Tvärsnitt 1.2009 - Vetenskapsrådet
Tvärsnitt 1.2009 - Vetenskapsrådet Tvärsnitt 1.2009 - Vetenskapsrådet
Humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning | 65 kr TEMA Är Ryssland sig likt? 1:09 Jämställdhet – till vilket pris? Minnes- institutionerna – bortglömd infrastruktur Nya rön om det sjuka Sverige
- Page 2 and 3: innehåll ledare: Forskning, frihet
- Page 4 and 5: foto:Kg Pressfoto tvärsnitt 1/09 K
- Page 6 and 7: År 2008 ordnade den statliga ryska
- Page 8 and 9: foto:allan sePPa, sns 6 tvärsnitt
- Page 10 and 11: Redan tidigt kunde den begynnande t
- Page 12 and 13: foto:Privat 10 tvärsnitt 1/09 Per-
- Page 14 and 15: 1 tvärsnitt 1/09 liv (den ryska ti
- Page 16 and 17: Gamla strukturer hindrar ryska fors
- Page 18 and 19: fAKTA/finansieringsmöjligheter fö
- Page 20 and 21: foto:Privat 18 tvärsnitt 1/09 foto
- Page 22 and 23: 0 tvärsnitt 1/09 Män och kvinnor
- Page 24 and 25: debatt I Tvärsnitt 4:08 skrev etno
- Page 26 and 27: debatt ”I grunden står vi inte s
- Page 28 and 29: ”Mannen på taket… bygger på e
- Page 30 and 31: foto:stig-ÅKe Jönsson/scanPiX 8 t
- Page 32 and 33: 140% av riksvärdet (24) Ohälsotal
- Page 34 and 35: eportage Minnesinstitutionerna - bo
- Page 36 and 37: foto:anette anDersson reportage Hon
- Page 38 and 39: foto:Privat enkät Katarina eK-nils
- Page 40 and 41: foto:Privat 8 tvärsnitt 1/09 foto:
- Page 42 and 43: fakta/Technology, Talent and Tolera
- Page 44 and 45: foto:KorD.com/scanPiX Afrikansk ker
- Page 46 and 47: foto:george Platt lynes, ca 19 , ©
- Page 48: foto: privat krönika Anna Tunlid V
Humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning | 65 kr<br />
TEMA<br />
Är Ryssland sig likt?<br />
1:09<br />
Jämställdhet –<br />
till vilket pris?<br />
Minnes-<br />
institutionerna<br />
– bortglömd<br />
infrastruktur<br />
Nya rön om det<br />
sjuka Sverige
innehåll<br />
ledare: Forskning, frihet och lögndetektorer 1<br />
Den ryska gralvandringen<br />
Kontinuitet och diskontinuitet i en stormakts historia 2–5<br />
Kristian Gerner<br />
Tristess bidrog till Sovjetunionens upplösning 6–9<br />
Gudrun Persson<br />
Ivan den förskräcklige och den ryska litteraturens dilemma 10–13<br />
Per-Arne Bodin<br />
Gamla strukturer hindrar ryska forskare 14–17<br />
Joanna Kurosz<br />
Jämställdhet – till vilket pris? 18–21<br />
Björn Halleröd och Anne Grönlund<br />
debatt: ”Hörnfeldt bortser från viktiga perspektiv” 22–24<br />
Kriminalfilmen speglar en mörk samtid 25–27<br />
Daniel Brodén<br />
Sjukskrivningar och kulturmönster i ohälsans land 28–31<br />
Jonas Frykman<br />
Minnesinstitutionerna – bortglömd infrastruktur för forskning 32–37<br />
Anders Nilsson<br />
Amerikansk tillväxtteori passar inte svenska regioner 38–41<br />
Bjørn Asheim och Høgni Kalsø Hansen<br />
notiser 42–44<br />
krönika: Vad är samhällsnyttig forskning? 46<br />
Anna Tunlid<br />
Omslagsbilder: R. O, Photosure.com, Britt-Marie Trensmar, Kungl. biblioteket/Ulf Lundin, SXC
forskning,frihet<br />
ochlögndetektorer<br />
Inga aktörer i forskarvärlden är okunniga<br />
om att den nya svenska forskningspolitiken<br />
innehåller ett stort mått av ovanifrån beslutade<br />
satsningar på strategiska områden. Det<br />
är säkert inte heller obekant att det som sker i<br />
Sverige är en återklang av det som sker i stora<br />
delar av övriga Europa. Inget märkligt med det:<br />
ju mer politikerna träffas desto mer kommer de<br />
att härma varandra, kanske utan att alltid märka<br />
det själva.<br />
Nu finns också ett mindre känt och mer långtgående<br />
inslag i den pågående radikala omläggningen<br />
av europeisk forskningspolitik: talet om<br />
att samhällsaktörer utanför forskarvärlden bör<br />
delta vid själva utformningen av hur den öronmärkta<br />
forskningen ska läggas upp. Även det är<br />
ett alleuropeiskt mode, följdriktigt på plats också<br />
i den svenska forskningspolitiken.<br />
Kanske är det just i den detaljen djävulen bor.<br />
Om sådan rollupplösande inblandning blir det<br />
normala när forskningsinitiativ ska utformas<br />
skulle vi anträda en farlig väg, illustrerat av följande<br />
tänkta scenario:<br />
Regeringen i X har bestämt att forskning ska utföras<br />
om säkerhet och rättstrygghet. I den krets som utvalts<br />
för att utforma utlysningen och bedöma ansökningar<br />
av medel för sådan forskning ingår inte bara forskare,<br />
utan även företrädare för näringsliv och organisationer<br />
som kan komma att beröras av forskningen. En av dem<br />
kommer från ett företag som säljer lögndetektorer. Så<br />
inkommer en ansökan om att utforska validiteten och<br />
reliabiliteten i just sådana detektorer, bland annat med<br />
syftet att öka rättssäkerheten i landet. Är det troligt att<br />
företrädaren för det här företaget kommer att ha lust<br />
att finansiera projektet?<br />
Verkar exemplet långsökt? Tänk då fallet åt andra<br />
hållet. Utan att be om lov genomför några<br />
forskare en vetenskaplig studie av lögndetektorer.<br />
De kommer fram till att dessa är verkningslösa.<br />
Intet ont anande sänder de in sina rön till<br />
en vetenskaplig tidskrift som lika aningslöst<br />
publicerar dem. Innan de vet ordet av hotas de<br />
med åtal för förtal av ett av de företag som säljer<br />
sådan apparatur.<br />
Fortfarande långsökt? I så fall måste jag upplysa<br />
om att just detta nyligen har hänt. Fallet är<br />
känt och har väckt stor internationell uppmärksamhet.<br />
Det hela är naturligtvis en skandal. Lyckligtvis<br />
är dock forskarnas resultat tillgängliga, trots att<br />
företaget förmådde tidskriften att dra in webbpubliceringen<br />
av deras artikel. Men om de hade<br />
varit beroende av välviljan hos den korporativa<br />
panelen i det tänkta scenariot ovan, är risken<br />
stor att de inte ens fått medel för att sätta igång<br />
med sin forskning. Så sett är scenariot ovan inte<br />
alls bara en overklig skräckfantasi.<br />
Det tänkta och det verkliga fallet ovan belyser<br />
betydelsen av att ständigt hålla uppe försvaret<br />
av en tydlig rollfördelning mellan forskarna<br />
och forskningens samhällsintressenter. Detta<br />
är vitalt, därför att vi annars rör oss långt in på<br />
en väg vars första anhalt vore ytterligare en inskränkning<br />
av forskningens frihet och slutdestinationen<br />
ett hot mot alla medborgares tillgång<br />
till opartiskt producerad kunskap.<br />
Arne Jarrick<br />
Ansvarig utgivare <strong>Tvärsnitt</strong><br />
mellberg<br />
Huvudsekreterare vid ämnesrådet för humaniora<br />
och samhällsvetenskap foto:cecilia<br />
tvärsnitt 1/09 1
foto:Kg Pressfoto<br />
tvärsnitt 1/09<br />
Kristian Gerner är professor i historia vid Lunds universitet. Han har ägnat sin forskning åt sovjetiska<br />
miljöproblem och central- och östeuropeisk historia, kultur och politik. Under 2000-talet har han forskat<br />
inom projektet Förintelsen och den europeiska historiekulturen. Bland Gerners publikationer från senare<br />
tid kan nämnas ”The Holocaust and Jewish-Polish-German Historical Culture” i Festskrift till Anders Fogelklou<br />
(Uppsala: Iustus 2008) samt ”Open Wounds? Trianon, the Holocaust and the Hungarian Trauma” i<br />
Collective Traumas: Memories of War and Conflict in 20th-Century Europe (Wien: Peter Lang 2007).<br />
Denryskagralvandringen<br />
Kontinuitet och diskontinuitet i en stormakts historia<br />
Ryssland har i historieskrivningen bedömts med<br />
Västeuropa som måttstock. Detta perspektiv har<br />
även varit ryska härskares och intellektuellas, från<br />
Peter I:s tid fram till idag. Historikerna har konstruerat<br />
en motsättning mellan en ”inhemsk” rysk<br />
tradition och en ”västlig” påverkan. I denna artikel<br />
tecknas Rysslands historia som både säregen och<br />
allmän, just så som man brukar skriva historia när<br />
man väljer att ha ett land som objekt.<br />
När kommunistpartiet styrde det ryska väldet,<br />
som då kallades Sovjetunionen, skrev landets<br />
forskare historia enligt principen om att iaktta<br />
partijnost’, partimässighet. Den ryska historien<br />
framställdes som en väg fram ur mörkret före<br />
1917 till slutmålet kommunismens strålande paradis.<br />
Denna strålande framtid kastade sitt ljus<br />
över det sovjetiska samhället, som gjorde ständiga<br />
framsteg under partiets visa ledning. Likt<br />
ljusgestalter som förebådade det sovjetiska imperiet<br />
– och Stalin – skildrades fursten Aleksandr<br />
Nevskij, tsaren Ivan den iv (Ivan den förskräcklige)<br />
och kejsaren Peter i (Peter den store).<br />
Det var en konventionell bloddrypande och<br />
dammdoftande historia om krig och härförare.<br />
Oktoberrevolutionens ledare Vladimir Lenin och<br />
dennes efterträdare som Sovjetunionens härskare,<br />
Josef Stalin, skrevs in i denna tradition.<br />
Partitagandet när det gäller att skriva rysk<br />
historia har aldrig varit en exklusivt rysk affär.<br />
Omvärldens historieskrivare har alltid tagit ställ-<br />
ning och fällt moraliska omdömen om landet.<br />
Det handlar om ”rätt” eller ”fel”, om Ryssland<br />
som aggressivt eller som offer. Idag diskuterar<br />
historiker och samhällsvetare huruvida Ryssland<br />
kan göra upp med och frigöra sig från arvet av<br />
sitt mörka förflutna eller om landet är dömt att<br />
förbli fånge i sin historia av misslyckanden.<br />
”Rysslands historia låter sig inte beskrivas<br />
endogent, som en isolerad process.”<br />
inte en isolerad process<br />
Rysslands historia låter sig inte beskrivas endogent,<br />
som en isolerad process. Det ryska landets<br />
härskare och undersåtar liksom utomstående aktörer<br />
har alltid betraktat Ryssland som ett projekt,<br />
som något vilket tack vare inspiration från<br />
omvärlden ska bli något annat. Det har alltsedan<br />
den ryska historiens gryning i området mellan<br />
Ladoga och Svarta havet för halvtannat årtusende<br />
sedan varit fråga om att ta emot eller till och<br />
med bjuda in människor från andra kulturer som<br />
samhällsbyggare och vänner, och om att försvara<br />
sig mot samma människor eller deras ättlingar<br />
när de uppträder som angripare och fiender. Det<br />
svenska förhållandet till Ryssland är arketypiskt.<br />
Legenden om Rurik, berättelserna om Johan iii:s<br />
och Ivan iv:s respektive Karl xii:s och Peter i:s<br />
kamp om herraväldet i Östersjöområdet samt
skildringarna av svenska entreprenörers insatser<br />
i det ryska näringslivet under 1800-talet och det<br />
begynnande 1900-talet, ger en svensk färgning<br />
åt den exogena dimensionen i rysk historia.<br />
Den svenska närvaron är ett av uttrycken för en<br />
grundläggande kontinuitet i den femtonhundraåriga<br />
ryska historien. Kontinuiteten består i de<br />
ryska härskarnas oförtröttliga strävan att Ryssland<br />
ska accepteras som en fullvärdig medlem<br />
av den civiliserade världen och erkännas som en<br />
jämlike av i tur och ordning nordmännen, de bysantinska<br />
kejsarna, tyskarna, fransmännen, britterna<br />
och nordamerikanerna.<br />
”Sovjetunionen under Stalin blev den<br />
stora anomalin i rysk historia.”<br />
Rysslands härskare har i mer än tusen år lånat<br />
och till sina villkor sökt anpassa kulturella, politiska<br />
och ekonomiska mallar från omvärlden.<br />
Varje ansträngning har följts av ett misslyckande<br />
i den meningen att Ryssland har halkat efter,<br />
och av nya försök. Detta är en konstant faktor<br />
i rysk historia: en kontinuitet av radikala brott i<br />
samhällsutvecklingen.<br />
Sovjetunionens upplösning 1991 representerar<br />
en lika stor diskontinuitet i den ryska historiska<br />
berättelsen som resultatet av mongolstöten på<br />
1200-talet, då Kiev skildes från Novgorod. Moskva<br />
började skönjas som huvudstad i en framväxande<br />
rysk stat. Moskvastaten tog på sig att förvalta det<br />
religiösa och imperiala arvet från Konstantinopel.<br />
Storfursten blev tsar, det vill säga kejsare, och den<br />
bysantinska dubbelörnen blev statsvapen. 1589<br />
fick Moskva sin egen patriark.<br />
Kiev hamnade först i det litauiska storfurstendömet,<br />
sedan i Polen och till sist i den polska<br />
delen av det polsk-litauiska samväldet. Befolkningen<br />
förblev ortodoxt kristen och rysk – rutensk,<br />
som man skrev i latiniserad variant – men<br />
landets intellektuella klass blev en del av den europeiska,<br />
katolskt färgade barockkulturen. Det<br />
bildades i dagens Ukraina en hybridkyrka mellan<br />
ortodoxt och katolskt, en rutensk kyrka med<br />
ortodoxt ceremoniel men ställd under påven<br />
i Rom. Den kallades för den uniatiska kyrkan<br />
med hänvisning till att rutenerna anslöts till den<br />
katolska kyrkan genom en ”union” i Brest 1596.<br />
foto:© eriK cornelius, nationalmuseum<br />
Här fanns ett scenario för ett helt annat ”Ryssland”<br />
än det som blev resultatet av den faktiska<br />
historiska utvecklingen i ”Rysslands” namn.<br />
moskva blir Ryssland<br />
Moskvastaten, som började kallas Rossija, bröt<br />
med den bysantinska traditionen. Tsar Peter I<br />
kallade sig imperator efter romersk modell. Det<br />
bysantinskt präglade Moskva ersattes av en huvudstad<br />
med det romerskt inspirerade namnet<br />
S:t Petersburg. Namnet syftade på aposteln<br />
Peter, som enligt traditionen hade fört kristendomen<br />
till Rom. Peters Ryssland stod nu lika<br />
centralt i den europeiska maktpolitiken som det<br />
Tysk-romerska riket, som vid denna tid hade<br />
Rysslands historia från Peter I<br />
fram till oktoberrevolutionen<br />
1917 kan beskrivas som en rak<br />
linje, förvisso med dramatiska<br />
hack, men med en klar konti-<br />
nuitet, skriver professor Kristi-<br />
an Gerner. Peter I (1672–1725)<br />
var tsar av Ryssland från 1682<br />
och imperator från 1721 fram<br />
till sin död. Han reformerade<br />
statsapparaten och såg till att<br />
Ryssland förvandlades till en<br />
europeisk stormakt.<br />
tvärsnitt 1/09
År 2008 ordnade den statliga<br />
ryska televisionen en omröst-<br />
ning bland tittarna om vilka<br />
personer som var de främsta<br />
i rysk historia. På tredje plats<br />
bland de ryska historiska<br />
hjältarna kom Josef Stalin,<br />
som vissa fruktat och andra<br />
hoppats skulle komma först.<br />
Det är dock inte massmörda-<br />
ren Stalin som hyllas i dagens<br />
Ryssland utan ledaren under<br />
Stora fosterländska kriget<br />
1941–1945.<br />
tvärsnitt 1/09<br />
Wien som huvudstad. Stadsplanemässigt och arkitektoniskt<br />
efterliknade S:t Petersburg Amsterdam<br />
och Venedig. ”Linjerna” och boulevarderna<br />
på Vassilijön var ursprungligen avsedda att bli<br />
kanaler. Det nya Ryssland skulle bli en sjömakt.<br />
Förvaltningen byggdes upp efter modell av den<br />
karolinska svenska staten. Det nya Ryssland blev<br />
en organiserad militärstat. S:t Petersburg fick en<br />
vetenskapsakademi och Moskva ett universitet.<br />
Det nya Ryssland var en europeisk kulturnation.<br />
Rysslands historia från Peters reformer fram<br />
till oktoberrevolutionen 1917 kan beskrivas som<br />
en rak linje, förvisso med dramatiska hack, men<br />
med en klar kontinuitet. Medeltidens perifera<br />
provins hade blivit en tongivande medlem av<br />
den europeiska civilisationen. I början av 1900talet<br />
var det lika självklart att det fanns tyska,<br />
svenska och franska historiker och andra intellektuella<br />
som behärskade ryska språket och kände<br />
till rysk historia, litteratur, musik och konst<br />
som det idag är självklart att svenska intellektuella<br />
behärskar engelska och känner till nordamerikansk<br />
historia, litteratur, musik och konst.<br />
Oktoberrevolutionen 1917, inbördeskriget<br />
och upprättandet av Sovjetunionen inledde en<br />
ny epok i Rysslands historia. En demokratisk<br />
ansats, som börjat utvecklas efter revolutionen<br />
1905, förbyttes i enpartivälde. Ekonomin blev<br />
helt dominerad av staten och kulturlivet blev<br />
foto:Dmitry KostyuKov/afP<br />
kringgärdat av ideologiska krav och politiska påbud.<br />
Men perioden mellan 1921 och 1928, som<br />
gått till historien som nep (den nya ekonomiska<br />
politiken), såg trots detta ut att kunna innebära<br />
att Ryssland, nu under namnet Sovjetunionen,<br />
skulle bli en variant av en europeisk modell som<br />
innehöll så olika varianter som den tyska Weimarrepubliken,<br />
den franska tredje republiken<br />
och den brittiska parlamentariska monarkin.<br />
Josef Stalins revolution uppifrån, som inleddes<br />
på allvar 1928, innebar emellertid ett kraftigt<br />
kontinuitetsbrott. Sovjetunionen under<br />
Stalin blev den stora anomalin i rysk historia.<br />
En allomfattande statlig planekonomi infördes,<br />
bondeklassen krossades och jordbruket kollektiviserades.<br />
Kulturlivet underkastades inte bara<br />
sträng kontroll av partiet utan drabbades även<br />
av säkerhetspolisens blodiga utrensningar. Ryssland<br />
isolerade sig från en omvärld som uppfattades<br />
som fientlig. I denna situation etablerades<br />
en ny historieskrivning som utformades enligt<br />
partiets direktiv. Här fanns inte plats för någon<br />
berättelse om påverkan från omvärlden. Alla<br />
mänsklighetens framsteg hade först skett i Ryssland,<br />
och Sovjetunionen var krönet på denna<br />
självtillräckliga civilisation.<br />
putintiden – ett återfall i patriotism<br />
Stalintidens historiska berättelse om de stora<br />
”hjältarna” – från Aleksandr Nevskij till Josef Stalin<br />
– utmanades på 1980-talet under Michail Gorbatjovs<br />
och Aleksandr Jakovlevs uppgörelse med<br />
historien i tecknet av glasnost, öppenhetspolitiken.<br />
Det handlade inte bara om ett helt medvetet<br />
försök till en uppgörelse med en förljugen historieskrivning.<br />
Det handlade också om ett lika medvetet<br />
försök att i historiemedvetandet förvandla<br />
först Stalinperioden och sedan hela sovjetepoken<br />
till den anomali som det faktiskt varit frågan om.<br />
Först var nep-perioden, men snart blev politikern<br />
Petr Stolypins (se nedan) reformer förebilden.<br />
Den stalinistiska historiska berättelsen återkom<br />
med förnyad styrka under Putin, inte bland<br />
de vetenskapliga historikerna men bland läroboksförfattare<br />
och i offentligheten. På grund av<br />
verkningarna av utvecklingen under Putins år<br />
som president är det ryska andliga klimatet idag<br />
ett lysande exempel på postmodernism – eller, om<br />
man så vill, på anomi, det vill säga normlöshet.
