(1992:1528) om offentlig upphandling (LOU)

Datum Vår beteckning 

Michael Slavicek 2000-02-03 1999/0234-28 

Telefon 08-454 48 51 eller 031-10 50 75 Ert datum 

1999-10-14 

Er beteckning 

Fi98/3243 

Regeringskansliet 

Finansdepartementet 

103 33 STOCKHOLM 

1 (3) 

Uppdrag från regeringen att utreda om vissa statliga 

bolag tillämpar lagen (1992:1528) om offentlig 

upphandling (LOU) 

Nämnden för offentlig upphandling (NOU) fick den 17 juni 1998 i uppdrag från 

regeringen att utreda i vilken utsträckning företag med statligt ägande är att anse 

som upphandlande enheter enligt LOU. NOU redovisade uppdraget i en rapport 

den 30 november 1998 (NOU:s dnr 1998/0172-21, då betecknat som 172/98-21). I 

bilaga C till rapporten redovisades de statliga företag vars bedömning att de inte 

var upphandlande enheter inte kunde godtas. NOU anförde att dessa bolag borde 

beredas möjlighet att bemöta NOU:s ställningstagande. 1 

NOU fick den 4 november 1999 i uppdrag av regeringen att göra en ny bedömning 

av de i rapportens bilaga C uppräknade bolagen efter det att bolagen getts 

möjlighet att yttra sig. NOU skulle också översiktligt kartlägga om statliga bolag 

anses vara upphandlande enheter i andra medlemsstater i Europeiska unionen. En 

sammanfattande redovisning av uppdraget skall lämnas till regeringen senast den 

1 februari 2000. 2 

Sammanfattande redovisning av uppdraget 

NOU har tillskrivit de bolag vars bedömning att de inte var upphandlande enheter 

kunde ifrågasättas. Denna redovisning av uppdraget innehåller endast de i bilaga C 

till rapporten 1998 uppräknade bolagen. 

NOU har i en allmän motivering kommenterat bolagens invändningar och gjort 

några klarlägganden av sina uttalanden i rapporten 1998/0172-28, se bilaga A. 

Utöver de bolag som redan under utredningen året 1998 ansett sig vara 

upphandlande enheter (bilaga B) har även Apoteket AB, AB Svenska 

Miljöstyrningsrådet och Institute for Research and Holding AB (IRECO) nu 

angivit att bolagen följer LOU. Vidare har ett dotterbolag till AB Svenska Spel, 

Casino Cosmopol AB (tidigare Bellman Casino AB) angivit att bolaget har 

1 

Den av regeringen medgivna tiden medgav inte ytterligare en kommuniceringsomgång. 

2 

Regeringsbeslut Fi98/3243 (delvis). 

Postadress Besöksadress Telefon (växel) Telefax 

Box 2012 Norra Riddarholmshamnen 1 08 - 454 44 40 08 - 791 72 81 

103 11 STOCKHOLM Stockholm 

http://www.nou.se E-post: registrator.nou@nou.se

2 (3) 


2000-02-03 1999/0234-28 

genomfört en förenklad upphandling enligt LOU och avser att även 

fortsättningsvis fullgöra sina upphandlingar enligt reglerna i LOU. 

ALMI Företagspartner AB med regionala dotterbolag gör inga invändningar mot 

NOU:s uppfattning att bolagen är upphandlande enheter. ALMI anför dock att 

LOU p.g.a. olika orsaker "inte tillämpas fullt ut i alla bolag" samt att en 

fullständig tillämpning av LOU ses som olämplig. 

Beträffande AB Bostadsgaranti, AB Svensk Exportkredit AB och VPC anser 

NOU att bolagen inte har sådan ägarstruktur, styrelserepresentation eller står under 

sådan tillsyn att förutsättningarna i 1 kap. 6 § LOU är uppfyllda. Ytterligare 

utredning angående AmuGruppen AB visar att det ursprungliga syftet har 

övergivits och inte längre fullföljs av bolagsgruppen. Bolagen är därför enligt 

NOU:s mening inte upphandlande enheter. 

Frånsett beträffande några dotterbolag vidhåller NOU sin tidigare bedömning 

angående övriga i bilaga C uppräknade bolag, vilka inte anser sig vara 

upphandlande enheter men enligt NOU:s förnyade bedömning uppfyller LOU:s 

krav för att vara upphandlande enheter. Dessa bolag bryter därför enligt NOU:s 

bedömning mot svensk lag och vid upphandlingar över tröskelvärdena även mot 

EG:s upphandlingsdirektiv. Bolagen bör därför snarast börja upphandla i enlighet 

med LOU. Om något bolag eller dess huvudman inte bedömer det som lämpligt 

att bolagets alla anskaffningar skall underkastas LOU:s reglering, bör bolagen hos 

sina huvudmän snarast begära att det olagliga förhållandet undanröjs genom att 

huvudmännen ändrar eller renodlar bolagets uppgifter, alternativt i behövlig grad 

minskar det statliga inflytandet över bolaget i form av ägande, tillsyn eller 

styrelserepresentation. 

NOU har samtidigt fattat beslut angående bedömningen av vart och ett av dessa 

bolag. Beslut med särskild motivering översänds inom kort till berörda bolag och 

ansvariga huvudmän/departement. 

NOU har endast gjort en översiktlig granskning av motsvarande bolag i andra 

medlemsstater inom EU. Såvitt NOU och de svenska, här granskade bolagen, 

känner till finns det i andra medlemsstater endast några enstaka exempel på 

företag med statligt ägande vilka är jämförbara med de aktuella svenska företagen 

eller deras veksamhet. De andra medlemsstaterna synes i huvudsak ha behållit 

merparten av ifrågavarande allmännyttig verksamhet utan kommersiell karaktär i 

förvaltningsform eller privatiserat den. En utförligare redogörelse finns i bilaga A. 

________________________ 

Beslut om utformningen av detta yttrande har fattats vid nämndsammanträde den 

26 januari 2000, i vilket deltog kammarrättslagmannen Lisbeth Edlund, 

ordförande, kommerserådet Bengt Agild, vice ordförande, civilekonomen Jonas 

Berggren, sektionschefen Hans Ekman och juristen Eva Sveman. 

Slavicek/statliga bolag skriv99-234y.doc 2

3 (3) 


2000-02-03 1999/0234-28 

Beslutet fattades i närvaro av kanslichefen Margareta Hentze och chefjuristen 

Hans Sylvén efter föredragning av kammarrättsassessorn Michael Slavicek. 

Beslutet expedieras i enlighet med föredragandes förslag jämte ändringar enligt 

direktiv som lämnats vid beslutstillfället. 

NÄMNDEN FÖR OFFENTLIG UPPHANDLING 

Michael Slavicek 

Bilagor: 

Bilaga A - Allmän motivering och jämförbara bolag i andra medlemsstater 

Bilaga B - Bolag som anser sig vara upphandlande enheter enligt LOU 

Bilaga C - Bolag som enligt NOU är upphandlande enheter 

För kännedom: 

I rapporten behandlade bolag 

Slavicek/statliga bolag skriv99-234y.doc 3

1 (43) 




1999-10-14 

Er beteckning 

Fi98/3243 (delvis) 

Statliga bolag99-234yA.doc Statskontoret 




Bilaga A till uppdrag från regeringen att utreda om 

vissa företag med statligt ägande tillämpar lagen 

(1992:1528) om offentlig upphandling (LOU)- Allmän 

motivering 

Genomförande ................................................................................................................................ 3 

Innebörden av NOU:s beslut ......................................................................................................... 4 

Företagens huvudsakliga invändningar........................................................................................ 5 

Utredningens begränsade omfattning........................................................................................... 6 

Rättspraxis ................................................................................................................................... 6 

Behov i det allmännas intresse..................................................................................................... 7 

Behovens kommersiella eller industriella karaktär .................................................................... 10 

Bolaget och dess ägare............................................................................................................... 12 

Konkurrensutsättning, risktagande och vinstkrav....................................................................... 13 

Tidsaspekten och förändringar...................................................................................................15 

Bestämmande inflytande............................................................................................................ 17 

Dotterbolag ................................................................................................................................ 18 

Bolagsform................................................................................................................................. 20 

Upphandling omöjlig eller olämplig .......................................................................................... 21 

NOU vidhåller sin bedömning att nedanstående bolag är upphandlande enheter ................. 21 

AB GÖTA KANALBOLAG................................................................................................. 22 

AB SVENSKA SPEL ........................................................................................................... 22 

AB TUMBA BRUK.............................................................................................................. 24 

NORRLAND CENTER AB.................................................................................................. 24 

POSTBOLAGEN AB ........................................................................................................... 25 

SAMHALL AB..................................................................................................................... 27 

SOS ALARM SVERIGE AB................................................................................................ 28 

SP - SVERIGES PROVNINGS- OCH FORSKNINGSINSTITUT AB ............................... 29 

STATLIGA AKADEMISKA HUS AB ................................................................................ 31 

SVENSKA LAGERHUS AB................................................................................................ 33 

SVERIGES RESE- OCH TURISTRÅD AB ........................................................................ 34 

TERACOM AB..................................................................................................................... 35 

NOU anser att följande företag inte är upphandlande enheter................................................ 36 

AB BOSTADSGARANTI .................................................................................................... 36 

AMUGRUPPEN AB............................................................................................................. 37 

AB SVENSK EXPORTKREDIT ......................................................................................... 39 

VÄRDEPAPPERSCENTRALEN VPC AB ......................................................................... 39 





Slavicek/Statliga bolag99-234yA.doc 

2 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

Bolag som anger att de helt eller delvis tillämpar LOU ............................................................ 39 

ALMI FÖRETAGSPARTNER AB ...................................................................................... 39 

APOTEKET AB ................................................................................................................... 41 

CASINO COSMOPOL AB................................................................................................... 41 

AB SVENSKA MILJÖSTYRNINGSRÅDET...................................................................... 41 

INSTITUTE FOR RESEARCH AND COMPETANCE HOLDING AB (IRECO) ............. 41 

Bolag med motsvarande verksamhet i andra medlemsstater i EU ........................................... 42 

Rättsfall och litteratur.................................................................................................................. 43


Genomförande 

3 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

NOU fick den 17 juni 1998 i uppdrag av regeringen att utreda i vilken 

utsträckning företag med statligt ägande är att anse som upphandlande enheter 

enligt LOU. NOU redovisade uppdraget i rapport den 30 november 1998. I en 

bilaga till rapporten redovisades de statliga företag vars bedömning att de inte var 

upphandlande enheter inte kunde godtas. NOU fick den 4 november 1999 i 

uppdrag att göra en ny bedömning av de sistnämnda bolagen efter det att bolagen 

först getts möjlighet att yttra sig. NOU skulle också översiktligt kartlägga om 

statliga bolag anses vara upphandlande enheter i andra medlemsländer i 

Europeiska unionen. En sammanfattande redovisning av uppdraget skall lämnas 

till regeringen senast den 1 februari 2000. 1 

NOU har med anledning av uppdraget inhämtat yttrande från de bolag vars 

bedömning inte kunde godtas i rapporten 1998. NOU ställde i huvudsak 2 tre frågor 

till bolagen. 

1. Om och i vilken utsträckning bolaget (koncernen) tillämpar LOU samt 

eventuella motiv till att LOU inte tillämpas. 

2. Har det under innevarande år inträffat några ändringar i lag eller i bolagets 

organisation, som kan påverka frågans bedömning? 

3. Har bolaget kännedom om motsvarande bolag i andra medlemsländer i EU 

anses vara upphandlande enheter? 

Den fortsatta redovisningen innehåller enligt NOU:s beslut 3 endast bedömningar 

angående de i bilaga C till rapporten 1998 uppräknade bolag. Övriga bolag, vars 

bedömning kan ifrågasättas, kan bli föremål för NOU:s granskning vid ett senare 

tillfälle. 

Den av regeringen angivna tidsramen 4 har endast medgivit en sammanställning av 

bolagens svar med beaktande av övriga nu eller tidigare ingivna handlingar, 

åberopade förarbeten, övriga offentliga handlingar, information på bolagens 

hemsidor, samtal med representanter för bolag och övriga uppgifter, som varit 

tidsmässigt möjliga för NOU att infordra. NOU har mot denna bakgrund gjort en 

sammantagen bedömning av bolagens invändningar samt en omprövning av varje 

1 

Regeringsbeslut Fi98/3243 (delvis). 

