Rapporten Granskning av utbildningar i pedagogik - Högskoleverket

Rapport 2009:22 R 

Granskning av utbildningar 

i pedagogik 

Nationell bild

Högskoleverket • Luntmakargatan 13 • Box 7851, 103 99 Stockholm 

tfn 08-563 085 00 • fax 08-563 085 50 • e-post hsv@hsv.se • www.hsv.se 

Granskning av utbildningar i pedagogik 

Utgiven av Högskoleverket 2009 

Högskoleverkets rapportserie 2009:22 R 

ISSN 1400-948X 

Innehåll: Högskoleverket, utvärderingsavdelningen, Maria Södling, Hedda Gunneng 

Omslagsbild: Ann Ek och Jann Lipka 

Formgivning: Högskoleverkets informationsavdelning 

Tryck: Rydheims Tryckeri AB, Jönköping, september 2009 

Tryckt på miljömärkt papper

Innehåll 

Sammanfattning 5 

Högskoleverkets reflektioner 7 

Utgångspunkter och tillvägagångssätt 11 

2007 års utvärderingssystem 11 

2007 års utvärdering av pedagogik 12 

Sven Hartman. Den historiska utvecklingen av pedagogikämnet 19 

Ämnesområdets rötter 19 

Instrument för professionalisering 20 

Instrument för reformer 22 

Pedagogikstudier 23 

En lägesrapport från 1969 24 

Perspektiv och vändpunkter 25 

Kritiska röster 27 

Roger Säljö. Pedagogikens identitet och transformationer 

– intryck från fältet 29 

I ett kraftfält 29 

Grundutbildning inom pedagogik: rekrytering och ämnesidentitet 31 

Pedagogiken traderas 33 

Arbetsmarknad 35 

Pedagogikens själ och framtid 36 

EXPERTERNAS RAPPORT 37 

Missiv 39 

Blekinge tekniska högskola 41 

Göteborgs universitet 43 

Högskolan Dalarna 63 

Högskolan i Borås 65 

Högskolan i Gävle 69 

Högskolan i Halmstad 77 

Högskolan i Jönköping 79 

Högskolan i Kalmar 89 

Högskolan i Skövde 91 

Högskolan Kristianstad 93 

Högskolan Väst 97 

Karlstads universitet 99 

Konstfack 107 

Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 109 

Linköpings universitet 113 

Luleå tekniska universitet 133 

Lunds universitet 141 

Malmö högskola 149 

Mittuniversitetet 153 

Mälardalens högskola 159 

Stockholms universitet 163 

Södertörns högskola 173 

Umeå universitet 175

Uppsala universitet 199 

Växjö universitet 211 

Örebro universitet 215

Sammanfattning 

Denna rapport redovisar resultaten av den granskning av utbildningar inom 

det pedagogiska fältet som genomförts mellan 2007 och 2009. På grundnivå 

och avancerad nivå har 58 utbildningar granskats. På forskarnivå har 41 

utbildningar granskats. Förutom utbildningar som leder till generell examen 

(kandidat-, magister-, master-, licentiat- och doktorsexamen) inom allmänpedagogik, 

specialpedagogik, ämnesdidaktik, ledarskap och skolledarskap samt 

bindestreckspedagogik har tre yrkesutbildningar granskats. 

Rapporten består av två delar. I den första delen tecknar professor Sven 

Hartman en bild av pedagogikämnets historiska framväxt. Professor Roger 

Säljö diskuterar utmaningar som ämnet står inför idag. Hans resonemang 

bygger bland annat på intryck från seminariet Pedagogikens identitet och transformationer 

som Högskoleverket anordnade hösten 2008. Den andra delen, 

bedömarnas rapport, består av bedömningar av enskilda utbildningar som 

ingår i utvärderingen. Att pedagogikområdet är stort och rymmer många 

utbildningar med olika inriktningar har Högskoleverket konstaterat i tidigare 

utvärderingar och det framgår också av denna rapport. Det finns dock vissa 

generella mönster som kan lyftas fram. 

Den 1 juli 2007 infördes en ny examensordning, vilket både före och efter 

engagerade lärosätena i ett intensivt förändringsarbete. De svårigheter som 

införandet av den nya examensordningen inneburit speglas i det underlag 

som granskningen bygger på. Det är tydligt att frågor kring vad som är ett 

huvudområde, progressionen inom och mellan nivåerna och kring hur man 

säkerställer fördjupning vid tiden för utvärderingen inte alltid var lösta. 

Vidare kan man notera att även om tillgången till disputerade lärare överlag 

är god utförs en stor del av den faktiska undervisningen inom de granskade 

utbildningarna av icke disputerade lärare. Inom vissa ämnen, till exempel 

specialpedagogik, kan detta delvis ha sin grund i svårigheten i att rekrytera 

lärare med god akademisk kompetens och tillräckliga specialkunskaper. I 

andra utbildningar låter sig dock den höga andelen undervisning utförd av 

icke disputerade lärare inte förklaras på ett tillfredsställande sätt. Särskilt allvarligt 

är det när låg andel disputerade lärare förenas med andra brister i den 

akademiska miljön eller när utbildningens nivå, progression och fördjupning 

framstår som otillfredsställande. 

Utbildningarna inom det pedagogiska fältet är ofta kvinnodominerade, 

både i studentgrupperna och i lärargrupperna. Majoriteten av professorerna 

är dock ofta män. 

Vad gäller forskarutbildningen pekar bedömningarna åt olika håll. Vissa 

forskarutbildningar bedrivs i starka forskningsmiljöer och i samarbete med 

andra forskarutbildningar. Andra ter sig betydligt mer solitära. Ett sådant 

exempel utgörs av forskarutbildningarna i ämnesdidaktik, som ofta känne- 

5

tecknas av få doktorander, gles antagning och få lärare med en specifik ämnesdidaktisk 

kompetens. Det faktum att sådana utbildningar ofta bedrivs i en i 

stort god akademisk miljö uppväger inte de brister i kritisk massa som kännetecknar 

den specifika ämnesmiljön. 

6

Högskoleverkets reflektioner 

Högskoleverket tackar experterna för ett väl utfört arbete. Utvärderingen har 

genomförts under speciella omständigheter (se nedan), vilket även har påverkat 

experternas arbetsvillkor. 

Några av de förhållanden som kommer fram i rapporten vill Högskoleverket 

särskilt lyfta fram och kommentera. 

Den 1 juli 2007 infördes en ny examensordning, som förändrade förutsättningarna 

för landets akademiska utbildningar. Kortfattat rymde den nya 

förordningen en ny tredelad examensstruktur (examina på grundnivå, avancerad 

nivå och forskarnivå), delvis nya examina (kandidat-, magister-, master-, 

licentiat- och doktorsexamen), ett nytt sätt att formulera mål för kurser och 

examina (lärandemål), ett nytt sätt att definiera utbildningar och examina 

(genom huvudområden) och ett nytt poängsystem (högskolepoäng). 

2007 års utvärdering av pedagogik genomfördes i övergången mellan den 

tidigare och den nya examensordningen. Således ombads lärosätena att lämna 

kvantitativa uppgifter såväl för vårterminen 2007 (den gamla examensordningen) 

som för höstterminen 2007 (den nya examensordningen). Utvärderingens 

kvalitativa underlag – självvärdering, kursplaner, utbildningsplaner, 

studieplaner – avsåg höstterminen 2007, alltså för den första termin då den nya 

examensordningen var i kraft. Att leverera det efterfrågade materialet krävde 

stora insatser från lärosätena, i synnerhet som det förväntades ske under en 

period då de fortfarande omarbetade sina utbildningar till struktur och innehåll. 

De svårigheter som varit förbundna med detta förändringsarbete har blivit 

tydliga i utvärderingen. Frågor kring vad som är ett huvudområde, progression 

inom och mellan nivåerna och kring hur man säkerställer fördjupning 

var hösten 2007 inte alltid lösta vid lärosätena, vilket avspeglas i det underlag 

som utvärderingen utgår ifrån. Vissa saker är särskilt intressanta. Till exempel 

har examensordningens tredelade utbildnings- och examensstruktur fått olika 

starkt genomslag i de granskade utbildningarna. I vissa fall tycks lärosätena 

också fortsättningsvis ha lagt upp sin utbildning enligt modellen A, B, C, D 

och helt enkelt låtit de första 90 högskolepoängens studier bli utbildning på 

grundnivå och den gamla D-kursen utgöra avancerad nivå. Andra lärosäten 

har på ett medvetet sätt strukturerat sina utbildningar efter de nya nivåerna 

(grundnivå och avancerad nivå) och använt olika huvudområdesbeteckningar 

för att tydliggöra skillnader mellan utbildningar på de olika nivåerna. Till 

exempel kan man på grundnivå ge utbildning inom ett visst huvudområde, 

medan utbildningen på avancerad nivå givits en annan beteckning. 

Överlag förefaller dock begreppet huvudområde inte vara helt förankrat 

inom akademin. På ett administrativt plan kan man konstatera att kurs- och 

utbildningsplaner flödar av förkortningar och koder, men att det i denna rike- 

7

dom kan vara svårt att finna information om huvudområde. Högskoleverket 

vill poängtera att kurs- och utbildningsplaner på ett enkelt sätt måste kunna 

besvara frågan om till vilket huvudområde (fördjupning) en viss kurs hör samt 

inom vilket huvudområde studenten får sin examen. Med eftertryck konstaterar 

verket att en åtstramning i de utbildningsadministrativa dokumenten 

behövs. 

Också på ett innehållsligt plan är frågan om huvudområde viktig. I sina 

artiklar framhåller Sven Hartman och Roger Säljö hur ämnet pedagogik under 

de senaste decennierna differentierats. 1 Nya forskningsfält har uppkommit, 

som i vissa fall har utvecklats till egna discipliner och i andra fall har stannat 

kvar inom moderämnet. Roger Säljös resonemang om pedagogikens identitet 

och på vilka sätt dess kärna traderas lämnas här därhän. I detta sammanhang 

räcker det att notera att ämnets differentiering speglas i lärosätenas huvudområdesbeteckningar. 

Till exempel kan studenterna vid ett lärosäte få ut en 

examen i idrottspedagogik, medan idrottspedagogik vid ett annat lärosäte 

ryms inom huvudområdet pedagogik. Att huvudområdet pedagogik rymmer 

olika inriktningar är naturligtvis i sig inget problem. Däremot kan det, som 

Roger Säljö understryker, bli problematiskt om en specifik inriktning – kanske 

kopplad till lärosätets forskningsprofil – tillåts dominera en utbildning med 

beteckningen pedagogik. Vad som då sker är att studenten de facto utbildas 

inom en del av pedagogiken, men får en examen som antyder att hon eller 

han har en utbildning som är betydligt bredare. Att beteckningen motsvarar 

utbildningens faktiska innehåll är angeläget på flera sätt. Ett skäl rör mobiliteten. 

För att studenterna ska kunna röra sig mellan lärosäten, både inom och 

utanför Sverige, krävs att dessa ges rimliga möjligheter att bedöma innehållet 

i studenternas utbildningar utifrån deras examensbenämningar. Också övergången 

till forskarutbildning fordrar adekvata huvudområdesbeteckningar. 

Slutligen måste det vara möjligt för blivande studenter och för arbetsgivare att 

någorlunda enkelt och utifrån vedertaget språkbruk förstå vad en utbildning 

innehåller. Hur man väljer att formulera huvudområden är en inomvetenskaplig 

angelägenhet och ansvaret för att inrätta dem är lärosätenas. Högskoleverket 

vill dock poängtera vikten av att de huvudområden som inrättas får 

en tydlig, informativ och rimlig avgränsning. 

En liknande problematik vad gäller examensbeteckning vidlåder utbildningar 

i lärande, utbildningsvetenskap och didaktik. I varierande grad är 

dessa utbildningar (och ofta även utbildningar inom huvudområdet pedagogik) 

knutna till lärarutbildningens allmänna utbildningsområde. Vid vissa 

lärosäten kan studenterna jämte sin lärarexamen ta ut en generell examen i 

ett pedagogiskt/utbildningsvetenskapligt ämne; vid andra går det inte. Det 

faktum att olika lärosäten har olika praxis – kan lärarstudenten också ta ut 

en generell examen och i så fall i vad? – kan försvåra för blivande studenter 

1. Kring detta fördes också ett resonemang i 2005 års utvärdering av pedagogik. Se Utvärdering 

av grund- och forskarutbildning inom ämnesområdena pedagogik, didaktik och pedagogiskt 

arbete vid svenska universitet och högskolor (Högskoleverkets rapportserie 2005: 19 R). 

8

att orientera sig i det komplexa fält som lärarutbildningen utgör. Också här 

är det angeläget att utbildningsdokumenten, som är en del av lärosätets totala 

information, utformas tydligt. 

Dessa resonemang om huvudområdes- och examensbeteckningar ska inte 

tolkas som uttryck för byråkratiskt begreppsexercis. Tillsammans engagerar 

utbildningarna i pedagogik, didaktik, lärande, utbildningsvetenskap, ämnesdidaktik, 

specialpedagogik, utbildningsledarskap och bindestreckspedagogik 

tusentals studenter, doktorander och lärare. 2 Ämnena finns företrädda vid de 

flesta av landets lärosäten och har ofta en nära anknytning till lärarutbildningen, 

som i sig är landets största yrkesutbildning. På detta sätt har de utvärderade 

utbildningarna en central plats i svensk högre utbildning. Det är av 

dessa skäl som Högskoleverket vill framhålla vikten av att lärosätena beskriver 

dem på ett korrekt, tydligt och informativt sätt. 

En annan följd av den differentiering som Sven Hartman och Roger Säljö 

beskriver är att pedagogik blivit ett område rikt på professorer. Detta syns 

också i utvärderingens bedömningstexter, som ofta konstaterar att lärarkåren 

inkluderar lärare med högsta akademiska titel. Det faktum att professorer 

medverkar i undervisningen innebär dock inte att de medverkar i hög grad. 

Samma förhållande gäller för disputerade lärare överhuvudtaget. Tvärtom 

utförs en påfallande stor del av undervisningen inom de utvärderade utbildningarna 

av icke disputerade lärare. I en tredjedel av utbildningarna står icke 

disputerade lärare för mer än 70 procent av undervisningen. Visserligen är vissa 

av de granskade utbildningarna, till exempel inom det specialpedagogiska 

fältet, nära knutna till studenternas kommande profession och man är därför 

mån om att engagera expertis från fältet. I sådana fall höjer naturligtvis dessa 

icke disputerade experter utbildningens kvalitet. Högskoleverkets grundläggande 

uppfattning är dock att disputerade och forskande lärare är en viktig 

förutsättning för att studenterna ska få ta del av aktuell forskning och tränas 

i ett vetenskapligt förhållningssätt. Att högre utbildning vilar på vetenskaplig 

grund är ett akademiskt axiom, och det är oroande att disputerade lärare utför 

en så liten del av undervisningen i många av de utvärderade utbildningarna. 

I synnerhet är detta allvarligt när utbildningarnas akademiska miljö också 

på andra sätt visar brister eller när nivå, progression och fördjupning bedöms 

som otillräcklig. 

Ett antal utbildningar på avancerad nivå vänder sig till yrkesverksamma 

lärare eller har på andra sätt en nära anknytning till studenternas profession. 

Yrkesrelevansen inom dessa utbildningar lyfts ofta fram som förtjänstfull av 

bedömarna. Man kan notera att sådana omdömen inte sällan förenas med 

positiva omdömen om utbildningens vetenskapliga kvalitet. Uppfattningen 

att yrkesrelevans och forskningsanknytning skulle stå emot varandra får således 

inte något stöd av bedömarnas iakttagelser. Däremot kan det, till exempel 

2. De enkäter som skickades ut hösten 2007 vände sig till 12 863 studenter, 490 doktorander 

och 1293 lärare. 

9

inom specialpedagogik, vara svårt att rekrytera lärare med kombinationen hög 

akademisk kompetens och aktuell erfarenhet från fältet. 

Ytterligare en kommentar om lärargrupperna gäller deras könsfördelning. 

Här kan man konstatera att vid många lärosäten utgör kvinnor majoriteten 

av lärarna samtidigt som utbildningens professorer är män. Detta förhållande 

är naturligtvis anmärkningsvärt. Högskoleverket vill uppmana lärosätena att 

uppmärksamma och åtgärda denna skeva könsfördelning. 

Vad gäller de granskade forskarutbildningarna kan några olika mönster 

urskiljas. I vissa fall bedrivs forskarutbildningar i starka forskningsmiljöer 

och i samarbete med andra forskarutbildningar. Då finns skäl att tro att doktoranderna 

garanteras en utbildning i en aktiv akademisk miljö. När forskarutbildningen 

är tvärvetenskaplig eller direkt bygger på samverkan med andra 

forskarutbildningar kan det vara svårt att utifrån utvärderingens underlag 

bedöma dess handledarresurser. Kanske rymmer miljön fler professorer och 

docenter än vad som låter sig redovisas i materialet. Slutligen finns flera forskarutbildningar, 

till exempel inom ämnesdidaktik, som är påfallande små, där 

doktoranderna har låg aktivitetsgrad och där nya doktorander sällan antas. 

Det faktum att sådana utbildningar ofta bedrivs i en i stort god akademisk 

miljö uppväger inte de brister i kritisk massa som kännetecknar den specifika 

ämnesmiljön. Ett sätt att förstärka utbildningens akademiska miljö kan vara 

att knyta den till en forskarskola som samlar doktorander från olika lärosäten. 

Högskoleverket ser positivt på sådana initiativ, men vill understryka vikten av 

att doktoranderna kan bedriva sina forskarstudier i en levande vetenskaplig 

miljö där de befinner sig, alltså vid lärosätet. 

10

Utgångspunkter och tillvägagångssätt 

2007 års utvärderingssystem 

Högskoleverket har sedan 2001 uppdraget att utvär dera alla utbildningar som 

leder till generell examen eller yrkesexamen samt forskarutbildningar. I den första 

cykeln 2001–2006 utvärderades program som ledde till yrkesexamen, huvudämnen 

i generella examina (kandidat- och magisterexamen) inom grundutbildningen, 

samt forskarutbildningar. 

Under våren 2007 avslutades ett antal utvärderingar av den utbildningsverksamhet 

som bedrevs året 2006. Redan under hösten 2007 initierades utvärderingar 

som avsåg verksamheten 2007, och som var de första i en ny sexårig 

utvärderingscykel. 

Högskoleverket har valt att i den nya utvärderingscykeln årsvis samla granskningar 

av huvudområden, yrkesexamina och forskarutbildningar i större 

kun skapsområden. Det första året granskas utbildningar inom det historiskfilosofiska 

området och pedagogiska utbildningar, året därpå övriga samhällsvetenskaper 

osv. Denna gruppering av utbildningar har bland annat inneburit 

att vissa utbildningar kommit att bli föremål för förnyad utvärdering efter en 

betydligt kortare period än andra. Här kan nämnas pedagogikämnena, som 

utvärderades så sent som 2004/2005. 

Även utvärderingsmodellen har förändrats. Fortfarande baseras model len på 

kollegial bedömning (peer review), men vissa nya moment har utveck lats. En 

förändring är att Högskoleverket begär in kvantitativa data för fem år tillbaka 

i tiden, mot tidigare två år. 3 Till största del är det samma slags uppgifter som 

efterfrågas, till exempel omfattningen av lärarnas undervisning, antal helårsstudenter 

och helårsprestationer, antal doktorander, undervisningstäthet och 

antal examinerade uppsatser. En annan förändring är en ökad användning av 

nyckeltal, vilka räknas fram ur de kvantitativa uppgifterna. Nyckeltalen ger en 

bild av utbildningar nas lärarkapacitet, lärarkompetens, handledarkompetens, 

prestationsgrad och andel tillsvidareanställda. 

Självvärderingsmomentet är fortfarande kvar, men i mindre omfattning. Som 

tidigare ska bland annat utbildnings- och kursplaner med litteraturlistor bifogas. 

Nytillkomna uppgifter inkluderar förteckningar över lärares publi kationer. 

Ytterligare en förändring är att utvärderingens första fas inte omfattar platsbesök. 

Dessa har delvis ersatts av webbenkäter som skickas ut till studenter, 

lärare och doktorander. 

Sammantaget ska detta underlag ge en översiktlig nationell bild av ett 

huvudområde eller forskarutbildningsämne. Utifrån denna väljs sedan huvudområdesutbildningar 

eller forskarutbildningar ut för fördjupad granskning. Skälen 

till fördjupad granskning kan vara bristande bedömningsunderlag eller att 

3. I vissa tidigare utvärderingar har uppgifter för fem år bakåt begärts i fråga om forskarutbildningar. 

11

Högskoleverket av andra skäl inte kan säkerställa att utbildningens kvalitet 

är tillfredsställande. 

I detta nya tillvägagångssätt finns ett antal problem inbyggda. Den 1 juli 

2007 infördes en ny examensordning. Den innebar bland annat att en avancerad 

nivå infördes mellan grundnivå och forskarnivå. Magisterexamen blev placerad 

på denna mellannivå, liksom en ny tvåårig masterexamen. De högskolor 

som vill ge tvåårig masterexamen, men som saknar rätt att bedriva forskarutbildning 

inom ett visst vetenskapsområde, får ansöka om masterexamensrätt. 

Dessa ansökningar prövas av Högskoleverket. 4 

Förutom denna nya nivåplacering av de olika examina har den nya examensordningen 

infört begreppet huvudområde. Lärosätena äger själva rätten 

att definiera sina huvudområden, och, i universitetens fall, forskarutbildningsämnen. 

Föremål för 2007 års utvärderingar är alltså utbildningar i huvudområden 

som kan ingå i en generell examen (kandidat-, magisteroch masterexamen) 

och forskarutbildningar. 

Med den nya nivåindelningen och begreppet huvudområde är det inte 

lika lätt som tidigare att tala om till exempel A-, B- eller C-nivå, grundkurs, 

fortsättningskurs och fördjupningskurs. Dessa begrepp är dock fortfarande 

ytterst levande inom såväl akademin som bland experterna. De kan i nuläget 

knappast ersättas av andra väldefinierade begrepp som anger vad utbildningen 

omfattar, dess nivå och progressionen inom den. I denna rapport använder 

därför Högskoleverket lärosätenas och experternas terminologi. 

2007 års utvärdering av pedagogik 

De utbildningar som granskas i denna rapport har tidigare utvärderats i olika 

sammanhang. Den största gruppen utbildningar – pedagogik, didaktik med 

flera – utvärderades tillsammans 2005, medan rapporten om specialpedagogik 

och specialpedagogprogram publicerades 2006. 5 Bestämmande för vilka 

utbildningar som har kommit att ingå i 2007 års pedagogikutvärdering är i 

första hand vad lärosätena själva har ansett höra till området och uppgivit för 

Högskoleverket. Därefter har arbetet styrts efter principen att de utbildningar 

som gavs under höstterminen 2007 utvärderas. 6 Det innebär att utbildningar 

som väl har kunnat ingå i lärosätets utbud före eller efter höstterminen 2007, 

men som av olika skäl inte gavs just då, har lyfts ur utvärderingen. 7 Det bety- 

4. Flera utbildningar på avancerad nivå som, i och med den nya examensordningen startade så 

sent som höstterminen 2007, ingår i utvärderingen. 

5. Utvärdering av grund- och forskarutbildning inom ämnesområdena pedagogik, didaktik 

och pedagogiskt arbete vid svenska universitet och högskolor (Högskoleverkets rapportserie 

2005:19 R); Utvärdering av specialpedagogprogrammet vid svenska universitet och högskolor 

(Högskoleverkets rapportserie 2006:10 R). 

6. Det faktum att ett lärosäte har inrättat ett huvudområde eller forskarutbildningsämne innebär 

alltså inte automatiskt att man ger utbildning inom detsamma. 

7. Exempel på utbildningar som inte gavs höstterminen 2007 är musikpedagogik (grundnivå) 

vid Kungliga Musikhögskolan, allmän didaktik (avancerad nivå), pedagogik med inriktning 

mot barn- och ungdomsvetenskap (avancerad nivå) samt pedagogik med inriktning 

mot lärande, kommunikation och informationsteknologi (avancerad nivå) vid Göteborgs 

universitet, utbildningssociologi (avancerad nivå) vid Uppsala universitet. 

12

der också att även utbildningar som gavs hösten 2007, men som inte bedrivits 

därefter ryms inom utvärderingen. 8 Slutligen kan man konstatera att för flera 

lärosäten har omständigheterna förändrats, i några fall radikalt, sedan 2007. 

Organisationen kan se annorlunda ut liksom utbildningarnas förutsättningar, 

till exempel vad gäller lärarkapacitet och -kompetens. 

Lärarhögskolan i Stockholm utgör ett undantag från hösttermin 2007-principen. 

Vid årsskiftet 2008 uppgick Lärarhögskolan i Stockholms universitet. 

9 Hösten 2007 befann sig högskolan i ett intensivt omorganisationsskede, 

men bedrev fortfarande utbildning i egen regi. Emellertid hade man av lätt 

insedda administrativa skäl svårt att leverera ett underlag som skulle göra det 

möjligt att på ett rättvisande sätt bedöma dessa utbildningar, varför de lyftes 

ur utvärderingen. 

I rapporten behandlas huvudsakligen utbildningar som leder till generell 

examen, men också tre yrkesutbildningar. Folkhögskollärarprogrammet 

(grundnivå) ges vid Linköpings universitet. Specialpedagogprogrammet finns 

vid åtta lärosäten. Skälet till att endast specialpedagogprogrammen vid Linköpings 

universitet och vid Högskolan i Kristianstad tas upp i denna utvärdering 

är att dessa två inte ingick i 2006 års utvärdering av specialpedagogik. Det 

ansågs därmed lämpligt att utvärdera dem i detta sammanhang. 

I förra cykelns utvärderingar granskades utbildningarna mot den då gällande 

examensordningen. Med 2007 års högskoleförordning har förutsättningarna 

för dessa utbildningar förändrats. Av detta skäl är bedömningarna i 

föreliggande granskning inte gjorda med utgångspunkt i de förra utvärderingarna. 

De rekommendationer som då framfördes av bedömarna har inte följts 

upp systematiskt i denna utvärdering. Bedömningarna tar i stället utgångspunkt 

i den nya examensordningens krav på utbildningar för generella examina. 

Förutom Högskoleverkets rekommendationer utgörs rapporten av texter 

som skrivits av de experter och bedömare som engagerats i utvärderingen. 

Professor Sven Hartman inleder med en historik över pedagogikämnets framväxt 

och utformning. I september 2008 inbjöd Högskoleverket till ett seminarium 

med rubriken Pedagogikens identitet och transformationer, där deltagarna 

– seniora lärare och forskare inom fältet – diskuterade pedagogikens tillstånd. 

Professor Roger Säljös text är en personligt hållen reflektion efter seminariet. 10 

Huvuddelen av rapporten utgörs av bedömningar av de enskilda utbildningarna. 

Underlaget för bedömarnas arbete har varit lärosätenas självvärderingar, 

inklusive redovisade kvantitativa data. Bedömarna har också haft tillgång till 

8. Ett exempel är utbildningen i drama- och teaterpedagogik (grundnivå) vid Umeå universitet. 

9. Lärarhögskolans yrkesutbildningar och forskarutbildningar beskrivs senast i Uppföljande 

utvärdering av lärarutbildningen (Högskoleverkets rapportserie 2008:8 R). 

10. Förutom som inslag i dessa två texter innehåller rapporten inte någon diskussion om fältets 

komplexa och stundom svårgenomträngliga begreppsanvändning (pedagogik, utbildningsvetenskap, 

didaktik, pedagogiskt arbete etc). För en sådan genomgång hänvisas till 2005 års 

utvärdering. 

13

enkätmaterialet, vilket dock har använts sparsamt. Utifrån detta underlag har 

följande aspekter av utbildningarna bedömts: 

• Lärarkapacitet och -kompetens 

• Akademisk miljö 

• Nivå, progression och fördjupning 

• Säkring av samlade kursmål (lärandemål) inom huvudområdet 

• Säkring av examensmål 

• Säkring av utbildningens kvalitet 

Lärosätena har dessutom ombetts att i självvärderingen ge sin syn på frågan 

om utbildningens relation till lärarutbildningen. 

På grundnivå och avancerad nivå har utbildningar inom 58 huvudområden 

bedömts. På forskarnivå har 41 utbildningar bedömts. Dessutom har 3 yrkesutbildningar 

bedömts. Dessa utbildningar har delats in i fem grupper, som 

har granskats av sju bedömargrupper. Respektive bedömargrupp står bakom 

bedömningarna inom ”sin” grupp av utbildningar. Dock har bedömarna inte 

medverkat vid bedömningar av utbildningar vid sitt eget lärosäte. 

Utbildningarna inom gruppen allmän pedagogik har bedömts av professor 

Karen Borgnakke (Köpenhamns universitet), professor Sven-Erik Hansén 

(Åbo akademi), professor Roger Säljö (Göteborgs universitet) och professor 

Solveig Hägglund (Karlstads universitet). De granskade utbildningarna är: 

Lärosäte Allmän pedagogik 

Kandidat Magister Master Forskarutb. 

Blekinge tekniska högskola Pedagogik X 

Göteborgs universitet Pedagogik och 

didaktik 

X 

Göteborgs universitet Pedagogik X X X 

Göteborgs universitet Pedagogiskt arbete X 

Högskolan i Borås Pedagogik X X 

Högskolan i Borås Utbildningsvetenskap X X 

Högskolan Dalarna Pedagogik X X 

Högskolan i Halmstad Pedagogik X X 

Högskolan i Gävle Pedagogik X X 

Högskolan i Gävle Didaktik X X 

Högskolan i Jönköping Lärande X X X 

Högskolan i Jönköping Pedagogik X X X 

Högskolan i Jönköping Pedagogiskt arbete X 

Högskolan i Jönköping Didaktik X 

Högskolan i Kalmar Pedagogik X X 

Högskolan i Skövde Pedagogik X X 

Högskolan Kristianstad Pedagogik X X 

Högskolan Väst Pedagogik X 

Karlstads universitet Pedagogik X X X X 

Karlstads universitet Pedagogiskt arbete X X 

Linköpings universitet Pedagogik X X X 

Linköpings universitet Pedagogiskt arbete X X 

Luleå tekniska universitet Lärande X X 

Luleå tekniska universitet Pedagogik X X X 

Lunds universitet Pedagogik X X X X 

Malmö högskola Utbildningsvetenskap X X 

14

Lärosäte Allmän pedagogik 


Malmö högskola Pedagogik X X X 

Mälardalens högskola Pedagogik X X 

Mittuniversitetet Pedagogik X X X 

Södertörns högskola Pedagogik X X 

Stockholms universitet Pedagogik X X X X 

Umeå universitet Pedagogisk yrkesverksamhet 

X 

Umeå universitet Pedagogik X X X X 

Umeå universitet Pedagogiskt arbete X 

Uppsala universitet Pedagogik X X X X 

Uppsala universitet Didaktik X X X X 

Växjö universitet Pedagogik X X X X 

Örebro universitet Pedagogik X X 

Utbildningarna inom gruppen specialpedagogik har bedömts av fil.dr Astrid 

Ahl (Umeå universitet), professor Niels Egelund (Danmarks pædagogiske universitetsskole, 

Köpenhamn) och ped.dr Karin Linnanmäki (Åbo akademi). De 

granskade utbildningarna är: 

Lärosäte Specialpedagogik Kandidat Magister Master Forskarutb. 

Göteborgs universitet Specialpedagogik X X 

Högskolan i Jönköping Specialpedagogik X 

Karlstads universitet Specialpedagogik X X 

Stockholms universitet Talpedagogik X 

Stockholms universitet Läs- och skrivsvårigheter/dyslexi 

X 

Mälardalens högskola Specialpedagogik X X 

Umeå universitet Specialpedagogik X X 

Uppsala universitet Specialpedagogik X 

Lärosäte Specialpedagogprogram 

Avancerad nivå 

Linköpings universitet Specialpedagogprogram 

X 

Högskolan Kristianstad Specialpedagogprogram 

X 

Utbildningarna i gruppen ämnesdidaktik har bedömts av professor Ole Björkqvist 

(Åbo akademi), professor Christina Gustafsson (Uppsala universitet) och 

docent Elisabet Hammar, tidigare vid Linköpings universitet. De granskade 

utbildningarna är: 

Lärosäte Ämnesdidaktik Kandidat Magister Master Forskarutb. 

Göteborgs universitet Ämnesdidaktik X X X 

Linköpings universitet Vuxnas lärande X X 

Linköpings universitet Naturvetenskapernas 

didaktik 

X 

Linköpings universitet Teknikens didaktik X 

Mittuniversitetet Ämnesdidaktik X 

Umeå universitet Biologididaktik X 

Umeå universitet Fysikdidaktik X 

Umeå universitet Kemididaktik X 

Umeå universitet Matematikdidaktik X 

15

Lärosäte Ämnesdidaktik Kandidat Magister Master Forskarutb. 

Umeå universitet Historia med X 

didaktisk inriktning 

Umeå universitet Svenska med X 

didaktisk inriktning 

Utbildningar inom gruppen ledarskap och skolledarskap har bedömts av 

professor Mats Ekholm (Karlstads universitet) och professor Gunnar Berg 

(Mälardalens högskola). 11 De granskade utbildningarna är: 

Lärosäte Ledarskap och 

skolledarskap 


Göteborgs universitet Pedagogik med inriktning 

mot utbildningsledarskap 

X X 

Linköpings universitet Human resource 

management and development 

X X 

Umeå universitet Utbildningsledarskap X X 

Uppsala universitet Skolledarskap/ledarskap 

i trossamfund 

X 

Utbildningar inom gruppen bindestreckspedagogik har bedömts av dr philos. 

Ingrid Maria Hanken (Norges musikkhøgskole, Oslo), professor Ewa Pilhammar 

Andersson (Göteborgs universitet) och professor Gunilla Svingby (Malmö 

högskola). 12 De granskade utbildningarna är: 

Lärosäte Bindestreckspedagogik 

m.fl. 


Göteborgs universitet Vårdpedagogik X X X 

Göteborgs universitet Musikpedagogik X 

Kungliga Musikhögskolan Musikpedagogik X X (SU) 

Lunds universitet Musikpedagogik X X X 

Luleå tekniska universitet Musikpedagogik X 

Högskolan i Gävle Dramapedagogik X 

Högskolan i Gävle Bildpedagogik X 

Konstfack Bildpedagogik X X 

Stockholms universitet Internationell och 

jämförande pedagogik 

X X 

Umeå universitet Drama- och teaterpedagogik 

X 

Umeå universitet Idrottspedagogik X X X 

Uppsala universitet Utbildningssociologi X 

Örebro universitet Musikpedagogik X 

Örebro universitet Musikvetenskap X 

Utbildningen i tillämpad informationsteknologi med inriktning mot lärande 

och kommunikation (avancerad nivå) samt forskarutbildningen i tillämpad 

informationsteknologi vid Göteborgs universitet har granskats av professor 

11. Den av Lärarhögskolan i Stockholm bedrivna utbildningen inom skolledarskap är överförd 

till Stockholms universitet. 

12. Med ”bindestreckspedagogik” åsyftas pedagogik med inriktning mot tillämpningsområden. 

16

Birgitta Qvarsell (Stockholms universitet) och docent Patrik Hernwall (Södertörns 

högskola). Slutligen har professor Gunnar Sundgren (Stockholms universitet) 

och dr philos. Sigvart Tøsse (Norges teknisk-naturvitenskapliga universitet, 

Trondheim) bedömt folkhögskollärarutbildningen vid Linköpings 

universitet. 

Sekretariatet har bestått av Högskoleverkets utredare Andrea Amft, Tomas 

Egeltoft, Andrus Ers, Hedda Gunneng (projektledare augusti 2008 – februari 

2009), Anna Lundberg, Loulou von Ravensberg och Maria Södling (projektledare). 

17

Sven Hartman 

Den historiska utvecklingen av 

pedagogikämnet 

År 2007 firades 100-årsminnet av att ämnet pedagogik fick examensrätt vid 

Uppsala universitet. De första professurerna i ämnet inrättades sedan 1910 

i Uppsala och 1912 i Lund. När man i dag ska bilda sig en uppfattning om 

utbildning och forskning inom det pedagogiska ämnesfältet visar det sig att 

ämnesområdet företräds av fler än hundra professorer. Deras lärostolar eller 

anställningar har benämningar som varierar från ett lärosäte till ett annat. Ett 

tjugotal ämnes- eller tjänstebeteckningar representerar tillsammans det pedagogiska 

ämnesområdet i Sverige. De många varierande beteckningarna visar 

inte bara områdets expansion, utan också dess identitetsförskjutningar och 

förgreningar. Professionella ambitioner, utbildningspolitiska intressen, utbildningsreformer 

och inomvetenskaplig debatt kan spåras bakom variationerna 

och transformationerna i fältet. 

Den utveckling som pedagogiken i Sverige har genomgått de senaste hundra 

åren är svår att överblicka. Jag gör inga anspråk på att på dessa sidor kunna 

skildra utvecklingen på ett invändningsfritt sätt. Framställningen bygger i 

huvudsak på sekundärmaterial och på anekdotisk kunskap från personer som 

varit verksamma i fältet. Jag har försökt göra en skiss av det pedagogiska 

landskapet genom att ta fasta på några utbildningsreformer och vetenskapliga 

vändningar som haft betydelse för ämnesområdets utveckling. Men först 

måste sägas något om rötterna tillbaka till antiken. 

Ämnesområdets rötter 

Det pedagogiska trädet växer på dubbel rot. Det är allmänt känt att pedagogiken 

vuxit fram ur filosofin och många av de stora filosoferna har skrivit 

betydelsefulla arbeten om pedagogik. Först ingick området som en del av 

filosofiämnet. Med tiden avskildes det och blev en egen disciplin. Det var 

ungefär så det gick till i Uppsala och Lund för hundra år sedan. Men lika rätt 

är att säga att pedagogiken växte fram ur teologin. Den första professuren 

i pedagogik inrättades 1779 i Halle. Den uppstod ur ett teologiskt seminarium 

och förlades till den teologiska fakulteten. Detta är i och för sig inte så 

märkligt, eftersom undervisningsväsendet under lång tid hade som främsta 

uppgift att på elementär eller mer avancerad nivå ge religionsundervisning. 

Övriga ämnen sågs närmast som teologins hjälpämnen. All utbildning låg 

under kyrklig kontroll och det normativa inslaget var alltid närvarande. Den 

svenska folkskolans mest tummade läromedel var fram till 1930-talet Luthers 

19

lilla katekes. I den tidiga folkskollärarutbildningen var Evangelisk pedagogik 

länge en viktig kursbok. 

Pedagogikens dubbla ursprung märks i historien genom att en rad filosofer 

har ägnat sig åt centrala pedagogiska frågor. Platon, Aristoteles, Erasmus, 

Locke, Rousseau, Kant, Dewey och Russel är några av de filosofer som förekommer 

i utbildningshistoriska översikter. På motsvarande sätt har teologiska 

skolbildare haft stort inflytande på utbildningsväsendet i olika länder, men 

även på det pedagogiska tänkandet. Thomas, Luther, Melanchton, Loyola, 

Basedow och Fröbel är några namn som kan nämnas i sammanhanget. 

Johann Friedrich Herbart (1776–1841) brukar kallas den förste företrädaren 

för en vetenskaplig pedagogik. Han kallades 1808 till Königsberg för att 

efterträda Emanuel Kant på dennes lärostol. Herbarts filosofiska förankring 

var alltså given. Den pedagogik som han utvecklade kom att bli inflytelserik 

inte minst inom de system för folkundervisning som utvecklades under 1800talet. 

Herbart gav pedagogiken en flervetenskaplig framtoning genom att ange 

etik och psykologi som pedagogikens huvudkomponenter. Ämnets normativa 

inslag visade sig också vara väl förenligt med dåtidens kyrkliga intressen. 

I dag är inte denna ursprungshistoria särskilt synlig inom det pedagogiska 

ämnesområdet. Pedagogisk filosofi utgör ett särskilt forskningsområde inom 

svensk pedagogik. Homiletik och kateketik var länge två pedagogiska delämnen 

inom praktisk teologi vid teologiska fakulteter. De sammanfördes senare 

till ämnesområdet religionspedagogik, som fördes in under blockämnet religionsbeteendevetenskap. 

Inga professurer har varit knutna till dessa inriktningar 

i vårt land. Internationellt finns däremot flera sådana tjänster. 

Instrument för professionalisering 

Utbildning och forskning i pedagogik kom tidigt att få stor betydelse för lärargruppernas 

professionalisering. Ämnet skulle stärka lärarnas profession och 

minska avståndet mellan skolans värld och akademin. Den tankefigur som 

kan anas bakom ämnesområdets lansering kan formuleras så här: Genom 

pedagogiken skulle den missaktade uppgiften att undervisa folkets barn lyftas 

upp till en respektabel nivå och få allmänhetens erkännande. 

Ett tydligt exempel på denna tanke hittar man i första numret av Pedagogiska 

skrifter, landets äldsta pedagogiska skriftserie. Författaren återger i inledningskapitlet 

ett yttrande av Jakob Grimm, som värderade ”den skicklighet 

som fordras af folkskolläraren… lägre än … hantverksskicklighet”. Hur kunde 

den store humanisten påstå något sådant? Jo, menar skriftens författare, Jakob 

Grimm hade inte lärt känna pedagogiken som vetenskap och visste inte heller 

hur denna vetenskap förmår att lyfta lärarens kunnande. 

Vid samma tid fanns i USA motsvarande tilltro till vetenskapens förmåga 

att höja skolans undervisning. Så här skrev den amerikanske filosofen John 

Dewey 1898: 

20

Jag tror att man med psykologins landvinningar… och med samhällsvetenskapens 

utveckling…, kan använda alla vetenskapliga resurser till utbildningens 

fromma. 

Deweys egen universitetskarriär visade emellertid att långt ifrån alla delade 

hans uppfattning om vikten av pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. 

I synnerhet var man skeptisk till att universiteten skulle ägna sig åt sådana 

uppgifter. 

När de första professurerna i pedagogik inrättades i Sverige fanns en liknande 

skeptisk inställning till ämnet från akademins sida. Var detta verkligen 

något som låg i universitetets intresse? Var det inte rentav ett ingrepp i den 

akademiska autonomin att utifrån föra in sådana tjänster i professorskåren? 

De två motionärer som låg bakom inrättandet, Fridtjuv Berg och Emil Hammarlund, 

var inte bara inflytelserika riksdagsmän, utan också folkskollärare 

och tongivande i lärarnas fackliga rörelse. Redan detta kan ha gjort dem misstänkta 

i akademins ögon. 

Förväntningarna på pedagogikämnet formades förmodligen delvis utifrån 

folkskollärarseminariernas behov och synsätt. Ämnet skulle vara praktiktillvänt, 

relevant för yrkesutbildningen, ett ämne i skolans och lärarkårens tjänst. 

Komplikationen var emellertid att tjänsterna inte placerades på folkskoleseminarierna 

utan vid universiteten. Mer specifikt skulle undervisningen inom 

universiteten riktas till blivande läroverksadjunkter när de gick igenom den 

korta lärarförberedande delen av sin utbildning. 

Ämnet blev till en början flervetenskapligt i herbartiansk mening. Det 

skulle täcka både de beteendevetenskapliga förutsättningarna för undervisning 

och de normativa och historiska aspekterna av undervisningens innehåll. 

Det krävdes alltså dubbel kompetens av tjänsternas innehavare; de skulle speciminera 

och vara väl förtrogna inom både de beteendevetenskapliga och de 

historisk-filosofiska aspekterna av pedagogiken. Möjligen kan man påstå att 

ämnets breda avgränsning och flervetenskapliga uppgift gjorde det otidsenligt 

redan när det etablerades. Specialisering och grundforskning blev under 1900talet 

huvudvägen för att hävda en disciplin vid universitetet. Tillämpning och 

professionsanknytning ansågs mindre värdefullt. 

Pedagogikämnet var från början föremål för motstridiga förväntningar. 

Från lärargruppernas sida fanns mer eller mindre uttalat en förhoppning om 

att deras profession skulle stärkas genom forskning och utbildning inom det 

nya ämnet. Från universitetsvärldens sida torde det däremot ha funnits en 

tveksamhet inför ämnesområdets anknytning till lärares yrkesverksamhet. 

