Lura räven med harskrik

68
(1216)
Lura räven
med harskrik
Teorin är enkel. Räven hör något som
låter som ett enkelt mål mat och skyndar
dit för att ta för sig.
Harar skriker när de hålls fast och
plågas, vilket är vanligast när mindre
predatorer, som en uggla eller rovfågel,
slagit dem. Deras byte räknar räven
med att kunna röva.
Konsten att locka räv med harskrik tillhör de jaktformer
som alla vet ska fungera, men få använder. Här
går vi igenom grunderna i hur räven kan luras.
Metoden är kanske inte lätt, men väldigt effektiv.
AV ULF LINDROTH
I praktiken är det lite svårare, av det
enkla skälet att räven alltid är räv. Med
skarpa sinnen och ett hunddjurs intelligens
låter den sig inte luras varje gång,
inte ens när hungern plågar den.
För några år sedan bestämde jag mig
för att lära mig att locka räv med harskrik.
Det gick mycket trögt i början,
FOTO: CONNY LUNDSTRÖM
men sedan har det lossnat. Under perioden
15 mars–15 april i år lockade jag
till exempel in 23 rävar som visade sig
inom 200 meter, samt några jag bara
såg spåren av efteråt. Detta i marker
med ett ganska hårt tryck på räven från
snarfångare och åteljägare.
Med rätt taktik låter sig räven alltså

FOTO: ULF LINDROTH
luras. Resultatet blir en av de mest
spännande jaktformer som kan tänkas.
Troligen också det överlägset effektivaste
sättet att ta vinterrävar utan att
använda åtel eller fångstredskap. Och
denna de små medlens jakt konkurrerar
även med dem.
Lockjägarens allra första problem är
naturligtvis att frambringa ett någorlunda
naturtroget harskrik. Men kraven
på ljudet är inte så höga. En skadad
hare kan göra läten allt ifrån grymtanden
till höga skrik. Och dessutom så
efterfrågar räven inte bara just harar,
vilket litet djur som helst i nöd kan
passa.
Tyck synd om din hare
Ljudkvaliteten verkar alltså vara
mindre viktig. Det handlar snarare om
känsla. Den döende harens sista budskap
är smärtfyllt och ångestladdat.
Det växlar mellan låga och höga toner,
mellan korta och långa skrik, men det
hörs att det är ett klagande läte.
Lätet är rätt när du tycker synd om
din hare. Riktigt, riktigt synd.
Jag har sett ganska många rävar lyssna
på harskriket och inte någon har
vänt eller slutat komma på grund av
skriket. Det är andra misstankar som
stoppar dem, i praktiken att de upptäcker
jägaren. Därför satsar jag oftast
på hög volym. Mitt mål med skrikandet
är att nå rävar både en och två kilometer
bort, kanske längre.
Att det fungerar visar ett exempel
från Arjeplogsfjällen i början av april.
Av fem inlockade rävar såg jag tre
stycken tidigt. Mätt på kartan kom de
800, 800 och 1 200 meter i god fart.
Troligen hade de redan sprungit en bit
när jag fick syn på dem. Den som kom
längst bort ifrån kom inom skotthåll
med tungan hängande som på en trött
hund. Det är inte alls ovanligt.
Det går ofta fort
När räven kommer går det många
gånger fort. Normalt kommer den travande
eller i språng. Får du syn på
räven först när den är nära dig kan allt
vara över på sekunder.
Men ofta syns räven på flera hundra
meter där den kommer över snön. Om
du gör lugna långsamma rörelser kan
du som regel vrida dig till en bra vinkel
för skott medan räven är ett par hundra
meter eller mer från passet. Tänk dock
på att bara röra dig medan räven själv
FOTO: ULF LINDROTH
rör sig. Stannar räven och tittar är det
absolut stillhet som gäller.
En sak är väldigt speciell för lockjakten.
När en räv som till exempel
kommer för en stövare ser en rörelse
kastar den ofta blixtsnabbt. En räv som
kommer på lock förväntar sig däremot
att se rörelse. När en väl dold jägare
lyfter bössan stannar räven ofta till för
att titta. Så dyker räven plötsligt upp
inom skotthåll med blicken rakt mot
dig, satsa på att göra en mjuk anläggning
i en rörelse och skjut snabbt.