2 

NOU har ställt dessa frågor till alla företag. Skrivelserna var dock inte utformade på samma sätt. 

Varje skrivelse innehöll NOU:s bedömning från rapporten 1998 och i några fall innehöll även 

andra frågor, vilka NOU önskade få särskilt belysta. 

3 

Vid nämndsammanträdet den 26 januari 2000 beslöts att denna rapport skall redovisa 

bedömningen av endast de bolag vilka varit föremål för bedömning i bilaga C till rapporten 1998 

och således inte de i slutet av den bilagan uppräknade bolagen Systembolaget, Venantius, Zenit 

Shipping, SKD företagen, SGAB, Gränges Gruvor och Svenska Specialfastigheter. Inte heller 

Sveriges Television AB, vissa dotterbolag till SJ och bolag inom Telia-koncernen, vilka berörts i 

rapporten 1998 omfattas av denna granskning. Det enda undantaget utgörs av IRECO Holding AB, 

som angavs sig vara upphandlande enhet. 

4 

Begärt uppskov har inte beviljats, se nedan. Representant för finansdepartementet meddelade 

dock den 26 januari att NOU kan avlämna rapporten "några dagar senare".


4 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

bolag/bolagsgrupp var för sig. Rapporten har kompletterats med en översiktlig 

kartläggning av huruvida statliga bolag anses vara upphandlande enheter i andra 

medlemsländer i Europeiska unionen. 

Innebörden av NOU:s beslut 

Sveriges internationella åtaganden och statens krav på laglydnad, tillsyn och god 

hushållning förutsätter att de upphandlande enheterna kan identifieras. 5 

Internationella åtaganden. Sverige, som medlemsstat i EU, har skyldighet att 

känna till vilka företag med statligt ägande som skall följa reglerna om offentlig 

upphandling. 6 Sverige skall vidare "vidta nödvändiga åtgärder för att garantera, att 

en upphandlande myndighets beslut prövas effektivt". 7 Prövningen skall dessutom 

göras skyndsamt, i synnerhet i "de fall upphandlingsbeslut innefattar överträdelse av 

gemenskapsrätten för offentlig upphandling eller nationella bestämmelser om 

införande av sådan lag". 8 Att i förväg kunna bestämma vilka företag som omfattas 

av regleringen gagnar en skyndsam handläggning av upphandlingsärenden. 

NOU, som enligt lag utövar tillsyn över LOU:s tillämpning måste därför i förväg 

kunna identifiera de upphandlande enheter som omfattas av lagen. NOU saknar 

dock lagliga befogenheter att fastställa vilka organisationer som är upphandlande 

enheter. 9 Slutsatserna i denna rapport utgör således endast en bedömning av en 

expertmyndighet. Bedömningen görs mot bakgrund av den tillgängliga 

informationen och utgör en rekommendation om vilka företag med statligt ägande 

som bör följa bestämmelserna i LOU. 

Laglydnad. Det är givetvis viktigt att en lag följs av alla som omfattas av dess 

tillämpningsområde. Därtill kommer även statens ansvar för att föregå med gott 

exempel. Flera företrädare för de granskade bolagen med statligt ägande samt i 

andra sammanhang 10 även vissa kommunala bolag har efterfrågat varför "deras" 

5 

NOU:s skrivelse till regeringen den 10 september 1999, dnr 1999/0187-29. 

6 

I direktiv 93/37/EEG art 1 b) andra st. anges att medlemsstaterna skall hålla förteckningar över 

upphandlande enheter. Dessa skall vara så fullständiga som möjligt och medlemsstaterna skall 

regelbundet informera kommissionen om varje ändring i sina förteckningar. Direktiv 93/36/EEG 

art 1, fjärde st. hänvisar till samma bestämmelse. Motsvarande bestämmelse finns även i direktiv 

92/50/EEG art. 1 e). För fullständigare information se NOU:s rapport 1998 sid. 9 f. 

7 

Rättsmedelsdirektiv 89/665/EEG, art. 1. Denna bestämmelse åberopas i inledningen av bl.a. EGdomstolens 

dom i Mannesmann-målet. 

8 

Samma som ovan. 

9 

Jfr. t.ex. den norska Lov om offentlige anskaffelser, 1 kap. 1 § i vilken det anges att Naerings- og 

energidepartementet i omtvistade fall avgör om ett organ skall anses vara en upphandlande enhet i 

enlighet med lagens bestämmelser. 

10 

Spörsmålet om något bolag med statligt ägande är en upphandlande enhet förekommer ganska 

ofta bland NOU:s telefonfrågor och i flera klagomålsärenden. Upphandlingskommittén anger i 

SOU 1999:139, sid. 153 följande. "Kommittén har vid hearingar och sammanträden erfarit att såväl 

leverantörer som företrädare för upphandlande enheter anser att det är stötande att de enheter som 

helt åsidosätter regelsystemet för offentlig upphandling går fria från påföljd. Andra upphandlande 

enheter som anstränger sig att följa bestämmelserna kan instämmas till domstol för en i 

sammanhanget mindre förseelse och riskerar att upphandlingen får göras om."


5 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

bolag granskas när andra bolag som "så uppenbarligen bryter mot lagen" inte 

utsätts för samma granskning. 11 

Kraven på god hushållning med resurser ligger utanför ramarna för denna rapport 

men NOU önskar ändå erinra om den offentliga upphandlingens 

besparingspotential. 12 

Företagens huvudsakliga invändningar 

NOU har i rapporten den 30 november 1998 13 angivit vilka organisationer som 

enligt NOU:s bedömning får anses utgöra upphandlande enheter enligt 1 kap. 6 § 

LOU. 14 I bilaga E till rapporten görs en tolkning av begreppet upphandlande 

enhet. Flera av NOU:s skrivningar och slutsatser har kritiserats av de nu granskade 

bolagen. Framför allt orden "inrättats i syfte att täcka behov i det allmännas 

intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell 

karaktär" har föranlett flera intressanta kommentarer från bolagens sida. NOU 

kompletterar därför sina tidigare bedömningar med följande tillägg och 

klargöranden. 

Av lagtexten, rättspraxis och doktrin kan man sluta sig till att 1 kap. 6 § skall avse 

organisationer som tillgodoser allmänna intressen och vars verksamhet helt eller 

delvis undgår marknadens normala regler. 15 Vilka behov som exakt avses är 

emellertid en svår uppgift att avgöra och exakt förklara i allmänna ordalag. NOU 

hänvisar till stöd för detta till vad generaladvokaterna uttalat i sina förslag till 

avgöranden i Mannesmann- och Arnhem-målen, 16 nämligen att uttrycket är 

"svårbegripligt" 17 och att det "inte lämpar sig för en allmän och abstrakt 

tolkning". 18 NOU avstår därför i denna rapport från att göra några nya definitioner. 

Flera aspekter är dock värda att diskutera. NOU kommenterar därför nedan 

bolagens olika invändningar samt tolkningar av begrepp och övriga 

11 

Framför allt Systembolaget har nämnts. NOU har dock i annat sammanhang granskat frågan 

huruvida Systembolaget AB omfattas av LOU. 

12 

Effekter av LOU, rapport från NOU, januari 1998 och SOU 1999:139. Statens besparingar till 

följd av väl genomförda upphandlingar och sund konkurrens på marknaden i statsfinansiellt 

hänseende kan uppgå till betydande belopp. Efter fyra års tillämpning av LOU har den årliga netto 

besparingen till följd av lagens tillämpning bland upphandlande enheter uppskattats till 3,3 

miljarder kronor. 

13 

NOU:s beslut vid nämndsammanträde den 24 november 1998 i ärende dnr 1998/0172-29 

(172/98-29 enligt äldre beteckning). 

14 

Bilaga D till rapporten. 

15 

Generaladvokaten Légers förslag i Mannesmann-målet, p. 69. Liknande tankar finns även i prop. 

1992 /93:88, sid. 40. 

16 

Generaladvokaterna Léger och La Pergola anger detta i sina yttranden. Se C-44/96 Mannesmann, 

REG 1998 I-73 punkt 64 och C-360/96, Arnhem, REG 1998 sid I-6821 p. 44. La Pergola anger att 

uppgiften att definiera "de behov som är relevanta enligt upphandlingsdirektivet är en svår, för att 

inte säga omöjlig uppgift". 

17 

Generaladvokaten Légers förslag till avgörande i Mannesmann-målet, p. 64. 

18 

Generaladvokaten La Pergolas förslag till avgörande i Arnhem-målet, p. 42. "Det är här fråga om 

en bestämmelse som inte lämpar sig för en allmän och abstrakt tolkning, just eftersom 

gemenskapslagstiftaren har velat ge bestämmelsen den ovannämnda rent funktionella karaktären."


6 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

omständigheter som kan inverka på bedömningen, såsom graden av beroende av 

staten, bolagens risktagande, vinstkravet och konkurrensutsättning på marknaden. 

Utredningens begränsade omfattning 

Flera bolag invänder mot att NOU i rapporten 1998 inte närmare undersökt de 

faktiska förhållandena och påpekar att rätt bedömning skulle kräva en mera 

ingående analys av de olika bolagens syfte, arbetssätt och villkor på marknaden än 

den formella granskning som NOU har utfört. Motsvarande invändning görs även 

angående bristande analys av dotterbolagens verksamhet. 

Det nu genomförda remissförfarandet av den tidigare rapporten har dock syftat till 

att råda bot på eventuella missuppfattningar och låta bolagen bemöta NOU:s 

bedömning. Bolagen har getts möjlighet att klargöra på vilket sätt NOU:s 

granskning var missvisande. 19 

Vad beträffar bolagens invändningar vill NOU även hänvisa till att arbetet under 

hösten 1998, i likhet med det nu slutförda arbetet, bedrivits inom snäva tids- och 

kostnadsramar. 20 Rapporten skulle inte heller bli för omfattande, vilket klargörs i 

båda uppdragen genom kravet på en "sammanfattande redovisning". Även om 

NOU under året 1999 förväntade sig ett längre och mera omfattande 

utredningsuppdrag, 21 framgår det av regeringens formulering att ett sådant 

bedömts obehövligt 22 och att det nuvarande uppdraget inte avser någon 

fördjupning eller utökning av utredningen utan endast att göra en ny bedömning 

efter det att "bolagen getts möjlighet att yttra sig". NOU har trots detta eftersträvat 

att inom de givna ramarna göra en så fullständig och objektiv utredning som 

möjligt. 

Rättspraxis 

Några bolag har påstått att NOU inte tillräckligt belagt sina slutsatser med rättsfall 

som stödjer eller motsäger desamma. 

19 

Förhoppningen om att NOU får fördjupa sin utredning framförs även i NOU:s rapport 1998, sid. 

6. Samtidigt är det kännetecknande att bland de bolag som anger att NOU enligt bolaget 

uppfattning inte gjort en tillräcklig djup granskning, återfinns de som på NOU:s förfrågningar åren 

1998 och 1999 lämnat de mest knapphändiga uppgifterna om bolagens syfte och verksamhet. 

20 

NOU har både före och efter uppdragets mottagande begärt att tidpunkten för avrapportering till 

regeringen senareläggs men inte fått gehör för sina synpunkter om skälig utredningstid. NOU har 

därför vid nämndsammanträdet den 15 december 1999 gjort följande protokollsanteckning: 

"NOU:s hemställan om en och en halv månads anstånd med redovisningen av regeringsuppdraget 

avseende statliga bolags tillämpning av LOU har avslagits av regeringen. Kvaliteten på utredningen 

kommer därmed att sjunka. Den ansvariga handläggaren får nämligen arbeta under mycket stor 

tidspress, bl.a. eftersom nästan samtliga aktuella bolag meddelat att de har en annan uppfattning än 

NOU." 

21 

Som framgår av NOU-info okt. -99, sid. 4, förväntade sig NOU fram till oktober 1999 ett nytt 

mera omfattande uppdrag från regeringen, d.v.s. "att fortsätta dialogen med de bolag, vars 

bedömning att de inte behöver följa LOU kan ifrågasättas". 

22 

Regeringen delade t.ex. inte NOU:s uppfattning att "bedömningar som bygger på 

färdigkommunicerat material" och "behovet av att kunna föra en dialog med de enskilda bolagen, 

vilken normalt förutsätter skriftväxling i flera omgångar" fordrade anstånd med avrapporteringen 

av regeringens uppdrag.