På första plats i den ryska televisionens omröstning kom Aleksandr av Novgorod (1220–1263) som fick tillnamnet Nevskij efter att<br />
ha besegrat svenskarna i slaget vid Neva 1240. Han helgonförklarades av den rysk-ortodoxa kyrkan 1547.<br />
I slutet av år 2008 ordnade den statliga ryska televisionen<br />
en omröstning bland tittarna om vilka<br />
som var de främsta i rysk historia. Resultatet kan<br />
inte ses som en regelrätt opinionsundersökning.<br />
Det ska tolkas som ett vittnesbörd om en offentlig<br />
rysk uppfattning om en linje i rysk historia, en<br />
kontinuitet som i Ryssland kallas ”patriotism”.<br />
På första plats i den ryska popularitetsligan<br />
2008 kom Aleksandr Nevskij. Denne furste av<br />
”Målet har nåtts när Ryssland inte längre<br />
finns utan har uppgått i Europa.”<br />
Novgorod, som levde 1220–1263, fick tillnamnet<br />
Nevskij sedan hans trupper år 1240 i ett slag<br />
på Nevas is besegrat en svensk invasionsarmé.<br />
Men framförallt är Aleksandr Nevskij berömd<br />
för att han besegrade den tyska korsriddarhären<br />
i ett nytt slag 1242. Aleksandr helgonförklarades<br />
av den ryska ortodoxa kyrkan. Han har ett kloster<br />
uppkallat efter sig i S:t Petersburg och Sergej<br />
Eisenstein gjorde en film om honom 1938.<br />
Tvåa på den ryska listan kom Petr Stolypin,<br />
som blev regeringschef 1906 efter revolutionen<br />
1905. Stolypin genomförde en jordbruksreform<br />
som skulle skapa en medelklass av självägande<br />
bönder i Ryssland. Han mördades 1911 av revolutionära<br />
motståndare till regimen. Han började,<br />
som ovan nämnts, under Gorbatjovs tid att<br />
framställas som en förebild i försöket att införa<br />
marknadsekonomi.<br />
På tredje plats bland de ryska historiska hjältarna<br />
kom Josef Stalin, som vissa fruktat och<br />
andra hoppats skulle komma först. Stalin kräver<br />
ingen närmare presentation, men det måste<br />
framhållas att det är ledaren under Stora fosterländska<br />
kriget 1941–1945, inte massmördaren<br />
Stalin, som hyllas i dagens Ryssland.<br />
Det fjärde namnet på listan var Rysslands<br />
nationalskald Aleksandr Pusjkin. Ryssland hål-<br />
ler sig till skillnad från Sverige med en litterär<br />
kanon, och Pusjkin har alltid varit portalfiguren<br />
i denna kanon.<br />
Femma i den ryska popularitetsligan kom Peter I,<br />
som i sådana här sammanhang alltid kallas Peter<br />
den store. Han var både reformator och krigsherre.<br />
Han kunde vara lika grym och hänsynslös<br />
som Stalin. Idag är det krigaren Peter, segraren<br />
från Poltava 1709, som hyllas i Ryssland.<br />
sökandet är poängen<br />
Kanske är frågan om kontinuitet eller brott i<br />
Rysslands nutida historia felställd. Om man tänker<br />
i intertextualitet och sätter berättelsen om<br />
Rysslands utveckling i relation till helt andra berättelser,<br />
är det fruktbart att anknyta till berättelserna<br />
om Gral, den kalk som riddarna kring Runda<br />
bordet sökte. Den brittiska författaren Helen<br />
Cooper ställer frågan: ”…men vad gör man med<br />
Den heliga gral när man väl har funnit den?” Och<br />
hon besvarar den själv: ”Gral är åtråns yttersta<br />
föremål: att hitta den vore fullkomligt poänglöst.<br />
Sökandet efter den är själva poängen”.<br />
Strävan efter att modernisera Ryssland, i bemärkelsen<br />
att göra Ryssland till en integrerad<br />
del av Europa, har varit ett sökande efter ett<br />
unikt land och folk som brukar kallas Det heliga<br />
Ryssland. Detta Ryssland är lika illusoriskt som<br />
Den heliga gral. Om man ser Rysslands utveckling<br />
som ett misslyckande innebär det att det<br />
inte har gått att finna gral. Målet för sökandet<br />
finns inte. Det är sökandet som är poängen.<br />
Den nuvarande ekonomiska världskrisen kan<br />
framtvinga ännu ett moderniseringsprojekt i<br />
Ryssland och förmå landet att fullfölja den öppning<br />
mot omvärlden som ägde rum under Gorbatjov<br />
och Jeltsin. Att genomföra en grundläggande<br />
samhällsomvandling samtidigt som man närmar<br />
sig Europa är nämligen ett kontinuerligt drag i<br />
Rysslands diskontinuerliga historia – ”den ryska<br />
gralvandringen”. Målet har nåtts när Ryssland<br />
inte längre finns utan har uppgått i Europa. ó<br />
foto:ann ronan Pictures/Heritage images<br />
RefeRenseR<br />
cooper, Helen, ”fill it with fish”<br />
(recension av lindsay clarke,<br />
Parzival and the Stone<br />
from Heaven, Harper collins<br />
001; merlin and the grail,<br />
translated by nigel bryant,<br />
boydell and brewer 001; Le<br />
livre du Graal.tome i, edited<br />
and translated by Daniel<br />
Poirion, Philippe Walter et al.<br />
gallimard 001), The London<br />
Review of Books, vol. , no.<br />
11, 6 June 00 .<br />
gerner, Kristian (1989), Svårt att<br />
vara ryss. På väg mot postsovjetismen,<br />
lund, signum.<br />
gerner, Kristian ( 00 ),”the<br />
soviet union – a case of<br />
imperial overstretch”,<br />
godzimirski, Jakub m, (red.),<br />
The Russian Federation – Ten<br />
Years of Statehood: What<br />
Now?, oslo: nuPi, s. 17– .<br />
vaksberg, arkadij ( 008),<br />
”Patriotismen kväver kritiska<br />
ryska röster”, Svenska<br />
Dagbladet november.<br />
Wall,tim ( 008), ”at last, stalin<br />
is defeated by voters”, The<br />
Times 9 december.<br />
tvärsnitt 1/09
foto:allan sePPa, sns<br />
6 tvärsnitt 1/09<br />
Gudrun Persson, fil.dr i historia, London School of Economics and Political Science, undervisar i rysk<br />
historia vid bland annat Stockholms universitet. Hon har specialiserat sig på reformperioder i rysk historia<br />
och bland annat skrivit om Alexander II:s militärreformer under 1860- och 1870-talen. Hennes senaste<br />
publikationer är Varför föll Sovjetunionen? (2006) och kapitlet om Ryssland i boken Författningskultur,<br />
konstitutioner och politiska system (2009). För närvarande arbetar hon med en bok om Sovjetunionen och<br />
det postsovjetiska Rysslands sökande efter ett nationellt minne.<br />
tristessbidrog till<br />
sovjetunionensupplösning<br />
Hur kommer det sig att sovjetunionen år 1991<br />
upplöstes till synes plötsligt och oförklarligt? en<br />
aspekt som enligt rysslandsexperten Gudrun Persson<br />
hade stor betydelse, men som hittills inte fått<br />
så stort utrymme i diskussionerna, är tristessen.<br />
Även den högsta ledningen föreföll till slut uttråkad,<br />
påpekar hon: ”Det utopiska idealet försvann<br />
och därmed imperiet.”<br />
Frågan om Sovjetunionens sönderfall är viktig<br />
för att förstå dagens Ryssland. Den nuvarande<br />
ryska ledningens agerande präglas av en upplevd<br />
farhåga för att landet, precis som Sovjetunionen,<br />
plötsligt ska upplösas. Därav tonvikten på<br />
en stark stat, en inflytelserik kyrka och en betydande<br />
militärmakt – allt under patriotismens<br />
fana. Samtidigt försöker den politiska makten på<br />
olika sätt att lägga historien till rätta och skapa<br />
en distinkt identitet i det nya Ryssland genom<br />
att plocka delar ur både den sovjetiska perioden<br />
och det förrevolutionära Ryssland.<br />
Den sovjetiska upplösningen gick i sitt omedelbara<br />
händelseförlopp påfallande hastigt, inte<br />
helt olikt det ryska tsardömets fall i mars 1917.<br />
Den ryske författaren och filosofen Vasilij Rozanov<br />
(1856–1919) beskrev det så här: ”Ryssland<br />
föll ihop på två dagar. Högst tre. Inte ens den<br />
socialistiska tidningen Novoje Vremja hade kunnat<br />
stängas så fort som Ryssland stängde. Det är<br />
foto:itar-tass<br />
slående hur fort det föll samman i sin helhet, ned<br />
i minsta detalj, i minsta beståndsdel. … Tsardömet<br />
blev inte kvar, inte Kyrkan, inte Armén.<br />
Men vad återstod? Märkligt nog – bokstavligen<br />
ingenting. Ett eländigt folk fanns kvar...” 1)
Hur kom det sig då att Sovjetunionen, som under<br />
1980-talet hade en av världens största väpnade<br />
styrkor och ett effektivt bestraffningssystem<br />
för att hålla befolkningen i schack, plötsligt<br />
upplöstes? Den politiska ledningen, militärmakten<br />
och säkerhetspolisen stod handfallna och<br />
kunde bara bevittna sönderfallet. Det sovjetiska<br />
imperiets undergång skedde utan direkt påverkan<br />
från någon våldsam händelse, vilket gör den<br />
till ett undantag i historien. Sovjetimperiets fall<br />
var inte ett resultat av en revolution, inte av en<br />
statskupp, en militärkupp eller en förlust i ett<br />
stort världskrig. 2) Men vad berodde undergången<br />
då på? Kan den beskrivas som ett resultat av<br />
ännu en rysk reformperiod som drevs uppifrån?<br />
Eller är Sovjetunionens upplösning att betrakta<br />
som en revolution, att jämföra med februarirevolutionen<br />
1917 eller till och med bolsjevikernas<br />
maktövertagande i oktober 1917? 3) Kan Sovjetunionens<br />
sönderfall ses som ett led i något slags<br />
rysk, apokalyptisk tradition där en önskan om<br />
att ”börja om på nytt” är drivkraften? 4)<br />
tristess och avtagande rädsla<br />
Ytterst handlar det om varför imperier faller<br />
och under de senaste åren har det sovjetiska<br />
exemplet föranlett många förklaringar: usa<br />
rustade ihjäl sin motståndare, planekonomin<br />
fungerade inte, det begynnande informationssamhället<br />
var avgörande, utvecklingen i Östeuropa<br />
fällde imperiet. Det ligger givetvis mycket<br />
i flera av dessa tolkningar – en förklaring räcker<br />
”Tristessen växte successivt fram ur<br />
förljugenheten i sovjetsamhället…”<br />
inte till ett så komplext skeende, som omfattar<br />
en mängd ekonomiska, politiska och sociala<br />
processer på både lång och kort sikt. Det är<br />
också en fråga som man bör närma sig med en<br />
viss ödmjukhet. Orsakerna till det ottomanska<br />
och det romerska rikets fall och till den franska<br />
revolutionen år 1789 är fortfarande aktuella<br />
forskningsämnen.<br />
En aspekt som förtjänar viss uppmärksamhet<br />
för att kunna förstå Sovjetunionens upplösning,<br />
är tristessen i kombination med den avtagande<br />
rädslan i samhället – en process som pågick under<br />
lång tid. Tristessen växte successivt fram ur<br />
förljugenheten i sovjetsamhället och ur det gap<br />
Leda var en bidragande orsak<br />
till att Sovjetunionen föll,<br />
hävdar rysslandsforskaren<br />
Gudrun Persson. Tristessen<br />
växte fram i mötet mellan<br />
den offentliga lögnen och den<br />
sovjetiska verkligheten. Till<br />
slut föreföll till och med led-<br />
ningen uttråkad, skriver hon.<br />
Bilden visar politbyrån och<br />
generalsekreterare Brezjnev i<br />
slutet av 1970-talet.<br />
tvärsnitt 1/09 7
Redan tidigt kunde den<br />
begynnande tristessen i<br />
sovjetsamhället skönjas.<br />
År 1931 förklarade den klas-<br />
siske hjälten Ostap Bender<br />
i romanen Guldkalven: ”På<br />
senare tid har jag blivit<br />
oense med sovjetmakten<br />
– de vill bygga socialismen,<br />
men jag vill inte. Jag tycker<br />
det är tråkigt att bygga<br />
socialism.” Boken skrevs av<br />
författarparet Ilja Ilf och<br />
Jevgenij Petrov (bilden) .<br />
8 tvärsnitt 1/09<br />
som hela tiden växte mellan den offentliga lögnen,<br />
propagandan och den sovjetiska verkligheten.<br />
När sedan rädslan i samhället avtog och<br />
kommunistpartiets generalsekreterare Michail<br />
Gorbatjov uppmanade till öppenhet och ett liv<br />
i sanning föll systemet samman. Tristessen var<br />
ytterst produkten av ett starkt missnöje, både<br />
inom partiledningen och hos befolkningen, och<br />
den kom att få stor betydelse för unionens sönderfall.<br />
Det handlar således inte om tristess i en<br />
snäv bemärkelse, att folk har tråkigt en söndagseftermiddag,<br />
utan om en vidare betydelse av begreppet<br />
som sträcker sig över en stor mängd områden,<br />
till exempel politik, ekonomi, vetenskap,<br />
kultur och språkvetenskap. Teorin om tristessen<br />
som bidragande orsak till Sovjetunionens upplösning<br />
är än så länge jämförelsevis outforskad,<br />
men på senare tid har forskare allt mer börjat<br />
uppmärksamma frågan. 5)<br />
foto:ria novosti/aKg-images/scanPiX<br />
ett förljuget system<br />
Redan tidigt kunde den begynnande tristessen i<br />
sovjetsamhället skönjas. År 1931 förklarade den<br />
klassiske hjälten Ostap Bender i romanen Guldkalven<br />
(Ilf & Petrov): ”På senare tid har jag blivit<br />
oense med sovjetmakten – de vill bygga socialismen,<br />
men jag vill inte. Jag tycker det är tråkigt<br />
att bygga socialism.” Detta skrevs mitt under den<br />
första femårsplanen som Stalin lanserat med fokus<br />
på den tunga industrin. Det var tiden före<br />
terrorn och den rädsla som spreds i dess spår.<br />
Sovjetunionens ändamål kan sägas ha varit<br />
att försvara oktoberrevolutionen från 1917. Att<br />
försvara sin revolution är ett dilemma, som Sovjetunionen<br />
ingalunda varit ensamt om. Länder<br />
som Frankrike, Kina och Iran har sagt sig haft<br />
en liknande slags kamp: att generation för generation<br />
mobilisera befolkningen för de revolutionära<br />
ideal som en gång synts så brinnande. Stalin<br />
stadfäste revolutionen genom att proklamera<br />
”socialism i ett land” och förkastade därmed Lev<br />
Trotskijs teori om ”den permanenta revolutionen”,<br />
det vill säga tankarna om en världsrevolution<br />
i ständig utveckling. I stället skapade Stalin<br />
sin egen revolution genom en hänsynslös terror.<br />
Rädslan förblev ett bestående inslag i sovjetsamhället.<br />
Trots att historien skrevs om, trots att<br />
konsten och litteraturen styrdes med ideologiskt<br />
nit, trots att hela samhället organiserades för revolutionens<br />
försvar blev det allt svårare att vinna<br />
nya generationer för revolutionens sak. Sovjetunionen<br />
började krackelera under det liv som författaren<br />
Aleksandr Solzjenitsyn beskrev som ett<br />
liv i lögn. I sin artikel Lev inte i lögnen 1974 skrev<br />
han: ”Ty våldet kan inte överskylas av något annat<br />
än lögnen och lögnen upprätthålls endast av<br />
våldet. Det förekommer inte varje dag att våldet<br />
lägger sin tunga näve på vars och ens axel: det<br />
fordrar bara av oss underdånighet inför lögnen,<br />
ett dagligt deltagande i lögnen – häri ligger den<br />
verkliga underdånigheten.” 6)<br />
Den tjeckiske författaren, dissidenten och<br />
sedermera presidenten Václav Havel skildrar<br />
samma fenomen i sin bok En dåre i Prag: En föreståndare<br />
i en grönsaksaffär hänger upp en skylt i<br />
fönstret med slagorden: ”Proletärer i alla länder,<br />
förenen eder.” Varför? Att inte göra det vore detsamma<br />
som att göra uppror mot systemet. Att ta<br />
ned skylten skulle ha fått omedelbara konsekvenser:<br />
han skulle ha förlorat sin anställning och
degraderats, lönen skulle ha sänkts, hans barns<br />
fortsatta utbildning skulle ha varit i fara, hans<br />
arbetskamrater skulle ha tagit avstånd ifrån honom.<br />
Men genom att sätta upp skylten, vars ord<br />
inte betydde någonting, bidrog föreståndaren till<br />
lögnen i systemet, till att upprätthålla ordningen<br />
i ett förljuget system. Rädslan genomsyrade systemet<br />
och bidrog till det allt mer utbredda bedrägeriet<br />
och falskheten, enligt Havel. 7)<br />
”så här kan vi inte leva längre”<br />
Redan tidigt stod klart att den sovjetiska historieskrivningen<br />
skulle följa den historiska materialismens<br />
ideologi. Den skulle verka i kommunistpartiets<br />
tjänst, inte följa traditionell historisk<br />
metod. Detta ledde bland annat till att de som<br />
specialiserade sig på partiets historia i första<br />
hand var ideologiskt skolade, i andra hand var<br />
historiker. Det som producerades blev en slags<br />
pseudovetenskap. Den förre chefen för Rysslands<br />
statliga arkiv, Rudolf Pichoja, beskriver<br />
det stora antal böcker om Sovjetunionens nyare<br />
historia som producerades under Sovjettiden på<br />
följande sätt. ”Efter att ha läst dessa böcker tänker<br />
man: det är intressant, liknar vetenskap, det<br />
finns litteratur- och källhänvisningar. Men om<br />
vilket land handlar det? Jag har inte levt i det<br />
landet.” 8)<br />
Den ideologiska styrningen ledde också till<br />
att det fanns många historiska företeelser som<br />
det inte skrevs om<br />
alls. Denna tystnad<br />
om viktiga sovjetiska<br />
händelser och personer<br />
gav upphov till att<br />
Sovjetunionen kalllades<br />
för ”landet med<br />
ett oförutsägbart förflutet”. Och det var skönlitteraturen<br />
(som först kunde publiceras i slutet av<br />
1980-talet) som skildrade de delar av historien<br />
som historikerna inte skrivit om, till exempel<br />
repressionen, skräcken, delar av planekonomin<br />
och Gulag-arkipelagen.<br />
Gorbatjovs slagord för sina reformer –”Så här<br />
kan vi inte leva längre” – blev något av en brandfackla.<br />
Plötsligt tycktes ett annat liv finnas inom<br />
räckhåll. ”Vi väntar på förändring”, sjöng Viktor<br />
Tsoj i en populär sång från perestrojkaåren.<br />
Den franske politiske filosofen Alexis de Tocqueville<br />
(1805–1859) gjorde en skarpsynt reflek-<br />
foto:sXc<br />
”Trots att historien skrevs om… blev det<br />
allt svårare att vinna nya generationer för<br />
revolutionens sak.”<br />
tion när han 1856 undersökte orsakerna till den<br />
franska revolutionen. Han noterade att det farligaste<br />
ögonblicket för en dålig regeringsmakt är<br />
när den börjar reformera sig själv:<br />
”En härskare som försöker befria sina undersåtar<br />
efter en lång tid av förtryck är förlorad,<br />
såvida han inte är ett geni. Det onda som man<br />
tålmodigt uthärdar när det verkar oundvikligt,<br />
blir outhärdligt så snart man anar att det är möjligt<br />
att undslippa det.” 9)<br />
Ur tröttheten över lögnerna växte kraven<br />
på verklig förändring både i den högsta politiska<br />
ledningen och i samhället. Den politiska<br />
ledningen föreföll till slut uttråkad, fången i<br />
sin egen retorik. Från Brezjnevs stagnationsperiod<br />
och några trötta<br />
förändringsförsök av<br />
ålderstigna generalsekreterare<br />
var gränsen<br />
nådd. Sett ur detta<br />
perspektiv kan Gorbatjovs<br />
reformer ses<br />
som ett försök att råda bot på tristessen. Försöken<br />
att introducera demokratiska inslag i det<br />
politiska livet, att tillåta visst privat vinstintresse<br />
i ekonomin och att lätta på den statliga<br />
censuren var ägnade åt att lyfta landet ur den<br />
utbredda letargin. Glappet mellan den proklamerade<br />
verkligheten och hur det faktiskt var<br />
hade blivit för stort. Annorlunda uttryckt: ”Ju<br />
mer orubbligt systemet föreföll, desto mer skilde<br />
det sig från sin påstådda verklighet.” 10) Med<br />
reformförsöken bröts den totalitära traditionen<br />
i Sovjetunionen, det utopiska idealet försvann<br />
och därmed imperiet. ó<br />
Den förre chefen för Rysslands<br />
statliga arkiv, Rudolf<br />
Pichoja, beskriver det stora<br />
antal historieböcker som producerades<br />
under Sovjettiden<br />
på följande sätt: ”Efter att ha<br />
läst dessa böcker tänker man:<br />
det är intressant, liknar vetenskap,<br />
det finns litteratur- och<br />
källhänvisningar. Men om<br />
vilket land handlar det? Jag<br />
har inte levt i det landet.”<br />
RefeRenseR:<br />
1) rozanov,v. Opavsjie listja,<br />
moskva, 199 , s. 7 .<br />
) Persson, g. Varför föll Sovjetunionen?,<br />
stockholm, 006.<br />
) mau,v., starodubrovskaya, i.<br />
The Challenge of Revolution,<br />
oxford, 001, s. ff.<br />
) Pichoja, r.g. Sovetskij sojuz:<br />
istorija vlasti 19 –1991,<br />
novosibirsk, 000, s. 6 9.<br />
) václav Havel skrev tidigt om<br />
tristessen. se Havel,v. En<br />
dåre i Prag, stockholm, 1990.<br />
se även malia, m. Russia<br />
under Western Eyes, london,<br />
1999 och yurchak, a.<br />
Everything Was Forever, Until<br />
It Was No More, Princeton,<br />
006.<br />
6) artikeln är daterad den 1<br />
februari 197 . Den spreds<br />
underjordiskt i sovjetunionen,<br />
men publicerades<br />
i väst. solzjenitsyn, a.<br />
Zhit’ ne po lzji, Paris, 197 . i<br />
sovjetunionen kunde den<br />
först publiceras officiellt<br />
1989. numera finns den<br />
att läsa på internet, se bl.a.<br />
www.kulichki.com/inkwell/<br />
text/hudlit/ruslit/solzheni/<br />
solzh_p0 .htm.<br />
7) Havel.v. En dåre i Prag, s. 67ff.<br />
8) Pichoja, r.g. Sovetskij sojuz:<br />
istorija vlasti 1945-1991,<br />
novosibirsk, 000, s. 6 .<br />
9) tocqueville, a. The Old<br />
Regime and the Revolution,<br />
18 6, new york, s . 1 .<br />
10) yurchak, a. Everything Was<br />
Forever, Until It Was No<br />
More, s. 9 .<br />
tvärsnitt 1/09 9
foto:Privat<br />
10 tvärsnitt 1/09<br />
Per-arne Bodin är professor i slaviska språk med litterär inriktning vid Stockholms universitet. I sin forskning<br />
har han framför allt koncentrerat sig på förhållandet mellan den ryska kulturen och den ortodoxa<br />
traditionen och har också gett ut ett antal populärvetenskapliga böcker, varav den senaste är Historien<br />
och evigheten: essäer om Ryssland. För närvarande avslutar han ett projekt finansierat av <strong>Vetenskapsrådet</strong>:<br />
Den ortodoxa diskursen i den postsovjetiska ryska kulturen. Han har också varit verksam som översättare<br />
av rysk, polsk och ukrainsk poesi. Per-Arne Bodin är med i <strong>Tvärsnitt</strong>s redaktionsråd.<br />
ivandenförskräckligeochden<br />
ryskalitteraturensdilemma<br />
Hur ser den ryska litteraturen ut knappt 20 år efter<br />
sovjetunionens fall? författarna Tatjana Tolstaja,<br />
Vladimir sorokin och Dmitrij Prigov får utgöra<br />
exempel. Alla tre är högaktuella i dagens ryska litterära<br />
värld och av stort intresse för att illustrera<br />
förhållandet till det förflutna. De har dessutom ett<br />
särskilt tema gemensamt: Ivan den förskräcklige.<br />
Tatjana Tolstaja föddes 1951 i Leningrad som<br />
barnbarn till den mycket uppburne sovjetiske<br />
författaren Alexej Tolstoj, mest känd för sina historiska<br />
romaner. Hon har skrivit sparsmakade<br />
noveller med samtidstema. De handlar ofta om<br />
vanliga människors hopplösa längtan efter en ra-<br />
”I intervjuer formulerar Tolstaja… en traditionell<br />
rysk elitistisk syn på litteratur…”<br />
dikal förändring i livet, men samtidigt om deras<br />
resignation inför omöjligheten. Hon har också<br />
under flera år undervisat i ryska vid Princetonuniversitetet,<br />
men är nu tillbaka i Ryssland där hon<br />
bland annat leder en talkshow på rysk tv.<br />
År 2001 kom hennes första och hittills enda<br />
roman – Därv. Den utspelar sig i ett framtida<br />
Ryssland lång tid efter ett kärnvapenkrig som har<br />
förött Ryssland och hela världen. Därv är namnet<br />
på ett hotande monster som lurar någonstans i<br />
bakgrunden. De människor som inte gått under<br />
vanpryds av olika missbildningar men har istället<br />
fått evigt liv. Huvudpersonen Benedikt har svans,<br />
hans hustru Olga har utvecklat sex par bröst.<br />
Människorna lever som på medeltiden. Tolstaja<br />
nämner själv i en intervju att hon studerade<br />
Ivan den förskräckliges tid under flera år inför<br />
arbetet med sin bok. Vad som karakteriserar<br />
samhället i romanen är användningen av råttor<br />
både som betalningsmedel och som basföda. Det<br />
finns ingen högre moral, man kan inte ens uttala<br />
ordet, det gäller enbart att överleva. Den gamla<br />
civilisationen finns endast som små fragment.<br />
Huvudpersonen Benedikt läser böcker helt urskillningslöst,<br />
böcker som av tillfälligheter inte<br />
förstördes vid den stora katastrofen: en stickbeskrivning<br />
går lika bra som Iliaden. Han blir dock<br />
inte bättre som människa av sitt idoga läsande,<br />
tvärtom. Till slut är han beredd att mörda för att<br />
få tillgång till ytterligare en bok. Därv ifrågasätter<br />
särskilt den ryska kulturens axiom att läsning<br />
av litteratur förädlar människan.<br />
Benedikt reser en staty över Rysslands nationalskald<br />
Alexander Pusjkin – också det utan djupare<br />
mening. Den används av de kringboende<br />
för att hänga upp sina klädlinor. Det finns ingen<br />
instans i hela boken som för läsaren företräder
positiva värden. Boken är ett ifrågasättande av<br />
hela kulturen och civilisationen. Det stora bibliotek<br />
av tillfälligt bevarade böcker som ägs av<br />
härskaren brinner i slutet av romanen, vilket<br />
