Sammanställning av beslut och domar i - Högskoleverket

Domskäl
Enligt 10 kap. 1 § första stycket 1. högskoleförordningen (1993:100) får disciplinära åtgärder
vidtas mot studenter som med otillåtna hjälpmedel eller på annat sätt försöker vilseleda
vid prov. Av 2 § i samma kapitel framgår att de disciplinära åtgärderna är varning
och avstängning. Sistnämnda åtgärd innebär att studenten inte får delta i undervisning,
prov eller annan verksamhet inom ramen för utbildningen vid högskolan under en viss
bestämd tid, högst sex månader. Av högskoleförordningen framgår inte vilka krav som
måste ställas på bevisningen i ett disciplinärende. Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ
1996 ref. 15 som avsåg beviskravet i ärende om avstängning där den studerande hävdat att
ett otillåtet hjälpmedel medförts oavsiktligt uttalat att det för att ett beslut om avstängning
skall få meddelas krävs att det av utredningen klart framgår att studenten gjort sig
skyldig till den påtalade förseelsen. Regeringsrätten ställde således ett högt krav på bevisningen
och enligt kammarrättens mening, bör samma krav gälla vid avstängning på
grund av att två studenter kommunicerat med varandra på ett otillåtet sätt.
Av utredningen i målet framgår följande.
A och Ü tenterade den 8 januari 2003 en kurs i linjär algebra. Under skrivningen noterade
några skrivningsvakter att A vid flera tillfällen uppsökte samma toalett som Ü
kort efter dennes toalettbesök. Vid två tillfällen undersökte skrivningsvakter toaletten
direkt efter det att Ü varit där. Vid båda tillfällena upphittades ett papper i papperskorgen.
Pappren som var i A4-format och i den gröna färg som användes vid skrivningen
hade matematisk text på båda sidorna. Där fanns också noteringar såsom ”b) kan ej är
inte helt säker på a) heller men de borde va så”, ”så här gauseliminerar du jag kan ej mer
vi måste klara 3b och 4b 6 kan ej” och ”Din är fel, de kan inte va så --- o jag kan den ej”.
Ü har vitsordat att det är han som skrivit de båda lapparna. Han har uppgett att han av
misstag råkat få med sig lapparna till toaletten. Han ville inte att någon skulle se att han
hade anteckningspapper med sig ut från toaletten. Han vek därför ihop lapparna och
lade dem längst ner i papperskorgen. Hans avsikt var inte att kommunicera med någon
annan. Lapparna var skrivningskladdar och han brukar resonera med sig själv. När han
lämnade lapparna på toaletten hade han ännu inte hunnit skriva rent svaren. Han kom
dock ihåg svaren i huvudet. Det sätt han uttryckt sig på har att göra med att han tänker
på turkiska och det är därför som han skrivit ”vi” och ”du” på svenska. På turkiska finns
nämligen motsvarigheten till engelskans ”you” som både kan avse singular och plural. A
har förnekat all kännedom om lapparna vid skrivningstillfället. Han har förklarat sina
toalettbesök med att han var nervös och att han drack mycket vatten.
Skrivningsvakterna. Elsie Naumann, Barbro Hamrén och Ella Andersson har under
vittnesförhören i kammarrätten berättat hur de iakttagit Ü och A när de vid upprepade
tillfällen gått på toaletten efter varandra. Deras samstämmiga uppfattning var att toalettbesöken
var relativt många och långa med tanke på att studenterna brukar skriva proven
under stark tidspress. De har inte iakttagit att någon annan student gång på gång besökt
samma toalett som Ü.
Kammarrätten gör följande bedömning.
För det fall att Ü:s avsikt varit att kommunicera de upphittade lapparna med A genom
att lägga dem i toalettens papperskorg är det troligt att detta syfte inte har uppnåtts, eftersom
lapparna tagits om hand av skrivningsvakter. Universitetet har inte heller gjort
gällande att A skulle ha tagit del av vad Ü skrivit på de upphittade lapparna. Om A:s
fingertryck finns på lapparna eller ej saknar därmed betydelse för bedömningen. A:s yrkande
om teknisk undersökning av lapparna skall därför avslås.
Ü har vitsordat att det är han som skrivit de aktuella lapparna och att det är han som
lagt lapparna i papperskorgen. Ü:s förklaring till varför han skrivit som han gjort och
varför han lagt lapparna i papperskorgen är, enligt kammarrättens mening, inte trovärdig.
Han måste istället ha avsett att kommunicera med någon annan. Genom skrivnings-
207