Frihetens pris – ett gränslöst arbete En tematisk ... - Högskoleverket

Det är inte vår sak att ta ställning till om alla dessa omorganisationer
är motiverade eller inte, om de är svaren på de problem som de antas åtgärda.
Däremot kan diskuteras om de möjligen tyder på ett systemfel inom
högskoleorganisationen, eller om de kanske står för ett paradigmskifte
som innebär en allmän omprövning av den traditionella institutionsorganisationen.
I vilket fall som helst krävs både tid och kunnande för att göra om en institution,
och behovet av ledningsresurser som diskuterats tidigare, framför
allt i form av administrativ infrastruktur, accentueras ytterligare.
Professionalisering och stöd
För att kunna möta de skärpta produktivitets- och effektivitetskraven och
samtidigt hantera trånga budgetramar krävs en annan kompetens av ledarna
än den traditionellt akademiska. Nya universitetsmiljöer med större
institutioner och allt mer komplexa organisatoriska strukturer skärper kraven
ytterligare. Den nödvändiga professionaliseringen av det akademiska
ledarskapet diskuteras av flera forskare, och det togs upp under intervjuerna.
Institutionsledning bör vara en profession
En del i professionaliseringsprocessen bör handla om att stärka de formella
villkoren för institutionsledarna, visar den här studien. Framför allt prefekterna
markerar att institutionsledning inte längre kan ses främst som
ett förtroendeuppdrag, utan bör betraktas och behandlas som en profession.
Till detta hör att uppdragen bör vara mer långsiktiga och mer omfattande.
Hobbyledare som fungerar som chefer på deltid under en kortare
tidsperiod, samtidigt som de kämpar för att inte tappa kontakten med
forskning och undervisning, ställs inför en ofta omöjlig arbetssituation.
Alltför ofta har de varken tid eller tillräcklig kompetens att hantera alla
de sysslor som ingår i uppdraget. Deras villkor återverkar på ledarskapet
och på institutionens verksamhet.
Framför allt på större enheter minskar betydelsen av akademiska meriter
och direkt sakkunskap om den undervisning och forskning som pågår
vid institutionen. Det är ett starkt intryck från våra intervjuer. Det är inte
nödvändigtvis professorerna som blir de bästa ledarna. Som mest framgångsrika
framstår istället de ledare som har varit ledare länge, som hunnit
bli skickliga på just ledarskap.
86