inte lämnar efter sig den förväntade känslan<br />
av en tajmad katastrof. Böckerna var ändå meningslösa<br />
eller till skada.<br />
Tolstaja har själv sagt att hon skrev boken för<br />
att uttrycka den besvikelse som hon och många<br />
andra kände över att tillgången till den tidigare<br />
förbjudna skönlitteraturen under glasnost inte<br />
förändrat människorna och gjort dem bättre.<br />
Människornas språk är ännu mer deformerat<br />
än de själva är. Tolstaja menar att hon har använt<br />
bland annat Ivan den förskräckliges idiom, fullt<br />
av tvära logiska kast. Samtidigt är romanens stil<br />
raffinerad och den visar tvärtom på den största<br />
tilltro till språket och litteraturens möjligheter.<br />
I intervjuer formulerar Tolstaja, trots sin kulturpessimism,<br />
en traditionell rysk elitistisk syn<br />
på litteratur och kultur och ser med förakt på<br />
människor som saknar bildning. Hon gestaltar<br />
i Därv och i sina uttalanden den ryska litteraturens<br />
och kulturens dilemma idag: att samtidigt<br />
tro på litteraturens stora uppgift och helt förneka<br />
författarnas traditionella betydelse i Ryssland<br />
som de högre moraliska värdenas väktare.<br />
Romanen är till sin genre en dystopi. Den förödande<br />
katastrofen har lett till en tillbakagång<br />
till 1500-talet.<br />
”Sorokins roman framstår som ett<br />
rasande angrepp på… ett nytt totalitärt<br />
Ryssland…”<br />
lustmord på ryska klassiker<br />
En annan roman från de senaste åren, I det heliga<br />
Rysslands tjänst, skriven av en lika känd författare,<br />
nämligen Vladimir Sorokin, är också en dystopi<br />
som appellerar till Ivan den förskräcklige och<br />
hans tid. Vladimir Sorokin föddes 1955 och är<br />
vid sidan av Tatjana Tolstaja en av Rysslands<br />
mest omtalade författare idag. Sorokins mest<br />
kända roman Blått fett är en brutal satir över hela<br />
den ryska litteraturen. Forskare har upptäckt<br />
ett sätt att klona gamla ryska klassiska författare<br />
och som biprodukt produceras ett mycket<br />
foto:tretJaKovgalleriet, mosKva<br />
Poeten Dmitrij Prigov återkommer till Ivan den förskräcklige i flera av sina dikter. Liksom hos<br />
författarna Tatjana Tolstaja och Vladimir Sorokin får denne representera den absoluta maktens<br />
absoluta övervåld. I en av dikterna skildrar Prigov konstnären Ilja Repins (1844–1930) kända mål-<br />
ning Ivan den grymme mördar sin son (1885) och låter tsaren kliva ur tavlan och åter bli levande.<br />
energirikt ämne: blått fett. I sina försök lyckas<br />
de bättre eller sämre och en stor del av romanen<br />
består av exempel på dessa klonade författares<br />
litterära skapande ofta med användning av det<br />
ryska språkets rika förråd av könsord och svordomar.<br />
Romanen är ett lustmord på de ryska<br />
klassikerna. Den Putin närstående ungdomsorganisationen<br />
”Vi som går tillsammans” svarade<br />
med en offentlig bränning av boken och Sorokin<br />
åtalades för pornografibrott men frikändes.<br />
Romanen I det heliga Rysslands tjänst från 2006<br />
skildrar ett framtida Ryssland år 2027 som åter<br />
helt isolerat sig från Väst, inte med en järnridå<br />
men med Stora ryska muren, som ska skydda<br />
Ryssland från katoliker, ateister, marxister, buddister,<br />
sadister och pluralister. Medborgarna<br />
har frivilligt bränt sina utrikespass på ett stort<br />
bål på Röda torget. Det brann i tre månader,<br />
heter det i en komisk överdrift, som är vanlig<br />
hos Sorokin. Monarkin är återinförd, ortodoxa<br />
kyrkan är statsreligion, säkerhetspolisen är uppbyggd<br />
efter modell från Ivan den förskräckliges<br />
brutala livgarde opritjnina och kallas också så.<br />
Romanen handlar om en dag i en säkerhetspolis<br />
tvärsnitt 1/09 11
1 tvärsnitt 1/09<br />
liv (den ryska titeln är En dag i en opritjniks liv):<br />
övervåld, mord, våldtäkt, indrivning av mutor.<br />
Användningen av narkotika är både tillåten och<br />
sanktionerad. Böckerna brinner som hos Tolstaja.<br />
Bokbål tillhör vardagen och huvudpersonen,<br />
som heter Andrej Komjaga, reflekterar:<br />
Jag ser in i elden. Och där brinner Idioten och Anna Karenina.<br />
Och, det måste man säga, de brinner bra. Överhuvudtaget<br />
så brinner böcker bra. Och manuskript är<br />
rena krutet.<br />
Komjaga är en fruktansvärd bild av en totalitär<br />
härskares hantlangare. Parallellt med illdåden<br />
beskrivs hans vardagsliv med möte med vänner<br />
och med måltider innehållande det äktryska kökets<br />
alla läckerheter. Det är ett medeltida samhälle<br />
som skildras, men samtidigt är det modernt<br />
med bilar, mobiltelefoner, flygplan och datorer.<br />
Romanen är en satir och det mesta är skruvat på<br />
ett alldeles absurt sätt.<br />
Sorokins roman framstår som ett rasande<br />
angrepp på den utveckling mot ett nytt totalitärt<br />
Ryssland som skett under de senaste åren.<br />
Samtidigt förnekar Sorokin energiskt de ryska<br />
författarnas traditionella roll som präster och<br />
predikanter i det ryska samhället, som saknat<br />
folkrepresentation, demokrati och normal tryck-<br />
och yttrandefrihet. Han talar gärna om sina romaner<br />
som estetiska experiment. Det är samma<br />
dilemma och motsättning som hos Tolstaja: att<br />
på samma gång förneka och bejaka litteraturens<br />
traditionellt samhälleliga uppgift i Ryssland.<br />
Romanen tycks vara överdriven bortom vett<br />
och sans och på så sätt därför också haverera<br />
både som skönlitterärt och samhällskritiskt projekt.<br />
Samtidigt är den ganska realistisk. Den<br />
återger mer eller mindre troget de visioner som<br />
målas upp av de ryska konservativa extremisterna,<br />
som vill skapa en ny rysk totalitär stormakt,<br />
ibland kallad det femte imperiet. För dem gäller<br />
det att helt vända Väst ryggen och söka bundsförvanter<br />
i Öst. En av deras idoler är Ivan den<br />
förskräcklige som många av dem till och med<br />
vill se helgonförklarad. Det finns en egendomlig<br />
överensstämmelse mellan vad som förefaller<br />
vara Sorokins närmast postmodernistiska lek<br />
med historien och de nya ryska extremisternas<br />
utopiska drömmar om ett nytt ryskt imperium.<br />
den nya litteraturens roll<br />
Den fråga om författarens och litteraturens nya<br />
roll som ställs av Tolstaja och Sorokin blir det<br />
viktigaste temat hos en av Rysslands absolut<br />
största poeter under de senaste decennierna,<br />
Dmitrij Prigov (1940–2007).<br />
Prigov gör i sitt författarskap upp med stora<br />
delar av det ryska och sovjetiska kulturarvet.<br />
Konsekvent och nästan maniskt visar han ihåligheten<br />
i sådana föreställningar som att skönheten,<br />
Ryssland eller författaren frälser världen.<br />
Han ironiserar över varje politisk makthavare<br />
från vilken tid det än gäller. I en dikt, ”Vad bör<br />
göras”, ställer han frågan om litteraturens roll<br />
med hjälp av titeln på den radikale 1800-talsförfattaren<br />
Nikolaj Tjernysjevskijs roman Vad<br />
bör göras? – en titel som för övrigt också återkommer<br />
på ett av Vladimir Lenins mest kända<br />
verk.<br />
Det finns inte längre något enkelt<br />
här är jag, låt oss anta, en vanlig poet<br />
som genom ödets nyck<br />
måste jag vara nationens samvete,<br />
men hur kan jag vara det om det inte finns något samvete<br />
– inget<br />
vad bör göras.<br />
Den ryska litteraturen har traditionellt förväntats<br />
stå upp för sanning, moral och andlighet.<br />
Prigov känner sig vilsen inför vilken uppgift litteraturen<br />
kan ha idag.<br />
Till Ivan den förskräcklige återkommer Prigov<br />
i flera dikter. Som hos de andra två författarna<br />
företräder denne den absoluta maktens<br />
absoluta övervåld. I en av dikterna skildrar han<br />
Repins kända målning Ivan den förskräckliges<br />
mord på sin son och låter tsaren kliva ur tavlan<br />
och åter bli levande. En annan dikt utformas<br />
som en uppräkning av alla galna härskare i den<br />
ryska historien med början från Ivan. En tredje<br />
dikt börjar:<br />
En klarröd vinter<br />
översköljd av trögflytande blod<br />
kom Ivan Vasilitj åkandes<br />
Moskvatraktens härskare<br />
och det enkla folket<br />
kom honom till mötes<br />
foto fr.v:Dan Hansson/scanPiX, b KavasHKin/itar-tass,vlaDimir gitin
Det som oroar mest i dikten är att ingen motsättning<br />
mellan tsaren och folket antyds utan<br />
snarast en samhörighet i våldsutövandet.<br />
I en omfattande diktcykel Milismannen tycks<br />
det till slut som om poeten, trots all ironi, ser<br />
makten som den yttersta instans som håller<br />
kaos borta. Det ständiga ifrågasättandet leder<br />
till slut till en förtvivlan och till en förbjuden<br />
önskan om att finna en auktoritet, en fast<br />
punkt i tillvaron, som dock alltid sedan ifrågasätts.<br />
Prigov var besatt av att angripa alla slags<br />
auktoritära tilltal och han var hela tiden hektiskt<br />
verksam. Understundom finns något nästan<br />
mekaniskt eller grafomaniskt (ung. tvångsmässigt<br />
skrivande) i hans dikter, och man kan<br />
undra om inte logiken och språket löper amok<br />
med texten, som till slut bara slår knutar på sig<br />
själv. Det enda som inte helt och hållet ifrågasätts<br />
är de kristna värdena och Prigov skriver i<br />
en dikt som en sammanfattning av sitt liv och<br />
författarskap:<br />
Gud kommer att klandra mig litet grand<br />
och sedan kommer han att förlåta mig litet grand.<br />
I den postsovjetiska konsten och litteraturen,<br />
vars kanske främste företrädare Prigov var, dyker<br />
ständigt denna fråga upp: är inte hela den<br />
ryska kulturen egentligen en spegel av det totalitära<br />
samhälle i vilket den skapats, oavsett om det<br />
gäller Sovjetunionen eller det förrevolutionära<br />
Ryssland? Finns det inte i själva den ryska litteraturen<br />
och synen på litteraturen en auktoritär<br />
inställning, som är densamma som i det tsaristiska<br />
eller det sovjetiska politiska systemet? Lit-<br />
teratur och samhälle speglar varandra även om<br />
de ofta på ytan är varandras motsatser.<br />
Tolstaja och Sorokin kommenterar sina texter<br />
i intervjuer och företräder då en mera traditionell<br />
syn på litteraturens roll som moralisk sanningssägare,<br />
en roll som de samtidigt vill göra upp<br />
med i sina verk. Hos Prigov finns ingen sådan<br />
skillnad mellan verk och författarens kommentar<br />
av verket. Ifrågasättandet av litteraturens roll<br />
gäller i lika hög grad båda sammanhangen.<br />
litteraturens dilemma<br />
Alla tre författarna använder sig av Ivan den förskräcklige<br />
som en odiös och central gestalt i den<br />
ryska historien. Alla tre ser på honom med förskräckelse,<br />
en förskräckelse som har med hans<br />
återupprättelse bland de nya ryska imperiebyggarna<br />
att göra.<br />
På samma gång finns en fullständig misstro<br />
och en bergfast tilltro till språkets, litteraturens<br />
och kulturens förmåga. Det finns å ena sidan<br />
ett krav som har både med den sovjetiska erfarenheten<br />
och med postmodernismen att göra,<br />
nämligen att litteraturen bör sträva att stå fri<br />
från moraliska och politiska frågor och ifrågasätta<br />
språket som instrument. Å andra sidan<br />
finns kravet att upprätthålla den traditionella<br />
roll av moralisk auktoritet som förväntas av<br />
en författare i Ryssland, en roll som kanske är<br />
nog så viktig igen idag när de totalitära dragen<br />
i den politiska utvecklingen åter förstärkts efter<br />
den relativa liberaliseringen de första åren efter<br />
Sovjetunionens fall. Det är detta dilemma som<br />
karakteriserar de här diskuterade författarna liksom<br />
kanske den ryska litteraturen i stort idag. ó<br />
Vladimir Sorokin, Tatjana<br />
Tolstaja och Dmitrij Prigov<br />
tillhör den samtida ryska<br />
litteraturens mest omtalade<br />
författare. Deras författarskap<br />
karakteriseras av ett dilemma<br />
som också präglar den nya<br />
ryska litteraturen i stort,<br />
skriver professor Per-Arne<br />
Bodin. Där finns på samma<br />
gång en misstro och en tilltro<br />
till litteraturens förmåga – ett<br />
förnekande och ett bejakande<br />
av litteraturens traditio-<br />
nellt samhälleliga uppgift i<br />
Ryssland.<br />
RefeRenseR<br />
vladimir sorokin, I det heliga<br />
Rysslands tjänst, översättning:<br />
ben Hellman. norstedt,<br />
stockholm 008.<br />
tatjana tolstaja, Därv, översättning:<br />
staffan skott och<br />
maria nikolajeva. bonnier<br />
stockholm 00 .<br />
Kristina rotkirch, & anna<br />
ljunggren, (red.) Contemporary<br />
Russian fiction: a short<br />
list, glas, moscow 008.<br />
tvärsnitt 1/09 1
Gamla strukturer<br />
hindrar<br />
ryska forskare<br />
Den ryska forskningen drabbades av stora ekonomiska problem när Ryssland blev<br />
självständigt 1991. Under de senaste åren har den sakta börjat återhämta sig, men<br />
mycket mer pengar och omfattande reformer krävs för att komma ikapp omvärlden.<br />
samtidigt drabbas en del forskare av minskad yttrandefrihet.<br />
Brain drain är det första många tänker<br />
på när man talar om vetenskapsmän i<br />
före detta kommunistländer. Ryssland<br />
är inget undantag. När forskningsbidragen<br />
minskade drastiskt vid Sovjetunionens<br />
fall lämnade många landet.<br />
Kompetensförlusterna är uppenbara<br />
men utvandringen hade också sina positiva<br />
sidor.<br />
– Jag håller inte med om att det är<br />
ett problem. I början av 1990-talet<br />
fick forskarna inte betalt och istället<br />
för att stanna i landet, odla potatis och<br />
förlora sina kvalifikationer flyttade de<br />
utomlands och fortsatte att arbeta och<br />
uppnå resultat. Nu har en tredjedel av<br />
dem som åkte antingen återvänt eller<br />
börjat samarbeta med de institut som<br />
de arbetade på tidigare, säger Dmitrij<br />
Zykov, vice chefredaktör för Nauka i<br />
Zjizn (Vetenskapen och Livet) – en<br />
populärvetenskaplig tidskrift med anor<br />
från tsartiden.<br />
En av återvändarna är professor<br />
Dmitrij Diakonov, chef för gruppen för<br />
teoretisk högenergifysik vid Petersburg<br />
Nuclear Physics Institute, pnpi. Han<br />
tillbringade åtta år (1997–2005) på<br />
Nordic Institute for Theoretical Physics,<br />
nordita, i Köpenhamn och har även<br />
arbetat i usa, Frankrike och Tyskland.<br />
Han återvände främst av personliga<br />
skäl, men de ryska studenternas höga<br />
nivå lockade också.<br />
1 tvärsnitt 1/09<br />
– Jag ville vara nära unga människor<br />
som jag kunde samarbeta med. När jag<br />
återvände hade jag två briljanta studenter<br />
som var 21 och 22 år. Jag har aldrig<br />
mött något sådant i Väst, säger han.<br />
federala forskningsprogram<br />
Den ekonomiska situationen är idag<br />
oerhört mycket sämre än under Sovjettiden,<br />
säger de forskare och sakkunniga<br />
som <strong>Tvärsnitt</strong> har talat med.<br />
– Vetenskapen får i dag mellan tio<br />
och femton gånger mindre än på Sovjettiden,<br />
säger Vladimir Fortov, ledamot i<br />
Ryska vetenskapsakademins presidium.<br />
– Det gör att för få unga människor<br />
väljer den vetenskapliga banan. Därmed<br />
sänks den vetenskapliga nivån, men<br />
framför allt leder det till ett dödläge inför<br />
framtiden, menar Dmitrij Zykov på<br />
Nauka i Zjizn.<br />
Ändå har situationen förbättrats väsentligt<br />
under de senaste åren. 2002<br />
bestämde sig den dåvarande ryske<br />
presidenten Vladimir Putin för att<br />
försöka stoppa den nedåtgående trenden.<br />
Enligt Dmitrij Zykov satsas i dag<br />
två till tre gånger mer på forskning än<br />
för några år sedan och det har startats<br />
flera målinriktade federala program<br />
för utveckling av vetenskap och industri,<br />
vilka omfattar både grundforskning<br />
och tillämpad forskning. Staten<br />
har startat nya företag som bedriver<br />
grundforskning inom flygplanskonstruktion,<br />
rymdteknik och försvar.<br />
Enligt oecd:s senast offentliggjorda<br />
siffror från 2006 lägger Ryssland 1,08<br />
procent av sin bnp på forskning. För Sverige<br />
är motsvarande siffra 3,82 procent.<br />
– Snittlönen för de forskare som arbetar<br />
inom Vetenskapsakademin är i<br />
dag kring 1000 dollar i månaden, vilket<br />
är flera gånger mer än bara för några år<br />
sedan, säger akademiledamoten Vladimir<br />
Fortov.<br />
hög medelålder är ett problem<br />
Forskningen under Sovjettiden gjorde<br />
en rad landvinningar inom naturvetenskap,<br />
medan humaniora och samhällsvetenskaplig<br />
forskning led av hård ideologisk<br />
styrning. Ryska forskare håller än<br />
idag en hög nivå inom en rad naturvetenskapliga<br />
områden, såsom matematik,<br />
kärnfysik, molekylärbiologi, genetik,<br />
evolutionsteori och nanoteknik.<br />
Inom humaniora utmärker sig ryska<br />
lingvister. I synnerhet ryska experter på<br />
orientaliska språk har högt internationellt<br />
anseende.<br />
– Några av de mest innovativa lingvistiska<br />
studierna görs i Moskva, säger<br />
Daniel Aleksandrov, vetenskapssociolog<br />
vid Europeiska universitetet i S:t<br />
Petersburg.<br />
Det är svårt att säga vad som är den<br />
”sovjetiska” respektive den ”ryska” veten-
Den ryska forskningen drabbades av stora ekonomiska problem när<br />
Ryssland blev självständigt 1991. Under de senaste åren har den sakta<br />
börjat återhämta sig, men fler satsningar behövs för att Ryssland ska<br />
komma ikapp omvärlden. Vetenskapen får i dag mellan tio och femton<br />
gånger mindre än under sovjettiden, enligt Vladimir fortov på Ryska<br />
vetenskapsakademin. siffror från OeCD från 2006 visar att Ryssland<br />
lägger 1,08 procent av sin BnP på forskning. för sverige är motsvarande<br />
siffra 3,82 procent.<br />
skapens förtjänst. Ryssland har under<br />
2000-talet tilldelats två Nobelpris i<br />
fysik – 2000 då Zjores Alfjorov tilldelades<br />
priset för utvecklingen av halv-<br />
ledarheterostrukturer för höghastighets-<br />
och optoelektronik och 2003 då<br />
Vitalij Ginzburg fick priset för banbrytande<br />
insatser inom teorin för supraledare<br />
och supravätskor. Båda gjorde<br />
dock de största upptäckterna för tiotals<br />
år sedan och var långt över pensionsålder<br />
när de tilldelades priset.<br />
Att alltfler ryska forskare har passerat<br />
pensionsåldern skapar problem, menar<br />
Vladimir Fortov vid Ryska vetenskapsakademin.<br />
– Små utvecklingsmöjligheter för<br />
unga forskare är ett av de största problemen<br />
i rysk forskning idag, säger han.<br />
Och medan de unga flyttar utomlands<br />
stannar de äldre på arbetsmarkna-<br />
den. En rysk pension utgör bara kring<br />
en fjärdedel av lönen, vilket många inte<br />
klarar sig på.<br />
– Jag arbetar på en avdelning med<br />
över 50 anställda. Vi kan av rent humanitära<br />
skäl inte sparka människor trots<br />
att de varit improduktiva i tio år. Det är<br />
som att säga till personen att han eller<br />
hon ska gå och dö, berättar Dmitrij Diakonov<br />
på pnpi i S:t Petersburg.<br />
saknas gemensamma normer<br />
Forskarna är inte bara för gamla, de<br />
är för många också, anser vetenskaps-<br />
sociologen Daniel Aleksandrov.<br />
– I Sovjetsystemet hade man en armé<br />
av billiga intellektuella arbetare och<br />
många laboratorier har behållit alla sina<br />
anställda, säger Aleksandrov.<br />
Han tycker att Ryssland borde ha<br />
gjort som till exempel Estland, där man<br />
bjöd in en svensk grupp som fick reformera<br />
det vetenskapliga systemet.<br />
– Mina vänner har berättat hur de<br />
blev chockade när svenskarna föreslog<br />
att de skulle stänga två tredjedelar av<br />
laboratorierna. Men tack vare det är<br />
de som blev kvar mycket välfungerande<br />
och forskarna är välbetalda, säger<br />
Aleksandrov.<br />
Han nämner en undersökning som visar<br />
att bara mellan 20 och 25 procent av<br />
laboratorierna fungerar tillfredställande i<br />
dagens Ryssland. Samtidigt som de sovjetiska<br />
institutionerna har luckrats upp har<br />
även normer för vad som är god forskning<br />
blivit olika i olika delar av landet.<br />
– I andra länder finns, förutom de internationella<br />
normerna, ett nationellt<br />
system för att konsolidera spelreglerna.<br />
När Sovjetunionen försvann så försvann<br />
de auktoritära kontrollmekanismerna,<br />
tvärsnitt 1/09 1<br />
foto:miKe cHeKalov
fAKTA/finansieringsmöjligheter för ryska forskare<br />
• Direkt via Ryska vetenskapsakademin<br />
• statliga och icke-statliga företag finansierar sin egen tillämpade forskning<br />
• Vetenskaps- och utbildningsdepartementet<br />
• Ryska fonden för grundforskning (endast grundforskning)<br />
• Kommittéer knutna till industridepartementet (för tillämpad forskning)<br />
• Mindre anslag delas ut direkt inom universiteten<br />
• Privata fonder, till exempel fonden Dynasty som startades 2001 av en rysk affärsman.<br />
men de har inte ersatts av horisontella,<br />
säger Daniel Aleksandrov.<br />
På samma sätt finns det inget centralt<br />
organ som kontrollerar forskningsetik.<br />
Bristen på gemensamma normer gör att<br />
ambitiösa ryska forskare istället riktar<br />
blicken mot Väst.<br />
– Det ryska forskarsamhället är mycket<br />
splittrat. De känner sina kollegor i<br />
Tyskland, usa och Israel bättre än dem i<br />
Ryssland, säger Daniel Aleksandrov.<br />
Internationaliseringen är samtidigt<br />
kanske det bästa som hänt rysk forskning<br />
under de senaste decennierna.<br />
– Det har blivit mycket lättare för ryska<br />
forskare att ha kontakt med och utbyta<br />
idéer med sina utländska kollegor,<br />
säger Dmitrij Zykov på Nauka i Zjizn.<br />
Samarbete över gränserna leder ibland<br />
till tvister kring vem som äger<br />
forskningsresultaten. Tvister uppstår<br />
också ofta inom landet, då forskare anställda<br />
på statliga institutioner tar uppdrag<br />
från företag. Det finns ännu inga<br />
välfungerande juridiska mekanismer<br />
för att lösa tvisterna.<br />
”Man öppnar arkiv men låter<br />
en del känsliga dokument förbli<br />
hemligstämplade.”<br />
hårdnande politiskt klimat<br />
Den institution som i dag styr en stor<br />
del av forskningen i Ryssland är Ryska<br />
vetenskapsakademin – en omtvistad institution.<br />
16 tvärsnitt 1/09<br />
– Akademin är å ena sidan traditionellt<br />
en ö av oberoende. Under Sovjettiden<br />
var det kanske den mest oberoende<br />
delen av landet. Akademin valde alltid<br />
ledningen själv. Å andra sidan består<br />
ledningen av själviska byråkrater. De<br />
tänker mer på hur de ska tjäna mer<br />
pengar än på att stödja vetenskapsmän,<br />
säger Dmitrij Diakonov, pnpi.<br />
Även akademiledamoten Vladimir<br />
Fortov nämner byråkratisering som ett<br />
av de stora problemen inom rysk vetenskap.<br />
– Forskarna har fått en allt mindre<br />
roll. De har allt mindre att säga till om,<br />
säger han.<br />
Vetenskapssociologen Daniel Aleksandrov<br />
delar upp det vetenskapliga<br />
etablissemanget i två grupper: vetenskapsmän<br />
som vill lämnas i fred med sin<br />
forskning och chefer för olika institut<br />
som mest är intresserade av att tjäna<br />
pengar. De senare har enligt honom förstört<br />
förtroendet för vetenskapen efter<br />
Sovjetunionens fall, då de sålde sina resultat<br />
till högstbjudande eller berikade<br />
sig genom att olagligt hyra ut lokaler.<br />
– Alltför många forskningsinstitutioner<br />
privatiserades i hemlighet. Inom<br />
vissa forskningsområden sjönk den vetenskapliga<br />
nivån medan cheferna blev<br />
allt rikare, säger Aleksandrov.<br />
Trots att Sovjettidens ideologiska<br />
styrning är borta finns det forskare som<br />
har fått känna av det allt mindre liberala<br />
samhällsklimatet i Ryssland. De arbetar<br />
med känsliga frågor, som miljö och<br />
vapenindustri. Ryska säkerhetstjänsten<br />
fsb har under de senaste åren initierat en<br />
foto:stefan linDblom/corbis/scanPiX<br />
Det är svårt att säga vilka vetenskapliga framsteg<br />
som är den ”sovjetiska” respektive den ”ryska”<br />
vetenskapens förtjänst. Ryssland har under 2000-<br />
talet tilldelats två Nobelpris i fysik. Ett av dem gick<br />
till Vitalij Ginzburg (bilden) som fick priset för ban-<br />
brytande insatser inom teorin för supraledare och<br />
supravätskor. Han gjorde dock de största upptäck-<br />
terna för tiotals år sedan.