Stöd till hjälp
Skjutstöd är till stor hjälp eftersom
räven är liten och hållen kan bli dryga.
Det kan vara skidstavarna, en skjutkäpp,
benstöd eller något annat. Allt
har sina för- och nackdelar. Bäst är att
sitta med bössan uppe på stödet, så att
du bara behöver höja kolven till axeln
då räven kommer.
Det som kommer att begränsa din
framgång som rävjägare är hur många
av rävarna du ens ser innan de upptäckt
dig, och hur stor andel av de rävarna du
sedan får skjuta.
Du kommer att märka att passvalet
är viktigare än lätena du gör. Och det
kräver erfarenhet för att känna igen ett
bra pass och sätta sig rätt, så misströsta
inte om lockjakten går trögt i början.
Vem har sagt att det ska vara enkelt?
Tids nog smäller det. Sedan går det
bara bättre.
Denna fullpälsade rävhane
kom 25 minuter in
i ett lockpass i snöyra i
fjällbjörkskogen längs
Silvervägen. Pipan är
av typen med öppet
membran, som fungerar
utmärkt även i minusgrader.
69
(1217)

70
(1218)
Vädret avgör jaktstrategin
Vädret har förstås betydelse för
lockjakten. Regn verkar ha en kraftigt
dämpande effekt på rävarnas lust att
springa runt och undersöka avlägsna
skrik. Kraftig vind begränsar skrikens
räckvidd och gör dessutom räven nervös.
Det är dåligt jaktväder.
Ett pågående snöfall ökar däremot
rävens benägenhet att vara ute och
jaga. Det dämpar också jägarens eventuella
buller på ett bra sätt. Som en
bonus tillkommer möjligheten att se
om räven varit uppe och sprungit. Det
kan förändra hela jakten, som det gjorde
för mig en marskväll i år.
Snön föll tätt när jag satte mig tillrätta
och gav den plågade haren fria tyglar.
Platsen var bra, en hög jordvall
med sikt över ett hygge och en myr.
Ändå upptäckte jag först på vägen ut
att en räv tydligen kommit snett
bakifrån och sett mig. Jag följde spåret
– tyst tack vare snön – i ungefär en
kilometer. Då var räven åter lugn. Spåret
slingrade sig fram.
När spåret försvann över ett hygge
satte jag mig mot en rotvälta och började
locka. En halv minut senare kom
räven tillbaka så snön sprutade och
sprang ända in på 30 meter!
Snö är definitivt en viktig faktor,
även då det inte handlar om färsk spår-
En bra plats för att locka räv får inte
innehålla något som gör räven misstänksam.
En av de sämsta platserna
torde vara alldeles intill en rävåtel
eller någon annan plats dit hungern
närmast tvingar rävarna, men dit de
kommer på helspänn.
Det är mycket bättre att sitta vid en
myr eller gammal inäga en halv kilo-
FOTO: ULF LINDROTH
I djup lössnö springer rävarna inte så
långa sträckor för att kontrollera ett skrik.
Den här februariräven kom troligen bara
från höjden som syns i bakgrunden.
snö. Lössnö dämpar jägarens ljud och
gör det möjligt att smyga närmare
misstänkta rävtillhåll för att ta pass.
Men djup lössnö minskar samtidigt
rävens lust att springa långt.
Stark skare däremot gör att räven
kan färdas långt för att undersöka ett
harskrik. Det går naturligtvis inte att
smyga lika nära rävens tillhåll, men
det behövs inte heller.
Det perfekta rävpasset
meter bort från åteln och locka på
rävar som är på väg till eller från den.
Där är räven ett helt annat vilt, mera
nyfiken och betydligt tuffare.
Det perfekta rävpasset är öppet.
Räven är inte rädd för öppna ytor. En
räv som kommer på harskrik är inte
rädd alls, den är bara nyfiken och upphetsad.
Randy Buker från Minnesota,
kanske en av Nordamerikas mest erfarna
lockjägare på rödräv, förklarade
att räven naturligtvis hör braket i skaren,
men om det är tillräckligt långt
borta oroar den sig inte. När den hör
harskriket en stund senare förknippar
den inte ljuden med varandra.
Buker sätter sig medvetet långt från
rävtillhållen när det är skare. I stället
försöker han locka rävarna längre
sträckor. Det sättet att jaga på skare
fungerar även här.