7 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

Regeringsuppdraget medgav, såvitt NOU kunde förstå, inte en slutsats att 

rättsläget ännu inte var klarlagt i sådan utsträckning att NOU inte skulle kunna ta 

ställning i frågan. NOU anser att alla relevanta domar har beaktats. Vid tiden för 

utarbetandet av NOU:s föregående rapport fanns i stort sett endast två domar från 

EG-domstolen, vilka behandlade begreppet upphandlande enhet inom de klassiska 

sektorerna; Beentjes och Mannesmann. I slutskedet av arbetet tillkom även 

Arnhem-domen, vars skrivningar snabbt applicerades på det redan skrivna. 23 

Sedan dess har det tillkommit ytterligare två domar som i någon utsträckning 

berör begreppet upphandlande enhet, Connemara och Unitron. 24 Arnhem och 

Connemara behandlar begreppet upphandlande enhet, medan Mannesmann även 

drar gränsen mellan en upphandlande enhet och dess dotterbolag. Unitron 

behandlar upphandling av varor (öronmärken till svin) genomförd av en annan 

organisation än en upphandlande enhet. 

Den enda dom, vilken direkt behandlar tolkningen av begreppet upphandlande 

enhet i svensk rättspraxis, avser laglighetsprövning enligt kommunallagen. 25 

Rättens slutsats vad gäller tolkning av detta begrepp kan på goda grunder anses 

tveksam och numera överspelad till följd av lagändring fr.o.m. januari 1998. 26 

NOU kan således inte se att några relevanta domar inte har beaktats eller att några 

nytillkomna domar ändrar NOU:s tidigare tolkningar. 

Behov i det allmännas intresse 

Flera bolag har gjort egna tolkningar och kritiserat NOU:s tolkning av begreppet 

allmänt intresse. 

"Särskilt" inrättats eller "särskilt intresse"? I 1 kap. 6 § LOU talas om att det är 

det behov som organisationen inrättats för, som är det relevanta för bedömningen 

av om organisationen täcker behov i det allmännas intresse. I några av de 

bakomliggande EU-direktiven anges att behovet skall vara "särskilt", eventuellt att 

enheten "särskilt inrättats för" att tillgodose ett allmänt intresse. 27 NOU utgår dock 

23 

Förutom egna slutsatser stödjer sig NOU även på vid tillfället känd doktrin och utredningar från 

flera oberoende advokatbyråer. Dessa hade dock inte hunnit ta del av Arnhem-domen, innan de i 

enlighet med avtal med NOU varit tvungna att avge sina rapporter. 

24 

Målnummer och fullständigt namn på åberopade EG-domstolens domar finns i slutet av denna 

bilaga. Det är viktigt att observera att flera av bedömningarna i domarna görs mot bakgrund av EGfördraget, 

men i vissa fall berör tolkningen av tidigare versioner av upphandlingsdirektiven. 

25 

Kammarrättens dom i mål nr 8109-1995, ej prövningstillstånd i Regeringsrätten. 

26 

Domarna redovisas i NOU:s rapport 1998 och kommenteras i NOU:s nyhetsbrev NOU-info. 

27 

NOU konstaterar här att de olika språkversionerna av direktiven inte är enhetliga och att det i 

EG-domstolens domar talas både om att enheten "särskilt inrättats" och om att den "inrättats för att 

tillgodose ett särskilt intresse". Olikheterna kan bero på generaladvokaternas modersmål och 

översättningarna från domstolsspråket. I den svenska översättningen av direktiven anges i varuoch 

byggdirektivet "särskilt syfte", medan ordet "särskilt" saknas i tjänstedirektivet och inte heller 

återfinns i LOU. I de engelska och tyska versionerna av alla tre klassiska direktiv används 

uttrycken "established for the specific purpose", resp. "die zu dem besonderen Zweck gegründer 

wurde", vilka tyder på "särskilt syfte". De franska och spanska uttrycken "créé pour satisfaire 

spécifiquement des besoins d´intérèt général" och "creado específicamente para satisfacer 

necesidades de interés general, que no tenga carácter industrial o mercantil" tyder snarare på 

"särskilt inrättats". I de danska versionerna återges det motsvarande rekvisitet som "hvis oppgave


8 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

ifrån att staten - när den beslutar sig för att själv eller genom någon organisation 

den har ett avgörande inflytande över, tillgodose ett behov - alltid har ett "särskilt 

syfte" med skapandet av den organisation som skall tillgodose behovet. Då den 

relativa graden av tillgodoseende av allmännyttiga behov som inte är av industriell 

eller kommersiell karaktär inom det berörda bolagets verksamhet saknar 

betydelse, 28 är det inte meningsfullt att utreda om enheten "särskilt inrättats för" 

visst syfte eller om den inrättats för att tillgodose "ett särskilt syfte". Avsaknaden 

av ordet "särskilt" i 1 kap. 6 § LOU anses därför inte ha någon betydelsebärande 

funktion. De behoven företaget inrättas för kan alla anses vara särskilda. 

NOU kan emellertid tänka sig att det finns även sådana intressen som regeringen 

och riksdagen vill få tillgodosedda inom ramen för statlig företagsverksamhet men 

endast vid sidan om ordinarie verksamheten, t.ex. jämställdhet, miljöanpassning 

av ett företags produktion 29 eller etnisk mångfald. 30 En skillnad kan på så sätt 

göras mellan t.ex. ett uttalat "särskilt" behov såsom "att bereda 

arbetshandikappade meningsfullt arbete" 31 och ett allmänt syfte att genom 

företagens lokalisering skapa bättre sysselsättningsmöjligheter utanför 

storstadsregionerna. 

Statens eller allmänhetens intresse? Några bolag anger att det "allmännas intresse" 

omfattar endast "statens" intresse, men inte "allmänhetens intresse" eller "politiska 

intresse". NOU vill inte acceptera sådana distinktioner och vidhåller vad som 

härom sagts i tidigare utredning. NOU vill vidare hänvisa till den tolkning av 

uttrycket "allmänt intresse" som EG-domstolen gör i Connemara-målet 32 och till 

vad generaladvokaten Léger anför om "verksamhet som är till direkt nytta för 

allmänheten" i motsats till individuella intressen eller gruppintressen. 33 NOU 

anser därmed att det t.ex. är ett allmänt intresse att den sammantagna svenska 

industrin är framgångsrik eller att alla delar av landet får nyetableringar. Även om 

ett företags insatser riktar sig till enbart en viss del av riket (t.o.m. enbart en del av 

Norrland), betyder detta inte att företaget inte skulle fullgöra ett allmänt intresse. 34 

det er at imödekomme almendhetens behov, dog ikke på det erhvers- eller forretningsmaessige 

område" I varudirektivet anges däremot "der er oprettet specielt med henblick på at imödekomme 

almendhetens behov, dog ikke behov av industriel eller kommersiel karakter". I EES-landet Norge 

anges att "offentligrettslig organ er ethvert organ: - som er oprettet med det bestemte formål å 

imötekomme allmennhetens behov, og ikke er av industriell eller forretningsmessig karakter" etc. 

28 

Se domssammanfattningen i Arnhem-domen, p. 3. 

29 

I flera ägardirektiv finns formuleringar som t.ex. "Jämställdhet skall ingå som en naturlig del i 

personalarbetet" och "Bolaget skall i sin affärsverksamhet värna om och utveckla 

miljömedvetenhet". 

30 

Skr. 1999/2000:20, sid.4. 

31 

Samhall AB. 

32 

Connemara-domen, p. 32, i vilken EG-domstolen anser att ett bolag som värnar om de nationella 

skogsområdena och skogsindustri och tillhandahåller olika anläggningar i det allmännas intresse 

(samt uppfyller krav på kontroll av bolagets ekonomiska verksamhet) är en upphandlande enhet 

enligt en äldre lydelse av varudirektivet. 

33 

Förslag i Arnhem-målet, p. 65. 

34 

Argumentet har framförts av Norrland Center AB, som anger att bolagets verksamhet riktar sig 

främst till 10 - 15 kommuner i Norrlands inland med ca 1,5 % av Sveriges befolkning.


9 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

Nationella förhållanden. Ett mindre antal bolag har pekat på att NOU:s slutsats att 

de svenska förhållandena skall tillmätas betydelse inte har täckning i EG-rätten 

och att alla bolag inom EU skall bedömas lika. 

NOU vidhåller dock sin ståndpunkt och anser att det är givet att begreppet 

upphandlande enhet måste tolkas mot bakgrund av de syften som den nationella 

staten haft med att inrätta företaget. I denna bedömning ingår den sociala och 

förvaltningsrättsliga tradition som finns i Sverige. Samma tankar ligger sannolikt 

bakom EG-domstolens upprepade uttalanden att begreppet upphandlande enhet 

måste tolkas i funktionella termer. 35 Generaladvokaten La Pergola anger att 

kategorin "allmännyttigt karaktär" skiljer sig avsevärt från en medlemsstat till en 

annan och alltefter den historiska tidpunkten i fråga. 36 Generaladvokaten Léger 

hänvisar för sin del till att tolkningen av begreppet skall göras av de nationella 

domstolarna, 37 vilket borde innebära att även den nationella rätts- och 

samhällsordningen skall beaktas. 38 

NOU delar därför inte heller uppfattningen att det endast är EG-domstolen 39 som 

kan fastställa vilka organ som omfattas av upphandlingsreglerna. NOU anser att 

det av olika uttalanden klart framgår att detta främst ankommer på den nationella 

förvaltningen eller nationella domstolar. 40 NOU har också till regeringen, som 

förslag till ändring i LOU, framfört att "NOU har behov av att kunna identifiera 

tillsynsobjekt och att kunna utöva effektiv tillsyn över de organisationer som 

omfattas av LOU. För närvarande saknar NOU befogenhet att vidta åtgärder för att 

fastställa eller genom annan få fastställt vilka organisationer som är upphandlande 

enheter." 41 

35 

Arnhem-domen, p. 62 och Connemara-domen, p. 31. 

36 

Generaladvokatens förslag i Arnhem-målet, p. 43. Han anser vidare att det inte är "avsikten att 

direktivet skall hänvisa till kategorier som är enhetliga för hela gemenskapen. Det är härvidlag 

tillräckligt att tänka på att direktivet enbart samordnar - och inte harmoniserar - de olika 

bestämmelserna som gäller på nationell nivå på området för upphandling." Vidare anser han "inte 

att direktivet genom definitionen ifråga i praktiken har tillskapat en gemenskapskategori. I 

direktivet hänvisas helt enkelt till vad som i det avseendet föreskrivs i medlemsstaternas 

lagstiftningar." 

37 

Förslag till avgörande i Mannesmann-målet, p. 97 och 98. 

38 

I EG-domstolens domar angående begränsning av de fria rörligheterna beaktas medlemsstaternas 

rätt att göra sådana begränsningar som erfordras med hänsyn till staternas "sociala och kulturella 

särdrag". Se t.ex. Läärä-domen, p. 12 och 13 angående spelautomater eller C-67/98 Questore di 

Verona mot Diego Zenatti angående vadhållningsverksamhet. 

39 

Något företag har också uttryckt åsikten att detta kan ske enbart på talan av Europeiska 

kommissionen. 

40 

Jfr. EG-domstolens domar som riktar sig till de nationella domstolarna och 

"tillsynsmyndigheter", såsom danska Klagenaevned. Det ankommer också på dessa att kontrollera 

de faktiska omständigheterna (se t.ex. Mannesmann-domen, p. 45). 

41 

NOU:s nämndbeslut dnr. 1999/0187-29. Regeringen har vid regeringssammanträde den 14 

oktober 1999 beslutat att överlämnat skrivelsen till Upphandlingskommittén. Kommittén anger i 

SOU 1999:139, sid. 156 att det "finns behov av åtgärder för att underlätta tillsynsmyndighetens 

arbete med att skapa ökad efterlevnad". På sid. 155. återger Upphandlingskommittén NOU:s 

bedömning att en anledning till att så få upphandlingar överprövas kan vara att relativt få 

leverantörer känner till vilka organisationer - utöver kommun, stat eller landsting - som är 

upphandlande enheter. En ytterligare anledning kan vara att en leverantör sällan i tid 

uppmärksammar en pågående anskaffning och hinner gå till länsrätt och påtala att organisationen


10 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

Behovens kommersiella eller industriella karaktär 

Det är numera ostridigt att det är arten av behoven och inte sättet på vilket bolaget 

arbetar som skall bedömas. Detta framgår av både EG-kommissionens 

skrivningar, 42 EG-domstolens formuleringar i Arnhem-domen och de svenska 

förarbeten. 43 

Kommersiellt bolag. NOU har i en bilaga 44 till rapporten 1998 angivit att NOU 

anser att en av regeringen i redogörelsen för bolag med statligt ägande återgiven 

definition av "kommersiellt bolag" väl kan godtas även avseende vad som 

rimligen kan anses med begreppet industriell eller kommersiell karaktär i 1 kap. 6 

§ LOU. 45 Vissa bolag har argumenterat utifrån denna definition och flera andra 

bolag har kommit med invändningar mot att definitionen av NOU använts för att 

bestämma bolagens kommersiella eller industriella karaktär. 