Ryska forskare är inte bara för gamla, de är för<br />
många också, anser vetenskapssociologen Daniel<br />
Aleksandrov vid Europeiska universitetet i S:t Peters-<br />
burg. Han tycker att Ryssland borde ha gjort som till<br />
exempel Estland, där man bjöd in en svensk grupp<br />
som fick reformera det vetenskapliga systemet<br />
och rensa ut de laboratorier som inte fungerade<br />
tillfredsställande.<br />
foto:Privat<br />
rad internationellt uppmärksammade<br />
så kallade spionrättegångar mot forskare,<br />
journalister och andra som dömts<br />
för att ha lämnat ut hemligstämplad information<br />
till utlänningar. Processerna<br />
har präglats av hemlighetsmakeri och<br />
grova överträdelser.<br />
– Det här är ett försök från fsbs:s sida<br />
att varna forskare för att vara alltför öppna,<br />
säger Vjatjeslav Bachmin, konsult på<br />
Mott Foundation som arbetar med att<br />
stötta det civila samhället i Ryssland.<br />
Europeiska universitet i S:t Peterburg<br />
har också fått känna på det hårdnande<br />
politiska klimatet. I februari 2008 stängdes<br />
universitet med bristande brandsäkerhet<br />
som förevändning. De flesta<br />
bedömare anser att den verkliga anledningen<br />
var en kurs i valövervakning.<br />
– Universitet drogs in i en politisk process.<br />
Det tog på sig vissa uppgifter som<br />
ska skötas av organisationer. Man måste<br />
skilja på det och det vi gör som vetenskapsmän,<br />
säger Daniel Aleksandrov.<br />
– Det var inte bara den internationella<br />
kampanjen som gjorde att universitetet<br />
öppnades igen utan också det att vissa<br />
människor i regeringen tycker att de behöver<br />
Europeiska universitetet. Det politiska<br />
systemet söker med ena handen<br />
strypa oberoende grupper och med andra<br />
uppmuntra dem, säger Aleksandrov.<br />
ovilja lämna ut dokument<br />
Trots att Kreml har en rad institut<br />
som producerar resultat som smickrar<br />
staten, behöver de samtidigt samhällsforskare<br />
som berättar för dem vad som<br />
verkligen händer i landet, menar vetenskapssociologen<br />
Daniel Aleksandrov.<br />
Obekväma historiska fakta tillhör<br />
dock inte de ämnen som staten anser sig<br />
behöva. I december stormade maskerad<br />
polis organisationen Memorials kontor<br />
i S:t Petersburg. Memorial arbetar med<br />
att kartlägga förtrycket under sovjettiden.<br />
Polisen beslagtog under räden hårddiskar<br />
med information om politiskt förtryck<br />
och behöll dem i över en månad.<br />
Nikita Petrov, historiker på Memorial,<br />
har under de senaste åren märkt en ovilja<br />
att lämna ut dokument på statliga arkiv.<br />
– Processen med att ta bort hemligstämpling<br />
av dokument har bromsats<br />
upp och går i dag mycket långsamt, säger<br />
han.<br />
”Små utvecklingsmöjligheter för<br />
unga forskare…”<br />
Man öppnar arkiv men låter en del känsliga<br />
dokument förbli hemligstämplade.<br />
Ibland har delar av tidigare öppnade arkiv<br />
åter blivit hemligstämplade. Lagar<br />
ger forskarna stora möjligheter men det<br />
är värre med tillämpningen. Nikita Petrov<br />
har själv gått till domstol för att få<br />
ut dokument som han enligt lag har rätt<br />
till, men säger att få vågar det. Forskare<br />
på statliga institutioner pressas att välja<br />
Kremls tolkning i känsliga historiska frågor,<br />
som folkmordet i Ukraina och den<br />
sovjetiska ockupationen av Baltikum.<br />
– Det värsta är att Stalin görs till hjälte<br />
bland allmänheten i dagens Ryssland.<br />
Folk går på propagandan. De flesta är<br />
inte intresserade av att få veta sanningen,<br />
säger Nikita Petrov. ó<br />
Om författaren:<br />
JOAnnA KUROsZ<br />
Joanna Kurosz är frilansskribent med inriktning på<br />
Östeuropa. Hon var TT:s korrespondent i Moskva<br />
2003–2006 och arbetar nu på svenska Helsingforskommittén<br />
som handläggare för före detta sovjetunionen.<br />
tvärsnitt 1/09 17
foto:Privat<br />
18 tvärsnitt 1/09<br />
foto:Privat<br />
fråga vilken svensk som helst om han eller hon är<br />
för jämställdhet och svaret kan nästan bara bli ett.<br />
Och visst har sverige mycket att stoltsera med när<br />
det gäller jämställdhet. Men trots alla framgångar<br />
är listan över jämställdhetspolitikens misslyckanden<br />
fortfarande lång. frågan är hur detta kan<br />
komma sig, när nu så många säger sig längta efter<br />
jämställdhet. Har jämställdhetsivern verkligen<br />
gjort det lättare att få ihop arbete och familjeliv?<br />
Det är denna typ av frågor som har legat till<br />
grund för forskningsprogrammet Familj och arbete<br />
– vardagens balansakt, vars huvudsakliga<br />
resultat sammanfattats i boken Jämställdhetens pris<br />
(Grönlund och Halleröd 2008). Syftet med programmet<br />
var att bidra till ökad insikt om varför<br />
jämställdhetspolitik inte automatiskt omsätts i en<br />
jämställd praktik. Det handlar om glappet mellan<br />
vår önskan om förändring och våra väl inövade<br />
roller samt om krocken mellan vad som i vardagen<br />
framstår som vettigt och genomförbart och vad<br />
som är rationellt i ett större samhällsperspektiv.<br />
vardagen – en ständig förhandling?<br />
Att par på ett rationellt sätt förhandlar om hur<br />
vardagen ska organiseras, är en grundläggande<br />
tanke i forskningen om arbete och familj. Becker<br />
(1991) menar till exempel att makar förhandlar<br />
Björn Halleröd är professor i sociologi, tidigare vid Umeå universitet<br />
men numera vid Göteborgs universitet. Hans forskningsinriktning är social<br />
stratifiering i vid mening, särskilt kring levnadsnivå, arbete och fattigdom.<br />
Han var ledamot i <strong>Vetenskapsrådet</strong>s ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap<br />
2001–2006 och dess vice ordförande under de sista tre åren.<br />
anne Grönlund är fil. dr, Sociologiska institutionen, Umeå universitet. Hon<br />
forskar om det moderna arbetets villkor, vad gäller bland annat flexibilitet<br />
och kvalifikation, och om möjligheten att förena arbete och familj.<br />
Jämställdhet – tillvilket pris?<br />
”…att respektera varandras personlighet<br />
tillhör väl ändå kärlekens ABC?”<br />
sig fram till den arbetsdelning som ger den största<br />
ekonomiska nyttan för familjen som helhet.<br />
Arbetsfördelningen mellan makar uppstår därför<br />
inte på grund av ett slentrianmässigt könsrollstänkande<br />
utan föregås av rationella överväganden,<br />
till exempel att den av makarna som har den<br />
högsta timlönen ska ägna mest tid åt lönearbete.<br />
Förhandlingstanken är ännu tydligare hos<br />
de forskare som, till skillnad från Becker, anser<br />
att var och en i första hand ser till sitt eget, inte<br />
familjens, bästa. Till exempel anses båda parter<br />
använda de maktresurser som står till buds för<br />
att slippa städa, diska, tvätta, hämta på dagis och<br />
så vidare. Den logiska konsekvensen av dessa resonemang<br />
är att en ojämställd arbetsmarknad<br />
leder till bristande jämställdhet inom parförhållanden,<br />
vilket i sin tur ytterligare förstärker<br />
ojämställdheten på arbetsmarknaden.<br />
Andra forskare ser dock förhandlingar, inte<br />
som ett uttryck för ekonomiskt rationella överväganden,<br />
utan som ett uttryck för den nya, emotionellt<br />
baserade och jämställda familjen där individen<br />
är fri att forma sitt eget liv. Men det innebär<br />
också att familjelivet ses som allt mer svårmanövrerat<br />
och att bristen på fasta normer gör vägvalen<br />
långtifrån givna. I det moderna samhället är vi<br />
därför tvungna att reflektera kring våra värderingar<br />
och mål. Det är mot denna bakgrund som<br />
förhandlingar har kommit att betraktas som en<br />
naturlig del av den moderna parrelationen, en<br />
relation som står under ständig omprövning och<br />
som baseras på emotioner snarare än praktiska<br />
nödvändigheter (Beck 1988, Giddens 1995).
foto:toPfoto/scanPiX sWeDen<br />
På samma sätt tycks föreställningen om förhandlingsfamiljen<br />
ligga till grund för svensk jämställdhetspolitik<br />
och tanken om att förändringar<br />
i yttre villkor automatiskt leder till att roller, rutiner<br />
och uppgifter i familjen omförhandlas. Om<br />
fler kvinnor får möjlighet att arbeta heltid kommer<br />
männen att ta på sig mer hushållsarbete; en<br />
jämställdhetsbonus antas få högavlönade män<br />
att vara pappalediga, medan kvinnor får lättare<br />
att göra karriär. Men är det verkligen så enkelt?<br />
Forskning tyder på att så inte är fallet.<br />
”Personer med universitetsutbildning<br />
delar mer lika än andra på hemarbete…”<br />
rutiner, traditioner och icke-beslut<br />
När par i en av våra studier får berätta om hur<br />
det går till när de fattar beslut om allt ifrån<br />
samboende och jobb till pengar, föräldraledighet<br />
och hushållsarbete handlar det sällan om<br />
förhandling. Vardagen styrs istället av rutiner,<br />
traditioner och icke-beslut snarare än av aktiva<br />
beslut. Det är praktiskt på så vis att vi inte alltid<br />
behöver grubbla över vad som ska göras härnäst,<br />
men det innebär också att de regler som styr vardagen<br />
förblir osynliga.<br />
Dessutom handlar familjelivet i hög grad om<br />
att få vardagen att fungera, och för att klara det<br />
måste vi ofta kompromissa med våra egna behov<br />
och önskemål. Och det gör vi på ett tämligen<br />
könstypiskt sätt. För att uppfylla familjens behov<br />
träder kvinnor in i kvinnorollen medan män<br />
tar på sig mansrollen, och när detta väl är gjort<br />
finns det inte mycket kvar att förhandla om.<br />
Det är inte bara så att regelrätta förhandlingar<br />
är ovanliga, det handlar också om ett spel med<br />
höga insatser. Många av de rutiner som utvecklas<br />
i parförhållandet bygger på tankar om kärlek<br />
och tvåsamhet som bland heterosexuella par är<br />
intimt kopplade till föreställningar om manlighet<br />
och kvinnlighet. Intervjuer visar också att en<br />
förhandling med partnern om jämställdhet kan<br />
upplevas som hotfullt, eftersom föreställningar<br />
om att vara sams och överens är viktiga inslag<br />
i vår syn på kärlek. Här närmar vi oss ett annat<br />
glapp mellan jämställdhetens retorik och praktik,<br />
nämligen synen på integrering.<br />
könsbundna sysslor<br />
De flesta är överens om att jämställdhet inte bara<br />
förutsätter att män och kvinnor gör lika mycket.<br />
Det bör också ske en integrering av arbetsuppgifter,<br />
det vill säga män och kvinnor bör också göra<br />
samma saker. Detta är tydligt i Hirdmans (1990)<br />
diskussion om genussystemet som bygger på<br />
principen att ”manligt” och ”kvinnligt” hålls isär<br />
och att det manliga betraktas som överordnat.<br />
Att själva isärhållandet är grunden för kvinnors<br />
underordning har blivit en allmänt accepterad<br />
tanke. Samtidigt vet vi att män och kvinnor i<br />
sina vardagsliv gör ungefär lika mycket men olika<br />
saker, både på arbetsmarknaden och i hemmet.<br />
Studier visar att par som<br />
säger sig sträva efter jäm-<br />
ställdhet oftare än andra är<br />
oeniga och bråkar om frågor<br />
som hushållsarbete. Bråken<br />
och friktionen mellan arbete<br />
och familj är vanligare i Sve-<br />
rige än i länder där politiken<br />
bygger på en mer konservativ<br />
syn på könsroller.<br />
tvärsnitt 1/09 19
0 tvärsnitt 1/09<br />
Män och kvinnor arbetar i stor utsträckning<br />
inom olika sektorer – män har längre arbetstider<br />
medan kvinnor gör merparten av det obetalda<br />
hemarbetet. På ett samhälleligt plan ökar denna<br />
uppdelning också risken för statistisk diskriminering,<br />
det vill säga att till exempel en arbetsgivare<br />
låter bilden av ”normalmannen” och ”normalkvinnan”<br />
ligga till grund för beslut om rekrytering,<br />
befordran och arbetsvillkor på ett sätt som<br />
drabbar också dem som agerar otraditionellt.<br />
”Att strunta i dammsugning och disk kan alltså<br />
vara ett sätt att rädda en hotad manlighet.”<br />
Också här kan forskningen bidra med insikter.<br />
Intervjuer med par visar att integrering inte står<br />
högt på agendan i svenska hem. Att hemmets<br />
sysslor är tydligt könsbundna ses inte som ett<br />
problem. Vad som är viktig är att båda parter bidrar<br />
med ungefär lika stora insatser – att de är av<br />
helt olika karaktär är inget som bekymrar. Könsmässiga<br />
olikheter upplevs som en (oreflekterad)<br />
realitet och tolkas i termer av en (opåverkbar)<br />
personlighet. Och att respektera varandras personlighet<br />
tillhör väl ändå kärlekens abc?<br />
Att utmana invanda mönster kan ha ett högt<br />
pris. Risken för separation är större i familjer där<br />
kvinnan står för en stor del av inkomsten än för<br />
par där båda tjänar ungefär lika mycket. Risken<br />
för separation ökar också om mannen i familjen<br />
blir arbetslös; någon motsvarande ökning sker<br />
inte om kvinnan blir arbetslös.<br />
De som på något område avviker från traditionella<br />
könsroller tenderar ofta att arbeta hårt<br />
på att upprätthålla bilden av sin normalitet. Ett<br />
sådant beteende kan skönjas i statistiska analyser<br />
av hur hushållsarbetet fördelas. Kvinnor som har<br />
kortare arbetstid än sina män ökar sin andel av<br />
hushållsarbetet vilket är helt i linje med tanken<br />
att båda parter ska bidra med lika mycket arbete.<br />
Fullt så rationellt fungerar vi emellertid inte när<br />
rollerna är ombytta. Män som har lägre timlön<br />
än sin partner tenderar att kompensera ”underläget”<br />
genom att jobba mer och på så vis behålla<br />
positionen som familjeförsörjare. Om det inte<br />
lyckas och kvinnan trots allt drar in mer pengar<br />
till hushållet kan kompenserandet ta sig andra<br />
uttryck. Då visar analyserna nämligen att män i<br />
foto:britt-marie trensmar<br />
detta läge – tvärtemot logiken i den ekonomiska<br />
teori som presenterades inledningsvis – ofta gör<br />
mindre hushållsarbete än när båda tjänar lika<br />
mycket. Att strunta i dammsugning och disk kan<br />
alltså vara ett sätt att rädda en hotad manlighet.<br />
fördelningen av pengar<br />
Inför val, avtalsrörelser och andra händelser som<br />
påverkar våra inkomster fylls medierna av kalkyler<br />
om hur mycket olika typer av hushåll vinner<br />
eller förlorar. En outtalad tanke bakom sådana<br />
kalkyler är att inkomsterna delas lika mellan<br />
makar, vilket ofta förutsätter omfördelning av<br />
pengar inom hushållet. En sådan omfördelning<br />
tycks också äga rum inom de flesta hushåll, men<br />
resultatet är inte alltid en ekonomisk jämlikhet.<br />
Istället har kvinnan ofta mindre pengar att spendera<br />
på egen konsumtion än mannen. Många
gånger förklaras detta med att den som tjänar<br />
mest pengar, vilket oftast är mannen, också bestämmer<br />
hur pengarna ska användas och därmed<br />
har större möjligheter att tillgodose sina egna<br />
behov. Vi menar att den bilden är förenklad.<br />
Ett typiskt sätt att fördela pengar i svenska<br />
hushåll tycks vara att i slutet av varje månad,<br />
efter att räkningarna betalats, se till att båda<br />
parter har lika mycket pengar att röra sig med.<br />
Man delar alltså lika. Vad som sedan händer är<br />
att medan mannen använder sina pengar till privata<br />
utgifter, spenderar kvinnan en del av sina<br />
pengar på saker som egentligen hör till hushållets<br />
gemensamma konsumtion. Det kan röra sig<br />
om extrainköp av mat, heminredning eller kläder<br />
till barnen. Att det blir på det här sättet kan<br />
naturligtvis bero på att mannen inte prioriterar<br />
denna typ av utgifter och därför inte heller vill<br />
se dem som gemensamma. Men våra intervjuer<br />
visar också att kvinnor ser dessa utgifter som<br />
sitt område. Genom att slå vakt om en typisk<br />
könsuppdelning av olika ansvarsområden bidrar<br />
kvinnor till att upprätthålla en ojämn fördelning<br />
av resurser inom familjen.<br />
Men också en uttalad strävan efter jämställdhet<br />
kan få oväntade konsekvenser. Att ta del<br />
av mannens inkomst kan för kvinnor upplevas<br />
som ett hot mot det egna oberoendet, att det<br />
finns en outtalad förväntning om motprestation<br />
som i längden leder till att hon hamnar i<br />
en beroendeställning. Att<br />
vi skriver ”hon” är ingen<br />
slump. För medan frågan<br />
om oberoende lyfts fram<br />
av kvinnor, finns det i<br />
våra intervjuer, inklusive<br />
de som genomförts av våra kollegor i usa och<br />
Spanien, inte en enda man som tar upp risken<br />
för beroende som ett problem, trots att vissa<br />
av dessa män har lägre inkomst än sin maka.<br />
Ojämlik fördelning av resurser inom hushållet,<br />
som ofta har tolkats som ett uttryck för manlig<br />
maktutövning, kan alltså också vara ett uttryck<br />
för kvinnors strävan efter jämlikhet och ekonomiskt<br />
oberoende.<br />
jämställdhetens pris<br />
Har då jämställdheten gjort det lättare att förena<br />
arbete och familjeliv? Våra studier visar att<br />
par som säger sig sträva efter jämställdhet of-<br />
”Ojämlik fördelning av resurser…<br />
kan… vara ett uttryck för kvinnors<br />
strävan efter jämlikhet…”<br />
tare än andra är oeniga och bråkar om frågor<br />
som hushållsarbete. De upplever det också mer<br />
stressande att få arbete och familj att gå ihop.<br />
Jämförande undersökningar visar också att både<br />
bråken och friktionen mellan arbete och familj<br />
är vanligare i Sverige än i länder där politiken<br />
bygger på en mer konservativ syn på könsroller.<br />
Hur ska detta tolkas? Leder strävan efter jämställdhet<br />
till både stress och slitningar? Kanske.<br />
Men det är inte självklart att hälsan tiger still.<br />
Friktionen mellan arbete och familj är också ett<br />
tecken på att vi inte tvingas välja det ena eller det<br />
andra – och andra mått på välmående visar att<br />
denna kombination också är positiv. Oenighet<br />
och bråk inom familjen kan vara otrevligt, men<br />
också ett tecken på att möjligheter och drömmar<br />
hålls vid liv. De kan till och med vara ett<br />
uttryck för att vi, trots allt, ”förhandlar”. Kanske<br />
är det i bråken vi slår av autopiloten för att ta<br />
ut en ny kurs och åstadkomma förändring? I så<br />
fall är konflikter inget annat än ett av jämställdhetens<br />
pris. Ett tecken på att så är fallet är de<br />
skillnader som vi iakttagit mellan olika grupper.<br />
Personer med universitetsutbildning delar mer<br />
lika än andra på hemarbete och föräldraledighet,<br />
samtidigt som de oftare än andra är oeniga om<br />
hur hushållsarbetet ska fördelas. Samtidigt visar<br />
longitudinella studier att skilsmässor är vanligare<br />
bland par med enbart grundskoleutbildning. En<br />
möjlig förklaring till dessa skillnader kan vara att<br />
kvinnor med en starkare<br />
position på arbetsmarknaden<br />
har möjlighet att<br />
uppnå större jämställdhet<br />
i hemmet, medan andra<br />
kvinnor inte ser någon<br />
annan utväg än att lämna förhållandet.<br />
Men insikter kan bota illusioner. Det är genom<br />
mödosam transformation av vardagen som<br />
jämställdhet uppnås och det är något som kräver<br />
ett hårt arbete som var och en måste utföra<br />
i sin vardag. Allt förändringsarbete är förknippat<br />
med ansträngningar och inte så sällan med<br />
konflikter. Det är naivt att tro att strävan efter<br />
jämställdhet – som griper in i vardagens alla<br />
aspekter och rör våra allra närmaste relationer<br />
– skulle vara ett undantag. Den jämställdhet<br />
som prisas av nästa alla har alldeles uppenbart<br />
ett pris, men med tanke på alternativet, ett pris<br />
som är värt att betala. ó<br />
RefeRenseR:<br />
beck, ulrich (1998) Risksamhället.<br />
På väg mot en ny modernitet.<br />
göteborg: Daidalos.<br />
becker, gary s (1991) A Treatise<br />
on the Family. cambridge<br />
(massachusetts) och<br />
london: Harvard university<br />
Press.<br />
giddens, anthony (199 )<br />
Intimitetens omvandling:<br />
sexualitet, kärlek och erotik<br />
i det moderna samhället.<br />
nora: nya Doxa.<br />
grönlund, anne & Halleröd,<br />
björn ( 008) Jämställdhetens<br />
pris. borea, umeå<br />
Hirdman,yvonne (1990)<br />
”genussystemet”i Demokrati<br />
och makt i Sverige, SOU<br />
1990:44, maktutredningens<br />
huvudrapport. stockholm:<br />
allmänna förlaget<br />
tvärsnitt 1/09 1
debatt<br />
I <strong>Tvärsnitt</strong> 4:08 skrev etnologen Helena Hörnfeldt om den svenska barnhälsovården och de så kallade fyraårskontrollerna. I artikeln<br />
diskuterar hon bland annat samhällets syn på vad som är ett normalt barn. Beskrivningarna av vad som utmärker den goda<br />