En februarieftermiddag skidade jag
ut efter ripjakten och satte mig vid en
bergklack en kilometer från lägret.
Skaren var inte så tjock, men nästan
skarp som is. Det brakade sanslöst i
skidor och stålkanter på vägen ut.
Oväsendet gjorde att det hela kändes
lite fåfängt, men samtidigt insåg jag
att rävar i nästan hela fjälldalen skulle
höra harskriket.
Efter 25 minuters lockande small
det till i skaren bland fjällbjörkarna
några hundra meter bort. Det lät som
en älg, men visade sig vara en räv som
råkat trampa igenom den tunna skaren
i den vindstilla kvällen. Den kom ut på
isen framför mig flåsande som efter en
lång språngmarsch.
Ulf Lindroth
Armbandsuret utanpå kläderna och på
armens insida eliminerar behovet av att
röra sig för att kontrollera tiden.
FOTO: ULF LINDROTH

Så här
lockar du
Mitt standardprogram är ungefär en
halv minuts lockande följt av två till
tre minuters tystnad. Pauserna finns
där främst för att chanserna att ta
räven ökar om den kommer när du är
tyst. Då är det svårare för den att
genast få ögonen på din position.
I ett tätt pass lockar jag av den
anledningen kortare sekvenser och sitter
tyst större del av tiden. Är passet
öppet, som vid en sjöis, ett kalfjäll
eller vid stora fält, så kan jag locka
längre sekvenser och sitta tyst bara
någon minut mellan omgångarna. Där
får jag oftast syn på räven i så god tid
att den ändå inte får chansen att upptäcka
mig först.
Efter 20 minuter slutar jag, sitter tyst
i fem till tio minuter och lämnar sedan
passet för att prova en ny plats. Det
kan tyckas vara en kort tid, men att
sitta och nöta länge är en tveksam strategi.
Lurar du en räv kommer den som
regel fort.
Därmed inte sagt att 20 minuter är
skrivet i sten. Skidar jag långt för att
komma till ett riktigt bra pass, och det
dessutom är den tid på vårvintern då
rävarna färdas mycket, så kan jag
vänta en halvtimme och köra 20 minu-
Vilken typ av öppning är mindre
viktigt. Jag har lockat räv till skott på
kalfjäll i Norrbotten, havsisar i Västerbotten,
hyggen i Småland, stubbåkrar
i Östergötland och trädor i
Skåne.
Kontentan är att finns det räv och
öppen mark, så har du chansen.
Vid lockjakt på räv måste du sitta
så dold som möjligt och mycket mera
stilla än på älgpasset. Helst helt stilla,
men troligen måste du höja och sänka
FOTO: ULF LINDROTH
Sitter man stilla och har möjlighet att upptäcka räven på lite avstånd behöver man inte
alltid sitta i skydd av något, viktigast är att man smälter in någorlunda i omgivningen.
ter till. Förhoppningen är att någon ny
räv kommit inom hörhåll. Det fungerar
ganska ofta och på det viset har jag
skjutit rävar upp till en timme efter att
jag satt mig.
Tidigt på hösten verkar det också
som att rävarna kan ta god tid på sig.
Det kan motivera mera envist sittande.
Men rävarna är över huvud taget
mindre lätta att skjuta på lock med
harskrik då. De har mera mat och inte
sällan kan man se en räv jaga sork ute
på ett nyslaget fält och helt enkelt
strunta i harskriket. En sådan gång kan
förstås det gamla muspipet vara värt
att prova.
När du byter pass bör du eftersträva
att flytta dig till ostörd mark. En lugn
kall vinterkväll kanske ett par kilome-
handen med pipan ibland. Gör det
sakta bara.
Jakttorn är inget alternativ om de
inte har väggar. Och även då gäller det
att inte vrida på huvudet i onödan.
Helst aldrig – 20 minuter är ingen
evighet.
Problemet med torn är jägarens
silhuett. Inget pass där jägaren syns i
silhuett är bra. Sitt gärna högt, men
mot en bakgrund.
Kamouflage är en självklarhet. Inte
ter. En dag med lite vind och i frodig
vegetation räcker en kortare sträcka.