Man förväntade sig att ämnets representanter i första hand skulle svara upp 

mot gängse inomakademiska krav. En del av dessa motsättningar skulle bli 

än tydligare i fortsättningen. 

21

Instrument för reformer 

Det fanns under hela 1900-talet en nära koppling mellan skolreformer, pedagogikforskning 

och lärarutbildning, med dit hörande studier i pedagogik. 

Genom att ändra lärarutbildningen i en viss riktning har man gång på gång 

försökt förändra skolans inre arbete. Mot bakgrund av den kyrkliga dominansen 

i skolans tidiga historia kan man se 1919 års utbildningsplan som ett stort 

trendbrott. Timantalet för kristendomsundervisningen i folkskolan hal verades 

och Luthers lilla katekes lyftes bort som lärome del i skolan. I stället ökade 

utrymmet för övriga ämnen. Typiskt nog hade denna betydelsefulla reform 

föregåtts av en stor omläggning av utbildningen av folkskollärare. Genom 

1914 års seminariestadga styrdes lärarutbildningen bort från den drillmässiga 

utantilläsningen. I stället sökte man sig fram mot nya arbetsformer färgade av 

samtidens progressi va pedagogik. Det var i detta reformskede som de första 

pedagogikprofessurerna tillkom. 

1900-talets kanske största utbildningspolitiska reform var grundskolans 

införande 1962. Man kan säga att frågan om en för alla barn gemensam och 

utbyggd bottenskola då fick en lösning. Den frågan hade debatterats ända 

sedan 1880-talet. Reformen förbereddes genom 1946 års skolkommission som 

i sitt huvudbetänkande konstaterade: 

22 

I den nuvarande lärarutbildningen har av alla kategorier av lärare den pedagogiska 

och psykologiska utbildningen tillmätts ett alltför litet utrymme … 

den pedagogiska och psykologiska utbildningen bör väsentligen fördjupas och 

vidgas. 

Det är kännetecknande att grundskolereformen för bereddes och stöttades 

genom införandet av lärarhögskolor. Akademiseringen av läraryrket knöts vid 

denna tid till studier i pedagogik. År 1956 startades den första lärarhögskolan i 

Stockholm och den följdes av en rad andra, Malmö 1961, Göteborg 1964, Umeå 

1968, samt Uppsala och Linköping 1969. Till lärarhögskolorna knöts forskning 

och professurer i ”praktisk pedagogik”, som ämnet benämndes under några 

år. Vid tillsättningen av dessa nya tjänster tillämpades inte längre det dubbla 

behörighetskravet på pedagogikprofessurer. Först var det tänkt att tjänsterna 

skulle tillsättas i ”skolforskning”. Bakom denna markering fanns ett utbildningspolitiskt 

missnöje med den inriktning som pedagogiken vid universiteten 

hade fått. Redan i detta skede förelåg alltså en motsättning mellan en mer akademisk 

och en mer skoltillvänd pedagogikforskning. Åtskillig uppdragsforskning 

kom från och med 1960-talet att förläggas till lärarhögskolorna. 1950- och 

1960-talen medförde en stor ökning av forskningsvolymen på området. Detta 

kan också ha bidragit till att öka den inre spänningen i ämnet. 

Högskolereformen 1977 ställde kravet att alla utbildningar inom universitet 

och högskolor skulle bygga på vetenskaplig grund. Detta gällde också för 

en rad lärarutbildningar som i samband med reformen fördes in i högskolesystemet. 

”Forskningsanknytning” blev en nyckelterm, ”karaktärsämne” en 

annan. På det pedagogiska fältet fanns en rad lärarutbildningar som enligt

många saknade såväl ett definierat karaktärsämne som forskning och forskartjänster 

med en för utbildningen relevant inriktning. I högskolereformens spår 

följde därför en våg av fristående kurser, forskarutbildningskurser, avhandlingar 

och även professurer i öronmärkta pedagogikvarianter, det man ibland 

kallat bindestreckspedagogik. Specialpedagogik, idrottspedagogik, vårdpedagogik, 

musikpedagogik, bildpedagogik, dramapedagogik, är några exempel; 

didaktik, barnkunskap, barn- och ungdomsvetenskap, pedagogiskt arbete, 

utbildningsvetenskap och lärande är andra beteckningar som under 1980- och 

1990-talen uppstod i förlängningen 7 av de krav som formulerats i 1977 års 

högskolereform. Bakom inrättandet av alla dessa specialvarianter av pedagogik 

låg ofta utbildnings- och forskningspolitiska markeringar som direkt eller 

indirekt visade att man önskade något annat än det man tidigare mött från 

pedagogikämnets representanter inom universitet och högskolor. Det var kanske 

också ett sätt att distansera sig från pedagogiken som en bred disciplin. 

Man efterfrågade specialisering inom mer avgränsade områden och benämningar 

som gav legitimitet åt denna önskan. Samtidigt fick man en begreppslig 

legitimitet för specialisering och fokusering på smalare områden, medan 

ämnesområdet i sin helhet blev otydligt i sin avgränsning. 

Under den senare halvan av 1980-talet arbetade man för förändringar både 

i skolans inre arbete och i styrningen av skolsystemet. Man ville öka flexibiliteten 

i grundskolans stadieindelning och ge lärarna en ny professionell roll 

när det gäller uttolkningen och det pedagogiska genomförandet av skolans 

mål. Också dessa förändringar förbereddes genom en ny grundskollärarutbildning 

som kom 1988. Ambitionen var att genom en utbyggd utbildning stärka 

lärarnas professionella status. Men vid denna tidpunkt förefaller tilltron till 

det pedagogiska fältet som professionsstärkande ha avtagit. Reformen innebar 

nämligen att utrymmet för pedagogik och metodik skars ned betydligt, och 

detta inom ramen för den förlängda lärarutbildningen. Nu var det akademiska 

ämnesstudier i skolans undervisningsämnen som skulle svara för lärarutbildningens 

akademisering. 

Pedagogikstudier 

Om man ser till antalet studerande inom ämnesområdet har pedagogiken varit 

ett stort ämne redan från begynnelsen. Alla blivande lärare läste pedagogik på 

elementär nivå inom ramen för sina utbildningar. Under flera år, fram till mitten 

av 1980-talet, kunde pedagogik studeras vid universiteten som fortbildning 

för lärare. De kunde då få tjänstledigt med B-avdrag under något halvår. Detta 

blev ett viktigt tjänsteunderlag för universitetens pedagogikinstitutioner. Från 

tidigt 1900-tal kunde ämnet studeras och tenteras på olika betygsnivåer vid 

svenska universitet. Med tiden blev pedagogik ett vanligt breddningsämne vid 

universiteten, ofta kombinerat med andra huvudämnen i en filosofie kandidatexamen. 

Det var också ett ämne man gärna studerade för att samla kompletterande 

studiemeriter inför ansökningar till spärrade utbildningar. 

23

Sammantaget uppstod två skilda studiesammanhang med olika innehåll 

och kravnivåer. Ämnets innehåll utformades tämligen olika i de olika sammanhangen. 

Pedagogikstudier inom lärarutbildningen erkändes inte som 

likvärdiga med ämnesstudier vid universiteten, och ibland inte heller det 

omvända. Regler för tillgodoräknande och behörighet upprättades och förhandlades 

mellan pedagoger från olika utbildningstraditioner. Motsättningarna 

mellan företrädarna för lärarutbildningens och universitetsinstitutionernas 

pedagogikämnen kunde vara avsevärda. 

På senare tid har nya regler formats i samband med reformer av lärarutbildningarna. 

När grundskollärarprogrammet revideras 1992 ändrades 

utbildningsplanerna så att det gavs möjligheter för utbildningarna att lägga 

in examensarbeten på C-nivå motsvarande tio veckors heltidsstudier. Därmed 

förbereddes möjligheten för studerande att efter avslutad lärarutbildning söka 

sig vidare till forskarutbildning. När det nya lärarprogrammet startade 2001 

var en förutsättning för programmets uppläggning att det skulle vara möjligt 

att välja en obruten studiegång från lärarprogrammet vidare in i forskarutbildning. 

Den typ av förhandlingar som varit förknippade med bestämningen av 

pedagogikämnets innehåll och kravnivåer har säkert påverkat sättet att definiera 

vad som är centralt och vad som perifert inom ämnesområdet. En part 

har kunnat hänvisa till skolpraktikens krav på yrkesverksamma lärares kunskaper 

i pedagogik, en annan har kunnat hänvisa till disciplinens självförståelse 

och forskarutbildningens krav på förkunskaper. 

En lägesrapport från 1969 

År 1969 rapporterade Statens råd för samhällsforskning om de första tjugo 

åren av sin verksamhet. I en särskild avdelning redogjordes för psykologisk och 

pedagogisk forskning. Fem professorer i pedagogik avgav varsitt vittnesmål 

om det pedagogiska ämnesområdet så som det tedde sig i slutet av 1960-talet. 

I detta sammanhang kan det kanske betraktas som en halvtidsrapport. 

Torsten Husén menade att den pedagogiska forskningen på allvar etablerats 

först på 1950-talet. De stora utbildningsreformerna som dominerade mitten av 

1900-talet präglade också den pedagogiska forskningen. Den forskningsöversikt 

som Husén presenterade var fylld av större undersökningar och projekt 

som alla är knutna till reformer. Han konstaterade att den svenska pedagogiska 

forskningen under denna tid haft en stark beteendevetenskaplig anknytning 

och då särskilt till psykologin. 

Wilhelm Sjöstrand noterade att pedagogisk forskning tidigare så gott som 

uteslutande varit av humanistisk karaktär; forskning som av en ofta oförstående 

samtid betraktades som ”mindre nyttig och relativt onödig”. Sjöstrand 

hävdade att samtidens omfattande empiriska studier måste kompletteras med 

en historisk-filosofisk analys för att inte bli prisgiven åt sådana mätfel som lätt 

uppstår i empiriska studier. Han konstaterade också att historiska studier ger 

24

pedagoger nyttiga tankeställare när det visar sig att ”nya” undervisningsmetoder 

så gott som alltid prövats tidigare i historien. 

Urban Dahllöf lyfte i sin tillbakablick fram samhällsperspektivet i skolforskningen 

och betonade mer än de övriga textförfattarna att verksamheten 

i skolan bedrivs ”inom vissa organisatoriska och ekonomiska ramar” som står 

i samklang med mål och grundläggande principer. Därför ”behöver skolforskningen 

placeras i ett större sociologiskt sammanhang”. Dahllöf sammanfattade 

sin bild av forskningsområdet på detta vis: 

I den utveckling av skolforskningen under 20 år som vi här försökt teckna är 

ett av de mest intressanta dragen att frågeställningarna blivit alltmer omfattande. 

Från att ha börjat med begränsade problem om vissa utvecklingspsykologiska 

förutsättningar för skolarbetet omfattar skolforskningen i dag ofta flera 

faktorer i samspelet mellan elever, mål, ramar, metoder, processer och resultat. 

På flera av delområdena har vi vidare funnit ett behov av fastare teoribildning 

och djupare förankring i angränsandehumanistiska och samhällsvetenskapliga 

forskningsfält. 

Kjell Härnqvist hade i sitt bidrag uppgiften att redogöra för pedagogiska mätningar. 

Han inriktade sig bland annat på ”de teoretiska grunderna i form av 

pedagogisk mätningslära och faktoranalytisk kartläggning av olika egenskapsområden”. 

Härnqvist behandlade också ”instrumentutveckling och instrumentens 

användning inom diagnostik, urval, vägledning och evaluering”. 

Han konstaterade att det uppstått en slags konsolidering inom detta pedagogiska 

område, som varit till nytta såväl för forskningen som för den praktiska 

tillämpningen inom utbildningsväsendet. 

Ingvar Johannesson, slutligen, skrev om den utvecklingspsykologiska forskningen 

i landet. Johannesson menade att den sannolikt skulle komma att spela 

en allt större roll för den framtida samhällsplaneringen. 

Dessa redogörelser från 1969 visar att pedagogikämnet var flervetenskapligt 

i den meningen att det i metodiskt och teoretiskt hänseende spände över flera 

fält från humaniora och beteendevetenskap till samhällsvetenskap. Man kan 

förmoda att detta utgjorde en god grogrund för den storskaliga diversifiering 

som ämnesområdet kom att genomgå från och med 1980-talet. Då utvecklades 

pedagogiken i praktiken från ett universitetsämne till ett helt utbildningsvetenskapligt 

fält som är svårt att överblicka. 

Perspektiv och vändpunkter 

Vid förra sekelskiftet var flertalet aktörer inom det pedagogiska ämnesområdet 

orienterade gentemot den tyskspråkiga världen. Hela utbildningsväsendet 

hade varit uppbyggt efter tyskt mönster och det föll sig naturligt att också 

hämta utbildningsvetenskapliga perspektiv därifrån. Humanistiskt inriktade 

pedagoger vände sig till tysk forskning och många inom skolans värld sökte 

sig till Österrike för att hämta förebilder. 

25

Efter andra världskriget vändes blickarna västerut mot USA. Flertalet av 

de utredningar och forskningsprojekt som lade den vetenskapliga grunden 

för grundskolereformen utgick från beteendevetenskaplig amerikansk pedagogik. 

Pedagogisk psykologi var en dominerande aspekt av ämnet. När det 

pedagogiska ämnesområdets stora expansion påbörjades under 1960-talet låg 

referenspunkterna i USA, men med tiden skedde ytterligare en omorientering. 

Under 1980-talet vände forskare på området åter ögonen söderöver, men nu i 

huvudsak mot kontinental filosofi och i viss mån även mot fransk sociologi. 

Pedagogiken hade blivit en samhällsvetenskap, men tycks också ha hittat tillbaka 

till filosofin. 

I teoretiskt hänseende kan man alltså se en rörelse från en allmänt humanistiskt 

orienterad pedagogik till en beteendevetenskaplig och psykometriskt 

inriktad förståelse av ämnet. I dagsläget möter vi en rikt diversifierad utbildningsvetenskaplig 

forskning som söker stöd från filosofi, kulturvetenskap och 

sociologi på ett sätt som gör att ämnesområdet till större delen kan föras till 

samhällsvetenskapen. Den tydligaste förändringen är att det tidigare nära 

sambandet med psykologin har försvagats. 

I dessa rörelser och perspektivförskjutningar är det svårt att fastslå bestämda 

vändpunkter, men det finns ändå en serie yttre förändringar som kan ha haft 

betydelse för ämnesområdets utveckling och expansion. 

• 1910-talets examensrätter och lärostolar i pedagogik har redan nämnts. 

Inrättandet av professurer i praktisk pedagogik vid lärarhögskolorna 

under 1950- och 1960-talen hade också stor betydelse, likaså ämnesområdets 

fortsatta diversifiering från 1980-talet fram till i dag. 

• Under 1950-talet skedde ett avskiljande av psykologin ur pedagogikämnet 

genom att innehavare av lärostolar i pedagogik fick välja om de i fortsättningen 

ville ha tjänst i psykologi eller pedagogik. Omläggningen av psykologutbildningen 

som skedde med start under 1970 talet var också ett 

betydelsefullt vägskäl. Tidigare hade en grundexamen på området bestått 

av akademiska studier i psykologi, pedagogik och sociologi. Efter omläggningen 

skedde hela utbildningen vid de psykologiska institutionerna och 

pedagogiken fick ytterligare en anledning att skriva ner de tidigare ganska 

omfattande delkurserna i exempelvis inlärningspsykologi, mentalhygien 

och barn- och utvecklingspsykologi. 

• Högskolereformen 1977 och kraven på forskningsanknytning och sökandet 

efter och etableringen av karaktärsämnen kan kanske också betraktas 

som en vändning. I efterspelet till den reformen återkom bl.a. forskningsområdena 

didaktik och ämnesdidaktik till svensk utbildningsvetenskap. 

I dag talas kanske inte så mycket om forskningsanknytning, men väl om 

professionsutbildningarnas akademisering. De två begreppen torde ligga 

ganska nära varandra. 

• Man kan också peka på en rad forskningsstrategiska beslut som haft betydelse 

för ämnesområdet. Tillkomsten av Statens psykologisk-pedagogiska 

institut 1949 följdes av ett omfattande utredningsväsende som växte fram 

26

i samband med grundskolereformen. Dessutom inrättades med tiden en 

forsknings- och utvecklingsavdelning vid Skolöverstyrelsen. Den snabbt 

växande pedagogikforskningen kunde också hämta stöd från Samhällsforskningsrådet 

som började sin verksamhet 1959. Kombinationen av 

en växande volym av uppdragsforskning, nya tjänster och tillgången på 

forskningsrådsmedel möjliggjorde ämnesområdets snabba tillväxt. 

• På motsvarande sätt fick senare avvecklingen av Skolöverstyrelsen 1991 

och omorganisationen av Skolverket 2003 följder för den utbildningsvetenskapliga 

forskningen. Slutligen fick inrättandet av en särskild utbildningsvetenskaplig 

kommitté (Uvk) inom Vetenskapsrådet 2001 stora konsekvenser 

för forskningen på området. 

En generell iakttagelse är att den pedagogiska forskningens roll förändrats de 

senaste 15 åren. Under den expansiva perioden från 1950-talet och framåt hade 

forskningen på utbildningsområdet uppdraget att utforska förutsättningarna 

för, och utfallet av, den ena eller andra reformen enligt ordningen: först forskning 

och utredning, därefter politiskt beslut. På senare år har denna ordning 

upphört eller rent av blivit omvänd. Numera gäller principen: först politiska 

beslut, därefter möjligen forskning inom prioriterade områden. 

Kritiska röster 

Det har funnits en återkommande kritik mot pedagogiken ända från början: 

det som ämnesområdets företrädare ägnar sig åt i forskning och undervisning 

ter sig irrelevant och orealistiskt för skolans folk. Denna synpunkt kan spåras 

bakom besluten att inrätta professurer i praktisk pedagogik. Torsten Husén 

och Urban Dahllöf tar senare upp tråden när de konstaterar att avståndet mellan 

skolpraktiken och de fyra tidigare universitetsprofessurerna upplevts som 

alltför stort. Dahllöf efterlyser en forskning som är starkt bunden till de dagsaktuella 

behoven inom skolväsendet, men det förutsätter framförallt 

… att de ännu ganska kyliga relationerna mellan pedagogikforskare, ämnesexperter 

och vanliga lärare tinas upp och utvecklas till ett verkligt aktivt och 

förtroendefullt samarbete inom ramen för forskningens spelregler. 

Argumentet om pedagogikens stora distans till skolans vardag och lärares 

arbete återkom ofta i samband med utvecklingen av de nya avknoppningarna 

inom det utbildningsvetenskapliga fältet som uppstod från och med 1980talet. 

I sammanhanget kan nämnas att Harald Eklund gjorde en genomgång 

av samtliga 289 svenska doktorsavhandlingar på forskningsområdet under 

perioden 1988–1997. (Antalet vittnar om ämnesområdets starka tillväxt.) Han 

fann då att endast ett fåtal avhandlingar hade en inriktning som gällde lärares 

arbetsmetoder eller som experimentellt prövade olika arbetssätt i klassrummet. 

Forskningen handlade mer om utbildningssystemet än om skolans och 

lärarnas vardagsarbete. 

27

En annan mer inomakademisk kritik har gällt pedagogikämnets och pedagogikforskningens 

beroende av olika utbildningspolitiska intressen. Det var 

genom en mycket omfattande uppdragsforskning och många utredningar som 

ämnesområdet kunde expandera så kraftigt från 1950-talet och framåt. Det 

har inte saknats kritiska frågor inför denna forskning: Hur har gränserna mellan 

vetenskapliga undersökningar, utredningsuppdrag och utbildningspolitik 

upprätthållits under åren? När har pedagogerna varit forskare, när har de varit 

utredare, när har de varit tjänstemän eller utbildningspolitiker? Är det tillrådligt 

att skolan och skolans folk forskar om sig själva? Ämnesföreträdare har i 

vissa lägen beskyllts för rollsammanblandning. 

Den pedagogiska forskningen har i stor utsträckning varit beroende av 

externa anslag. Under vissa perioder har mycket forskningspengar från olika 

organ fördelats enligt särskilda prioriteringslistor. Många forskare har i sina 

ansökningar villigt lagt sig i linje med det som har efterfrågats. Inte heller 

detta har stärkt tilltron till det akademiska oberoendet inom det utbildningsvetenskapliga 

fältet. 

Mängden myndighetsinitierad forskning på skolområdet har under vissa 

tider varit mycket omfattande. Antalet rapporter som strömmat in till myndigheten 

har varit oöverskådligt stort, och tjänstemän och politiker har enligt 

kritiska röster kunnat välja och vraka mellan rapporterna och lyfta fram det 

som passar. Forskningen har kunnat användas för att legitimera utbildningspolitiska 

beslut. Flertalet forskare anser sig ha fullgjort sitt uppdrag när slutrapporten 

är skriven och de har inte ansett sig kunna ta ansvaret för och kritiskt 

följa upp den politiska användningen. De har inte heller synts särskilt 

ofta i den offentliga debatten på området. Detta har också varit återkommande 

kritik. 

28 

* * * 

Under en hundraårsperiod har utbildning och forskning på det pedagogiska 

fältet vuxit kraftigt. Området sönderfaller i dag i ett helt spektrum av ansatser 

och specialiseringar. Vid en internationell jämförelse kan man konstatera att 

den svenska pedagogiken under den senare delen av 1900-talet präglades av 

en anmärkningsvärt omfattande empirisk forskning, ofta knuten till utbildningsreformer. 

På senare år har det empiriska inslaget minskat i omfattning, 

men den samlade volymen av utbildningsvetenskaplig forskning är fortfarande 

stor. Genom en omfattande produktion av texter för studenter och yrkesverksamma 

inom utbildningsområdet har denna forskning kopplats till grundutbildningen 

och på så sätt indirekt fått ett genomslag i den pedagogiska vardagen.

Roger Säljö 

Pedagogikens identitet och 

transformationer – intryck från fältet 

I Den historiska utvecklingen av pedagogikämnet ger Sven Hartman en översikt 

av pedagogikämnets intellektuella arv, betingelser och utveckling under 1900talet 

inom ramen för den svenska högskolan. För att få en ögonblicksbild av 

hur ämnesrepresentanter uppfattar det aktuella läget inbjöd Högskoleverket 

i september 2008 till ett seminarium med rubriken Pedagogikens identitet och 

transformationer. Samtliga deltagare i seminariet har gedigen erfarenhet av 

såväl forskning som undervisning. Likaså företräder gruppen de olika betingelser 

för undervisning och forskning som gäller vid olika lärosäten med olika 

organisatoriska lösningar och traditioner. 13 Följande text är min personliga 

bearbetning av den diskussion som fördes under dagen. Den följer inte seminariets 

kronologi och gör heller inte anspråk på att vara uttömmande, utan 

resonerar kring frågor som deltagarna framhöll som angelägna, intressanta och 

delvis svårhanterliga inför framtiden. Av naturliga skäl kommer en diskussion 

av detta slag mycket att handla om det som uppfattas som utmaningar eller 

svårigheter. 

I ett kraftfält 

Sven Hartman beskriver hur pedagogikämnet historiskt sett har påverkats av 

dels samhällets behov av lärare och experter, dels akademins förväntningar och 

dels närheten till akademiska granndiscipliner som psykologi och sociologi. 

Seminariets diskussion visar att ämnet också i dag i hög grad befinner sig i ett 

kraftfält med tryck från olika intressen som drar åt olika håll. Beskrivningen 

av den diskussion som fördes kan delas upp på ett antal teman. Ett av dessa, 

och kanske det mest framträdande i diskussionen, rör närheten till lärarutbildningen 

och hur den hanteras på olika håll. 

Pedagogikämnet och lärarutbildning 

Förhållandet till lärarutbildningen är alltjämt en central och långtifrån okomplicerad 

fråga för pedagogikämnet. Organisatoriskt gestaltas detta samspel 

mellan ämnet pedagogik och lärarutbildningen på olika sätt. I något fall fung- 

13. Deltagarna var Torgny Ottosson, Högskolan Kristianstad; Solveig Hägglund, Karlstads 

universitet; Gunilla Svingby, Malmö högskola; Anders Olofsson, Mittuniversitetet; Lisbeth 

Lundahl, Umeå universitet; Christina Gustafsson, Uppsala universitet och Högskolan 

i Gävle; Sven Hartman, Stockholms universitet; Ulf P. Lundgren, Uppsala universitet; 

Daniel Sundberg, Växjö universitet; Gunilla Härnsten, Växjö universitet; Sangeeta Bagga- 

Gupta, Örebro universitet och Lena Adamson, Högskoleverket. Seminariet leddes av Roger 

Säljö och Maria Södling. 

29

erar pedagogikinstitutionen som en klassisk ämnesinstitution, där man inte 

alls bygger sin verksamhet eller identitet på kopplingen till lärarutbildning. På 

andra håll utgör pedagogik en traditionell institution vid den filosofiska fakulteten, 

och har en tämligen lös anknytning till lärarutbildningen, som befinner 

sig någon annanstans vid lärosätet. Samarbetet sker genom lärarutbyte, 

framför allt genom att lärare från pedagogikinstitutionen medverkar i lärarutbildningens 

allmänna utbildningsområde, eller inom olika inriktningar, till 

exempel specialpedagogik. Slutligen finner vi miljöer där lärarutbildare och 

pedagogikföreträdare finns vid samma institution, utan att gränserna mellan 

dem är särskilt tydliga vare sig inåt i organisationen eller utåt mot omgivningen. 

Hur ämnet är placerat och vilken relation det har till lärarutbildningen 

påverkar också pedagogikämnets ekonomiska status, inte minst genom den 

stora betydelse som lärarutbildningens allmänna utbildningsområde har för 

tjänsteutrymmen. Men oavsett hur förhållandet mellan pedagogiken och 

lärarutbildningen ser ut rent praktiskt, och hur det särskilda organet fungerar, 

ställs ämnets företrädare inför samma grundläggande frågor. På vilket sätt bör 

pedagogiken bidra till lärarutbildningen? Är pedagogik överhuvudtaget ett 

lärarutbildningsämne? Identifierar sig pedagogiklärare och pedagogikforskare 

som lärarutbildare? I vilken utsträckning kan lärarutbildningens forskningsanknytning 

lösas genom en koppling till just pedagogikämnet? 

I dessa frågor speglas spänningen mellan å ena sidan lärarutbildningens 

yrkesmässiga mål och å andra sidan dess akademiska halt. Utifrån 1900-talets 

svenska historia, alltså framväxt av bottenskola och en nära nog allmän gymnasieskola, 

är det lätt att uppfatta frågan om förhållandet mellan pedagogikämnet 

och lärarutbildningen som mycket nationell. Men den är inte unik 

för Sverige. Samma spänning mellan kraven på förankring i både praxis och 

vetenskaplighet återkommer i andra länder där lärarutbildning är en akademisk 

angelägenhet. Olika lösningar har prövats vad gäller såväl undervisning 

som forskning. 

Genom inrättande av kommittén för utbildningsvetenskap (Vetenskapsrådet) 

har begreppet utbildningsvetenskap fått vid spridning och kommit att 

användas på både fakultets- och institutionsnivå. Begreppet fungerar ofta integrerande 

på så sätt att det inkluderar pedagogik, didaktik och en rad ämnesmetodiska 

intressen och specialiseringar. Detta sätt att använda utbildningsvetenskap 

förefaller ha vunnit bred acceptans. Pedagogikämnet blir i denna 

konception en central del av en mångvetenskaplig föreställning om det utbildningsvetenskapliga 

fältets karaktär. 

Vid seminariet framhölls att det är viktigt att kontinuerligt föra en nationell 

dialog om erfarenheterna av de olika lösningar i fråga om samspelet med 

lärarutbildning som utvecklas. Pedagogikämnet påverkas starkt – både vad 

gäller tillströmning, inriktning och forskning – av hur detta samspel fungerar 

och erfarenheterna behöver spridas. Man framhöll också den stora insats som 

pedagogiklärare gör som handledare och examinatorer för examensarbetet 

30

inom lärarutbildning. Det är ett omfattande uppdrag, och på så vis kommer 

lärare från pedagogikämnet att svara för en stor del av den forskningskontakt 

som lärarstuderande får när de genomför egna undersökningar. 

Grundutbildning inom pedagogik: rekrytering och 

ämnesidentitet 

Flera deltagare vid seminariet vittnade om sin egen akademiska skolning, där 

pedagogik under sjuttiotalet utgjorde ett ingångsämne, som senare gärna kombinerades 

med psykologi och sociologi. Många läste under 1970-talen ämnet 

inom ramen för en psykologutbildning och valde sedan att gå vidare inom 

pedagogiken. Många pedagogikmiljöer var forskningsmässigt expansiva och 

ämnet erbjöd också möjligheter till arbete inom den växande utbildningssektorn. 

Under denna period kan pedagogik beskrivas såväl som ett bildningsämne, 

som en ingång till den akademiska världen och som ett ämne 

möjligt att kombinera med flera yrkesutbildningar. Dessutom hade ämnet 

denna ställning inom ramen för en allmän expansion av högskolan, då nya 

lärosäten byggdes upp och då de flesta av dessa satsade på pedagogik som en 

del av sitt utbud. Den koppling till fortbildning för lärare som ämnet tidvis 

haft och som beskrivs av Sven Hartman, har också haft en stor betydelse för 

rekryteringen av studenter. 

Under senare år har intresset för högre studier minskat och söktrycket sjunkit; 

en förändring som drastiskt påverkat hela högskolevärlden. 14 För pedagogikens 

del har det inneburit att under den första terminen (gamla A-nivån) 

är grupperna fortfarande av acceptabel storlek vid de flesta lärosäten, men att 

studenterna sedan ofta väljer andra ämnen. På de tidigare B- och C-nivåerna 

är antalet studerande på många håll lågt, eller till och med mycket lågt. Hur 

intresset för masterexamen kommer att bli är också osäkert i skrivande stund. 

På flera håll, och även vid de större lärosätena, har det varit svårt att få igång 

utbildning på denna nivå inom pedagogikämnet. Ett undantag i denna negativa 

utveckling är att intresset för forskarstudier rapporteras vara god eller till 

och med mycket god på många håll. Det förefaller nästan undantagslöst vara 

hård konkurrens om doktorandplatserna. 

Men sammantaget kan man notera att efterfrågan på den studiegång som 

före 2007 års högskoleförordning byggdes upp enligt mönstret A-B-C-D 

har sjunkit. En konsekvens av detta är också att doktoranderna i pedagogik 

numera har en mer varierad bakgrund än tidigare. 

Tillströmningen av studerande påverkar också ämnesidentiteten. På många 

håll får ämnet, som redan nämnts, kämpa för att få tillräckligt många studenter. 

Rent konkret innebär detta att man försöker komma in i – eller ”slåss 

för att komma in i”, som en seminariedeltagare formulerade sig – passande 

lokala program. Förutom i lärarutbildningen medverkar pedagogikämnet 

14. När detta skrivs i mars 2009 vet vi ännu inte hur söktrycket för höstterminen 2009 kommer 

att se ut. Det finns anledning att tro att intresset för högre studier har ökat. 

31

land annat i socionomprogram, i tekniska program, i utbildningar inom 

hälsoområdet och i personalutbildningar av olika slag. ”Pedagogiken driver 

mot program i stället för att formera sig som eget ämne”, sade en deltagare. 

Detta försvårar en utveckling och förnyelse baserade på inomvetenskapliga 

överväganden. 

Andra hävdar att det trots denna risk fortfarande finns en någorlunda konsensus 

om ämnets innehåll, gränser och uppdrag. Problemet skulle alltså inte 

vara en oklar disciplinär identitet, utan snarare den reaktiva anpassning som 

vikande studentunderlag frestar till. Eftersom alla ämnen inom samhällsvetenskap 

och humaniora tappar studenter uppstår en kamp om dem som 

är kvar. På denna marknad har traditionella, ”rena” pedagogikkurser sällan 

mycket att hämta. I stället, konstaterade en deltagare, erbjuder utbildningskatalogerna 

fantasifulla beteckningar på korta kurser av kvällskurskaraktär. 

”Påhittade”, instämde en annan. 

Ytterligare ett sätt att värna om ämnet i denna turbulenta omgivning består, 

enligt seminariedeltagarna, i att erbjuda kurser som passar lärosätets utbildnings- 

och forskningsprofil. Också här befinner sig ämnet i korstryck, denna 

gång mellan lärosätets strävan att profilera sig (idrott, hälsa, informationsteknik, 

interkulturalitet) och försöken att upprätthålla en egen identitet. Det 

är inte alltid, kanske snarare undantagsvis, som ämnets ambitioner går i takt 

med lärosätets profilering. 

Ämnets bemödanden om att harmoniera sin inriktning med lärosätets ligger 

delvis bakom framväxten av en allt rikare flora av bindestreckspedagogik. 

Ett exempel: Vid ett lärosäte som profilerar sig mot hälsa kommer också 

pedagogikens inriktning att handla om hälsa. För ämnet består vinsten av 

denna differentiering i att man kommer in i fler sammanhang, förlusten i att 

identitet och kärna blir alltmer oklara. En annan aspekt av denna utveckling 

är att studenterna kommer att ha olika bakgrund när de når avancerad nivå 

och forskarutbildning. 

Vid seminariet rådde en fullständig enighet om hur yttre villkor har tvingat 

fram en bredd i – eller splittring av – ämnet. Ytterst lades ansvaret på ett 

resurstilldelningssystem, som kräver ett visst antal studenter för att ett ämne 

ska kunna upprätthållas. Pedagogikens diversifiering uppfattas således inte i 

första hand som ett resultat av en inomdisciplinär diskussion och organisk 

växt, utan anses ha drivits fram av yttre omständigheter. Flera poängterade 

också att kampen om studenterna leder till att alla lärosäten erbjuder korta, 

lättviktiga och ibland direkt aparta kurser på bekostnad av längre och tyngre 

kurser. Nationellt sett innebär detta ett slöseri med skattemedel. 

Även den snabba tillväxten av professorer inom det pedagogiska fältet vittnar 

om denna diversifiering och specialisering. Fram till 1970-talet var antalet 

ämnesföreträdare ett dussintal och variationen i tjänstebenämningar liten 

(pedagogik, pedagogisk psykologi, praktisk pedagogik). I dag är situationen, 

som Sven Hartman redovisar, dramatiskt annorlunda. 

32

Resonemangen vid seminariet gav en bild av den dynamik som omger pedagogikämnet. 

Resurstilldelningssystemet och de lokala strävandena att konkurrera 

med slagkraftiga utbildningsprogram innebär ofta att pedagogikämnet 

får anpassa sig. Resultatet av detta blir bland annat framväxten av olika slags 

bindestreckspedagogik och att inslagen av traditionella delar av ämnet blir 

relativt små. Samtidigt öppnar denna utveckling möjligheter för ett ämne 

som uppfattas som flexibelt och relevant i förhållande till olika utbildningsprogram. 

Pedagogiken traderas 

Utifrån denna verklighetsbeskrivning – yttre tryck och diversifiering – restes 

frågor om hur pedagogikens kärna ser ut och hur ämnet traderas. Ett sätt att 

närma sig frågan är via forskningsanknytning. I högskolelagen heter det att 

utbildningen ska vila på vetenskaplig grund (och beprövad erfarenhet). Vad 

innebär detta för pedagogikens del? 

Värdet av en forskningsanknuten eller forskningsbaserad undervisning var 

alla överens om, liksom om den principiella skillnaden mellan den undervisning 

som ges av icke disputerade respektive disputerade lärare. Pedagogik är 

ett ämne där många icke disputerade lärare undervisar. ”Adjunkter talar om 

forskning, forskande lärare bjuder in studenterna till ett forskande arbetssätt”, 

sade en deltagare. Men detta undervisningsideal är inte lätt att upprätthålla, 

i synnerhet inte inom lärarutbildningen. Det uttalades en oro för att studenterna 

inom pedagogik läser om forskning, men sällan bjuds in till att arbeta 

vetenskapligt. Inte heller deltar de i aktiviteter som har forskningskaraktär. 

Lärobokslitteratur snarare än forskningslitteratur dominerar litteraturlistorna 

tämligen långt upp i systemet. För att upprätthålla forskningsanknytning försöker 

man på en lägre ambitionsnivå låta disputerade lärare fungera som examinatorer, 

i förekommande fall också vid B-uppsatser (motsvarande uppsatser 

på grundnivå vid 60 högskolepoäng). Men den kritiska frågan är om detta ger 

studenterna tillräckligt kontakt med det vetenskapliga förhållningssättet. 

Frågan om forskningsanknuten eller forskningsbaserad utbildning handlar 

inte bara om hur undervisningen går till, utan också om vad den innehåller. 

Hur mycket och vad ska dagens studerande kunna om det pedagogiska forskningsfältet? 

Hur breda ska studenternas referensramar vara? Säg att studenten 

enligt examensordningens föreskrifter får en kandidatexamen i huvudområdet 

pedagogik. Hur ser då lärosätet till att innehållet i denna examen motsvarar 

vad man rimligen kan och bör förvänta sig av ett huvudområde med beteckningen 

pedagogik? Denna fråga blir naturligtvis extra påträngande i mindre 

miljöer, där tillgången på lärare med lämplig specialisering direkt påverkar 

undervisningens innehåll. ”Vid det lilla lärosätet kräver varje inriktning ett 

huvud”, konstaterade en deltagare. 

Det är lätt att peka på traditionella områden som inte längre är självklara 

delar av ens de stora lärosätenas utbud. Utbildningshistoria, pedagogisk filo- 

33

sofi och andra områden är svagt företrädda vid många institutioner. Det finns 

också exempel på lärosäten som använder rubriken pedagogik, men som låter 

hela utbildningen färgas av den specialisering man valt för högskolan. Denna 

problematik blir tydlig i några av de granskningar som följer i denna rapport. 

Bristen på forskande lärare är bekymmersam också för forskningen. Med 

alltför få disputerade och forskningsaktiva lärare i undervisningen kommer 

ämnets utveckling att ske i små och slutna rum, alltför långt borta från den 

vardagliga undervisningen. ”Forskningen måste kunna återskapa sig själv”, 

sammanfattade en deltagare, ”och det sker i ämnen [i undervisningen]”. Det 

kan heller inte alltid ske inom de lokala programmen. 

Forskarutbildningen utgör ytterligare en dimension av frågan om ämnets 

kärna. Flera deltagare konstaterade att utbildningens kursdel generellt har 

blivit mindre, och att doktoranderna på det viset läser allt mindre av vad 

som skulle kunna kallas ämnets klassiker. Inte minst drabbas kontakten med 

forskningen i de andra nordiska länderna av denna reducering av kursdelen. 

Numera läser man bara litet om våra grannländers utbildningssystem och 

man läser sällan böcker på andra skandinaviska språk. Dessutom är ibland 

en relativt liten del av litteraturen på engelska (tyska och franska tycks på det 

hela taget försvunna ur litteraturlistorna), vilket också påverkar forskarutbildningens 

möjlighet att ge internationell utblick och förankring. 

I denna dimension av internationalisering påtalades några olika, synbarligen 

motstridiga, tendenser. En utveckling synes innebära en försvenskning 

av forskarutbildningen, inte sällan med en koppling av forskningen till lokala 

behov och skolutveckling. En annan, samtidigt verkande, tendens innebär 

att engelska språket som medium för kommunikation kommit att dominera 

kraftigt, vilket också är en väl känd internationell utveckling. I anslutning 

till denna utveckling finns också en oro för att det uppstår en klyvning, där 

vissa forskarstuderande blir internationellt orienterade, publicerar sig och får 

ett internationellt nätverk genom sin forskarutbildning, medan andra inte 

får denna förankring. De sistnämnda förblir i bästa fall läsare av internationell 

(läs: engelskspråkig) litteratur, men involveras inte själva i någon större 

utsträckning i den internationella forskningsgemenskapen. 

Trenden mot försvenskning av forskarutbildningen vad gäller vetenskaplig 

kanon och tradering av ämnet kan sägas motsvaras av en insnävning i valet av 

forskningsämne. Ansträngningarna att få fler disputerade lärare i högskolan 

och också i skolan har resulterat i vad en deltagare kallade ”kommundoktorander”, 

alltså lärare som får sin forskarutbildning finansierad av sin arbetsgivare, 

i allmänhet kommunen. De skriver ofta, menade en deltagare, avhandlingar 

med en kraftig teoretisk överbyggnad à la mode, men med en liten 

och svag empiri. Tillämpad forskning är en svår konst. Det finns fara för att 

relevanskraven på forskningsuppgiften innebär att den inte kan avgränsas och 

bearbetas inom ramen för en doktorsavhandling. 

Det faktum att pedagogikdoktoranderna beskrivs som relativt obekanta 

med sitt ämnes traditioner blir desto allvarligare som forskningen ofta stannar 

34

på doktorandnivå. Det blir en avhandling, men sedan inte mer. De pedagoger 

som fortsätter att forska deltar visserligen vid internationella konferenser, men 

deras bidrag bearbetas sällan till artiklar, än mindre till monografier. Fortfarande 

blir de flesta doktorer lektorer, de måste undervisa inom många områden 

och har inte tillräckliga möjligheter att gå vidare inom sina specialiteter. 

Om pedagogiken således i viss utsträckning kan sägas ha försvenskats och 

snävats in, råder samtidigt okunskap om det specifikt svenska bidraget till 

ämnets internationella utveckling. Det finns ett specifikt svenskt arv inom 

pedagogiken som inte förvaltas med tillräcklig energi – Ellen Key, slöjden, 

Ling och Idrottshögskolan, folkbildningen, skolforskningen i anslutning till 

skolreformerna efter andra världskriget (med världsnamn som Torsten Husén 

och Kjell Härnqvist). Inte heller uppfattar alltid svenska pedagoger det specifikt 

svenska inom områden som barn- och ungdomsforskning, där utvecklingen 

av välfärdsstatens mekanismer varit av stort internationellt intresse. 

Sammantaget kan man konstatera att de yttre omständigheterna, bland 

annat samhällets behov av lärare samt resurstilldelningssystemet, drivit fram 

en splittring av pedagogikämnet i en mängd inriktningar och subdiscipliner. 

I denna utveckling har pedagogiken på många ställen svårt att upprätthålla 

och tradera ett någorlunda enhetligt disciplinärt arv. Dessutom kan det konstateras 

att den vidgning av forskningsfältet utbildning och lärande som skett 

genom tillkomsten av angränsande forsknings- och utbildningsområden – 

pedagogiskt arbete, utbildningsvetenskap, olika ämnesmetodiska specialiteter 

och barn- och ungdomsvetenskap – inte i någon större utsträckning syns ha 

verkat förnyande i teoretiskt och metodiskt hänseende. 

Arbetsmarknad 

Pedagogik är ett stort ämne som finns representerat vid de allra flesta lärosätena. 

Samtidigt fungerar det inte längre som bildnings- eller ingångsämne, 

och allt färre studenter går vidare efter sin första termin. Alltså verkar det vara 

angeläget att ta reda på varför studenterna väljer att läsa pedagogik, vilken 

framtid de ser framför sig och vart studenterna de facto tar vägen. 

För de studenter som läser ämnet inom ett program ingår pedagogiken på 

ett relativt tydligt sätt i en yrkesinriktad helhet. På ett program ”blir” man 

något och de studerande uppfattar ofta dess pedagogikdel som en naturlig del. 

Vad gäller studenter som läser pedagogik som fristående kurser, konstaterar 

deras lärare (alltså deltagarna på seminariet), att de tycks ha andra syften med 

sina studier än vad studenter hade för tjugo år sedan. Oftare än förr tänker sig 

studenterna en framtid som egna företagare och inom näringslivet. Intressant 

nog nämndes behandlingshem och verksamheter med koppling till hälsosektorn 

som exempel på sådana egna företag, där pedagogikstudenter kanske 

också tidigare skulle kunna ha tänkt sig ett yrkesliv – dock antagligen inte i 

första hand som företagsledare. Utifrån pedagogikens inriktning mot ledarskapsfrågor 

har studenter i dag också ofta ambitionen att ägna sitt yrkesliv åt 

35

chefsutveckling och ledarskap inom olika fält. En deltagare konstaterade att i 

ett alltmer kunskapsorienterat samhälle behöver också industri och annan produktion 

pedagogisk kompetens. Många yrken handlar i dag om att förmedla 

kunskaper och färdigheter på olika nivåer till medarbetare. 