barndomen är tydligt normativa, hävdar hon: ”fyraårskontrollerna bygger på idén om en homogen befolkning och barnet som<br />
en universell varelse.” Analysen är inte ointressant, men Hörnfeldt skjuter åtskilligt över målet, menar Claes sundelin, Margaretha<br />
Magnusson och Dagmar Lagerberg som har inkommit med en replik.<br />
”Hörnfeldt bortser från<br />
viktiga perspektiv”<br />
I <strong>Tvärsnitt</strong> 4:08 skriver Helena Hörnfeldt<br />
om den så kallade fyraårskontrollen<br />
inom svensk barnhälsovård. Hörnfeldts<br />
huvudlinje är att verksamheten är ett uttryck<br />
för subtil maktutövning, vars främsta<br />
syfte är att etablera en makthavande<br />
elits normer om vad som kännetecknar<br />
en god barndom och det normala.<br />
Vi tycker inte att Hörnfeldts analys<br />
är ointressant. Maktperspektivet bör<br />
alltid beaktas, och det kan naturligtvis<br />
finnas en risk för att de etablerade åsikterna<br />
används på ett förtryckande sätt<br />
utan att detta varit avsikten. Ett program<br />
av barnhälsovårdens art utformas<br />
alltid av professionella som både har<br />
latenta och manifesta värderingar. Vi<br />
tycker dock att Hörnfeldt skjuter åtskilligt<br />
över målet och bortser från viktiga<br />
perspektiv.<br />
för det första: det är bättre att ha god<br />
hälsa än dålig hälsa. Fyraåringskontrollen,<br />
som vi föredrar att kalla den, infördes<br />
i första hand för identifikation<br />
av hälsoproblem och funktionsnedsättningar<br />
som med fördel kunde behandlas<br />
tidigt i syfte att skapa optimala<br />
förutsättningar för barnets utveckling.<br />
Syn- och hörselproblem är bra exempel,<br />
eftersom de i regel är lätta att åtgärda<br />
tvärsnitt 1/09<br />
och det knappast är kontroversiellt att<br />
vilja upptäcka sådana problem tidigt.<br />
Att identifiera tillväxtstörningar som<br />
behöver utredas och eventuellt behandlas<br />
borde väl också kunna uppfattas som<br />
något för barnet viktigt.<br />
Som exempel kan nämnas så kalllad<br />
failure to thrive (barnet som inte tar<br />
sig) och vissa hormonrubbningar, som<br />
innebär att barnet avviker på ett karak-<br />
”I flera avseenden handlar det<br />
således inte om moraliska värderingar<br />
hos några som tror sig<br />
veta bättre utan om faktiska<br />
förhållanden.”<br />
teristiskt sätt från sitt eget tillväxtmönster.<br />
Failure to thrive är oftast en signal på<br />
påtagliga brister i omsorgen om barnet<br />
som i så fall är viktiga att upptäcka, och<br />
hormonrubbningar kan med framgång<br />
behandlas. Även påtagligt överviktiga<br />
och feta barn behöver uppmärksammas<br />
och få tidig hjälp.<br />
I fråga om det mentala antyder Helena<br />
Hörnfeldt att barnhälsovården<br />
förmedlar medelklassvärderingar om<br />
god psykisk hälsa till utsatta grupper.<br />
Det kan ligga något i detta. Även inom<br />
detta område vill vi dock hävda att det<br />
i många fall inte handlar om imaginära<br />
problem utan om högst faktiska svårigheter<br />
som kan ställa till det för barnet<br />
i den fortsatta utvecklingen. Som exempel<br />
kan nämnas oförmåga att kontrollera<br />
blåsa och tarm, vilket innebär<br />
påtagliga problem i kamratgruppen<br />
och oftast uppfattas som ett besvärligt<br />
problem för barnens föräldrar oberoende<br />
av bakgrund. Dessa tillstånd är<br />
som regel behandlingsbara. Påtagliga<br />
problem med koncentration och starka<br />
aggressiva tendenser försvinner inte av<br />
sig själva och kan skapa stora sekundära<br />
problem för barnen.<br />
för det andra: när det gäller utvecklingsfärdigheter<br />
som att rita en huvudfoting<br />
och annat, instämmer vi i att problemet<br />
är av annan karaktär. Barn som<br />
saknar vissa färdigheter upplever som<br />
regel inget lidande, och vanligen har<br />
föräldrarna inte heller reflekterat över<br />
att deras barn skiljer sig från andra barn.<br />
För vår del anser vi att i vilken mån<br />
man ska leta efter avvikelser av denna<br />
typ måste avgöras av dels hur massiva<br />
svårigheterna är, dels vilka möjligheter
foto:Privata bilDer<br />
Dagmar Lagerberg, fil.dr, docent i samhällsmedicinsk<br />
forskning om barn<br />
man har att hjälpa barnet på traven i<br />
dess utveckling. Vi anser således att<br />
denna fråga delvis är av empirisk art.<br />
Vi vill i detta sammanhang upplysa om<br />
att fyraåringskontrollen har blivit föremål<br />
för en omfattande utvärdering. Syftet<br />
var att vid tio års ålder jämföra hälsan<br />
hos barn som genomgått fyraåringskontrollen<br />
och barn som inte gjort det.<br />
Några större skillnader i hälsa förelåg<br />
inte mellan grupperna, men barn som<br />
genomgått fyraåringskontrollen hade i<br />
högre grad fått hjälpmedel mot syn- och<br />
hörselavvikelser samt behandlingsinsatser<br />
för exempelvis blås- och tarmproblem.<br />
Utvärderingen resulterade i tämligen<br />
klara rekommendationer om vilka<br />
undersökningsmoment som borde bibehållas<br />
och vilka som borde utmönstras<br />
tills man fått en starkare vetenskaplig<br />
grund. Ett påtagligt resultat var att den<br />
omfattande psykologiska intervjun togs<br />
bort på grund av att den inte gav korrekta<br />
förutsägelser om framtida psykisk<br />
hälsa. Förändringar av denna typ skulle<br />
knappast komma till stånd om maktutövning<br />
var det centrala.<br />
för det tredje: såsom Hörnfeldt själv<br />
påpekar har resultaten från fyraåringskontrollen<br />
också använts för att påvisa<br />
Claes Sundelin, professor i socialpediatrik, f.d. barn-<br />
hälsovårdsöverläkare<br />
skillnader på gruppnivå, till exempel att<br />
barn i socialt utsatta områden har en<br />
sämre hälsa än barn i mer privilegierade<br />
områden. Vi anser i motsats till Hörnfeldt<br />
att sådan kunskap är viktig för<br />
samhällets möjligheter att angripa sådan<br />
problematik, exempelvis genom att<br />
allokera resurser till utsatta områden.<br />
Man kan väl också se denna kunskap<br />
som en viktig pusselbit i vår förståelse<br />
av samhället och av hur klyftor uppkommer<br />
i befolkningen.<br />
I fråga om hemmiljöns betydelse för<br />
barns utveckling rör vi oss nog inte med<br />
så svåra fördomar som antyds i Hörnfeldts<br />
resonemang om möblemang,<br />
glasbord och tv-tittande. Anledningen<br />
till att man rekommenderar sparsamt<br />
tv-tittande för de minsta barnen har sin<br />
grund i kunskaper om den unga hjärnan<br />
och dess utveckling. Barn under två<br />
år som tittar ensamma på tv har svårt<br />
att hantera informationen. Att läsa med<br />
barn har i flera studier visat sig gynnsamt<br />
för barnets språkutveckling, vilket<br />
kan komma barnet till godo i samband<br />
med senare inlärning.<br />
I flera avseenden handlar det således<br />
inte om moraliska värderingar hos några<br />
som tror sig veta bättre utan om faktiska<br />
förhållanden. Vi ser det som vär-<br />
Margaretha Magnusson, barnsjuksköterska, med. dr,<br />
vårdutvecklare<br />
defullt att frågor av denna typ tas upp<br />
i samtal på jämlik grund. Vår utgångspunkt<br />
är att alla föräldrar vill sina barns<br />
bästa. Ett fruktbart sätt att arbeta på är<br />
enligt vår mening att barnhälsovård och<br />
familjer etablerar ett partnerskap i frågor<br />
av denna typ. ó<br />
DAGMAR LAGeRBeRG, fil.dr,<br />
docent i samhällsmedicinsk forskning om barn<br />
CLAes sUnDeLIn, professor i socialpediatrik,<br />
f.d. barnhälsovårdsöverläkare<br />
MARGAReTHA MAGnUssOn, barnsjuksköterska,<br />
med. dr, vårdutvecklare<br />
Läs Helena Hörnfeldts svar på nästa sida.<br />
RefeRenseR:<br />
medicinska forskningsrådet. Barnhälsovårdens betydelse<br />
för barns hälsa – en analys av möjligheter och<br />
be-gränsningar i ett framtidsperspektiv. state-of-theart-konferens<br />
i stockholm – september 1999.<br />
stockholm: mfr 000.<br />
mellbin t, sundelin c,vuille J-c. Från 4 år till 10. Socialstyrelsen<br />
redovisar 198 :10. stockholm: socialstyrelsen<br />
198 .<br />
socialstyrelsen. Hälsoundersökningar inom barnhälsovården.<br />
allmänna råd från socialstyrelsen 1991:8.<br />
isbn 91- 8-11 67-1. issn 0 80-0667. artikelnr<br />
1991-70-8. andra utgåvan www.socialstyrelsen.se,<br />
maj 007.<br />
tvärsnitt 1/09
debatt<br />
”I grunden står vi inte<br />
så långt ifrån varandra”<br />
Claes Sundelin, Margaretha Magnusson<br />
och Dagmar Lagerberg skriver i sin replik<br />
på min artikel ”Är du normal, lille<br />
vän?” (<strong>Tvärsnitt</strong> 4:08) att jag skjuter åtskilligt<br />
över målet och bortser från viktiga<br />
perspektiv.<br />
I grunden tror jag inte att vi står så<br />
långt ifrån varandra i synen på barnhälsovårdens<br />
betydelse för barns hälsa. Där-<br />
emot kan man konstatera att vi, utifrån<br />
skilda vetenskapliga traditioner, har något<br />
olika fokus. I den tradition jag själv<br />
tillhör ses även den medicinska kunskapen<br />
som ett slags kulturellt uttryck<br />
som varierar vid olika tidpunkter. Därmed<br />
inte sagt att jag bestrider Sundelin,<br />
Magnusson och Lagerbergs påpekan om<br />
att det är bättre att ha god hälsa än dålig<br />
hälsa och att införandet av barnavårdscentraler<br />
och fyraårskontroller har medfört<br />
stora fysiska hälsovinster för barn<br />
som har vuxit upp i Sverige under 1900-<br />
och 2000-talen. Jag menar heller inte att<br />
det enbart skulle handla om imaginära<br />
fysiska och psykiska svårigheter som<br />
barnhälsovården arbetar med, utan jag<br />
är högst medveten om att barns fysiska<br />
och psykiska besvär är reella problem<br />
som barnhälsovården på ett tidigt stadium<br />
kan identifiera och förhoppningsvis<br />
i förlängningen avhjälpa.<br />
Sundelin, Magnusson och Lagerberg<br />
vill upplysa om att fyraårskontrollen har<br />
blivit föremål för en omfattande utredning<br />
under 1970- och 1980-talen. I denna<br />
utredning framgår för övrigt att fyraårskontrollens<br />
psykomotoriska undersökning<br />
och beteendeintervju visat sig sakna<br />
värde. Som jag också nämner i min<br />
artikel försvann den omfattande psykologiskt<br />
inriktade intervjuguiden ganska<br />
tvärsnitt 1/09<br />
snart i den allmänna fyraårskontrollen.<br />
Däremot finns, oavsett de nya rekommendationer<br />
som utvärderingen av fyra-<br />
årskontrollen på 1970- och 1980-talen<br />
ledde till, den psykomotoriska utvecklingsbedömningen<br />
kvar i basprogrammet<br />
på flertalet svenska barnavårdscen-<br />
traler. Min forskning handlar emellertid<br />
inte om att bedöma om dessa undersökningar<br />
är bra eller dåliga, eller om de<br />
är tillräckligt evidensbaserade. Som jag<br />
skriver i artikeln är jag intresserad av<br />
att förstå hur det kommer sig att dessa<br />
slags undersökningar infördes i slutet<br />
av 1960-talet och fortfarande utförs om<br />
än i modifierad form. Varför är det viktigt<br />
för samhället att kontrollera barns<br />
utveckling? I vad mån avser kontrollen<br />
samhällets och i vad mån det enskilda<br />
barnets utveckling? Därtill ligger i mitt<br />
forskningsintresse att förstå denna praktiks<br />
kulturella meningssammanhang.<br />
Fyraårskontrollen är i min forskning en<br />
väg att förstå mer övergripande normer<br />
om barn, utveckling och normalitet.<br />
Att verksamheten på barnavårdscentralerna<br />
rymmer ett visst mått av maktutövning<br />
kan rimligen inte betraktas som<br />
särskilt förvånade. Vilken rådgivande<br />
verksamhet gör inte det? Även Sundelin,<br />
Magnusson och Lagerberg går nog med<br />
på att det är rimligt att diskutera den kulturella<br />
normeringens följder och karaktär.<br />
Också de mest välvilliga intentioner<br />
riskerar att resultera i exkludering och<br />
marginalisering av grupper och enskilda<br />
individer. Detta är något som de senaste<br />
årens forskning om strukturell diskriminering<br />
visat på en rad välfärdsstatliga<br />
områden. Att barnhälsovården skulle stå<br />
utanför denna samhälleliga maktordning<br />
är därmed högst osannolikt. I detta<br />
”Fyraårskontrollen är i min forskning en väg att förstå mer övergripande<br />
normer om barn, utveckling och normalitet.”<br />
sammanhang vill jag göra tydligt att de<br />
återkommande problembeskrivningarna<br />
av ”invandrarhemmen” som nämns i<br />
artikeln är hämtade från intervjuer med<br />
personal på barnavårdscentralerna och<br />
visar på en organisering av ett ”vi” och<br />
”de andra”, där ”de andra” konstrueras<br />
som problem och mäts i relation till en<br />
outtalad (svensk) normalitet. Till sist<br />
vill jag påpeka att jag inte argumenterar<br />
mot statistikens värde för att visa skillnader<br />
på gruppnivå, särskilt om syftet med<br />
statistiken är att utjämna samhälleliga<br />
orättvisor. Det finns emellertid ingen<br />
motsägelse i att samtidigt synliggöra att<br />
själva uppmärksammandet av problemkategorier<br />
i sig riskerar att låsa fast dessa<br />
kategorier som problematiska. ó<br />
HeLenA HÖRnfeLDT, doktorand och lärare<br />
i etnologi, stockholms universitet<br />
RefeRenseR<br />
mellbin,t, claes sundelin och J-c vuille 198 . Från 4 år<br />
till 10. Socialstyrelsen redovisar 1982:10. stockholm:<br />
socialstyrelsen.<br />
sou 006:78. Hälsa, vård och strukturell diskriminering.<br />
rapport av utredningen om makt, integration<br />
och strukturell diskriminering.
daniel Brodén är filmvetare och disputerade 2008 vid Göteborgs universitet med avhandlingen Folkhemmets<br />
skuggbilder (Ekholm & Tegebjer förlag). Studien är baserad på en genomgång av all kriminalfilm<br />
som spelats in för bio och tv, från 1940-talet till i dag, och belyser genrens utveckling och dess förhållande<br />
till det moderna samhället. Brodén forskar i gränslandet mellan medie- och kulturstudier och har bland<br />
annat skrivit om politiskt terrorvåld i populärfilm för den danska tidskriften Social kritik.<br />
Kriminalfilmenspeglar<br />
enmörksamtid<br />
Den svenska kriminalfilmen tillhör våra mest populära<br />
genrer, men dess historia har hittills varit<br />
höljd i dunkel. I avhandlingen folkhemmets skuggbilder<br />
tar filmvetaren Daniel Brodén ett helhetsgrepp<br />
på den svenska kriminalfilmens utveckling.<br />
Han resonerar också kring hur genren förmedlat<br />
en svart bild av samhällsutvecklingen genom att<br />
skildra ond bråd död och social nedrustning.<br />
Glappet mellan folkhemmet som idyllisk mytbild<br />
och mörkare praktik har belysts av flera historiker<br />
och samhällsforskare, till exempel Yvonne<br />
Hirdman i Att lägga livet tillrätta (1989). Särskilt<br />
under 1980- och 1990-talen reviderade forskare<br />
bilden av det moderna välfärdsprojekt som växte<br />
fram under mellankrigstiden. Man pekade på<br />
den sociala ingenjörskonstens avigsidor, som<br />
en hård inställning till människor som inte var<br />
skötsamma eller ”passade in”, vilket kunde ta sig<br />
uttryck i tvångssteriliseringar eller rasbiologiska<br />
fördomar. Men kritiska synvinklar på tillvaron i<br />
folkhemmet är i sig ingen nyhet. Redan på 1940-<br />
och 1950-talen skildrades tillvaron i folkhemmet<br />
med tvetydighet i svenska filmer och thrillers.<br />
Populärkulturen är en nyansrik, men ofta<br />
underskattad kunskapskälla i forskningssammanhang.<br />
Det som är påhittat och ”på låtsas”<br />
(fiktion kommer av latinets fictio, att uppdikta)<br />
kan visserligen inte ligga till grund för samma<br />
sorts observationer som studier om faktiska<br />
skeenden. Men ett kulturanalytiskt intresse<br />
för samspelet mellan fiktiva konventioner och<br />
subjektiva iscensättningar av verkligheten, kan<br />
ändå bidra till den kritiska förståelsen av svensk<br />
samhällsutveckling.<br />
”Kriminalgenren etablerades… i skuggan av världskriget…”<br />
Flera teoretiker, bland andra Gilles Deleuze, har<br />
skrivit om föreningen av filmbild och fiktionsberättelse<br />
som en särskild kunskapsform. Kriminalfilmen<br />
har också skildrat det moderna samhället<br />
på ett speciellt sätt. Det är en genre som allmänt<br />
fokuserar på samtiden med ett kulturellt mörkerseende<br />
och bygger upp en ambivalent spänning,<br />
som stör föreställningar om lagligt och olagligt,<br />
rätt och fel. Kriminalfiktionen har gett svenska<br />
filmare alibi för att gestalta ”förbjudna” handlingar<br />
och hårda motsättningar – konflikter som<br />
annars haft svårt att komma till uttryck inom faktabaserad<br />
journalistik eller samhällsdebatt.<br />
En blixtbelysning av olika skeden i kriminalfilmens<br />
utveckling visar hur genren förmedlat<br />
en förmörkad bild av Sverige som välfärdsstat,<br />
med en uttunnad social struktur och ett förgrovat<br />
samhällsvåld.<br />
foto:© rolf göran Åström<br />
tvärsnitt 1/09
”Mannen på taket… bygger på ett brutalt perspektivskifte.”<br />
6 tvärsnitt 1/09<br />
ungdomar på glid<br />
Kriminalgenren etablerades i svensk film under<br />
1940-talet, i skuggan av världskriget som gjorde<br />
ond bråd död och mänskligt mörker till aktuella<br />
ämnen. Även om filmcensuren beskar möjligheterna<br />
att gestalta våld och brott på biografdukarna,<br />
började filmare att försiktigt skildra<br />
mänskligt mörker i ett folkhem med snabb urbanisering<br />
och försvagade normsystem.<br />
Skribenter skrev om en ny ”rå” svensk film,<br />
bland annat den så kallade ungdom på glidgenren.<br />
Det började som uppbyggliga sociala<br />
problemfilmer om tidens brännande fråga<br />
– ungdomskriminaliteten – men orienterades<br />
bort från den välmenande välfärdsmentaliteten.<br />
Istället för att idealisera sociala ingripanden,<br />
kom filmer som Farlig frihet (1955) att dramatisera<br />
antisociala beteenden i ett samhälle med<br />
alltför stark social kontroll.<br />
Farlig frihet var ett personligt projekt för den<br />
unge regissören Arne Ragneborn, som själv flirtat<br />
med det kriminella. Ragneborn spelade filmens<br />
desperado som påminde om Tumba-Tarzan<br />
– rymlingen som blev rikskänd 1954 genom att<br />
bryta sig in i sommarstugor och hålla sig undan<br />
från polisens uppbåd. Farlig frihet belyste dåtidens<br />
låga tolerans för avvikare, som hetsjakten på<br />
Tumba-Tarzan i efterhand fått beteckna. Filmens<br />
desperado är farlig i trängda lägen, men även desperat<br />
i den meningen att han är förtvivlad. Han<br />
passar inte in i välfärden, men har ingenstans att<br />
söka sig förutom till ett kriminellt liv.<br />
radikal samhällskritik<br />
Samtidigt som ungdom på glid-filmen anklagades<br />
för sensationslystnad, pekade den fram mot<br />
1960-talets radikala samhällskritik genom sina<br />
ovanligt pessimistiska samtidsskildringar. Det<br />
var i samband med den vänsterpolitiska strömkantringen<br />
som Maj Sjöwall och Per Wahlöö<br />
skrev sina polisromaner om Martin Beck. De<br />
svartmålade nu rekordårens folkhem som ett<br />
Bo Widerbergs Mannen på taket (1976) brukar omtalas som den första moderna svenska krimi-<br />
nalthrillern. Filmen drog mångmiljonpublik med sina spektakulära actionscener. Vem minns inte<br />
scenen när en polishelikopter störtar på Odenplan i Stockholm?<br />
foto:Jacob forsell © scanPiX<br />
urspårat samhällsprojekt med sociala orättvisor<br />
och kapitalistisk utsugning.<br />
Bo Widerbergs Sjöwall & Wahlöö-film Mannen<br />
på taket (1976) brukar omtalas som den första moderna<br />
svenska kriminalthrillern. Den drog mångmiljonpublik<br />
med sina spektakulära actionscener<br />
i Hollywoodstil, där en kpistbeväpnad mördare<br />
förskansar sig på ett tak i centrala Stockholm.<br />
Filmens samhällskritiska intrig handlar om<br />
polisiärt maktmissbruk och bygger på ett brutalt<br />
perspektivskifte. Beck, som spelas av Carl-Gustaf<br />
Lindstedt, utreder ett mord på ett polisbefäl och<br />
inser att brottslingen är det egentliga offret. (Den<br />
dödade polisen var ansvarig för att mannens sjuka<br />
hustru avlidit i en arrest.) Beck tvingas konstatera<br />
att polismaktens kåranda medger övergrepp på<br />
medborgarna och att mördarens tragiska levnadsöde<br />
formats av ett hemskt samhällsmaskineri.<br />
Som en politisk indignationsfilm om ett socialt<br />
offer var Mannen på taket förhållandevis<br />
tidstypisk, men den gjorde thrillern mer respektabel.<br />
Kriminalgenren växte nu fram som en populär<br />
syntes av anspråksfull samhällskritik och<br />
publikattraktiv underhållning. Här kunde vänstern<br />
ventilera sin besvikelse över utvecklingen<br />
genom svartsynta berättelser om hur en urholkad<br />
samhällsmoral, korruption och privatisering<br />
av ekonomin gjort att välfärdsbygget ruttnat.
