vetenskapsrådets kartläggning, utvärdering och rekommendationer ...
vetenskapsrådets kartläggning, utvärdering och rekommendationer ...
vetenskapsrådets kartläggning, utvärdering och rekommendationer ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
2 KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV SVENSK VÅRDFORSKNING – HUVUDRAPPORT OCH UNDERLAG FÖR VETENSKAPSRÅDETS REKOMMENDATIONER<br />
som påbörjar en forskarutbildning redan har praktiserat i vården ett bra tag<br />
innan de återvänder till akademin. Det kan därför te sig logiskt att mycket<br />
av den forskning som bedrivs inom området verkar vara driven av att lösa<br />
problem som forskarna stött på under sitt (tidigare) arbete i vården. Som<br />
nämnts tidigare menade majoriteten av lärosätena att deras vårdforskning<br />
i första hand syftar till att lösa praktiska problem i vårdkedjan <strong>och</strong> att göra<br />
vården mer effektiv <strong>och</strong> lönsam, snarare än att drivas av vetenskapligt intressanta<br />
frågeställningar (vilket inte alltid behöver gå hand i hand). Vi kan<br />
konstatera att det finns skilda uppfattningar mellan <strong>och</strong> inom lärosätena<br />
huruvida detta är ett problem för vårdforskningen eller ej.<br />
För det andra pekar man på behovet av en egen tydlig forskaridentitet<br />
som bas för att kunna arbeta fruktbart i tvärvetenskapliga projekt. På<br />
flera håll bekräftas bilden av att man inom akademin anser att en forskaridentitet<br />
är viktigare än en professionsidentitet (som enligt flertalet<br />
av intervjupersonerna är den identitet som dominerar för mycket). Vi får<br />
uppfattningen att på många lärosäten arbetar man i hög grad i tvärvetenskapliga<br />
<strong>och</strong> multidisciplinära projekt, t.o.m. fakultetsöverskridande på<br />
ett par ställen. Det stora flertalet av de intervjuade på de flesta lärosätena<br />
är överens om att ett tvärvetenskapligt förhållningssätt är mest gynnsamt<br />
för vårdforskningen. Men det finns undantag, på ett lärosäte är man tydlig<br />
med att ”eftersom vårdforskning vilar på humanvetenskapliga rötter”<br />
behövs inte alltid ett mångvetenskapligt perspektiv på forskningen för att<br />
öka dess kvalitet.<br />
En annan tydlig utmaning som lärosätena lyfter fram är en alltför dålig<br />
mottagarkapacitet av högre utbildad vårdpersonal hos landsting, kommuner<br />
<strong>och</strong> privata huvudmän inom hälso- <strong>och</strong> sjukvården. Vi får flera exempel<br />
på hur ”poänglöst” det är att doktorera som exempelvis sjuksköterska, arbetsterapeut<br />
eller läkare om man inte har som ambition att stanna kvar i<br />
akademin. Man menar att huvudmännen inte kan ta hand om den personal<br />
som kommer tillbaka till praktiken med ytterligare utbildning i form<br />
av forskarkompetens med sig i ryggsäcken. Här efterlyser många en större<br />
investeringsvilja i forskning i sjukvården, samt att mottagakapaciteten höjs<br />
för mer utvecklad <strong>och</strong> specialiserad kunskap hos vårdpersonalen. Dels för<br />
att öka kvalitén i vården <strong>och</strong> dels för att stärka incitamentsstrukturen för<br />
vårdstudenter (<strong>och</strong> befintlig vårdpersonal) att se forskning som en kompetensutveckling<br />
som premieras i sjukvården. Ett exempel som ges på försök<br />
att öka utbytet mellan akademi <strong>och</strong> praktik, är de s.k. akademiska vårdcentralerna<br />
som inrättats i Stockholm fr.o.m. hösten 2011. Syftet är att etablera<br />
ett antal akademiska vårdcentraler för att stärka patientnära forskning, utbildning<br />
<strong>och</strong> utveckling i syfte att höja vårdens kvalitet, i detta fall inom<br />
primärvården.<br />
VETENSKAPSRÅDETS KARTLÄGGNING, UTVÄRDERING OCH REKOMMENDATIONER ANGÅENDE SVENSK VÅRDFORSKNING 193