I detta sammanhang är en kritisk fråga befogad. Inte sällan målar företrädare 

för olika ämnen – till exempel pedagogik – på ett mycket kreativt sätt upp 

breda och nya yrkesområden för sitt ämne. I det nya kunskapssamhället borde 

det finnas ett ökat intresse för och behov av pedagogisk kompetens; inom journalistik, 

förvaltning, skolutveckling, fortbildning och vidareutbildning inom 

den expanderande privata utbildningssektorn. Men det är ofta oklart i vilken 

utsträckning dessa förhoppningar motsvaras av studenternas faktiska möjlighet 

möjligheterna att använda sig av sin bakgrund i pedagogik, inte minst för 

att studenters yrkesval inte undersökts i någon större utsträckning. Alumniundersökningarna 

är fortfarande få, vilket är anmärkningsvärt när det gäller 

ett så brett ämne som pedagogik. 

Pedagogikens själ och framtid 

Enligt min mening visar seminariets diskussion att det finns anledning till oro 

över pedagogikens ställning och utveckling. Ämnet får en allt mindre betydelse 

som ingångs- och bildningsämne, allt färre studenter totalt och allt svårare 

att hålla ställningarna som en självständig disciplin. Lokala behov avgör 

i stor utsträckning vilken inriktning som undervisning och forskning inom 

pedagogiken får. Det fåtal studenter som går vidare efter den första terminen 

uppfattas också som ett problem. I den tidsanda som råder, med en mer instrumentell 

inställning till studier, är pedagogik uppenbarligen inte ett självklart 

och tydligt akademiskt val för unga människor. Detta faktum får naturligtvis 

ämnets företrädare att fråga sig hur ämnet kan bli modernt. Kan det bli 

modernt och i vilket avseende bör det bli modernt? Hur ökar man intresset 

för utbildning och forskning om utbildning, skola, lärande och socialisation? 

Man måste också både skaffa sig kunskap om vart studenterna tar vägen och 

hur man kan synliggöra dessa möjligheter för nya grupper av studerande. I 

vad som ofta kallas ett kunskapssamhälle borde det vara möjligt att klargöra 

behoven av kunskap i pedagogik. 

Vid seminariet hördes flera röster som talade om behovet av en ”konstruktiv 

nationell styrning”. Jag tror att detta kan tolkas dels som en oro för att ämnet 

successivt riskerar att vattnas ur och förlora sin identitet. Dels anser man att 

ansvaret för att hindra en sådan utveckling måste ligga högre upp i systemet 

än på de enskilda lärosätena. ”Det krävs en central styrning, inte lokala krig”, 

sade en deltagare. Intresset och ansvaret för att ämnet upprätthålls och förs 

vidare i hela sin bredd kan av många skäl inte ligga på de enskilda lärosätena, 

i synnerhet inte de mindre, utan måste förläggas i samarbeten på en nationell 

nivå. Ett inledande led i en sådan utveckling borde vara utökad nationell och 

regional samverkan inom magisteroch forskarutbildningarna. 

36

EXPERTERNAS RAPPORT

Missiv 

Till Högskoleverket 2008-09-01 

Granskningar av utbildningar i pedagogik 

Högskoleverket har under 2008–2009 granskat utbildningar inom pedagogik 

på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå. Granskningen har resultetat i 

föreliggande rapport. För granskningen utsågs nitton experter: 

Professor Karen Borgnakke, Köpenhamns universitet 

Professor Sven-Erik Hansén, Åbo akademi 

Professor Solveig Hägglund, Karlstads universitet 

Professor Roger Säljö, Göteborgs universitet 

Fil.dr Astrid Ahl, Umeå universitet 

Professor Niels Egelund, Danmarks pædagogiske universitetsskole, Århus universitet 

Ped.dr Karin Linnanmäki, Åbo akademi 

Professor Gunnar Berg, Mälardalens högskola 

Professor Mats Ekholm, Karlstads universitet 

Dr philos. Ingrid Maria Hanken, Norges musikkhøgskole, Oslo 

Professor Ewa Pilhammar Andersson, Göteborgs universitet 

Professor Gunilla Svingby, Malmö högskola 

Professor Ole Björkqvist, Åbo akademi 

Professor Christina Gustafsson, Uppsala universitet 

Docent Elisabet Hammar, tidigare vid Linköpings universitet 

Docent Patrik Hernwall, Södertörns högskola 

Professor Birgitta Qvarsell, Stockholms universitet 

Professor Gunnar Sundgren, Stockholms universitet 

Dr philos. Sigvart Tøsse, Norges teknisk-naturvitenskapliga universitet, 

Trondheim 

39

Vi grundar vår granskning på den information vi fått från lärosätenas självvärderingar 

med bilagor. 

Härmed överlämnas vår rapport till Högskoleverket. 

Karen Borgnakke Sven-Erik Hansén Solveig Hägglund 

Roger Säljö Astrid Ahl Niels Egelund 

Karin Linnanmäki Mats Ekholm Gunnar Berg 

Ingrid Maria Hanken Ewa Pilhammar Andersson Gunilla Svingby 

Ole Björkqvist Christina Gustafsson Elisabet Hammar 

Birgitta Qvarsell Patrik Hernvall Gunnar Sundgren 

Sigvart Tøsse 

40

Blekinge tekniska högskola 

Huvudområdet pedagogik (grundnivå) tillhör sektionen för management, där 

också andra samhällsvetenskapliga huvudområden såsom psykologi, sociologi 

och företagsekonomi har sin hemvist. Utbildningen ges som fristående kurser, 

men ingår också i samhällsvetarprogrammet för lärande, utveckling och kommunikation, 

där kandidatexamen i pedagogik är ett alternativ. Den vetenskapliga 

miljön präglas av en inriktning mot IT, lärande och organisation. 

Grundnivå 

Pedagogik 

Tillsvidareanställda 

lärare Grundnivå 

Antal (A) och heltids- 

Kvinnor Män Totalt 

ekvivalenter (H) A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Övriga disputerade 3 1,70 1 0,20 4 1,90 

Övriga 2 1,02 1 0,70 3 1,72 

Totalt antal 5 2,72 2 0,90 7 3,62 

Visstidsanställda 





Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 2 1,25 0 0,00 2 1,25 

Totalt antal 4 1,67 1 0,09 5 1,76 

Studenter Kvinnor Män Totalt 

Helårsstudenter (HST) 88,8 36,3 125,0 

Helårsprestationer (HPR) 58,3 19,3 77,6 

Antal examensarbeten 2 

Bedömning 

Lärarresurser och akademisk miljö 

Fyra tillsvidareanställda lektorer i pedagogik respektive pedagogik med inriktning 

mot IT och lärande är aktiva i undervisningen. Lärarkapacitet och -kompetens 

är därmed tillfredsställande, även om icke disputerade lärare står för en 

betydande del av undervisningen. 

Undervisning och forskning har fokus på skärningsfältet mellan pedagogik 

och teknik, särskilt tillämpad informationsteknik. Lärarnas forskning är inte 

41

omfattande, men den forskning som bedrivs knyter väl an till denna specialisering. 

Nivå, progression och fördjupning 

Utbildningens uppläggning bygger på nätbaserad verksamhet och omfattande 

eget arbete. Avsikten är att träna studenter i att skriva självständiga vetenskapliga 

arbeten. De metodiska momenten är tydliga med inslag av såväl kvantitativ 

som kvalitativ metod. Progressionen i kursernas uppbyggnad är god, även 

om samma litteratur i viss utsträckning återkommer. 

En punkt att beakta är att utbildningen inte behandlar hela pedagogikämnet 

så som det vanligtvis definieras. Genom fokus på kopplingen mellan 

pedagogik och teknik kommer de studerande i kontakt med vissa delar av 

pedagogiken, medan delar som rör exempelvis skolans roll i samhället och 

skolsystemets uppbyggnad och historia inte ingår i undervisningen i någon 

större omfattning. 

Säkring av kursmål, examensmål och utbildningens kvalitet 

Upplägget med studentaktiva metoder genomsyrar undervisningen, vilket förutsätter 

en väl fungerande seminarieverksamhet och examination. Inkommet 

underlag medger inte bedömning av dessa inslag, inte heller av omfattningen 

av de campusförlagda föreläsningar och seminarier studenterna erbjuds. 

Undervisningens inriktning är väl avvägd mot bakgrund av de yrkessektorer 

som de flesta studenter vid en teknisk högskola kan tänkas prioritera. 

Ansvaret för kvalitetssäkring åvilar flera instanser vid Blekinge tekniska 

högskola. Inom managementhögskolan, som pedagogik tillhör, finns ett 

grundutbildningsråd med kvalitetsansvar. En kvalitetsgrupp arbetar på uppdrag 

av grundutbildningsrådet med att identifiera och utveckla de undervisningsnära 

kvalitetsaspekterna. 

42

Göteborgs universitet 

Utbildning inom huvudområdet pedagogik och didaktik (grundnivå) ges vid 

institutionen för pedagogik och didaktik. På avancerad nivå ger institutionen 

utbildningar inom huvudområdena pedagogik, specialpedagogik, ämnesdidaktik 

samt pedagogik med inriktning mot utbildningsledarskap. Utbildningar 

inom huvudområdet vårdpedagogik bedrivs på grundnivå och avancerad 

nivå vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa. Utbildning inom 

huvudområdet tillämpad informationsteknologi med inriktning mot lärande 

och kommunikation (avancerad nivå) sker som ett samarbete mellan institutionen 

för pedagogik och didaktik samt institutionen för informationsteknologi 

vid IT-universitetet. 

Forskarutbildning i pedagogik, pedagogiskt arbete och ämnesdidaktik hör 

under utbildningsvetenskaplig fakultet. Forskarutbildningen i vårdvetenskap 

(tidigare vårdpedagogik) ligger under Sahlgrenska akademin. Forskarutbildningen 

i tillämpad informationsteknologi hör under IT-universitetet. Forskarutbildningen 

i musikpedagogik ges vid högskolan för scen och musik, som hör 

under konstnärlig fakultet. 

Grundnivå 

Pedagogik och didaktik 






Professorer 3 0,07 8 0,40 11 0,47 

Docenter 9 0,90 2 0,02 11 0,92 


Övriga 45 3,66 20 1,76 65 5,42 

Totalt antal 79 6,17 41 2,61 120 8,78 






Professorer 0 0,00 2 0,02 2 0,02 

Docenter 1 0,01 0 0,00 1 0,01 


Övriga 15 1,06 2 0,55 17 1,61 

Totalt antal 22 1,83 8 1,17 30 3,00 




Antal examensarbeten 

Uppgifterna om antalet studenter avser endast höstterminen 2007. 

25 

43

Inom huvudområdet pedagogik och didaktik ges fristående kurser som kan 

leda till kandidatexamen. Huvudområdet innefattar en rad ämnen som på 

avancerad nivå blir egna huvudområden (pedagogik, specialpedagogik, allmändidaktik, 

ämnesdidaktik, barn- och ungdomsvetenskap samt lärande, 

kommunikation och informationsteknologi). 

Bedömning 


Elva professorer, elva docenter samt ytterligare 33 tillsvidareanställda disputerade 

lärare är verksamma inom huvudområdet. Därtill kommer 65 icke disputerade 

lärare, som står för majoriteten av den faktiska undervisningen. 

Gruppen lektorer samt gruppen visstidsanställda och icke disputerade lärare 

domineras av kvinnor. I gruppen docenter och professorer är dock männen i 

majoritet. Sammantaget är lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande. 

Utbildningens akademiska miljö är god. Flertalet kursansvariga och examinatorer 

har disputerat. Publikationsföteckningen för lärarna rymmer en 

mängd vetenskapliga skrifter. Kurslitteraturen har forskningsanknytning och 

kurserna anknyter till miljöns speciella forskningsprofiler. 


Nivå, progression och fördjupning är god. Kursmål och progression framträder 

tydligt i underlaget. Man har ambitionen att knyta studenternas examensarbeten 

till institutionens forskningsmiljöer. 


Examinationens utformning säkrar kursmålen. 

Gemensamma riktlinjer för kvalitetsarbete finns. Institutionens grundutbildningskommitté 

ansvarar för kursernas forskningsanknytning, internationalisering 

och variation. 

44

Grundnivå och avancerad nivå 

Vårdpedagogik 


lärare Grundnivå och avancerad nivå 




Professorer 1 0,05 1 0,00 2 0,05 

Docenter 1 0,90 0 0,00 1 0,90 


Övriga 3 1,75 0 0,00 3 1,75 

Totalt antal 8 3,80 1 0,00 9 3,80 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 1 0,20 0 0,00 1 0,20 


Övriga 3 0,85 0 0,00 3 0,85 

Totalt antal 5 1,25 0 0,00 5 1,25 





Inom huvudområdet vårdpedagogik ges fristående kurser som kan leda till 

kandidat- och magisterexamen. Ämnet vårdpedagogik befinner sig i området 

mellan samhällsvetenskap och vårdvetenskap/medicin. Som huvudområde 

vid Sahlgrenska akademin har utbildningen tre inriktningar: mot vård och 

omsorg, mot högskolepedagogik samt mot ledarskap. 

Bedömning 


Två professorer, en docent och ytterligare tre disputerade lärare, alla tillsvidareanställda, 

är aktiva i undervisningen. Lärarkapacitet och -kompetens är 

därmed tillfredställande. Av 14 undervisande lärare är 13 kvinnor. 

Den akademiska miljön är god. Av förteckningen över vetenskapliga publikationer 

framgår att samtliga lärare är aktiva forskare. Dock har de tillsvidareanställda 

lärarna i alltför liten utsträckning möjlighet att bedriva forskning 

i tjänsten. Endast två av lärarna har forskningstid omfattande tio procent respektive 

70 procent. Övriga sju lärare har ingen tid till egen forskning och fem 

har inte någon tid till kompetensutveckling. Att de trots detta lyckas bedriva 

forskning är anmärkningsvärt ambitiöst. Utbildningen ges i anslutning till 

en aktiv forskarutbildning. Utbildningens forskningsanknytning är tillfredsställande. 

45


Utbildningens nivåplacering är rimlig. Kurslitteraturen har hög relevans och 

rimlig svårighetsgrad och är tillräcklig i sin omfattning. Att döma av kursplanerna 

finns en progression genom huvudområdet. Den blir tydlig i kursplanernas 

lärandemål liksom i högre krav och en alltmer kvalificerad litteratur 

på högre nivåer. 


Formerna för examination gör det troligt att kursmålen uppnås. 

Utbildningens innehåll och arbetsformer har tydlig yrkesrelevans och förbereder 

för självständigt arbete i kvalificerade sammanhang. Utbildningen ger 

också förutsättningar att bidra till kunskap inom området och övning i att 

förmedla forskningsresultat. 

Det finns ett kvalitetssäkringssystem som garanterar utbildningens framtida 

kvalitet. Kvalitetsutveckling pågår kontinuerligt. Revideringar av kursplaner 

och litteraturlistor granskas av institutionens utskott för grundutbildningsfrågor, 

vilket tar initiativ till kvalitetshöjande förändringar. 


Pedagogik 


lärare Avancerad nivå 




Professorer 0 0,00 1 0,07 1 0,07 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 3 0,09 0 0,00 3 0,09 

Totalt antal 8 0,37 2 0,08 10 0,45 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 2 0,02 0 0,00 2 0,02 

Totalt antal 2 0,02 0 0,00 2 0,02 






Inom huvudområdet pedagogik ges fristående kurser som kan leda till magister- 

och masterexamen i pedagogik. 

46

Bedömning 


Undervisningen sköts i stort sett av sex disputerade tillsvidareanställda lärare. 

Därmed är lärarkompetensen inte tillfredsställande för masternivå, eftersom 

endast en professor och inga docenter är aktiva i utbildningen. 

Flertalet kursansvariga lärare och examinatorer är disputerade, vilket indikerar 

att utbildningen är forskningsanknuten. Även kurslitteraturen har forskningsanknytning. 


Nivå, progression och fördjupning är tillfredställande. Kursplaner och litteratur 

innehåller akademiska avhandlingar och internationella vetenskapliga 

artiklar. De studerandes examensarbeten ska knytas till institutionens forskningsmiljöer. 


Överensstämmelsen mellan kursernas innehåll och examinationsformer är god. 

Institutionens grundutbildningskommitté ansvarar för säkring av kursernas 

forskningsanknytning, internationalisering och variation. 

Pedagogik med inriktning mot utbildningsledarskap 






Professorer 1 0,01 4 0,20 5 0,21 

Docenter 7 0,31 1 0,01 8 0,32 


Övriga 11 0,35 9 0,14 20 0,49 

Totalt antal 32 1,11 21 0,54 53 1,65 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 1 0,01 0 0,00 1 0,01 


Övriga 3 0,10 1 0,03 4 0,13 

Totalt antal 6 0,15 3 0,05 9 0,20 



Helårsprestationer (R) 2,0 1,0 3,0 



47

Utbildning inom huvudområdet pedagogik med inriktning mot utbildningsledarskap 

ges dels i form av fristående kurser, dels som ett masterprogram med 

samma namn. Utbildningen leder till magisteroch masterexamen. 

Bedömning 


Med många lektorer, docenter och professorer är utbildningens lärarkapacitet 

och -kompetens tillfredsställande. Som regel är utbildningens lärare tillsvidareanställda 

vid universitetet. I lärarkåren är kvinnorna i majoritet, också bland 

docenterna. Fyra av fem professorer är dock män. 

Många av lärarna forskar inom relevanta områden och bidrar till forskningen 

såväl nationellt som internationellt. Vad gäller forskningsanknytningen 

representerar lärare och litteratur olika inriktningar av utbildningsledarskap, 

vilket gör att studenterna får möjlighet att orientera sig i olika teorier. Forskning 

som direkt behandlar programmets huvudområde är dock inte vanligt i 

miljön. I flera av delkurserna tar examinationen fasta på studenternas förmåga 

att uttrycka sig skriftligt på ett akademiskt sätt. Sammantaget är det akademiska 

miljön god. 


De delområden som täcks i kursplanerna är väl valda med sikte såväl på utbildningsledares 

praktik som med avseende på kunskapsområdets vidareutveckling. 

Programmets struktur med introduktionskursen i utbildningsledarskap, 

de valbara kärnkurserna och de valbara breddningskurserna innebär att magister- 

och mastersuppsatser grundas i ett väl definierat kunskapsområde. Härigenom 

kan de arbeten som presenteras föra vidare till forskarnivå. Samtidigt kan 

de studerande genom valet av delområden inom utbildningsledarskapsfältet 

få med sig kunskaper som är direkt applicerbara i deras praktik. Lärosätet är 

det enda i landet som tillhandahåller en kurs i retorik, vilket ger en färdighet 

som är väsentlig i en utbildningsledares vardag. 

Litteraturen som används i de olika kurserna svarar väl mot de krav som 

den avancerade nivån innebär. 


Utbildningens uppläggning innebär att examensmålen kan nås. Den studerande 

ges tillfälle att självständigt tillämpa olika vetenskapliga teorier och att 

lägga dem till grund för val av insatser när ledarskapet ska utövas. Utbildningen 

bygger på att studenterna möter forskare och praktiker som redovisar 

sina erfarenheter av och iakttagelser kring utbildningsledarskap. 

Vid lärosätet sker en intern prövning innan nya utbildningar inrättas. 

Utbildningen i utbildningsledarskap, som började utvecklas som ett antal fristående 

påbyggnadskurser under 1980-talet, är ett bra exempel på hur lärosä- 

48

tets eget kvalitetssäkringssystem leder till att utbildningar kvalificeras, systematiseras 

och samordnas. 

Specialpedagogik 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Övriga disputerade 7 0.05 1 0,00 8 0,05 

Övriga 4 0,05 3 0,01 7 0,06 

Totalt antal 11 0,10 4 0,01 15 0,11 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 






Inom huvudområdet specialpedagogik ges fristående kurser som kan leda till 

magisteroch masterexamen. 

Bedömning 


Åtta disputerade och sju icke disputerade lärare, samtliga tillsvidareanställda, 

är aktiva inom utbildningen. Inga docenter finns, varför lärarkompetensen 

bedöms vara otillfredsställande på avancerad nivå. Lärargruppen domineras 

av kvinnor. 

Utbildningens akademiska miljö kan anses tillfredsställande. Till exempel 

visar publikationsförteckningen att lärarna är aktiva forskare. 


Progressionen framgår i kursplanerna, även om den är något otydlig i sin struktur. 

Inslaget av internationell litteratur ökar gradvis genom utbildningen. 


Utbildningsvetenskapliga fakultetsnämnden har ett kvalitetssäkringssystem, 

och därtill kommer institutionens eget kvalitetssystem. Riktlinjer, rutiner, 

49

ansvarsfördelning och praxis redovisas i inkommet underlag. Till exempel 

görs vart tredje år en självvärdering. Institutionens grundutbildningskommitté 

ansvarar för kvalitetsarbetet och granskar kursplanering, jämställdhet, mångfald 

och forskningsanknytning. 

Ämnesdidaktik 



Antal och heltids- 


ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 1 0,08 1 0,03 2 0,11 


Övriga 0 0,00 2 0,08 2 0,08 

Totalt antal 3 0,13 4 0,16 7 0,29 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 1 0,07 1 0,07 




Antal examensarbeten 


2 

Inom huvudområdet ämnesdidaktik ges fristående kurser som kan leda till 

magisteroch masterexamen. Kurserna i ämnesdidaktik behandlar i viss 

utsträckning generella aspekter av lärande, men är framför allt inriktade mot 

specifika innehålls- och ämnesområden. 

Bedömning 


Lärarkapacitet och -kompetens är tillfredsställande. Undervisningen bedrivs i 

hög grad av disputerade lärare, varav några är docentkompetenta. 

Utbildningen i ämnesdidaktik har flera plus, som en stor miljö med kritisk 

massa, närhet till välrenommerade forskarskolor, hög lärarkompetens, ökad 

publicering mellan åren 2003 och 2007 samt ett stort kursutbud. Sammantaget 

gör detta att de studerande befinner sig i en forskande och forskningsanknuten 

miljö. 


Inom huvudområdet ämnesdidaktik finns en progression, som dock handlar 

mer om en fördjupning av det professionella kunnandet än det klassiska 

50

akademiska i termer av ett vetenskapligt och kritiskt förhållningssätt. Det är 

däremot osäkert om det finns en progression mellan magisternivå och masternivå. 

Det är också en svaghet att utbildningen betonar yrkesprofessionens 

utveckling framför studenternas vetenskapliga utveckling. Det är svårt att 

bedöma hur tydlig den ämnesdidaktiska profilen är i praktiken. Studenterna 

bygger sina examina med hjälp av fristående kurser, vilket gör det svårt att 

värdera huvudområdet ämnesdidaktik som en helhet. Sammantaget bedöms 

dock utbildningens progression vara tillfredsställande. 


Bedömargruppen anser det vara generellt svårt att utifrån inkomna kursplaner 

bedöma om lärandemålen säkras. Inom magisterutbildningen och masterutbildningen 

är lärandemålen likartat beskrivna för de olika inriktningarna 

med återkommande stereotypa formuleringar. Särskilt gäller detta texten om 

examination, vilket gör att relationen mellan mål, innehåll och form å ena 

sidan och examination å den andra sidan inte kan bedömas. De studerande 

uppmuntras att genomföra sina examensarbeten i anslutning till existerande 

forskargrupper. 

Yrkesrelevansen är säkrad genom de lärandemål som finns inom de ämnesdidaktiska 

kurserna. 

Tillämpad informationsteknologi med inriktning mot lärande och 

kommunikation 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 2 0,43 2 0,43 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 1 0,15 1 0,10 2 0,25 

Totalt antal 1 0,15 1 0,10 2 0,25 





Utbildning inom huvudområdet tillämpad informationsteknologi ges i form 

av fristående kurser och som magisterprogrammet Lärande, kommunikation 

51

och informationsteknologi. Studenterna kan ta ut en magisterexamen i tillämpad 

informationsteknologi med inriktning mot kommunikation och lärande. 

Utbildningen är mångvetenskaplig och i hög grad nätbaserad. 

Bedömning 


Inom utbildningen undervisar två disputerade lärare (tillsvidareanställda) och 

två visstidsanställda icke disputerade lärare. Lärarkapacitet och -kompetens 

är därmed inte tillfredsställande för magisternivån, eftersom ingen tillsvidareanställd 

docent finns. 

Utbildningen ges i samarbete över universitetets fakultetsgränser. Huruvida 

lärarna är aktiva forskare framgår inte explicit av materialet, men antyds 

genom framför allt magisterutbildningens fokus på lärlingskap, där studenterna 

involveras som (som man uttrycker det i självvärderingen) ”perifera deltagare 

i forskarsamhället”. 


Kurserna utgör en relevant fördjupning av fältet, dock utan möjlighet att kunna 

bygga på en egen grundutbildning. Viss samläsning sker med ett längre masterprogram 

samt med en annan en magisterutbildning vid IT-universitetet. 

Utbildningens fokus på IT i relation till utbildning och kunskapsutveckling 

är ett centralt fält för pedagogisk utveckling, och beskrivs på ett reflekterat 

och kritiskt sätt. Dock saknas litteraturlistor, varför en mer fördjupad analys 

av kursernas kvalitet inte låter sig göras. 


Kurs- och utbildningsplaner pekar på genomtänka examinationsmodeller, 

med tydlig förankring i utbildningarnas tematik och det begränsade studenturvalet. 

Däremot framgår inte hur man säkerställer studentmedverkan i digitala/distribuerade 

lärmiljöer, vilket hade varit intressant att uppmärksamma. 

Utbildningen visar hög grad av yrkesrelevans. 

Utöver omnämnandet av kontinuerliga kursutvärderingar ges inga övriga 

upplysningar i det inkomna materialet. 

52

Forskarnivå 

Pedagogik 


lärare Forskarnivå 




Professorer 3 0,56 11 0,79 14 1,35 

Docenter 14 0,61 2 0,10 16 0,71 


Övriga 1 0,01 2 0,02 3 0,03 

Totalt antal 28 1,45 24 1,08 52 2,53 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 1 0,01 0 0,00 1 0,01 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 5 0,05 1 0,01 6 0,06 

Doktorander Kvinnor Män Totalt 

Antal doktorander 39 12 51 

Heltidsekvivalenter (studietakt) 28,7 7,6 36,2 

Licentiatexamina 0 0 0 

Doktorsexamina 7 1 8 

Nyckeltal, forskarnivå 

Handledarkompetens: heltidsekvivalenter doktorander/heltidsekvivalenter docenter och 

professorer 17,5 

Forskarutbildningen i pedagogik är förlagd till institutionen för pedagogik 

och didaktik. Forskarutbildningen präglas av institutionens forskningsprofil 

och av dess forskningsmiljöer, exempelvis LinCS (The Linnaeus Centre for 

Research on Learning, Interaction and Mediated Communication in Contemporary 

Society), FUR (Förutsättningar, utbildning och resultat) och barnpedagogik. 

Bedömning 


Med 14 tillsvidareanställda professorer och 16 tillsvidareanställda docenter är 

handledarkompetens och -kapacitet på forskarutbildningen tillfredställande. 

Den stora doktorandgruppen om 51 forskarstuderande domineras av kvinnor. 

Bland lärarna är könsfördelningen någorlunda jämn, även om majoriteten av 

professorerna är män. 

Flertalet doktorander är knutna till institutionens forskningsprofiler och 

väl integrerade i den akademiska miljön. De doktorsavhandlingar som publicerats 

under åren 2003–2007 spänner över ett vitt fält inom det pedagogiska 

forskningsområdet. 

53


Forskarutbildningen består av kurser om 105 högskolepoäng och en avhandling 

om 135 högskolepoäng. I kursdelen är den lokala forskningsprofilen synlig. 

Säkring av examensmål och utbildningens kvalitet 

Avhandlingsarbetet ska vid två tillfällen granskas på så kallade allmänna seminarier, 

en gång i planeringsfasen och en gång i slutfasen. 

Sammantaget är säkringen av examensmål och kvalitet tillfredsställande. 

Pedagogiskt arbete 






Professorer 2 0,07 7 0,26 9 0,33 

Docenter 7 0,31 1 0,01 8 0,32 


Övriga 1 0,01 0 0,00 1 0,01 

Totalt antal 13 0,44 10 0,33 23 0,77 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 









Forskarutbildningen i pedagogiskt arbete är förlagd till institutionen för pedagogik 

och didaktik. Forskarutbildningen präglas av institutionens forskningsprofil 

och av dess forskningsmiljöer, exempelvis LinCS (The Linnaeus Centre 

for Research on Learning, Interaction and Mediated Communication in Contemporary 

Society), FUR (Förutsättningar, utbildning och resultat) och barnpedagogik. 

54

Bedömning 


Tillgången på kompetenta tillsvidareanställda lärare i form av professorer (nio) 

och docenter (åtta) är tillfredställande. Doktorandgruppen domineras av kvinnor. 

Bland lärarna är könsfördelningen någorlunda jämn. Dock är sju av de 

nio professorerna män. 

Flertalet doktorander är knutna till institutionens speciella profilområden 

och är väl integrerade i den akademiska miljön. Av underlaget framgår att en 

stor del av de lärare som är forskningsaktiva också är aktiva på forskarutbildningsnivån. 

Ännu har ingen doktorsavhandling presenterats, vilket kan förklaras 

av att forskarutbildningen startades 2004. 


Forskarutbildningen består av kurser om 105 högskolepoäng och en avhandling 

om 135 högskolepoäng. Kursdelen avspeglar institutionens forskningsprofil. 


Avhandlingsarbetet ska vid två tillfällen granskas på så kallade allmänna seminarier, 

en gång i arbetets planeringsfas, och en gång i dess slutfas. 

Sammantaget bedöms säkringen av examensmål och kvalitet vara tillfredsställande. 

55

Ämnesdidaktik med inriktningar 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 3 0,13 4 0,11 7 0,24 

Docenter 8 0,11 2 0,04 10 0,15 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 16 0,42 10 0,24 26 0,66 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 2 0,09 2 0,09 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 2 0,09 2 0,09 









Forskarutbildningen i ämnesdidaktik med inriktningar är förlagd till institutionen 

för pedagogik och didaktik. Forskarutbildningen präglas av institutionens 

forskningsprofil och av dess forskningsmiljöer, exempelvis LinCS 

(The Linnaeus Centre for Research on Learning, Interaction and Mediated Communication 

in Contemporary Society), FUR (Förutsättningar, utbildning och 

resultat) och barnpedagogik. 

Bedömning 


Inom forskarutbildningen i ämnesdidaktik undervisar och handleder sju tillsvidareanställda 

professorer och tio tillsvidareanställda docenter i exempelvis 

ämnena pedagogik, allmändidaktik och specialpedagogik. Lärarkapacitet och 

-kompetens är tillfredsställande. 

Det framgår inte av inkommet underlag huruvida de forskarstuderande 

regelbundet bevistar ett doktorandseminarium, ej heller i vilken utsträckning 

forskarutbildningen samarbetar med andra lärosäten. 

56


Utbildningens kursdel omfattar 105 och dess avhandlingsdel 135 högskolepoäng. 

Kursdelen består av såväl obligatoriska som valbara kurser. De obligatoriska 

kurserna, inklusive en metodkurs om 15 högskolepoäng, ska i normalfallet 

genomföras på halvfart under de första tre terminerna, vilket kan ses som 

ett försök till att sörja för progression och successiv fördjupning. Litteratur 

om 45 högskolepoäng kan väljas fritt bland doktorandkurser inom fakulteten 

eller vid andra fakulteter/institutioner, individuella litteraturkurser eller vetenskapliga 

mindre arbeten som inte ingår i avhandlingsarbetet. Med denna fria 

uppläggning är det svårt att garantera progression och fördjupning. 


Ett led i kvalitetssäkringen är att det hålls två seminarier: ett planeringsseminarium 

i början av forskarutbildningen och ett slutseminarium. Däremot 

finns inget halvvägsseminarium inplanerat. 

Inom forskarutbildningen behandlas forskaryrket, men i övrigt går det inte 

av inkommet material att utläsa hur yrkesrelevant utbildningen är. Doktorander 

uppmuntras att publicera sig internationellt och att under sin studietid 

aktivt delta i konferenser. 

Den varierande kvaliteten på forskarutbildningens styrdokument, otydligheten 

kring samarbetet med existerande forskarskolor, särskilt den vid 

centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning samt otydligheten i de 

ämnesdidaktiska profilerna är svagheter i utbildningen. 

57

Tillämpad informationsteknologi 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 1 0,50 1 0,50 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 2 0,62 4 0,62 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 







Heltidsekvivalenter (studietakt) 3,3 1 4,3 





professorer 

Forskarutbildningen i tillämpad informationsteknologi är tvärdisciplinär och 

bedrivs i samarbete med andra fakulteter, framför allt utbildningsvetenskapliga 

fakulteten. Doktoranderna tillhör en forskarskola i utbildningsvetenskap 

vid Göteborgs universitet (CUL), som rekryterar doktorander med lärarbakgrund. 

Utbildningen fokuserar frågor i gränslandet mellan forskning och 

praktiskt verksamhet inom skola, högre utbildning och lärarutbildning. 

Bedömning 


Förutom den tillsvidareanställde professor som undervisar och är huvudhandledare 

medverkar ytterligare tre disputerade lärare i utbildningen. Tillgången 

på lärare/handledare är därmed svag, men med hänsyn till att utbildningen är 

en del av ett större och starkt tvärvetenskapligt sammanhang där åtta ämnen 

samverkar kan ingen sådan slutsats dras utan närmare granskning. 

58 

8,6

Publikationsförteckningen för huvudhandledaren indikerar förtrogenhet 

och bredd inom informationsteknologin, också internationellt. Dock ges 

ingen information om övriga publikationer inom miljön. 


Forskarutbildningen förefaller ligga på en rimlig nivå. Inriktningen mot tilllämpad 

informationsteknologi syns bland annat i kravet på doktorandens 

lärarexamen samt utbildningens fokusering vid projektarbete. Studieplanen 

är tämligen vagt utformad utan närmare upplysningar om vad som ska nås 

eller etableras i olika avseenden. 


Studieplanen fastslår att doktoranden ska presentera forskningsresultat/manus 

vid tre högre seminarier. Genom sin nära koppling till befintliga forskningsprojekt 

och det faktum att doktoranderna uppmuntras att delta nationella och 

internationella forskningsprojekt framstår detta som en forskarutbildning med 

hög yrkes- och samhällsrelevans. Forskarutbildningen uppmuntrar på ett tydligt 

sätt kommunikation i internationella sammanhang. 

Den nära kopplingen till forskarskola och forskningsmiljö torde säkra 

utbildningens kvalitet, även om underlaget inte explicit nämner detta (ej heller 

andra former av kvalitetssäkring). 

59

Vårdvetenskap 






Professorer 2 0,95 0 0,00 2 0,95 

Docenter 1 0,10 0 0,00 1 0,10 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 6 1,35 0 0,00 6 1,35 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 3 0,20 2 1,05 5 1,25 

Totalt antal 3 0,20 2 1,05 5 1,25 









År 2000 överfördes forskarutbildningen i vårdpedagogik från utbildningsvetenskaplig 

fakultet till medicinsk fakultet (Sahlgrenska akademin). Från 2007 

benämns forskarutbildningsämnet vårdvetenskap. 

Bedömning 


Med två professorer och en docent, alla tillsvidareanställda, är utbildningens 

lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande. 

Forskarutbildningen ges i en god akademisk miljö. Lärarna är aktiva forskare 

och kvalificerade handledare. Doktoranderna deltar i ett aktivt doktorandseminarium. 

Det finns ett regelbundet samarbete med andra lärosäten. 


Fördelningen mellan kurspoäng och avhandlingspoäng för en sammanläggningsavhandling 

är 30 högskolepoäng /210 högskolepoäng och för en monografiavhandling 

60 högskolepoäng /180 högskolepoäng, vilket särskilt för sammanläggningsavhandling 

är en anmärkningsvärt låg kursdel. Man kan starkt 

ifrågasätta det rimliga i denna fördelning. 

60


Avhandlingen behandlas vid tre tillfällen på allmänt seminarium före disputationen. 

Därutöver dokumenteras doktorandens arbete fortlöpande i en nätbaserad 

plattform, vilket ger goda möjligheter att följa upp doktorandens arbete. 

Forskarutbildningen förbereder för vetenskaplig kommunikation i internationella 

sammanhang. Till exempel förväntas doktoranderna bidra vid internationella 

konferenser. 

Sahlgrenska akademins råd för forskarutbildning har ansvar för utbildningen 

på forskarnivå och frågor bereds av utskottet för forskarutbildningsfrågor. 

Musikpedagogik 






Professorer 0 0,00 3 0,40 3 0,40 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 3 0,40 3 0,40 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 









Forskarutbildningen i musikpedagogik ingår tillsammans med åtta andra 

estetiska forskarutbildningar i en gemensam forskarskola med syfte att främja 

interdisciplinära synsätt och teoribildningar mellan konst och vetenskap. 

Doktoranderna i musikpedagogik har sin anställning förlagd till högskolan 

för scen och musik. 

61

Bedömning 


Med tre tillsvidareanställa professorer är utbildningens lärarkapacitet och 

- kompetens tillfredsställande. Professorerna har relevant vetenskaplig kompetens. 

Handledningen håller tillräckligt hög nivå och är tillräckligt omfattande. 

Av publikationslistorna att döma är lärarna aktiva forskare. Utbildningen 

samarbetar med Musikhögskolan i Malmö, Lunds universitet, om doktorandseminarier 

och kurser. Doktoranderna deltar i kurser och konferenser, inom 

och utanför lärosätet. Lärare från andra institut och institutioner undervisar 

regelbundet på kurserna. Sammantaget bedöms den akademiska miljön vara 

god. 


Utbildningen ligger på rimlig nivå. Fördelningen mellan kurspoäng och 

avhandlingspoäng (120 högskolepoäng vardera) ger för liten tid till avhandlingen 

och begränsar på det viset möjligheterna för självständig fördjupning. 


Examensmålen är säkrade genom att avhandlingen ventileras på halvvägsseminarier 

och trekvartsseminarier i tillägg till ett slutseminarium före disputation. 

Utbildningen förbereder för vetenskaplig kommunikation i internationella 

sammanhang bland annat genom krav på språkkunskaper och krav på 

engelsk sammanfattning. Doktoranderna uppmanas också att presentera sina 

projekt vid internationella konferenser. 

62

Högskolan Dalarna 

Vid Högskolan Dalarna bedrivs utbildning inom huvudområdet pedagogik 

vid institutionen för hälsa och samhälle. Inom huvudområdet ges fristående 

kurser som kan leda till kandidat- och magisterexamen. Kandidatexamen med 

pedagogik som huvudområde kan också tas ut inom idrottstränarprogrammet 

(180 högskolepoäng). Huvudområdet pedagogik är inriktat mot arbetslivets 

pedagogik, idrottspedagogik, lärande i förskola och skola samt mot specialpedagogik. 


Pedagogik 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 1 0,60 0 0,00 1 0,60 


Övriga 5 2,78 4 2,63 9 5,41 

Totalt antal 10 4,89 5 2,88 15 7,77 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 10 1,93 2 1,07 12 3,00 

Totalt antal 10 1,93 2 1,07 12 3,00 





Bedömning 


En docent och ytterligare fem disputerade lärare medverkar i undervisningen 

på grundnivå och avancerad nivå. Lärarkapacitet och -kompetens är därmed 

tillfredsställande. Den största delen av undervisningen utförs dock av icke 

disputerade lärare. 

Publikationsförteckningen visar att lärarna är aktiva forskare. Dock domineras 

publikationerna av högskolerapporter om utvärderings- och utveck- 

63

lingsprojekt, skrivna på svenska. I miljön finns även tre doktorander, antagna 

vid andra lärosäten. Forskningsanknytning nås genom forskande lärare och 

genom kurslitteraturen. Sammantaget visar dock underlaget en något svag 

akademisk miljö. 


För grundnivåns del är utbildningens nivå högskolemässig. Det stora utbudet 

av kurser gör det dock svårt att se hur progression uppnås. Vidare är progressionen 

mellan grundnivå och avancerad nivå tydlig i inriktningarna mot 

idrott, men inte inom inriktningarna allmän pedagogik och specialpedagogik. 

Litteraturen för kursen i högskolepedagogik och för fördjupningskursen i 

pedagogik (båda på grundnivå) saknar mer avancerade texter för metodologisk 

och teoretisk fördjupning. 


Examination sker enligt kursplanerna i muntlig och skriftlig form. 

Kurserna utvärderas av ansvarig lärare som också gör revideringar. Under 

2007 samlas alla kursvärderingar in som ett led i institutionens kvalitetssäkringsarbete. 

64

Högskolan i Borås 

Vid Högskolan i Borås ges utbildning inom huvudområdena pedagogik och 

utbildningsvetenskap vid institutionen för pedagogik. Båda huvudområdena 

omfattar grundnivå och avancerad nivå. 


Pedagogik 






Professorer 0 0,00 1 0,05 1 0,05 

Docenter 0 0,00 1 0,02 1 0,02 


Övriga 0 0,00 2 0,29 2 0,29 

Totalt antal 3 0,22 7 0,68 10 0,90 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 1 0,02 1 0,02 

Totalt antal 0 0,00 1 0,02 1 0,02 





Inom huvudområdet pedagogik ges fristående kurser som kan leda till kandidat- 

och magisterexamen. Kandidatexamen kan även tas ut i organisations- 

och personalutvecklingsprogrammet. Såväl utbildning som forskning 

är inriktade på de sociala, politiska och ekonomiska villkoren för demokrati 

och delaktighet i läroprocesser inom skola, förskola och samhälle. 

Bedömning 


I gruppen tillsvidareanställda lärare ingår åtta disputerade lärare varav en 

professor och en docent. Större delen av undervisningen utförs av disputerade 

lärare, även om professorns och docentens andel är låg. Sammantaget är 

lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande. I studentgruppen dominerar 

kvinnorna, medan männen är i majoritet bland lärarna. 

65

I självvärderingen sägs pedagogiskt arbete vara miljöns kärnämne och pedagogik, 

sociologi, arbetsvetenskap, psykologi och utbildningsvetenskap fungera 

som stödämnen. Miljön präglas av fyra forskningssatsningar som alla står 

lärarutbildningen nära. Publikationsförteckningarna visar att lärarna är aktiva 

forskare. Forskningsanknytningen är dock inte klart uttryckt i kursplanerna, 

och det är tveksamt om de ovan nämnda satsningarna är tillräckliga för att 

skapa en god akademisk miljö. 


Progression och fördjupning framträder tydligt i kursplanerna. Litteraturen 

är aktuell och mångsidig, men övervägande på svenska, också på avancerad 

nivå. På avancerad nivå utvidgas och fördjupas kraven på teoretisk och metodologisk 

orientering. 


Innehåll, upplägg, litteratur och examinationsformer överensstämmer med 

kursmålen. Högskolans utbildningsplaner är informativa och tydliga. Yrkesrelevansen 

är säkrad på ett tillfredställande sätt genom inriktning mot varierande 

former av pedagogisk verksamhet. 

Utbildningsvetenskap 


lärare Grundnivå och avancerad nivå Forskarnivå* 


Kvinnor Män Totalt Kvinnor Män Totalt 

ekvivalenter (H) A H A H A H A H A H A H 

Professorer 1 0,09 2 0,17 3 0,26 1 0,18 2 0,36 3 0,54 

Docenter 0 0,00 1 0,02 1 0,02 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Övriga disputerade 7 0,98 3 0,56 10 1,54 2 0,03 0 0,00 2 0,03 

Övriga 19 4,30 4 0,30 23 4,60 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 27 5,37 10 1,05 37 6,42 3 0,21 2 0,36 5 0,57 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 4 0,49 4 0,61 8 1,10 

Totalt antal 6 0,77 6 0,86 12 1,63 





* Högskolan har inte examensrät på forskarnivå. I miljön är dock tretton doktorander i utbildningsvetenskap 

aktiva. Dessa är antagna vid Göteborgs universitet, Stockholms universitet och Umeå universitet. 

Utbildningsvetenskap ingår som en integrerad del i lärarutbildningen och kan 

leda till en kandidatexamen. Högskolan ger också ett magisterprogram, som 

66

leder till magisterexamen i utbildningsvetenskap. Miljön präglas av uppdraget 

på lärarutbildningen. Såväl utbildning som forskning är inriktade på de 

sociala, politiska och ekonomiska villkoren för demokrati och delaktighet i 

läroprocesser inom skola, förskola och samhälle. 