”Populärkulturen är en nyansrik, men<br />
ofta underskattad kunskapskälla…”<br />
en förlorad generation<br />
Under 1980-talet kom genren att gestalta ett allt<br />
hårdare samhällsvåld. Med Sökarna (1993) orienterade<br />
sig några unga filmare bort från den socialpolitiska<br />
offermytologin, för att skildra tung<br />
kriminalitet med en annan ambivalens. Recensenter<br />
menade att den censurklippta filmen bara<br />
frossade i häftiga scener med gatuvåld, vapen<br />
och knark, men den kommenterade också en<br />
”förlorad generation” i skuggan av rekordårens<br />
betongförorter. Att värstingen Jocke spelades av<br />
Liam Norberg gav ökad relevans till skildringen<br />
av nihilistiska livsstilar i ett socialt nedrustat<br />
Sverige som blivit kallt. Norberg dömdes som<br />
bekant till fängelse för ett värdetransportrån.<br />
Det är inte lätt att sammanfatta samtidsbilderna<br />
i dagens kriminalfilm. Med åren har genren<br />
utvecklats till ett dominerande inslag i medieutbudet,<br />
där särskilt det ymniga flödet av populära<br />
polisfilmer förmedlat våldsamma, men brokiga<br />
samhällsskildringar. Det är dock svårt att bortse<br />
från Henning Mankells populära berättelser om<br />
Kurt Wallander, där folkhemmets upplösning<br />
bearbetats på ett speciellt sätt. Wallander (Rolf<br />
foto:bonnierarKivet/scanPiX<br />
foto:bJörn lunDberg © scanPiX<br />
Lassgård) chockeras gång på gång av upptäckten<br />
att det Sverige som han trott sig leva i för länge<br />
sedan gått förlorat i globaliseringens tidsålder.<br />
Det som finns kvar är hans känsla av tomhet och<br />
hopplös nostalgi.<br />
På ett plan är Wallanders krisupplevelser belysande<br />
för hur kritiska samhällsbetraktelser<br />
med stor svärta blivit normen i kriminalfilm, ja,<br />
rent utav en sliten genrekliché. Men sedda ur ett<br />
vidare historiskt perspektiv säger berättelserna<br />
också någonting om hur bilden av folkhemmet<br />
förändrats i kriminalfiktionen som offentlig<br />
samtidsspegel – hur en välfärdsstat med stark<br />
kontroll upplösts i individualism och social nedrustning.<br />
Samtidigt som genren förmedlat högst<br />
subjektiva iscensättningar av samhällets utveckling,<br />
aktualiserar den frågor som är angelägna<br />
även i andra sammanhang än film- och tv-forskningen.<br />
Vad hände egentligen med folkhemmet<br />
och vad särskiljer dagens Sverige från andra<br />
samhällen med social nedrustning och grov<br />
brottslighet som givna inslag i samtidsbilden? ó<br />
Arne Ragneborn (1926–1978) debuterade som skådespelare i filmen Hets men kom under 1950-<br />
talet att bli känd som en av Sveriges mest kontroversiella regissörer. Hans utmanande skildringar<br />
av samhällets baksida, med inslag av våld, sex, sprit och kriminalitet, trotsade den rådande bilden<br />
av ett idylliskt Folkhemssverige och blev föremål för censuringripanden.<br />
Wallander-filmerna är ett<br />
belysande exempel på hur<br />
”kritiska samhällsbetraktelser<br />
med stor svärta blivit normen<br />
i kriminalfilm”, skriver<br />
filmvetaren Daniel Brodén.<br />
Wallander chockeras gång på<br />
gång av upptäckten att det<br />
Sverige som han trott sig leva<br />
i för länge sedan gått förlorat<br />
i globaliseringens tidsålder.<br />
Här syns Rolf Lassgård i rollen<br />
som den vilsne polisen.<br />
tvärsnitt 1/09 7
foto:stig-ÅKe Jönsson/scanPiX<br />
8 tvärsnitt 1/09<br />
jonas FryKman är professor i etnologi vid Lunds universitet. I en rad böcker har han analyserat kulturmönster<br />
i folkhemmet. Några exempel är Den kultiverade människan, Modärna tider och Svenska vanor<br />
och ovanor (tillsammans med Orvar Löfgren). I böcker som Dansbaneeländet och Ljusnande framtid behandlar<br />
han socialisation och bildning och i Minnesmärken (tillsammans med Billy Ehn) diskuteras samtidens<br />
upptagenhet av monument och minnen.<br />
sjukskrivningarochkulturmönsteriohälsansland<br />
svenskarnas intresse för hälsa och motion har<br />
nog aldrig varit så stort som idag. samtidigt har vi<br />
bland de högsta ohälsotalen i europa. Hur kan det<br />
komma sig? I en nyutkommen bok av etnologerna<br />
Jonas frykman och Kjell Hansen ges såväl tänkvärda<br />
som kontroversiella förklaringar till varför<br />
så många sjukskriver sig.<br />
Det vilar något djupt motsägelsefullt över ohälsotalen<br />
i Sverige. Å ena sidan får man intrycket<br />
av att folk är besatta av att hålla sig friska. De<br />
går på gym och trängs på Friskis och Svettis,<br />
många ägnar sig åt någon form av diet och försäljningen<br />
av hälsokost och egenvårdsprodukter<br />
slår årligen rekord. Av surveyundersökningar<br />
framgår att hälsan har kommit att inta en plats<br />
nära religionen när det gäller att förstå vad livet<br />
går ut på. Och mätt efter levnadsålder är också<br />
svenskarna världens friskaste folk. Samtidigt ligger<br />
Sverige i den absoluta världstoppen när det<br />
gäller andelen människor som går sjukskrivna.<br />
Ohälsotalet – alltså det antal dagar som varje<br />
svensk i genomsnitt är borta från sitt arbete på<br />
grund av sjukdom – var år 2005 uppe i 42 dagar,<br />
därefter har det sjunkit något men är ännu<br />
mycket högt. Som jämförelse kan nämnas att i<br />
grannlandet Finland är bara hälften så många<br />
sjukskrivna, i Danmark en tredjedel och i Tyskland<br />
en fjärdedel.<br />
Det här debatteras inom politiken i termer av<br />
”utanförskap” och bland stressforskare som<br />
tecken på att människor inte är skapade för de<br />
påfrestningar det moderna samhället bjuder<br />
– något som bekräftas av att en så stor del av<br />
sjukskrivningarna handlar om ”symtomdiagnoser”,<br />
alltså fall där diagnosen baserar sig mer<br />
på patientens egen berättelse om och upplevelse<br />
av sjukdomen än på faktiska provsvar. I den allmänna<br />
debatten har det också förts fram åsikter<br />
om invandringens negativa betydelse.<br />
Kort sagt har de höga ohälsotalen setts som ett<br />
varningstecken för ett samhälle som råkat i olag.<br />
Uppenbart för alla är att ohälsotalen vittnar om<br />
ett kraftigt överutnyttjande av systemet och att<br />
sjukförsäkringarna har kommit att användas på<br />
ett mer varierat sätt än vad som var avsett. Det<br />
handlar dock mindre om medvetet fusk, även<br />
om sådant förekommer, än om de möjligheter<br />
som försäkringarna öppnar för.<br />
flest sjukskrivna i norrland<br />
I ett fyraårigt forskningsprojekt har etnologer<br />
och statsvetare försökt fånga de kulturmönster<br />
som finns där folk lever med sin sjukskrivning.<br />
Projektets utgångspunkt var att förklaringarna<br />
till de stora skillnaderna i ohälsotal står att finna<br />
i olika administrativa förhållanden och deras<br />
möte med de respektive regionernas och lokal
”…ohälsotalen vittnar om ett kraftigt<br />
överutnyttjande av systemet…”<br />
samhällenas kultur. Utifrån ett mångvetenskapligt<br />
angreppssätt har vi undersökt hur dessa skillnader<br />
uppstått, reproducerats och förändrats.<br />
Det vi kom att koncentrera oss på var den<br />
häpnadsväckande regionala variation som rådde<br />
inom landet. För det första var det inte storstadsområdena<br />
som hade de höga talen utan<br />
landsbygden. För det andra var det i sådana<br />
bygder med rik tillgång på natur och ett utvecklat<br />
friluftsliv som talen sköt i höjden. Flest gick<br />
sjukskrivna i Norrlands inland och lägst siffror<br />
visade de inre delarna av Götaland. Detta passade<br />
illa med hypotesen om att stress på grund<br />
av det moderna samhällets påfrestningar var en<br />
pådrivande faktor. Inte ens när man kalibrerade<br />
ohälsotalen för sådana självklara parametrar som<br />
skillnader i arbetstillfällen, demografi och socioekonomiska<br />
omständigheter, försvann denna regionala<br />
variation. Var det något på platsen som<br />
höll folk friska eller som gjorde dem sjuka?<br />
För att få svar på detta genomförde vi en serie<br />
med lokalundersökningar i två av de län som<br />
uppvisade den största kontrasten: Jämtland med<br />
ohälsotal på 60 och Jönköping med 34. Frågan<br />
vi ställde handlade alltså inte om vad som gjorde<br />
människor sjuka – för det finns det som vi sett<br />
en uppsjö av förklaringar till – utan hur det var<br />
att leva som sjukskriven i olika delar av landet.<br />
Svaret var ganska entydigt.<br />
”Jag skulle inte ens gå ut till brevlådan och ta<br />
in posten, om jag var sjukskriven”, berättade en<br />
tjänsteman från Jönköpings län, och en annan<br />
fyllde i att om man hade blivit sjukskriven då<br />
skulle man stanna hemma och bli frisk så fort<br />
som möjligt. Att ens visa sig vid fredagens rusch<br />
på ica var det inte till att tala om. Tanken på<br />
att söka ersättning utan att vara påtagligt sjuk,<br />
skulle vara detsamma som att synda mot Guds<br />
sjunde bud: ”Du skall icke stjäla”.<br />
Vittnar kanske inte sådana attityder om en intensiv<br />
social kontroll och bringar till livs länets<br />
långa frikyrkliga traditioner? Det visade sig vara<br />
en alltför enkel slutsats. På flera av de orter vi undersökte<br />
i länet var invandringen betydande. En<br />
kommun som Gislaved hade samma andel utri-<br />
foto:antti aino-Koivisto/scanPiX<br />
kes födda som Malmö, befolkningen hade rötter<br />
i mer än 60 nationer och här fanns katolska, ortodoxa,<br />
muslimska och protestantiska trosbekännare.<br />
Senast var det flyktingar från Somalia och<br />
Irak som hade bosatt sig i kommunen. Här var<br />
uppenbarligen förklaringen mer komplex än att<br />
jantelagen tillämpades. Utmärkande för orterna<br />
var ett intensivt föreningsliv där folk sportade,<br />
orienterade, gick på brukshundsklubben, läste i<br />
cirklar och fyllde sin fritid tillsammans med andra.<br />
Det gick snörräta spår mellan hemmet, jobbet<br />
och idrottshallen. Det var lätt att ”komma<br />
in” i samhället bara man var beredd att bidra.<br />
Jönköpings län var välsignat av småföretagarandan,<br />
av modernitetens ihärdiga förhoppningar<br />
om att morgondagen ska bota dagens tillkortakommande.<br />
Ett slags weberiansk protestantisk<br />
etik, om man så vill, men rotad mer i hur vardagen<br />
var organiserad än i relationen till Gud.<br />
bidrag – en moralisk rätt?<br />
I Jämtland var situationen på arbetsmarknaden<br />
betydligt svårare. Jobben för männen var säsongsbetonade<br />
och stadiga anställningar för kvinnor<br />
fanns ofta inom den offentliga sektorn. Attityden<br />
till bidrag från det allmänna var också mycket<br />
präglad av detta. Under åren hade man fått vänja<br />
Sverige ligger i den absoluta<br />
världstoppen när det gäller<br />
andelen människor som<br />
går sjukskrivna. ”Utanför-<br />
skap” och ”stress” är två<br />
vanliga förklaringar till de<br />
höga ohälsotalen. En studie<br />
inom ramen för forsknings-<br />
programmet Trygghetens<br />
variationer ger dock en annan<br />
bild av verkligheten. På orter<br />
med gott om arbete var det<br />
få sjukskrivningar, på ställen<br />
med ont om jobb var däremot<br />
många sjukskrivna. Livsmöns-<br />
ter, religiös bakgrund och fri-<br />
tidsintressen var sådant som<br />
spelade in för benägenheten<br />
att sjukskriva sig.<br />
tvärsnitt 1/09 9
140% av riksvärdet (24)<br />
Ohälsotalet efter kommuner<br />
år 2003. Med gulfärg mar-<br />
keras normalvärdet medan<br />
grönt är lägre. Ju rödare desto<br />
högre tal.<br />
0 tvärsnitt 1/09<br />
sig vid att förstå innebörden av ord som regionalpolitiska<br />
stöd, investeringsstöd och arbetslöshetsunderstöd.<br />
En läkare berättade om hur skogsarbetare<br />
kunde komma in på mottagningen och<br />
begära att nu få bli sjukskriven efter alla år av slit,<br />
och liknande attityder kunde höras från vårdpersonal<br />
som ”vänt gubbar” till ryggen värkte.<br />
Avståndet till Stockholm var stort och den<br />
gängse uppfattningen var att ”Centrum” åren<br />
igenom hade tappat bygden på vinsterna från<br />
skogen och från vattenkraften och nu också<br />
tömt byarna på folk. Det fanns en moralisk rätt<br />
att kräva tillbaka något av det man under åren<br />
bidragit med till samhället och man åberopade<br />
ofta folkhemmets jämlikhetstanke som moralisk<br />
instans. Av tradition och ren motsträvighet slöt<br />
också många upp bakom den jämtländska själv-<br />
Ohälsotalet per 2003–10<br />
ständighetsrörelsen. Man hade blivit annorlunda,<br />
man var förfördelad.<br />
Sjukskriven var man från arbetet, inte resten<br />
av livet. Att vara arbetslös innebar sällan att vara<br />
sysslolös, som det ofta påpekades. Fritiden i Småland<br />
inbjöd till att mötas över klassmässiga, religiösa<br />
och etniska gränser. Här höll man ett öga på<br />
varandra och möttes nästa dag på jobbet. Fritiden<br />
i Jämtland däremot handlade mycket om friheten<br />
i landskapet, om att träffa släkt och vänner.<br />
För försörjningen var landskapet ofta betydande.<br />
Under bärplockningen, på höstjakten och vårvinterns<br />
fiske var det möjligt att fylla på frysboxen<br />
inför nästa säsong. Att vara ute var också att bidra<br />
till det sociala nätverk som höll kontakterna inom<br />
byn och familjen vid liv. ”Jag förstår inte hur jag<br />
hann med att arbeta förr”, sade en tjänsteman<br />
som nu tagit ut sjuk– och aktivitetsersättning.<br />
Många hade tillgång till mark genom ägande<br />
eller via släkten. Och sättet att leva förutsatte<br />
ägande och territorium. Möjligheterna för en<br />
somalisk ung man att bli med i ett jaktlag i<br />
Strömsund var betydlig mindre än att bli upptagen<br />
i Gislaveds volleybollag. Här spelade det<br />
större roll vem man var än vad man kunde. Såtillvida<br />
var det en återklang av ett mer traditionellt<br />
samhälle. Livet i skog och mark var gott<br />
och belönande, men band samtidigt folk till<br />
primärnäringarna med deras ideal och höll dem<br />
kvar i en form av naturahushållning. Entreprenörerna<br />
var i jämförelse med Jönköpings län ytterligt<br />
få – och så var invandrarna.<br />
Det utrymme som bereddes åt den sjukskrivne<br />
såg alltså mycket annorlunda ut i de två regioner<br />
som vi undersökte. Men att man under<br />
åren blivit beroende av statligt stöd i Norrlands<br />
inland och klarade sig på egen hand i det idoga<br />
Småland var väl kanske inte mer än väntat.<br />
Djupare funderingar väcker det kanske att sjukskrivningar<br />
också har en prediktiv förmåga. Den<br />
som får en diagnos måste också leva upp till den<br />
för att bibehålla sin självrespekt. Det förefaller<br />
som om lokaliseringspolitik kunde bedrivas på<br />
ett mer humant sätt än att låta folk undersöka<br />
på vad sätt de kan vara sjuka för att klara sin försörjning.<br />
Bidragen låste paradoxalt nog fast regionen<br />
i ett livsmönster som var nedbrytande.<br />
Studien visade också den enorma betydelse<br />
som lokal kultur har i ett så till synes centraliserat<br />
land som Sverige. Det var samhället man
odde i som satte ramarna för hur frisk man<br />
skulle vara och som uppträdde som en aktör i<br />
förhållande till staten. Det var samhället som<br />
gav sitt medgivande eller fungerade återhållande<br />
på om folk skulle gå sjukskrivna.<br />
betydelsen av det lokala<br />
Märkligt är hur betydelsen av det lokala har ökat<br />
i globaliseringens värld. Det lokala är inte längre<br />
en ort långt borta i provinsen utan är på ett helt<br />
annat sätt indraget via medier och lättheten att<br />
resa. Alla de platser vi besökte var också angelägna<br />
om att putsa på sin kulturella profil med<br />
historia, traditioner och märkespersoner – något<br />
de använde i sin branding och place marketing.<br />
Men lokal kultur kommer i många olika skepna-<br />
”Det förefaller som om lokaliseringspolitik<br />
kunde bedrivas på ett mer humant sätt…”<br />
der. När man ser på skillnaderna mellan de två<br />
regionerna i Sverige, påminner det stark om vad<br />
statsvetaren Robert Putnam fann i sin banbrytande<br />
studie av Italien i boken Den fungerande<br />
demokratin (1993), nämligen att det lokala livet<br />
är själva förutsättningen för hur människor förhåller<br />
sig till så grundläggande dimensioner i ett<br />
samhälle som demokrati och förtroende för såväl<br />
nästan som för det allmänna.<br />
Han menade alltså att tillit (trust) är något som<br />
byggs underifrån, i vardagen. I de industriellt utvecklade<br />
norra delarna av Italien, där människor<br />
var indragna i föreningsaktiviteter, klubbar och<br />
sällskap där utvecklades det som han kom att<br />
kalla ett ”överbryggande socialt kapital”. Det betydde<br />
att när de lärt sig att lita på varandra i det<br />
lilla, så kom de också att hysa generellt förtroende<br />
för folk i det stora. I de svagt utvecklade södra<br />
delarna hyste man också ett starkt förtroende för<br />
det lokala, men det var fotat mer på en snäv krets<br />
av familj och redan etablerade nätverk; kunskapen<br />
om det avgränsade territoriet var stor och<br />
lokalpatriotismen dominerade. Här formades ett<br />
”inbundet socialt kapital” där man såg den egna<br />
bygden i kontrast till det större samhället, något<br />
som man ansåg sig ha större skäl att misstro<br />
än lita på. Där det överbryggande kapitalet var<br />
förhärskande visade sig också att folk inte bara<br />
var mer tränade i att använda sig av umgängeslivets<br />
många växelmynt, att träffas och ta in det<br />
nya. De var dessutom mycket friskare och krävde<br />
mindre av vården. Motsatsen gällde där det inbundna<br />
kapitalet övervägde.<br />
Vår undersökning av ohälsan i Sverige och de<br />
många sjukskrivningarna lyfte fram några tydliga<br />
likheter. Och de går långt utöver kunskapen om<br />
hur livet ser ut i Jämtland eller Småland. Sjukskrivningar<br />
kan mycket riktigt läsas som ett varningstecken,<br />
men paradoxalt nog för ett fastklamrande<br />
vid det som är bestående och ger omedelbar<br />
trygghet för dagen.<br />
Det var just avsaknaden av det moderna livets<br />
utmaningar och många möjligheter som påverkade<br />
sjukskrivningsfrekvensen – inte motsatsen. I<br />
sådana områden där man genom näringslivet var<br />
djupt indragen i de globala processerna, där man<br />
levde av lönearbete och där den kulturella mångfalden<br />
var stor och föreningslivet rikt, där var<br />
talen för ohälsa också jämförelsevis låga. Hälsan,<br />
hoppet och förtroendet grodde i miljöer där förändring<br />
och uppbrott var dagens lösen. Omvänt<br />
verkade ohälsotalen gå upp i de delar av Sverige<br />
där folk var bundna till platsen med släkt och familj,<br />
levde ett naturnära liv och slog vakt om det<br />
genuina och särpräglade. ó<br />
fotnot:<br />
Ohälsotalet är det antal dagar som försäkringskassan betalar<br />
ut olika former av sjukersättning för befolkningen mellan 16<br />
och 64 års ålder.<br />
I ohälsans tid – ny bok om sjukskrivningar och kulturmönster<br />
Artikeln baserar sig på forskningsprogrammet Trygghetens variationer (2003–2007) som drivits av statsvetarna Bo Rothstein,<br />
Isabell schierenbeck och Helena Olofsdotter stensöta samt etnologerna Kjell Hansen, Mia Marie Hammarlin och Jonas frykman.<br />
Den etnologiska undersökningen redovisas i en nyutkommen bok av Jonas frykman och Kjell Hansen: i ohälsans tid: sjukskrivningar<br />
och kulturmönster i det samtida sverige (Carlssons förlag).<br />
för ytterligare information se: www.tryggvar.se<br />
tvärsnitt 1/09 1
eportage<br />
Minnesinstitutionerna – bortglömd<br />
infrastruktur för forskning<br />
Biblioteket i Alexandria, de medeltida<br />
klostren och renässansens konstsamlingar<br />
– visst har humaniora en stolt och<br />
mycket gammal tradition av forskningsinfrastruktur!<br />
Men i det nutida europas<br />
debatt om forskningsinfrastruktur har<br />
humaniora hamnat på efterkälken och<br />
minnesinstitutionerna, det vill säga arkiv,<br />
bibliotek och museer, helt försummats.<br />
Det konstaterades vid ett symposium på<br />
Kungl. biblioteket i höstas.<br />
För att komma någon vart borde humanvetare<br />
både precisera och vidga sig<br />
ifråga om investeringar i forskningsinfrastruktur,<br />
framhöll professor Arne<br />
Jarrick i sitt inledningstal.<br />
– Å ena sidan bör de precisera och<br />
gränsa av vilka de grundläggande och<br />
långsiktiga forskningsfrågorna är som<br />
motiverar ny infrastruktur. Å andra<br />
sidan bör de tänka vidare än till databaser,<br />
till exempel till uppbyggnad av<br />
anläggningar för fysiska experiment av<br />
olika slag.<br />
En orsak till att humaniora har haft<br />
svårt att göra sig gällande i diskussionen<br />
är att organisationen esfri, som 2006<br />
presenterade en strategisk vägvisare för<br />
europeisk forskningsinfrastruktur, har<br />
utgått från naturvetenskapens villkor,<br />
där forskningsinfrastruktur är liktydig<br />
med tekniska anläggningar och databaser<br />
– inte arkiv, bibliotek och museer.<br />
Det påpekade Rüdiger Klein, European<br />
Science Foundation, esf.<br />
– Humaniora och delvis samhällsvetenskap<br />
har inte haft någon framträdande<br />
plats i det mentala landskapet i<br />
tvärsnitt 1/09<br />
den miljö där vägvisaren kommit till,<br />
konstaterade Klein.<br />
Flera talare noterade att det även i<br />
Sverige är en mycket liten del av diskussionen<br />
om forskningsinfrastruktur som<br />
handlar om humaniora, och att denna<br />
sällan eller aldrig berör minnesinstitutionerna.<br />
Det var en unison åsikt vid<br />
symposiet att avståndet mellan svenska<br />
minnesinstitutioner och forskare blivit<br />
för stort, vilket bland annat resulterat<br />
i att minnesinstitutionerna negligeras<br />
i samtalet om forskningsinfrastruktur<br />
och att deras samlingar underutnyttjas<br />
gravt av forskningen.<br />
Administrativa skäl angavs som en<br />
förklaring. De flesta minnesinstitutioner<br />
sorterar under kulturdepartementet<br />
vilket ger dem ett visst avstånd till<br />
forskningsdiskussionen.<br />
Och även Kungl. biblioteket, kb, som<br />
ligger under utbildningsdepartementet,<br />
glöms bort som forskningsinfrastruktur<br />
eftersom det inte finansieras av <strong>Vetenskapsrådet</strong>s<br />
kommitté för forskningens<br />
infrastrukturer, menade Jan Hagerlid,<br />
kb.<br />
– Att minnesinstitutionerna definieras<br />
bort som forskningsinfrastruktur av<br />
administrativa skäl är ett problem. Man<br />
bör kunna föra en diskussion som täcker<br />
hela fältet, slog Hagerlid fast.<br />
behovet av digitalisering<br />
Diskussionen vid symposiet kretsade i<br />
stor utsträckning kring behovet av digitalisering<br />
av minnesinstitutionernas material<br />
– det vill säga att äldre, fysisk information<br />
överförs till elektronisk form,<br />
vilket förstås skapar helt nya förutsättningar<br />
för tillhandahållande, sökning<br />
och bearbetning. Många menade att just<br />
frågan om digitalisering gör det extra<br />
angeläget att överbrygga klyftan mellan<br />
forskarvärld och minnesinstitutioner. De<br />
begränsade ekonomiska resurserna gör<br />
att bara en liten del av minnesinstitutionernas<br />
material kan digitaliseras, varför<br />
det är önskvärt att minnesinstitutioner<br />
och forskare gemensamt resonerar sig<br />
fram till vad som ska prioriteras. Framgångsrikt<br />
samarbete därvidlag stärker<br />
också argumentationen för ökade resurser<br />
för digitalisering i framtiden.<br />
Omvänt gäller att brist på samarbete<br />
mellan forskare och minnesinstitutioner<br />
riskerar att leda till disparata och<br />
för forskarvärlden ogynnsamma urval i<br />
digitaliseringen.<br />
Lars Ilshammar, Arbetarrörelsens arkiv<br />
och bibliotek, manade till stor ödmjukhet<br />
i prioriteringsarbetet, då det i<br />
stor utsträckning kommer att styra vilket<br />
material som beforskas i framtiden.<br />
Ju längre digitaliseringen fortskrider,<br />
desto djupare ”digital skugga” kommer<br />
det icke digitaliserade materialet att<br />
drabbas av, framhöll han.<br />
Kommunikationskanaler för dialog<br />
mellan forskarvärld och minnesinstitutioner<br />
efterlystes av många talare. Vissa<br />
sådana fora existerar redan idag, bland<br />
annat olika forskarråd vid Riksarkivet<br />
och kb. Men riksarkivarie Tomas Lidman<br />
vittnade om stora svårigheter att engagera<br />
forskarna i detta meningsutbyte:<br />
– Jag vill påstå att vi på Riksarkivet<br />
är väldigt öppna, men det har varit
foto:Kungl. biblioteKet/ulf lunDin<br />
Utbytet mellan forskarvärlden och minnesinstitutionerna behöver bli mycket bättre. Och minnesinstitutio-<br />
nerna behöver också inkluderas i diskussionen om forskningsinfrastruktur. Det var två slutsatser vid sympo-<br />
siet ”Infrastruktur i samverkan – forskarsamhället och minnesinstitutionerna” på Kungl. Biblioteket i höstas.<br />
svårt att få forskarvärlden att artikulera<br />
några behov, och få forskare vill delta i<br />
vår samarbetsgrupp. Istället får de andra<br />
grupper som artikulerar sig tydligt,<br />
framför allt amatörforskare inriktade på<br />
släkt och hembygd, större inflytande.<br />
Eva Strangert, Umeå universitet,<br />
som 2006–2007 utredde behoven av<br />
forskningsinfrastruktur inom svensk<br />
humaniora, höll med:<br />
– Forskarna vill ha digitaliserat material,<br />
men är mindre tydliga när det<br />
gäller avgränsningar och prioriteringar.<br />
Det arbetet återstår ännu.<br />
