Här - QX

Roberth och Isak
Forts. från sid 18.
i Örebro idag, vill ni bo kvar?
Roberth: Ja, det vill vi.Vi bodde i
Stockholm ett år när Isak fick jobb där
men jag gillar Örebro och bor gärna
kvar. Det är lagom stort här.
Isak: Jag pluggar ju till psykolog på
universitetet, och när utbildningen är
klar får vi väl se var jag kan få jobb.
Gärna i Stockholm.
Roberth: Jag flyttar dit Isak flyttar
(skrattar).
Isak: Åh! (Isak ger Roberth en puss
på huvudet).
Vill ni ha barn?
Roberth: Inte än, vi har pratat om
det men det är inget vi känner har
någon prioritet idag.Vi vill leva våra liv
först och göra och se saker. Sen får vi
se.
Är ni involverade i ”homokampen”
på något sätt?
”för mig är äktenskapet
ett sätt
att visa omvärlden
hur mycket vi
älskar varandra”
Isak: Jag tror vi gör mer genom att
vara öppna med de vi är. Det kan nog
påverka mer än om vi skulle gå med i
en organisation.
Roberth: Sen är ju vår bok en slags
homokamp. En barnbok med hbt-tema.
Det behövs.
Vad krävs för att ni ska hålla
ihop?
Isak: Att vi löser konflikter. Att vi
diskuterar igenom saker när vi är oense.
Saker får inte bara lämnas. Och att vi
aldrig går och lägger oss osams.
Känner ni fler homosexuella
här?
Roberth: Ja, men inte så många
faktiskt.
Är det viktigt att umgås med
andra homosar?
Isak: Nej, det viktigaste är ju att
umgås med personer man gillar, oavsett
om de är homo eller hetero. Men visst
känner vi några homosar.
Ska ni vara med på Örebro
Pride?
Roberth: Ja, vi gick i paraden förra
året. Och vi kommer nog vara med i år
också. Både i Örebro och i Stockholm.
är mycket glada för det stundande
bröllopet, och hennes äldre syster är
högst delaktig i planeringen.
– De har stöttat från första stund
och ser hur bra jag mår. Det betyder
oerhört mycket för mig, fastslår
Fredrika.
Katias syster är precis lika stöttande
och längtar tills lillasysterns bröllop.
- Pappa är också glad, men inte en
man av många ord. Han sa bara, ”om
du är nöjd så är jag glad för din skull”.
Han är väldigt laidback.
Katia och Fredrika känner bara ett
samkönat par som bor i närheten, ett
äldre tjejpar, annars har de få samkönade
par i bekantskapskretsen.
- Folk vet vilka vi är här omkring.
Det är inte så att vi håller handen och
pussas och så, men på en mindre ort
har folk koll på varandra och de äldre
kan tissla och tassla när vi är på affären
eller sånt. Det stör mig. Sköt era egna
liv, tycker Fredrika.
Men hon tillägger också att folk på
orten som känt till henne för hennes
struliga sätt när hon var yngre, är glada
att hon hittat rätt.
- De tycker att det är kul att jag
mår bra idag, och att jag träffat nån jag
älskar.
Hur får ni ert förhållande att
fungera?
- Det finns ju inga givna regler,
men jag tror det är viktigt att man är
nyfiken på varandra. Att fortsätta
-22-
”mamma och pappa
har stöttat från
första stund och
ser hur bra jag
mår. Det betyder
oerhört mycket
för mig”
intresseras och fascineras. Kärlek är en
färskvara som man måste hålla vid liv
hela tiden. Och passa på att hitta på
saker som gör vardagen roligare, spar
det inte till helgerna, menar Katia.
– Vi är också bra på att följa upp
när vi bråkat och ta reda på vad som
egentligen hände. Det är viktigt att
prata med varandra och inte vara rädd
att kritisera eller ta upp saker man
ogillar hos den andra. Sen behöver
man inte förändra sig, men det ska vara
uppe för diskussion i alla fall, fastslår
Fredrika.
Klädseln för den stora dagen är
klar till femtio procent. Katia visar upp
ett snyggt axelbandslöst cremevitt
fodral.
– Jag ska bara äta upp mig lite för
den sitter lite löst vid midjan, skrattar
hon.
Fredrika är inte lika uppåt över
klädbestyren. Hon hade visserligen
beställt en klänning från samma företag
som sin blivande fru, men muttrar att
hon såg ut som ett ”Barbiearsel” och
Katia och Fredrika
stuvade in den i garderoben igen. Och
nu är det tveksamt om det ens blir
klänning.
- Jag har alltid sett mig gifta mig i
klänning, men det viktigaste är att jag
känner mig bekväm, och blir det då i
byxor så blir det så. Det får vi se,
fastslår hon bestämt.
Efter bröllopet väntar jobb och
studerande, smekmånaden får vänta tills
de båda har pengar. Och i höst ska de
antagligen skaffa hund, en flatcoated
retriever. Barn finns också med i framtidsplanerna.
Men medan Fredrika ser
barn som ett projekt om några år så
hade Katia helst velat skaffa barn just
nu.
– Det suger i kroppen varje gång
jag åker förbi en förlossningsklinik, och
det har det gjort sedan jag var sjutton.
Jag är ju ändå snart tjugofem, säger
hon, medan Fredrika understryker att
hon faktiskt är ung fortfarande och att
de har hela livet på sig.
Känner ni båda att det är för
resten av livet när ni ställer er i
kyrkan den 27 juli?
- Ja, det gör vi.Vi har sett varandra
då vi varit som sämst, både sårbara och
sköra. Det gör att vi har ett starkt band
till varandra som kommer att hålla, och
den 27 juli blir det bandet ännu starkare,
säger Katia och smeker Fredrikas
hand.
FOTO RONNY LARSSON