Här finner Du nyhetbrevet som PDF - Svenska Jägareförbundet

NYHETSBREV!
UTGIVNING DECEMBER 2012 AV JÄGAREFÖRBUNDET VÄSTMANLAND
ANSVARIG UTGIVARE TORBJÖRN LARSSON, TORBJORN.LARSSON@NORTUNA.SE
FORM OCH REDAKTION: ÅSA SÖDERBERG, RIPJAGAREN@GMAIL:COM
NÄSTA UTGIVNING MAJ 2013. MATERIAL INLÄMNAT SENAST 15 APRIL
Ledare
Västmanlandsnytt Nr 2 2012
JAKTEN PÅ FRAMTIDEN
Svenska Jägareförbundet står inför ett vägval. På stämman i juni kommer
ombuden att välja en ny strategiskt färdriktning som ska göra förbundet
starkt och framgångsrikt även i framtiden.
Förändringsarbetet går under
namnet ”Jakten på framtiden”
och du som enskild medlem
kommer att få möjligheter att
påverka den strategiska utvecklingen.
Jag hoppas att du utnyttjar
den möjligheten – varje
medlem räknas.
Vildsvin
Vildsvinen tar en allt större del i
debatten. Där t.ex ordföranden
i Sveriges jordbruksarrendatorers
förbund, Lennart Johansson
vill utrota vildsvinen. Det
finns bara ett sätt att lyckas med
viltförvaltning och det har tyvärr
inte alla insett. Vi får bara
hoppas att fler inser vikten av
att både jägare, markägare och
arrendatorer behöver samverka
för att lyckas. Länsförbundets
vildsvinsgrupp har tagit fram
en handlingsplan för vildsvin i
Västmanland. Ett gediget och
seriöst arbete som kommer
publiceras under vintern.
Vargen
Den enskild största frågan för
jägarna i Västmanland är vargen.
Lena Ek har föreslagit 180
vargar – vilket är ett beslut i rätt
riktning. Politik är invecklat och
jag har stor respekt för vår demokratiska
ordning. Demokratins
förutsättningar är att förändringar
tar tid men ”myntet”
har också en baksida. Det som
oroa mig mest är att ingen politiker
eller tjänsteman har visat
på en regional lösning i vargfrågan.
Länets rovdjurstryck måste
bli mindre och jag tror inte att
Naturvårdsverket har Västmanlands
bästa i tankarna när deras
tjänstemän tittar på en vargförvaltningsplan.
Det finns endast
en lösning i vargfrågan och det
är en regional acceptans, men
jag är inte säker på att alla har
förstått det.
Det säkraste sättet för att vi ska
få jaga och förvalta det vilda
även i framtiden är att vi blir fler
jägare och att Jägareförbundet
får fler medlemmar . Jag skulle
bli glad om du som medlem hör
av dig till mig med synpunkter
och idéer på hur vi kan förbättra
vårt arbete som förtroendevalda
– vi arbetar för dig. Tycker
du också att förbundets arbete
är viktigt så blir jag än gladare
om du värvar en medlem.
Med en önskan om en God
Jul och Ett Gott Nytt År!
Torbjörn Larsson
Ordförande
JägareförbundetVästmanland
torbjorn.larsson@nortuna.se

Konsulenten
Älgförvaltning är inte alldeles enkelt. Man behöver
ha en hel del fakta för att kunna få den
älgstam man vill ha.
”
Västmanlandsnytt Nr 2 2012
Älgförvaltning i Vargland
Att förvalta älgar i områden
där det finns vargrevir ställer
till det ännu mer. Dels blir
hundjakten förstörd, men det
är inte det vi ska ta upp här.
Tar vi bara den delen som gäller
förvaltningen så vet vi idag
att ett vargrevir tar 120 älgar,
varav ca 75 % är kalv. Vi måste
veta revirets gränser för att veta
var de tar älgarna och här har
länsstyrelsen den kunskapen.
En kalv per dag
Nästa viktiga detalj är att veta
var året lya varit belägen. Under
sommaren tar vargen mest
ca en mil från lyan, och då är en
älgkalv så liten att vargen tar en
kalv varannan dag. Så i området
runt lyan blir få kalvar som finns
levande till älgjakten. Under
vintern räcker en älg längre då
den är större. Detta har man sett
vid spårningar under vintern.
Utgå från vagantalet
Har man en älgstam som har lagom
täthet och får ett vargrevir
måste man räkna ifrån de älgar
som vargarna tar innan man
lägger sin avskjutningsplan.
Vet man antalet älgar man har,
samt reproduktionen och sedan
räknar bort de vargtagna och
övrig dödlighet får man de antal
älgar som jägarna kan fälla för
att stammen inte ska minska. Är
älgstammen under 6/1000 per
ha blir det nästan inget kvar till
jägarna.
Viktigt med hög kalvandel
När beskattningen görs är det
ändå viktigt att andelen kalv är
hög. Finns inga kalvar och man
i stället fäller vuxna älgar kom-
När beskattningen
görs är det fortfarande
viktigt att andelen kalv
är hög.
mer älgstammen att minska.
Det är i vargrevir ännu viktigare
att de älgar som är kvar är
produktiva djur så att det finns
älgar till både jägarna och varg-
arna. Sparas för många kalvar
och man fäller vuxna älgar finns
inga produktiva djur till nästa år.
Detta kan göra att man inte kan
jaga älg förrän man har 8/1000
ha då vargarna tar allt upp till
dess. Det blir nästan ännu viktigare
att fälla mer kalv än vuxna
i vargrevir för att inte stammen
ska minska för fort.
Jaktvårdskonsulent Lars Björk
lars.bjork@jagareforbundet.se
Bild: Fotoakuten

