Frihetens pris – ett gränslöst arbete En tematisk ... - Högskoleverket

den tillräckligt goda arbetsinsatsen placeras. Vem som utför denna typ av
prioriteringar och bestämmer var gränserna sätts varierar mellan institutionerna.
Inte sällan är det den enskilde läraren. Då är det de egna ambitionerna,
lojaliteten eller yrkesstoltheten som styr. Det är starka drivkrafter, vittnar
flera av institutionsledarna om; många sätter en sådan ära i sitt arbete att de
knappast accepterar att begränsa sin insats. Andra kan inte sätta gränser.
De har inte kontroll över sin arbetssituation och får inte tillräcklig vägledning
från sin institutionsledning om vilka prioriteringar som gäller.
Den institutionsledare som pekar ut ambitionsnivåer och definierar
medarbetarnas arbetsinsatser i bemanningsplaner kan å andra sidan inte
räkna med helhjärtat stöd eller acceptans – varken för fattade beslut eller
överhuvudtaget för rätten att fatta den typen av beslut.
Arbetsinsatsen behöver synliggöras
Den här studien visar, menar vi, att det behövs en strategisk diskussion
om hur akademiska ideal, institutionens uppdrag och tillgängliga resurser
kan relateras till varandra, och hur de anställdas arbete ska anpassas efter
denna relation. När uppdraget inte kan utföras med tillgängliga resurser
är det då uppdraget som ska ändras eller resurser som ska skjutas till? När
de anställdas förväntningar på arbetet inte stämmer överens med den verkliga
arbetssituationen, är det då förväntningarna eller verkligheten som
behöver ses över? Studien tyder på att den här typen av strategiska, gränssättande
diskussioner inte förs tillräckligt ofta.
En sådan diskussion bör även få som konsekvens att lärarnas reella arbetsinsats
synliggörs, dvs. hur arbetet de facto ser ut, vilka kraven är och
vilken arbetsinsats som behövs. De oplanerade och icke tidsatta arbetsuppgifter
som lärarna utför blir möjliga att greppa. En fråga som kan framstå
som en detalj i sammanhanget, men som lyftes fram i de flesta intervjuerna,
är den tid som går åt till att svara på e-post och som inte regleras i
någon bemanningsplan. E-posten fungerar som en tidstjuv och förändrar
lärarnas villkor både genom att göra arbetet mer betungande och öka kraven
på tillgänglighet.
Vi uppfattar denna typ av synliggörande och gränssättande diskussion
som en första förutsättning för att det ska vara möjligt att komma till rätta
med den stora arbetsbelastning som många lärare lever under. Först när
samtliga är klara över vad arbetet går ut på är det möjligt att anpassa arbetsinsatsen
– eller tillskjuta de extra resurser som behövs.
81