svårtillgängligt material<br />
Mats Rolén, Riksbankens Jubileumsfond<br />
och ledamot i Nordiska museets<br />
styrelse var en av flera som påpekade att<br />
minnesinstitutionerna är en heterogen<br />
grupp, och att arkiv och bibliotek tycks<br />
ha relativt lätt att kommunicera med<br />
varandra och med akademierna, medan<br />
museerna befinner sig på längre avstånd<br />
från de övriga.<br />
Birgitta Svensson, etnolog som delar<br />
sin tid mellan Stockholms universitet<br />
och Nordiska museet, var inne på samma<br />
tema:<br />
– Det är underbart med Riksarkivets<br />
och kb:s fantastiska hemsidor där man<br />
kan söka allting. När vi forskare använder<br />
oss av museerna tar det alltid så<br />
otroligt mycket mer tid.<br />
Hon gjorde en snabb enkät i auditoriet,<br />
varvid tre, fyra av ett femtiotal?<br />
närvarande uppgav att de använde minnesinstitutionernas<br />
material i sin forskning.<br />
– Det är det jag menar. Det är så<br />
svårtillgängligt! utbrast Svensson. Det<br />
mesta av museernas samlingar finns<br />
inte ens i register. Men springer man<br />
på rätt arkivarie kan man få besked, och<br />
när man väl hittar materialet har det i<br />
gengäld ofta väldigt hög kvalitet.<br />
– Det här problemet blir tydligt nu<br />
när det tillkommit ett tjugotal postdokforskare<br />
på minnesinstitutionerna, fortsatte<br />
Svensson. Det händer saker när de<br />
unga kommer in och börjar ställa frågor<br />
och riva i materialet.<br />
Regeringens museikoordinator<br />
Christina von Arbin var orolig för att<br />
forskarnas underutnyttjande av museernas<br />
samlingar ska snedvrida urvalet<br />
för digitalisering.<br />
Om forskningen ska styra digitaliseringen,<br />
och forskarna inte är intresserade<br />
av tredimensionella föremål på<br />
museerna, så riskerar ett enormt forskningsmaterial<br />
att bli liggande för fäfot,<br />
sade von Arbin.<br />
tvärsnitt 1/09
foto:anette anDersson reportage<br />
Hon ansåg också att digitalisering kan<br />
hjälpa många museer att få den överblick<br />
över sina samlingar som de idag<br />
saknar. Överblicken är bland annat en<br />
förutsättning för att våga gallra bort redundant<br />
material i samlingarna, påpekade<br />
hon.<br />
Många talare efterlyste politisk vilja<br />
och beskrev styrningen från departementen<br />
som obefintlig. Alla initiativ<br />
på området – till exempel sammanslagningen<br />
av kb och Statens ljud- och bildarkiv<br />
– kommer från myndigheterna<br />
själva, påpekade bland andra riksbibliotekarie<br />
Gunnar Sahlin. Vi har minnesinstitutioner,<br />
men skulle också behöva<br />
en ”minnespolitik”, som Lars Ilshammar<br />
uttryckte det. ó<br />
fotnot:<br />
tvärsnitt 1/09<br />
AnDeRs nILssOn, frilansjournalist<br />
symposiet ”Infrastruktur i samverkan – forskarsam-<br />
hället och minnesinstitutionerna” hölls i stock-<br />
holm den 11–12 november 2008. Arrangörer var<br />
Kungl. biblioteket, Riksbankens Jubileumsfond<br />
och <strong>Vetenskapsrådet</strong>s ämnesråd för humaniora<br />
och samhällsvetenskap.<br />
foto:anette anDersson foto:anette anDersson<br />
Journalisten och författaren Anders Björnsson var<br />
moderator.<br />
De flesta initiativ när det gäller infrastruktursatsningar<br />
kommer från myndigheterna själva, påpekade<br />
bland andra riksbibliotekarie Gunnar Sahlin.<br />
Tillsammans med många andra talare efterlyste han<br />
större politisk vilja inom området.<br />
– Om forskningen ska styra digitaliseringen, och forskarna inte är intresserade av tredimensionella föremål på<br />
museerna, så riskerar ett enormt forskningsmaterial att bli liggande för fäfot, sade regeringens museikoordinator<br />
Christina von Arbin (mitten).<br />
lästips<br />
Global challenges – Regional opportunities<br />
Rapport från den nordiska konferensen ”Global chal-<br />
lenges – Regional opportunities. How can research<br />
infrastructure and escience support nordic competitiveness?”<br />
som hölls i stockholm i november 2008.<br />
Kan laddas ner från: www.vr.se/nordicinfra<br />
”Dags att digitalisera humaniora”,<br />
tvärsnitt nr 1:08<br />
för den som vill sätta sig in i arbetet kring forskningsinfrastrukturer<br />
gäller det att hålla ordning<br />
på en rad akronymer. I anslutning till ovanstående<br />
artikel finns en matnyttig presentation av några av<br />
de viktigaste kommittéerna/organisationerna inom<br />
området:<br />
KfI (Kommittén för forskningens infrastrukturer),<br />
DIsC (Database Infrastructure Committee), snD<br />
(svensk nationell datatjänst) och esfRI (european<br />
strategy forum On Research Infrastructures).<br />
www.vr.se/tvarsnitt<br />
”Humanister måste precisera behovet av<br />
digitalisering”, forska nr 4:2008.<br />
Mer om symposiet ”Infrastruktur i samverkan –<br />
forskarsamhället och minnesinstitutionerna”.<br />
http://forska.vr.se<br />
<strong>Vetenskapsrådet</strong>s guide till<br />
infrastrukturen<br />
Infrastrukturguiden har ett tidsperspektiv på tio<br />
till tjugo år och utgör underlag vid diskussioner<br />
om finansiering av framtida infrastrukturer inom<br />
<strong>Vetenskapsrådet</strong>, men även i samarbete med andra<br />
forskningsfinansiärer nationellt och internationellt.<br />
Guiden kan beställas från <strong>Vetenskapsrådet</strong>s publikationstjänst.<br />
Den kan också laddas ner som pdf från<br />
<strong>Vetenskapsrådet</strong>s webbplats. www.vr.se.<br />
Databaser och digitalisering inom<br />
humaniora – existerande resurser<br />
och framtida behov och<br />
svensk språkteknologi – existerande<br />
forskningsinfrastruktur och framtida<br />
behov<br />
Två kartläggningar av infrastruktur inom humaniora.<br />
Kan laddas ner från DIsC:s webbplats.<br />
www.disc.vr.se
foto:Privat<br />
enkät<br />
”Digitalisering i större skala<br />
skulle betyda mycket”<br />
Digitalisering av minnesinstitutionernas samlingar skapar nya möjligheter, men ställer<br />
också stora krav på resurser, samordning och prioritering. Hur ser utbytet mellan<br />
forskarvärlden och minnesinstitutionerna ut idag? Och vad görs för att öka användandet<br />
av minnesinstitutionernas material i forskningen?<br />
Vi bad företrädare för ett bibliotek, ett museum respektive ett arkiv att svara på<br />
några frågor.<br />
matHias von WacHenFeldt, chef för<br />
forskaravdelningen, Stifts- och landsbiblioteket<br />
i Linköping<br />
1) hur stor del av era samlingar är digitaliserade? vilket material rör det sig om?<br />
2) vilka projekt som påverkar forskningens tillgång till materialet pågår hos er idag eller<br />
är planerade?<br />
3) i vilken utsträckning använder sig forskare av ert material?<br />
4) bör något göras för att öka användandet av minnesinstitutionernas material i forskningen?<br />
i så fall vad?<br />
1) Arbetet med att göra våra samlingar<br />
digitalt tillgängliga har hittills främst<br />
bestått i att sammanställa digitala<br />
kataloger. Idag finns i stort sett hela<br />
den äldre boksamlingen, cirka 150 000<br />
titlar, i en katalog som man kan söka<br />
i på nätet. Vi har också gjort elektroniska<br />
kataloger till vår omfattande<br />
brevsamling. Vi fotograferar även<br />
material på begäran – i fjol blev det<br />
ungefär tusen digitala kopior.<br />
2) Tillsammans med Östergötlands<br />
länsmuseum, Linköpings stadsarkiv<br />
och Linköpings universitet har vi<br />
fått medel från den lokala Westman-<br />
Wernerska stiftelsen för projektet<br />
Linköping genom tiderna, där vi ska<br />
lyfta fram stadens historia i digital<br />
form. Vi bygger just nu upp en digitaliseringsstudio<br />
i källaren och kommer<br />
att ha en halvtidstjänst i två år<br />
för att digitalisera skrifter från medel-<br />
tiden och framåt som rör staden.<br />
Projektet innebär en chans för oss att<br />
bygga upp en digitaliseringsverksamhet<br />
som vi senare kan utnyttja för andra<br />
delar av samlingarna.<br />
3) Vi får så gott som varje vecka in förfrågningar<br />
om kopior från handskrifter<br />
och äldre böcker. De digitala katalogerna<br />
på nätet har gjort att efterfrågan<br />
på vårt material ökat från både när och<br />
fjärran. 2008 tog vi fram 1 327 handskriftsvolymer,<br />
1 268 äldre böcker, 253<br />
dagstidningslägg och ett antal kartor<br />
till våra besökare i forskarsalen. Vår<br />
ambition är att användandet ska öka.<br />
4) Digitalisering i stor skala av vårt material<br />
skulle förstås betyda mycket. Av<br />
den anledningen måste vi minnesinstitutioner<br />
bestämma oss för hur vi ska<br />
ställa oss till Googles digitaliseringsprojekt<br />
i mastodontformat och andra<br />
kommersiella initiativ. Själv tycker jag<br />
att det finns ett värde i ett institutionellt<br />
handhavande. För att vi alla ska<br />
kunna utnyttja våra resurser effektivt<br />
behövs också mycket mer nationell<br />
samordning. Det gäller dels vilket material<br />
som ska digitaliseras och av vem,<br />
dels vilka tekniska lösningar som ska<br />
användas. Där behöver kb ta på sig en<br />
mycket mer aktiv roll. ó<br />
forts. på nästa uppslag<br />
tvärsnitt 1/09
foto:Privat<br />
enkät<br />
Katarina eK-nilsson (bilden), arkivchef<br />
och Berit rönnstedt, planeringschef,<br />
Nordiska museet i Stockholm<br />
1) 100 procent av föremålssamlingarna<br />
är registrerade i digital form och 19<br />
procent av posterna är försedda med<br />
digital bild. Hela föremålssamlingen,<br />
cirka 1,3 miljoner föremål, är digitalt<br />
tillgänglig i vårt kunskapscentrum<br />
Fatburen, där användaren på ett och<br />
samma ställe, via databaserna, kan nå<br />
såväl museets omfattande bibliotek,<br />
som föremålssamlingar och arkiv.<br />
Drygt 28 000 av museets föremål och<br />
fotografier är även tillgängliga på internet,<br />
där antalet utlagda poster kontinuerligt<br />
ökar. Drygt 8 000 arkiv-<br />
bildare/poster är digitalt registrerade<br />
och därmed digitalt tillgängliga<br />
på registernivå. Detta utgör cirka 25<br />
procent av arkivaccessionerna som är<br />
registrerade på en övergripande nivå.<br />
2) Digitaliseringsarbetet pågår kontinuerligt,<br />
både när det gäller fotografier,<br />
arkivmaterial och komplettering av<br />
information om föremålen i databaserna.<br />
Prioriterade områden är dels<br />
det material som efterfrågas av externa<br />
användare, dels material som är<br />
under arbete inom museet.<br />
6 tvärsnitt 1/09<br />
foto:sXc<br />
3) Arkivmaterialet används frekvent<br />
av forskare inom skilda discipliner.<br />
Efterfrågan rör huvudsakligen fysiskt<br />
material, alltså dokument. När<br />
det gäller bildmaterialet efterfrågas<br />
de digitala bilderna i ökad omfattning<br />
allteftersom andelen digitala,<br />
och digitalt registrerade, bilder ökar.<br />
Forskarens ingång till föremålssamlingarna<br />
sker genom föremålsdatabasen<br />
Primus. Uppgifterna i databasen<br />
ger möjlighet till överblick och<br />
urval inför fördjupade föremålsstudier.<br />
4) Informera om de rika källmaterial<br />
som finns i museet och framför allt<br />
fortsätta digitaliseringsarbetet (öka<br />
den textburna informationsmängden<br />
och antalet fotografier) för att göra<br />
materialet lättare tillgängligt och fylligare.<br />
Tillskott av ekonomiska resurser<br />
krävs för att digitaliseringsarbetet ska<br />
kunna drivas i rimlig takt. ó
foto:Kungl. biblioteKet/ulf lunDin<br />
Bo tHalén, regionarkivarie, Region- och<br />
stadsarkivet i Göteborg<br />
1) Av vårt äldre fysiska material är<br />
mycket lite digitaliserat – det har vi<br />
inte haft resurser till. Vi har stora<br />
mängder digitalt material, men det är<br />
nyare material som levererats hit i digital<br />
form från sjukvård, socialtjänst,<br />
skola, med flera. Ett aktuellt exempel<br />
är en matrikel för anställda i Göteborgs<br />
stad 1984–2008, motsvarande<br />
500 hyllmeter.<br />
2) Vi skannar nu hela Sahlgrenskas bestånd<br />
av patientjournaler ungefär 30<br />
år bakåt, omkring 17 000 hyllmeter,<br />
i ett specialprojekt där sjukhuset står<br />
för kostnaderna.<br />
foto:Privat<br />
Vi ska också försöka få igenom ett<br />
projekt att skanna lönelistor från<br />
Göteborgs stad och Västra Götalandsregionen.<br />
Det är ett material<br />
som efterfrågas ofta, och som är<br />
svårt att hitta i. I digitaliserad form<br />
kan dessa listor användas bland annat<br />
för forskning om löneutveckling<br />
och pensionsberäkningar. En dröm<br />
som vi inte har resurser att realisera<br />
är digitalisering av handlingarna från<br />
Göteborgs fattigvård från 1799 och<br />
framåt eller något annat riktigt gammalt<br />
material, även om det säkert<br />
skulle vara väldigt uppskattat av till<br />
exempel socialhistoriker.<br />
3) Vi har forskare här varje dag. Vad gäller<br />
vetenskaplig forskning dominerar<br />
den medicinska. Vi har också många<br />
släktforskare och studenter som skriver<br />
uppsatser om till exempel stadsbyggnad.<br />
Men det känns ändå som<br />
om materialet underutnyttjas. Ett<br />
skäl kan vara att det är svårt att hitta<br />
i ett arkiv – det kräver mycket större<br />
arbetsinsats än att leta information<br />
på bibliotek. Medicinarna har oftast<br />
råd att anställa forskningsassistenter<br />
som kommer hit och gör grovgörat åt<br />
dem. Humanisterna däremot, måste<br />
göra grovjobbet själva, och då kanske<br />
man hellre väljer att forska på andra<br />
källor.<br />
4) Framför allt att skapa fylligare register<br />
och arkivförteckningar och lägga<br />
ut dem på nätet om de inte redan<br />
finns där. Konkret innebär det att<br />
gå igenom alla register och öka informationsmängden<br />
i dem. En kort<br />
upplysning om att vi har Askims<br />
barnavårdsnämnds arkiv ger inte så<br />
mycket – det kunde nog många räkna<br />
ut ändå. Man behöver få veta mer<br />
exakt vad som finns i materialet som<br />
kan intressera forskare. ó<br />
tvärsnitt 1/09 7
foto:Privat<br />
8 tvärsnitt 1/09<br />
foto:Privat<br />
en öppen och tolerant region lockar till sig människor,<br />
idéer och kapital. Det är den bärande tanken<br />
i den amerikanske kändisprofessorn Richard floridas<br />
tes om förutsättningar för ekonomisk tillväxt.<br />
Hans tankegångar har fått stor spridning bland<br />
svenska politiker och stadsplanerare. Men går<br />
3T-modellen, som den kallas, att tillämpa på fallet<br />
sverige? nej, bara till viss del, menar forskarna<br />
Bjørn Asheim och Høgni Kalsø Hansen.<br />
Konkurrensen mellan storstadsregionerna har<br />
fått en allt större betydelse inom regional utveckling<br />
och planering. Ett skäl till detta är att<br />
tillgången på högutbildad arbetskraft har blivit<br />
avgörande för att främja innovation och kunskapsbildning,<br />
vilket krävs för att den västerländska<br />
ekonomin ska kunna behålla sin konkurrenskraft.<br />
Således har fokus alltmer inriktats<br />
på den geografiska spridningen av högutbildade.<br />
En växande ström av litteratur i ämnet hävdar<br />
att storstäderna kan liknas vid ett slags lokomotiv<br />
för regional utveckling och tillväxt, eftersom<br />
de lockar till sig högutbildad arbetskraft. Detta<br />
tänkesätt brukar kallas ”urban turn”.<br />
I ett nyligen avslutat esf-projekt (se faktaruta)<br />
har vi, parallellt med andra europeiska forskare,<br />
undersökt vilka faktorer som har betydelse<br />
för att attrahera högutbildad arbetskraft. Vi har<br />
BjØrn asHeim är professor i ekonomisk geografi vid Institutionen för kulturgeografi<br />
och ekonomisk geografi, Lunds universitet, och biträdande föreståndare<br />
för CIRCLE (Centre for Innovation, Research and Competence in the Learning<br />
Economy), Lunds universitet. Han har varit koordinator för ESF-projektet<br />
Technology, Talent and Tolerance in European Cities (se faktaruta).<br />
HØGni KalsØ Hansen, fil.dr i ekonomisk geografi, arbetar vid CIRCLE, Lunds universitet.<br />
Han disputerade 2008 på avhandlingen The Urban Turn – and the Location<br />
of Economic Activities, i vilken han kritiskt granskar samt vidareutvecklar<br />
den amerikanske professorn Richard Floridas teori om ”den kreativa klassen”.<br />
amerikansk tillväxtteori<br />
passarintesvenskaregioner<br />
särskilt granskat den så kallade 3t-modellen<br />
(Teknologi, Talang, Tolerans), vilken har fått<br />
stort genomslag inom regionalpolitiken, och<br />
undersökt hur pass användbar metoden är i en<br />
svensk och nordisk kontext.<br />
den kreativa klassen<br />
Den amerikanske samhällsforskaren Richard<br />
Floridas 3t-modell och hans teori om ”den kreativa<br />
klassen” och dess inverkan på regional tillväxt<br />
har fått enorm uppmärksamhet sedan The<br />
Rise of the Creative Class kom ut 2002. Bokens<br />
idéer har tillämpats av makthavare och stadsplanerare<br />
i stor omfattning och idag har många<br />
nordiska kommuner implementerat delar av<br />
Floridas lära i sin regionalpolitik.<br />
Vad Florida huvudsakligen säger är att ”den<br />
kreativa klassen” – det vill säga talangfulla människor<br />
som uppbär lön för sina kreativa och intellektuella<br />
kunskaper, såsom forskare, ingenjörer,<br />
kulturarbetare och designers – dras till<br />
platser med vissa förutsättningar. Dessa förutsättningar<br />
kallas personklimatsfaktorer och utgörs<br />
av bland annat öppenhet, tolerans, ett rikt<br />
kulturutbud och bra offentlig service.<br />
Floridas poäng är att kombinationen av personklimat<br />
och affärsklimat (entreprenöranda,<br />
innovationssystem etc.) attraherar medlemmar
foto:göran gustafson/scanPiX<br />
”…storstäderna kan liknas vid ett slags<br />
lokomotiv för regional utveckling och<br />
tillväxt…”<br />
av den kreativa klassen och genererar regional<br />
tillväxt. En kreativ och öppen miljö är alltså en<br />
förutsättning för ekonomisk framgång.<br />
I Sverige räknas 35 procent av den yrkesarbetande<br />
befolkningen till den så kallade kreativa<br />
klassen, vilket är en hög siffra jämfört med exempelvis<br />
usa. Den svenska studien inleddes med<br />
att vi kartlade den kreativa klassens utbredning<br />
och dynamik, baserat på kvantitativa data. (Den<br />
kreativa klassen är i det svenska fallet anpassad<br />
efter det svenska yrkesregistret – Standard för<br />
svensk yrkesklassificering, ssyk.)<br />
I nästa steg undersökte vi den regionala fördelningen<br />
av den kreativa klassen och indikatorer<br />
på teknologi, talang och tolerans. I likhet<br />
med Floridas resultat från usa visade våra<br />
resultat att det är de stora orterna – Uppsala,<br />
Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund – som<br />
har den största koncentrationen av teknologi,<br />
talang och tolerans och därmed de bästa förutsättningarna<br />
för att generera tillväxt. Men även<br />
om resultaten stämmer överens med Floridas<br />
bild, är inte relationen så enkel som 3t-modellen<br />
anger.<br />
3t i en svensk kontext<br />
Florida argumenterar alltså för att det är kombinationen<br />
av teknologi, talang och tolerans<br />
som skapar tillväxt. Med svenska data testades<br />
tesen genom användning av multivariabla<br />
regressionsmodeller för att få fram relationen<br />
mellan personklimatet, den kreativa klassen, affärsklimatet<br />
och regional tillväxt. Av detta drog<br />
vi slutsatsen att den kreativa klassen med tiden<br />
har en positiv inverkan på regional utveckling<br />
men att affärsklimatet i Floridas teoretiska modell<br />
inte verkar särskilt betydelsefull i en svensk<br />
kontext.<br />
På basis av de statistiska modellerna fann vi<br />
att 3t-modellen inte är helt tillämplig i fallet<br />
Sverige. Tillväxten är i stället beroende av endast<br />
två variabler: tolerans och talang.<br />
Svårigheten att finna stöd för Floridas 3t-modell<br />
i ett svenskt sammanhang har flera orsaker.<br />
Först och främst har Sverige som välfärdsstat en<br />
helt annan arbetsmarknadsdynamik än usa, vilket<br />
vi återkommer till i slutet av artikeln. För<br />
det andra tycker vi att det är problematiskt att<br />
Floridas tes antar att en så stor andel av den arbetande<br />
befolkningen (35 procent) har samma<br />
preferenser eller balans mellan arbetsliv och<br />
privatliv. Därför inriktade sig den sista delen av<br />
det svenska forskningsprojektet på att anpassa<br />
Floridas teorier till en svensk kontext.<br />
I begynnelsen blev samhäl-<br />
len framgångsrika genom<br />
tillgång på råvaror och<br />
materiell infrastruktur. Idag<br />
är det ”den kreativa klassen”<br />
som fungerar som motor för<br />
regional utveckling och eko-<br />
nomisk tillväxt. Det menar<br />
den amerikanske samhälls-<br />
forskaren Richard Florida vars<br />
3T-modell (Teknologi, Talang,<br />
Tolerans) har fått ett enormt<br />
genomslag bland stadsplane-<br />
rare och beslutsfattare. Men<br />
i ett svenskt sammanhang<br />
finns det bara delvis stöd för<br />
modellen, skriver forskarna<br />
Bjørn Asheim och Høgni Kalsø<br />
Hansen.<br />
tvärsnitt 1/09 9
fakta/Technology,<br />
Talent and Tolerance<br />
in european Cities<br />
Technology, Talent and<br />
Tolerance in european<br />
Cities: A Comparative<br />
Analysis (2004–2007) är<br />
ett esf-projekt (european<br />
science foundation) i vilket<br />
den svenska delen av<br />
forskningen finansierades<br />
av <strong>Vetenskapsrådet</strong>. syftet<br />
var att identifiera och<br />
jämföra kvaliteten på en<br />
plats och dess inverkan<br />
på regional utveckling<br />
med speciellt intresse för<br />
faktorer som påverkar<br />
attraktionen av kreativa<br />
talanger och högutbildad<br />
arbetskraft. Åtta europeiska<br />
länder deltog i projektet:<br />
Danmark, finland,<br />
Tyskland, Holland, norge,<br />
sverige, schweiz och<br />
storbritannien. Professor<br />
Bjørn Asheim vid Lunds<br />
universitet har varit koordinator.<br />
Tidigare sökte sig arbetstagare<br />
till de platser där jobben<br />
fanns. Nu är det istället<br />
företagen som måste söka<br />
sig till de platser där ”den<br />
kreativa klassen” finns. Dessa<br />
miljöer präglas enligt Richard<br />
Florida av kulturell, intellektuell,<br />
konstnärlig och etnisk<br />
mångfald.<br />
0 tvärsnitt 1/09<br />
foto:lasse Pettersson/scanPiX<br />
Gemensamt för medlemmar inom den kreativa<br />
klassen är att de använder sina kreativa och intellektuella<br />
kunskaper för att utföra sina arbetsuppgifter.<br />
Kunskap kan dock indelas i minst tre<br />
typer: analytisk (”know why”), syntetisk (”know<br />
how”) och symbolisk (”know who”). Baserat på<br />
detta antagande drog vi slutsatsen att olika kunskapstyper<br />
stimuleras olika och att den kreativa<br />
klassens lokaliseringspreferenser därför varierar<br />
beroende på vilken kunskapsbas hans eller hennes<br />
yrke bygger på. Människor inom mode och<br />
design kan föredra en urban livsstil medan ingenjörer<br />
är mindre beroende av storstadspulsen<br />
och kanske föredrar förortsliv, så länge arbetet<br />
är tillräckligt intressant.<br />
Vissa typer av arbeten är mer beroende av dynamiken<br />
på platsen än andra. Genom att testa<br />
dessa antaganden på regional basis fann vi att i<br />
svenska regioner som domineras av människor<br />
vars arbeten bygger på en syntetisk kunskapsbas<br />
är affärsklimatsfaktorer viktigare än personklimatsfaktorer.<br />
I regioner som domineras av<br />
människor vars arbeten bygger på symboliska<br />
och analytiska kunskapsbaser tenderar däremot<br />
personklimatsfaktorer att vara viktigare än traditionella<br />
affärsklimatsfaktorer.<br />
nordiska jämförelser<br />
På basis av resultaten i Sverige och liknande rön<br />
av kollegor i Danmark, Finland och Norge, inledde<br />
vi en nordisk studie inriktad på i vilken<br />
utsträckning platsers personklimat – det vill säga<br />
tolerans, öppenhet, kulturellt och offentligt utbud<br />
– attraherar människor i den kreativa klas-<br />
”På basis av de statistiska modellerna<br />
fann vi att 3T-modellen inte är helt tilllämplig<br />
i fallet Sverige.”<br />
sen och i vilken mån de stödjer tillväxt i nordiska<br />
storstadsregioner. De huvudsakliga svaren är<br />
att de nordiska storstadsregionerna Helsingfors,<br />
Uleåborg, Tampere, Köpenhamn, Århus, Oslo,<br />
Trondheim, Stockholm, Göteborg och Malmö är<br />
de högst presterande av alla nordiska regioner när<br />
det gäller indikatorer som platsens personklimat,<br />
andelen kreativ klass och framgång för högteknologiska<br />
och kunskapsintensiva industrier.<br />
Genom att sätta samman data från Danmark,<br />
Finland, Norge och Sverige fann vi att värdet av<br />
3t-modellen varierar med graden av regional urbanisering.<br />
Vår slutsats är att även om Floridas<br />
idéer äger en viss relevans när det gäller storstadsregioner,<br />
så minskar metodens värde med<br />
fallande befolkningstäthet.<br />
Vi gick också ett steg längre i undersökningen<br />
och gjorde en kvalitativ analys. Baserat på<br />
intervjuer med politiker, planerare, företagsledare<br />
och människor inom den kreativa klassen<br />
i Stockholm, Malmö/Lund och Karlskrona kom<br />
vi fram till att svenska regioner kommer att få<br />
svårigheter att skapa kreativa konkurrensfördelar<br />
genom att enbart fokusera på personklimat.<br />
Även om medlemmar ur den kreativa klassen<br />
anser att personklimatet är viktigt, så kommer<br />
det ändå bara på andra plats efter en attraktiv<br />
arbetsmarknad.