En bra plats ska inte användas för
ofta. Rävarna går inte på samma trick
på samma ställe gång på gång. Idealet
är att du bara behöver testa samma
ställe ett par gånger per säsong.
Har du små marker kanske du bara
ska locka räv några få gånger per år,
lämpligen då förhållandena är perfekta,
till exempel några senvintereftermiddagar
med svag vind. Alternativet
är annars att experimentera med olika
pipor och olika läten. Räven är inte
främmande för fågel, kattunge eller
ekorre i nöd heller, och olika rävläten
kan fungera.
Ulf Lindroth
nödvändigtvis något visst mönster,
det fungerar med enfärgat vitt, grått
eller grönt också, men du måste smälta
in.
Ansiktsmask är närmast ett måste
och helst handskar också, även om jag
själv brukar kompromissa bort handsken
på högerhanden för att få en
renare ton ur pipan. Den handen behövs,
kupad över pipan. Den ger liv åt
dödsskriket.
Ulf Lindroth
71
(1219)

72
(1220)
Ta med
en kamrat
Lockjägaren vill vara så diskret som
möjligt och ensamjakt kan verka som
det naturliga valet. Men det kan löna
sig att vara två.
En passkytt som sitter 100–150
meter rakt ner i vind från lockaren
kan ofta få bra lägen på rävar som
cirklar in för att ta vind. På vissa väldigt
öppna pass kan ett annat alternativ
vara att lockaren sitter rygg mot
rygg med en extra skytt.
En strategi för lockjakt i marker
med dålig sikt är att sätta ut en eller
Vinden är en mycket viktig faktor vid
lockjakt på räv. Stark vind är en nackdel.
En svag men stadig vind är däremot
till stor hjälp, eftersom vindriktningen
är mycket viktig vid valet av
pass.
Inte sällan hör man jägare som provat
att locka på räv, eller för den delen
råbock, säga att ”den kom bakom ryggen
på mig och fick vind”. Det gjorde
också den första harskriksräv jag såg,
efter många dussin pass med vinden i
ansiktet. Jag hade gjort ett tankefel.
Räven kommer för att den är intresserad
av haren den hört. Men eftersom
den är räv så tänker den dubbelkolla
haren innan den kastar sig över den.
Kontrollerar gör en räv med nosen.
Alltså – räven kommer att komma
på din läsida. Detta är faktiskt till din
fördel, eftersom det är så säkert att du
kan planera passet efter det. Vore det
inte för detta så kunde räven komma
flera passkyttar runt lockaren. Tänk
såte och växlar, den enda skillnaden
mot jakt med hund och förhållsskyttar
är att nu kommer rävarna in i såten
istället för ut ur den.
Den viktiga vinden
från vilket håll som helst. Nu kommer
minst 90 procent att försöka ta vind av
dig. En del kanske helt nära, andra just
utanför skotthåll.
Åter ett exempel: En sen marskväll
härom året. För att få riktig sikt hade
jag tvingats skida ut genom flera
hundra meter breda videsnår för att
komma ut på myrens öppna snöyta.
Där var det å andra sidan nästan för
öppet för att sitta.
I videt bakom mig, upp mot den
ytterst svaga vinden, hängde jag ett
vitt tygstycke på 1x2 meter försett
med klädnypor. Det hängde i en vinkel
som jag satte mig i. Jag kunde inte se
bakåt, men kunde inte ses därifrån heller
(knepet fungerar bara i svag vind,
fladdrar tyget är det värdelöst).
Det hade gått ungefär en kvart då
jag hörde steg bakom mig. En räv
hade kommit in med vinden och
befann sig nu i min döda vinkel, snett
bak åt höger.
Augustiräven sköts i kanten av ett
skånskt betfält av en förhållsskytt.
När rävarna är försiktiga kan förhållsskyttarna
ofta få bättre skottillfällen
än jägaren som lockar.
FOTO: ULF LINDROTH
Men räven gick inte fram till gömslet
för att undersöka det. Den gjorde
vad rävar ska göra – den började trava
runt. Rävtiken kom in i synfältet till
höger, med kurs ner i lä av ljudkällan.
Jag var vit från topp till tå, med
ansiktsmask och allt. När räven var
snett framåt höger och nära att få vind
la jag an i en jämn rörelse och räven
kastade inte utan stannade bara och
tittade. Var detta haren?
