
– till målgrupper utanför akademin – varför det de gör är viktigt.<br />
VETENSKAPSRÅDETS KARTLÄGGNING, UTVÄRDERING OCH REKOMMENDATIONER ANGÅENDE SVENSK VÅRDFORSKNING 199
Change language