NOU vill betona att definitionen använts endast som kontroll av NOU:s 

slutsatser. 46 Som det påpekas på flera andra ställen i rapporten 47 har målsättningen 

torde vara en upphandlande enhet som borde följa LOU. I sin bedömning anger 

Upphandlingskommittén att den "anser att svårigheterna med att fastställa om en organisation är en 

upphandlande enhet innebär problem för leverantörer och tillsynsmyndigheten. I dagsläget kan 

endast frågan avgöras av en domstol i samband med en överprövning eller mål om skadestånd. 

Organisationer som enligt lag är upphandlande enheter men som inte följer lagen gör i princip 

alltid otillåtna direktupphandlingar." 

42 

Kommissionens vägledning, tjänster, sid. 11. 

43 

I prop. 1996/97:153, sid. 56 anges: "I denna paragraf har betydelsen av den industriella eller 

kommersiella karaktären förtydligats till att avse de behov i det allmännas intresse, för vilka 

enheten inrättats. Bestämmelsen i dess tidigare lydelse tillmätte felaktigt karaktären hos den 

upphandlande enheten denna betydelse." 

44 

Bilaga E, sid 10 - 11. 

45 

I skr 1998/99:20 på sid. 14 återgiven definition av Riksdagen Revisorer 1997/98:2 sid. 81f. 

NOU anger på sidan 11 i bilaga E till rapporten 1998 att tillämpningen av definitionen innebär att 

endast sådana bolag kan anses ha industriell eller kommersiell karaktär som 

1) har vinstkrav, 

2) inte helt eller delvis omfattas av lagstadgat monopol eller ensamrätt, 

3) inte är anslagsfinansierade och 

4) inte har några särskilda uppgifter. 

Denna definition har lagts till grund för NOU:s första urval av bolag vilka inte ansåg sig vara 

upphandlande enheter men där avsaknaden av industriell eller kommersiell karaktär kunde 

misstänkas. NOU:s genomgång har också visat att denna preliminära urvalsmetod stämde väl och 

att de flesta bolag som då ansågs tillgodose ett allmänt intresse och inte uppfyllde något av de 

ovanstående fyra kraven fortfarande bedöms utgöra upphandlande enheter. 

Regeringen anger även i skr. 1999/2000:20, sid. 8 "Som kommersiella företag räknas de företag 

som har vinstkrav, ej omfattas av lagstadgat monopol, inte är anslagsfinansierade och saknar 

särskilda uppgifter. I vissa fall finns dock gränsdragningsproblem. Det är regeringens mål att 

ytterligare söka bidra till att renodla varje företags syfte och mål för att kunna utveckla och 

tydliggöra de ingående värdena i portföljen." 

46 

En jämförelse mellan listan på de bolag som enligt regeringens bedömning inte är kommersiella 

och NOU:s lista på bolag som är eller borde vara upphandlande enheter överensstämmer i allt 

väsentligt. Avvikelser i denna rapport utgörs av AmuGruppen, vilken anges vara ett ickekommersiellt 

företag, men inte anses vara upphandlande enhet. Angående Svenska Lagerhus AB är 

förhållandena de omvända. Det är emellertid värt att notera att Svenska Lagerhus AB i Skr. 

1998/1999, sid. 13 och 15 uppgavs vara ett icke-kommersiellt fastighetsbolag. Avvikelser


11 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

varit att så objektivt och fullständigt som möjligt bedöma arten av det behov som 

bolaget inrättats för att täcka och inte arbetssättet hos bolaget. 

NOU har också i ett senare yttrande uttalat att ett statligt bolag kan vara ett 

"statligt monopol av kommersiell karaktär" genom att dess verksamhet bedrivs på 

detta sätt samtidigt som det intresse bolaget skapats för att täcka kan anses sakna 

industriell eller kommersiell karaktär. 48 

NOU är medveten om att t.ex. tolkningen av begreppet "särskilda och exklusiva 

rättigheter" inte är särskilt ägnat för tolkningen av 1 kap. 6 § LOU. 49 Den 

omständigheten att staten för verksamhet som riktar sig till allmänheten väljer att 

reglera verksamheten eller att utrusta ett företag med tillståndspliktig exklusiv rätt 

(monopol) eller speciell rätt kan inte frånkännas betydelse vid bedömningen. 50 

Statens handlingssätt anger vilken vikt som tillmäts graden av kontroll som staten 

kan utöva över hur behovet tillgodoses. 51 

Enbart bolagens egen bedömning kan inte godtas vad avser de klassiska 

sektorerna. 52 

Industrins behov. Ett företag gör en tolkning av begreppet industriell eller 

kommersiell karaktär som industrins och näringslivets behov. 53 

NOU kan inte godta denna tolkning då nämnden anser att ett allmännyttigt icke 

kommersiellt eller industriellt behov kan vara att främja, stödja och öka 

konkurrenskraften hos den inhemska industrin som helhet. 

beträffande övriga icke-kommersiella bolag, motiveras av bristande statligt inflytande i form av 

tillskjutet kapital, tillsyn eller styrelserepresentation. 

47 

Bilaga F till rapporten 1998, t.ex. sid. 2 och 6. 

48 

Beslut vid nämndsammanträde angående yttrande i ärendet dnr 1999/0070-26. 

49 

Generaladvokaten Légers förslag till avgörande i Mannesmann-målet, p. 56 - 58. Uttrycket 

"särskilt tillstånd" förekommer dock i 4 kap. 1 § LOU. Det kan ifrågasättas om uttrycket inte borde 

vara "särskilda och exklusiva rättigheter". Jfr. Hentze och Sylvén, sid. 280. 

50 

Även om t.ex. detaljhandel med alkoholhaltiga drycker eller spelverksamhet typiskt sett är 

verksamheter som ger goda inkomster åt staten, kan - såvitt NOU förstår - en ensamrätt på 

marknaden inte försvaras enbart genom hänvisning till statens intresse att få högsta möjliga 

inkomster (Franzén-målet eller Schneider- och Läärä-domarna). 

51 

Jfr. Mannesmann-domen p. 22 - 24. Domstolen utgår där i sin tolkning från den lagstiftning som 

var tillämplig på enheten. Enhetens monopolställning tillmättes betydelse vid bedömningen av om 

det har tillkommit för att tillgodose intressen som inte har industriell eller kommersiell karaktär. 

Jfr. även Hentze och Sylvén, sid. 132. 

52 

Jfr. vad generaladvokaten anger i sitt förslag till avgörande i Mannesmann-målet, p. 73: "Den 

nationella domstolen kan inte godkänna att det angivna syftet om att tillgodose industriella eller 

kommersiella behov skulle dölja en verksamhet av allmänt intresse i syfte att undgå lagens 

tvingande regler" 

53 

T.ex. SP, som särskilt hänvisar till att bolaget och dess dotterbolag skall tillgodose 

industrins/små och medelstora företags behov.


12 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

Bolaget och dess ägare 

Ett företag har anfört att det inte avser att tillämpa LOU fram till dess att 

regeringen meddelar annat. Flera andra företag har hänvisat till sina huvudmäns 

bedömningar. 

Bolagets eget beslut. Det bör påpekas att varje organisation är ansvarig för sitt 

beslut huruvida organisationen omfattas av LOU eller inte. Ansökan om 

överprövning eller skadeståndskrav med anledning av överträdelse av 

upphandlingsreglerna kan riktas endast mot den organisation som utfört 

upphandlingen. 54 Ett företag med statligt ägande kan därför inte frånhända sig 

ansvaret för sin laglydnad till ägaren. Staten kan inte formellt fatta beslut åt ett av 

staten ägt företag. Den kan påverka de beslut som fattas av bolaget endast genom 

sin representation i styrelse, tillsyn eller genom ägardirektiv som antas på 

bolagsstämman. 

Huvudmännens bedömning. NOU anser att statens övriga intressen kan påverka 

en objektiv bedömning av denna fråga. De statliga företagen är "betydelsefulla i 

Sverige, både som arbetsgivare, leverantörer och kunder men mindre i ett globalt 

perspektiv." 55 Det kan därför inte uteslutas att staten använder sitt inflytande över 

företagen till att gynna inhemska leverantörer på bekostnad av leverantörer från 

andra medlemsstater, 56 eller att företaget själv försöker tillgodose detta statens 

verkliga eller inbillade behov. 57 Motsvarande kan förväntas gälla även andra 

medlemsstater. Själva grundsyftet men reglerna för offentlig upphandling är att 

öppna den nationella upphandlingsmarknaden och förhindra att medlemsstater, i 

form av myndigheter eller statliga företag under statligt beslutande inflytande, 

gynnar de inhemska producenterna eller på annat sätt motverkar de fria 

rörligheterna 58 av varor, tjänster, kapital och personer eller snedvrider den fria 

konkurrensen på den inre marknaden. 59 Statsmaktens åsikt kan därför beaktas men 

får inte tillmätas någon avgörande betydelse i detta avseende. 

54 

7 kap. 1, 2 och 6 §§ LOU. 

55 

Skr. 1999/2000:20, sid. 9. 

56 

Generaladvokaten i Mannesmann-målet, anger i p. 46 att offentliga myndigheter har "en naturlig 

tendens att gynna nationella företag för att bevara arbetsplatser och för att främja det egna landets 

ekonomiska utveckling; detta är inte förenligt med målsättningen att genomföra den inre 

marknaden". 

57 

Mannesman-domen, p. 43 f. 

58 

I det första varudirektivet (77/62/EEG) hänvisas redan i inledningen till förbudet i art. 30 EGfördraget 

mot kvantitativa importrestriktioner. I det första byggdirektivet hänvisas till direktivets 

syfte, särskilt den fria etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster. Se även EGdomstolens 

domar i mål C-21 Du Pont de Nemours Italiana SpA. Mot Unitá sanitaria locale No 2 

di Carrara REG. 1990 I - 889 och C-199/85 Kommissionen mot Italien REG 1987 1039. 

Domstolen påtalar direktivets syfte att underlätta ett effektivt uppnående inom gemenskapen av fri 

etableringsrätt och frihet att tillhandahålla tjänster avseende offentliga bygg- och 

anläggningsarbeten. 

59 

Sue Arrowsmith skriver i The Law of Public and Utilities Procurement, sid. 110 följande: 

"However, the fact that an entity sells to the market clearly does not immunise it from pressure: 

nationalised industries have been some of the worst perpetrators of discriminatory practices."


13 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

Konkurrensutsättning, risktagande och vinstkrav 

Flera argumenteringar i företagens skrivelser men även i rättsfallen och 

doktrinen 60 kretsar kring företagets agerande på marknaden och den eventuella 

förekomsten av konkurrens. 

Konkurrensutsättning. Flertalet granskade bolag anger att de är 

konkurrensutsatta. 61 EG-domstolen anger att frånvaron av konkurrens inte är ett 

nödvändigt villkor för definitionen av ett organ som lyder under offentlig rätt 

(upphandlande enhet). Däremot kan "den omständighet att det berörda organet 

handlar i en konkurrenssituation på marknaden, (kan nämligen) vara ett tecken på 

att det inte är fråga om ett allmännyttigt behov som inte är av industriell eller 

kommersiell karaktär" 62 . 

Enligt NOU:s tolkning, som strider mot vad som anges i de första förarbetena till 

LOU, kan från LOU:s tillämpning inte regelmässigt undantas alla sådana företag 

som tillhandahåller varor och/eller tjänster som normalt tillgodoses genom 

marknaden om det statsägda företaget utsätts för normal konkurrens. NOU anser 

att uttalanden i förarbetena sannolikt hade fått en annan utformning om dessa 

skrivits efter Mannesmann och Arnhem-domarna. 63 

Risktagande. I förarbetena till LOU anges att direktivens tillämpning förutsätter att 

den offentliga verksamheten "är utrustad med en offentligt skyddsnät som tillåter 

att den inte bedrivs på ett affärsmässigt sätt." Ett sådant skyddsnät existerar inte 

om företaget kan upphöra, läggas ned eller på annat sätt upphöra om det uppvisar 

dåligt resultat. 