Bedömning 


Med tre professorer, en docent och tio andra disputerade lärare, alla tillsvidareanställda, 

är lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande. De disputerade 

lärarna står dock för en liten del av undervisningen. Lärargruppen domineras 


Publikationsförteckningen visar att lärarna är aktiva forskare. Den akademiska 

miljön präglas av fyra forskningssatsningar som alla står i nära förbindelse 

med lärarutbildningarna. Eftersom huvudområdena pedagogik och 

utbildningsvetenskap fungerar i en nära relation till varandra gäller samma 

grundläggande karakteristik av den akademiska miljön för dem båda. 


Progressionen framgår i kurslitteraturen och i de stegvis ökande kraven på 

skrivande, förmåga till kritisk granskning och förmåga att tillämpa vetenskaplig 

kunskap. Uppsatsämnena på avancerad nivå framstår som specifika, väl 

avgränsade och ofta inriktade på praxisnära forskningsproblem. Som helhet 

är nivå, progression och fördjupning goda. 


Kursmålen är säkrade i kursplaner och examination. 

På kandidatnivå är examensmålen säkrade genom högskolans lokala examensordning. 

För magisterprogrammet är examensmålen säkrade i utbildningsplanen. 

Professionsorienteringen i målen riktar sig mot varierande former 

av pedagogisk verksamhet, och yrkesrelevansen framstår som säkrad på 

ett tillfredställande sätt. 

Arbetet med att säkerställa utbildningens kvalitet sker i anslutning till de 

riktlinjer som högskolan angett i sitt kvalitetsprogram. Ett särskilt utskott, 

gemensamt för institutionen och lärarutbildningsnämnden, arbetar med att 

säkerställa kursplanernas kvalitet med avseende på till exempel överensstämmelse 

mellan mål, innehåll, arbetsformer och examinationsformer. Kurserna 

i utbildningsvetenskap har också bedömts (av institutionen för pedagogik) 

inom ramen för lärarutbildningens pågående kvalitetsarbete. 

67

Högskolan i Gävle 

Högskolan i Gävle ger utbildning inom huvudområdena didaktik och pedagogik 

vid institutionen för pedagogik, didaktik och psykologi. Utbildning i dessa 

båda huvudområden ges på grundnivå och avancerad nivå. Utbildning inom 

huvudområdena bildpedagogik (grundnivå) och dramapedagogik (grundnivå) 

ges vid institutionen för humaniora och samhällsvetenskap. 

Grundnivå 

Bildpedagogik 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 2 1,00 0 0,00 2 1,00 

Totalt antal 3 1,80 0 0,00 3 1,80 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 1 0,50 0 0,00 1 0,50 

Totalt antal 1 0,50 0 0,00 1 0,50 





Inom huvudområdet bildpedagogik ges fristående kurser som kan leda till 

kandidatexamen. De flesta kurser ges på halvfart som helgkurser, vilket innebär 

att de kan fungera som fortbildning för verksamma pedagoger. Huvudområdet 

har inriktning mot praktiskt estetiskt arbete kopplat till teori, tematiskt 

arbete (tvärvetenskapligt synsätt), visuell kultur och bild som kommunikation 

samt mot fältet bild för barn i de yngre åldrarna. 

Bedömning 


Inom huvudområdet undervisar en tillsvidareanställd lektor och två tillsvidareanställda 

adjunkter. Till detta tillkommer en visstidsanställd lärare. Lärarka- 

69

paciteten och lärarkompetensen är därmed otillfredsställande. Samtliga lärare 

under perioden 2003–2007 har varit kvinnor. 

Enligt inkommet underlag avsätts för lektorerna 20 procent av arbetstiden 

för egen forskning, men underlaget ger inga övriga belägg för att undervisningen 

bedrivs i en forskande miljö eller att lärarna är aktiva forskare. 

Forskningsanknytningen sker främst genom att avhandlingar ingår i kurslitteraturen 

för B- och C-kurserna. Sammantaget bedöms den akademiska miljön 

som något svag beroende på bristande forskningsaktivitet bland lärarna. 

Detta uppvägs till viss del av den vetenskapliga teoretiska mångfalden och det 

utvecklade arbetssättet. 


Utbildningen ligger på en högskolemässig nivå såväl beträffande omfattning 

och inriktning av litteratur som vetenskapligt arbete och förhållningssätt. Den 

vetenskapliga metodskolningen motsvarar kraven på kandidatnivå. 

Det finns en tydlig progression mellan A-kursen och B-kursen. Kursplanen 

för kurs C är inte formulerad i enlighet med den nya examensordningen. 

Ämnet bildpedagogik har i sig inte någon större bredd och i högskolans 

utbildning snävas det in ytterligare genom betoningen på det yngre barnet. 

Lärosätet har också en särskild hög kompetens inom fältet bild för, med och 

av barn i de yngre åldrarna. Betoningen på det yngre barnet kan ses som en 

lokal profilering som utgår från de nuvarande lärarnas kompetens och intresseinriktning, 

men det gör utbildningen känslig för lärarbyten. För att underlätta 

studenternas val bör profileringen framgå tydligare i kursplaner och i 

utbildningsbeskrivningar. 

Säkring av kursmål, examensmål, utbildningens kvalitet 

Undervisningen sker i form av konstnärligt skapande, föreläsningar och seminarier, 

vilket är relevant för kursens mål och inriktning. Examensarbetets placering 

är reglerad i kursplanerna och ligger i kurs C. Utbildningen i sig leder 

inte till ett självständigt yrkesarbete eller lärarbehörighet och hur förankringen 

till lärarutbildningen sker framgår inte. 

De utvärderingsmallar som utarbetats lokalt vid lärosätet har visat sig inte 

vara adekvata för utbildningen. Kursvärderingar av litteratur och uppläggning 

genomförs muntligt med studenterna. System för att dokumentera och 

använda det för utveckling av kurserna saknas. 

70

Dramapedagogik 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 1 0,25 0 0,00 1 0,25 

Totalt antal 2 0,40 0 0,00 2 0,40 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 1 0,90 0 0,00 1 0,90 

Totalt antal 1 0,90 0 0,00 1 0,90 





Utbildning i dramapedagogik ges dels inom dramapedagogprogrammet (180 

högskoelpoäng), där studenterna kan ta ut en kandidatexamen. Dels ger högskolan 

fristående kurser i dramapedagogik, som också leder till kandidatexamen. 

Högskolan i Gävle har ett samarbetsavtal med Västerbergs folkhögskola 

rörande dramapedagogprogrammet. Högskolan och folkhögskolan har antagit 

varsin utbildningsplan för denna utbildning. Av dessa framgår att studenterna 

efter två års studier på folkhögskolan blir behöriga till C-kursen 

på högskolan. Efter avklarad C-kurs och ytterligare en termins studier inom 

huvudområdet kan studenterna sedan ta ut en kandidatexamen i dramapedagogik 

genom att ansöka om att deras studier vid folkhögskolan tillgodoräknas 

som 120 högskolepoäng vid högskolan i Gävle. Enligt utbildningsplanerna är 

det endast C-kursen (30 högskolepoäng) och den avslutande terminens studier 

(30 högskolepoäng) som högskolan ansvarar för. I det följande bedöms 

endast högskolans kurser. 

Bedömning 


Lärarkåren består av en lektor med bildpedagogik och en adjunkt med pedagogik 

som ämnesinriktning (båda tillsvidareanställda). Båda är dessutom dramapedagoger. 

Till detta kommer en visstidsanställd adjunkt med ämnesinriktning 

dramapedagogik. Lärarnas ämneskompetens inom dramapedagogik, 

pedagogik och bildpedagogik bedöms som relevant för utbildningens inrikt- 

71

ning, men kompetensen är något begränsad när det gäller det specifikt dramapedagogiska. 

Sammantaget bedöms lärarkapacitet och -kompetens som otillfredsställande. 

Undervisningen bedrivs till stor del av icke disputerade lärare. 

Samtliga lärare är kvinnor och har så varit under hela perioden 2003–2007. 

Huruvida lärarna har reella möjligheter till egen forskning och/eller kompetensutveckling 

går inte att bedöma, men forskningsaktiviteten förefaller 

låg, då endast en vetenskaplig artikel har producerats under perioden 2003– 

2007. Det framgår att folkhögskolan har ett aktivt internationellt utbyte med 

svenska och internationella företrädare för dramapedagogisk forskning och 

årligen anordnas ett forskningsseminarium med inbjudna forskare där såväl 

lärare som studenter inbjuds att delta. Denna miljö erbjuds inte studenter som 

läser ämnet i form av fristående kurser vid Högskolan i Gävle. Forskningsanknytningen 

bör därför särskilt beaktas för dessa studenter. Sammantaget 

bedöms utbildningens akademiska miljö som svag. 


Huvudområdet dramapedagogik är till sin natur snävt och det finns en uppenbar 

risk att utbildningen leder in i återvändsgränder, även om det finns möjlighet 

för studenterna att bredda sin kompetens genom att studera Teater B 

och C i ett samarbete med Dramatiska institutet. 

Högskolans kurser ligger på en högskolemässig nivå beträffande omfattning 

av litteratur och vetenskaplig metodskolning. Kurslitteraturen omfattar i 

huvudsak svenska läroböcker och rapporter och det förekommer få internationella 

artiklar. Avhandlingar finns dock i samtliga kurser, och i kurs C används 

avhandlingar för såväl ämnesstudier inom huvudområdets olika inriktningar 

som för metodskolning. Progressionen beträffande vetenskapligt förhållningssätt 

och metod är tillfredsställande. 


Det är inte möjligt att bedöma hur lärosätet säkrar uppnåendet av kursmålen. 

Kursplanernas information om undervisningsformerna är svårtolkad. Det 

framgår att ett flertal undervisningsformer används, till exempel lek, övningar 

och improvisationer, vilka bygger på en aktiv närvaro och beskrivs som ett 

pedagogiskt gestaltande. Examinationsformerna är vagt beskrivna framför allt 

vad gäller kurs C, vilket gör att det svårt att bedöma vilka krav som ställs på 

studenterna. 

Utbildningen ska enligt självvärderingen och målen för huvudområdeskurserna 

leda till ett yrkesarbete inom drama och teater inom grundskola, gymnasium 

samt folkbildning och föreningsliv. Utbildningen inom huvudområdet 

med inslag av verksamhetsförlagd utbildning och internationella studier ger 

goda förutsättningar för ett självständigt yrkesarbete. Distansutbildningen 

med sitt i huvudsak teoretiska innehåll ger inte samma möjlighet utan en 

koppling till annan pedagogisk utbildning. 

72


Didaktik 






Professorer 1 0,20 0 0,00 1 0,20 

Docenter 1 0,30 0 0,00 1 0,30 


Övriga 7 4,73 4 2,53 11 7,26 

Totalt antal 11 5,43 5 3,16 16 8,59 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 6 2,83 3 0,70 9 3,53 

Totalt antal 6 2,83 3 0,70 9 3,53 





Inom huvudområdet didaktik kan studenterna ta ut kandidatexamen på fristående 

kurser och inom lärarprogrammet. Magisterexamen kan tas ut på fristående 

kurs och inom ett magisterprogram, som är gemensamt för pedagogik, 

didaktik och psykologi. Didaktik har en central plats i lärarutbildningen och 

huvudområdet har en tydlig yrkesorientering. 

Bedömning 


En professor i didaktik, en docent och ytterligare tre disputerade lärare, alla 

tillsvidareanställda, deltar i undervisningen. Dock består lärargruppen till 

övervägande del av adjunkter, och dessa icke disputerade lärare står också 

för den största delen av undervisningen. Sammantaget är tillgången på disputerade 

lärare tillfredställande inom huvudområdet, men denna kompetens 

utnyttjas i en allt för liten utsträckning i undervisningen. Majoriteten av 

lärarna är kvinnor. 

En relativt livlig publikationsverksamhet vittnar om att lärarna är forskningsaktiva. 

Inom avdelningen för didaktik anordnas ett högre seminarium 

varannan vecka och seminariet leds av avdelningens professorer. Seminariet 

karakteriseras som navet i ämnets verksamhet. Givet lärarnas publikationer, 

det högre seminariet och den veten skapliga ambition som präglar utbildningarna 

på avancerad nivå kan ämnes avdelningen karakteriseras som en akademisk 

miljö i sin stabiliseringsfas. 

73


Progression i kurserna på grundnivå och avancerad nivå kan utläsas ur kursplanerna. 

Magisterprogrammet i pedagogik, didaktik och psykologi är mångvetenskapligt 

och avser att kvalificera för samhälleliga uppdrag inom ett brett 

fält. Progressionen i relation till grundnivån konstitueras bland annat av orienteringen 

mot forskning, vilket exempelvis syns i betoningen av vetenskapliga 

metoder. 


Undervisning och examination är mångsidigt utformade och erbjuder rimliga 

möjligheter för studenterna att uppnå de samlade kursmålen inom huvudområdet. 

I magisterprogrammet finns nivåbestämda bedömningsmatriser formulerade 

för att värdera studenternas prestationer och progression. 

Kursmålen understryker yrkesinriktningen i utbildningen och betonar 

varierande uppgifter inom det pedagogiska verksamhetsfältet. 

Ett exempel på kvalitetsarbetet inom huvudområdet är ansträngningarna 

att försöka höja utbildningens vetenskapliga nivå. Detta sker genom satsningar 

på gemensam kompetensutveckling. Enligt ett beslut av institutionsstyrelsen 

ska den lägsta akademiska nivån inom didaktikavdelningen vara magister. 

Som helhet är högskolans satsningar på att säkra mål och kvalitet goda. 

Pedagogik 






Professorer 0 0,00 1 0,40 1 0,40 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 13 7,48 6 2,43 19 9,91 

Totalt antal 16 8,58 9 3,53 25 12,51 






Professorer 0 0,00 1 0,10 1 0,10 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 2 1,20 1 0,60 3 1,80 

Totalt antal 2 1,20 2 0,70 4 1,90 






och magisterexamen. Även inom hälsopedagogprogrammet kan studen- 

74

terna ta ut en kandidatexamen i pedagogik. På avancerad nivå ges ett magisterprogram 

(gemensamt för pedagogik, didaktik och psykologi), som leder 

till magisterexamen. Pedagogik har en central plats i lärarutbildningen och 

huvudområdet har en klar yrkesorientering. 

Bedömning 


Andelen disputerade lärare är låg och ingen av de disputerade lärarna har 

docentkompetens. En tillsvidareanställd professor undervisar dock på både 

grundnivå och avancerad nivå. Därtill finns en visstidsanställd professor på 

avancerad nivå. Lärarkapacitet och -kompetens är därmed tillfredsställande. 

Dock utförs en stor del av undervisningen av icke disputerade lärare. Lärargruppen 

domineras av kvinnor, men de båda professorerna är män. 

Avdelningen för pedagogik anordnar ett högre seminarium en gång i månaden, 

lett av avdelningens professor, och karaktäriserat som navet i dess verksamhet. 

Publiceringsverksamheten är livlig, även om böckerna har övervägande 

lärobokskaraktär. Sammantaget bedöms den akademiska miljön som 

god. 


Utbildningens nivåplacering är rimlig. Progressionen är tydlig i kursplanerna, 

som i ökande grad ställer krav på kritisk förmåga och självständigt arbete. 

Också i valet av kurslitteraturen syns progression. Litteraturen är till vissa 

delar på engelska. 


Kursmålen säkras i undervisning och examination. Examensarbetenas kvalitet 

säkras genom seminarier och examination. 

Professionsorienteringen i målen rymmer varierande uppgifter inom det 

pedagogiska verksamhetsfältet. 

75

Högskolan i Halmstad 

Pedagogik ingår tillsammans med andra huvudområden och andra program 

i sektionen för hälsa och samhälle. Utbildning i pedagogik ges som fristående 

kurser på grundnivå, men kan också ingå i det idrottsvetenskapliga programmet 

(180 högskolepoäng). På avancerad nivå ges fristående kurser i allmän 

pedagogik, pedagogik med inriktning mot idrott och högskolepedagogik. 

Utbildning i huvudområdet pedagogik kan leda till kandidat- och magisterexamen. 


Pedagogik 






Professorer 1 0,15 0 0,00 1 0,15 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 3 0,75 2 1,05 5 1,80 

Totalt antal 4 0,90 5 2,10 9 3,00 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Övrigadisputerade 0 0,00 1 0,15 1 0,15 

Övriga 2 1,25 2 0,20 4 1,45 

Totalt antal 2 1,25 3 0,35 5 1,60 





Bedömning 


En professor och tre lektorer, alla tillsvidareanställda, är aktiva inom huvudområdet. 

Dock utförs en stor del av den faktiska undervisningen av icke disputerade 

lärare. Sammantaget har huvudområdet tillgång på en tillfredställande 

mängd disputerade lärare, men deras kompetens kunde utnyttjas i en 

högre utsträckning. 

77

Publikationsförteckningen visar att lärarna är aktiva forskare. Listan över 

C- och D-uppsatser speglar relativt väl de forskningsområden som lärarna 

representerar, vilket är ett tecken på forskningsanknytning. I miljön är också 

fyra doktorander aktiva, antagna vid Göteborgs universitet, Lunds tekniska 

högskola, Lunds universitet och Stockholms universitet. 


Av kursplanerna framgår att utbildningen på grundnivå är högskolemässig och 

det finns en tydlig progression mellan grundnivå och avancerad nivå. Forskningsanknytning 

och träning i vetenskaplig metod lyfts fram. 

Kurserna i pedagogik är präglade av det idrottsvetenskapliga programmets 

inriktning. Relationen mellan inriktningarna pedagogik och idrottsvetenskap 

är dock oklar. Till exempel är kursen snarlik kursen i pedagogik på avancerad 

nivå, 30 högskolepoäng, kursen pedagogik på avancerad nivå med inriktning 

idrott, 30 högskolepoäng. 

Sammantaget är utbildningens nivå rimlig och dess progression och fördjupning 

god. 


Examination sker i hög grad i form av hemtentamen, en examinationsform 

där färdigheter som problemlösning och kritisk reflektion prövas. Muntlig 

färdighetsträning genom presentation och diskussion av texter i seminarier 

ingår också i de flesta fall. 

Inom ramen för ett större kvalitetsarbete vid högskolan arbetar man systematiskt 

med uppföljning av huvudområdets kursinnehåll och kursutfall. Här 

ingår kvalitetssamtal om bland annat utvärderingar och utveckling av kursplaner, 

läromedel, undervisning, examination, kursvärderingar och utbildningsresultat. 

78

Högskolan i Jönköping 

Högskolan i Jönköping är stiftelseägd och drivs i form av fem aktiebolag, varav 

högskolan för lärande och kommunikation är ett. Utbildning på grundnivå 

och avancerad nivå bedrivs inom huvudområdena lärande och pedagogik. 

Vid högskolan bedrivs också forskarutbildning i lärande, pedagogik, didaktik, 

pedagogiskt arbete och specialpedagogik. Dessa ingår i sin tur i forskarskolan 

lärande och kommunikation. 


Lärande 






Professorer 0 0,00 2 0,45 2 0,45 

Docenter 1 0,06 1 0,61 2 0,67 


Övriga 19 4,88 14 2,23 33 7,11 

Totalt antal 24 5,79 23 3,93 47 9,72 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 11 1,05 8 1,12 19 2,17 

Totalt antal 12 1,08 8 1,12 20 2,20 





Utbildning inom huvudområdet lärande ges dels som fristående kurser, dels 

inom lärarprogrammet. Studenterna (även inom lärarprogrammet) kan ta ut 

kandidat- och magisterexamen med lärande som huvudområde. Kurserna har 

en inriktning mot kulturmöten, miljöfrågor, elever med särskilda behov samt 

mot kompetensutveckling bland yrkesverksamma lärare. 

Bedömning 


Två professorer, två docenter och tio andra disputerade lärare, alla tillsvidareanställda, 

är verksamma inom huvudområdet. Därmed är lärarkapacitet och 

79

-kompetens tillfredställande. Emellertid står de disputerade lärarna för endast 

en dryg fjärdedel av undervisningen, som i huvudsak sköts av icke disputerade 

lärare. Bland lektorerna är könsfördelningen jämn, men båda professorerna 

är män. 

Publiceringsfrekvensen är relativt hög. Sammantaget visar underlaget att 

utbildningen sker i en forskande miljö. 


Utbildningen har en tydlig struktur och progression. På lägre nivåer finns 

inslag av kunskapsteori. På högre nivåer ökar kraven på studenternas självständighet, 

förmåga till analys och systematik. På avancerad nivå fördjupar man 

sig i vetenskapsteoretiska frågor. På masterkurserna understryks forskningsanknytningen 

genom att doktorander och forskare presenterar sina projekt. 

Sammantaget är utbildningens nivå rimlig och dess progression och fördjupning 

god. 


Enligt självvärderingen satsar högskolan i lärande och kommunikation på 

adjunkters och lektorers kompetensutveckling. Genom den skolnära forskningen 

syftar högskolan till att säkra kvaliteten i lärarutbildningen och stärka 

dess forskningsanknytning. 

Pedagogik 






Professorer 0 0,00 2 0,06 2 0,06 

Docenter 2 0,02 1 0,08 3 0,10 


Övriga 9 0,90 2 0,23 11 1,13 

Totalt antal 14 1,35 7 0,59 21 1,94 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 4 0,45 1 0,05 5 0,50 

Totalt antal 4 0,45 3 0,23 7 0,68 





80

Huvudområdet pedagogik innefattar pedagogik och specialpedagogik. Utbildningen 

ges huvudsakligen som fristående kurser och kan leda till kandidat- 

och magisterexamen. Under senare år har utbildningen i pedagogik alltmer 

inriktats mot vuxenpedagogik och mot lärande i arbetslivet. 

Bedömning 


Inom huvudområdet undervisar två professorer, tre docenter och fem övriga 

disputerade lärare, alla tillsvidareanställda. Lärarkapacitet och -kompetens är 

därmed tillfredsställande. Icke disputerade lärare ansvarar dock för huvuddelen 

av undervisningen. Bland lektorerna är könsfördelningen jämn, men de 

båda professorerna är män. 

Forskningen och forskarutbildningen är organiserade i fyra forskningsprofiler 

som också sätter sin prägel på kurserna på lägre nivåer. Publikationsförteckningen 

visar att lärarna publicerar sig. Studenterna har möjlighet att skriva 

uppsatser i anknytning till pågående forskningsprojekt. Sammantaget bedöms 

den akademiska miljö som god. 


Progressionen mellan grundnivå och avancerad nivå är tydlig i valet av undervisningsformer, 

litteratur och uppställda examenskrav. På högre nivåer utgörs 

kurslitteraturen av avhandlingar och vetenskapliga artiklar. Där ställs högre 

krav på självständigt tänkande, analys och reflektion i examinationen. 


I kursplanerna för grundnivå och avancerad nivå formuleras tydliga kurskrav 

och kursmål. Överensstämmelsen mellan kurser och examinationsformer är 

god. 

Forskarnivå 

Högskolan för lärande och kommunikation ger forskarutbildning inom 

lärande, pedagogik, didaktik, pedagogiskt arbete och specialpedagogik. Forskarutbildningarna 

bedrivs inom ramen för forskarskolan Lärande och kommunikation. 

Forskarskolan har nära kopplingar till högskolans forskningsprofiler. 

De flesta doktorander tillhör inriktningen skolnära forskning. Högskolan 

samarbetar med högskolorna i Borås, Halmstad, Skövde och Högskolan Väst 

för att skapa en stark forskningsmiljö. 

Eftersom forskarutbildningarna ligger nära varandra med cirka 40 procent 

gemensamma kurser planerar man att minska antalet dem till två. I de 

bedömningstexter som följer efter faktarutorna behandlas de fem forskarutbildningarna 

tillsammans. 

81

Lärande 






Professorer 1 0,10 4 0,58 5 0,68 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,10 4 0,58 5 0,68 






Professorer 5 0,18 8 0,11 13 0,29 

Docenter 1 0,02 0 0,00 1 0,02 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 6 0,20 8 0,11 14 0,30 









82

Pedagogik 






Professorer 0 0,00 4 0,58 4 0,58 

Docenter 2 0,21 0 0,00 2 0,21 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 2 0,21 4 0,58 6 0,79 






Professorer 5 0,18 8 0,11 13 0,29 

Docenter 1 0,02 0 0,00 1 0,02 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 6 0,20 8 0,11 14 0,30 









83

Didaktik 






Professorer 1 0,10 4 0,58 5 0,68 

Docenter 0 0,00 1 0,10 1 0,10 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,10 5 0,68 6 0,78 






Professorer 5 0,18 8 0,11 13 0,29 

Docenter 1 0,02 0 0,00 1 0,02 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 6 0,20 8 0,11 14 0,30 









84







Professorer 1 0,10 4 0,58 5 0,68 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,10 4 0,58 5 0,68 






Professorer 5 0,18 8 0,11 13 0,29 

Docenter 1 0,02 0 0,00 1 0,02 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 6 0,20 8 0,11 14 0,30 









85







Professorer 1 0,10 4 0,58 5 0,68 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,10 4 0,58 5 0,68 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 









Bedömning 


Sammanlagt nitton doktorander är antagna i högskolans forskarutbildningar. 

Varje självvärdering redovisar fyra till fem tillsvidareanställda professorer som 

aktiva i utbildningen. Lärarkapacitet och -kompetens är alltså tillfredsställande. 

Man kan dock ställa frågor om könsfördelningen. Bland de professorer 

som är verksamma inom till exempel specialpedagogik är fyra män och 

en kvinna. Vidare uppges den kvinnliga professorn ha betydligt mindre egen 

forskningstid (10 procent) än sina manliga kollegor (drygt 40 procent i genomsnitt). 

Handledarna är aktiva forskare. Till exempel kan nämnas forskarutbildningen 

i specialpedagogik, där lärarnas forskningsaktivitet är mycket god med 

cirka fyra titlar per år, varav hälften i internationella sammanhang. Forskarskolan 

är en bred akademisk miljö, där samarbete sker med forskare och praktiker 

från olika områden. Sammantaget är forskarutbildningarnas akademiska 

miljö god. 

86


Utbildningarnas nivå är god och progressionen är tydlig. Fördelningen mellan 

kursdel och avhandlingsdel är rimlig. 


Utbildningarnas yrkesrelevans säkras genom att samverkan mellan teori och 

praktiskt arbete betonas. Forskarutbildningen förbereder också de studerande 

för vetenskaplig kommunikation. 

I underlaget framhålls att huvudhandledare och biträdande handledare ska 

vara minst docentkompetenta, att de ska ha genomgått handledarutbildning 

och att doktorandens arbete ska granskas vid tre seminarier av externa docentkompetenta 

bedömare. Forskarutbildningarna har de relevanta professorsresurser 

som krävs för att säkra kvaliteten. Högskolans vd ansvarar tillsammans 

med ett forskningsråd bestående av professorer, forskare och doktorander för 

kvalitetssäkringen av forskarutbildningen. 

87

Högskolan i Kalmar 

Vid Högskolan i Kalmar ansvarar den humanvetenskapliga institutionen för 

huvudområdet pedagogik. Utbildning ges i form av fristående kurser, som 

kan leda till kandidat- och magisterexamen. Studenter med lärarexamen ges 

behörighet för vidare studier i pedagogik på avancerad nivå. Pedagogik är ett 

starkt inslag i ett av högskolans fyra styrkeområden (Lärande och kommunikation) 

och har en nära anknytning till lärarutbildningen. 


Pedagogik 






Professorer 1 0,05 2 0,06 3 0,11 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 18 2,89 8 0,81 26 3,70 

Totalt antal 25 3,30 14 1,23 39 4,53 






Professorer 1 0,05 0 0,00 1 0,05 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 2 0,39 0 0,00 2 0,39 

Totalt antal 4 0,48 0 0,00 4 0,48 





Bedömning 


Tre professorer och tio disputerade lärare, alla tillsvidareanställda, är aktiva 

i undervisningen. Därtill kommer en visstidsanställd professor och en visstidsanställd 

disputerad lärare. Därmed är lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande. 

Dock kunde denna kompetens utnyttjas i större utsträckning 

i undervisningen, som i hög grad utförs av adjunkter. 

Arbetet med att samordna ämnets bitvis ganska disparata forskningsverksamher 

har påskyndats. 

89

De fast anställda lärarnas forskning har under 2006 och 2007 resulterat i 

ett femtontal internationellt publicerade artiklar samt i konferensbidrag. En 

grupp om tio doktorander knutna till några av de nationella forskarskolorna i 

pedagogik bidrar till den akademiska miljön, liksom adjunkter som bedriver 

forskarutbildning i tjänsten. Givet de resurser man har framstår forskningsaktiviteten 

som tillfredsställande, medan däremot forskningsanknytningen 

av undervisningen ter sig helt otillräcklig. En samlad bedömning blir att den 

akademiska miljön, och då särskild utbildningens forskaranknytning, framstår 

som svag. 


Ett metodmoment finns formulerat för samtliga utbildningsnivåer. Likaså 

bereds deltagarna möjligheter att lära sig formulera forskningsfrågor på Anivån. 

På B-nivån genomförs ett uppsatsarbete som seminarieventileras. Litteraturen 

är i huvudsak på svenska, men kompletteras i vissa kurser med studier 

av vetenskapliga originalarbeten i form av artiklar. Antalet uppsatser på Cnivån 

har ökat och de teman man ägnar sig åt är relevanta för pedagogikämnet 

och lärarutbildningen. Utbildningens nivå, progression och fördjupning 

bedöms vara relativt god. 


Kursplanerna är systematiskt upplagda med tydliga mål. Likaså är examinationsformer, 

former för omtentamen och övrig studentrelevant information 

klart formulerade. Tydligheten leder till slutsatsen att säkringen av kursmålen 

är god. 

Högskolan har ett utvecklat kvalitetssäkringsarbete som på rektors uppdrag 

leds av en prorektor. Programmet för kvalitetssäkring utgår från Högskoleverkets 

system och innefattar systematisk uppföljning av verksamheten och 

kursplaneutveckling. 

90

Högskolan i Skövde 

Vid Högskolan i Skövde bedrivs utbildning i pedagogik vid institutionen för 

kommunikation och information. Innehållsligt ligger utbildningens fokus på 

lärande och vuxnas yrkesutövande. Studenterna kan ta ut en kandidatexamen 

i pedagogik på fristående kurser och inom lärarutbildningen. Ett magisterprogram 

i pedagogik leder till magisterexamen. Denna examen kan även tas 

ut efter studier på fristående kurser. 


Pedagogik 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 1 0,35 1 0,30 2 0,65 


Övriga 8 5,55 1 0,25 9 5,80 

Totalt antal 11 7,05 2 0,55 13 7,60 






Professorer 0 0,00 1 0,15 1 0,15 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 12 4,30 2 0,60 14 4,90 

Totalt antal 12 4,30 3 0,75 15 5,05 





Bedömning 


Två tillsvidareanställda docenter är aktiva i undervisningen. Lärarkapacitet 

och kompetens är därmed tillfredsställande. Till största delen utförs dock 

undervisningen av icke disputerade och visstidsanställda lärare, de flesta kvinnor. 

Publikationsförteckningarna visar att lärarna är aktiva forskare. Forskande 

lärare deltar också i viss utsträckning i undervisningen. Sex doktorander, 

antagna vid Göteborgs universitet och Örebro universitet, ingår i miljön. 

91

Sammanfattningsvis visar underlaget att man är medveten om behovet av att 

utveckla den akademiska miljön. Flera samarbeten i syfte att stärka den har 

inletts, men man har ännu en bit kvar för att skapa en självständig vetenskaplig 

miljö omkring utbildningen. 


Kurser i lärarprogrammets allmänna utbildningsområde ingår i huvudområdets 

kursutbud. Även om grundnivåns kurser generellt sett ligger på högskolemässig 

nivå, upptar vissa kursers litteraturförteckningar (särskilt de på A- och 

B-nivå som ingår i lärarprogrammets allmänna utbildningsområde) titlar som 

håller låg vetenskaplig nivå. Kurser som ingår i magisterprogrammet i pedagogik 

håller god nivå vad gäller litteratur. 

I underlaget betonas att utbildningens progression är riktad mot den kommande 

yrkesverksamheten. En ökande komplexitet i företeelser och frågeställningar 

eftersträvas. 

Utbildningen är ett exempel på hur huvudområdet pedagogik integrerats i 

lärarutbildningen och dess allmänna utbildningsområde. I det perspektivet får 

”huvudområde” en något annan innebörd än i en konstruktion där huvudområdet 

definieras disciplinärt. Huvudområdets omfattning och avgränsning blir 

dock tydligare på avancerad nivå. Sammantaget finns inga skäl att ifrågasätta 

huvudområdets avgränsning och relevans. 


Kursplanerna är inte formulerade enligt den nya examensordningen. Det är 

däremot utbildningsplanen för magisterprogrammet. 

Högskolan har en gemensam kvalitetspolicy, varifrån strategier för utbildning, 

forskning och internationalisering har utarbetats. Från 2008 används 

en lokal modell för cyklisk utvärdering av utbildning (ämnen och program). 

Modellen reglerar också formen för kursvärderingarna. Studenter och lärare 

deltar aktivt i dessa. 

92

Högskolan Kristianstad 

Vid Högskolan Kristianstad ges utbildning inom huvudområdet pedagogik 

(grundnivå och avancerad nivå) och ett specialpedagogprogram vid institutionen 

för beteendevetenskap. Högskolan tilldelades masterexamensrätt för 

utbildningsvetenskap 2007, men har vid utvärderingstillfället inte startat 

någon utbildning. 


Pedagogik 






Professorer 0 0,00 3 0,60 3 0,60 0 0,00 3 0,15 3 0,15 

Docenter 1 0,55 0 0,00 1 0,55 1 0,05 0 0,00 1 0,05 


Övriga 24 12,77 9 6,20 33 18,97 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 36 18,57 17 8,90 53 27,47 1 0,05 3 0,15 4 0,20 






Professorer 1 0,20 0 0,00 1 0,20 

Docenter 0 0,00 1 0,15 1 0,15 


Övriga 3 0,45 1 0,25 4 0,70 

Totalt antal 5 0,85 2 0,40 7 1,25 





* Högskolan Kristianstad har inte examensrätt för forskarnivå i pedagogik. Totalt 17 adjunkter och tre 

doktorander med anställning är antagna vid Lunds universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet, 

Växjö universitet, Linköpings universitet, Åbo Akademi och Luleå tekniska universitet. 

Utbildning inom huvudområdet pedagogik ges i form av fristående kurser, 

som kan leda till kandidat- och magisterexamen. Även inom folkhälsopedagogprogrammet 

kan studenterna ta ut en kandidatexamen i pedagogik. 

Magisterexamen kan också tas ut inom tre magisterprogram: ett med inriktning 

mot utbildningsledarskap, ett med inriktning mot naturvetenskapernas 

didaktik samt ett med inriktning mot matematikdidaktik. Pedagogikämnet 

har en nära relation till lärarutbildningen och en central ställning vid högskolan. 

93

Bedömning 


Lärarkapaciteten och -kompetensen inom huvudområdet är tillfredställande. 

Tre professorer och 17 disputerade lärare är verksamma inom huvudområdet 

och deras ämneskompetens svarar väl mot högskolans uppdrag. Dock står 33 

icke disputerade lärare för den största undervisningsinsatsen. Grupperna visstidsanställda 

lärare, icke disputerade lärare samt disputerade lärare domineras 

av kvinnor. Samtliga tre professorer är däremot män. 

Publikationsförteckningarna visar att lärarna är aktiva forskare, även om 

de internationella arbetena är tämligen få givet de resurser man har. I miljön 

bedrivs också forsknings- och utvecklingsarbete inom varierande fält. Självvärderingen 

ger dock ingen beskrivning av hur denna verksamhet är organiserad 

eller med vilken frekvens man håller seminarier och liknande. Sammantaget 

bedöms den akademiska miljön vara tillfredsställande, även om man med 

de goda resurser man förfogar över borde kunna stärka såväl forskningsanknytning 

som vetenskaplig produktion. 


Kurserna ger en överblick över pedagogikområdets centrala delar. De har en 

tydlig progression, med stigande grad av självständighet i problemformulering 

och arbete med data. Man har ett relativt stort utbud av distanskurser anpassade 

för vidareutbildning av yrkesverksamma lärare. 


Lärandemålen är tydligt beskrivna i kursplanerna och är relevanta för varje 

kurs. En utvecklad modell för examination och kursinnehåll finns. 

Kurserna har en tydlig yrkesrelevans för skol- och utbildningssektorn. En 

lokal examensordning reglerar kriterierna för de olika examina. 

Högskolan befinner sig under den aktuella perioden i en fas av omorganisation. 

Som ett led i denna har högskolans kvalitetsråd arbetat fram ett kvalitetsprogram. 

Sammantaget framstår detta kvalitetsarbete som övertygande. 

94


Specialpedagogprogrammet 






Professorer 0 0,00 1 0,20 1 0,20 

Docenter 1 0,55 0 0,00 1 0,55 


Övriga 11 4,85 0 0,00 11 4,85 

Totalt antal 14 5,60 1 0,20 15 5,80 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 2 0,45 0 0,00 2 0,45 

Totalt antal 3 0,65 0 0,00 3 0,65 



Helårsprestationer (HPR) i.u. i.u. 77,0 


Specialpedagogprogrammet startade hösten 2004 och genomförs på halvfart. 

Den första gruppen studerande examinerades våren 2007. 

Bedömning 


Lärarkapacitet och -kompetens är tillfredsställande. En professor, en docent 

och två övriga disputerade lärare är verksamma i undervisningen. Majoriteten 

av lärarna är tillsvidareanställda. Dock utförs undervisningen i stor utsträckning 

av icke disputerade lärare. Grupperna lärare och studenter domineras av 

kvinnor, medan utbildningens enda professor är man. 

Publikationsförteckningen visar en produktion på ungefär en publicering 

per år och författare. Professorn har en mer omfångsrik publikationsverksamhet. 

Endast få publiceringar är internationella. Av kursplanerna framgår att 

utbildningen har en god forskningsanknytning. De innehåller forskningsanknuten 

litteratur och uppgifter där vetenskapliga teorier och metoder tillämpas. 

Dock bör den internationella litteraturen utökas. Den akademiska forskningsmiljön 

är relativt svag, men ett flertal internationella samarbetspartners, 

gästforskare och studentutbyte förbättrar den akademiska miljön. 


Hela utbildningen ligger på avancerad nivå. Utbildningen har en tydlig progression. 

95


I syfte att befästa yrkesrollen ingår verksamhetsförlagda delar i utbildningen, 

liksom vetenskapliga och forskningsmetodiska frågeställningar. 

Högskolan Kristianstad har ett genomgripande kvalitetssäkringssystem 

som sträcker sig från institutionsnivå till högskolans kvalitetsråd. På institutionsnivå 

finns ett programråd för specialpedagogprogrammet med representanter 

för lärare, studenter och verksamheter förlagda utanför högskolan. 

Sammantaget framstår högskolans kvalitetsarbete som övertygande. 

96

Högskolan Väst 

Utbildning inom huvudområdet pedagogik ges vid institutionen för omvårdnad, 

hälsa och kultur. Utbildningen ges i form av fristående kurser som kan 

leda till kandidatexamen. Pedagogik utgör även huvudområde i den kandidatexamen 

som studenter kan ta inom högskolans hälsopromotionsprogram 

(180 högskolepoäng). En central profil för högskolan är det arbetsintegrerade 

lärandet, vilket också präglar huvudområdet pedagogik. 

Grundnivå 

Pedagogik 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 1 0,80 1 0,80 


Övriga 6 4,10 2 0,60 8 4,70 

Totalt antal 8 4,78 6 1,95 14 6,73 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 





Bedömning 


I utbildningen medverkar sex tillsvidareanställda disputerade lärare, varav 

en docent. Lärarkapacitet och -kompetens är därmed tillfredsställande. Den 

största delen av undervisningen utförs dock av icke disputerade lärare. 

Lärarnas kompetensprofil är ändamålsenlig i förhållande till huvudområdets 

många inriktningar. Förhållandevis många av lärarna är aktiva forskare. 

Tre adjunkter och två doktorander med anställning bedriver forskarstudier 

i pedagogik. De är antagna vid Göteborgs universitet och Högskolan i 

97

Jönköping, och handleds delvis av lärare på Högskolan Väst. Utbildningens 

forskningsanknytning är god. Den rymmer ett spektrum av teoribildningar, 

forskningsaspekten kommer in tidigt och vidgas och fördjupas efterhand. 

Sammantaget bedöms den akademiska miljön som god. 


Utbildningen på grundnivå är högskolemässig. Progression och fördjupning är 

god. Hälsopromotionsprogrammets innehåll visar hur pedagogiken kan stödja 

hälsopromotionsperspektivet i utbildningen på ett mångsidigt sätt. Vetenskaplig 

teori och metod etableras tidigt. 


Undervisningen och examinationen är mångsidigt och relevant utformad, och 

ger rimliga möjligheter för studenterna att uppnå kursmålen inom huvudområdet. 

Uppsatsarbetets kvalitet säkras genom handledning och seminarier. 

Utbildningen är relevant och aktuell och ger goda förutsättningar för ett 

självständigt yrkesarbete. Yrkesorienteringens betydelse framhålls i kursinslag 

om lärande i arbetslivet, förändringsarbete samt lagstiftning inom för utbildningsområdet 

centrala delar. Examensmålen för hälsopromotionsprogrammet 

är säkrade i dess utbildningsplan. 

Kvalitetsarbetet tar sin utgångspunkt i högskolans styrdokument för kvalitetssäkring. 

Utifrån styrdokumenten utarbetar varje institution en kvalitetsplan 

som följs i det dagliga arbetet. 

98

Karlstads universitet 

Vid Karlstads universitet ges utbildning inom huvudområdena pedagogik 

(grundnivå och avancerad nivå), specialpedagogik (grundnivå) och pedagogiskt 

arbete (avancerad nivå). Utbildningarna i pedagogik och pedagogiskt 

arbete är placerade vid avdelningen för utbildningsvetenskap, organisation och 

samhälle; specialpedagogik vid avdelningen för utbildningsvetenskap, barn 

och samhälle. Forskarutbildningarna i pedagogik och pedagogiskt arbete hör 

under estetisk–filosofisk fakultet. 


Pedagogik 






Professorer 0 0,00 1 0,20 1 0,20 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 6 4,90 1 0,10 7 5,00 

Totalt antal 7 5,35 7 1,58 14 6,96 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 1 0,10 1 0,30 2 0,40 

Totalt antal 3 0,30 1 0,30 4 0,60 






och magisterexamen. De vanligaste kurserna ges både på helfart på campus 

och som halvfart på distans. 

Bedömning 


En professor och ytterligare fem tillsvidareanställda disputerade lärare är verksamma 

inom huvudområdet pedagogik. Tillgången på kompetenta lärare är 

därmed tillfredsställande för magisterexamen. Undervisningen bedrivs dock i 

99

stor utsträckning av icke disputerade lärare. Grupperna studenter, visstidsanställda 

lärare och icke disputerade lärare domineras av kvinnor. Båda huvudområdets 

professorer är dock män. 

Den akademiska miljön är god. Publikationsförteckningen för 2003–2007 

rymmer bidrag av elva lärare. Forskningsanknytning finns i utbildningen. 


Progression i utbildningen sker genom ökande tonvikt på vetenskapsteoretiska 

och metodologiska aspekter. Också i examinationen finns progression, med 

gradvis ökande inslag av eget skrivande, seminariedeltagande och planering. 


Kursmålen framgår tydligt i kursmålen. Överensstämmelsen mellan kursinnehåll 

och examinationsformer är god. 

Ämnesmöten där samtliga lärare och forskare deltar hålls regelbundet. 

Estetisk-filosofiska fakulteten granskar institutionernas rutiner för kvalitetsarbete. 







Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 6 4,00 0 0,00 6 4,00 

Totalt antal 9 6,70 1 0,35 10 7,05 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 1 0,50 0 0,00 1 0,50 

Totalt antal 1 0,50 0 0,00 1 0,50 





I huvudområdet specialpedagogik ges fristående kurser som kan leda till kandidat- 

och magisterexamen. 

