Frihetens pris – ett gränslöst arbete En tematisk ... - Högskoleverket

Det är emellertid inte mängden uppgifter som verkar vara mest bekymmersam.
Administrationen upptar i genomsnitt 10 procent av arbetstiden
– eller ca 25 procent om de uppgifter som hör till ledningsuppdraget räknas
in. Det är en andel som många verkar uppfatta som rimlig.
Som orimliga beskrivs istället förutsättningarna för det administrativa
arbetet. Den lärosätesinterna, administrativa infrastrukturen framställs
inte bara som ineffektiv, utan som rent kontraproduktiv på flera
håll. Funktioner och personer, redskap och planering fungerar inte, och
bristerna försvårar institutionsledarnas arbete och bidrar till stress och hög
arbetsbelastning. Ofta påförs institutionsledarna dessutom administrativa
uppgifter som inte samordnats sinsemellan eller med institutionens planering,
och det bidrar till att arbetet blir svårplanerat och reaktivt. Institutionsledarna
har på det här sättet inte särskilt goda möjligheter att utöva ett
strategiskt ledarskap. Detta återverkar i sin tur på lärarnas arbetssituation
och i förlängningen på kvaliteten i verksamheten.
Uppgifternas innehåll ifrågasätts också. Många av de uppgifter som
institutionsledarna utför har inte direkt bäring på den egna institutionen,
utan innebär att ta fram underlag och material för att tillfredsställa andra
nivåer i organisationen. Institutionerna fungerar som beredande organ till
fakulteter och universitetsledning.
Fungerande ledarskap förutsätter fungerande planering och rutiner
Vår slutsats är att för att institutionsledarna ska kunna leda sina institutioner
strategiskt förutsätts fungerande administration, inte bara på den
egna institutionen utan även i den större organisationen. Med effektiva
rutiner blir mängden uppgifter mindre betungande, och då minskar även
antalet uppgifter.
En annan slutsats är att administrationen är ett eftersatt område på
många håll.
Att leda förändringsprocesser
Ledarskap kan analyseras i termer av ledarfunktioner. Resultatfokusering,
relationsfokusering och reformfokusering är tre traditionella begrepp som
används. Det senare betecknar ett ledarskap inriktat på stora och genomgripande
förändringar. Med tanke på alla omorganisationer som pågår
vid institutionerna – och det finns ingen anledning att anta att frekvensen
omorganisationer är väsentligt större vid de institutioner som omfattas av
den här studien än inom sektorn som helhet – är detta en inriktning som
ledare på moderna institutioner behöver behärska.
85