Kontoret Västerås
Administratören
Snön faller och vintern gör sig påmind. Här på
kontoret märks det att under detta år har det
hänt mycket i Svenska Jägareförbundet.
Våra almanackor är fullbokade
samtidigt som vi går mot en
ny spännande framtid tillsammans.
Under november månad
har vi varit på konsulentdagar
och administratörsdagar, där vi
bland annat har fått information
och utbildning om föreningsservice,
företagsekonomi, medlemsadministration,
projekt
inom Svenska Jägareförbundet,
utbildningar, viltförvaltningen,
rovdjur, jaktlagstiftningen, juridiska
frågor, nya hemsidan, viltmat,
viltövervakning och mycket
annat kopplat till allmänna
uppdraget.
Ny hemsida
Svenska jägareförbundets hemsida
kommer att få en ny layout
och bli mer tillgänglig. Fokus på
den nya hemsidan ligger självklart
på oss medlemmar och
vårt allmänna uppdrag. Man
kommer att känna igen sig i en
renare miljö och alla länsföreningar
kommer enklare att kunna
skriva sina nyheter eller annonser.
Större nyheter från länsförbunden
kommer att finnas
på den nationella hemsidan.
Administratör Anna Sahlander
anna.sahlander@jagareforbudet.se
Västmanlandsnytt Nr 2 2012
”
Vi kommer att
känna och få en bild av
att vi är tillsammans,
Stor Stark och Omtyckt!
Här når Du Jägareförbundets
kontor i Västmanland:
Iggebygatan 8
722 20 Västerås
Jaktvårdskonsulent
Lars Björk:
lars.bjork@jagareforbundet.se
Administratör
Anna Sahlander
021-182561
Kretskontakt:
Kretsordförande:
Fagersta-Norberg
Roger Andersson
roger.andersson@secotools.com
Skinnskatteberg/Surahammar
Sören Lundberg
lundberg.soren@telia.com
Köping Hallstahammar
Jan Carlsson
janc@spray.se
Fagersta-Norberg
Roger Andersson
roger.andersson@secotools.com
Arboga
Claes Johansson
claes.bertil@telia.com
Västerås
Emil Stolpe-Nordin
emil.sn@spray.se
Sala
Mårten Olsson
marten.olsson@frobergs.nu
Glöm inte att Du på kontoret
i Västerås och via förbundets
hemsida har många fina
presentidéer inför julen!

Nytt från
Länsstyrelsen
Västmanland
Två nya naturreservat i
norra länsdelarna.
Länsstyrelsen har beslutat att
bilda de två naturreservaten
Silvtjärn i Norberg och Jättåsarna
i Fagersta. Syftet är att bevara
äldre kalkpåverkad barrskog
och sällsynta arter av djur och
växter. Dessutom är syftet att
öka allmänhetens möjligheter
till friluftsliv och naturupplevelser
i områdena som också passeras
av Bruksleden.
Silvtjärn
Silvtjärn ligger fyra kilometer
väster om Norberg och är en
gammal bergslagsskog i miniatyr.
Här kan man uppleva mossbevuxen
naturskog, hitta gamla
gruvhål, botanisera bland de
kalkrika kärrens artrikedom
och sitta på en bänk och uppleva
sjöns stillhet. Utvidgningen
gör att sjön blir en naturlig del
av reservatet och att området
blir mer lättillgängligt. Tanken
är att barrskogen ska få stå ifred
för att få åldras naturligt. Sveaskog
äger marken i båda reservaten.
– Vissa arter är idag sällsynta eftersom
de har svårt att etablera
sig i den vanliga produktionsskogen.
Naturreservaten fyller
på det viset en viktig funktion
för den biologiska mångfalden,
säger Anna Fridén, enhetschef
på Länsstyrelsen.
Västmanlandsnytt Nr 2 2012
Vinterns Lodjurstilldelning
Naturvårdsverket har tilldelat mellersta rovdjursförvaltningsområdet
40 lodjur för vinterns licens- och skyddsjakt. Länsstyrelserna
har valt att fördela samtliga 40 lodjur till licensjakt.
Inför den kommande licensjakten har länsstyrelserna tillsammans
beslutat om följande tilldelning. Siffran inom parentes
visar tilldelningen vid 2012 års licensjakt på lodjur:
Stockholms län 2 (2)
Uppsala län 10 (14)
Västra Götaland 4 (2)
Värmland 6 (7)
Örebro 6 (2)
Västmanland 2 (5)
Dalarna 4 (2)
Gävleborg 6 (3)
Jaktiden beslutar länsstyrelsen om och detta har inte gjorts i skrivande
stund.
Jättåsarna
Jättåsarna ligger drygt fyra kilometer
väster om Fagersta och
innehåller många gamla gruvhål.
Området är ovanligt kalkrikt
och därför finns också en stor
artrikedom som är värd att bevara.
Planen är att gynna vissa
arter genom röjning och slåtter.
Dessutom genomförs röjning
vid gruvor och kulturlämningar
för att bevara och tydliggöra
områdets kulturhistoriska värde.
Bland annat Augustagruvan
är väl värd ett besök både för
den intressanta kulturmiljön
och för den rika ängsfloran.
Stigar och parkeringar
Länsstyrelsen ska även anlägga
nya stigar och parkeringar för
att underlätta för människor att
ströva i de två naturreservaten.
Bild: Fotoakuten
Dessutom ska nya informationstavlor
sättas upp.
– Bruksleden passerar genom
båda reservaten och vår förhoppning
är att de ska ytterligare
höja naturupplevelsen för
de som vandrar på leden, fortsätter
Anna Fridén.
Reservaten är också ett exempel
på att det går att förena en
eventuell framtida gruvdrift
och bevarande av naturvärden.
I föreskrifterna framgår
att reservatsbildningen inte
hindrar gruvbrytning på större
djup under områdena, så
länge inte utpekade naturvärden
i övre delar skadas.
Material hämtat från Länsstyrlsens
hemsida. Du kan även prenumerera
på Länsstyrelsens nyhetsbrev!