Även generaladvokaten La Pergola anger i sitt förslag till avgörande i Arnhemmålet 

som en viktig komponent i bedömningen bolagets ekonomiska beroende av 

staten och graden av den risk som kännetecknar förvaltningen av bolaget i fråga. 64 

Han anger: "Enligt min mening omfattar således begreppet organ som lyder under 

offentlig rätt, i den mening som avses i tjänstedirektivet, organ som tillgodoser 

60 

Sue Arrowsmith skriver: "It is submitted that it is necessary to examine closely the extent of 

which an entity is subject to real market disciplines, including the extent of competition, the 

stringency of financial targets and the availability of subsidies, before this limitation may be relied 

to." 

61 

Flera bolag hänvisar härvid till vad som anges i EG-kommissionens meddelande om Offentlig 

upphandling inom Europeiska Unionen, sid. 6. NOU vill därför påpeka att avsnittet avser 

tillämpning av direktiv 93/38/EEG och således de upphandlande enheterna inom de s.k. 

försörjningssektorerna, dvs. enligt definitionen i 4 kap. 1 § LOU. 

62 

Arnhem-domen p. 49 och 50. 

63 

Prop 1992/93:88 sid. 41. Där anges även: "Om det offentliga ägandet inte medför att företaget 

har en inriktning eller en verksamhet som innebär att företaget tillhör någon i viss mening skyddad 

del av förvärvsverksamheten skall det inte tillämpa lagen." 

64 

Arnhem-målet, punkt 44 i generaladvokatens yttrande. Han anger bl.a. att uttolkaren således 

enbart kan forska i sambandet mellan tillgodoseendet av behoven och statens struktur (givetvis i 

vidsträckt bemärkelse) och, framför allt, i det ekonomiska beroendet av staten, det enda kriteriet av 

allmän karaktär som kan vara tillämpligt på det område som det här är fråga om.


14 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

allmännyttiga behov "utanför reglerna för en normal kommersiell förvaltning” 65 , 

under förutsättning att även de övriga villkoren i definitionen i fråga är 

uppfyllda. 66 

EG-domstolen fördjupar inte generaladvokatens tankar i den delen som avser 

risktagande. Domstolen anger dock: "Den omständigheten att det förekommer 

konkurrens är emellertid inte tillräckligt för att utesluta möjligheten att ett organ 

som finansieras eller kontrolleras av staten (…) låter sig styras av andra hänsyn än 

ekonomiska. Således kan ett sådant organ till exempel förorsaka ekonomiska 

förluster av att det för en viss politik för inköp från det organ som det är nära 

beroende av." Domstolen anger vidare att artikel 1 b i direktiv 92/50 kan 

tillämpas på ett visst organ, även om privata företag tillgodoser eller skulle kunna 

tillgodose samma behov som detta, och att frånvaron av konkurrens inte är 

nödvändigt villkor för definitionen av ett organ som lyder under offentlig rätt." 67 

NOU anser därför att det snarare är uteslutandet av möjligheten av att ett organ tar 

andra hänsyn än ekonomiska än bedömningen av risktagandet i verksamheten, 

som är avgörande för bedömningen av behovens karaktär. 

Vinstkravet. En vanlig invändning är också att företaget har lönsamhetskrav 68 på 

sig. Invändningen verkar i sig vara berättigad 69 men måste ställas i relation till 

lagens nuvarande lydelse och tolkning och ses mot bakgrund av utvecklingen 

inom den statliga och kommunala förvaltningen i övrigt. Det är behovets art - 

behov som inte har en industriell och kommersiell karaktär - som är avgörande för 

frågan huruvida organisationen skall vara upphandlande enhet, inte om 

verksamheten drivs kommersiellt eller i vinstsyfte. Regeringen skriver att det med 

medlemskapet i EU som för in konkurrens i tidigare skyddade sektorer och med 

den accelererande globaliseringen inte längre finns samma förutsättningar eller i 

vissa fall behov av att bedriva verksamhet för nationella intressen eller enligt 

särskilt stipulerade villkor. "För företag med särskilda uppgifter och mindre grad 

av kommersiella inslag är ett viktigt mål att verka med lägsta kostnad givet den 

nytta som skall produceras." För både dessa och företag av mer kommersiell art 

gäller att företagen skall ha optimal kapitalstruktur för att minimera 

kapitalkostnaderna. 70 

65 Dom av den 16 juni 1987 mål C-118/85, Kommissionen mot Italien (rättsfallssamling s. 2619, jfr 

från senaste tid domen av den 18 mars 1997, mål C-343/95, Diego Calì (rättsfallssamling I-1547). 

66 Jfr. även generaladvokaten Légers förslag p. 69. 

67 Arnhem-domen, p. 43 och 47. 

68 Lönsamhetskrav, vinstkrav och vinstsyfte är några av de uttryck som används. Dessa har dock 

inte samma innebörd. 

69 Invändningen får stöd av tidigare förarbeten och NOU:s användning av avsaknaden av vinstsyfte 

som tecken på att ett företag är upphandlande enhet. I prop. 1992/93:88, sid. 64 anges: "Genom att 

enheten inte skall vara av industriell eller kommersiell karaktär undantas enheter som visserligen är 

i allmän ägo eller står under det allmännas bestämmande inflytande, men som bedriver verksamhet 

i vinstsyfte." Senare lagändring, uttalandet i prop. 1996/97:153, 56 och EG-domstolens 

ovannämnda domar visar att bolagsdriften i vinstsyfte inte kan utesluta tillämpningen av LOU. 

70 Skr. 1999/2000:20, sid. 7.


15 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

Krav på avkastning är dessutom någonting som per definition hör till 

aktiebolagsformen. 71 Invändningen om vinstkravet kan därför tillmätas endast 

marginell betydelse vid den sammanlagda bedömningen av behovens karaktär. 

Uttalad eftergift av vinstkravet på ett aktiebolag avviker däremot från det som 

normalt förknippas med aktiebolagsdrift och kan utgöra tecken på att behoven 

saknar kommersiell karaktär. 

Vidare måste beaktas att ytterst få myndigheter eller statliga verk numera saknar 

långtgående besparings- eller lönsamhetskrav eftersom statsfinanserna och statens 

egendom skall förvaltas och hanteras på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. 

Det krav på kostnadseffektivitet eller skälig avkastning, vilket ställs på 

aktiebolaget, skulle således ställas på organisationen även om verksamheten 

drivits (eller fortsatte att drivas) i myndighets- eller verksform. 

NOU anser att utredning av konkurrensutsättning, vinstkrav och graden av 

risktagande hänför sig främst till företagets arbetssätt och utgör endast stöddata 

vid tolkning av behovens karaktär. Hittillsvarande rättspraxis talar för att det inte 

är så mycket risktagande, konkurrensutsättning eller vinstkrav som preciserar 

begreppet upphandlande enhet, utan snarare huruvida det kan uteslutas att en 

organisation vid sina inköp kan ta andra än rent kommersiella hänsyn. 72 

Tidsaspekten och förändringar 

Direktiv- och lagtexten hänvisar till det behov som organisationen inrättats för. 73 

Flera bolag anser att NOU bör bortse från det ursprungliga syftet och endast 

bedöma de aktuella förhållandena. Svenska Lagerhus AB är ett av de bolag som 

anger att NOU endast inriktat sig på den verksamhet och det syfte som förelåg då 

bolaget inrättats och bolagiserats. Bolaget anser att dess syfte, mål och verksamhet 

härefter under åren genomgått stora förändringar. Bolaget önskar därför bli 

bedömt efter den verksamhet som bedrivs idag och efter de förhållanden under 

vilka verksamheten numera bedrivs. 

AmuGruppen gör tolkningen att det enligt EG-domstolens praxis (Mannesmann) 

är det aktuella behovet när upphandling sker som är avgörande, inte det historiska 

behovet. AmuGruppen uppfattar det så att nämnden är införstådd med detta 

förhållande eftersom NOU i sin skrivelse till bolaget efterfrågat förändringar i 

bolagets organisation under det senaste året. 

NOU gör följande bedömning. Tidpunkten för upphandlingsdirektivens och 

LOU:s tillämpning är upphandlingstillfället. Ett företag som inte gör några 

anskaffningar alls bryter inte mot lagen. Det får dock observeras att även 

direktupphandlingar är upphandlingar i LOU:s mening. De företag som är 

upphandlande enheter måste därför även vid små inköp följa LOU. Att utreda 

frågan huruvida ett företag omfattas av LOU kan emellertid av praktiska skäl inte 

71 

Vinstkravet är en förutsättning för bolagsform och det som i t.ex. skattesammanhang skiljer 

hobbyverksamhet från näringsverksamhet. 

72 

Arnhem- och Connemara-domarna. 

73 

I direktivtexten används uttrycket "tillkommit för".


16 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

anstå till dess att företaget står i begrepp att göra en anskaffning. Bedömningen 

måste därför rimligen göras i förväg. 

I förarbetena till LOU 74 anges följande beträffande förhållandet att enheten har 

"bildats" för att fullgöra uppgifter i det allmännas intresse. 75 "Därmed avses att 

enheten som bildats i syfte att fullgöra vad som annars skulle ha utförts inom 

förvaltningen, blir att betrakta som upphandlande enheter. Om sålunda en 

förvaltning bolagiserar sin verksamhet blir bolaget en upphandlande enhet, 

förutsatt att det allmänna har ett bestämmande inflytande över bolaget." 

Uttalandena tolkas av NOU så att de bolag som tidigare drivits eller kunde ha 

drivits i myndighets- eller verksform inte kan upphöra att vara upphandlande 

enheter utan en påtaglig verksamhetsändring som visar att bolaget inte längre skall 

täcka det behov det skapats för eller att behovet blir rent kommersiellt eller inte 

längre är allmännyttigt. Det räcker dock inte att verksamheten som knyts till 

behovet i det allmännas intresset försvagas eller kraftigt minskar i förhållande till 

övrig kommersiell verksamhet. Sådan verksamhet måste i praktiken helt 

upphöra. 76 

NOU menar att man vid bedömningen måste utgå från det behov såsom det 

beskrivs vid tidpunkten för företagets inrättande men inte kan bortse från de 

förändringar företaget senare genomgått vad avser inriktning och arbetsform. 77 

Uttrycket "inrättats" kan därför läsas så att det syftar på den tidpunkt då bolaget 

tilldelades uppgiften att tillgodose ett angivet (särskilt) behov. Samtidigt måste 

dock uttrycket tolkas så att varje formell och för behovens karaktär relevant 

ändring i t.ex. bolagsordningen skall beaktas. Uttrycket "inrättats" måste sannolikt 

därför bedömas utifrån bolagets formella status vid varje tillfälle. 

Rent faktiska förändringar i företagets sätt att arbeta kan däremot inte tas med i 

bedömningen om inte dessa motsvaras av formella förändringar i t.ex. 

bolagsordningen. Den omständigheten att ett företag, i enlighet med ägarens 

direktiv, under långa tidsperioder styrs av vinstsyfte och uppträder kommersiellt 

på en konkurrensutsatt marknad utesluter inte att det, med hänsyn till det behov 

det inrättats för att täcka och sitt beroende av staten, låter sig styras av andra 

hänsyn än ekonomiska. Som EG-domstolen anger, kan ett sådant organ t.ex. 

förorsakas ekonomiska förluster av att det för en viss politik för inköp från den 

74 

Prop. 1992 /93:88, sid. 63. 

75 

I prop. 1996/97:153, sid. 56 anges att bestämmelsen har "förtydligats med en precisering av att 

enheten skall vara inrättad för att täcka dessa allmänna behov". 

76 

Mannesmann-domen p. 25, i vilken det uttalas att det förhållande att det endast är en relativt 

obetydlig del av verksamheten som består av att tillgodose allmänna intressen inte är relevant, då 

en upphandlande enhet fortfarande ansvarar för de intressen som den särskilt är skyldig att 

tillgodose. 