100

Bedömning 


Totalt medverkar tio tillsvidareanställda lärare i utbildningen. En visstidsanställd 

lärare kompletterar lärarlaget. Fyra av lärarna är lektorer i specialpedagogik. 

Övriga sex lärare är adjunkter i specialpedagogik respektive i pedagogik. 

Professor och docentkompetent lärare saknas. Detta innebär att lärarkompetensen 

är tillfredsställande på grundnivå, men otillfredsställande på avancerad 

nivå. Lärargruppen är starkt kvinnodominerad. 

Lärarnas publikationer är få. För att den vetenskapliga produktionen ska 

öka bör lärarna ges större tidsutrymme till detta liksom till kompetensutveckling 

inom tjänstens ram. För åren 2003–2007 redovisas fyra doktorsavhandlingar, 

men däremot inga vetenskapliga artiklar i internationella tidskrifter. 

Kurserna är forskningsanknutna i varierande grad. 


Utbildningen är högskolemässig, men progressionen mellan grundnivå och 

avancerad nivå liksom fördjupningen inom avancerad nivå är otydliga. I båda 

fallen behöver progressionen tydliggöras. 

Referenslistan av svensk specialpedagogisk facklitteratur är av orienterande 

slag. Kurserna i handikapp och språk har en tydlig forskningsanknytning 

med ett vitt spektrum av teorier och internationell litteratur. Utbildning i 

vetenskapsteori och forskningsmetodik finns. I kursen Specialpedagogen som 

kvalificerad samtalspartner (avancerad nivå) ingår egen fördjupning och ett 

examensarbete. Allt förbereds genom en metodkurs som innehåller träning 

av kvalificerade samtal, vilka bearbetas och analyseras. Kurslitteraturen bör 

kompletteras med internationella referenser. 


Säkring av kursmål finns. Examensarbetena har ett tydligt specialpedagogiskt 

fokus, även om de är få i förhållande till antalet studenter. 

Karlstads universitet har ett kvalitetssäkringssystem. Kursplaner granskas 

av studienämnden som är kopplad till fakultetsnämnden. Kursplaner som 

gäller inom lärarutbildningen granskas av studienämnden vid det särskilda 

organet för lärarutbildningen (lärarnämnden). Undervisande lärare träffas två 

gånger i månaden för fortlöpande diskussion av litteratur och examinationsformer. 

101








Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 2 0,30 0 0,00 2 0,30 

Totalt antal 3 0,40 1 0,10 4 0,50 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 






Utbildningen ges i form av masterprogrammet Pedagogisk yrkesverksamhet 

– aktion, analys och utveckling, där studenterna kan ta ut magister- eller masterexamen. 

Programmet vänder sig till studenter med lärarexamen eller annan 

pedagogiskt utbildning. 

Bedömning 


Två disputerade och två icke disputerade lärare är aktiva i undervisningen, 

samtliga tillsvidareanställda. Inga docenter finns och lärarkapacitet och -kompetens 

är därmed otillfredsställande för avancerad nivå. Lärargruppen domineras 


Två av miljöns forskare har bidragit till publikationsföteckningen. En forskare 

har en omfattande publikationsverksamhet i en rad olika akademiska 

genrer, medan den andre har bidragit med endast en artikel. Detta, jämte det 

faktum att universitetet under den aktuella perioden genomför en revidering 

av arbets- och beslutsordningar, gör utbildningens akademiska miljö svårbedömd. 


Underlaget visar att utbildningen präglas av progression och fördjupning. 

Masternivån framhålls som forskningsförberedande. Utbildningen är plane- 

102

ad i nära samarbete med forskningsmiljöerna inom pedagogik, pedagogiskt 

arbete och ämnesdidaktik. 


Kursmålen är formulerade i anslutning till utvecklingen av kunskaps- och 

forskningsfältet pedagogiskt arbete i stort. 

Forskarnivå 

Pedagogik 






Professorer 1 0,40 2 0,50 3 0,90 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 2 0,42 6 0,74 8 1,16 






Professorer 0 0,00 3 0,24 3 0,24 

Docenter 1 0,23 0 0,00 1 0,23 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 3 0,27 3 0,24 6 0,51 









Pedagogik var en av de första forskarutbildningarna som inrättades vid Karlstads 

universitet (1999). Profilen är riktad mot forskning om barn och barndom, 

skolutveckling, livsberättelseforskning och pedagogikens filosofi. 

Bedömning 


Tillgången på kompetenta lärare är god. Enligt underlaget finns det tre tillsvidareanställda 

professorer samt ytterligare tre professorer och en docent bland 

de visstidsanställda lärarna. Därtill undervisar ytterligare fem tillsvidareanställda 

disputerade lärare. 

103

Varje doktorand har rätt till 160 timmars handledning per år. Dessa fördelas 

så att 80 timmar går till handledning och 80 timmar avser deltagande i 

konferenser och seminarier. 

Doktorander uppmanas att delta i andra universitets doktorandkurser. Forskarstuderande 

från Karlstads universitet har deltagit i kurser i Norge och Danmark 

och danska och norska doktorander har bedrivit studier vid Karlstads 

universitet. 


Kurserna på forskarnivå präglas av den övergripande lokala forskningsprofilen. 

Vissa kurser bedrivs tillsammans med forskarutbildningen i pedagogiskt 

arbete. Studieplanerna är utförliga om innehåll, obligatorier och progression. 

Kursdelen innehåller obligatoriska kurser med vetenskapsfilosofisk och historisk 

inriktning. Här finns också kurser som berör pedagogikens relation till 

samhälle, utbildning och vetenskap samt fördjupningskurser i kvalitativ och 

kvantitativ metod. 


Inkommet underlag beskriver utförligt säkringen av kursmål och innehåll. 

Sammantaget visar inkommet underlag på att kvaliteten på forskarutbildningens 

olika moment, kursdelen och avhandlingsdelen, är säkrad. 

104







Professorer 1 0,10 4 0,37 5 0,47 

Docenter 0 0,00 1 0,03 1 0,03 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 3 0,18 8 0,50 11 0,68 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 2 0,26 0 0,00 2 0,26 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 4 0,43 1 0,01 5 0,44 









Forskarutbildningen i pedagogiskt arbete inrättades 2001 med syfte att ge studerande 

med lärarexamen möjligheter att gå vidare till en forskarutbildning. 

Doktoranderna i pedagogiskt arbete är delaktiga i nationella forskarskolan 

i pedagogiskt arbete (Umeå universitet) och i nationella forskarskolan med 

inriktning mot ämnesdidaktik (Örebro universitet). Vissa obligatoriska kurser 

är förlagda till dessa värduniversitet. 

Bedömning 


Fem professorer och en docent ingår i staben av tillsvidareanställda lärare. Därtill 

kommer två visstidsanställda docenter. Tillgången på kompetenta lärare 

är med andra ord tillfredsställande. De tillsvidareanställda lärarna är övervägande 

män, medan de visstidsanställda lärarna övervägande är kvinnor. 

Forskarutbildningarna i pedagogik och pedagogiskt arbete ligger nära varandra 

vad gäller aktiva forskare och forskningsprofiler. Doktoranderna i pedagogiskt 

arbete ingår i två nationella forskarskolor: den nationella forskarskolan 

i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet, och den nationella forskarskolan 

med inriktning mot ämnesdidaktik vid Örebro universitet. Detta innebär att 

doktoranderna följer andra studieplaner och att vissa kurser är förlagda till 

105

forskarskolornas värduniversitet. Varje forskarstuderande vid Karlstads universitet 

har dock rätt till 160 timmars handledning per år. 


Regelverk och målsättningar är fylligt beskrivna i studieplanen. Kursdelen 

rymmer obligatoriska kurser i vetenskapsteori och historia samt i vetenskaplig 

kommunikation. Här finns också ämnesspecifika kurser i pedagogiskt arbete 

och i utbildningsvetenskapens teori och metod. 


Forskarutbildningens mål är detaljerat beskrivna i underlaget och är säkrade. 

Innehållet i de obligatoriska momenten samt doktorandernas koppling till de 

nationella forskarskolorna tyder på en stark forskarutbildningsmiljö. 

106

Konstfack 

Utbildning inom huvudområdet bildpedagogik ges vid institutionen för bildpedagogik. 

På grundnivå kan studenterna ta ut kandidatexamen på fristående 

kurs. På avancerad nivå ges fristående kurser, som kan leda till magisterexamen. 

Förutom att vara forskningsförberedande ges kurserna yrkesverksamma 

bildlärare i hela landet möjlighet att fortbilda sig. 


Bildpedagogik 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 2 0,07 2 0,07 

Totalt antal 0 0,00 2 0,07 2 0,07 






Professorer 1 0,15 0 0,00 1 0,15 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 3 0,34 1 0,05 4 0,39 

Totalt antal 5 0,59 1 0,05 6 0,64 






Lärargruppen omfattar två tillsvidareanställda lärare utan doktorsexamen, 

båda med relevant ämnesinriktning. Därutöver medverkar sex visstidsanställda 

lärare, varav en professor, en lektor och fyra icke disputerade lärare. 

Lärarkapacitet och -kompetens är därmed otillfredsställande. Avsaknaden av 

disputerade tillsvidareanställda lärare gör lärarkapacitet och - kompetens otillfredsställande. 

Tid för forskning är inte avsatt, även om de tillsvidareanställda lärarna ges 

viss tid för kompetensutveckling. Trots de små möjligheterna att forska tyder 

publikationsförteckningen på att lärarna är aktiva forskare eller ämnesutvecklare. 

107

Såväl C- som D-kurserna är forskningsförberedande. Lärarnas egna forskningskompetenser 

utgör en del av forskningsanknytningen liksom lärarresurser 

från övriga delar av högskolan. Det finns ingen forskarutbildning i bildpedagogik 

vid Konstfack att anknyta till. 

Sammantaget bedöms den akademiska och gestaltande miljön som god. 


Utbildningen har en allmän och en konstnärlig inriktning. Med två inriktningar 

breddas huvudområdet, men det begränsade antalet studenter minskar 

möjligheterna till utveckling och kritiskt förhållningssätt inom respektive 

inriktning. 

Kursplanerna liksom omfattningen av litteratur motsvarar kraven på grundnivå. 

På avancerad nivå utvecklas det vetenskapliga förhållningssättet genom 

fördjupade kunskaper inom forskningsmetod, ämnesteori och bildpedagogisk/ 

konstnärlig gestaltning. Kursplanen på grundnivå är ännu inte omskriven i 

enlighet med den nya examensordningen, varför progressionen mellan de två 

nivåerna en jämförelse är svårbedömd. 

Fördjupningen på avancerad nivå säkerställs främst genom examensarbetet. 

Det verkar dock inte som om examinationen av uppsatsen sker genom en kritisk 

granskning med opponent och respondent, som vanligt är i forskningsförberedande 

kurser. Detta behöver utvecklas. 

Säkring av kursmål, examensmål och utbildningens kvalitet. 

Kursmålen säkras genom innehåll och undervisningsformer. Examinationsformerna 

liksom former för bedömning av studenternas arbeten beslutas i samråd 

med studenterna i början av utbildningen. Dock bör lärandemålen formuleras 

tydligare i kursplanerna då studenterna inte har tillräckliga kunskaper för 

att bedöma de samlade kursmålen och hur de ska ldningens start. 

Utbildningen på avancerad nivå ger förutsättningar för kunskapsutveckling 

och för att självständigt arbeta i kvalificerade sammanhang, bland annat 

som bildlärare, samt för konstnärlig verksamhet inom många organisationer. 

Kurserna på de olika nivåerna är forskningsförberedande men kopplingen till 

forskarutbildning bör enligt gruppens bedömning tydliggöras i en lokal examensordning 

som nu saknas. 

108

Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 

Utbildning inom huvudområdet musikpedagogik ges vid institutionen för 

musik, pedagogik och samhälle. Utbildningen kan leda till magisteroch masterexamen. 

En masterutbildning startade höstterminen 2007. 

Forskarutbildningen i musikpedagogik sker i samarbete med Stockholms 

universitet, humanistiska fakulteten, som antar doktoranderna. Handledning 

och övrig undervisning ges vid institutionen för musik, pedagogik och samhälle 

vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Musikalisk kunskapsutveckling 

utgör profilområdet för forskarutbildningen i musikpedagogik. 








Professorer 2 0,40 0 0,00 2 0,40 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 2 0,04 0 0,00 2 0,04 

Totalt antal 4 0,43 3 0,23 7 0,66 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 2 0,08 0 0,00 2 0,08 





Bedömning 


Sju tillsvidareanställda lärare medverkar i utbildningen: två professorer (kvinnor), 

tre lektorer (män) och två adjunkter (kvinnor). Lärarkapacitet och -kompetens 

är därmed tillfredsställande. 

Av publikationsförteckningen att döma är lärarna aktiva forskare, trots att 

de flesta har mycket liten tid till egen forskning. Kurslitteraturen omfattar 

109

vetenskapliga artiklar som ska presenteras och kritiskt granskas, studenterna 

ska skriva vetenskapliga texter och det självständiga arbetet ventileras vid seminarier. 

Vissa seminarier erbjuds studenter på både avancerad nivå och forskarnivå. 

Lärosätet samarbetar med andra högskolor, vilket kommer studenterna 

till del. Genom Nordplusnätverket i musikpedagogik får studenterna tillgång 

till internordiska kurser, där de kan presentera sina individuella projekt. Sammantaget 

har utbildningen en tydlig forskningsanknytning i innehåll, undervisningsformer 

och examinationsform, även om litteraturlistorna kunde innehålla 

en större andel internationell litteratur. 


Nivåklassificeringen förefaller rimlig, likaså avgränsningen av huvudområdet. 

Kursplaner och litteraturlistor visar en tydlig progression mellan de olika kurserna. 

Fördjupningen är säkrad. 


Dokumentationen tyder på att kursmålen är säkrade genom kursernas innehåll 

och examinationsformen. 

Utbildningen ger en god förberedelse för framtida självständigt yrkesarbete, 

samtidigt som de ger breda teoriperspektiv. Genom den starka forskningsanknytningen 

ges en god grund för vidare forskarutbildning. 

Det framgår inte av inkommet underlag om det finns ett kvalitetssäkringssystem 

för utbildningen i sin helhet. Genom samverkan med praxisfältet 

säkras dock utbildningens yrkesrelevans. Studenter medverkar i att utveckla 

utvärderingsprocessen för kurserna. 

110

Forskarnivå 







Professorer 2 0,23 0 0,00 2 0,23 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 2 0,23 1 0,02 3 0,24 






Professorer 0 0,00 1 0,02 1 0,02 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 1 0,02 1 0,02 









Bedömning 


Två tillsvidareanställda professorer och en lektor medverkar i forskarutbildningen. 

En visstidsanställd professor med anställning om två procent av en 

heltid ingår också i lärargruppen. Lärarkapacitet och -kompetens bedöms därmed 

som tillfredsställande. Dock är de tillsvidareanställda lärarnas samlade 

arbetstid inom forskarutbildningen för liten i förhållande till antalet doktorander. 

Inom forskarutbildningen avsätts 20 kontakttimmar per helårsdoktorand 

och läsår till handledning, förutom tid för inläsning. Detta är väsentligt mindre 

handledningstid än inom andra forskarutbildningar i musikpedagogik. 

Vad gäller den akademiska miljön anser bedömargruppen att de tillsvidareanställda 

lärarna i alltför liten utsträckning har möjlighet att forska inom 

tjänsten. Endast en lärare har någon väsentlig tid till egen forskning. För doktoranderna 

hålls regelbundet doktorandseminarier. Lärosätet deltar i Nordiskt 

nätverk för musikpedagogisk forskning, som erbjuder kurser och möjligheter 

111

för doktoranderna att ventilera sina avhandlingar. Detta stärker utbildningen, 

men kan inte kompensera för den lilla mängden reguljär handledning. 


Ämnena för de fyra avhandlingar som finns redovisade tyder på en rimlig 

avgränsning av avhandlingen. Fördelningen av kurspoäng och avhandlingspoäng 

är 120 högskolepoäng vardera. Med en så stor kursdel blir möjligheten 

till fördjupning alltför begränsad. 


Avhandlingarna ventileras på 25-, 50- och 75-procentseminarier. Vid dessa 

seminarier deltar en forskare som huvudopponent och en doktorand som 

andraopponent. 

Utbildningens yrkesrelevans är god, först och främst i förhållande till framtida 

verksamhet inom universitets- och högskolesektorn. Utbildningen förbereder 

för vetenskaplig kommunikation i internationella sammanhang, bland 

annat genom kravet på goda kunskaper i engelska och minst ytterligare ett 

främmande språk (till exempel tyska eller franska) och genom engelska sammanfattningar 

av avhandlingarna. Doktoranderna förväntas också presentera 

sina pågående avhandlingsprojekt på nordiska och internationella konferenser. 

Doktoranderna medverkar aktivt i utvecklingen av nya kurser, föreslår litteratur 

och examensformer. Det arrangeras regelbundna handledarmöten för 

att följa upp doktorandernas progression. 

112

Linköpings universitet 

Vid Linköpings universitet ges utbildning inom huvudområdet pedagogik 

(grundnivå och avancerad nivå) vid institutionen för beteendevetenskap och 

lärande samt vid institutionen för kultur och kommunikation. Vid institution 

för beteendevetenskap och lärande bedrivs även utbildning inom huvudområdena 

pedagogiskt arbete (avancerad nivå), vuxnas lärande (avancerad nivå) och 

human resource management and development (avancerad nivå). Två yrkesutbildningar 

är förlagda till samma institution: specialpedagogprogrammet 

(avancerad nivå) med placering vid avdelningen för pedagogik i utbildning och 

skola och folkhögskollärarprogrammet (grundnivå) med placering vid avdelningen 

för studier av vuxenutbildning, folkbildning och högre utbildning. 

Vissa delar av forskarutbildningen i pedagogik hör under den filosofiska 

fakulteten, medan andra sorterar under områdesstyrelsen för utbildningsvetenskap. 

Områdesstyrelsen för utbildningsvetenskap har även ansvar för forskarutbildningarna 

i pedagogiskt arbete, vuxnas lärande, naturvetenskapernas 

teknik och teknikens didaktik. 

Grundnivå 

Folkhögskollärarprogrammet 






Professorer 2 0,02 1 0,03 3 0,05 

Docenter 1 0,02 01 0,00 1 0,02 


Övriga 5 1,71 2 0,55 7 2,26 

Totalt antal 10 1,78 3 0.58 13 2,36 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 2 0,23 2 0,23 

Totalt antal 0 0,00 2 0,23 2 0,23 





113

Folkhögskollärarprogrammet ges på helfart och halvfart på distans och leder 

till folkhögskollärarexamen. Utbildningen är den enda i sitt slag i landet och 

har funnits i Linköping sedan 1970. Fram till 2007 riktades undervisning på 

halvfart mot studerande med anställning på folkhögskola eller i studieförbund. 

På grund av vikande söktryck och önskemål från presumtiva studenter 

infördes höstterminen 2007 möjligheten att studera på halvfart på distans 

också för studenter som inte har sådan anställning. 

Bedömning 


I utbildningen ingår tre professorer och tre andra disputerade lärare, varav en 

docent. Därmed är utbildningens lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande. 

Lärarnas kompetens utnyttjas dock i liten grad i den faktiska undervisningen 

som i hög utsträckning utförs av icke disputerade adjunkter. 

I Linköping finns ett unikt nationellt program för folkbildningsforskning, 

Mimer, med ett forskarlektorat och en doktorandanställning. Vidare har Linköping 

en forskarskola i vuxnas lärande. Till både forskarskolan och Mimer är 

knutna professorer med erkänt god kompetens på vuxenutbildningsområdet. 

I miljön finns också ett antal forsknings- och utvecklingsprojekt som berör 

programmets centrala kunskapsområde. 

Av det inkomna materialet framgår inte om lärarna har möjlighet att bedriva 

forskning och egen kompetensutveckling i tjänsten, utom inom Mimerprogrammet. 

Troligen är lärarna här, som på övriga högskolor och universitet, 

hänvisade till att erhålla någon form av externa medel för att kunna bedriva 

egen forskning. Att döma av antalet publicerade arbeten under senare år har 

lärarna och forskarna i den aktuella miljön lyckats med detta. Någon könsmässig 

skillnad kan inte avläsas i materialet. 

Vår samlade bedömning är att den akademiska miljön är god. 


När det gäller folkhögskollärarprogrammets forskningsanknytning kan den 

sägas vara tillfredsställande i det avseendet att en relativt stor del av lärarna har 

forskarkompetens och att dessa också ingår i en produktiv forskningsmiljö. 

Däremot kan det, mot bakgrund av programmets fyra kursplaner, ifrågasättas 

om utbildningen som sådan ligger på en tillräckligt hög akademisk nivå. 

Merparten av kurslitteraturen utgörs av artiklar ur antologier på svenska som 

återkommer flera gånger på de olika kurserna. I den mån det förekommer 

större verk är de hämtade från den senaste statliga utvärderingen av svensk 

folkbildning eller är av översiktskaraktär. Avhandlingar, vetenskapliga tidskriftsartiklar 

och litteratur på engelska saknas så gott som helt. Det kan visserligen 

diskuteras vilken akademisk nivå som en yrkesutbildning ska ligga på, 

men i dag bör även i sådana utbildningar krävas mer kvalificerad akademisk 

litteratur, om än noggrant selekterad. 

114

Även inom ramen för en professionsutbildning på akademisk grundnivå bör 

en vetenskapsfilosofisk, vetenskapsteoretisk och forskningsmetodisk orientering 

ingå. Nu förefaller dessa perspektiv vara representerade av en metodbok, 

delar av vilken kommer till användning i två av kurserna. Någon progression 

i litteraturens svårighetsgrad eller vetenskapsteoretiska, filosofiska eller metodiska 

innehåll går inte heller att spåra i litteraturen. Progressionen förefaller 

framförallt utgöras av att karaktären på examinationsuppgifterna successivt 

förändras och utökas. 

Genusaspekter, frågor om etnicitet, mångkulturalitet, klass och ålder aktualiseras 

i kursplanernas målbeskrivningar och i viss mån i litteraturen. Något 

mer bärande, problematiserande och kritiskt perspektiv förefaller emellertid 

inte finnas. Så saknas till exempel litteratur som speglar en mer senmodern förståelse 

av pedagogiska fenomen. Den s.k. språkliga vändningen inom humanvetenskaperna, 

socialkonstruktionism eller olika former av diskursanalyser är 

till exempel svagt eller inte alls representerade i litteraturen och förefaller heller 

inte återfinnas i de studerandes examensarbeten. Merparten av de senare ser 

ut att, om vi ska döma av rubrikerna, hålla sig inom fokbildningsfältets egen 

självförståelse, dvs. vara av bekräftande snarare än av problematiserande slag. 

Positivt förefaller dock vara de relativt mångsidiga arbets- och examinationsformerna, 

den erfarenhetsbaserade utbildningspolicyn och kreativiteten såsom 

den speglas i ämnesvalen. 


Programmet ges i dag i tre former, som heltid för en mindre grupp, på halvtid 

och delvis på distans för en större grupp yrkesverksamma samt på halvtid och 

delvis på distans för en större grupp utan yrkesrelevant erfarenhet. Av bedömningsmaterialet 

är det omöjligt att avgöra vilka kvalitativa skillnader som finns 

mellan dessa program. Att döma av erfarenheter från andra utbildningsområden 

är distansundervisning av kompetensutvecklande karaktär med yrkesverksamma 

ofta framgångsrik. Däremot kan det vara svårare att få tillräcklig 

relevans i ämnesval och täthet i kommunikation i distansundervisning om 

de studerande saknar egna erfarenheter från yrkesområdet. Det kan leda till 

att litteraturen upplevs som mindre relevant och att handledningen framstår 

som otillräcklig. 

När det gäller utformningen av utbildningsplaner och kursplaner är dessa 

huvudsakligen skrivna i en äldre tradition. På ett allmänt plan formulerar 

man sig om vad som ska uppnås ifråga om de studerandes allmänna förmåga, 

förhållningssätt och mentalitet. I dag strävar vi, som ett resultat bl.a. av bolognaöverenskommelsen, 

efter att formulera mål mer konkret, i form av förväntat 

utfall av lärande. Tanken är att i högre grad än förr konkretisera vad de studerande 

ska kunna göra, till exempel skriva en utbildningsplan själva, genomföra 

ett undervisningspass, skriva ett paper av specificerad karaktär eller en akademisk 

uppsats som svarar mot bestämda kriterier. Såsom mål- och styrdokumenten 

för folkhögskollärarprogrammet nu är skrivna är det svårt att bedöma 

115

programmets resultat i form av ”learning outcomes”. Med allmänna och vaga 

mål och i brist på konkretiseringar och kriterier blir det framförallt en fråga 

om den enskilde lärarens egen bedömning. 

Som vi ser det skulle därför målen behöva omformuleras, skrivas i mera konkreta 

termer av förväntat utfall och ett antal kriterier för bedömning behöva 

tas fram. I det sammanhanget vill vi också påpeka att flertalet lärosäten, såväl 

i Sverige som i Europa i övrigt, i dag strävar efter att utveckla fler betygssteg 

än bara godkänt respektive icke godkänt, för att i möjligaste mån skapa en 

gemensam och likvärdig bedömningsgrund. Även om vi är medvetna om att 

strävan efter en utökad bedömningsskala och mer utvecklade kriterier inte är 

okontroversiell förefaller det svårt för ett enskilt program att inte delta i det 

förändringsarbetet. 

Vi kan alltså konstatera att lärarnas akademiska kompetens och forskarmiljön 

som programmet kan repliera på förefaller relativt god. Däremot är det 

inte möjligt att i programinnehållet eller kursplanerna utläsa någon djupare 

koppling till pågående forskning, varken nationellt eller internationellt. Dock 

finns här i de artiklar som ingår i de översiktliga antologierna en viss orientering 

om fältet. 

Flertalet av de studerande kommer sannolikt, här som i övrig högre utbildning, 

att i första hand vilja vara verksamma inom sitt område och sin profession 

och inte gå vidare till forskarstudier. En akademisk utbildning bör, även 

om den är av yrkesutbildningskaraktär, kunna öppna för vidare studier. En 

möjlig anknytning till forskarutbildning finns i miljön liksom till internationell 

forskning inom området vuxnas lärande, dock förefaller den potentialen 

inte utnyttjas i programmet. 

Allmänt sett är det svårt att i dag säkra utbildningens kvalitet fullt ut. 

Målformuleringar och urvalet av litteratur skulle kunna kvalificeras och de 

kursvärderingar som anbefalls skulle med fördel kunna relateras tydligare till 

målen och utfallets möjliga konsekvenser belysas. Examinationsformerna är 

varierande och kraven stegrande men deras närmare syfte och de bedömningskriterier 

som tillämpas är oklara. 

Kvalitet i en yrkesutbildning avgörs givetvis också av dess relevans för kommande 

verksamhet inom professionen. En svårighet här är att varken folkhögskolor 

eller studieförbund enkelt låter sig inringas som ett sammanhängande 

professionsområde. Om det är svårt att definiera en allmän lärarkompetens 

inom det formella utbildningsväsendet är det än svårare att göra det inom det 

öppna, mångsidiga och flexibla folkbildningsområdet. 

Innehållsligt sett kan vi emellertid utgå ifrån att kunskap om yrkets och 

institutionens historia, om statsmaktens mål med verksamheten såsom det 

avspeglas i mål och bidragsbestämmelser hör till det som en folkhögskollärare 

och folkbildare bör veta något om. Likaså bör det i en lärarutbildning, 

också av det här slaget, finnas en allmän pedagogisk och didaktisk kunskapsbas. 

Inom ramen för den korta utbildningstiden förefaller detta vara rimligt 

tillgodosett. 

116

När det gäller den verksamhetsförlagda delen av utbildningen har den generellt 

i lärarutbildningarna haft svårt att uppnå en kvalitet som motsvarar den 

tid och de resurser som satsas på den. Avgörande för utfallet av den verksamhetsförlagda 

utbildningen är sannolikt mängden och kvaliteten på handledningen 

och de förelagda examinationsuppgifternas karaktär. Av dokumenten 

framgår inte annat än att det finns handledarkompetens men inte på vilket sätt 

handledningen genomförs. Av studerandeenkäten framgår att en majoritet är 

tillfreds med handledningens omfattning och karaktär, men också att en inte 

oväsentlig minoritet upplever att de saknar tillräckligt stöd. Handledningens 

mål och utformning är, i synnerhet i distansundervisning, sannolikt en avgörande 

kvalitetsfråga varför dessa aspekter kan behöva förtydligas. Handledningens 

syfte i relation till programinnehåll och yrkespraktik liksom till förelagda 

examinationsuppgifter skulle med fördel kunna preciseras. 

I en professionsutbildning och lärarutbildning bör också en orientering om 

professionens och verksamhetsfältets roll i ett större samhällssammanhang 

ingå, liksom kunskap om hur rollen har förändrats och vilka utmaningar den 

står inför. Både folkhögskolor och studieförbund har alltmer kommit att bli 

aktörer på en allmän utbildningsmarknad. Frågorna om vad marknadsutsättning 

betyder för folkbildningsverksamheten och när, hur och på vilka grunder 

människor väljer att delta i kurser och studiecirklar blir därmed också central. 

Vägledning, formell och informell, torde vara en väsentlig del i en folkhögskollärares 

och kanske också i en studiecirkelledares kompetens. Central är givetvis 

också frågan om vad informationsteknikens utveckling betytt och betyder 

ifråga om pedagogiska problem och möjligheter. Förhållandevis lite av marknadsproblematik 

och teknikutvecklingens innebörder återfinns i de aktuella 

kursplanerna och kurslitteraturen. Saknas gör också en fördjupning av områdets 

kanske mest centrala begrepp, bildningsbegreppet, inte minst dess delvis 

spänningsfyllda relation till begreppen utbildning, lärande och kompetens. 

En egendomlighet i sammanhanget är att utbildningsplanen och examensordningen 

skrivs fram som om ”pedagogiskt arbete i folkhögskolor och studieförbund” 

enbart handlade om utbildning av folkhögskollärare. Litteraturen 

om och problematiseringen av studieförbundens verksamhet förefaller med 

tanke på detta vara underrepresenterad och svag. Rimligt vore att programmet, 

som i sig täcker ett nästan lika omfattande verksamhetsfält som skolans 

och högskolans när det gäller antalet studerande och yrkesverksamma, döptes 

om till exempelvis folkbildningsprogrammet. En möjlighet vore också att 

utbildningen i högre grad anknöts, inte bara till det vuxenpedagogiska fältet 

utan också till den internationella diskussionen om ”liberal education”. 

Slutsats och rekommendationer 

Sammanfattningsvis menar vi att ett program riktat till den aktuella målgruppen, 

yrkesverksamma och potentiellt yrkesverksamma inom folkhögskolor och 

studieförbund förefaller väl motiverat, att miljön, lärarna och handledarna har 

tillräcklig kompetens, att forskningsanknytning och utvecklingspotential är 

117

tillfredsställande, men att utbildningsplaner, kursplaner, litteratururval, examinations- 

och utvärderingsformer behöver ses över för att säkra den framtida 

kvaliteten och utvecklingen. 


Pedagogik 






Professorer 0 0,00 2 0,15 2 0,15 

Docenter 3 0,20 0 0,00 3 0,20 


Övriga 4 0,55 6 1,14 10 1,69 

Totalt antal 14 2,88 16 3,78 30 6,66 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 4 0,45 3 1,00 7 1,45 

Totalt antal 4 0,45 5 1,12 9 1,57 





På grundnivå ges utbildning i pedagogik i form av fristående kurser, som kan 

leda till kandidatexamen och magisterexamen. Kurserna är inriktade mot allmänpedagogik, 

vuxenpedagogik och interkulturell pedagogik. På avancerad 

nivå ges ett magisterprogram i miljö och utomhuspedagogik, som leder till 

magisterexamen. Såväl kandidat- som magisterexamen med huvudområdet 

pedagogik kan tas ut inom det personal- och arbetsvetenskapliga programmet. 

Bedömning 


Tillgången på tillsvidareanställda disputerade lärare är tillfredsställande. Två 

professorer och ytterligare 18 lektorer, varav tre med docentkompetens, är 

aktiva i undervisningen. 

Förteckningen över lärarnas publikationer speglar områdets forskningsprofiler. 

En betydande del utgörs av bidrag till internationella tidskrifter och 

konferenser. Genom att forskande lärare undervisar och examinerar bidrar 

de till utbildningens forskningsanknytning. Seminarier och skriftliga arbets- 

118

former används för att utveckla vetenskapliga förhållningssätt. Lärare från 

utländska universitet medverkar regelbundet i utbildningarna. Sammantaget 

ingår utbildningen i en miljö med forskande lärare, seminarieverksamhet och 

internationellt utbyte. 


Nivån är högskolemässig. Progressionen är tydlig i lärandemål och litteraturval. 

Progressionen mellan nivåerna är också tydlig. 

Huvudområdets innehåll och avgränsningar är ändamålsenliga och svarar 

mot de lokala forskningsprofilerna. 


Kursmålen är säkrade i undervisning och examination. Säkring av kursmålen 

är dock något otydlig i magisterprogrammets kurser. 

En lokal examensordning preciserar lärandemålen för kandidat-, magisteroch 

masterexamina. 

Ett grundutbildningsråd arbetar med att övergripande kvalitetsmål för 

verksamheten. Man hämtar också lärarkompetens från andra lärosäten för 

att stärka kvaliteten. 







Professorer 1 0,03 0 0,00 1 0,03 

Docenter 2 0,10 0 0,00 2 0,10 


Övriga 0 0,00 4 0,65 4 0,65 

Totalt antal 5 0,25 6 0,82 11 1,07 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 





På grundnivå ges utbildning inom huvudområdet pedagogiskt arbete som 

fristående kurser, där studenterna kan ta ut en kandidatexamen. Pedagogiskt 

arbete fungerar också som sammanbindande ämne (90 högskolepoäng) i 

119

lärarutbildningen På avancerad nivå ges två magisterutbildningar som syftar 

till att binda samman lärarutbildningar med forskarutbildning i pedagogiskt 

arbete. Det ena programmet anknyter till den nya lärarutbildningen, 

medan det andra rekryterar studenter med äldre lärarutbildning. I det följande 

behandlas utbildningen på avancerad nivå. 15 

Bedömning 


Tillgången på tillsvidareanställda kompetenta lärare inom huvudområdet är 

tillfredställande. En professor och sex lektorer, varav två med docentkompetens, 

är engagerade i undervisningen. En betydande del av undervisningen 

utförs dock av icke disputerade lärare. Bland de disputerade lärarna dominerar 

kvinnor, medan männen dominerar i gruppen icke disputerade lärare. 

Utbildningarna ingår i en miljö där många forskningsinriktningar och dess 

företrädare möts, också med internationella perspektiv sett. Publikationsförteckningen 

visar att lärarna är forskningsaktiva. Det framgår inte tydligt vilken 

roll seminarieverksamheten spelar för att stärka den akademiska miljön. 


Utbildningens nivå är högskolemässig och progressionen inom huvudområdet 

god. Flera av kurserna kräver erfarenhet av pedagogisk yrkesverksamhet. 

Huvudområdets innehåll och avgränsning är relevant och ändamålsenlig. 

Sammantaget framstår det som mångdisciplinärt och med en tydlig yrkesorientering, 

men ännu under utveckling. 


Undervisning och examination säkrar kursmålen. 

För distansutbildningarna arbetar man med en mer genomgripande uppföljning 

i syfte att förbättra genomströmningen och förhindra avhopp, vilket 

är ett problem för utbildningen. 

15. Enligt självvärderingen gäller redovisningen fristående kurser och magisterutbildningar. 

Kurser inom lärarutbildningen återfinns alltså inte i underlaget. Dock beror sannolikt 

de höga nyckeltalen för lärarkapacitet och -kompetens, 427 och 1044, på att lärosätet här 

inkluderat helårsstudenter och helårsprestationer från lärarutbildningen i underlaget, samtidigt 

som man bara redovisat lärarinsatser från magisterutbildningar och fristående kurser. 

120


Human resource management and development 






Professorer 1 0,05 0 0,00 1 0,05 

Docenter 0 0,00 1 0,10 1 0,10 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,05 6 0,54 7 0,59 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 1 0,00 1 0,00 2 0,00 

Totalt antal 1 0,00 1 0,00 2 0,00 






Masterprogrammet Human Resource Management and Development startade 

höstterminen 2007. Utbildningen är tvärvetenskaplig och bygger på samverkan 

mellan företrädare för beteendevetenskap, ekonomi och hälsovetenskap. 

Programmet är förlagt till institutionen för beteendevetenskap och lärande 

och kan leda till magisteroch masterexamen. 

Bedömning 


Med en professor, en docent och fem andra disputerade lärare, alla tillsvidareanställda, 

är lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande. 

De lärare som medverkar i utbildningen är aktiva inom olika forskningsmiljöer 

med inriktning på utveckling och lärande inom arbetslivet. Genom 

att en av de tidiga kurserna läggs ut som en strimma där studenterna utför 

mindre fältstudier skapas en empirisk anknytning till de mer teoretiska kurserna. 

Undervisningen har betydande inslag av seminarier där deltagarna kan 

få kontakt med forskare inom de områden som utgör utbildningens fokus. 


För tre av utbildningens obligatoriska kurser finns ingen litteratur fastställd. 

I utbildningsplanen anges att de valbara kurserna under det andra året kan 

väljas bland kurser inom andra magisteroch masterprogram vid Linköpings 

121

universitet, men inget exempel lämnas. Det inkomna underlaget medger därför 

inte någon bedömning av progression och fördjupning inom utbildningen 

i sin helhet. 


Beskrivningar av hur arbetet ska gå till under kurserna är detaljerade i varierande 

grad. Beskrivningarna av hur examinationen ska genomföras är genomgående 

allmänt hållna. I de fall då informationen om undervisningsformer är 

mer preciserad är examinationen inte anpassad till det arbete som de studerande 

utför. Det inkomna underlaget medger därför inte någon bedömning 

av hur det samlade lärandemålet säkras. 

I utbildningsplanen preciseras examensmålen under tre huvudrubriker: 

kunskap och förståelse, färdigheter och förmåga samt värderingsförmåga och 

förhållningssätt. Med de undervisningsmetoder som angivits är det troligt att 

målen under rubrikerna kunskap och förståelse respektive värderingsförmåga 

och förhållningssätt kan uppnås. Under rubriken färdigheter och förmåga 

förefaller två av målen så ambitiösa att de knappast är möjliga att säkra. Det 

gäller förmågan att leda förändrings- och utvecklingsprocesser i arbetsgrupper 

och organisationer samt förmågan att självständigt utföra en forskningsuppgift 

med relevans för teoribildningen inom området. Ska man kunna säkra 

att de studerande når det förra målet behöver de vara verksamma som ledare i 

arbetsgrupper eller i en lokal organisation och där studeras av sina lärare från 

universitetet. Ska man kunna säkra den senare ambitionen behöver deltagarna 

ha genomgått en forskarutbildning, vilket inte masterutbildningen till fullo 

är. Uppläggningen av utbildningen beskrivs inte så att dessa förhållanden 

förefaller råda. 

122

Vuxnas lärande 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 1 0,05 2 0,10 3 0,15 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 1 0,22 0 0,00 1 0,22 

Totalt antal 2 0,27 3 0,18 5 0,45 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,13 2 0,11 3 0,24 





År 2001 startade ett internationellt magisterprogram i vuxnas lärande (Intercontinental 

Master’s programme in Adult learning and Global Change) i samarbete 

med Sydafrika, Kanada och Australien. Programmet genomförs som 

nätbaserad distansutbildning på halvfart. 

Bedömning 


I utbildningen ingår tre professorer och ytterligare en disputerad lärare, alla 

tillvidareanställda. Lärarkapaciteten och -kompetensen är därmed tillfredsställande. 

Många av lärarna är aktiva forskare med långa förteckningar på 

publikationer inom det aktuella området. En stor del av den akademiska miljön 

är virtuell. 


Progressionen inom utbildningen är svårbedömd då det inte går att fastställa i 

vilken ordning de olika kurserna ska studeras. Nivån är dock tillfredsställande, 

även om litteraturlistorna är magra, särskilt när man jämför med litteraturförteckningar 

från Kanada, Sydafrika och Australien. 


Undervisning och examination är utformade så att de säkrar forskningsanknytningen 

och även progressionen. Under åren 2004–2007 skrevs magisteruppsatser 

för i huvudsak svenska handledare. På magisternivå ventileras 

123

examensarbetet ofta på nätet. Under hela utbildningen tappas aldrig yrkesrelevansen 

ur sikte och i synnerhet studenterna på magisternivå får omfattande 

träning för internationella förhållanden. Kvalitetssäkring finns. 

Kvalificerade lärare har knutits till utbildningen. Dock är det svårt att 

bedöma den i sin helhet, bland annat för att Linköpings universitet står för en 

så pass liten del av den internationella magisterutbildningen. 

Specialpedagogprogrammet 






Professorer 0 0,00 1 0,03 1 0,03 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 1 0,02 0 0,00 1 0.02 

Totalt antal 12 0,72 5 0,14 17 0,86 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 1 0,05 0 0,00 1 0,05 

Totalt antal 1 0,05 0 0,00 1 0,05 





Specialpedagogprogrammet ges vid institutionen för beteendevetenskap och 

lärande. Utbildningen leder till specialpedagogexamen. Som ett led i anpassningen 

till bolognaprocessen placerades programmet 2007 på avancerad 

nivå. 

Bedömning 


I utbildningen ingår en professor och 15 disputerade lärare. Lärarkapacitet och 

-kompetens är därmed tillfredsställande. 

Av publikationsförteckningen framgår att professorn publicerar sig internationellt 

och att även lektorerna kommer med ett par publikationer per år. 

Vid andra institutioner finns forskningsmiljöer som bidrar med kunskap inom 

det specialpedagogiska fältet. Även andra utbildningsprogram vid Linköpings 

universitet ingår i forskningsnätverk med relevans för specialpedagogiken. 

Relationen till andra dessa olika forskningsmiljöer vidgar den akademiska 

miljön och bidrar till ökad forskningsanknytning. Sammantaget bedöms den 

124

akademiska miljön som god, även om bedömargruppen efterlyser en större 

andel internationell litteratur i utbildningen. 


Under våren 2007 fattade regeringen beslut om en revidering av specialpedagogprogrammets 

examensordning på grund av att ett nytt speciallärarprogram 

inrättades. För specialpedagogprogrammets del ledde detta till ett omfattande 

utvecklingsarbete. Inkommet material medger följaktligen inte någon bedömning 

av specialpedagogprogrammets progression och fördjupning. 


Kursmålen överensstämmer väl med examensordningen. 

Bedömargruppens samlade omdöme är att utbildningen håller god kvalitet 

och att kvalitetssäkring finns. 

Forskarnivå 

Pedagogik 






Professorer 1 0,06 7 0,45 8 0,51 

Docenter 2 0,06 0 0,00 2 0,06 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 7 0,35 9 0,47 16 0,82 






Professorer 1 0,01 2 0,03 3 0,04 

Docenter 2 0,13 1 0,02 3 0,15 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 3 0,14 3 0,05 6 0,19 









Forskarutbildningen i pedagogik har tre profiler: pedagogik i utbildning och 

skola, pedagogik i arbetsliv och utbildning samt studier av vuxenutbildning, 

125

folkbildning och högre utbildning. Utbildningen ges i samarbete med forskarutbildningarna 

i psykologi och sociologi. 

Bedömning 


Med åtta tillsvidareanställda professorer och två tillsvidareanställda docenter 

är lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande. Dock är lärarnas samlade 

arbetstid inom forskningsnivån för liten i förhållane till antalet doktorander. 

Lärarna är aktiva forskare, vilket bidrar till en nära relation mellan forskning 

och forskarutbildning. Utbildningen på forskarnivå bedrivs delvis tillsammans 

med psykologi och sociologi. Utländska doktorander deltar i kurser 

som ges på engelska. Seminarieverksamhet finns. Man samarbetar med forskare 

och forskargrupper från internationella universitet. Utbildningen ges i 

en forskande miljö där olika perspektiv möts och med vissa internationella 

inslag. 


Kursdelen utgör 90 högskolepoäng och avhandlingsdelen 150 högskolepoäng, 

vilket är en rimlig fördelning. Vissa kurser ges på engelska. 