Salakretsen
För 5:e året i rad välkomnades
jaktledare och ansvariga för älg
områden till Ösby Naturbruksgymnasium
för en informationsträff
om årets älgjakt och
älgförvaltning. Ett 50-tal personer
kom till Ösby Naturbruksgymnasium.
Inbjudna var även
ÄFO 1 som gav sin syn på möjligheter
till koll på beräkning
av betesskador. Länsstyrelsen
som skulle försvara och förklara
de nya och höga fallavgifterna
och nya älgdatabasen fick
tyvärr förhinder i sista stund.
Länsjaktvårdskonsulent Lars
Björk förklarade nya älgjaktsystemet
och visade älgobs och avskjutningsstatistik
från tidigare
år, upplagt efter nya ÄFO-områden.
Älgobsen och avskjutning
rapporterat i viltdata
förs enkelt över till Länsstyrelsens
älgdatabas. All avskjutning
rapporteras inom 14 dgr.
Älgstammen
Den allmänna uppfattningen
är att älgstammen är oförändrad
eller svagt ökande. Rapporter
efter ordinarie älgjaktsveckan
vittnar om gott om älg,
om än ojämt fördelad. Flera
större tjurar har varit synliga
och några har även blivit
skjutna. Inget jaklag har ännu
spillningsinventerat. De flesta
fortsätter också med löshundsjakt
trots risk för vargangrepp.
Västmanlandsnytt Nr 2 2012
Ett välbesökt informationsmöte på Ösby Naturbruksskola ägde rum i oktober.
Kretsordförande Mårten Olsson berättar nedan om mötet och de aktuella frågeställningarna
i kretsen.
Rätten till fälld älg
Diskussionerna var livliga om
”rätten till fälld älg ”vid påskjutning
och som gått över
gränsen med dubbla avräkningar.
Även funderingar om
det ska sparas kalv till vargen
och då även spara vuxna för
att hålla kalvprocenten hög.
Älgadministration
Mötet var överens om att det
måste fram en fullständig redovisning
av kostnader för administrationen
av älgjakten till
kommande år även om hoppet
finns att den överklagan som
är inlämnad på fallavgifterna i
år ska resultera i något positivt.
En grupp med en person från
varje krets föreslogs att aktivt
informera VFD och politiker om
jaktens betydelse för viltförvaltningen.
Frågan om gemensam rovdjursinventering
i vinter från jägarna
i Salakretsen blev ett enhälligt
nej! eftersom myndigheterna
inte har lyssnat på oss och godkänt
riktiga familjegrupper tidigare
Jägarförbundet Västmanlands
sexpunktsprogram skall
fortsätta gälla var också alla
överens om
Sala Jvk Mårten Olsson
Vill Du komma i kontakt med Salakretsen?
marten.olsson@frobergs.nu
Bild: Fotoakuten

Köping/Hallstaskretsen
Damskytte
Kretsens årliga damskytte
( JAQT) gick av stapeln vid Hallstahammars
jaktskyttebana den
femte maj, med mycket god
uppslutning. I år gästade 13 damer
evenemanget, vilket var
nytt deltagarrekord. Arrangemanget
var som vanligt mycket
uppskattat av både deltagare
och arrangörer.
Skyttesimulator
Veckorna tolv och tretton fanns
skyttesimulatorn på plats i
Berga Folkets hus. Även den
kommande våren kommer
den att finnas uppställd för
träningsskytte, vilket vi varmt
Västmanlandsnytt Nr 2 2012
Skytteimulator och damskytte har varit årets större sammankomster
i Köping/Hallstakretsen raporterar Anders Källestedt.
Välbehövligt näringsintag på damskyttet!
Foto: Åsa Söderberg
rekommenderar att utnyttja!
Det finns för övrigt ännu inga
planerade aktiviteter under vintern/våren
2012-2013.
Ungdomsansvarig har för i år
tillkommit i kretsen så kretsen
hoppas på en mycket aktiv höst
2013!
Just nu
Diskussionsämnen som just
nu är aktuella inom kretsen är
framför allt kretsgränserna.
Sekreteraren är kretsens delegat
i gruppen som har till uppgift
att ta fram ett övergripande
förslag för kommande kretsgränser
till länsförbundsstyrelsen.
Till det senaste kretsstyrelsemötet
hade ännu inte denna
grupp kommit fram med något
förslag.Vildsvinsförvaltningen i
länets arbetsgrupp ligger i samma
läge som ovan, där de haft
svårt att hitta mötestider med
tillräckligt deltagarantal varför
det ännu inte funnits underlag
framme för kretsstyrelsen att
diskutera.
Älgförvaltningen är alltid ett populärt
samtalsämne men den
allmänna bilden är att älgtilldelningen
för året överlag inte har
givit upphov till kommentarer
inom kretsen.
Om man skall bli jägare kan man aldrig
börja tidigt nog! Vi önskar denna lilla tjej
lycka till! Foto: Åsa Söderberg
Taktiksnack mellan varven.
Foto: Åsa Söderberg

Västmanlandsnytt Nr 2 2012
Skinnskatteberg Surahammarskretsen
Några glada gästjägare besökte ett jaktlag i Skinnskatteberg för sin drömjakt,
lyckan var ömsesidig då vårt jaktlag lyckades infria drömmarna...
Årets första älgjaktsvecka var
två schweitsare inbjudna på
jakt till vårt jaktlag i Bysala. De
var båda inbitna jägare i sitt
hemland men hade aldrig varit
i Sverige. Deras största önskan
var att få vara med på svensk
älgjakt. De bodde på Kungsbyn
då Henrik Ludvigsson är med
i vårt jaktlag. Första dagen på
deras vistelse deltog de i såväl
klövviltsjakt, som gösfiske på
Mälaren och andjakt i Västerås.
Job Müller sköt en räv på första
såten och fick dessutom några
änder på kvällsjakten. Fisket
gick dock inte lika bra. Men det
var trots allt andra dagens jakt
som var den som fått gästerna
att bege sig till Sverige. Älgjakten!
Efter spännande jakt fick
Job till sin stora glädje fälla en
älgkalv. Personligen har jag nog
aldrig sett en vuxen man så uppenbart
lycklig! Sannolikt kommer
våra jaktgäster tillbaka!
Skinnskatteberg/Surahammar
Sören Lundberg
Efter spännande jakt fick Job till sin stora glädje fälla en älgkalv.
Personligen har jag nog aldrig sett en vuxen man så uppenbart lycklig!
Sannolikt kommer våra jaktgäster att dyka upp igen!
Text och foto: Sören Lundberg
Ge bort ett medlemsskap i Jägareförbundet i julklapp!
När ideérna tagit slut inför julens klappar är det ingen dum idé att ge bort
ett medlemsskap i Jägareförbundet. Det är faktiskt inte bara jägare som
har glädje utav ett sådant medlemsskap. Kanske kan det bidra till ett ökat
intresse för jakt och dessutom några nya jägare, men också en bredare kunskap
om djur, natur och jakt, och inte minst ett ännu större förbund att
tillhöra!