77 

I kommentaren till norska Lov om offentlige anskaffelser, sid. 61 anger författarna att det 

avgörande, med hänsyn till syftet med regelverket, måste vara vilket syfte som tillgodoses vid 

tidpunkten för upphandlingen och inte vilket syfte som varit för handen vid tidpunkten för 

organisationens inrättande. Även generaladvokaten La Pergola anger i sitt förslag till avgörande i 

Arnhem-målet att kategorin "allmännyttigt karaktär" skiljer sig avsevärt från en medlemsstat till en 

annan och alltefter den historiska tidpunkten i fråga. Detta kan tyda på att vissa syften enligt hans 

uppfattning med tiden kan upphöra att vara allmännyttiga.


17 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

organ som det är nära beroende av. 78 Enligt NOU:s bedömning krävs det därför i 

regel något nytt beslut om bolagets inriktning eller någon påtaglig ändring i det 

rättsliga miljön inom vilken det verkar för att det ursprungligen angivna syftet 

med bolagets bildande inte längre skall anses gälla. 

Stabilitet och förutsebarhet. Upphandlingssystemet kräver viss stabilitet och 

förutsebarhet. Företagens status att omfattas av LOU kan således inte ändras fram 

och tillbaka beroende på typen av upphandling eller den aktuella 

marknadssituationen. Om några formella och relevanta förändringar inte kan 

påvisas är det inte rimligt att ständigt ompröva huruvida företaget omfattas av 

LOU eller inte. 

Även om ett företag kan bli och upphöra att vara en upphandlande enhet utan att 

detta visas utåt, anser NOU att kravet på förutsebarhet i offentlig upphandling 

fordrar att förändringen synliggörs. Den omständigheten att företagets 

allmännyttiga behov utan industriell eller kommersiell karaktär inte har uppnåtts 

eller har ändrats eller övergivits bör därför, om möjligt, kunna urskiljas även av 

andra än företaget och dess ägare, såsom leverantörer och tillsynsmyndigheter. 79 

Några företag har gjort gällande att de underlag NOU använt sig av var föråldrade, 

bl.a. skrivningarna i regeringens skrivelse 1998/1999:20. NOU vill dock peka på 

att regeringen inför detta år kraftigt omarbetat sin skrivelse 1999/2000:20 och i 

denna framhäver sitt aktiva ägande genom aktiv förvaltning. 80 I skrivelsen anges 

vidare att det för varje företag anges tydlig affärsidé och mål med verksamheten 

samt att dessa bygger på de av bolagen varje år inlämnade 

verksamhetsbeskrivningarna om hur affärsidén och målen uppfylls. 81 NOU 

beaktar de ändrade skrivningarna men kan endast utgå från sådana ändringar som 

direkt påpekats av regeringen eller visats av bolagen genom upprättade handlingar. 

Regeringen anför dock att ett grundligt analysarbete skall göras med syfte att 

genomlysa affärsidé och strategier, föreslå nödvändiga förändringar etc. "I detta 

ligger också att belysa statens syfte med ägandet." 82 NOU anser att detta 

analysarbete i förening med utrensning av de uttalanden och motiveringar som inte 

längre kan anses aktuella för företagen kan bidra till en större klarhet även i fråga 

om vilka företag som är upphandlande enheter. 

Bestämmande inflytande 

Som EG-domstolen anger är de tre villkoren avseende behov, juridisk person och 

inflytande kumulativa. 83 Den omständigheten att staten, kommunala organ eller 

andra upphandlande enheter behåller en "nära anknytning" eller ett bestämmande 

inflytande över verksamheten preciserar ytterligare verksamhetens karaktär. 

78 

Arnhem-domen, p. 43. 

79 

Jfr. vad generaladvokaten anger i sitt förslag till avgörande i Mannesmann-målet, p. 73 och 79. 

80 

Skr. 1999/2000:20, sid. 6. 

81 

Skr. 1999/2000:20, sid. 4. 

82 

Skr. 1999/2000:20, sid. 8. Detta arbete blir dock enligt uppgift inte slutfört inom överskådlig tid. 

83 

Mannesman-domen, p. 21 och Arnhem, p. 29.


18 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

Bestämmelsen om inflytande undantar sådana privata företag från tillämpningen 

av LOU, vars verksamhet till stor utsträckning avser leveranser av allmännyttiga 

varor. 84 

I Connemara-domen anger EG-domstolen att statens kontroll inte behöver 

innefatta tilldelning av upphandlingskontrakt om staten "i varje fall indirekt utövar 

en sådan kontroll." 85 

NOU:s slutsats är att det inte krävs någon kontinuerlig inblandning från statens 

sida utan att det räcker med att det finns en faktisk möjlighet till inflytande. 

I årets utgåva av Skr. 1999/2000:20 finns bland de omstridda bolagen endast fyra 

vilka inte är majoritetsägda av staten, kommunen eller landsting. 86 Utövandet av 

ett bestämmande inflytande behöver dock inte begränsa sig till innehav av 

merparten av aktierna utan kan i ett företag ske även genom andra finansiella, 

ekonomiska eller strukturella medel, vilka anses utgöra ett likvärdigt ekonomiskt 

deltagande. Med tillskjutet kapital kan avses även det ursprungliga kapitalet eller 

det egna kapitalet. 87 

Dotterbolag 

EG-domstolen anger att varje bolag skall bedömas för sig. För att ett företag skall 

anses som en upphandlande enhet är det således inte tillräckligt att det bildats av 

ett bolag som är upphandlande enhet. Det är inte heller tillräckligt att dess 

verksamhet finansieras av kontanta medel som härrör från en verksamhet som 

bedrivs av en upphandlande enhet. 88 NOU instämmer givetvis i detta. 

Dotterbolaget i sig skall uppfylla alla de i 1 kap. 6 § LOU angivna villkoren. De 

mer eller mindre osjälvständiga operativa dotterbolagen och 

stabsfunktionsbolagen får presumeras tillgodose samma behov som moderbolaget. 

NOU anser därför att från LOU:s reglering i regel inte kan undantas sådana 

dotterbolag, vilka utför de uppgifter som moderbolaget inrättats för att tillgodose 

eller, utan att ha annan verksamhet vid sidan om, är ett service- transport- eller 

84 Förutsatt att dessa företag skulle uppfylla kravet på att vara inrättade för att tillgodose ett 

allmännyttigt behov utan kommersiell karaktär. 

85 Connemara-domen, p.34. Domen gäller tillämpning av direktivens äldre lydelse. 

86 Norrland Center (statens ägande 33,3 %), Sveriges Rese och Turistråd AB (50 %), 

Bostadsgaranti AB (50 %) och Svensk Exportkredit AB (50 %). Värdepapperscentralen VPC AB 

och SAQ Kontroll AB har sålts. 

87 Mannesmann, sid. 81, fotnot 11 till p. 17 i generaladvokatens yttrande redogörs för liknande 

bestämmelser i den österrikiska lagen. Kravet på sättet för uppfyllande av alla rekvisit beskrivs på 

lite olika sätt. I kommentarerna till den norska lagen tycks författarna mena att även om ingen av de 

tre förutsättningarna i sig är uppfylld kan organet ändå anses vara upphandlande enhet om det 

offentliga totalt sett har ett bestämmande inflytande. I de svenska och danska kommentarerna anges 

i regel att åtminstone ett krav måste vara helt uppfyllt. Kravet på att "kapital huvudsakligen har 

tillskjutits" formuleras i den danska versionen av direktiven så att hälften av driften betalas av 

staten eller annan upphandlande enhet ("hvis drift enten for mere end halvdelen vedkommende…") 

88 Mannesmann-domen p. 39.


19 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

fastighetsförvaltningsbolag åt koncernens allmännyttiga verksamhet som saknar 

kommersiell eller industriell karaktär. 89 

Det är inte förenligt med EG-rätten och svensk lag att upphandlande enhet skall 

kunna kringgå reglerna om offentlig upphandling genom att lägga ut uppgiften på 

ett bolag. Ett bolag som är upphandlande enhet skall inte kunna hänskjuta en 

upphandling till ett annat bolag, t.ex. ett dotterbolag, och därmed undandra sig 

ansvaret för att följa upphandlingsreglerna. 90 

Ett annat problemområde är statens förhållande till de statsägda bolagen. NOU 

penetrerar inte närmare gränsdragningen mellan statliga anslag och statliga köp 91 

men noterar att flera statliga bolag anser att de inte uppbär några statliga anslag 

och hävdar att utbetalningarna i verkligheten utgör ersättning för statens köp av 

tjänster. Detta synsätt kan endast godtas om statens beställningar upphandlas 

enligt LOU. 92 Bestämmelserna om att upphandling inte behöver ske från en annan 

upphandlande enhet med ensamrätt kan vara tillämpliga endast vid upphandling 

av tjänster. 93 Det är således möjligt att avsteg från LOU sker även i de fall när 

staten, som är en upphandlande enhet, utan stöd av LOU köper från ett statligt 

bolag utan att ha upphandlat de kontrakt leveranserna bygger på. 94 Frågorna bör 

analyseras närmare av bolagen och de upphandlande enhet som köper från dessa 

bolag med hänsyn till den risk för brott mot upphandlingsreglerna (både LOU och 

EG:s upphandlingsdirektiv) och den badwill som skulle förorsakas staten 

respektive de aktuella företagen vid en felbedömning av de aktuella frågorna. 

Den bild av företagens organisation som tecknas i offentliga utredningar eller i 

tillstånds- och anslagssammanhang inte i alla lägen motsvarar bolagens verkliga 

organisation. Ur statens och den utomstående läsarens horisont ter sig vissa 

89 

Som EG-domstolen angivit i Mannesmann-domen p. 43, kan ett moderbolag inte överlåta 

rättigheter och skyldigheter i upphandlingskontraktet till ett privat dotterbolag med den verkan att 

direktivets bestämmelser då skulle upphöra att gälla. Detta förutsatte enligt domstolen att projektet 

från början omfattats av mottagarens verksamhet och att kontraktet tilldelades av den 

upphandlande enheten för mottagarens räkning. 

90 

Se Mannesmann-domen och generaladvokatens förslag p. 98 - 100. 

91 

T.ex. Posten anser att staten inte ger koncernen några anslag utan att staten av postkoncernen 

köper grundläggande kassaservice för 200 miljoner kr till den del av befolkningen som saknar 

alternativ och i de områden det inte är kommersiellt motiverat att bedriva verksamheten. Jfr Ds 

1997:58. 

92 

Statliga bolag är från staten skilda juridiska personer. Näringsdepartementet skulle vid sådant 

betraktelsesätt ha upphandlat vissa tjänsterna. Tjänsterna såsom kassaservice i glesbygden eller 

administration av s.k. 112-samtal skulle då inte kunna köpas från Posten AB eller SOS Alarm AB 

utan att dessa tilldelats kontrakt efter en upphandling i konkurrens. Någon upphandling av dessa 

tjänster har, såvitt NOU kunnat konstatera, inte skett. Då NOU förutsätter att regeringskansliet 

följer LOU är slutsatsen att utbetalningarna är statsanslag eller bidrag till verksamheten av 

allmännyttig och icke-kommersiell karaktär. 

93 

LOU 5 kap. 2 § LOU och EG-domstolens dom i mål C-107/98 Teckal. 

94 

Unitron-domen, p. 10. I domen återges att Klagenaevnet for Udbud uttalade att det danska 

ministeriets överlåtelse av administration av systemet för öronmärkning till ett företag 

"förmodligen egentligen borde ha föregåtts av ett upphandlingsförfarande i enlighet med direktiv 

93/36." Klagenaevnet konstaterade emellertid att denna fråga inte omfattades av prövningen i det 

mål som anhängiggjorts vid den.


20 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

koncerner som ett enda företag (Samhall, Posten, Statliga Akademiska Hus m.fl.). 

Vid kontakt med bolagen framkommer det dock att moderbolagen inte sällan 

endast är ett holdingbolag som inte utövar någon självständig verksamhet. 95 

Verksamheten utförs av koncernens dotterbolag. 96 I Skr. 1999/200:20 behandlas 

t.ex. 59 företag med statligt ägande, men i regel utan en närmare angivelse av 

antalet dotterbolag eller dotterbolagens verksamhet. 97 

Det bör slutligen observeras att vissa regler gäller även vid överföring av 

offentliga uppdrag till privata bolag. Härvid bör observeras reglerna i 1 kap. 25 § 

LOU, vilka gäller byggentreprenader, samt vad som anges i EG-domstolen i 

Unitron-domen om att förbud mot diskriminering på grund av nationalitet kan vid 

överföring av offentliga uppdrag gälla även privata bolag. 98 

Bolagsform 

De nationella domstolarna och myndigheterna skall göra en funktionell tolkning. 