På forskarnivå är ett slutseminarium med extern granskare av avhandlingsmanuset 

obligatoriskt. Institutionens egen representant i betygsnämnden läser 

också manus vid detta tillfälle. Efter seminariet bildas en läsgrupp som stöd 

för färdigställandet av avhandlingen. Träning i att presentera forskning i internationella 

sammanhang finns i forskarutbildningen. 

126







Professorer 4 0,32 7 1,65 11 1,97 

Docenter 3 0,20 0 0,00 3 0,20 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 8 0,74 10 1,72 18 2,46 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 









Forskarutbildning i pedagogiskt arbete bedrivs dels vid campus Linköping 

(forskarskolan pedagogiskt arbete förlagd till institutionen för beteendevetenskap 

och lärande), dels vid campus Norrköping (förlagd till institutionen för 

samhälls- och välfärdsstudier). Forskarutbildningen i Norrköping är nystartad 

och under uppbyggnad. Man samverkar också med den nationella forskarskolan 

i pedagogiskt arbete. 

Bedömning 


Elva tillsvidareanställda professorer och fyra tillsvidareanställda docenter är 

verksamma i forskarutbildningen, vilket gör lärarkapacitet och -kompetens 

tillfredsställande. 


Det finns två studieplaner. Den ena är antagen av den filosofiska fakultetsnämnden 

och den andra av nämnden för utbildningsvetenskap. Dessa skiljer 

sig åt i fördelningen av poäng mellan kurser och avhandling: 120 högskolepoäng 

kurser och 120 högskolepoäng avhandling respektive minst 90 högskole- 

127

poäng kurser och minst 135 högskolepoäng avhandling. Varför det finns två 

olika studieplaner för utbildningen framgår inte. 


På forskarnivå anger de två studieplanerna olika förfarande vad gäller seminariebehandling 

av avhandlingsmanus. 

Vuxnas lärande 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 1 0,42 3 0,52 4 0,94 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,42 3 0,52 4 0,94 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 









Forskarutbildningen i vuxnas lärande är en del av den flerdisciplinära forskarutbildningsmiljö 

som finns vid institutionen för beteendevetenskap och 

lärande. Utbildningen har bedrivits i form av en forskarskola, där Linköping 

har varit värduniversitet och med grundfinansiering från bland annat vetenskaprådet. 

Doktoranderna i forskarskolan har kunnat välja mellan att ta ut en 

examen i vuxnas lärande eller i pedagogik med inriktning mot vuxnas lärande. 

De doktorander som hittills disputerat har valt det senare. 

Bedömning 


Utbildningen vilar på fyra professorer. Fem doktorander var antagna under 

2007. Lärarkapacitet och lärarkompetens är tillfredsställande. 

128

Utbildningen bedrivs av aktiva forskare. I oktober 2007 avslutades samarbetet 

kring forskarskolan och projektet slutrapporterades till Vetenskapsrådet. 

I Linköpings fall innebär detta att forskarutbildningen i vuxnas lärande 

nu är en del av den flerdisciplinära forskarutbildningsmiljön på institutionen 

för beteendevetenskap och lärande (tillsammans med pedagogik, psykologi, 

sociologi, handikappvetenskap, pedagogiskt arbete). 


Inkommet underlag medger inte någon särskild bedömning av nivå, progression 

och fördjupning. 


Sju av de tio doktorander som varit antagna i Linköping har disputerat hittills, 

varav sex under perioden 2003–2007. Utbildningen har forskningsanknytning 

och är kvalitetssäkrad. Avhandlingsarbeten ventileras ofta på nätet 

och det förekommer även ventilering på doktorandseminarier. Yrkesrelevansen 

tappas aldrig ur sikte. 

129

Naturvetenskapernas didaktik och teknikens didaktik 

Forskarutbildningarna i naturvetenskapernas didaktik och i teknikens 

didaktik bedrivs inom ramen för den nationella forskarskolan i 

naturvetenskapernas didaktik, för vilken Linköpings universitet är värd 

sedan 2001. 

Naturvetenskapernas didaktik 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 3 0,20 3 0,20 

Docenter 1 0,23 1 0,02 2 0,25 


Övriga 1 0,05 1 0,05 2 0,10 

Totalt antal 2 0,26 7 0,50 9 0,67 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 1 0,12 1 0,12 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,01 3 0,15 4 0,16 






130

Teknikens didaktik 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 3 0,20 3 0,20 

Docenter 1 0,23 1 0,02 2 0,25 


Övriga 1 0,05 1 0,05 2 0,10 

Totalt antal 2 0,26 7 0,50 9 0,67 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 1 0,12 1 0,12 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,01 3 0,15 4 0,16 






Bedömning 


Självvärderingen i naturvetenskapernas didaktik redovisar tre professor, två 

docenter samt ytterligare två disputerade lärare. För teknikens didaktik redovisas 

samma lärare och samma undervisningsvolym. Inkommet underlag 

medger således inte särbedömningar av lärarkapacitet och -kompetens i de 

två forskarutbildningarna. Könsfördelningen är ojämn. 

Miljön omfattar sammanlagt 17 doktorander. 

Inkommet underlag har inte medgivit någon fullständig bedömning av den 

akademiska miljön, ej heller av hur forskarskolan påverkas av de lokala förutsättningarna. 

Det framgår dock klart av publikationsförteckningen att lärarna 

i hög grad är aktiva forskare. 


Inkommet underlag medger inte någon fullständig bedömning av nivå, progression 

och fördjupning. Studieplanerna för forskarutbildningarna ger dock 

intryck av att utbildningen bedrivs enligt traditionella former. 


Relationen mellan de två forskarutbildningarna, naturvetenskapernas respektive 

teknikens didaktik, förefaller vara assymetrisk. Naturvetenskapernas 

didaktik har en mer dominant roll i forskarskolan och fler doktorander. Hand- 

131

ledarnas kompetens är mer tydligt inriktad på naturvetenskapernas didaktik, 

samtidigt som forskarutbildningen i teknikens didaktik har en mer sällsynt, 

lokal och profilerad karaktär. 

Examinator har en central roll i säkringen av examensmålen, som sammantaget 

följer konventionella former för examination på forskarnivå. 

132

Luleå tekniska universitet 

Vid Luleå tekniska universitet ansvarar institutionen för pedagogik och lärande 

för huvudområdena med samma namn. Huvudområdet lärande omfattar 

grundnivå och huvudområdet pedagogik omfattar grundnivå och avancerad 

nivå. 

Forskarutbildningen i pedagogik hör under filosofisk fakultet, medan särskilda 

nämnden för lärarutbildning ansvarar för forskarutbildningen i lärande. 

Forskarutbildningen i musikpedagogik ligger under filosofisk fakultet. 

Grundnivå 

Lärande 






Professorer 1 0,05 0 0,00 1 0,05 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 2 0,05 0 0,00 2 0,05 

Totalt antal 5 0,14 0 0,00 5 0,14 






Professorer 0 0,00 1 0,02 1 0,02 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 1 0,02 0 0,00 1 0,02 

Totalt antal 1 0,02 1 0,02 2 0,04 





Utbildning inom huvudområdet lärande ges i form av fristående kurser, som 

kan leda till en kandidatexamen. Också studenterna inom lärarutbildningen 

kan ta ut en kandidatexamen i lärande och de studenter som tar lärarexamen 

på avancerad nivå är behöriga att antas till forskarutbildning i lärande. 

133

Bedömning 


En professor och ytterligare två disputerade lärare är verksamma i undervisningen, 

vilket är tillfredsställande. Lärarna undervisar dock påfallande lite. 

Samtliga lärare är kvinnor. 

Publikationsförteckningen visar att vissa av lärarna är aktiva forskare med 

ett såväl nationellt som internationellt engagemang. Utbildningens upplägg 

och innehåll präglas av forskningsanknytning. 


Utbildningen i huvudområdet lärande ligger på en högskolemässig nivå. Progression 

och fördjupning är tydlig. Litteraturen reflekterar kursernas innehåll 

och mål och inkluderar verk på engelska. 

Sedan Högskoleverkets förra utvärdering 2005 har institutionen arbetat 

med att tydliggöra skillnaderna mellan huvudområdena lärande och pedagogik. 

Fortfarande är dock innehållet i huvudområdet vidare än det fält som 

begreppet lärande brukar referera till, exempelvis när det gäller kursplaner som 

har fokus på pedagogisk forskning. 


Lärandemålen är säkrade i kurser, uppsatsarbeten, seminarieverksamhet och 

examination. 

I kursplanerna ingår speciella moment med yrkesrelevans. 

Den vetenskapliga kvaliteten säkras genom kravet att examinator för varje 

kurs ska vara professorskompetent. 

134


Pedagogik 






Professorer 2 0,04 0 0,00 2 0,04 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 2 0,34 0 0,00 2 0,34 

Totalt antal 7 0,69 4 0,14 11 0,83 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 1 0,01 0 0,00 1 0,01 

Totalt antal 1 0,01 0 0,00 1 0,01 





Utbildningen inom huvudområdet pedagogik ges i form av fristående kurser, 

som kan leda till kandidat- och magisterexamen. Genom kurser i det 

allmänna utbildningsområdet är huvudområdet också nära knutet till lärarutbildningen. 

Lärarstudenter kan ta ut kandidat- och magisterexamen i pedagogik 

och lärarexamen på avancerad nivå kvalificerar för antagning till forskarutbildning 

i pedagogik. 

Bedömning 


Två professorer, sju disputerade och två icke disputerade lärare, alla tillsvidareanställda, 

undervisar inom huvudområdet pedagogik. Därmed är lärarkapacitet 

och -kompetens tillfredsställande. Könsfördelningen är relativt jämn i 

lärargruppen, men båda professorer är kvinnor. 

Publikationsförteckningarna visar att vissa av lärarna är aktiva forskare med 

ett såväl nationellt som internationellt engagemang. 


Kursernas innehåll och upplägg ligger på en högskolemässig nivå och tyder 

på forskningsanknytning. 

Progressionen uttrycks genom ökande krav på vetenskapliga arbets- och 

förhållningssätt och på förmåga till individuellt arbete. Litteraturen reflekterar 

kursernas innehåll och mål. Arbeten på engelska ingår. 

135


Lärandemålen är säkrade i kurser, uppsatsarbeten, seminarieverksamhet och 

examination. Kursplaner fastställs av prefekten i samråd med programkoordinator, 

utbildningsledare och examinator. 

Utbildningen är bred. Kursernas tyngdpunkt ligger på teoretiska och vetenskapsfilosofiska 

aspekter, men rymmer även mer praktiska och yrkesorienterade 

moment. 

Forskarnivå 

Lärande 






Professorer 1 0,17 0 0,00 1 0,17 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 2 0,22 0 0,00 2 0,22 






Professorer 0 0,00 2 0,09 2 0,09 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 2 0,09 2 0,09 









Forskarutbildningen i lärande startade 1995 vid den dåvarande Luleå tekniska 

högskola. Doktoranderna i lärande deltar i universitetets forskarskolor: 

forskarskolan för lärande i praxis, kvinnliga forskarskolan och forskarskolan 

Arena media, musik och teknik. 

136

Bedömning 


Två tillsvidareanställda lärare, varav en professor, undervisar på forskarnivå. 

Lärarkapacitet och -kompetens är därmed otillfredsställande, även om två 

visstidsanställda professorer också är engagerade i utbildningen. 

Varje huvudhandledare ska ha minst docentkompetens. Handledarkompetens 

hämtas också från andra svenska och internationella universitet och 

högskolor. Med tanke på lärarstaben och särskilt på de få professorerna har 

forskarutbildningen resulterat i anmärkningsvärt många avhandlingar. 

Doktoranderna tillhör någon av de fakultets- och ämnesöverskridande forskarskolorna 

forskarskolan för lärande, kvinnliga forskarskolan och forskarskolan 

arena, media, musik, teknik. Ofta ingår doktoranderna i projekt med 

seniora forskare. Detta stärker såväl doktorandernas forskningskompetens som 

kopplingen mellan forskning och undervisning på lägre nivåer. 


Fördelningen mellan kursdel (90–120 högskolepoäng) och avhandlingsdel 

(120–150 högskolepoäng) följer i stort sett fördelningen vid andra lärosäten 

och förefaller vara rimlig. 


Avhandlingsmanus granskas vid ett eller flera forskningsseminarier eller 

genomgår motsvarande granskning genom institutionens försorg. 

Forskarutbildningen förbereder doktoranderna för vetenskaplig kommunikation 

i nationella och internationella sammanhang. Till detta har systemet 

med biträdande handledare från andra inhemska och utländska lärosäten 

bidragit. 

137

Pedagogik 






Professorer 1 0,16 0 0,00 1 0,16 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 1 0,07 0 0,00 1 0,07 

Totalt antal 4 0,33 2 0,33 6 0,66 






Professorer 0 0,00 1 0,12 1 0,12 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 1 0,12 1 0,12 









Forskarutbildningen i pedagogik är profilerad mot kulturell mångfald specialpedagogik, 

våld, konflikthantering och genus samt informations- och kommunikationsteknik. 

Doktorandernas arbete är knutet till dessa profilområden. 

Bedömning 


En visstidsanställd professor, en tillsvidareanställd professor och fyra övriga 

tillsvidareanställda disputerade lärare är aktiva i forskarutbildningen. Med 

endast en tillsvidareanställd professor är lärarkapacitet och -kompetens otillfredsställande. 

Majoriteten av gruppen undervisande lärare är aktiva forskare. Forskning 

om utbildningsfrågor, kulturmöten och mångfald lyfts fram som centrala. 

Områdena specialpedagogik, genus samt våld- och konflikthantering växer. 


För avhandlingsarbetet på doktorsnivå avdelas 120 till 150 högskolepoäng och 

för kursdelen 90 till 120 högskolepoäng, vilket förefaller vara en rimlig för- 

138

delning. Underlaget indikerar satsningar på att stärka progressionen och fördjupningen 

på forskarnivå. 


Avhandlingsarbetets kvalitet säkras genom seminarieprövning och disputation. 

Avhandlingsmanus läggs fram vid ett eller flera forskningsseminarier 

eller genomgår motsvarande granskning genom institutionens försorg. 

Fakultetsnämnden arbetar med att fastställa kriterier för utbildningarnas 

upplägg, innehåll, genomförande och forskningsanknytning. 







Professorer 0 0,00 3 0,32 3 0,32 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 5 0,00 5 0,40 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 1 0,02 0 0,00 1 0,02 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,02 1 0,02 2 0,04 









Forskarutbildningen i musikpedagogik är placerad vid institutionen för musik 

och medier (tidigare Musikhögskolan i Piteå). Utbildningsorten är Piteå. Innehållsligt 

ligger fokus på informellt lärande och på kopplingen till musiklärarutbildning 

och ny teknik. 

Bedömning 


Tre professorer och ytterligare två disputerade lärare, alla tillsvidareanställda, 

är aktiva på forskarnivå. Därtill kommer två visstidsanställda lärare, varav en 

139

är docent. Den generella lärarkapaciteten och -kompetensen är därmed tillfredsställande. 

En professor har musikpedagogik som forskningsinriktning. 

De övriga lärarna har sin hemvist i närliggande och relevanta ämnesområden. 

Det innebär att den specifikt musikpedagogiska kompetensen ter sig något 

begränsad, vilket gör miljön sårbar. 

Publikationsförteckningen för 2003–2007 indikerar att lärargruppen är 

aktiva forskare. Utbildningen har en tydlig inriktning mot musik och teknik, 

som är ett viktigt område inom musikpedagogiken. Doktoranderna presenterar 

sina arbeten under regelbundet återkommande seminarier. De deltar 

också i en tvärvetenskaplig forskarskola vid lärosätet och vid den årliga konferensen 

i det nordiska nätverket för musikpedagogik. Sammantaget är den 

akademiska miljön god. 


Nivån motsvarar forskarnivå. 

Doktoranderna har ett stort utrymme att själva välja omfattningen av kursdelen, 

som mest 120 högskolepoäng. Vid ett högsta uttag av kurspoäng finns 

en risk att fokus på avhandlingen blir för begränsat. Det framgår inte heller 

av inkommet material om en mindre omfattande avhandling (120 högskolepoäng) 

bedöms annorlunda än en mer omfattande avhandling. 


Doktoranderna förväntas ventilera sitt avhandlingsarbete regelbundet genom 

hela utbildningen. Däremot säger underlaget inget om något specifikt halvvägs- 

eller slutseminarium. 

Utbildningens yrkesrelevans är säkrad genom att utbildningen förbereder 

de forskarstuderande både för vidare forskning och för verksamheter utanför 

universitetet. Doktoranderna erbjuds att undervisa, vilket också bidrar till 

yrkesrelevansen. De förbereds för internationell vetenskaplig kommunikation 

genom kraven på språkkunskaper och på aktivt deltagande i internationella 

konferenser och på att publicera sig i internationella tidskrifter. 

Studieplanen är generellt hållen och därmed har den en begränsad funktion 

som dokument för kvalitetssäkring. Inkommet underlag medger inte någon 

fullständig bedömning av säkringen av utbildningens kvalitet. 

140

Lunds universitet 

Vid Lunds universitet bedrivs utbildning i huvudområdet pedagogik (grundnivå 

och avancerad nivå) vid pedagogiska institutionen. Utbildningen i 

huvudområdet musikpedagogik (avancerad nivå) bedrivs vid Musikhögskolan 

i Malmö. Forskarutbildningen i pedagogik hör under samhällsvetenskaplig 

fakultet, liksom forskarutbildningen i musikpedagogik. Lunds universitet 

har även examensrätt för doktorander som får sin forskarutbildning och handledning 

vid Malmö högskola (37 personer). 


Pedagogik 






Professorer 0 0,00 1 0,13 1 0,13 

Docenter 2 0,49 2 1,02 4 1,51 


Övriga 5 1,51 0 0,00 5 1,51 

Totalt antal 9 2,29 5 2,10 14 4,39 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 1 0,06 2 0,82 3 0,88 

Totalt antal 1 0,06 2 0,82 3 0,88 





Vid pedagogiska institutionen ges dels fristående kurser, som kan leda till 

kandidat-, magisteroch masterexamen i pedagogik. Dels kan studenter inom 

programmen för fritidsarbete och fritidskultur samt för personal och arbetslivsfrågor 

(båda programmen omfattande 180 högskolepoäng) ta ut en kandidatexamen 

i pedagogik. Innehållsligt sker inom huvudområdet en förskjutning 

från pedagogisk psykologi till vuxnas lärande. 

141

Bedömning 


Med en professor, fyra docenter och fyra övriga disputerade lärare, samtliga 

tillsvidareanställda, är lärarkapacitet och -kompetens tillfredställande. 

Lärarna publicerar sig i såväl internationella som nationella publikationer. 

Studenterna skriver forskningsöversikter för att träna förmågan att söka, granska 

och värdera aktuell forskning. På avancerad nivå erbjuds studenterna att 

skriva uppsatser inom ramen för pågående forskningsprojekt. På denna nivå 

kan studenterna också följa fakultetsgemensamma kurser i vetenskapsteori 

och forskningsmetod. Dessa kurser ges på engelska. Den akademiska miljön 

är sammantaget god. 


Utbildningen på grundnivå är högskolemässig. Det finns en tydlig progression 

mellan grundnivå och avancerad nivå. Inkommet underlag har inte medgivit 

någon bedömning av progressionen inom den avancerade nivån. 


I utbildningen används olika former av examination: seminarier, muntliga 

och skriftliga redovisningar, salskrivningar, hemtentamina, laborationer samt 

projektarbeten. 

Ett fakultetsgemensamt program för kvalitetsarbete har startats. I övrigt har 

inkommet underlag inte medgivit någon bedömning av formerna för säkring 

av utbildningens kvalitet. 

142






ekvivalenter 


A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,32 2 1,20 3 1,52 




ekvivalenter 


A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 





Utbildning i musikpedagogik ges som fristående kurser vid Musikhögskolan 

i Malmö. Kurserna ges på halvfart och vänder sig främst till yrkesverksamma 

musikpedagoger. Utbildningen kan leda till magisteroch masterexamen. 

Bedömning 


Tre tillsvidareanställa disputerade lärare är aktiva i utbildningen. Dock medverkar 

inte någon professor eller docentkompetent lärare i undervisningen, 

vilket medför att lärarkapacitet- och kompetens inte är tillfredsställande. 

Alla lärare är aktiva forskare. 

Utbildningen har forskningsanknytning genom sitt innehåll, sina undervisningsformer 

och sina examinationsformer. Forskningsanknytningen är också 

tydlig genom att en stor del av litteraturen i teorikursen består av hela avhandlingar, 

men det kan sättas frågetecken vid om detta i sin tur ger begränsningar 

i bredden av teoribildningar som presenteras. En större andel av litteraturen 

kunde också med fördel vara internationell. I uppsatsarbetet arbetar studenterna 

som en forskargrupp, och de individuella forskningsuppgifterna försvaras 

vid seminarier där studenterna också ska kritisk granska och opponera på 

en annans uppsats. Utbildningen deltar aktivt i Nordplusnätverket för musikpedagogik. 

Sammanfattningsvis är den akademiska miljön god. 

143


Nivåklassificeringen och huvudområdets benämning förefaller rimliga. Målformuleringarna 

på de två kurserna indikerar en progression mellan kurserna, 

men litteraturlistorna innehåller dels en del överlappningar, dels är de identiska 

för en delkurs som ges på de två nivåerna. Detta kombinerat med det 

faktum att kursplanerna är ganska generella i sin utformning gör det svårt att 

bedöma progressionen. 

Säkring av kursmål, examensmål, och utbildningens kvalitet 

Dokumentationen tyder på at de samlade kursmålen är säkrade genom undervisning 

och examination. 

Kurserna ger förutsättningar för att bidra till kunskapsutvecklingen och till 

självständigt arbete i kvalificerade sammanhang, och de ger en bra grund för 

vidare forskarutbildning genom sitt innehåll, examensformer och litteratur. 

Man genomför alumnistudier för att förbättra genomströmningen, och 

åtgärder är vidtagna. De externa granskare som deltar i ventileringen av examensarbetena 

är med för att säkra kvaliteten. 

Forskarnivå 

Pedagogik 






Professorer 0 0,00 1 0,23 1 0,23 

Docenter 2 0,11 2 0,10 4 0,21 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 2 0,11 4 0,36 6 0,47 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 









144

Forskarutbildningen i pedagogik är under omstrukturering för att profilera 

forskningsområden och att hantera en tidigare överdimensionering. Under 

åren 2007–2008 antogs inga nya doktorander. 

Bedömning 


Lärarkapacitet och -kompetens är tillfredsställande. En professor och fyra 

docenter är verksamma inom handledning och undervisning i en miljö med 

elva doktorander. Doktorandgruppen domineras av kvinnor, medan gruppen 

lärare domineras av män. 

Publikationsförteckningarna visar att lärarna är aktiva forskare. Doktoranden 

förväntas delta aktivt i institutionens forskningsseminarier. Den akademiska 

miljön är sammantaget god. 


Avhandlingsprojekten har en rimlig och ämnesrelevant avgränsning. Progression 

och fördjupning sker genom en fortlöpande seminarieverksamhet där 

bearbetningen avhandlingstexter kontinuerligt sker. 


I studieplanen för utbildning på forskarnivå beskrivs utbildningens innehåll 

och uppläggning i relation till dess mål. Varje avhandlingsarbete granskas vid 

minst tre seminarier. 

Inkommet underlag har inte medgivit någon bedömning av hur säkring av 

utbildningens kvalitet sker. 

145






ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 1 0,50 1 0,50 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,05 3 0,60 4 0,65 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 1 0,10 1 0,10 









Forskarutbildningen i musikpedagogik vid Lunds universitet är institutionellt 

och organisatoriskt knuten till och en del av musiklärarutbildningen vid 

Musikhögskolan i Malmö. 

Bedömning 


Fyra tillsvidareanställda disputerade lärare, varav en professor, samt en visstidsanställd 

docent medverkar i utbildningen. Lärarkapacitet och -kompetens 

är därmed inte tillfredsställande. Med endast en professor och ingen docent 

är lärarkapacitet och -kompetens inte tillfredsställande. 

De tillsvidareanställdas publikationsförteckningar tyder på att de har relevant 

kompetens för undervisning och handledning. Alla lärare har en viss tid 

till egen forskning. 

Det finns ett aktivt doktorandseminarium. Det är positivt att man eftersträvar 

att kunskapsutbytet i handledningen blir tillgänglig för alla doktorander 

genom att handledningen för det mesta sker i grupp och i seminarieform. 

Sammanfattningsvis bedöms den akademiska miljön som god. 

146


Utbildningen ligger på forskarnivå. Avhandlingsämnena för de tre avhandlingar 

som finns redovisade tyder på en rimlig avgränsning av ämnet. Fördelningen 

av kurspoäng och avhandlingspoäng (60/100 högskolepoäng) är 

rimlig. 

Dokumentationen tyder på att examensmålen är säkrade genom att avhandlingen 

presenteras och diskuteras på 25-, 50-, och 75-procentseminarier. Vid 

dessa seminarier deltar externa opponenter. Utbildningens yrkesrelevans tycks 

först och främst vara säkrad i förhållande till framtida verksamhet inom universitets- 

och högskolesektorn. En av de tre avhandlingar som redovisas är 

skriven på engelska. 

De externa granskare som deltar i ventileringen av avhandlingarna är med 

för att säkra kvaliteten. 

147

Malmö högskola 

Malmö högskola ger utbildning i huvudområdena utbildningsvetenskap 

(grundnivå och avancerad nivå) och pedagogik (grundnivå och avancerad 

nivå). Högskolan tilldelades masterexamensrätt i båda huvudområdena 2007, 

och från höstterminen 2007 ges utbildning på masternivå i pedagogik. Vid 

högskolan finns 37 doktorander i pedagogik, som är antagna vid Lunds universitet. 


Utbildningsvetenskap 






Professorer 1 0,01 0 0,00 1 0,01 

Docenter 1 0,05 0 0,00 1 0,05 


Övriga 1 0,58 1 0,50 2 1,08 

Totalt antal 16 1,12 6 0,25 22 1,65 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,01 0 0,00 1 0,01 





Utbildning inom huvudområdet utbildningsvetenskap ges vid högskolans 

lärarutbildning. Studenter på lärarprogrammet kan ta ut en kandidatexamen 

i utbildningsvetenskap. Magisterkursen i utbildningsvetenskap har sex inriktningar, 

som motsvarar grundutbildningens ämnesområden. Utbildningen 

leder till en magisterexamen i utbildningsvetenskap. 

149

Bedömning 


Lärarkapacitet och -kompetens är tillfredsställande. En professor och en docent 

står för en viss undervisning, men den största delen bedrivs av lektorer och 

framför allt av icke disputerade lärare. De flesta lärare är tillsvidareanställda. 

Förteckningen över lärares publikationer visar att forskande lärare deltar i 

undervisningen. Majoriteten av titlarna är svenska, och ingen titel är publicerad 

i någon internationell vetenskaplig tidskrift. Studenterna på avancerad 

nivå deltar i metod- och forskningsseminarier och workshops med forskande 

lärare. Utbildningen ges i nära anslutning till forskarutbildningen, som är 

knuten till de nationella forskarskolorna i utbildningsvetenskap. Sammantaget 

finns en god potential vad gäller akademisk miljö, men det framgår inte hur 

den görs tillgänglig för utbildningens studenter. 


Lärandemål och examinationsformer indikerar progression och fördjupning 

inom utbildningen. 

Avgränsningarna för huvudområdet är rimliga. Innehållet knyter an till en 

rad ämnen och inriktningar inom lärarutbildningen. 


En rad examinationsformer förekommer: seminarier samt självständiga muntliga 

och skriftliga uppgifter. Underlaget beskriver ingående formerna för 

bedömning av studieprestationer. 

En utförlig lokal examensordning reglerar huvudområden och examina. 

Inkommet underlag ger även en kort beskrivning av beslutsordningar för fastställande 

och uppföljning av kursplaner. 

Ett handledarkollegium med uppgift att utveckla utbildningarnas kvalitet 

finns. 

150

Pedagogik 






Professorer 1 0,18 2 0,03 3 0,21 1 0,35 1 0,05 2 0,40 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 1 0,05 1 0,03 2 0,08 


Övriga 8 1,53 3 0,30 11 1,83 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 15 2,04 9 1,68 24 3,87 6 0,58 5 0,18 11 0,76 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 2 0,64 3 0,11 5 0,75 

Totalt antal 2 0,64 3 0,11 5 0,75 





* Malmö högskola har inte examensrätt för forskarutbildning i pedagogik. Elva tillsvidareanställda lärare, 

varav två professorer och två docenter, handleder dock 37 doktorander som är antagna vid Lunds universitet. 

Utbildningen inom huvudområdet pedagogik ges i form av fristående kurser 

som kan leda till kandidatexamen. Efter magister-/masterprogrammet i pedagogik, 

inrättat höstterminen 2007, kan studenterna ansöka om magisteroch 

masterexamen i pedagogik. 

Bedömning 


Lärarkapacitet och -kompetens är tillfredsställande. Tre professorer och ytterligare 

tio disputerade lärare är verksamma i undervisningen, men närmare 

hälften utförs av icke disputerade lärare. 

Förteckningen över lärarnas publikationer visar att forskningsaktiviteten är 

ganska begränsad. I miljön är dock även 37 doktorander aktiva. Tillsammans 

med handledarna bidrar de till seminarieverksamhet och liknande. I utbildningens 

avslutande delar (grundnivå) ges kurser med inriktning mot teoretisk 

och metodisk skolning. Granskning av aktuell forskning ingår i undervisningen. 

På avancerad nivå används seminarieformen för vetenskaplig, metodisk 

och kritisk träning. I flera kursplaner ingår deltagande i forskningsseminarier 

som ett moment. Sammantaget finns en god potential vad gäller 

akademisk miljö, men det framgår inte hur den görs tillgänglig för utbildningens 

studenter. 

151


På grundnivå är nivån högskolemässig och på avancerad nivå sker en rimlig 

fördjupning. Mellan grundnivå och avancerad nivå är progressionen tydlig. 

Gränserna mellan huvudområdena pedagogik och utbildningsvetenskap är 

något oklara. Sammantaget styrker inkommet underlag dock bilden av huvudområdet 

pedagogik som ett eget kunskapsområde, trots den nära relationen 

till lärarutbildningen. 


Kursplanerna anger i de flesta fall hur lärandemål ska säkras i undervisning 

och genom examination. 

En utförlig lokal examensordning reglerar huvudområden och examina. 

152

Mittuniversitetet 

Utbildning i huvudområde pedagogik (grundnivå och avancerad nivå) ges vid 

institutionen för utbildningsvetenskap. En forskarutbildning i pedagogik och 

en i ämnesdidaktik hör under lärarutbildningsnämnden. 


Pedagogik 






Professorer 1 0,01 0 0,00 1 0,01 

Docenter 1 0,16 2 0,54 3 0,70 


Övriga 19 4,03 11 3,55 30 7,58 

Totalt antal 25 5,28 16 5,35 41 10,63 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 5 0,15 1 0,10 6 0,25 

Totalt antal 5 0,15 1 0,10 6 0,25 





Kandidatexamen i pedagogik kan tas via tre olika studievägar: på fristående 

kurser, inom universitetets beteendevetenskapliga program och inom lärarutbildningen. 

Magisterexamen nås genom studier på fristående kurs och inom 

ett magisterprogram i pedagogik med inriktning mot skol- och kvalitetsutveckling. 

Studenter med kandidat- eller magisterexamen med huvudområdet 

pedagogik kan fr.o.m. höstterminen 2007 söka till masterutbildningen utbildning 

och ledarskap, som dock lämnas utanför denna utvärdering. 

Bedömning 


Tillgången på professorer, docenter och övriga disputerade lärare är tillfredsställande. 

Dock står icke disputerade lärare för den största delen av undervisningen. 

153

Publikationsförteckningarna visar att lärarna är aktiva forskare. Flera av de 

titlar som upptas finns med som kurslitteratur i utbildningarna. Innehållet i 

kurserna har utvecklats utifrån aktuell forskning. Sammantaget ges utbildningarna 

i en miljö där flera av lärarna är forskningsaktiva och där man strävar 

efter att de ska delta i seminarier och kurser på alla nivåer. 


Utbildningen på grundnivå är högskolemässig. I det beteendevetenskapliga 

programmet kombineras huvudområdet pedagogik med en datavetenskaplig 

eller humanvetenskaplig inriktning. Detta är ett led i ett samarbete mellan 

flera huvudområden vid lärosätet. Fristående kurser läses i en fastlagd ordning. 

För utbildningarna på avancerad nivå är det svårt att överblicka utbudet. 

Här finns även kursplaner enligt det gamla poängsystemet. Enligt underlaget 

ingår dessa kurser numera i en magisterutbildning med samma inriktning. 

Utbildningsplanerna för magisterprogrammen är tydliga vad gäller förkunskapsnivå. 

De som reviderats enligt den nya examensordningen har lärandemål 

som indikerar fördjupning. Litteraturlistor för kurser på avancerad nivå 

varierar mellan de olika kurserna, men håller överlag en tillfredsställande 

nivå. 

Huvudområdets innehåll är förhållandevis brett på grundnivå. Utifrån kusrplanen 

är det svårt att hålla isär lärarutbildningens yrkesinriktade examensfokus 

från inriktningar på generella examina. På utbildningarna på avancerad 

nivå sker en insnävning av innehållet. Här ligger fokus på utbildning, 

ledarskap, entreprenörskap, flexibelt lärande och skolutveckling, alla relevanta 

områden för pedagogik. 


Utbildningsplanerna för program anger examensarbetets placering i utbildningen. 

Där anges också examinationsformer. 

Man har implementerat ett nytt system för kvalitetssäkring, som bland 

annat innebär systematisk granskning av kursplaner och studiehandledningar, 

samt att man följer studenternas prestationer. Detta har lett till en 

ökad genomströmning. 

154

Forskarnivå 

Pedagogik 






Professorer 1 0,20 0 0,00 1 0,40 

Docenter 1 0,06 1 0,06 2 0,12 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 3 0,29 2 0,07 5 0,56 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 1 0,02 1 0,02 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 1 0,02 1 0,02 









Forskarutbildningen i pedagogik startade 2007, då fyra doktorander antogs. 

Deras arbete, liksom doktorandernas i ämnesdidaktik, riktas mot lärande och 

bildning, som är ett av universitetets sex profilområden. 

Bedömning 


På forskarnivå undervisar fem tillsvidareanställda disputerade lärare, varav 

en professor och två docenter. I stort sett all undervisning bedrivs av tillsvidareanställda 

lärare, även om en visstidsanställd docent också finns på plats. 

Därmed är lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande. 

Doktorand och handledare kan komma överens om att förlägga handledningsresursen 

till de perioder i avhandlingsarbetet när den bäst behövs 

Doktoranderna ingår i etablerade forskargrupper som leds av docenter och/ 

eller professorer. Även äldre doktorander som är eller har varit antagna vid 

andra lärosäten deltar i dessa grupper. Regelbunden seminarieverksamhet 

bedrivs. Lärosätet samarbetar med Umeå universitet om kurser och seminarieverksamhet. 

Sammantaget ges utbildningarna i en akademisk miljö där 

155

flera av lärarna är forskningsaktiva och där man strävar efter att de också ska 

delta i seminarier och på kurser på alla nivåer. 


Fördelningen mellan kurs- och avhandlingspoäng är 150 respektive 90 högskolepoäng, 

vilket är rimligt. 

Säkring av samlade examensmål och utbildningens kvalitet 

Det framgår inte av den allmänna studieplanen för forskarnivå huruvida 

avhandlingsmanus seminariebehandlas eller inte. Noteras kan att flera av doktorandernas 

studieaktivitet är låg. 

Ämnesdidaktik 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 1 0,20 1 0,05 2 0,25 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,20 2 0,10 3 0,30 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 1 0,02 1 0,02 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 1 0,02 1 0,02 









Forskarutbildningen i ämnesdidaktik startade 2007, då tre doktorander 

antogs. Deras arbeten, liksom doktorandernas i pedagogik, riktas mot lärande 

och bildning, som är ett av universitetets sex profilområden. Mer specifikt har 

doktoranderna i ämnesdidaktik en inriktning mot svenskämnets didaktik, 

särskilt litteraturdidaktik, och mot matematikdidaktik. 

156

Bedömning 


Lärarlaget utgörs av en professor inom ämnet pedagogik med inriktning mot 

didaktik, en professor i litteraturvetenskap, en lektor i matematik samt en 

docent i historia. Med tre män och en kvinna är könsfördelningen ojämn. 

Eftersom det generellt råder en brist på ämnesdidaktisk handledarkompetens 

i Sverige, är det naturligt att man på vissa håll tvingas till kombinerade 

handledarskap för doktorander av det slag som man har vid Mittuniversitetet, 

så att man till exempel har en handledare med pedagogisk/allmändidaktisk 

kompetens och en annan med ämneskompetens. Även om handledarna delvis 

kompletterar varandra, garanterar lösningen inte att doktoranden knyts 

till en uttryckligen ämnesdidaktisk forskargemenskap eller tillräckligt snabbt 

placerar sig på en tillräckligt hög nivå med avseende på sitt forskningsproblem 

och de ämnesdidaktiska perspektiv som aktualiseras av det. Vissa andra universitet 

som tillämpar kombinerade handledarskap har sett det som viktigt 

att åtminstone den ena handledaren har ämnesdidaktisk forskarkompetens, 

och det har ofta åstadkommits så att man anlitar en vid ett annat universitet 

verskam person för denna specifika uppgift. Ett sådant arrangemang ter sig 

bättre än det som tillämpas vid Mittuniversitetets forskarutbildning i ämnesdidaktik. 

Befintlig lärarkapacitet och -kompetens är visserligen tillfredsställande, 

men de data som har inlämnats ger vid handen att lärarsituationen är 

ett centralt problem. 

Beskrivningen av den akademiska miljön är välgjord och betonar vilka 

ansatser som gjorts för att, så gott det låter sig göras, ge den ämnesdidaktiska 

forskningen tillräcklig stadga från början. Med tanke på den ringa omfattningen 

är det naturligt att det förekommer koordinering med avseende på 

organisation och innehåll mellan de båda ämnesdidaktiska inriktningarna och 

mellan de båda forskarutbildningarna. Skillnaderna i vetenskapligt avseende 

kvarstår dock, och koordineringen stärker den akademiska miljön endast i den 

utsträckning som de två forskarutbildningarna respektive de två didaktiska 

inriktningarna har genuint gemensamma element. Miljöns litenhet kunde delvis 

kompenseras av vetenskapligt samarbete med andra miljöer inom Sverige 

och utomlands, men det finns mycket få indikationer på att detta kommit till 

stånd för ämnesdidaktikens del. 


Eftersom de båda ämnesdidaktiska inriktningarna samordnats och den ämnesdidaktiska 

forskarutbildningen koordinerats med den pedagogiska forskarutbildningen 

kännetecknas kursutbudet av gemensamma komponenter, exempelvis 

forskningsmetodik. Det finns inte några tydliga exempel på kurser av 

specialiserande eller fördjupande slag. 

157


I och med att man har koordinerat olika ämnesdidaktiska inriktningar försvagas 

i någon mån säkringen av lärandemålen inom vardera inriktningen. 

Frågan verkar ännu inte vara löst. Dock ger den allmänna studieplanen för 

utbildning på forskarnivå i ämnesdidaktik samt Mittuniversitetets lokala examensordning 

tillsammans en bild av att situationen är tillfredsställande. 

Det finns ett kvalitetssäkringssystem som från 2007 gäller allmänt inom 

Mittuniversitetet. Det är osäkert om kvalitetssäkringen i fråga om olika ämnesdidaktiska 

inriktningar är lika långt hunnen, och den kräver antagligen någon 

form av referens till likartade utbildningar i andra akademiska miljöer. 

Bedömarguppens samlade intryck är att forskarutbildningen i ämnesdidaktik 

trots sin litenhet har en stark uppbackning inom universitetet. Den präglas 

av ambitioner att utveckla utbildningen utöver den omfattning den har idag. 

Emellertid verkar det inte finnas någon egentlig beredskap att bedriva ämnesdidaktisk 

forskarutbildning med flera olika ämnesinriktningar. 

158

Mälardalens högskola 

Vid Mälardalens högskola ges utbildningar inom huvudområdena pedagogik 

(grundnivå och avancerad nivå) och specialpedagogik (grundnivå och avancerad 

nivå). Institutionen för samhälls- och beteendevetenskap är ansvarig 

för båda. 


Pedagogik 






Professorer 0 0,00 3 0,50 3 0,50 

Docenter 1 0,54 0 0,00 1 0,54 


Övriga 10 3,29 5 2,67 15 5,96 

Totalt antal 15 4,71 11 4,55 26 9,26 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 10 4,52 2 0,67 12 5,19 

Totalt antal 13 5,43 4 0,97 17 6,40 





Inom huvudområdet pedagogik ges fristående kurser, som kan leda till kandidat- 

och magisterexamen. Även det beteendevetenskapliga programmet leder 

till kandidatexamen i pedagogik. 

Bedömning 


Tillgången på tillsvidareanställda disputerade lärare är tillfredställande. Icke 

disputerade lärare står dock för den största delen av undervisningen. En betydande 

del utförs också av visstidsanställda lärare. Lärargruppen domineras av 

kvinnor. Samtliga tre professorer är dock män. 

159

Lärarnas forskningsaktivitet är omfattande. Sammantaget indikerar publiceringsfrekvensen 

och närheten mellan forskning och undervisning en god 

akademisk miljö. 


Utbildningens upplägg är genomtänkt och det finns en tydlig progression 

både inom och mellan nivåerna. Progression och fördjupning kommer även 

till uttryck i en motsvarande anpassning av kurslitteraturen, där inslaget av 

internationell engelskspråkig litteratur successivt ökar. Ett intressant inslag i 

kurslitteraturen är skönlitterära verk som belyser och fördjupar gestaltningen 

av ämnet. 

Många av kurserna på grundnivå behandlar mycket generella filosofiska 

och samhällsrelaterade frågor (etnicitet, klass, genus). Perspektiven är centrala, 

men ibland ger kursbeskrivningarna intrycket av att oproportionerligt stor 

vikt läggs vid generella frågor på bekostnad av mer pragmatiska och yrkesrelaterade 

teman. 

Den pågående profileringen av huvudområdet pedagogik mot arbetsliv, 

mångkulturalism, skolutveckling och utvärderingsforskning är forskningsorienterad 

och bidrar till en förstärkning av den akademiska miljön. Men 

bedömargruppen anser också att det, satt i relation till tillgänglig kompetens 

och resurser, är tveksamt om en så liten forskningsmiljö ska splittras på så 

många områden. 


Säkring av lärandemål sker genom kurser, examination och kursvärderingar. 

Uppsatsarbetets kvalitet säkras genom handledning och seminarier. Sammantaget 

säkras utbildningens kvalitet på ett mångsidigt sätt. 

160







Professorer 1 0,00 0 0,00 1 0,00 

Docenter 1 0,18 1 0,00 2 0,18 


Övriga 2 0,42 1 0,59 3 1,01 

Totalt antal 6 1,38 2 0,59 8 1,97 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 5 1,10 1 0,48 6 1,58 

Totalt antal 5 1,10 2 0,51 7 1,61 





Utbildningen inom huvudområdet specialpedagogik kan leda till kandidat- 

och magisterexamen och ges i form av fristående kurser. Samtliga ges på halvfart. 

Bedömning 


Huvudområdets lärarkapacitet och -kompetens är tillfredsställande. Av åtta 

tillsvidareanställda lärare är en professor, fyra lektorer (varav två docentkompetenta) 

samt tre adjunkter. Fem av lärarna har inriktning mot specialpedagogik. 

Tillgången på disputerade lärare är god, men deras kompetens utnyttjas 

i alltför liten utsträckning i undervisningen. 

Publikationsförteckningarna visar att lärarna publicerar sig i varierande 

grad. Majoriteten av lärarna arbetar aktivt inom olika forskningsprojekt och 

kursutbudet har utvecklats ur lärarkollegiets forskning. Många kurser innebär 

i praktiken samverkan mellan pedagogik, psykologi och sociologi. Utbildningens 

koppling till forskning är tydlig och det finns god forskningsanknytning. 

Sammantaget bedöms den akademiska miljön som god. 