Ungdomsansvariga
Här hittar Du kontaktpersonerna!
Fagersta-Norberg
Vakant
roger.andersson@secotools.com
Skinnskatteberg/Surahammar
Anna Karlsson
kar@kth.se
Köping Hallstahammar
Claes Carnbring
carnbrings@telia.com
Arboga
Vakant
claes.bertil@telia.com
Västerås
Markus Petersson
markus.munga@hotmail.com
Sala
Tomas Jonasson
tomas.jonasson@u.lrf.se
Vill Du delta i ungdomsarbetet?
Kontakta gärna någon av ovanstående
Ungdomsavdelningen
framför här sitt varmaste
tack till Stora Enso för
den generösa upplåtelsen
av jaktmark för länets
ungdomar!
Västmanlandsnytt Nr 2 2012
Ungdomsjakt
Att ge sig ut på sina första jakter är spännande,
oavsett i vilken ålder vi börjar jaga. Men att få
chansen till jakttillfälle är ibland inte helt enkelt.
Ett mycket uppskattat inslag under hösten
är därför den årliga ungdomsjakten som Tomas
Jonasson och hans kamrater arrangerar.
Med Stora Enso som sponsor av jaktmarken
görs detta möjligt!
Vi samlades klockan sju på
morgonen vid macken i Virsbo.
Efter genomgång om förutsättningarna
för dagens jakt var alla
taggade. Lovligt vilt för dagen
var två älgkalvar och ett vuxet
hondjur.
När alla kommit på pass, släpptes
två löshundar, en gråhund
och en jämthund. Det dröjde
inte så lång stund innan jämthunden
fick älgkontakt. Men älgarna
hade troligen fått vind
och smet ut ur såten. Oskar
med gråhunden meddelade
att det var mycket spår
och hunden hade dragit söderut.
Plötsligt blev det upptag
igen och en stund senare
så small det på pass nummer
åtta, där en ung glad jägare
satt! Den stolte jägaren meddelade
att han skjutit en kalv!
Efter fika och korv tog vi ett nytt
område. Det gick ut tjur och ko
kom det rapport om innan jakten
var i gång. Oskars gråhund
tog upp och det bar iväg ut mot
Hans Elg som satt som fadder.
De såg älgarna både länge och
väl. Den välbekanta frossan kom
smygande så Hans tog över sköt
dagens andra kalv. Stämningen
var på topp när vi samlades och
summerade dagen.
” Den
stolte jägaren
på pass åtta lät meddela
att han skjutit en kalv!
Dagens enda deltagande tjej,
Malin, hade skaffat eget vapen
i år och vi hoppas att hon och
hennes jaktkamrater skall få
många fina jaktminnen de kommande
åren! För frågan kom naturligtvis
upp om det skulle bli
älgjakt även nästa år...

JAQT & Hund
Västmanlandsnytt Nr 2 2012
Kvinnliga nätverket JAQT har under det gångna sett en ökning av skytteintresset
hos Västmanlands kvinnor. Det vill vi givetvis ta fasta på inför
nästa års program! En kort rapport också om hundträffen som gav ett
otroligt gensvar med små medel!
JAQT
Anita och Sirkka-Liisa har troget
hållt igång skyttet varje onsdag
kväll på Hallstahammars jaktskyttebana,
med start i maj och avslutning
innan jaktstart på hösten. Uppslutningen
är, och har varit god, ett
10-tal kvinnor ansluter sig varje
vecka och får förutom bra skytteträning
också en viktig gemenskap.
Våra två kulskytten på Stockumla
var också välbesökta på lördagseftermiddagarna,
sista lördagen höll
vi på ända till kl.17.00, och kunde
säkert hållt på längre om vi fått för
banans regler! Önskemål har framkommit
att man vill ha ytterliggare
ett tillfälle för kulskytte 2013.
Programmet för 2013 är
preliminärt ännu så länge, men
kommer att mailas ut till de som
finns på vår maillista, i januarisamt
publiceras på JAQT´s sida under
länsföreningen. Här brevid följer
dock i korta drag vad som kommer
att hända!
Sirkka-Liisa Johansson
Anita Byhlin
Preliminärt program 2013
Januari-Februari
Vilthanteringskurs 4 timmar
Lär Dig ta ur, flå och stycka vilt för
optimalt utbyte och bästa hygien!
Mars
Vapendag 3 timmar
Få en grundlig genomgång av hur du
sköter Ditt vapen på bästa sätt och
lär Dig välja rätt ammunition!
Lördagen den 4:e maj
Tjejskytte på Hallstahammars
skjutbana. Kom och värm upp inför
säsongen. Vi bjuder på kaffe och grillat!
Maj-juli
Hagelskytte för tjejer på Hallstahammars
skjutbana varje onsdagskväll!
Lördagen den 29.e juni
Lördagen den 27.e juli
Kulskytte för tjejer
Bana meddelas senare
Augusti
Hagelskytte för tjejer på Hallstahammars
skjutbana varje onsdagskväll!
September
Vi övergår till jakt innan höstens
inomhusaktiviteter!
Åsa Söderberg
ripjagaren@gmail.com
070-741 59 97
SirkkaLiisa Johansson
s-l.johansson@swipnet.se
070-536 44 59
Anita Byhlin
anita45skog@live.se
070-998 59 58
Hund
Hundträffen som ursprungligen
planerats till maj, fick dessvärre
ställas in på grund av det minimala
intresset från såväl projektgrupp
som rasklubbar. Men skam
den som ger sig. I samarbete med
Kungsbyn, Studiefrämjandet,
Nordic Hundfoder, SSRK och
Beringens hundpensionat bjöd
JAQT och Västmanlands Hund in
till en hundträff på Kungsbyn den
17 november. Det anmäldes sig
62 personer på en en dryg vecka!
En härlig blandning av hundraser
kom med sina hussar och matttar
till eftermiddagens aktiviteter.
Workshop i apportering med
SSRK, föreläsnining om hundfoder
och trivsamt mingel. Skyttesimulatorn
var på plats och det fanns ett
klart uttalat önskemål att göra om
detta igen till våren. Tyvärr hade
djurdoktorn ett akut återbud från
sin veterinär som skulle föreläst
om första hjälpen för jakthundar.
Men det är bara att ta nya tag och
lägga in detta i vårens program.
Stort tack till alla som ställde upp
och gjorde en kanonfin eftermiddag,
trots av väderguden var på
sitt sämsta humör. Men hundfolk
är tåliga! Vill Du vara med i vår
hundgrupp-som aktiv? Jag skulle
glädja mig mycket om vi blev ett
gäng som kan driva både eftersöksmästerkapen
och en ny hundträff!
Välkomna!
Åsa Söderberg
ripjagaren@gmail.com