EG-rättens målsättning är inte att lägga sig i den nationella bolags- och 

förvaltningsrätten utan att åstadkomma en fördragsenlig tillämpning och tolkning 

av densamma. 99 Den juridiska formen spelar således inte någon roll. Viss 

presumtion får emellertid anses gälla för att syftet med ett aktiebolag är 

vinstsyftet. 100 

Enbart den omständigheten att en verksamhet som tidigare bedrivits i form av ett 

statligt verk eller myndighet numera bedrivs i bolagsform innebär i sig inte att 

bolaget inte kan anses vara en upphandlande enhet. Att staten utnyttjar en 

organisation till att tillgodose allmänna intressen och att organisationens 

verksamhet till följd av statens inblandning helt eller delvis undgår marknadens 

normala regler visar att organisationen antingen är upphandlande enhet eller ingår 

i statsförvaltningen på ett sådant sätt att den de facto utgör en del av denna. 101 

95 Postbolagen påpekar således att holdingbolaget Posten AB inte bedriver någon verksamhet och 

därför inte kan vara upphandlande enhet. 

96 NOU berör i denna rapport inte den ännu något oklara frågan huruvida ett bolag som är 

upphandlande enhet får köpa från andra juridiska personer inom samma koncern utan föregående 

upphandling. Den bedömning som gjorts av NOU angående kommuner och kommunalägda bolag 

tyder dock på att så normalt inte är fallet. 

97 Motsvarande skrivelse för 1998/1999 har varit fylligare på denna punkt. NOU:s rapport 1998 

behandlade 335 bolag. 

98 Tolkningen gäller art. 2.2. i direktiv 93/36/EEG. I domslutet anges att en upphandlande enhet, 

när den ger en (privat) organisation, som inte själv är en upphandlande enhet, speciella eller 

exklusiva rättigheter att verka inom det offentliga tjänsteområdet, skall kräva att denna 

organisation vid sina inköp inom ramen för denna verksamhet skall iaktta förbud mot 

diskriminering på grund av nationalitet. NOU har redogjort för domen i NOU info dec. -99. 

99 Se närmare härom i NOU:s rapport 1998, bilaga E, sid. 3. 

100 12 kap. 1 § aktiebolagslagen. NOU beaktar därför snarare att staten i vissa fall anger att angivna 

företag, trots sin form, inte drivs med vinstkrav. 

101 Beentjes och Tecal-domarna. I den sistnämnda var det fråga om ett kommunalt bolag.


21 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

Upphandling omöjlig eller olämplig 

Flera bolag anser att tillämningen av LOU skulle helt omöjliggöra fortsatt 

verksamhet eller åtminstone att "en fullständig tillämpning av LOU" inte är 

lämplig. 

Skyldighet att tillämpa lagen. NOU kan inte lagligen beakta att företrädarna för 

bolag uppger att uppfyllandet av LOU:s regler försvårar bolagets verksamhet eller 

kan minska vinstmarginalerna. Sveriges riksdag har, som ett led i samordningen 

av upphandlingsförfaranden i enlighet med EG-direktiven, stiftat LOU som 

innehåller förutsättningar för lagens tillämpning. För NOU gäller därför att vid 

bedömningen av frågan vilka som omfattas av LOU göra en bedömning av de i 

lagen angivna förutsättningarna. De nyssnämnda lämplighetsargumenten kan 

därför inte bli relevanta. NOU kan således inte beakta argument av denna art, på 

samma sätt som en skattemyndighet i sin bedömning av skattskyldigheten inte kan 

ta hänsyn till att ett företag skulle ha större utvecklingsmöjligheter och bättre 

lönsamhet om det inte behövde betala skatt. I likhet med skattskyldigheten innebär 

egenskapen att vara upphandlande enhet en skyldighet att följa den aktuella 

lagstiftningen. Denna erbjuder dock lagliga undantag och alternativa 

handlingssätt. 

Lagstiftningens tillämpning. LOU innehåller flera undantag från en generell 

skyldighet att upphandla samt flera valmöjligheter att välja lämpligt förfarande. 

Det är NOU:s uppfattning att statliga företag, av vilka flera uppger att de redan nu 

tillämpar reglerna om icke diskriminering, likabehandling av anbudsgivarna m.m., 

kan tillämpa LOU utan att detta skall behöva innebära någon väsentlig ändring 

eller inskränkning i företagets verksamhet. 

NOU vidhåller sin bedömning att nedanstående bolag är 

upphandlande enheter 

Mot bakgrund av det ovan anförda vidhåller NOU sin inställning att nedanstående 

bolag är att betrakta som upphandlande enheter enligt 1 kap. 6 kap. LOU. 

Sannolikheten att de nedan nämnda bolagen bryter mot svensk lag och vid 

upphandling över tröskelvärdena även mot EG:s upphandlingsdirektiv är stor. 

Bolagen bör därför snarast börja upphandla i enlighet med LOU. Om något bolag 

eller dess huvudman inte bedömer det som lämpligt att bolagets alla anskaffningar 

skall underkastas LOU:s reglering, bör bolagen hos sina huvudmän snarast begära 

att det olagliga förhållandet undanröjs genom att huvudmännen ändrar eller 

renodlar bolagets uppgifter, alternativt i behövlig grad minskar det statliga 

inflytandet över bolaget i form av ägande, tillsyn eller styrelserepresentation. 102 

102 

Jfr. generaladvokatens yttrande i Mannesmann-målet, p. 79: "Det ankommer på grundarna att 

begränsa organets affärsområde om de önskar att dessa (upphandlings)bestämmelser inte skall 

tillämpas på verksamhet som inte hör till detta område."


22 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

AB GÖTA KANALBOLAG 

(dnr 1998/0273-28) 

Bolaget anser sig inte vara upphandlande enhet och avser att hålla fast vid denna 

ståndpunkt fram till dess att regeringen meddelar annat. AB Göta Kanalbolaget 

anger att NOU:s slutsats inte är tillfredsställande eftersom nämnden inte i 

tillräcklig grad utrett frågan, inte har undersökt förhållanden i andra EU-länder 

och inte gett exempel på rättsfall som stödjer eller motsäger NOU:s uppfattning. 

AB Göta Kanalbolag anger att budgeten för år 2000 inte omfattar mer än ca 9 milj 

i total volym köpta varor och tjänster och en total omsättning på ca 33 milj. 

Förutom att tillhandahålla kanalen för trafik bedriver bolaget ett kulturellt 

upprustningsarbete enligt gamla ursprungliga metoder, vilket innebär svårigheter 

att få tillräckligt många anbud vid de flesta offertförfrågningar. Bolaget är dock 

positiv till att organisera sitt upphandlingsarbete med god moral, etik samt ett 

affärsmässigt och konkurrensbefrämjande sätt samt i tillämpliga delar i enlighet 

med LOU. 

NOU anser att AB Göta Kanalbolag är upphandlande enhet. Bolaget 

anslagsfinansieras av staten genom särskilda belopp för att rusta upp kanalen. 

Bolaget skapades genom ett riksdagsbeslut för att tillvarata kanalens förvaltning. 

Statens ägande motiveras av att det är en statlig angelägenhet att ansvara för att 

kanalen rustas upp och drivs så att dess värde som kulturhistoriskt byggnadsverk 

och ett attraktivt turistmål kan vidmakthållas. Verksamheten regleras av staten. 103 

NOU anser därför att bolaget skapats för att tillgodose ett behov i det allmännas 

intresse som inte har industriell eller kommersiell karaktär. Den tillgängliga 

utredningen ger inte stöd för annat än att bolaget fortfarande fullgör de uppgifter 

det skapats för. Då bolaget dessutom ägs av staten är det att anse som 

upphandlande enhet. Att bolaget har liten upphandling eller arbetar med kulturellt 

upprustningsarbete eller att det finns få anbudsgivare är inte argument som ändrar 

NOU:s uppfattning. De två sistnämnda argumenten snarare förstärker 

uppfattningen att bolaget är en upphandlande enhet. 

Såvitt bolaget och NOU känner till finns det inte några bolag i andra 

medlemsstater av den Europeiska unionen, som är fullt jämförbara med bolaget 

och dess verksamhet. 

AB SVENSKA SPEL 

(dnr 1998/0261-28) 

Bolaget anser sig inte vara upphandlande enhet och anger följande. Svenska Spelkoncernen 

består av - förutom ett antal vilande bolag, vilka saknar intresse i 

förevarande sammanhang - Casino Cosmopol AB, Svenska Spels Fastighets AB, 

AB Svenska Spels Servicecenter och AB Svenska Spel. Casino Cosmopol AB 

förklarar sig följa LOU. De övriga tre bolagen anser sig inte behöva följa LOU. 

103 Prop. 1991/92:134, bet. 1991/92:NU33.


23 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

NOU kan inte godta bolagets bedömning och vidhåller sin bedömning från 

november 1998 och juni 1999 104 att Svenska Spel AB är upphandlande enhet. 

AB Svenska Spel bildades genom en sammanslagning av Svenska Penninglotteriet 

AB och AB Tipstjänst. Svenska Spels affärsidé är att till svenska folket sälja ett 

varierande utbud av spännande och underhållande spel med penningvinster på ett 

ansvarsfullt sätt. Spelmarknaden är visserligen mycket reglerad men ändå 

konkurrensutsatt genom ATG och föreningslivet. Under året har tillkommit 

vadslagning på hundkapplöpning. 105 I tidigare skrivningar angavs att statens 

ambition var att verka för att spelmarknaden långsiktigt utvecklas på ett positivt 

sätt för att möjliggöra höga inkomster till bl.a. staten. 106 Det skall dock ske inom 

ramen för ett socialt ansvarstagande, en väl utbyggd service och utan risk för att 

säkerheten i hanteringen eftersätts. 107 Bolaget anges ha ett lagstadgat monopol 

eftersom spelverksamheten inte får bedrivas utan tillstånd, även om det på 

spelmarknaden finns andra aktörer som ATG, Bingolotto och folkrörelserna. NOU 

anser att bolaget har inrättats i syfte att täcka ett behov i det allmännas intresse. 

Behovet är inte av industriell eller kommersiell karaktär. Bolaget är en juridisk 

person och är helt ägt av staten. AB Svenska Spel är därför upphandlande enhet. 

Någon anledning till varför Svenska Spels Fastighets AB eller Svenska Spels 

Servicecenter AB, vars enda uppgift synes vara att förvalta koncernens fastigheter 

och ge service åt moderbolaget, 108 inte skulle omfattas av LOU eller bedömas på 

annat sätt än Casino Cosmopol AB, har inte kommit fram. 

Svenska Spel AB anger att det europeiska branschorganet, European Lotteries, 

bekräftar att inte något statskontrollerat spelbolag inom EU anser sig vara en 

upphandlande enhet. Av EG-domstolens domar framgår dock att varor och tjänster 

för motsvarande verksamhet har upphandlats i Italien och i Finland. 109 

104 Ny genomgång av frågan med anledning av en förfrågan från en leverantör, NOU:s dnr 

1999/0114. NOU har därvid beaktat även vad som anförts i delbetänkandet av 

Lotterilagsutredningen, SOU 1998:144. Frågan om upphandling av kasinoverksamheten skett i 

enlighet med LOU har därefter blivit föremål för domstolsprövning. Av beslut och domar i 

överprövningsmål framgår inte att AB Svenska Spel i rätterna gjort någon invändning mot att 

bolaget skulle vara upphandlande enhet, utan endast att kontraktet skulle slutas av det helägda 

dotterbolaget Bellman Casino AB, numera Casino Cosmopol AB. 

105 Skr. 1999/2000:20. 

106 AB Svenska Spel betonade vid samtal med NOU statens ambition att inkomsterna inte hamnar 

hos privata intressenter utan hos staten eller idrottsrörelse m.fl. NOU noterar dock att vinstintresset 

tonas ner i propositioner och offentliga utredningar och att det allmännyttiga syftet .i stället lyfts 

fram. 

107 Prop. 1995/96:169. 

108 NOU anser inte att ett dotterbolag vars verksamhet består av att enbart ge service åt den egna 

koncernen kan bedömas på andra grunder än moderbolaget. Om dotterbolaget inte funnits hade 

fastighetsförvaltningen skötts av det upphandlingspliktiga moderbolaget. Lagstiftningens ändamål 

skulle förfela om en del av upphandlingsskyldigheten kunde undantas enbart genom att lägga en 

viss funktion på ett servicebolag utan annan egen självständig verksamhet. 