Nivå, progression och fördjupning är tydligt beskrivna. Kursbenämningar och 

innehåll är relevanta. I de första kurserna står orientering inom området i fokus 

för utbildningen. Efter hand utvecklas studenternas kunskaper om ämnet för 

att slutligen fördjupas med fokus på forskningstraditioner. Merparten av kurs- 

161

litteraturen är svensk. Inga utländska titlar ingår i kurser på grundnivå, medan 

på avancerad nivå några enstaka titlar ingår. Den sammanlagda bedömningen 

är att nivåerna är riktiga och progressionen god. 


Undervisnings- och examinationsformerna är mångsidiga. Examination förekommer 

såväl muntligt som skriftligt, individuellt och i grupp. 

Yrkesrelevansen framgår tydligt. På avancerad nivå ges övning i att praktisera 

den framtida yrkesrollen och i att förmedla kunskap. 

Kvalitetssäkring görs på flera nivåer. Studenterna får i uppdrag att upprätta 

kontrakt för sin samverkan i gemensamma studieuppgifter. Inom kollegiet 

ingår lärarna i lärarlag som ansvarar för genomförande och utveckling av 

kurser. Examinator, som är disputerad, utses utanför lärarlaget för respektive 

kurs. Sammantaget är säkringen av kursmål, examensmål och utbildningens 

kvalitet tillfredsställande. 

162

Stockholms universitet 

Lärarhögskolan i Stockholm är sedan januari 2008 införlivad med Stockholms 

universitet. Detta har påverkat bredd, profil och omfattning av universitetets 

utbildning inom det pedagogiska fältet, liksom antalet studenter och lärare. 

Återigen ska understrykas att följande bedömning gäller situationen före årsskiftet 

2007/2008, alltså innan Lärarhögskolan uppgick i Stockholms universitet. 

Utbildning i huvudområdet pedagogik på grundnivå och avancerad nivå 

ges vid pedagogiska institutionen. Också utbildningen inom huvudområdet 

internationell och jämförande pedagogik (avancerad nivå) är förlagd till pedagogiska 

institutionen. Utbildning inom huvudområdena läs- och skrivsvårigheter/dyslexi 

och talpedagogik (båda på avancerad nivå) bedrivs av institutionen 

för lingvistik. 

Vid den samhällsvetenskapliga fakulteten bedrivs en forskarutbildning i 

pedagogik och en i internationell och jämförande pedagogik. 


Pedagogik 






Professorer 3 0,43 4 0,57 7 1,00 

Docenter 1 0,30 2 0,84 3 1,14 


Övriga 1 0,48 0 0,00 1 0,48 

Totalt antal 6 1,68 7 1,78 13 3,46 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 9 2,06 4 0,57 13 2,63 

Totalt antal 19 3,97 5 0,62 24 4,59 





Inom huvudområdet pedagogik ges fristående kurser som kan leda till kandidat-, 

magisteroch masterexamen. Kandidatexamen med pedagogik som 

163

huvudområde kan också tas ut inom programmet Multimedia: pedagogik 

– teknik (180 högskolepoäng) som ges i samverkan med institutionen för data- 

och systemvetenskap vid Stockholms universitet samt inom programmet för 

personal, arbete och organisation (180 högskolepoäng). Dessutom kan magister- 

och masterexamen tas ut i ett antal masterprogram: masterprogrammet i 

pedagogik (120 högskolepoäng), masterprogrammet hälsa, kropp, kultur (120 

högskolepoäng) samt i masterprogrammet i intersektionalitetsstudier (120 

högskolepoäng). 

Bedömning 


Sammanfattningsvis är lärarkapacitet och -kompetens tillfredställande. Majoriteten 

av undervisningen utförs av disputerade lärare och tillgången på professorer 

och docenter i undervisningen är god. Det framgår dock av självvärderingen 

att doktorander och forskare med tidsbegränsade förordnanden sköter 

en stor del av undervisningen. 

Institutionens forskning är integrerad i utbildningen genom att lärarna är 

aktiva forskare. Studenter uppmanas att välja uppsatsämnen som knyter an till 

aktuell forskning. Forskningsmetod ingår i utbildningarna på grundnivå, och 

masterutbildningarna har en uttalat forskningsförberedande karaktär. Den 

akademiska miljön är sammantaget god. 


Utbildningens nivå är högskolemässig. 

På grundnivå har man fört samman ett stort antal kurser till tre mer sammanhållna 

och på varandra följande grundläggande kurser. Progressionen är 

tydlig genom dessa kurser. Progressionen mellan grundnivå och avancerad 

nivå tydliggörs genom preciseringen av förkunskapskrav på avancerad nivå. 

Däremot är det svårt att utifrån inkommet underlag bedöma progressionen 

inom avancerad nivå. Här blandas kurser anpassade till den nya examensordningen 

med kurser enligt den äldre modellen. 

Huvudområdets innehåll är relevant och väl avgränsat. 


De kursplaner som är skrivna enligt den nya examensordningen är tydliga om 

lärandemål och examination. Mer osäkert är hur kursmålen säkras i de kurser 

som följer den tidigare modellen. 

Stockholms universitet har lokala bestämmelser för examina på grundnivå 

och avancerad nivå. Dessa är dock allmänt hållna och saknar mer konkret 

information om hur examina konstrueras. 

164


Internationell och jämförande pedagogik 






Professorer 0 0,00 1 0,20 1 0,20 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 2 0,50 2 0,50 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 2 0,25 1 0,10 3 0,35 

Totalt antal 2 0,25 1 0,10 3 0,35 





Internationell och jämförande pedagogik (International and Comparative Education) 

utgör sedan 2006 en egen avdelning vid pedagogiska institutionen. 

Studenterna rekryteras till övervägande del internationellt och undervisning 

och handledning ges på engelska. Utbildningen kan leda till magisteroch 

masterexamen på fristående kurser. Inom huvudområdet finns även ett masterprogram 

i komparativ och internationell pedagogik (120 högskolepoäng), 

där studenterna kan ta ut magister- eller masterexamen. 

Bedömning 


Utbildningen har två disputerade tillsvidareanställda lärare, varav en professor. 

Därutöver undervisar tre andra lärare: en doktorand och två adjunkter. 

Med bara en tillsvidareanställd professor är lärarkompetensen otillfredsställande. 

Av självvärderingen att döma är lärarna aktiva forskare. Lektorn har med 

40 procent god tid för egen forskning och kompetensutveckling, medan professorn 

med fem procent har för liten tid för egen forskning. Med viss tvekan 

anser bedömargruppen att forskningsanknytningen är tillfredsställande. Till 

exempel förekommer det att masterstuderande deltar i forskningsprojekt och 

att de är medförfattare till artiklar, kapitel och konferensbidrag. Examinationen 

består av att skriva en text på engelska som ska försvaras och studenten 

ska själv fungera som opponent vid andra tillfällen. Med tanke på de forskar- 

165

studerandes låga aktivitet och det faktum att inga nya doktorander antagits 

sedan år 2002 kan det ifrågasättas om utbildningen bedrivs i anslutning till 

en aktiv forskarutbildning. Den sammanfattande bedömningen av den akademiska 

miljön är att undervisnings- och examinationsformerna bidrar till att 

utveckla ett kritiskt och kreativt förhållningssätt. 


Utbildningsplan och kursplaner visar en tydlig progression genom huvudområdet, 

exempelvis med fördjupande specialisering inom ett av områdets fält. 

Huvudområdet innefattar internationella jämförande studier inom såväl 

skola som företag och organisationer. Det är alltså mycket brett, och frågan är 

om omfattning och avgränsning är ändamålsenlig. Huvudområdets benämning 

är dock adekvat. 


Undervisning och examination är utformade så att de säkrar forskningsanknytning 

och progression. Examensarbetes placering i utbildningen är reglerad. 

Utbildningen är tydligt yrkesrelevant och många av de studerande har efter 

utbildningen fått kvalificerade arbeten. Utbildningen ger träning i att förmedla 

kunskap framförallt via examensarbetet, men också genom att skriva 

artiklar och att delta i seminarier och konferenser. Eftersom undervisningen 

ges på engelska och genom att de empiriska studierna bedrivs i flera länder 

finns också förutsättningar för träning i att kommunicera i internationella 

sammanhang. 

Det finns system för att säkra utbildningens kvalitet, bland annat genom 

kursvärderingar. Inrättande av nya utbildningar föregås av intern prövning 

på lärosätesnivå. 

166

Läs- och skrivsvårigheter/dyslexi 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 1 0,30 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 (23) 0,00 





Utbildningen, som är en heltidsutbildning om 60 högskolepoäng, vänder sig 

till lärare inom det allmänna skolväsendet eller motsvarande. Den kan närmast 

klassas som en professionsutbildning på avancerad nivå och leder till en 

magisterexamen. 

Bedömning 


Den kursansvariga läraren är disputerad lektor. För övrigt redovisas i självvärderingen 

23 lärare med en undervisningsomfattning som understiger fem 

procent av heltid. Eftersom deras undervisningsinsats inte preciseras är den 

svårbedömd. Utbildningen är starkt kvinnodominerad. 

Samtliga undervisande lärare har relevant utbildning för sitt undervisningsuppdrag. 

Samtidigt finns en risk för att djupet i undervisningen kan gå förlorad 

med alltför små undervisningsinsatser av varje lärare, liksom stabiliteten i 

den pedagogiska och vetenskapliga miljön. 

Förutom de disputerade lärarna knyts extern kompetens till utbildningen, 

vilket stärker utbildningens forskningsanknytning. Vidare bidrar den ansenliga 

mängd vetenskaplig internationell litteratur och teoretiskt förankrade läroböcker 

till att utbildningen knyts till forskning. Litteraturen är på kvalificerad 

nivå med bred teoretisk förankring. Detta ger studenterna en djup teoretisk 

insikt i problemområdet läs- och skrivsvårigheter samt goda möjligheter till ett 

självständigt arbete med elever som behöver specialpedagogiska insatser. 

167


Kursen ligger på avancerad nivå. Detta återspeglas i kursens lärandemål och 

delkursernas kravnivåer. Progression finns inom utbildningen. 


Utbildningens mål är att arbeta åtgärdande med elever som har problem med 

läsning och skrivning, att utföra pedagogiska utredningar samt att omsätta 

exempelvis logopedutredningar i pedagogiska åtgärder. Konkretiseringar av 

dessa mål övas i olika delkurser där praktiska, självständiga uppgifter ges i 

anknytning till kursens teoretiska innehåll. I varje delkurs anges vilken förmåga 

som studenten ska kunna visa efter delkursen. Sammantaget ger utbildningen 

förutsättningar för att studenterna ska kunna fullgöra liknande uppgifter 

självständigt efter genomgången utbildning. 

För utvärdering av utbildningen finns ett väl utarbetat och formaliserat 

kvalitetssäkringssystem med kursvärderingar, lärares värdering av kurser, uppföljning 

och återkoppling. 

Talpedagogik 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 1 0,54 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 (17) 0,00 





Utbildningen inom talpedagogik, som är en heltidsutbildning om 60 högskolepoäng, 

vänder sig till lärare inom det allmänna skolväsendet eller motsvarande. 

Den kan närmast klassas som en professionsutbildning på avancerad 

nivå och leder till en magisterexamen. 

168

Bedömning 


Den kursansvariga läraren är disputerad lektor och har erfarenhet som forskare. 

För övrigt redovisas i självvärderingen 17 lärare med mycket små undervisningsinsatser. 

Eftersom deras undervisningsinsats inte preciseras är den 

svårbedömd. Utbildningen är helt kvinnodominerad. 

Utbildningens 17 visstidsanställda lärare tillför en bred kompetens som är 

nödvändig i en professionsutbildning, där det krävs såväl medicinsk insikt som 

behandling och undervisning av elever och vuxna med behov av talpedagogiska 

insatser. Samtidigt riskerar djupet i undervisningen att gå förlorad med 

alltför små undervisningsinsatser av alltför många. Färre antal kompetenta 

lärare med mer undervisning är därför att rekommendera. En stabil lärarkår 

är också viktigt för den vetenskapliga och pedagogiska utvecklingen. 

Publikationsföteckningen uppvisar en omfattande publiceringsverksamhet 

för kursansvarig lärare i utbildningen. Kursplanens litteraturlista visar 

vetenskaplig litteratur i ett brett teoretiskt perspektiv och ett antal artiklar 

ur vetenskapliga, internationella tidskrifter. Forskningsanknytningen sker 

särskilt inför examensarbetet, då både vetenskapsteoretiska och metodologiska 

aspekter tas upp. De gästföreläsare som anlitas i utbildningen bidrar till 

att forskningsanknytningen tillgodoses. Sammantaget bedrivs utbildningen 

på hög nivå. Den bygger på aktuella forskningsrön och forskningsperspektiv 

genomsyrar momenten. 


Utbildningens nivåplacering är rimlig. De praktiska inslagen med krav på att 

kunna göra en kartläggning av elevers tal- och språkförmåga, kunna upprätta 

åtgärdsförslag samt visa ett kritiskt förhållningssätt till test och metoder innebär 

en progression inom utbildningen. 

De examensarbeten som examinerats under 2007 kan anses ligga inom 

huvudområdets gränser. Många av uppsatserna är fallstudier vilket är naturligt 

med tanke på huvudområdets karaktär. 


Kursens lärandemål är höga och av kursplanens litteratur samt examinationsuppgifter 

att döma bör dessa infrias. 

Bedömarna anser att utbildningen rustar studenterna för att självständigt 

arbeta med tal- och språksvårigheter. Yrkesrelevansen är säkrad såväl teoretiskt 

som praktiskt. 

Kvalitetssäkringen sker genom utvärdering efter varje delkurs samt efter 

utbildningen i sin helhet. Emellertid uppges inte hur ansvarig institution och 

fakultetsnämnd tar del av utvärderingen. Detta är en viktig del av kvalitetssäkringen 

på grund av de kvalificerade uppdrag som kursdeltagarna förvän- 

169

tas få efter genomgången utbildning. Externa utvärderare skulle också kunna 

anlitas,i synnerhet som likadana utbildningar ges vid några andra lärosäten. 

Forskarnivå 

Pedagogik 






Professorer 3 0,57 4 0,73 7 1,30 

Docenter 1 0,05 2 0,38 3 0,43 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 4 0,62 7 1,14 11 1,73 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 









Forskarutbildningen i pedagogik ges vid pedagogiska institutionen. Den 

bedrivs inom ramen för de områden som också präglar forskningen vid institutionen: 

arbetslivspedagogik, bildning och utbildning, konstruktion av mening, 

begreppsförändring, kunskapsproduktion och kommunikation samt normalitet 

och normalitetskonstruktioner. Inom ramen för dessa områden finns forskningsgrupper 

och program, där doktoranderna förväntas vara aktiva. 

Bedömning 


Med sju professorer och tre docenter, alla tillsvidareanställda, är lärarkapacitet 

och -kompetens tillfredsställande. 

Forskarutbildningen i pedagogik rymmer fyra inriktningar: arbetslivspedagogik; 

bildning och utbildning; konstruktion av mening, begreppsförändring, 

kunskapsproduktion och kommunikation; normalitet och normalitetskon- 

170

struktioner. Kring dessa inriktningar organiseras bland annat seminarier, där 

doktoranderna förväntas vara aktiva. Den akademiska miljön är sammantaget 

god. 


Kontinuerliga läsgruppsseminarier säkrar progressionen. Studieplanen för 

forskarnivå anger lika fördelning av högskolepoäng för kursdel och avhandlingsdel 

(120 + 120). denna fördelning är inte ovanlig, men ger förhållandevis 

stort utrymme för kursdelen i utbildningen. 


Studieplanen för utbildning på forskarnivå anger fördelning mellan kurs- och 

avhandlingspoäng och villkor för handledning. Där regleras också formen för 

seminariebehandlingen av avhandlingsarbetet. Doktorandens arbete bedöms 

under två seminarier, ett i början av utbildningen och ett i slutet, där docentkompetenta 

lärare leder granskningen. 

Internationell och jämförande pedagogik 






Professorer 0 0,00 1 0,30 1 0,30 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 2 0,40 2 0,40 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 









Forskarutbildningen i internationell och jämförande pedagogik (International 

and Comparative Education) bedrivs vid pedagogiska institutionen. Undervis- 

171

ning och handledning ges på engelska då rekryteringen till övervägande del 

sker internationellt. 

Bedömning 


Med endast en professor och en lektor som undervisar är lärarkapacitet och 

-kompetens otillfredsställande. 

Enligt publikationsförteckningarna har två av lärarna producerat artiklar, 

kapitel i antologier samt medverkat vid ett antal konferenser. Samarbete med 

andra lärosäten bedrivs genom internationella forskningsprojekt. Lärarna är 

således aktiva forskare, men det är tveksamt om utbildningen kan betecknas 

som aktiv med tanke på de forskarstuderandes låga aktivitet och det faktum 

att inga nya doktorander antagits sedan år 2002. 


Fördelningen mellan kursdel och avhandlingsdel är 120 högskolepoäng kurser 

och 120 högskolepoäng avhandling. Detta innebär en ovanligt stor kursdel. 

Det finns därmed en risk att utbildningens fördjupning via det självständiga 

avhandlingsarbetet blir lidande. 


Enligt den allmäna studieplanen ska avhandlingen ventileras på såväl interna 

som offentliga seminarier under utbildningstiden. 

Forskarutbildningen i internationell och jämförande pedagogik har tydlig 

yrkesrelevans och förbereder för vetenskaplig kommunikation i internationella 

sammanhang. 

172

Södertörns högskola 

Vid Södertörns högskola hör huvudområdet pedagogik (grundnivå och avancerad 

nivå) till institutionen för kultur och kommunikation. Utbildningen 

ges som fristående kurser som kan leda till kandidat- och magisterexamen. 

Huvudområdet har en nära relation till högskolans lärarutbildning. Undervisningen 

har en inriktning mot interkulturell pedagogik, som motsvarar högskolans 

övergripande profil. 


Pedagogik 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 3 0,52 0 0,00 3 0,52 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 1 0,12 1 0,12 

Totalt antal 1 0,07 1 0,12 2 0,19 





Bedömning 


Huvudområdet pedagogik har tre tillsvidareanställda lektorer och två lektorer 

med tidsbegränsad anställning. Ingen av lärarna har docentkompetens 

och lärarkapacitet och -kompetens är därmed otillfredsställande på avancerad 

nivå. Samtliga lärare är kvinnor. 

Inriktningen mot interkulturell pedagogik svarar mot högskolans övergripande 

profil och utgör bas för ett interdisciplinärt samarbete med andra områden. 

Den interkulturella inriktningen avspeglar sig också i den vetenskapliga 

173

produktionen. Majoriteten av de 13 magisteruppsatser som färdigställdes 2006 

och 2007 behandlar frågor av detta slag. Även lärarnas vetenskapliga publikationer 

präglas i hög grad av denna inriktning. Antalet publikationer är dock 

lågt. Sammantaget framstår den akademiska miljön som svag. 


Den interkulturella inriktningen avspeglas tydligt i kursplanerna. Kursen på 

A-nivå ger en introduktion till fyra teman som alla betonar interkulturella 

frågor. Samma tydliga inriktning finns på B- och C-nivå, där dock de vetenskapsteoretiska 

och metodologiska inslagen blir tydligare. Det finns en progression 

i litteraturen, där inslaget av krävande forskningsbaserad litteratur 

blir allt större. För magisterkursen på avancerad nivå är litteratur och kurskrav 

adekvata. 

Underlaget indikerar att den interkulturella inriktningen huvudsakligen 

kopplas till kvalitativa undersökningsformer. Inslag som ger en bredare samhällsvetenskaplig 

skolning saknas på A- och B-nivå. 

Den interkulturella inriktningen innebär också att flera delar av pedagogikämnet 

berörs mycket översiktligt eller inte alls i undervisningen. Det gäller 

till exempel så centrala teman som skolsystemets uppbyggnad, läroplaner, 

barns- och ungas utveckling och pedagogisk psykologi. 


Lärandemålen är bitvis allmänt hållna och i underlaget saknas analys av hur 

dessa ska säkerställas genom examinationsformerna. Examination sker genom 

PM och uppsatser, men kraven på dessa preciseras inte. 

Rutinerna för kvalitetssäkring av kursmål beskrivs mycket kortfattat i 

underlaget och i huvudsak som en redogörelse för proceduren för var sådana 

frågor ska behandlas. Underlaget ger ingen tydlig bild av hur högskolans kvalitetssäkringssystem 

ser ut generellt eller mer specifikt för huvudområdet pedagogik. 

174

Umeå universitet 

Vid Umeå universitet bedrivs utbildning inom huvudområdet pedagogik 

(grundnivå och avancerad nivå) vid pedagogiska institutionen. Samma institution 

ansvarar för utbildning inom huvudområdet idrottspedagogik (grundnivå 

och avancerad nivå). Utbildning inom huvudområdet specialpedagogik 

(avancerad nivå) ges vid pedagogiska institutionen och vid institutionen för 

barn- och ungdomspedagogik, specialpedagogik och vägledning. Institutionen 

för litteraturvetenskap och nordiska språk ansvarar för utbildningen inom 

huvudområdet drama- och teaterpedagogik (grundnivå). Statevetenskapliga 

institutionen ansvarar för utbildningen inom huvudområdet utbildningsledarskap 

(avancerad nivå). Fakultetsnämnden för lärarutbildning har ansvaret 

för utbildningen inom huvudområdet pedagogisk yrkesverksamhet (avancerad 

nivå). 

Forskarutbildningen i pedagogik här under samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden. 

Ansvaret för forskarutbildningen i pedagogiskt arbete ligger 

hos fakultetsnämnden för lärarutbildning. Inom fältet ämnesdidaktik ges 

forskarutbildning vid olika fakulteter. Fakultetsnämnden för lärarutbildning 

ansvarar för forskarutbildningen i biologididaktik, fysikdidaktik, kemididaktik 

och svenska med didaktisk inriktning. Forskarutbildningen i historia med 

didaktisk inriktning ligger under humanistisk fakultet. Forskarutbildningen i 

matematikdidaktik hör under teknisk-naturvetenskaplig fakultet. 

175

Grundnivå 

Drama- och teaterpedagogik 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 1 0,10 0 0,00 1 0,10 


Övriga 2 0,52 2 0,13 4 0,65 

Totalt antal 4 0,93 3 0,16 7 1,09 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 2 0,11 0 0,00 2 0,11 

Totalt antal 2 0,11 0 0,00 2 0,11 





Utbildning inom huvudområdet drama- och teaterpedagogik ges som fristående 

kurser och kan leda till kandidatexamen. Kurser ges också inom lärarutbildningen. 

Inom drama- och teaterpedagogik behandlas drama och teater 

både som konstnärligt uttryckssätt och som didaktiskt verktyg. 

Bedömning 


Tre disputerade tillsvidareanställda lärare, varav en docent, är aktiva i undervisningen. 

Två doktorander i litteraturvetenskap medverkar också. Lärarna 

har vetenskaplig meritering inom pedagogiskt arbete, idéhistoria och litteraturvetenskap. 

Tillgången på disputerade lärare är tillfredsställande, men deras 

kompetens utnyttjas i för liten utsträckning i undervisningen. 

De tillsvidareanställda lärarna är i varierande grad aktiva forskare, vilket 

bidrar till en forskande miljö där det också finns samarbete med andra forskningsmiljöer. 

Kurslitteraturen utgörs av vetenskapliga rapporter, artiklar och 

avhandlingar och är delvis skriven på engelska. Forskningsanknytningen är 

tillfredsställande och undervisnings- och examinationsformerna är utvecklande. 


Utbildningen är högskolemässig. Progressionen är tydlig. Studenterna ges i 

ökande utsträckning större ansvar. De tränas successivt i att förhålla sig kri- 

176

tiskt och analytiskt, och ett mindre självständigt arbete ligger före kandidatuppsatsen. 

Fördjupningen inom huvudområdet är säkerställd. 


Undervisning ges i form av laborativt arbete, föreläsningar och litteraturseminarier. 

Verksamhetsförlagda inslag förekommer. Examinationen innehåller 

både teoretiska och praktiska uppgifter. Forskningsanknytning och progression 

är säkerställda. 

Vilka ämnen som kan kombineras med huvudområdet regleras i examensordningen. 

Examensmålen är säkrade genom den lokala examensordningen, 

utbildningsplan och/eller kursplaner. Utbildningen innehåller ett flertal relevanta 

inslag om och för huvudområdets professionalisering. Utbildningen ger 

förutsättningar för studenterna att utveckla ett kritiskt och kreativt förhållningssätt. 

Yrkesrelevansen är tydlig. 


Pedagogik 






Professorer 1 0,01 0 0,00 1 0,01 

Docenter 1 0,02 3 0,38 4 0,40 


Övriga 12 7,38 6 3,70 18 11,08 

Totalt antal 18 9,11 15 5,58 33 14,69 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 4 1,20 5 1,10 9 2,30 

Totalt antal 6 1,75 5 1,10 11 2,85 






som kan leda till kandidat-, magister och masterexamen. Kandidatexamen i 

pedagogik kan också tas ut inom personalvetarprogrammet (180 högskolepoäng) 

och inom beteendevetarprogrammet med inriktning mot IT-miljöer (180 

högskolepoäng). Även inom personalvetarprogrammet kan magisterexamen i 

pedagogik tas ut. 

177

Bedömning 


Med en professor, fyra docenter och ytterligare tio disputerade lärare är tillgången 

på kompetenta tillsvidareanställda lärare tillfredsställande. Dock står 

den stora gruppen icke disputerade lärare för den största delen av undervisningen. 

I förhållande till institutionens storlek är den vetenskapliga produktionen 

låg. Antalet bidrag i ledande internationella sammanhang är lågt, men inte 

heller den övriga produktionen svarar enligt bedömargruppen mot vad man 

kan förvänta sig av en vetenskaplig miljö av denna storlek. Det förefaller som 

om institutionen under de senaste åren i stor utsträckning koncentrerat sig på 

sitt omfattande utbildningsuppdrag. 


De centrala delarna av huvudområdet täcks in i kursutbudet. Kursernas nivåbeteckning 

är adekvat och det finns en klar progression i kurslitteraturens 

sammansättning. B-nivån rymmer dock givet inkommet underlag inget uppsatsmoment. 

Den metodologiska träningen förefaller mångsidig i fråga om 

perspektiv och litteraturval. 


Kursplanerna är överlag tydliga och överensstämmelsen mellan lärandemål 

och examinationsformer är god. Examinationsformerna varierar och rymmer 

tydliga inslag av självständigt arbete i form av promemorior och uppsatser. 

Sammantaget är undervisning och examination utformade så att lärandemålen 

uppnås. 

Kvalitetssäkring sker på flera sätt. Riktlinjer för kursansvariga har utfärdats 

av institutionsstyrelsen. Studierektorerna svarar för den direkta kvalitetssäkringen 

och rapporterar vidare till relevanta organ. Rutiner för kvalitetssäkring 

är sammantaget väl utvecklade. 

178

Idrottspedagogik 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 1 0,10 0 0,00 1 0,10 


Övriga 6 4,14 12 7,18 18 11,32 

Totalt antal 7 4,24 16 8,23 23 12,47 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 3 2,30 1 1,00 4 3,30 

Totalt antal 3 2,30 1 1,00 4 3,30 





Utbildning inom huvudområdet idrottspedagogik ges i form av fristående 

kurser, som kan leda till kandidat-, magister och masterexamen. Det idrottsvetenskapliga 

programmet (180 högskolepoäng) leder till en kandidatexamen 

i idrottspedagogik. Även magisterexamen i idrottspedagogik kan tas ut inom 

det idrottsvetenskapliga programmet. 

Bedömning 


Lärarlaget utgörs av fem disputerade tillsvidareanställda lärare (varav en 

docentkompetent) och 18 adjunkter. Sammantaget är lärarkapacitet och -kompetens 

tillfredsställande på grundnivå. Däremot är den inte tillfredsställande 

på avancerad nivå. De disputerade lärarna deltar endast i liten utsträckning i 

undervisningen. 

Utbildningen ges i en miljö där samtliga lärare bedriver egen forskning. 

Lärarna medverkar också vid internationella konferenser. I utbildningen studeras 

idrottspedagogik utifrån olika vetenskapliga perspektiv och teoribildningar. 

Undervisningsformer och examinationsformer ger studenterna förutsättningar 

för att utveckla ett kritiskt förhållningssätt. Ambitionen är att 

studenter presenterar sina examensarbeten på forskningskonferenser. På avancerad 

nivå ska studenterna ta del av internationell litteratur. Sammantaget ges 

utbildningen inom en väl utvecklad akademisk miljö. 

179


På grundnivå är utbildningen högskolemässig. Utbildningsplanerna beskriver 

kursernas inbördes ordning på ett överskådligt sätt. Det finns klart formulerade 

mål för vad studenten ska kunna efter kursen och målen stegras genom 

utbildningen. Andelen engelsk litteratur ökar genom utbildningen liksom 

andelen internationella artiklar. På avancerad nivå är målen mer fördjupade. 

Kriterierna för bedömning av uppsatser på avancerad nivå är mer utvecklade 

än för uppsatser på grundnivå. 


En variation i examinationsformerna borgar för att kursmålen uppnås. Kurslitteraturen 

stödjer lärandet. Den har hög relevans med hög svårighetsgrad och 

är tillräcklig i sin omfattning på grundnivå. Däremot är den otillräcklig i sin 

omfattning på avancerad nivå och skulle kunna utökas genom ett tillägg av 

internationella artiklar. 

Examensarbetets placering på grundnivå regleras i utbildningsplanen, där 

det framgår hur huvudområden/ämnen kan kombineras. Den lokala examensordningen 

preciserar också kraven för att uppnå kandidatexamen respektive 

magisterexamen. Ämnet idrottspedagogik är brett och öppnar för en bred 

arbetsmarknad. Det idrottsvetenskapliga programmet förbereder också för 

forskarutbildning i ämnet. 

Kursvärderingarna presenteras i den samhällsvetenskapliga fakultetsnämndens 

programkommitté där studenter är representerade. Rutiner för fortbildning 

och akademisk meritering är utarbetade. 

180


Pedagogisk yrkesverksamhet 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 1 0,06 0 0,00 1 0,06 

Totalt antal 2 0,16 0 0,00 2 0,16 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 






Utbildning i pedagogisk yrkesverksamhet ges som fristående kurser och kan 

leda till en magisterexamen. Kurserna ges på distans med halvfarts studietakt 

och riktar sig huvudsakligen till lärare i grundskolan eller gymnasiet som har 

arbetat ett antal år. 

Bedömning 


Lärarstaben består av en disputerad lektor och en adjunkt, båda tillsvidareanställda. 

Därtill kommer en ämneslärare från en kommun. Ingen lärare med 

docentkompetens är knuten till utbildningen och därmed är lärarkapacitet 

och -kompetens inte tillfredsställande. 

Kurserna riktar sig till yrkesverksamma lärare. Också universitetets egna 

adjunkter kan läsa kurserna som kompetensutveckling. Utbildningens förhållande 

till lärarutbildningen är oklar. Det inkomna underlaget har inte medgivit 

någon bedömning av miljöns forskningsanknytning. 


Litteraturen täcker ett brett pedagogiskt och utbildningsvetenskapligt fält. 

Texterna är både på engelska och på svenska. Viss litteratur som vanligtvis 

brukar ingå på grundnivån ingår, men här finns också inslag av originalstudier 

och kvalificerad vetenskaplig litteratur. 

181


Verksamheten är liten och relativt nystartad. Det inkomna underlaget har inte 

medgivit någon bedömning av säkring av kursmål, examensmål och kvalitet. 

Bedömargruppen vill dock framhålla att kvalitetssäkringen inom pedagogik 

är väl utvecklad, och att det därmed är rimligt att anta att en liknande modell 

kommer att användas för pedagogisk yrkesverksamhet. 







Professorer 1 0,02 1 0,01 2 0,03 

Docenter 0 0,00 1 0,02 1 0,02 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 5 0,17 4 0,06 9 0,23 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 





Inom huvudområdet specialpedagogik ges utbildning som kan leda till magisterexamen. 

Efter speciallärarprogrammet (90 högskolepoäng) plus 30 högskolepoäng 

på fristående kurser kan studenterna ta ut magisterexamen. Dessa 

magisterkurser kan också, om examensfordringarna i övrigt uppfylls, användas 

i en masterexamen i specialpedagogik. 

Bedömning 


Inom utbildningen i specialpedagogik finns två professorer, en docent och sex 

disputerade lärare. Alla lärare är tillsvidareanställda. Generellt sett är alltså 

kraven på lärarnas kapacitet och kompetens uppfyllda. Ingen av lärarna med 

lägst docentkompetens har dock ämnet specialpedagogik som inriktning och 

lärarkårens kompetens i specifik mening måste därmed anses vara otillfredsställande. 

En stor del av undervisningen utförs av icke disputerade lärare. 

Utbildningen är forskningsanknuten. 

182


Utbildningen befinner sig på rätt nivå och det finns en progression inom 

utbildningen. Bedömargruppen efterlyser dock fler internationella titlar i litteraturlistan. 


Utbildningen ger förutsättningar för att bidra till kunskapsutvecklingen samt 

till självständigt arbete i kvalificerade sammanhang. 

Kursvärderingar utförs systematiskt och externa bedömare används för att 

säkerställa utbildningens kvalitet. Bedömarna anser att utbildningen i specialpedagogik 

har tillräckliga rutiner för kvalitetssäkring. 

Utbildningsledarskap 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 1 0,03 1 0,03 

Docenter 0 0,00 1 0,30 1 0,30 


Övriga 2 0,10 0 0,00 2 0,10 

Totalt antal 4 0,20 3 0,33 7 0,53 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 



Helårsprestationer (HPR) 4,25 2 6,25 


Utbildning i huvudområdet utbildningsledarskap ges i form av ett magisterprogram, 

som leder till magisterexamen. Utbildningen riktar sig särskilt till 

rektorer som följt rektorsutbildning och önskar en fördjupning på magisternivå. 

Bedömning 


Miljön är liten sett till antalet studenter och lärare. Fem disputerade och tillsvidareanställda 

lärare, varav en professor och en docent, är aktiva inom huvudområdet 

utbildningsledarskap. Kompetensen i lärargruppen är med andra ord 

183

genomgående hög och därmed tillfredsställande. Lärarna har utöver pedagogik 

ämnesmässig tillhörighet i statsvetenskap och sociologi. 

Flera av lärarna är etablerade internationella forskare inom området. Undervisningen 

sker i en kvalificerad akademisk miljö med internationella inslag. 

Lärarna har fått flera internationellt orienterade forskningsprojekt externt 

finansierade och etablerat internationella nätverk. Man har också knutits till 

den statliga befattningsutbildningen av rektorer. Miljöns forskningsanknytning 

är tillfredsställande. Litteraturen är aktuell, och de undervisande lärarna 

tillför kontinuerligt egen forskning till den. Man ordnar årligen en konferens 

om de vetenskapliga aspekterna av skolledarskap. Sammantaget framstår den 

akademiska miljön som mycket god. 


Undervisnings- och examinationsformerna framstår som konventionella: föreläsningar, 

seminarier, gruppövningar samt enskilda övningar och uppgifter. 

Arbetsformerna är anpassade efter kursmålen. Examinationsformerna fokuserar 

på litteraturstudier, närvarofrekvens, aktivt deltagande, skriftliga uppgifter 

samt opponentskap. Undervisnings- och examinationsformerna är tillfredsställande 

för vuxenundervisning även om de är något allmänt beskrivna. 

Förkunskapskraven är tydligt preciserade; här krävs både grundläggande 

högskoleexamen och tre års pedagogisk yrkesverksamhet för tillträde. I självvärderingen 

framhålls områdets nära relationer till forskarmiljöerna inom 

pedagogik, sociologi och statsvetenskap, men man har inte vidare preciserat 

möjligheterna att fortsätta studierna inom närliggande relevanta ämnen på 

forskarnivå. Sammantaget framstår nivå, progression och fördjupning inom 

huvudområdet som tillfredsställande. 


Sambandet mellan lärandemål och examinationsformer framgår, även om det 

är något allmänt formulerat. Säkringen av examensmålen och av utbildningens 

kvalitet är tillfredsställande. 

Programmet regleras av en lokal examensordning med allmänna och övergripande 

formuleringar av mål och krav för examen. Kursplanerna svarar 

mot dessa riktlinjer, till exempel om examensarbetets placering i programmet. 

Statsvetenskap, sociologi och pedagogik är de ämnen som i olika kombinationer 

kan ingå. Utbildningens yrkesrelevans är tydlig; speciellt gäller detta 

kopplingen till den statliga rektorsutbildningen. 

Även rutinerna för kvalitetsarbetet är ganska allmänt formulerade; de följer 

universitetets riktlinjer och genomförs i samråd med fakultets- och universitetsledning, 

samt även med kommunala skolchefer och utbildningsnämnder. 

184

Forskarnivå 

Pedagogik 






Professorer 1 0,20 1 0,35 2 0,55 

Docenter 2 0,39 1 0,25 3 0,64 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 6 0,77 5 0,72 11 1,49 






Professorer 2 0,02 2 0,15 4 0,17 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 2 0,02 2 0,15 4 0,17 









Forskarutbildningen i pedagogik ges vid pedagogiska institutionen. Inriktningen 

på doktorandernas arbete ligger inom eller nära institutionens forskningsprofiler. 

Till exempel behandlas utbildningens styrning och utvärdering, 

högskolepedagogik, genus och utbildning, arbetslivets pedagogik, idrottspedagogik, 

lärande och IT samt lärarutbildningsfrågor. 

Bedömning 


Forskarutbildningen i pedagogik engagerar två tillsvidareanställda professorer 

och tre docenter. Dessutom deltar fyra professorer från andra svenska och 

internationella universitet. Lärarkapacitet och -kompetens är därmed tillfredsställande. 

Liksom på grundnivå och avancerad nivå är lärarnas vetenskapliga produktion 

låg i förhållande till miljöns storlek. 


Avhandlingsarbetenas teman ligger inom ramen för huvudområdet. Forskarutbildningens 

upplägg är rimligt. 

185


Det samlade intrycket av inkommet underlag är att undervisning och examination 

är utformade så att forskarutbildningens examensmål uppnås. 







Professorer 2 0,65 5 0,60 7 1,81 

Docenter 7 0,62 1 0,12 8 1,06 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 16 1,91 9 0,80 25 3,59 






Professorer 5 0,32 11 0,42 16 0,74 

Docenter 1 0,07 3 0,24 4 0,31 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 10 0,52 17 0,81 27 1,33 









Umeå universitet är värd för den nationella forskarskolan i pedagogiskt arbete 

som inrättades 2001. Samverkande lärosäten inom den nationella forskarskolan 

är Linköpings universitet, Karlstads universitet, Örebro universitet, Högskolan 

Dalarna, Högskolan Kristianstad, Malmö Högskola och den tidigare 

Lärarhögskolan i Stockholm. Forskarutbildningens inriktning handlar om 

pedagogisk yrkesverksamhet och dess förutsättningar. 

Bedömning 


Miljön präglas av ett stort antal lärare som var och en har en låg tjänstgöringsgrad 

i utbildningen. Detta kan delvis förklaras av utbildningens behov av 

specialister med olika inriktningar och ämnesbakgrunder. Den vetenskapliga 

kompetensen i gruppen tillsvidareanställda lärare är mycket god (sju professorer, 

åtta docenter, tio övriga disputerade lärare). Sammantaget är lärarkapacitet 

och -kompetens tillfredsställande. 

186

Handledningsuppdraget per handledare är omfattande, men flera doktorander 

får också handledning inom ramen för den nationella forskarskolan i 

pedagogiskt arbete. 

Verksamheten är i stor utsträckning decentraliserad och de runt femtio 

doktoranderna verkar i olika miljöer vid olika lärosäten. Detta gör miljön 

svårbedömd. Dock kan man konstatera att forskarskolan har en gemensam 

seminarieverksamhet, och det stora antalet examina (tjugu doktorander har 

disputerat och ytterligare fem avlagt licentiatexamen) indikerar att forskarutbildningen 

ger goda resultat. 


Antagning till forskarutbildningen i pedagogiskt arbete förutsätter både lärarexamen 

och minst två års pedagogisk yrkesverksamhet. Det sistnämnda kravet 

motiveras genom utbildningens praxisnära karaktär. Studieplanen är detaljerad 

rörande villkor för antagning, kurser och handledning. 

Tematiken för avhandlingarna är relevant i förhållande till huvudområdets 

inriktning. 


Studieplanen är tydliga och informativa. Fakultetsnämnden har följt doktoranderna 

efter disputation. Resultaten av denna uppföljning pekar på en god 

yrkesrelevans och anställningsbarhet i utbildningen. 

Sammantaget är kvalitetssäkringen för utbildningen tillfredställande. 

187

Biologididaktik 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,05 0 0,00 1 0,05 








professorer 0 

Forskarutbildning en i biologididaktik ges sedan 2003. Doktoranderna är placerade 

vid institutionen för matematik, teknik och naturvetenskap. Utbildningen 

bedrivs i samarbete med den nationella forskarskolan i naturvetenskapernas 

och teknikens didaktik, vilken har Linköpings universitet som värd. 

Sedan 2004 har utbildningen haft en doktorand, som fortfarande bedriver 

sina studier. 

Bedömning 


Enligt den allmänna studieplanen ska varje forskarstuderande ha minst två 

handledare. I inkommet underlag uppges emellertid endast en kvinnlig lektor 

med inriktning mot pedagogiskt arbete/biologi ha varit verksam inom 

utbildningen 2007. Därmed är handledarkapacitet och -kompetens inte tillfredsställande. 

Man kan knappast tala om någon specifik akademisk miljö för denna forskarutbildning. 

Den studerande förväntas ansluta sig till andra vetenskapliga 

seminariemiljöer, såsom institutionen för matematik, teknik och naturvetenskap 

och den nationella forskarskolan i naturvetenskapernas och teknikens 

didaktik, den senare miljön geografiskt helt separerad från Umeå. Det torde 

188

vara svårt att inom den aktuella miljön åstadkomma stimulerande, kritiska 

och vetenskapliga diskussioner som skulle kunna vara av betydelse för ämnesområdets 

utveckling. 

Det faktum att det finns andra vetenskapliga seminariemiljöer inom det 

naturvetenskapliga området, kan inte tas som en garanti för att doktoranderna 

söker sig till dessa. Det årligen återkommande forskarutbildningsinternatet, 

som fakultetsnämnden för lärarutbildning anordnar, är ett mycket bra inslag, 

liksom att doktoranderna stimuleras att delta i den nationella forskarskolans 

och genusforskarskolans seminarie- och internatverksamhet, men detta kan 

inte ersätta den spontana vetenskapliga vardagsdiskussionen. 


Inkommet underlag medger inte någon bedömning av vilka kurser den studerande 

haft möjlighet att läsa och därmed faller också möjligheten att bedöma 

progressionen. Kursdelen kan också vara så liten som 60 högskolepoäng, även 

om normalfallet sägs vara 90 av totalt 240 högskolepoäng. Å ena sidan kan 

denna flexibilitet framstå som sympatisk. Å andra sidan måste den uppfattas 

som ett hot dels mot den ämnesmässiga profileringen, dels mot allmänna 

forskarutbildningsmål som nås genom kurser i vetenskapsteori, metod- och 

analystekniker. 

Av kurspoängen ska minst 45 högskolepoäng vara relevanta biologi- och 

didaktikkurser på forskarutbildningsnivå. 


Inkommet underlag medger inte någon särskild bedömning. 

189

Fysikdidaktik 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 1 0,05 1 0,05 

Docenter 2 0,07 0 0,00 2 0,07 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 3 0,09 2 0,36 5 0,45 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 









Forskarutbildningen i fysikdidaktik ges sedan 2003. Doktoranderna är placerade 

vid institutionen för fysik. Utbildningen har fyra doktorander, varav två 

är finansierade av SIDA, en är knuten till genusforskarskolan och en doktorand 

till nationella forskarskolan i naturvetenskapernas och teknikens didaktik. 

Bedömning 


I fysikdidaktik har totalt tre lärare uppgivits vara verksamma, en manlig professor 

i pedagogiskt arbete, en kvinnlig docent i fysikdidaktik och en kvinnlig 

lektor i pedagogiskt arbete. Lärarkapacitet och -kompetens är tillfredsställande. 