Jägareförbundets Projekt Viltmat,som
startade i Västmanland
2012, har i år stuckit ut
hakan ordentligt och har förhoppningen
att det under hösten
skall ha serverats minst
1 miljon portioner Viltmat i hela
Sverige genom projektets försorg!
I januari vet vi svaret!
Jägareförbundet har, med stöd
från Jordbruksverket i projektet
Matlandet Sverige, fått uppdraget
att jobba för en hållbar
kedja från jägaren i skogen via
vilthanteringsanläggningar och
vidare till konsument, butik och
restaurang. Det har skett i en
trestegsraket som startade med
att Jägareförbundet Västmanland
initierade projektet 2010.
Västmanlandsnytt Nr 2 2012
Viltmatsprojektet växer!
Det projekt som hade sin vagga i Västmanland för tre år sedan, har nu fått sin
spridning till hela Sverige, och det tycks inte som det kommer att stanna där...
” Tillgängligheten
måste bli större eftersom
undersökningar
visar att många fler än
jägarna själva skulle
vilja äta mer viltkött
om de bara visst hur de
skulle få tag i det, säger
Sven-Åke Larsson.
Syftet är givetvis att ge konsumenten
en ännu större möjlighet
att bekanta sig med det rika
skafferi som våra svenska
skogar erbjuder, eftersom undersökningar
visat att många
fler än jägarna själva vill äta mer
viltkött om de bara visste hur de
skulle få tag i det, säger Sven-
Åke Larsson som lett projektet
sedan starten.
Älgteriyaki med friterad vitlök.
Bilden frånur Susanne Jonssons kokbok.
www.viltmat.nu
Även till sjöss!
Årets Viltmatsatsning och
sträcker sig inte bara över fastlandets
kommuner, restauranger,
hotellkedjor som Scandic,
och butiker, utan även ut till
sjöss med hjälp av Eckerölinjen!
Projektet har också varit inbjudet
till matlandsdagarna och
ligger utlagt på jordbruksverket
och landsbygddepartementets
hemsidor.
Stort gensvar hos krögarna
Det allt större intresset hos konumenten
och därmed ett ökat
tryck på restaurangerna att servera
vilt gör att många krögare
nu har en stående vilträtt hela
hösten. Det är alltifrån lyxrätter
till lokala pizzerior som anammat
trenden. Det är givetvis en
stor vinst för jägarna som här
får en helt ny och väl förankrad
acceptans för jakten hos allmänheten.
Vi ser alltså inte bara nya
konumenter av viltkött, vi har
också fått en ny grupp som vill
bli jägare själva. Ett exempel är
det jaktlag som idag till största
delen består av välrenommerade
kockar och krögare från
Stockholm som numera jagar
tillsammans i Västmanland. En
av dem, Marco Baudone, möter
Du lite längre fram i nyhetsbrevet!
Projekt Viltmat
Sven-Åke Larsson
För mer information:
Sven-Åke Larsson, Projektledare
Viltmat 0708-27 95 93
Torbjörn Larsson, Ordförande
Jägareförbundet Västmanland,
0708-188100

Vilt gav kocklandslaget nytt guld
i Kock-OS!
Det blev guldregn till Kocklandslaget
när matlagnings-OS
avgjordes i tyska
Erfurt 10 oktober 2012. Det
svenska kocklandslaget vann
samtliga fyra kategorier som
ingår i tävlingen. Till varmrätt
hade laget valt kronhjort,
tillagad på tre olika sätt.med
sig konfiterade vildsvinsstekar
som de sedan la på grillen
för att få fin yta.
Vill Du överraska hemma med kocklandslagets
vinnarrätt? Gå on på www.viltmat.nu, så
kan Du läsa detta och många andra härliga
viltrecept!
Landshövding
Ingemar Skogö
inviger viltmatprojektet!
Västmanlandsnytt Nr 2 2012
Vilthanteringskurser
Inom viltmatprojektet har hittills också två kurser
i vilthantering genomförts på Kungsbyn, med
Henrik Ludvigsson som instruktör.
De genomförda kurserna har lockat
ett drygt 60-tal intresserade deltagare
som fått ta del av kunskap och
tips när det gäller att ta ur, flå, stycka
och ta tillvara, liksom handhavande
och hygien. Den positiva responsen
har varit stor! Gemensamt för båda
kurstillfällena var att det var många
som efterlyste en fortsättning i form
av matlagning. Det har nu projektet
tagit fasta på och det kommer därför
Trots en, av naturliga skäl, ganska
kylsalgen kurslokal, var det ihärdigt
lyssnande åhörare på kurserna.
Viltmat på Tullgarn
På Tullgarnsmässan var det
Viltmatevent i dagarna tre!
Kockarna från vårt Västmanländska
”kockjaktlag” ställde
upp på matlagningsdueller
tillsammans med bland annat
Bo Sköld och givetvis Landsbygdsminister
Eskil Erlandsson!
Landsbygdsministern framhöll
vikten av att göra något bra av
vildsvinsköttet, som ju är en
växande råvarutillgång!
att genomföras såväl fler vilthanteringskurser,
som en serie matlagninskurser!
Håll ögonen öppna efter
annonser fram på vårkanten.
Vilthanteringsanläggningar i Västmanland
Ett bekymmer tycks vara löst för
Västmanländska jägare! Från att
länge ha saknat en godkänd vilthanteringsanläggning
i länet, har
nu inte mindre än tre anläggningar
påbörjat en uppbyggnad. Lämligt
nog är de belägna i var sitt ”hörn”
av länet, så tillgängligheten ökar
väsentligt! Läs mer om detta i nästa
nyhetsbrev!