Sverige har en ojämn geografisk spridning av arbeten<br />
som är attraktiva för den kreativa klassen.<br />
När det gäller högutbildade personer domineras<br />
de svenska arbetsmarknaderna starkt av Stockholm,<br />
Göteborg, Malmö och Uppsala. Ett annat<br />
skäl till att 3t-modellen inte är riktigt tillämpbar<br />
i ett svenskt sammanhang är att välfärdspolitiken<br />
säkrar en relativt jämn fördelning av de<br />
viktigaste personklimatsfaktorerna, det vill säga<br />
skolor, barntillsyn och sjukvård. Regionerna har<br />
därför svårt att marknadsföra sig med sådana parametrar.<br />
För det tredje uppfattas personklimat<br />
olika i olika regioner, av olika delar av den kreativa<br />
klassen och av människor i olika faser av sina<br />
liv. Unga människor kan uppskatta ett sjudande<br />
storstadsliv, medan barnfamiljer tycker att skolor<br />
och säkert boende är de viktigaste faktorerna.<br />
Dessa resultat motsvarar också rönen från<br />
våra kollegor i Danmark, Finland och Norge.<br />
Om enbart kvantitativa studier används förefaller<br />
det som om personklimatet är den mest<br />
betydelsefulla parametern för regional tillväxt.<br />
Resultaten blir dock lite annorlunda när våra<br />
kvalitativa rön läggs in. Genom att kombinera<br />
den kvalitativa och den kvantitativa metoden<br />
ser vi att personklimatet blir en allt viktigare<br />
lokaliseringsfaktor, men att den faktor som<br />
har den största attraktionen på högutbildade är<br />
möjligheten att få ett arbete – en parameter som<br />
förknippas med affärsklimatet.<br />
metoden bör modifieras<br />
Hur kan då projektets resultat tillämpas utanför<br />
den akademiska världen? Som studien visat är<br />
foto:WWW.creativeclass.com<br />
det inte oproblematiskt att anta ett koncept som<br />
Richard Floridas tes om en kreativ klass och implementera<br />
den i en svensk kontext. Empiriskt<br />
drivna metoder är starkt beroende av den kontext<br />
de utvecklas inom.<br />
Det är ingen enkel uppgift att anpassa modellen<br />
till ett svenskt och nordiskt sammanhang.<br />
Den urbana hierarkin skiljer sig väsentligt från<br />
den i usa. Endast några få storstäder i Sverige<br />
och de övriga nordiska länderna har en ekonomisk<br />
aktivitetsmängd som berättigar till en jämförelse<br />
med städer som till exempel San Francisco,<br />
Chicago eller New York. Detta, samt en<br />
”Sverige har en ojämn geografisk spridning av<br />
arbeten som är attraktiva för den kreativa klassen.”<br />
annan tradition när det gäller offentlig välfärd<br />
och tjänster, ger de svenska regionerna en annan<br />
ekonomisk dynamik. Därutöver finns en<br />
större andel kvinnor på arbetsmarknaden, vilket<br />
måste framhållas som en viktig skillnad mellan<br />
nordamerikansk och svensk arbetsmarknad. Ett<br />
större antal hushåll med två personer aktiva på<br />
arbetsmarknaden leder till lägre rörlighet mellan<br />
arbetsmarknader.<br />
Vårt råd är avslutningsvis att makthavare och<br />
stadsplanerare noggrant bör undersöka de regionala<br />
förutsättningarna innan de använder sig av<br />
teorin om den kreativa klassen och att regionala<br />
förutsättningar bör beaktas och användas för att<br />
modifiera Floridas 3t-modell. ó<br />
2005 utsågs Richard Florida till en av årets mest briljanta<br />
tänkare (tidskriften Esquire). Idag reser han runt som välbetald<br />
”predikant” och förkunnar öppenhetens och mångfaldens<br />
betydelse för ekonomisk tillväxt.<br />
RefeRenseR:<br />
Hansen, H.K. ( 008) The Urban<br />
Turn – and the Location of<br />
Economic Activities. Ph.D.<br />
avhandling från institutionen<br />
för kultur geografi och<br />
ekonomisk geografi, lund<br />
universitet<br />
Hansen, H.K. ( 007) technology,talent<br />
and tolerance<br />
– the geography of the<br />
creative class in sweden.<br />
Rapporter och Notiser 169,<br />
Department of social and<br />
economic geography, lunds<br />
universitet<br />
Hansen, H.K. och niedomysl,<br />
t. ( 009) migration of the<br />
creative class: evidence<br />
from sweden. Journal of<br />
Economic Geography 9(2):<br />
191– 06.<br />
tvärsnitt 1/09 1
foto:KorD.com/scanPiX<br />
Afrikansk keramik berättar om<br />
järnålderns liv<br />
Vad kan arkeologiska keramikfynd säga oss om hur människor levde under järnåldern i<br />
södra Afrika och här uppe i norden? Det är en forskningsuppgift som Anders Lindahl, föreståndare<br />
för Keramiska forskningslaboratoriet vid Lunds universitet, tagit sin an tillsammans<br />
med forskarkollegan Innocent Pikirayi vid universitetet i Pretoria, sydafrika.<br />
– Många gånger stannar arkeologisk<br />
forskning vid att tidsmarkera hur gammalt<br />
ett fynd är. Vi vill tillföra en social<br />
aspekt och se vad keramiken kan<br />
förmedla om dåtidens samhällen. Det<br />
kan handla om sådant som hur tillverkningsmetoder<br />
har spridit sig eller att få<br />
ett grepp om olika folkgruppers identitet,<br />
förklarar Anders Lindahl.<br />
Projektet har just startat, men redan<br />
har vissa resultat rörande skillnader<br />
i tillverkningsteknik av keramik under<br />
äldre respektive yngre järnålder i<br />
södra Afrika kunnat konstateras. Tack<br />
vare bidraget från forskningsprogrammet<br />
Swedish Research Links kan man<br />
genomföra mer omfattande fältstudier<br />
och ett antal workshops.<br />
– Det öppnar en möjlighet för oss att få<br />
kontakt med fältarkeologer i södra Afrika<br />
och att diskutera keramiska fynd tillsammans<br />
med dem, säger Anders Lindahl.<br />
tvärsnitt 1/09<br />
Innocent Pikirayi är under våren ute<br />
på fältet tillsammans med en grupp<br />
studenter och samlar in keramik till en<br />
kommande workshop.<br />
– Vi hoppas att de ska ha en del material<br />
att visa upp. Men framför allt<br />
blir det ett tillfälle för oss arkeologer<br />
att tolka materialet och utbyta tankar<br />
och idéer om vad keramiken säger<br />
om dåtidens samhälle, säger Anders<br />
Lindahl.<br />
Han har själv ägnat sig åt arkeologiska<br />
studier i södra Afrika i 20 års tid och<br />
lärde tidigt känna sin samarbetspartner<br />
Innocent Pikirayi, som han också<br />
var handledare åt när denne studerade<br />
på universitet i Uppsala. Bidraget från<br />
Swedish Research Links-programmet<br />
innebär att de nu kan upprätta ett riktigt<br />
forskningssamarbete.<br />
BenGT ROLfeR, frilansjournalist<br />
Sök Swedish<br />
Research Links<br />
Ansökningstiden för årets utlysning<br />
inom forskningsprogrammet Swedish<br />
Research Links pågår fram till början av<br />
maj 2009. Swedish Research Links ger<br />
svenska forskare och forskare i Asien,<br />
Mellanöstern, Nordafrika och södra<br />
Afrika möjlighet att samarbeta. Projekt<br />
inom alla forskningsområden kan<br />
beviljas bidrag. Med bidraget kan forskarna<br />
bekosta gemensamma aktiviteter<br />
som resor, seminarier, publicering, utrustning.<br />
Tanken är att Swedish Research Links<br />
ska bidra till ömsesidig vetenskaplig och<br />
socioekonomisk utveckling i forskarnas<br />
respektive länder. Programmet finansieras<br />
av Sida, medan <strong>Vetenskapsrådet</strong><br />
administrerar det och svarar för den<br />
vetenskapliga bedömningen av ansökningarna.<br />
Samarbetet med Sydafrika är det<br />
äldsta inom Swedish Research Linksprogrammet.<br />
I höst firar det tioårsjubileum.<br />
Anvisningar och ansökningshandlingar finns på<br />
www.vr.se.<br />
Samarbetet med Sydafrika är det äldsta inom Swedish Research Links-programmet. I höst firar det tioårsjubileum. Bilden är från Pretoria, Sydafrika.
HERA utlyser<br />
medel<br />
HeRA – Humanities in the european<br />
Research Area – utlyser medel inom<br />
två forskningsprogram: kulturell dyna-<br />
mik: arv och identitet och humani-<br />
ora som källa till kreativitet och<br />
innovation.<br />
Bakom utlysningarna står nationella<br />
forskningsfinansiärer i 13 europeiska<br />
länder. Valet av de två områdena har<br />
gjorts utifrån konsultationer som finansiärerna<br />
haft med forskare i respektive<br />
land. Syftet med de gemensamma<br />
utlysningarna är att skapa<br />
möjligheter för forskare att samarbeta<br />
över nationsgränserna och med gemensamma<br />
ansträngningar söka lösningar<br />
på sociala, kulturella och politiska<br />
utmaningar som Europa står<br />
inför.<br />
För att en ansökan ska bli antagen<br />
måste den involvera forskare från<br />
minst tre av de länder som står bakom<br />
utlysningarna: Danmark, Estland,<br />
Finland, Irland, Island, Kroatien, Luxemburg,<br />
Nederländerna, Norge, Slovenien,<br />
Storbritannien, Sverige och<br />
Österrike.<br />
Maximalt 1 miljon euro kan beviljas<br />
per samarbete och projekten får pågå i<br />
upp till 36 månader. Sammanlagt omfattar<br />
programmet mellan 12,4 och 16,4<br />
miljoner euro.<br />
hera är ett av eu:s så kallade era-netprogram,<br />
som vid sidan av ramprogrammen<br />
är eu-kommissionens instrument<br />
för ökat internationellt forskningssamarbete.<br />
sista ansökningsdag är den 7 april 2009.<br />
Mer information finns på HeRA:s webbplats:<br />
www.heranet.info<br />
Världskongress med fokus på Eurasien<br />
Den 26–31 juli 2010 hålls en stor världskongress<br />
i stockholm kring slaviska och<br />
östeuropeiska studier. Omkring 1 500<br />
forskare från skilda discipliner väntas delta<br />
i evenemanget som har eurasien som<br />
övergripande tema. Inledningstalare är<br />
Michail Gorbatjov.<br />
Det blir den åttonde sammankomsten<br />
i en serie kongresser som har pågått<br />
sedan 1970-talet och som nu äger rum<br />
vart femte år. De tidigare kongresserna<br />
har hållits i Banff/Kanada (1974), Garmisch-Partenkirchen/Tyskland<br />
(1980),<br />
Washington/usa (1985), Harrogate/<br />
Storbritannien (1990), Warszawa/Polen<br />
(1995), Tammerfors/Finland (2000)<br />
och Berlin/Tyskland (2005).<br />
2010 års kongress, som går under<br />
rubriken Eurasia: Prospects for Wider<br />
Cooperation, kommer att handla om<br />
de tidigare kommunistländernas roll<br />
och situation i Europa och om en värld<br />
där många problem är globala och där<br />
Michail Gorbatjov föreläser<br />
gränsöverskridande samarbeten måste<br />
till för att hitta lösningarna.<br />
Kongressen kommer också att uppmärksamma<br />
att det är 25 år sedan<br />
Michail Gorbatjov inledde sin perestrojka<br />
(nydaning) och har därför bjudit in honom<br />
som talare.<br />
iccees åttonde världskongress arrangeras<br />
av Sällskapet för studier av<br />
Ryssland, Central- och Östeuropa samt<br />
Centralasien (Sällskapet) på uppdrag<br />
av International Council for Central<br />
and East European Studies. Stockholms<br />
universitet och Södertörns högskola<br />
står som akademiska värdar.<br />
för mer information om kongressen se:<br />
i stockholm 2010.<br />
www.iccees2010.se<br />
sällskapets webbplats: www.sallskapet.org<br />
Läs intervju med iccees koordinatör, tidigare<br />
Moskva-korrespondenten Disa Håstad,<br />
i nästa nummer av <strong>Tvärsnitt</strong>.<br />
tvärsnitt 1/09<br />
foto:sven-eriK sJöberg/scanPiX sWeDen
foto:george Platt lynes, ca 19 , © estate of george Platt lynes, neW<br />
DARWInÅReT<br />
Detta händer utomlands<br />
• University of Cambridge, som firar 800-årsjubileum i år, passar naturligtvis på att uppmärksamma sin<br />
forne student Charles Darwin. Utförligt program finns på: http://www.darwin2009.cam.ac.uk/darwin.<br />
• Darwin200 heter ett annat initiativ som samlat arrangörer över hela storbritannien.<br />
se www.darwin200.org för mer detaljer kring de hundratals evenemang som arrangeras under året.<br />
• I UsA återfinns Darwin Day Celebration: www.darwinday.org<br />
tvärsnitt 1/09<br />
Charles Darwin<br />
uppmärksammas<br />
med utställning<br />
Vart är människan på väg? Varför? Och<br />
vem eller vad ska ge oss vägledning? I<br />
år är det 200 år sedan evolutionsteorins<br />
fader Charles Darwin föddes och 150 år<br />
sedan han publicerade sitt revolutionerande<br />
verk om arternas uppkomst genom<br />
naturligt urval. Detta uppmärksammas<br />
med en vandringsutställning där besökarna<br />
utmanas att reflektera över människans<br />
eviga sökande efter mening och<br />
sanning med hjälp av tro och vetenskap.<br />
Som ett led i firandet av Darwinåret<br />
har <strong>Vetenskapsrådet</strong> tillsammans med<br />
Formas, Riksutställningar, Vitterhetsakademin<br />
och Länsmuseet på Gotland<br />
tagit fram vandringsutställningen Veten-<br />
skapelsen. Utställningen baseras på<br />
Charles Darwins utvecklingslära och<br />
har ambitionen att stärka förståelsen<br />
och intresset för forskning.<br />
” It is not the strongest of the<br />
species that survive, nor the most<br />
intelligent, but the one most<br />
responsive to change.”<br />
Det främsta syftet är att väcka ungdomars<br />
intresse för vetenskap och ge dem<br />
en chans att reflektera över vår världs<br />
ursprung och utveckling. Utställningen<br />
ska också vara en arena för kvalificerade<br />
möten mellan forskare, politiker, kulturliv,<br />
näringsliv och allmänhet.<br />
Vetenskapelsen hade vernissage på<br />
Charles Darwins födelsedag den 12 februari<br />
på Kulturcentrum i Ronneby, där<br />
den finns kvar till den 22 mars. Där-<br />
efter vandrar den vidare till Göteborg<br />
(5 maj), Siljansnäs (26 augusti) och Visby<br />
(17 oktober).<br />
För mer information om utställningen<br />
se: www.riksutstallningar.se
Prenumeration på <strong>Tvärsnitt</strong><br />
Priset för helårsprenumeration (4 nr) på<br />
<strong>Tvärsnitt</strong> är 200 kr per år. Universitets-<br />
anställda och studenter har rabatt och<br />
betalar 140 kr per år.<br />
För större gemensamma beställningar eller<br />
blockprenumerationer, kontakta Ragnhild<br />
Romanus, ragnhild.romanus@vr.se<br />
Prenumerationsbeställningar görs via:<br />
www.vr.se/tvarsnitt eller 08-50 59 33 45<br />
tvarsnitt.vr@cm.se<br />
Månadens projekt<br />
<strong>Vetenskapsrådet</strong> publicerar månadsvis<br />
resultaten från ett utvalt forskningsprojekt<br />
inom humaniora och sam-hällsvetenskap.<br />
Projekten som presenteras väljs ut vartefter<br />
resultaten återrapporteras till Vetenskaps-<br />
rådets ämnesråd för humaniora och sam-<br />
hällsvetenskap.<br />
Februari 2009<br />
Ideologi och förhandling bakom miljömärkta<br />
varor<br />
Miljömärkningar av livsmedel, el och skog<br />
styrs lika mycket av förhandlingar mellan<br />
olika särintressen, som av vetenskapliga rön.<br />
Sociologerna Mikael Klintman och Magnus<br />
Boström har granskat en ny politisk arena där<br />
insynen är begränsad.<br />
1:09, februari 2009<br />
Tidskrift för humanistisk<br />
och samhällsvetenskaplig forskning<br />
<strong>Tvärsnitt</strong> utges av <strong>Vetenskapsrådet</strong>.<br />
Adress:<br />
<strong>Tvärsnitt</strong>, <strong>Vetenskapsrådet</strong><br />
103 78 Stockholm<br />
Besöksadress: Klarabergsviadukten 82<br />
E-post: tvarsnitt@vr.se<br />
www.tvarsnitt.vr.se<br />
Redaktör:<br />
Helena Bornholm<br />
Tel: 08-546 44 350<br />
E-post: helena.bornholm@vr.se<br />
Ansvarig utgivare:<br />
Arne Jarrick<br />
Tel: 08-546 44 324<br />
Redaktionsråd:<br />
Kerstin Lidén<br />
professor i laborativ arkeologi, Stockholms<br />
universitet<br />
Per-Arne Bodin<br />
professor i slaviska språk, Stockholms universitet<br />
Lars Magnusson<br />
professor i ekonomisk historia, Uppsala universitet<br />
Layout: Erik Hagbard Couchér<br />
Tryck: CM-gruppen, Bromma 2009<br />
För åsikter som framförs i artiklarna svarar<br />
respektive författare.<br />
Projektansvarig:<br />
Ragnhild Romanus, Informationsansvarig HS,<br />
<strong>Vetenskapsrådet</strong><br />
Tel: 08-546 44 160<br />
E-post: ragnhild.romanus@vr.se<br />
Tidigare redaktörer:<br />
Tore Frängsmyr 1979–1985<br />
Sverker Sörlin 1986–1991<br />
Kjell Jonsson 1992–1996<br />
Martin Kylhammar 1996–2002<br />
Johan Lundberg 2002–2004<br />
Liselotte Englund 2004–2006<br />
Helena Bornholm 2006–<br />
Upplaga: 3 000 ex<br />
ISSN: 0348-7997
foto: privat<br />
krönika<br />
Anna Tunlid<br />
Vad är samhällsnyttig forskning?<br />
Frågan om forskningens nytta leder ofta till<br />
polariserade diskussioner. På ena sidan finns<br />
de som menar att man måste prioritera viss<br />
samhällsnyttig forskning. På andra sidan finns de<br />
som anser att forskningen härigenom riskerar att<br />
reduceras till beställd problemlösning, styrd av<br />
politiska och ekonomiska intressen, vilket hotar<br />
det fria kunskapssökandet. En annan, inte lika<br />
uppmärksammad fråga, är vad som egentligen<br />
utgör nyttig och användbar forskning. För vem<br />
och för vilka syften är forskningen nyttig?<br />
I dagens forskningspolitiska debatt har nytta<br />
kommit att bli närmast synonymt med begreppet<br />
innovation. Den nyttiga forskningen blir i<br />
detta sammanhang den forskning som leder till<br />
industriell utveckling och ekonomisk tillväxt.<br />
Innovationsperspektivet har fått mycket stort<br />
genomslag i forskningspolitiken och den ekonomiska<br />
tillväxten har – vid sidan om excellens och<br />
forskning i världsklass – blivit ett framträdande<br />
motiv i de forskningspolitiska prioriteringarna.<br />
Det märks också i de strategiska satsningar som<br />
föreslagits i den senaste forskningspropositionen,<br />
Ett lyft för forskning och innovation, där man<br />
har valt att långsiktigt stödja ett antal forskningsområden<br />
av stort samhällsintresse inom<br />
framförallt medicin, teknik och klimat. Vad som<br />
är slående i dessa satsningar är den vikt som<br />
läggs vid forskningens betydelse för industriella<br />
tillämpningar och näringslivets utveckling.<br />
Något man också kan lägga märke till är att<br />
trots att de utvalda forskningsområdena rör breda<br />
samhällsfrågor som kommunikationsteknologi,<br />
energi och hållbart utnyttjande av våra naturresurser<br />
så handlar forskningsansatsen i många<br />
fall om att lösa specifikt angivna problem. Denna<br />
kunskapsuppbyggnad är säkert viktig, men med<br />
dessa preciserade avgränsningar begränsar man<br />
utrymmet för alternativa frågeställningar och nya<br />
infallsvinklar. Man kan också fråga sig var propositionens<br />
inledande formulering att humaniora<br />
och samhällsvetenskap är nödvändiga för att ”förstå<br />
vår samtid och kunna lägga grunden för en<br />
mänskligare framtid” tog vägen. Avsaknaden av<br />
humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning i<br />
de strategiska satsningarna är anmärkningsvärd.<br />
Det innebär att man inte har insett behovet att<br />
analysera det ömsesidiga samspelet mellan den<br />
teknisk– vetenskapliga utvecklingen och det omgivande<br />
samhället. Att förstå grunderna för mänskligt<br />
handlande och de samhälleliga mekanismerna<br />
är lika viktigt som de tekniska lösningarna när<br />
förändringar i samhället ska genomföras.<br />
Forskningens nytta och användbarhet kan inte<br />
reduceras till ekonomisk nytta och snäv problemlösning.<br />
Att framhålla kunskapsutvecklingens<br />
betydelse för den ekonomiska tillväxten är i och<br />
för sig inget nytt, det är ett ofta använt argument<br />
inom forskningspolitiken. Men i dagens forskningspolitik<br />
har den ekonomiska nyttan blivit ett<br />
så dominerande motiv att den riskerar att skymma<br />
andra värden i kunskapsproduktionen. I den samhällsnyttiga<br />
forskningen bör också ingå att skapa<br />
förståelse och sammanhang i en tid av snabba förändringar,<br />
men även att utmana och problematisera<br />
rådande förhållanden och bidra till en kritisk<br />
reflektion kring samhällets utveckling. Forskningen<br />
kan inte ge lösningar på olika samhällsfrågor,<br />
det är till syvende och sist en politisk uppgift.<br />
Men man kan ge kunskapsunderlag för att diskutera<br />
dessa frågor. I dessa sammanhang bör många<br />
skilda forskningsperspektiv medverka.<br />
ANNA TUNLID,<br />
Vetenskapshistoriker, universitetslektor,<br />
Forskningspolitiska institutet, Lunds universitet