Det finns fyra doktorander sedan 2005. Inget tyder på att dessa fyra ”hålls 

samman” i något gemensamt fysikdidaktiskt forum. I absolut mening finns 

det ingen anledning att tvivla på kvalitén i de akademiska miljöer som doktoranderna 

i fysikdidaktik erbjuds, men didaktikdoktoranderna måste utgöra en 

minoritet i dessa miljöer. Det faktum att det finns ”andra” vetenskapliga seminariemiljöer 

inom det naturvetenskapliga området (Institutionen för fysik, 

Institutionen för matematik, teknik och naturvetenskap samt Genusforskar- 

190

skolan och den nationella forskarskolan i naturvetenskapernas och teknikens 

didaktik) kan heller inte tas som en garanti för att doktoranderna söker sig till 

dessa. Det är ingen tvekan om att det handlar om forskningsintensiva miljöer, 

men vilken plats och vilket utrymme doktorander med didaktikinriktning får 

ta i dessa är omöjligt att bedöma. Det årligen återkommande forskarutbildningsinternatet, 

som fakultetsnämnden för lärarutbildning, anordnar är ett 

mycket bra inslag, liksom att doktoranderna stimuleras att delta i två forskarskolors 

seminarie- och internatverksamhet, men detta kan naturligtvis inte 

ersätta den spontana vetenskapliga vardagsdiskussionen. 


Inkommet underlag medger inte någon bedömning av vilka kurser den studerande 

haft möjlighet att läsa och därmed faller också möjligheten att bedöma 

progressionen. Uppgifter om proportioner mellan ämneskurser och didaktiska 

kurser saknas. 

Av studieplanen för fysikdidaktik framgår att fysikdidaktik tillämpar ett 

flexibelt spann inom vilket handledare och doktorand bestämmer vilka proportioner 

kursdel respektive avhandlingsdel ska ha. Å ena sidan kan denna 

flexibilitet framstå som sympatisk. Å andra sidan måste den uppfattas som ett 

hot dels mot profileringen, dels mot allmänna forskarutbildningsmål som nås 

genom kurser i vetenskapsteori, metod- och analystekniker. 


I den reviderade allmänna studieplanen för fysikdidaktik har man valt att 

citera högskoleförordningens mål och i anslutning till detta formulerat egna 

lärandemål för utbildningen inom samma dimensioner. Flera av dessa mål 

säkras företrädesvis genom prestationer i samband med avhandlingsarbetet, 

men på vilket sätt beskrivs inte. 

Det finns ingen redovisning som direkt kan hänföras till säkring av hela 

forskarutbildningens kvalitet. 

191

Kemididaktik 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 1 0,05 1 0,05 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,02 1 0,05 2 0,07 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 








professorer 18 

Forskarutbildningen i kemididaktik ges sedan 1998. Doktoranderna är placerade 

vid institutionen för matematik, teknik och naturvetenskap eller vid 

institutionen för kemi. Utbildningen bedrivs i samarbete med nationella forskarskolan 

i naturvetenskapernas och teknikens didaktik, vilken har Linköpings 

universitet som värd. 

Bedömning 


Inom utbildningen var totalt två lärare verksamma under 2007, en manlig professor 

i kemi och en kvinnlig lektor i pedagogiskt arbete/naturvetenskapernas 

didaktik. Lärarkapacitet och -kompetens är otillfredsställande. 

Trots att forskarutbildningen i kemididaktik startades redan 1998, finns 

det inget som tyder på att utvecklingen har gått mot en tydligare profilering, 

en aktivare rekrytering och/eller en fastare organisation. Umeå som lärosäte 

erbjuder en rad stimulerande forskningsmiljöer, som de aktuella doktoranderna 

kan komma i åtnjutande av om de skulle vilja. Gör man däremot en mer 

avgränsad bedömning är det tveksamt om det finns den kritiska massa som är 

förutsättningen för en stimulerande akademisk miljö. Det faktum att det finns 

”andra” vetenskapliga seminariemiljöer inom det naturvetenskapliga området, 

192

kan heller inte tas som en garanti för att doktoranderna söker sig till dessa. 

Det årligen återkommande forskarutbildningsinternatet, som fakultetsnämnden 

för lärarutbildning anordnar är ett mycket bra inslag, liksom att doktoranderna 

stimuleras att delta i seminarie- och internatverksamhet arrangerade 

av den nationella forskarskolan i naturvetenskapernas och teknikens didaktik 

och Genusforskarskolan, men detta kan naturligtvis inte ersätta den spontana 

vetenskapliga vardagsdiskussionen. 


Inkommet underlag ger ingen information om vilka kurser den studerande 

haft möjlighet att läsa och därmed faller också möjligheten att göra bedömningar 

i termer av progression. 

Av studieplanen framgår att kemididaktiken tillämpar ett flexibelt spann 

inom vilket handledare och doktorand bestämmer vilka proportioner kursdel 

(minst 60 högskolepoäng) respektive avhandlingsdel (150 högskolepoäng) ska 

ha. Å ena sidan kan denna flexibilitet framstå som sympatisk. Å andra sidan 

måste den uppfattas som ett hot dels mot profileringen, dels mot allmänna 

forskarutbildningsmål som nås genom kurser i vetenskapsteori, metod- och 

analystekniker. 


I den reviderade allmänna studieplanen för kemididaktik har man valt att 

citera högskoleförordningens mål och i anslutning till detta formulerat egna 

lärandemål för utbildningen. Flera av dessa mål säkras företrädesvis genom 

prestationer i samband med avhandlingsarbetet, men på vilket sätt beskrivs 

inte. 

Kraven på doktorsavhandlingen är tydliga. En sammanläggningsavhandling 

ska bestå av fyra uppsatser, som bedöms kunna antas för publicering, samt 

en sammanläggningsdel. 

193

Matematikdidaktik 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 1 0,16 1 0,16 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,03 2 0,21 3 0,24 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 





Doktorsexamina 0 




Forskarutbildningen i matematikdidaktik har funnits sedan 1994. Doktoranderna 

är placerade vid institutionen för matematik och matematisk statistik. 

Matematiklärande är ett av Umeå universitets prioriterade forskningsområden 

och en institutionsövergripande centrumbildning, Umeå forskningscentrum 

för matematikdidaktik, samlar forskare och doktorander inom området. Två 

doktorander är antagna till utbildningen. 

Bedömning 


Tre lärare är verksamma inom utbildningen, en professor och en lektor (båda 

män) i matematikdidaktik samt en kvinnlig lektor i pedagogiskt arbete/matematikdidaktik. 

Även om lärarkåren besitter en reell kompetens uppfylls inte 

kravet på en professor och en docent inom forskarutbildningen. Lärarkapacitet- 

och kompetens kan därmed inte sägas vara tillfredsställande. 

Tack vare den institutionsövergripande centrumbildningen i matematiklärande 

finns ett gemensamt forum för seminarier och vetenskapliga diskussioner. 

Därtill tillkommer ett antal doktorander inom pedagogiskt arbete som 

bedriver sitt avhandlingsarbete inom området matematikdidaktik. I övrigt 

194

deltar de forskarstuderande i vetenskapliga seminarier vid sina respektive institutioner. 

Forskarutbildningen har en lokal profil operationaliserad via centrumbildningen, 

där även ämnesdidaktisk forskning pågår. Jämfört med övriga ämnesdidaktiska 

forskarutbildningar vid Umeå universitet framstår matematikdidaktiken 

därför som mest etablerad och förutsättningarna för driften bättre. 

Man har en samlad akademisk miljö som utgör den kritiska massa som varje 

doktorand är beroende av, man har haft och har lärare och handledare med 

rätt kompetens. 


Kursdelen i utbildningen kan omfatta 90–120 högskolepoäng. Av dessa måste 

minst 30 vara allmänutbildning i matematik, företrädesvis bestående av kurser 

med anknytning till skolväsendets innehåll. I en tidigare studieplan ges 

exempel på vilken typ av kurser det handlar om. I nu gällande studieplan ges 

exempel på kurser som doktoranden kan läsa utöver de allmänna matematikkurserna, 

och för en doktorand med lärarbakgrund handlar det om en progression 

jämfört med grundutbildningen. 

Kursdelen i forskarutbildningen består av minst 90 högskolepoäng och 

doktorsavhandlingen av minst 120 högskolepoäng. 

Utbildningen har en tydlig ämnesdidaktisk inriktning som tyder på progression. 

Dock kan andelen kurspoäng variera mellan olika doktorander, vilket 

även när det gäller matematikdidaktiken gör bedömningen av progression 

och djup osäker. 


Inkommet underlag medger inte någon bedömning. 

195

Historia med didaktisk inriktning 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 1 0,20 1 0,20 

Docenter 1 0,02 0 0,00 1 0,02 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,02 1 0,20 2 0,22 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 1 0,05 1 0,05 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 1 0,05 1 0,05 



Heltidsekvivalenter (studietakt) 0 1,3 1,3 






Forskarutbildningen i historia med didaktisk inriktning ges sedan 2001. Doktoranderna 

är placerade vid institutionen för idé- och samhällsstudier (tidigare 

historiska studier). Två doktorander är antagna till utbildningen. 

Bedömning 


Miljön är liten sett till antal lärare och doktorander. Två tillsvidareanställda 

lärare, en professor och en docent, är aktiva i miljön. Professorn har en inriktning 

mot historia samt didaktiska frågor. Docenten är pedagog med inriktning 

mot värdegrunds- och genusfrågor, men kan inte betraktas som en utpräglad 

didaktiker. Sammantaget är den generella lärarkapaciteten och -kompetensen 

tillfredsställande, men det råder en viss tvekan om tillräcklig historiedidaktisk 

kompetens finns tillgänglig i miljön. 

Doktoranderna i historia med didaktisk inriktning har seminarier med 

institutionens doktorander i historia och idéhistoria. Det finns tre doktorander 

med historiedidaktiska avhandlingsarbeten vid Institutionen för idé och samhällsstudier. 

Därtill kommer ett nationellt nätverk för historiedidaktik som 

regelbundet ordnar konferenser där doktoranderna erbjuds att delta. 

196


Kurser i teori, metod och forskningsetik om vardera 7,5 högskolepoäng är obligatoriska. 

Därtill kommer 45 högskolepoäng i valfria kurser, som väljs i samråd 

med handledare. Inkommet underlag har inte medgivit någon fullständig 

bedömning av fördjupning och progression i den valfria kursdelen. 


Inkommet underlag medger inte någon särskild bedömning av säkringen av 

examensmålen. 

Svenska med didaktisk inriktning 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 1 0,04 1 0,04 

Docenter 1 0,04 0 0,00 1 0,04 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,04 1 0,04 2 0,08 





ekvivalenter 

A H A H A H 

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 



Heltidsekvivalenter (studietakt) 0 1 1 






Forskarutbildningen i svenska med didaktisk inriktning ges sedan 2003. Doktoranderna 

är placerade vid institutionen för kultur och medievetenskaper 

(litteraturvetenskap) eller vid institutionen för språkstudier (nordiska språk). 

Utbildningens profil gör det möjligt för doktoranden att i sitt val av avhandlingsämne 

inrikta sig ett språkligt, litterärt eller didaktiskt alternativ. 

197

Bedömning 


Miljön är liten sett till lärare och studenter. Två lärare, en professor och en 

docent, är aktiva i handledning och undervisning. Lärarna har litteraturvetenskap 

samt pedagogiskt arbete som ämnesmässiga hemvister, och båda har 

en utpräglat didaktisk inriktning i sin egen forskning. Lärarkapacitet och 

- kompetens är tillfredsställande. Under 2007 disputerade en doktorand som 

tillhört den nationella forskarskolan svenska med didaktisk inriktning. Under 

2003–2007 har ingen doktorand antagits. 

För en omgivande akademisk miljö hänvisas den studerande till de vetenskapliga 

seminariemiljöerna vid institutionen för kulturvetenskaper, institutionen 

för språkvetenskaper samt vid den nationella forskarskolan i svenska 

med didaktisk inriktning och det nationella nätverket för svenska med didaktisk 

inriktning som leds från Umeå universitet. Sett ur detta vidare perspektiv 

är det ingen tvekan om att en rad stimulerande forskarmiljöer finns i anslutning 

till huvudområdet. Sammantaget är det dock tveksamt om det finns den 

kritiska massa av lärare och doktorander med likartad inriktning som karaktäriserar 

en stimulerande akademisk miljö. 


Forskarutbildningen i svenska med didaktisk inriktning har en kursdel omfattande 

90 högskolepoäng och en avhandlingsdel om 150 högskolepoäng. Studieplanen 

preciserar utförligt innehållet i kursdelen. Kursdelen domineras av 

ämneskurser men här ingår också en kurs i teori och metod. Inkommet underlag 

indikerar att man strävar efter en innehållslig bredd, medan progressionen 

i teori och metodmomenten inte är påtaglig. 


Inkommet underlag har inte medgivit någon bedömning av hur utbildningens 

kvalitet säkras. 

198

Uppsala universitet 

Utbildning i huvudområdet didaktik (grundnivå och avancerad nivå) bedrivs 

vid institutionen för didaktik. Också huvudområdet specialpedagogik (avancerad 

nivå) hör till denna institution. Utbildning inom huvudområdet pedagogik 

(grundnivå och avancerad nivå) ges vid institutionen för pedagogik. 

Även utbildning i huvudområdet ledarskap med inriktningarna skolledarskap 

och ledarskap i trossamfund (avancerad nivå) bedrivs vid pedagogiska institutionen. 

Forskarutbildningen i pedagogik hör till samhällsvetenskaplig fakultet. 

Forskarutbildningen i didaktik och forskarutbildningen i utbildningssociologi 

ligger under utbildningsvetenskaplig fakultet. 

Tillsammans ingår pedagogiska institutionen, institutionen för didaktik 

samt institutionen för utbildning, kultur och medier i en paraplyorganisation 

kallad Pedagogicum. 


Didaktik 






Professorer 1 0,10 1 0,20 2 0,30 

Docenter 0 0,00 1 0,70 1 0,70 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,10 3 1,60 4 1,70 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 1 0,10 1 0,10 






Inom huvudområdet didaktik ges utbildning i form av fristående kurser, som 

kan leda till kandidat- och magisterexamen. Ett masterprogram i utbildnings- 

199

vetenskap med inriktning mot didaktik leder till magisteroch masterexamen. 

Bedömning 


Två professorer, en docent och ytterligare två disputerade lärare är aktiva i 

undervisningen. Lärarkapacitet och -kompetens är därmed tillfredställande. 

På grundnivå sker forskningsanknytning främst genom valet av kurslitteratur 

och genom att lärarna använder exempel från egen forskning. På avancerad 

nivå är forskningsanknytningen starkare genom att forskare deltar i 

undervisningen i egenskap av forskare. Det vetenskapliga förhållningssättet 

tränas genom reflekterat skrivande, seminarie- och gruppdiskussioner och examinationsformer. 

Forskningsanknytningen i masterprogrammet framträder 

på olika sätt. Utbildningen sker i nära anslutning till institutionens forskare 

och forskarutbildning. Dessutom hålls nära kontakt med andra verksamheter 

i form av inbjudna föreläsare och företrädare för olika projekt. 

Sammantaget bedöms den akademiska miljön som mycket god. 


Kurserna på avancerad nivå fokuserar allmän- och ämnesdidaktisk forskning 

och forskningsmetodisk utveckling. Den efterhand fördjupande vetenskapliga 

inriktningen är tydligt beskriven i kursplanerna. Vidare syns den teoretiska 

ambitionen i kraven på studenternas förmåga att urskilja och formulera 

utbildningsvetenskapliga problem inom det didaktiska fältet, och att välja och 

använda adekvata metoder för att lösa forskningsproblem. Som ett led i progressionen 

finns också en strävan att jämsides med ämnesdidaktisk fördjupning 

gå vidare för att behandla specialpedagogiska frågor inom exempelvis 

matematik och svenska. Masterprogrammet består dels av obligatoriska kurser, 

dels av valbara fördjupningskurser i vilka de studerande får möjlighet att 

specialisera sig utifrån specifika intresseområden. 


Lärandemålen är säkrade genom att undervisningen bedrivs på ett mångsidigt 

sätt och att examinationsformerna är väl anpassade till innehållet. Uppsatsarbetets 

kvalitet säkras på samtliga nivåer genom seminarier och examination. 

Mastersprogrammet är forskningsanknutet och orienterat mot vetenskaplig 

fördjupning, men rymmer också yrkesrelevanta inslag. I programmet ingår 

flera kurser som är relevanta för studenternas framtida arbete inom utbildningssektorn. 

200

Pedagogik 






Professorer 3 0,25 0 0,00 3 0,25 

Docenter 1 0,18 0 0,00 1 0,18 


Övriga 1 0,55 3 0,48 4 1,03 

Totalt antal 9 2,33 3 0,48 12 2,80 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 4 0,45 0 0,00 4 0,45 

Totalt antal 6 0,75 2 0,25 8 1,00 





I Uppsala har huvudområdet pedagogik två profiler. På grundnivå ges utbildning 

med allmänpedagogisk profil dels i form av fristående kurser, som kan 

leda till kandidatexamen; dels inom det beteendevetenskapliga programmet 

(180 högskolepoäng), där studenterna kan ta ut en kandidatexamen. Utbildning 

i pedagogik med inriktning mot personalutveckling ges på grundnivå 

som fristående kurser samt inom ramen för programmet personal och arbetsliv 

(180 högskolepoäng). På avancerad nivå ges fristående kurser inom båda 

inriktningarna, som kan leda till magisteroch masterexamen. 

Bedömning 


Majoriteten av lärarna på grundnivå och avancerad nivå är disputerade. Tillgången 

på kompetenta lärare är tillfredställande, även om ungefär en tredjedel 

av undervisningen utförs av icke disputerade lärare. 

Publikationsförteckningarna visar att lärarna är aktiva forskare. Utbildningen 

inom huvudområdet pedagogik sker i en miljö som är utpräglat forskande. 

Utbildningen är forskningsanknuten. Sammantaget är den akademiska 

miljön god. 


Utbildningen på grundnivå ligger på högskolemässig nivå. Progressionen syns 

i kursplanernas mål- och innehållsbeskrivningar, som efterhand blir mer krävande. 

På avancerad nivå sker en fördjupning kring exempelvis pedagogiska 

201

teorier och aktiviteter utifrån historiska, filosofiska och kulturella kontexter. 

Kurslitteraturen blir mer specialiserad. Inslaget av engelskspråkig litteratur 

ökar successivt. Sammantaget är utbildningens progression och fördjupning 

god. 


Lärandemålen är säkrade i kurser och examination. Uppsatsarbetets kvalitet 

säkras på samtliga nivåer genom seminarier och examination. 

Flera kurser på grundnivå och avancerad nivå är vetenskapsteoretiskt och 

forskningsmetodiskt fokuserade. Till denna del förbereder kurserna på avancerad 

nivå på ett adekvat sätt för vetenskaplig kommunikation. I andra kurser 

däremot är yrkesrelevansen mer framträdande. Helhetsbilden är att kurserna, 

utifrån en vetenskaplig grund, bidrar till att utveckla kunskaper och färdigheter 

som ger förutsättningar för ett självständigt yrkesarbete. 

Studenternas kursvärderingar redovisas i verksamhetsberättelserna och på 

detta sätt kommuniceras resultaten till fakultetsledningen. Detta upplägg följer 

de riktlinjer som gäller för universitetet som helhet. Även i lärarkollegiet tas 

kvalitetsfrågor upp till regelbunden diskussion. 








Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 1 0,80 1 0,80 


Övriga 4 3,20 0 0,00 4 3,20 

Totalt antal 4 3,20 1 0,80 5 4,00 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 1 0,05 1 0,05 2 0,10 

Totalt antal 1 0,05 1 0,05 2 0,10 





Inom huvudområdet specialpedagogik ges ett magisterprogram på halvfart, 

där studenterna kan ta ut en magisterexamen. Även fristående kurser leder 

202

till magisterexamen. Huvudområdet beskrivs som tvärvetenskapligt, och vid 

institutionen för didaktik står kopplingen mellan specialpedagogik och didaktik 

i fokus. 

Bedömning 


Ingen professor undervisar inom huvudområdet. Gruppen tillsvidareanställda 

lärare består av en manlig lektor med docentkompetens samt fyra kvinnliga 

icke disputerade lärare. Därmed framstår lärarkapacitet och -kompetens som 

otillfredsställande. En stor del av undervisningen utförs av icke disputerade 

lärare. 

Endast en av lärarna finns representerad i publikationsförteckningen. 

Utbildningen innehåller en kurs i specialpedagogikens teori och metod. Litteraturen 

rymmer också en bredd av olika teoretiska inriktningar. Således 

framträder forskningsanknytningen i kurslitteraturen, som även rymmer 

internationella titlar. 


Nivån är adekvat vilket framgår i kursplaner och litteratur. Progressionen 

framträder genom gradvis ökande krav på självständigt arbete, och förmåga 

att tillämpa förvärvade kunskaper. Utbildningen rymmer ett brett spektrum 

av olika aspekter och inriktningar inom det specialpedagogiska fältet, och 

möjligheter finns att välja fritt bland dessa finns. 


I kursmålen finns en stark koppling till examensmålen för magisterexamen. 

Inslag av självständigt arbete med en tydlig yrkesrelevans ingår. 

Kontinuerliga utvärderingar under, och efter genomförda kurser utgör en 

del av kvalitetssäkringen. Kurserna utvecklas utifrån dessa utvärderingar, men 

också med hänsyn till hur institutionens forskning utvecklas. Kvalitetssäkring 

finns och arbetet är sammantaget tillfredställande. 

203

Ledarskap med inriktningarna skolledarskap och ledarskap i 

trossamfund 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 2 0,13 2 0,13 

Totalt antal 2 0,25 2 0,13 4 0,38 






Professorer 0 0,00 1 0,20 1 0,20 

Docenter 0 0,00 1 0,05 1 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,70 3 0,32 4 1,02 





Magisterprogrammet i ledarskap med inriktningarna skolledarskap respektive 

ledarskap i trossamfund är nyinrättat vid Uppsala universitet från höstterminen 

2007. Skillnaderna mellan de två inriktningarna, som till stor del bedrivs 

som distansutbildning, är mycket liten. Bedömargruppen anser sig inte vara 

sakkunnig för den delkurs, pastoralsociologi, som skiljer inriktningen mot 

trossamfund från inriktningen mot skola och lämnar därför granskningen av 

denna kurs åt sidan. 

Bedömning 


En visstidsanställd professor, en visstidsanställd docent och fyra övriga disputerade 

lärare medverkar i utbildningen. Endast två av lektorerna är tillsvidareanställda. 

Lärarkapacitet och - kompetens är därmed otillfredsställande. Man 

kan också notera att även om lärarnas forskningsområden är relevanta är det 

bara den adjungerade professorn som har bedrivit ledarskapsforskning. 

Utbildningen äger rum i en miljö där det finns en lång tradition av akademisk 

skolledarutbildning och skolledarforskning. I dag är forskningsmiljön 

i mindre utsträckning inriktad på skolledning och skolledarskap per se. 

De mest närliggande forskningsområdena med relevans för skolledarskap är 

utbildningspolicy och skolans styrning. Lärarna är aktiva forskare inom dessa 

och andra områden. Utbildningens forskningsanknytning kommer till uttryck 

primärt genom kurslitteraturen. Undervisningsformerna balanserar mellan 

204

traditionella föreläsningar och deltagarnas självständiga arbeten som framförallt 

består av litteraturläsning. Undervisningen bedrivs delvis på distans. 


Examensarbetet ligger på en högre nivå än kandidatexamen. Litteraturlistorna 

upptar relevant och aktuell litteratur som speglar olika perspektiv och 

infallsvinklar. Litteraturen har dock inte i särskilt hög grad hämtats från det 

internationella fältet. 

Programmets inre progression är god. Det syftar explicit till att ge deltagarna 

behörighet att antas till forskarutbildning. 

Säkring av kursmål, examensmål och utbildningens kvalitet. 

Utifrån magisterprogrammets lärandemål, innehåll, arbetsformer och examinationsformer 

förefaller utbildningen rimlig och konsekvent. 

Examinationsformerna är inte bara kunskapskontrollerande, utan även 

pedagogiska till art och form. Programmen innehåller väsentliga moment 

där deltagarnas självständiga arbete står i förgrunden. Dessa moment följs upp 

av såväl diskussioner inom deltagargruppen som av lärarnas kommentarer och 

kritik. Detta får betraktas som en konstruktiv vuxenpedagogisk strategi, som 

ger en grund för kommande yrkesmässigt arbete. Ambitionerna för utbildningens 

yrkesrelevans är högt satta och yrkesanknytningen får bedömas som 

god. Däremot är utbildningens anknytning till internationell kunskapsbildning 

svag, vilket bland annat framgår av att andelen engelskspråkig litteratur 

genomgående är låg. 

205

Forskarnivå 

Didaktik 






Professorer 2 0,00 3 0,00 5 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 2 0,00 3 0,00 5 0,00 






Professorer 1 0,08 1 0,04 2 0,12 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 2 0,12 4 0,24 6 0,36 









Forskarutbildningen i didaktik bedrivs vid institutionen för didaktik. Utbildningen 

är främst inriktad mot studier av olika lärande och undervisningspraktiker 

och mot dessas förutsättningar och villkor. Samarbete sker med forskarutbildningarna 

i pedagogik och utbildningssociologi. 

Bedömning 


I miljön finns fem tillsvidareanställda professorer. Tillgången på kompetenta 

lärare är därmed tillfredsställande. Professorernas handledningsinsatser tycks 

dock vara obefintliga. 

Publikationsförteckningarna visar att lärarna är aktiva forskare. Forskning 

och forskarutbildning är väl förankrade i internationell forskning, vilket bland 

annat syns i engagemanget i olika internationella konferenser och symposier 

där man även är värd. Många doktorander skriver också sammanläggningsavhandlingar 

med internationella referee-granskade tidskrifter som bas. Seminarieverksamheten 

är gemensam för didaktik, pedagogik och utbildningssociologi 

samt för två andra institutioner och utgör navet i forskarutbildningen. 

206


Kurserna på forskarnivå är gemensamma för didaktik, pedagogik och utbildningssociologi. 

Valfria kurser väljs i samråd mellan handledare och doktorand. 

Nivån, progressionen och fördjupningen är sammantaget tillfredsställande. 


I studieplanen stadgas att avhandlingsmanus ska granskas vid ett eller flera 

forskningsseminarier. Studierektorn i didaktik ansvarar för planering, genomförande 

och uppföljning av utbildningen. Sammantaget bedöms en säkring av 

examensmål och utbildningens kvalitet ske. 

Pedagogik 






Professorer 3 0,30 3 0,39 6 0,69 

Docenter 2 0,10 0 0,00 2 0,10 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 5 0,40 3 0,39 8 0,79 






Professorer 0 0,00 1 0,02 1 0,02 

Docenter 0 0,00 1 0,02 1 0,02 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 2 0,04 2 0,04 









Forskarutbildning i pedagogik bedrivs vid pedagogiska institutionen. Utbildningens 

profil präglas av institutionens fyra forskningsmiljöer: forskning om 

högre utbildning, forskning i utbildningspolitik och pedagogisk filosofi, studier 

av barndom, lärande och identitet samt studier om sociala praktiker. Samarbete 

sker med forskarutbildningarna i didaktik och utbildningssociologi. 

207

Bedömning 


Med sex professorer och två docenter, alla tillsvidareanställda, är lärarkapacitet 

och -kompetens tillfredställande. 

Publikationsförteckningarna visar att lärarna är aktiva forskare. 

Forskning och forskarutbildning är väl förankrade i den internationella 

forskningsfronten, bland annat genom att fungera som värd för internationella 

konferenser och symposier. Många av doktoranderna i pedagogik skriver 

också sina sammanläggningsavhandlingar med internationella publikationer 

i referee-tidskrifter som bas. I miljön är olika seminerier en central del av 

verksamheten. Ett exempel är det högre seminariet i didaktik, pedagogik och 

utbildningssociologi som är gemensamt för institutionen för didaktik och för 

två andra institutioner. Sammantaget är den akademiska miljön god. 


Doktorsavhandlingen omfattar 150 högskolepoäng och kurserna 90 högskolepoäng, 

varav 60 högskolepoäng består av valfria kurser. Andelen valfria kurser, 

som är gemensamma för forskarutbildningarna i didaktik, pedagogik och 

utbildningssociologi, är således stor, men motiverad och ändamålsenlig. Kurserna 

väljs i samråd med handledaren. 


I studieplanen stadgas att avhandlingsmanuskript ska läggas fram vid ett eller 

flera forskningsseminarier före disputationen. 

Studierektorn för forskarutbildning i didaktik ansvarar för planering, 

genomförande och uppföljning av utbildningen. Sammantaget bedöms en 

säkring av examensmål och utbildningens kvalitet ske. 

208

Utbildningssociologi 






Professorer 1 0,00 3 0,20 4 0,20 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,00 4 0,30 5 0,30 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 1 0,10 0 0,00 1 0,10 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,10 1 0,10 2 0,20 









Forskarutbildningen i utbildningssociologi bedrivs vid institutionen för utbildning, 

kultur och medier. Forskarutbildningsmiljön är mångvetenskaplig och 

samverkar med företrädare för andra humanistiska och samhällsvetenskapliga 

ämnen. Samarbete sker med forskarutbildningarna i pedagogik och didaktik. 

Bedömning 


Med fyra tillsvidareanställda professorer är utbildningens lärarkapacitet och 

-kompetens tillfredsställande. 

Lärarna är aktiva forskare och är aktiva i såväl nationella som internationella 

sammanhang. De två doktoranderna har möjlighet att delta i det aktiva 

forskarseminariet som drivs i anslutning till forskningsgruppen för utbildnings- 

och kultursociologi. Forskarutbildningen är samordnad med forskarutbildningarna 

i didaktik och pedagogik i form av ett gemensamt högre seminarium. 

Ett nära samarbete finns också med den nationella forskarskolan i 

utbildningshistoria vid Uppsala universitet. 

209


Fördelningen mellan kursdel (90 högskolepoäng) och avhandlingsdel (150 högskolepoäng) 

är rimlig. Hittills har ingen avhandling i ämnet presenterats. 


Utifrån inkommet underlag kan ingen bedömning göras när det gäller på vilket 

sätt utbildningen förbereder för vetenskaplig kommunikation nationellt 

och internationellt. Varken den allmänna studieplanen eller självvärderingen 

innehåller uppgifter om yrkesrelevans. Dock är doktoranderna knutna till 

forskningsgruppen och deltar i dess seminarier, vilket ger dem träning i att 

förmedla forskningsresultat. 

210

Växjö universitet 

Vid Växjö universitet ges utbildning inom huvudområdet pedagogik på grundnivå 

och avancerad nivå. Universitetet ger också forskarutbildning i pedagogik, 

för vilken fakultetsnämnden för humaniora och samhällsvetenskap är 

ansvarig. 


Pedagogik 






Professorer 0 0,00 3 0,25 3 0,25 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 6 2,97 5 1,17 11 4,14 

Totalt antal 10 3,84 10 1,51 20 5,35 






Professorer 1 0,05 0 0,00 1 0,05 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 3 0,26 2 0,35 5 0,61 

Totalt antal 4 0,31 2 0,35 6 0,66 






som kan leda till kandidat-, magister och masterexamen. Kandidatexamen i 

pedagogik kan också tas ut inom programmet för pedagogik med inriktning 

mot ungdoms- och missbrukarvård (180 högskolepoäng). Ett masterprogram 

i pedagogik kan leda till magisteroch masterexamen. Utbildningen inom 

pedagogik är förlagd till institutionen för pedagogik, som är en flerämnesinstitution. 

Bedömning 


Tre professorer och ytterligare sex disputerade lärare, alla tillsvidareanställda, 

är verksamma i undervisningen. Lärarkapacitet och -kompetens är därmed 

211

tillfredsställande. De tre professorernas undervisningsinsats är dock låg och 

en stor del av undervisningen utförs av icke disputerade lärare. I lärargruppen 

är könsfördelningen relativt jämn, men samtliga tre professorer är män. 

Publikationsförteckningarna visar att lärarna är aktiva forskare. Utbildningen 

bedrivs i en forskande miljö, vilket märks i antalet forskningsanslag, 

publikationsverksamhet och en väl utvecklad forskarnivå. Sammantaget är 

den akademiska miljön god. 


Utbildningens nivå är adekvat. Progressionen säkerställs genom en gradvis fördjupning 

av de vetenskapsteoretiska och metodologiska aspekterna och genom 

att inslaget av vetenskaplig originallitteratur ökar efterhand. Progressionen är 

också tydlig mellan nivåerna. 

Områdets profil är synlig i utbildnings- och kursplaner. 


Lärandemålen är säkrade i kurser och examination. Undervisningen ges i form 

av föreläsningar, seminarier, gruppövningar. Examinationen sker skriftligt och 

muntligt, individuellt och i grupp. 

212

Forskarnivå 

Pedagogik 






Professorer 1 0,13 3 0,35 4 0,48 

Docenter 1 0,06 1 0,09 2 0,15 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 4 0,34 8 0,70 12 1,04 






Professorer 0 0,00 1 0,03 1 0,03 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 1 0,02 1 0,03 2 0,05 









Forskarutbildning i pedagogik bedrivs vid institutionen för pedagogik. Utbildningen 

tar emot doktorander med didaktisk, allmänpedagogisk, arbetslivspedagogisk, 

specialpedagogisk och behandlingspedagogisk grundutbildning. 

Bedömning 


I miljön är fyra professorer och två docenter verksamma. Tillgången på kompetenta 

tillsvidareanställda lärare är med andra ord tillfredställande. 

Bland doktoranderna dominerar didaktisk, allmänpedagogisk, arbetslivspedagogisk, 

specialpedagogisk och behandlingspedagogisk inriktning. Detta 

svarar också väl mot huvudområdets speciella profiler på universitetet. Miljön 

är i flera avseenden forskande, vilket bland annat märks i antalet forskningsanslag, 

publikationer, samt en väl utvecklad forskarutbildning. Sammantaget 

är den akademiska miljön god. 

213


Forskarutbildningens kursdel utgör 60 poäng och dess avhandlingsdel 100 

poäng. Kursdelen består dels av valbara kurser, och dels av obligatoriska kurser 

om 20 poäng med inriktning på vetenskapsteori, filosofi och metod. 


Avhandlingsmanus ska seminariegranskas och före den egentliga disputationen 

granskas det vid en så kallad fördisputation. För beredande av kurser på 

forskarnivå finns ett forskarämneskollegium. Forskarutbildningen förbereder 

doktoranderna för internationell vetenskaplig kommunikation, och de uppmuntras 

att ta kurser vid utländska universitet. 

214

Örebro universitet 

Vid Örebro universitet bedrivs utbildning inom huvudområdet pedagogik 

(grundnivå och avancerad nivå) vid pedagogiska institutionen. Utbildning 

inom huvudområdet musikpedagogik (grundnivå) ges vid musikhögskolan. 

Forskarutbildningen i såväl pedagogik som musikvetenskap ligger inom 

ansvarsområdet för fakulteten för humaniora och socialvetenskap. 

Grundnivå 







Professorer 0 0,00 2 0,30 2 0,30 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 1 0,10 1 0,10 

Totalt antal 2 0,50 3 0,40 5 0,90 






Professorer 1 0,07 0 0,00 1 0,07 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 3 0,60 1 0,20 4 0,80 

Totalt antal 4 0,67 1 0,20 5 0,87 





Utbildning inom huvudområdet musikpedagogik kan leda till kandidatexamen. 

Musikpedagogik A och B kan endast läsas inom lärarutbildningen, 

medan musikpedagogik C även ges som fristående kurs. Höstterminen 2007 

läste även ett antal studenter D-kurser enligt den gamla studieordningen. 

Bedömning 


Två tillsvidareanställda professorer och ytterligare två disputerade lärare, alla 

tillsvidareanställda, undervisar inom utbildningen. Därmed är lärarkapacitet 

och -kompetens tillfredsställande, men könsfördelningen ojämn (professorerna 

är män). 

215

Möjligheterna för de tillsvidareanställda lärarna att bedriva egen forskning 

varierar mellan 20 och 70 procent av arbetstiden. Fyra av lärarna redovisar 

under perioden publicerade texter. 

Utbildningen speglar musikpedagogik ur olika teoribildningar och perspektiv. 

Samtliga studenter möter forskande lärare redan under första terminen. 

Utbildningen ges i anslutning till en forskarutbildning och på avancerad 

nivå kan examinationen ha anknytning till kommande avhandlingsarbete. 

Den akademiska miljön är således god. 


Fokus ligger på teoretiska kunskaper och perspektiv på musikpedagogik som 

vetenskap. Utbildningen ger goda förberedelser för kunskapsutveckling och 

självständigt arbete i kvalificerade sammanhang, till exempel presentation av 

egna resultat. 


Lärandemålen är säkrade genom att forskningsanknytning är god och examinationsformerna 

utformade så att progression uppnås. 

För att kraven för kandidatexamen ska uppfyllas ska, förutom huvudområdet, 

annat huvudområde inom filosofiskt fakultetsområde ingå med 30 högskolepoäng. 

För magisterexamen (gamla examensordningen) ska, förutom 

huvudområdet, minst 15 högskolepoäng från annat ämne inom filosofiskt 

fakultetsområde ingå. Utbildningen är teoretisk och förbereder i sig inte för 

ett självständigt yrkesarbete förutom i kombination med lärarutbildning. 

216


Pedagogik 






Professorer 1 0,06 1 0,01 2 0,07 

Docenter 1 0,08 2 0,40 3 0,48 


Övriga 10 3,50 4 2,29 14 5,79 

Totalt antal 19 5,49 16 6,59 35 12,08 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 1 0,01 0 0,00 1 0,01 


Övriga 11 1,45 2 0,08 13 1,53 

Totalt antal 17 3,33 3 0,44 20 3,77 






som kan leda till kandidat- och magisterexamen. Även inom lärarprogrammet 

kan studenter ta ut en kandidatexamen i pedagogik. Huvudområdet inkluderar 

allmän pedagogik, pedagogik med didaktisk inriktning och pedagogik 

med inriktning mot arbetslivspedagogik. 

Bedömning 


Sammantaget är lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande. Två professorer, 

tre docenter och ytterligare 16 disputerade lärare – samtliga tillsvidareanställda 

– är aktiva inom huvudområdet. Dock kunde deras kompetens 

utnyttjas i större utsträckning i undervisningen. Könsfördelningen i gruppen 

tillsvidareanställda lärare är jämn, men gruppen lärare med tidsbegränsade 

förordnanden domineras av kvinnor. 

Publikationsförteckningarna visar att lärarna är aktiva forskare. Huvudområdet 

pedagogik har en bred samhällsvetenskaplig inriktning. Miljön präglas 

av forskningsprofilerna kommunikation och demokrati. Flera externfinansierade 

forskningsprojekt är knutna till miljön. Genom engagemang i olika forskarskolor 

samarbetar man med en rad andra lärosäten. Sammantaget innebär 

detta att utbildningen bedrivs i en god akademisk miljö. 

217


Nivån är högskolemässig och progressionen tydlig. Redan på grundnivå införs 

ett moment av självständigt uppsatsarbete. På avancerad nivå har litteraturen 

inslag av krävande texter. Utbildningens metodträning är dock alltför ensidigt 

inriktad på kvalitativ metod. Ett bredare anslag vore här önskvärt. 

Huvudområdets avgränsningar är ändamålsenliga. 


Genom undervisningsformer och examinationsformer säkras lärandemålen. 

Utbildningens upplägg är både forskarförberedande och relevant för personer 

verksamma inom utbildningssektorn. 

Vid institutionen finns ett institutionsråd med särskilt ansvar för bland 

annat utbildnings- och kursplaner. 

Forskarnivå 

Pedagogik 






Professorer 1 0,06 2 0,28 3 0,34 

Docenter 0 0,00 2 0,07 2 0,07 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 3 0,17 7 0,40 10 0,57 






Professorer A H A H A H 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

0 0,00 0 0,00 0 0,00 









Forskarutbildningen i pedagogik bedrivs vid pedagogiska institutionen och 

har olika inriktningar. Inriktningen mot didaktik är specifikt framträdande 

inom ramen för forskarskolan utbildningsvetenskap med inriktning mot 

218

didaktik. Inriktningen mot demokrati är tydlig inom forskarskolan Demokratins 

villkor. Även kopplingar till ett antal nationella forskarskolor finns 

genom enskilda avhandlingsprojekt. 

Bedömning 


Lärarkapacitet och -kompetens är tillfredsställande. Dock är de tillsvidareanställda 

lärarnas samlade arbetstid inom forskarutbildningen för liten i förhållande 

till antalet doktorander. Engagemanget i de nyligen etablerade forskarskolorna 

kan komma att innebära att handledningen delas med andra 

lärosäten. 

Den akademiska miljön på forskarnivån präglas av ett tydligt fokus på frågor 

om kommunikation och demokrati. Flertalet forskarstuderande tillhör två 

större forskargrupper. Även forskarskolorna utbildningsvetenskap med inriktning 

mot didaktik och demokratins villkor, som delvis organiseras i samarbete 

med andra lärosäten, bidrar till forskarutbildningens akademiska miljö. 

Sammantaget präglas denna miljö av en livaktig forsknings- och seminarieverksamhet. 


Doktorandernas studietakt är god. Många forskarstuderande som tillhör de 

nyinrättade forskarskolorna har dock ännu inte nått disputation. 


För forskarutbildningen finns en studieplan med riktlinjer för utbildningens 

olika moment. Ett handledarkollegium bereder frågor som rör handledning 

av forskarstuderande. 

219

Musikvetenskap 






Professorer 1 0,00 3 0,30 4 0,30 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 2 0,20 4 0,30 6 0,50 






Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00 

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00 









Forskarutbildningen i musikvetenskap vid Musikhögskolan i Örebro har sin 

grund i framväxten av musikpedagogisk forskning och konstnärligt utvecklingsarbete. 

Doktorander i musikvetenskap deltar i olika forskarskolor: forskarskolan 

i utbildningsvetenskap med inriktning mot didaktik och forskarskolan 

Demokratins villkor 

Bedömning 


Vid forskarutbildningen i musikvetenskap finns fyra tillsvidaranställda professorer 

och ytterligare två disputerade lärare. Samtliga har ämnesinriktningen 

musikpedagogik. Lärarkapacitet och -kompetens är därmed tillfredsställande. 

Tre av professorerna är män. 

De tillsvidareanställda professorerna och lektorerna har goda möjligheter 

till egen forskning. Fyra av lärarna redovisar under perioden ett antal referee-granskade 

artiklar och konferensbidrag, ett stort antal översiktsartiklar, 

bokkapitel, böcker och populärvetenskapliga artiklar. Utbildningen ges i en 

forskande miljö. Högre seminarier anordnas nio gånger per termin. Till dessa 

seminarier inbjuds även grundutbildningsstudenter. Varje doktorand har en 

huvudhandledare som har lägst docentkompetens och en eller flera biträdande 

220

handledare. Vanligtvis ger huvud- och bihandledare handledning tillsammans. 


Forskarutbildningens fördelning av poäng (120 högskolepoäng för kurser, 120 

högskolepoäng för avhandling) innebär en alltför stor tonvikt på kursdelen. 

Musikvetenskap som benämning på forskarutbildningsämnet framstår inte 

som adekvat, då musikvetenskap i andra nordiska länder definieras på ett sätt 

som inte motsvarar innehållet i föreliggande forskarutbildning. Benämningen 

musikpedagogik vore mer rimlig. 


Avhandlingen ventileras vid återkommande doktorandseminarier. Uppgifter 

om slutseminarium saknas. Utbildningen ger förmåga att verka inom vetenskapliga 

sammanhang och att stödja andras lärande vilket bl.a. annat syns 

i att avhandlingar i musikvetenskap från lärosätet används som kurslitteratur. 

Utbildningen förbereder för vetenskaplig kommunikation i internationella 

sammanhang, dels genom att lärare med internationell erfarenhet aktivt 

rekryteras, dels genom att doktorander stimuleras att delta vid internationella 

konferenser. 

Ett forskningskollegium bestående av representanter för institutionsledning, 

doktorander och en sekreterare planerar kurser, seminarier och andra 

forskningsaktiviteter. 

221

Rapporten Granskning av utbildningar i pedagogik - Högskoleverket

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?