Marco
Baudone
-följer viltet från skogen till krogen.
Mitt i den Västmanländska skogen står Marco Baudone på pass. Han är framgångsrik kock och krögare
med Franskinspirerade krogen LeRouge i Stockholm, och har i höst givit ut en kokbok som av en tidning
utnämdes till Århundradets kokbok. Sedan ett drygt år är Marco också nybliven jägare, och en passionerad
sådan! När disken är undanröjd och ljusen släckta på krogen i Stockholm sätter han sig ofta i bilen
och åker mot Västmanland för att vakna upp nära morgonens pyrsch på rådjur, eller en härlig andjakt
när dimmorna lättar. Jag bad honom beskriva vad hans skäl är för att jaga.

Jag ser det lite som när jag valde att utbilda mig som kock för 23 år sedan,
när man precis har börjat läsa, eller i fallet med jakten när jag började att
övningsskjuta, så frågade jag mig själv , är detta verkligen något jag ska hålla
på med? Jag hade ju inte ens gjort lumpen! (När det var dags för lumpen var
jag utomlands för att lära mig kockyrket och jag struntade i att de jagade mig
fram tills jag var 25 och blev avskriven!) När jag väl fått min jägarexamen
och börjat komma ut på jakter, vistas i skogen, få uppleva allt från godsjakter
till ensamjakter, vara med på drev, pyrschjakter och dessutom laga
mat till jakter, har jag konstaterat att detta är så likt det enda jag för övrigt
gjort i mitt liv, lagat mat, i ett gammal hantverksyrke. Du får hela tiden lära
Dig något nytt, och kan lära av varje ny jakt. Kunskaper om djur och natur
som jag aldrig haft tidigare och som berikar mitt liv. Det innebär förstås
också sura erfarenheter där den magiska jakten på en trofé gick om intet
och jag missade målet i min iver. Men jag och mina jagande kollegor ser den
främsta trofén i köttet. Det vi kan förädla på restaurangen och sälja till nöjda
gäster. Dessutom får jag i min tur möjlighet att berätta och lära ut till de ivrigt
lyssnande yngre kockarna om djuret, hur det rörde sig före skottet och mina
upplevelser av just den jakten. Jag ser fram emot ett långt jaktliv och har
också en hel del idéer och framtidstankar som inkluderar jakten, men även
maten och den tillhörande livsstilen. Jag har förstått att det jag hittills upplevt
bara är toppen av ett isberg... Jag skriver detta på en flight mellan Stockholm
och Haparanda där jag skall följa renslakten under tre dagar. Det är inte jakt,
men har lika stor betydelse. Att få följa och komma nära djuren och lära mig
nya saker. Att förstå och ta reda på sammanhangen innan jag funderar på att
steka, eller ens sätta upp det på menyn. MARCO BAUDONE-GRÖN JÄGARE
Fotnot: Marco ingår i ett Västmanländskt jaktlag som i princip uteslutande består av kockar
och krögare från ett antal av Stockholms främsta krogar. Initiativet till jaktlaget är sprunget ur
Jägareförbundet Västmanlands Viltmatprojekt!

