Studenters upplevelser av examinationen - Högskoleverket

den. En viktig insikt är enligt Säljö (1986) att ytinriktningen är ett svar på
de krav som individen ställs inför, dvs. ett resultat av vår pedagogiska
uppfostran och inte ett medfött förhållningssätt till studier.
Laurillard (1986) har funnit att begreppen djup- och ytinriktning kan
tillämpas även i samband med problemlösning. Det har också visat sig vara
mycket svårt att försäkra sig om att en problemlösningsuppgift verkligen
resulterar i en ”lyckad” inlärning. De flesta problem ställer i sig högst
minimala krav:
”För många uppgifter finns det ett standardförfarande som de studerande är kloka
nog att använda sig av och som inte behöver inbegripa dem i något slags tänkande
om ämnet på en djupare nivå” (Laurillard 1986, s. 196).
Enligt Marton & Säljö (1986) antyder flera studier att det finns ett nära
samband mellan djupinriktning (holistisk inriktning) och tentamensresultat,
på så sätt att de som använder ett djupinriktat förhållningssätt generellt har
fått högre betyg. Det är dock troligt att det snarast rör sig om ett indirekt
samband. Det direkta sambandet återfinns mellan inriktning och studievanor.
Det har visat sig att en holistisk inriktning inte är en nödvändig
förutsättning för framgång i alla ämnen. En atomistisk inriktning i kombination
med goda studievanor och hårt arbete kan resultera i minst lika stor
framgång, i alla fall i vissa ämnen.
Man kan också se på fenomenet yt- respektive djupinriktning på olika sätt
enligt Marton m.fl. (1977). Antingen kan ett ytinriktat inlärningssätt ses
som en avsaknad av en viss färdighet, som behöver tränas upp. Det andra
sättet är att se på ytinriktningen som förorsakad av vissa icke önskvärda
faktorer, som t.ex. bristande relevans, stress, ängslighet och oro. Med detta
synsätt är det inget som fattas, utan snarare störande faktorer som bör
avlägsnas. Det är det sistnämnda synsättet som Martongruppen föredrar.
Även om det är klart att en och samma student kan använda både yt- och
djupinriktning vid olika tillfällen, finns det dock tecken som tyder på att
studenter uppvisar en generell orientering i sina studier, även om den kan
förändras under universitetsutbildningens gång (Ramsden 1992).
Studiestrategin kan emellertid variera beroende på det sammanhang som
studenten befinner sig i. Detta innebär att en student som normalt sett är
djupinriktad, kommer att tvingas till ett ytinriktat förhållningssätt, om det
19