Det var det inte, men det hann aldrig
räven märka. Tack vare vanan att
använda vittringen föll den för ett försåt
som den annars kom från rätt håll
för att upptäcka.
Så vinden i ryggen är principen. Idealet
är att vittringen ligger ut över en
öppen yta framför dig och att du bevakar
den ytan med studsaren och tar
räven innan den når fram till din vittring.
Hagelbössan kan du med fördel
lämna hemma. De flesta rävarna har
testat din vind långt utanför hagelhåll
och kommer inte att ge dig skottchans
med ett sådant vapen.
Ulf Lindroth

Val av lockpipa
Tyvärr säljs de bästa lockpiporna inte
i Sverige. Tillverkaren Hubertus har ett
par varianter på harskrikspipor på den
svenska marknaden, men de är röstsvaga
och inte särskilt driftsäkra. Lite
saliv, så tystnar de. I minusgrader är
det bara en tidsfråga innan de fryser.
I Nordamerika däremot är lockjakt
på predatorer en stor jaktform. Naturligtvis
finns det också mängder av
pipor. Dels elektroniska varianter,
men framför allt olika blåsinstrument.
Dessa är i stort sett av två typer:
”Open reed”, pipor med öppna membran,
och ”closed reed” som är pipor
med inneslutna metallmembran. Hubertuspipan
är av den senare typen.
Jag har testat ett antal av båda typerna
på rävjakt här hemma. Tillsammans
med mycket erfarna lockjägare har jag
även jagat prärievarg med piporna i
USA, där det finns en enorm kunskap
om denna jakt – även på rödräv.
”Closed reed” anses allmänt lättare
att använda, men de ger mindre variationsmöjligheter
och vad viktigare är
– de fungerar dåligt i minusgrader.
Lyckligtvis är det inte särskilt svårt att
använda pipor av typen ”open reed”
heller. De är så gott som fryssäkra och
har ett brett tonregister.
Fyra pipor med öppna membran. Samtliga
har lockat räv till skott. Från vänster
Cronk killer call, TallyHo, Primos regulator
10 och Crit’R call peewee.
De här piporna ger dig möjlighet att
variera ljudet på flera olika sätt.
Genom att blåsa hårt eller lätt, förstås,
men även genom att variera trycket
från läpparna eller läpparnas plats på
munstycket. Ett svagt brummande
nerifrån halsen ger en helt annan ton
och en kupad hand över pipans mynning
ge mera liv åt haren.
Lockpipor från USA kan beställas
över Internet. www.critrcall.com säljer
klassikerna Crit’R Call Standard
och Peewee. www.cabelas.com säljer
Verminator-piporna. På lockjaktssajten
www.predatormasters.com list-
Senvintern effektivast
Helt klart kan ett harskrik locka räv
vilken årstid som helst. Men det betyder
inte att det är lika effektivt när som
helst.
Förhöstens relativt välnärda rävar
har mycket vegetation att gömma sig
i och kan ofta smyga in och kontrollera
jägarens vittring utan att visa sig.
Senare på hösten är nätterna så
långa att räven inte är särskilt aktiv i
dagsljus. Då är kväll och morgon
mindre heta, men månsken och snö
kan ge tillfälle till spännande jakter.
Det samma gäller under midvintern.
Över huvud taget gäller att den
bästa tiden på dygnet är den tid räven
är aktiv.
Mot slutet av vintern får jägaren
fler ljusa timmar med rävaktivitet.
Den stora lockjaktssäsongen infaller
Två lockpipor av typen med slutna eller
inbyggda metallmembran. Till vänster
en Hubertuspipa, till höger en pipa
gjord av TR calls.
as några mindre tillverkare under
Advertisers.
En bra marknadsöversikt finns hos
www. allpredatorcalls.com, som dock
tyvärr inte skickar order utanför USA.
Ulf Lindroth
mycket riktigt på senvintern. Det
beror inte bara på kortare nätter.
Rävarna är svultna och har ofta svårt
att hitta mat på grund av snön.
Under löptiden börjar rävarna
dessutom springa snart sagt när som
helst på dygnet. De färdas lätt på skaren
och särskilt tikarna kan komma
långa sträckor.
Ulf Lindroth
FOTO ULF LINDROTH FOTO ULF LINDROTH
73
(1221)