Jaga med fåglar
DRÖMMEN OM ATT FÅ

Sedan jag var liten har jag faschinerats av bilderna
på jägare sittande till häst med en hund vid sidan
och en jaktfalk på armen. Men det är först som vuxen jag
har konkretiserat drömmen om att kunna jaga från häst,
och att få möjligheten att jaga med falk. Uppmuntrad av
Carl von Essen vid mina besök på Öster Malma började jag
engagera mig i att få en möjlighet att faktiskt få se detta
i verkligheten. I november för två år sedan fick jag och
Sven-Åke plötsligt chansen att åka till Tyskland för att få
följa med ut och bevittna falkenering på riktigt!
Viktig utrustning
Första kontakten med Tomas Schneider var som
hämtad ur en overklig film. För den medeltidsklädde falkenerare
som kom oh mötte oss, gjorde det i en liten Renault
Clio! Med falken på armen styrde han bilen i ett
rasande tempo på de tyska småvägarna. När han fick syn
på en kråkflock började han småprata med sin falk och
vevade ner bilrutan. När han hade ett bra läge på kråkorna
drog han av huvan på fågeln och sträckte ut armen utanför
sidorutan. Fågeln steg till höga höjder och Thomas
tvärnitade bilen och började springa över fälten för att nå
fram lagom när fågeln, från enorm höjd, med en hastighet
av 190km i timmen störtade mot sitt utvalda byte. Med
stor häpnad följde vi skådespelet, men jag fick många nya
frågor. Hur tränar man fågeln, vad gör man för att få den
tillbaka och framför allt, skulle det kunna vara möjligt att
lära sig detta själv?
I september i år bar det därför iväg till England för
att ta reda på just detta. Kan jag lära mig Falkenering? En
måndagsmorgon infann jag mig därför, tillsammans med
Henrik Ludvigsson, hos välrenommerade falkeneraren
Ben Long på hans idylliskt belägna lilla gård i sydvästra
England. En slingrig grusväg, kantad med björnbärshäckar
och böljande kullar bar fram till hans Falcenary School.
Vi var totalt sex elever första dagen. Två par som ”bara”
ville prova på och så vi två som skulle gå den längre varianten
som innebar både jakt, utfodring, vägning, sjukdomskunskap
och ungfågelträning. På hans gård fanns
inte bara falkar. Här samsades tornugglor med Isländska
Gyrfåglar och Harrisvråkar. Totalt ett 20-tal fåglar trivdes
på gräsmattan utanför huset. Den lilla fluffiga Tornugglan
blev vår första fågelkontakt. Vi försågs med var sina små
kycklingben som ”lockgodis” och fick sedan gå ut och låta
ugglan flyga mellan oss elever för att hämta sitt ”byte”. Vi
fick helt enkelt träna på de enkla, men viktiga hand, arm
och kroppshållningar som man använder för att signalera
”inkallning” till fågeln.
Att jaga med falkar, eller rovfåglar över huvud taget,
är en konst som omskrivs redan för 4000 år sedan.
Än idag är Falkenering stort i många länder. Frankrike,
Tyskland och England i vår närhet, men hela arabvärlden,
sydamerika och mongoliet. Det som är så otroligt
fascinerande med detta är inte bara utbredningen, utan
det faktum att man gör på exakt samma sätt, och använder
likadan utrustning och handgrepp i hela världen, som
man gjort i tusentals år! Vi fick dock veta att Falkenerare
är bara de som jagar med falkar. Om man jagar med andra
rovfåglar kallas man för en Austringer. Viktig definition i
dessa kretsar!
Hur får man då fågeln att komma tillbaka efter sin
jakt? Ja, mycket av momenten påminner om godisstyrd
hundträning. I början tränar man med fågeln att kliva
från sin sittplats till handsken genom att belöna med färsk
kyckling så snart den kliver över till Dig. Allt eftersom ökar
man avståndet och så småningom måste den flyga för att
nå Din handske och godbitarna. Nu övergår man till långlina
och är två personer som samarbetar. Den ena personen
står med fågeln på armen med de små ”bensnörena”
i ett säkert grepp och huvan tas av. Assistenten lockar
fågeln med en visselpipa och den höjda, lätt böjda men
utsträckta armen. Snörena släpps så att fågeln kan ge sig
iväg. Om fågeln kommer in till assistentens handske, får
den omedelbart sin belöning i form av kyckling. Om den
väljer att flyga iväg för sig själv, kommer den inte längre
än linan räcker och man bromsar in den försiktigt och gör
om. Så småningom kopplas linan bort och man flyger fritt.
Så snart fågeln åter sätter sig på handsken knyts den fast
i Din handske med en speciell liten snörstump som fästs i
de små läderarmband fågeln har på fötterna. Det är mycket
pyssel med dessa armband eftersom de aldrig kan tas
av. Skulle de inte finnas får Du inte tag i fågeln när den
landar på handsken. Samtidigt utgör de en fara för fågeln
om man inte ”vänder på dem” så att fågeln inte riskerar
fastna i grenar eller snår.
Vad gör då att en fågel som är ute och jagar på
flera kilometers avstånd kommer tillbaka? Den kan ju lika
gärna behålla friheten? Det händer! Men det som är den
stora konsten och ”tricket” är den minutiösa vägningen
av fågeln. Man väger den före varje flygning och skriver
noggrant upp för varje dag vad den väger och hur den
jobbade. Den skall helt enkelt hållas tillräckligt hungrig
för att vilja komma tillbaka och äta, vara tillräcklligt mätt
för att orka jaga -men inte så mätt att den är belåten och
väljer att klara sig själv. Den optimala vikten är alltså helt
avgörande på resultatet!
Invägning!

Rutinen när man skall ut och jaga eller flygträna fågeln
är alltså följande: Närma dig fågeln försiktigt där den sitter
på sin sittpinne, låt den kliva på din handske. Trä på
den sin huva. Lösgör den lilla linan den sitter fast i pinnen
med, och knyt istället fast den vid Din handske. (Vi
ägnade en timme bara åt att lära oss att göra Falkenerarknuten
med en hand i snabbt tempo!) Väg in fågeln!
Ta sedan med Dig ”godis” i den omfattning Din
fågel behöver för att ligga på rätt vikt inför nästa pass. Ge
Dig ut och träna, eller skicka iväg Din fågel på jakt. Jaktformerna
skiljer sig lite beroende på vilken fågel man jagar
med. Falken har sina specialitéer och hökarna har sina.
Man kan också, vilket är ganska vanligt, kombinera falkjakten
med stående fågelhundar eller spaniels.
Vi tillreder ett skrovmål till fåglarna! Vi fick fish and chips...
När fågeln slagit sitt byte går Du helt enkelt fram
till fågeln, erbjuder Din handske med en godisbit i nypan,
och byter således till Dig en hel fågel eller hare, i utbyte
mot en liten köttbit. Du kan på sin höjd få ett par byten
med Din jaktfalk på ett pass. Därefter har den förbrännt
mycket av sin kraft och riskerar att antingen sluta jaga eller
i värsta fall skada sig. Man skall ju komma ihåg att den
i det vilda skulle ätit upp sitt byte själv och sedan vilat
några dagar innan det var dags för nästa jakt. Jaktfalken
bedöms som mer ”svårtränad” och egensinnig än ex vis
Harrisvråken som det går att få en personligare relation
till.
I England finns det en populär aktivitet som kallas
för Hawk-Walk. Då går man ut tillsammans med en grupp
och låter en Harrisvråk flyga mellan de olika personerna
medan man njuter av fågeln, naturen och den härliga promenaden.
Vi gjorde en sådan vandring en av de ljuvliga
septemberkvällarna och det är ganska mäktigt att med
hjälp av den utsträckta armen och rätt kroppshållning
omedelbart få fågeln att lätta från sin plats och komma
flygande till Dig. Jag skulle kunna skriva en roman om de
fantastiska dagar vi hade på denna kurs. Men jag väljer att
sammanfatta med att vi fick ett otroligt utbyte både teoretiskt
och praktiskt, med alltifrån utfodring, preparering
av dagsgamla kycklingar till fodersnacks, sjukdomslära,
historik, flygning och ungfågelträning.
Jag kan varmt rekommendera detta för den som
vill få ytterligare en dimension till jaktens mysterier, och
även om denna jaktform inte är tillåten i sverige finns det
möjligheter i europa att få stifta bekantskap med tekniken.
Nöjdare än så här kan man väl inte se ut! Tornugglan har
varit ute på flygning och äter kyckling. Jag är bara lycklig!
När vi åkte hem hade vi stor lust att köpa med
oss var sin fågel, men vi får nöja oss med att åka tillbaka
till England ibland för att flyga lite!
Gå gärna in någon av alla de hemsidor som finns världen
över och kika på filmer med Falkenering.
Som ett litet tillägg kan jag nämna att modern teknik används
även här! En sockerbitsstor GPS fästs i en av ryggfjädrarna
på fågeln numera, när det är dags att flyga fritt.
Det ökar möjligheterna högst väsentligt att hitta sin fågel
om något trots allt går snett.
ÅSA SÖDERBERG-”DUBBEL FÅGELJÄGARE”
ripgajagaren@gmail.com
Ben Long med en av sina Falkar

Varför jagar jag?
Ibland är det skönt att sitta ner och reflektera
över livet och de val och prioriteringar man
gör. Häromdagen fick jag frågan från en journalist
om varför jag jagar. Jag tog till mig frågan
och under tågresan hem försökte jag samla
ihop mina tankar och skäl. Det blev mer omfattande
än jag trott. Det spontana svaret om man
skall begränsa sig till en mening är ”Vistelsen
i skog och mark”. Det är naturligtvis en viktig
del, men det kan man ju faktiskt uppnå utan
jakten! Så vad är det då?
Vad jag får med jakten är helt enkelt en känsla
av att vara del i ett ursprungligt sammanhang!
För att använda sig av aktuella termer
kan jag påstå att jakten är så nära ”mindfullness”
jag kan komma! Jag vistas i naturen, men
inte bara som en friluftsaktivitet. Jag måste
koppla in alla mina sinnen för att lyckas! Syn
och hörsel är på helspänn, jag rör mig med total
kontroll över mina steg, ingen kvist som bryts
skall röja mina steg. Jag känner av vindriktning
för att inte lämna vittring åt djuret utan komma
så nära som möjligt. Jag andas med koncentration
för att inte störa hörseln…
Jag upplever minsta förändring i naturen. Spår,
löv som vänt upp baksidan, kvistar som brutits.
Spänningen är total och jag är så nära mitt ursprung
som jag bara kan komma. Jag blir en jägare,
blir tystare, stannar upp och upplever hur
naturen skälver på samma sätt som jag själv.
Jag blir en del av sammanhanget!
Att stanna med bilen och njuta av en
grupp rådjur som betar är en sak. Att jaga är
någonting helt annat! Det ena utesluter inte på
något vis det andra. I min värld ligger det ett
stort mått av oberoende i jakten. För mig är det
också ursprunget, tillfredsställelsen över självförsörjning
och överlevnad. Det handlar därför
mycket om vetskapen om att jag KAN.
Nej, jag behöver inte jaga för att överleva.
Det finns ”mat i butiken”. Men hur många
är vi inte, som när vi får tag på en bit jord, omedelbart
börjar odla kryddor och sätta potatis?
Det gör vi inte därför att vi inte har råd att köpa
potatis. Vi gör det därför att vi mår bra av att
”klara oss själva”, se årstidernas växlingar och
skörda något vi själv åstadkommit. Så länge jag
vill ha protein i form av kött så måste ett djur
nedläggas. Det kött som säljs i butiken har ju
också ett ursprung. Ett ursprung där jag överlämnat
ansvaret till någon annan att ”döda”.
För mig är det egna eller familjens nedlagda
byte så mycket bättre. Ett djur som dött i sin
naturliga miljö, utan konstiga uppfödningsmiljöer,
utfodring och transporter. Jag har jobbat
många år med djurskötsel och lantbruk. Det
har jag den största respekt för. Men att äta viltkött
känns för mig idag långt mer naturligt.
Jag har också den största respekt för
vegetarianer och veganer. Ibland har man hälsomässiga
skäl för detta. Men om det beror på
moraliska aspekter har jag bara förståelse så
länge man löper linan ut. Så snart vederbörande
sätter på sig läderskärp, skinnskor eller benknappar
i koftan tar min förståelse slut. För Du
får inte läder, skinn och ben utan att döda ett
djur. Att då inte ta tillvara köttet vore för mig en
etisk katastrof. Vad är väl då bättre än att tillgodogöra
sig detta i form av god och nyttig mat?
Ett skjutet vilt skall behandlas med stor respekt.
Det skall hanteras varsamt. En stilla klapp och
några tacksamma ord till viltet när jag kommer
fram till djuret är för mig både självklart och
nödvändigt. En fågel som min hund kommer
tillbaka med efter skottet skall inte bara kastas
vårdslöst till sidan, i väntan på nästa.
Fjäderskruden skall rättas till, viltet läggas ner
på marken eller i väskan och inte slänga och
dänga med djuret. Jägare som står och sparkar
på en nyskjuten älg och talar om att man skall
köra ”älgdjäveln” till slakteriet kan få mig att
bryta vilken jakt som helst.
Det finns nog väldigt mycket ”indian” i mitt
sätt att tänka kring jakten. När ett byte nedlagts
skall det tas tillvara fullständigt. När djuret har
satt livet till skall det vara av ett skäl. Päls, ben,
skinn, horn, inälvsmaten… Det som inte ”kan”
användas till människoföda skall kokas till näringsrik
mat för vår jaktkamrat – hunden.
Hunden är för övrigt ett annat stort fascinationsmoment
med jakten. Det fantastiska
samarbetet i skogen, på fjället, i höstkalla vatten,
i grytet, på eftersöket… Ingenting kan mäta
sig med den samhörighet man känner t.ex med
den stående fågelhunden som står för ripan i
gråvidet, avancesignalen, skottet, fågeln, apporten
och hundens stolta blick på ripan som
hänger där bakpå ryggsäcken. Det är rikedom!
Sist och slutligen är det, precis som
med bridge, ishockey eller körsång. Du befinner
Dig i grupper med personer som delar dina
intressen och där du finner glädje, och en rik
källa till nya erfarenheter, kunskap och upplevelser.
Det gör Du oavsett om du utövar jakten
ensam eller i ett jaktlag. De likasinnade finns
i din närhet ändå! Du befinner dig återigen i
ett ursprungligt sammanhang. Precis som vi
människor valt att leva i tusentals år - men nuförtiden
ibland glömmer bort glädjen med!
Varför jagar Du? Skriv gärna ner Dina tankar
och sänd till mig för nästa nyhetsbrev!
Åsa Söderberg, ripjagaren@gmail.com