109 EG-domstolens domar i fallen Lotomatica och Läärä.


24 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

AB TUMBA BRUK 

(dnr 1998/0275-28) 

Bolaget anser sig inte vara upphandlande enhet och tillämpar därför inte LOU. 

Tumba Bruk anger följande. NOU:s uppfattning bygger på en felaktig bedömning 

av rättsläget och bolagets affärssituation. Bolaget anser att NOU gjort sin 

bedömning mot bakgrund av ett mycket begränsat material. Tumba Bruk anser 

vidare att det föreligger väsentliga skillnader mellan omständigheterna i 

Mannesmann-målet och Tumba Bruks affärssituation. Tumba Bruk skulle i 

praktiken inte kunna fortsätta sin nuvarande verksamhet om det skulle tillämpa 

LOU. 110 

NOU vidhåller att bolaget är upphandlande enhet. AB Tumba Bruk har 

ensamställning på marknaden avseende framställning och tryckning av svenska 

sedlar. Tryckning av pass har enligt uppgift upphandlats av Rikspolisstyrelsen. 111 

Den omständigheten att bolaget även säljer papper i konkurrens med andra bolag, 

kan inte ändra bedömningen att bolaget är inrättat för att tillgodose ett behov i det 

allmännas intresse, framställning av sedlar. Verksamheten kan p.g.a. ensamrätten 

inte anses kommersiell eller industriell. Bolaget är helägt av Sveriges Riksbank. 

Bolaget anser att dess ställning inte bygger på ett lagligt monopol. Definitionen av 

upphandlande enhet innehåller dock inte, som EG-domstolen påpekar, ett krav på 

att ensamrätten eller monopolet skulle vara lagligt. 112 

NOU uttalar sig inte här i frågan huruvida hänsyn till rikets säkerhet kan medföra 

att bestämmelsen i 1 kap. 3 § LOU blir tillämplig och därmed vissa upphandlingar 

(t.ex. för sedelframställningen) kan ske enligt reglerna i 6 kap. LOU. 

Tumba Bruk anser att ingen av brukets europeiska eller utomeuropeiska 

konkurrenter är upphandlande enheter. De flesta konkurrenterna är emellertid helt 

privata bolag. I några länder trycks sedlarna direkt av landets riksbank. Tumba 

bruk saknar kännedom om andra europeiska bolag som skulle kunna vara statligt 

ägda och jämförbara med Tumba Bruk. 

NORRLAND CENTER AB 

(dnr 1998/0276-28) 

Bolaget anser sig inte vara upphandlande enhet och anger följande. Bolaget 

emotsätter sig starkt att likhetstecken sätts mellan ett politiskt intresse och ett 

allmänt intresse. Bolaget riktar sig till maximalt 10 - 15 kommuner huvudsakligen 

i Norrlands inland, vars befolkning utgör ca 1, 5 procent av Sveriges och ca 12 

procent av Norrlands befolkning. Bolaget verkar i stark konkurrens med andra 

etableringsföretag och skall enligt bolagsordningen "på kommersiella grunder 

110 

Därvid ingår även uppdrag åt andra stater än Sverige, varav en del utomeuropeiska. 

Upphandling i enlighet LOU skulle omöjliggöra för Tumba Bruk att åta sig vissa uppdrag då 

bolaget inte skulle kunna garantera sekretesskrav på de tryckta produkternas utformning och 

beståndsdelar. 

111 

Enligt bolagets hemsida utförs tryckning av pass och identitetshandlingar även åt motsvarande 

myndigheter i andra länder. 

112 

Arnhem-domen, p. 61.


25 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

utveckla näringslivet i Norrland….". Bolaget vill även starkt invända mot NOU:s 

antagande att det huvudsakliga kapitalet tycks ha tillskjutits av staten. Bolaget har 

hittills inte upphandlat varor eller tjänster till ett värde som överskrider 

tröskelvärdena. 

NOU har i rapporten 1998 angivit att ytterligare utredning om ägar- och 

styrelseförhållandena kan krävas. NOU vidhåller bedömningen från november 

1998 att bolaget är upprättat för att tillgodose ett behov i det allmännas intresse 

som inte har industriell eller kommersiell karaktär. 

Bolaget bildades år 1991 för att främja företagandet i Norrland. Verksamheten 

bygger på samarbete mellan staten, Norrlands industricentra AB och Stiftelsen 

Norrlandsfonden (vars kapital tillskjutits av staten och LKAB). Bolaget 

marknadsför Norrland som en långsiktig lönsam etableringsregion i syfte att få 

flera verksamheter att etablera sig i Norrland. En viktig del av Norrland Center 

AB:s arbete består av uppsökande verksamhet. Kontakter tas med företag och 

organisationer i storstadsområdena för att intressera dem om möjligheterna och 

fördelarna med att etablera verksamhet i Norrland. Med hjälp av fakta och 

analyser som Norrland Center AB kostnadsfritt bistår med kan sedan varje enskilt 

företag fatta bra långsiktiga beslut. Bolaget anges ha fyra anställda. 

NOU anser att bolaget har inrättats i syfte att täcka ett behov i det allmännas 

intresse. Behovet är inte av industriell eller kommersiell karaktär. Bolaget är en 

juridisk person och ägs till två tredjedelar av offentligrättsliga organ 113 varmed 

dess huvudsakliga kapital får anses ha tillskjutits av staten. 114 Norrland Center AB 

bör därför anses vara upphandlande enhet. 

Det är inte bekant om det finns några bolag i andra medlemsstater av den 

Europeiska unionen, som är jämförbara med Norrland Center AB. 

POSTBOLAGEN AB 

med dotterbolag (dnr 1998/0236-28) 

Dotterbolagen är bl.a. Posten Logistik AB, Posten Sverige, Postfastigheter AB, 

Postgirot Bank AB. 

Bolaget hänvisar till sitt yttrande den 17 november 1998, i vilket det anges att 

inget bolag inom Postkoncernen är upphandlande enhet. Posten AB bemöter nu 

NOU:s rapport 1998/0172-28 och anger följande. Holdingbolaget Posten AB 

bedriver inte någon verksamhet och kan därför inte vara upphandlande enhet. Det 

står inte heller i överensstämmelse med EG-domstolens praxis att grunda 

bedömningen på hur "starkt grepp" en ägare har över ett bolag. Inte heller 

existensen av en kontroll- och tillsynsmyndighet, Post- & Telestyrelsen, har någon 

relevans. Att generella lagar av offentligrättslig karaktär är tillämpliga på ett bolag 

är inte i sig en omständighet som medför att ett bolag är en upphandlande enhet. 

Postkoncernen anser sig verka på marknader med reell konkurrens. 115 Statliga 

113 Stiftelsen Norrlandsfonden är sannolikt upphandlande enhet. 

114 Med staten avses vid tolkning av LOU staten i vid bemärkelse, såsom kommuner, landsting, 

kommunala bolag offentliga stiftelser som är upphandlande enheter m.fl. 

115 Detta har utvecklats redan i Postens skrivelse till NOU den 17 november 1998.


26 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

anslag för tillhandahållandet av den grundläggande kassaservicen är små, 

jämförda med koncernens totala omsättning. 116 Behovet av upprätthållandet av 

kassaservice ifrågasätts. 117 Postbolagen anser att slutsatsen att Posten AB inte kan 

gå i konkurs till följd av det enhetliga priset för enstaka försändelser är felaktigt. 

Posten anser att bolagen har vinstkrav, inte omfattas av monopol eller ensamrätt, 

inte är anslagsfinansierade 118 och inte har några särskilda uppgifter. Posten AB 

kritiserar också NOU:s användning av dessa kriterier som tecken på att bolagen är 

upphandlande enheter. 119 

NOU vidhåller sin bedömning från november 1998 och juni 1999 120 att bolagen 

inom Postkoncernen (med vissa undantag) är upphandlande enheter. NOU vill, 

utöver det tidigare anförda ange följande. Även om Posten är utsatt för en inte 

obetydlig konkurrens, förlitar sig staten inte på att de konkurrerande bolagen skall 

tillgodose den grundläggande uppgiften som anges vara att "alla skall kunna nå 

alla med meddelanden, varor och betalningar". 121 Uppgiften att tillgodose dessa 

grundläggande allmännyttiga behov har sålunda inte konkurrensutsatts utan 

tilldelats Posten AB genom ett icke upphandlat avtal med staten. Så länge Posten 

genom något av sina dotterbolag fullgör dessa uppgifter är dessa att betrakta som 

upphandlande enheter, under förutsättning att de övriga förutsättningarna i 1 kap. 

6 § LOU är uppfyllda. NOU kan mot bakgrund av den föreliggande utredningen 

inte se att något annat bolag än Postgirot Bank AB inte uppfyller dessa villkor. 122 

Postgirot Bank AB anses inte av NOU utgöra en upphandlande enhet. Vad 

beträffar invändningen att Posten AB inte driver någon verksamhet, är 

invändningen rent teoretisk, då LOU omfattar alla anskaffningar, även 

direktupphandlingar för småbelopp. Det är inte sannolikt att Posten AB inte gjort 

en enda anskaffning under sin verksamhet. 

Posten anger att Sverige och Finland är de enda medlemsstaterna inom EU som 

har avreglerat postmarknaden. I Finland tillämpar Suomen Posti Oy inte 

upphandlingsdirektiven. Frågan har dock inte varit föremål för någon utredning. 

NOU:s efterforskningar har inte lett till någon klarhet angående Suomen Posti Oy. 

Post Danmark är enligt danska KonkurrenceStyrelsen en upphandlande enhet. I 

flertalet andra stater ligger postdistributionen inom den statliga förvaltningen. 

116 Anges uppgå till 200 miljoner kr jämfört med den totala omsättningen på 24 miljarder kr. 

117 SOU 1998:159, Betalserviceutredningen. Utredningen föreslår att postlagen och statens avtal 

med Posten bör ändras och den statliga ersättningen till Posten AB bör därför tas bort. 

118 Staten köper av postkoncernen grundläggande kassaservice för 200 miljoner kr till den del av 

befolkningen som saknar alternativ och det inte är kommersiellt motiverat att bedriva 

verksamheten. 

119 Kommenteras i denna rapport under rubriken Behovens kommersiella eller industriella karaktär. 

120 NOU:s ärende dnr 1999/0099-21 i vilket NOU meddelade danska KonkurrenceStyrelsen att i 

vart fall Posten AB enligt NOU:s bedömning är en upphandlande enhet. 

121 Skr. 1999/2000:20, sid. 45. 

122 Staten skall enligt uppgift sälja Postgirot Bank AB.


27 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

SAMHALL AB 

(dnr 1998/0238-28) 

Samhall anser att skillnad måste göras mellan moderbolaget Samhall AB, dess 

regionala bolag, säljbolag och koncerngemensamma bolag. Fr.o.m. januari 2000 

har dotterbolagen nedan angivna namn. 

Regionala bolag: Samhall Baltic AB, Samhall Bothnia AB, Samhall Brahe AB, 

Samhall Gotia AB, Samhall Gripen AB, Samhall Midland AB, Samhall Vasa AB 

Affärsbolaget Samhall Kablage AB 

Säljbolag: Samhall Femett AB, Samhall IDC AB, Samhall Informationsteknik AB 

Koncerngemensamma bolag: Samhall Support AB, Samhall Resurs AB, Samhall 

Leasing AB. 

Samhallgruppen anser att bolagen är inrättade för att täcka behov i det allmännas 

intresse som är av industriell eller kommersiell karaktär. Samhallgruppen omfattas 

därför inte av LOU. En omfattande omorganisation av hela Samhall har 

genomförts. De tidigare 13 regionala bolagen har fr.o.m. 1 januari 2000 blivit sju. 

Samhall AB inklusive servicebolaget Samhall Support AB har i det närmaste 

halverats. Bolagsordningen skall ändras så att aktierna i fortsättningen skall ge 

möjlighet till utdelning. Samhall hänvisar till tolkningar av begreppet "industriell 

eller kommersiell karaktär" som gjorts av advokatfirman Lindahl 123 och Sue 

Arrowsmith. 124 Samhall anser vidare att ingen bestämd uppfattning kan hämtas 

från EG-domstolens Arnhem-dom, eftersom denna rör "traditionella allmännyttiga 

behov". Samhallgruppen anser sig bedriva verksamhet inom ramen för icke 

traditionella allmännyttiga behov. Samhallbolagen kan indelas i olika kategorier, 

vilka enligt bolagens egen uppfattning, borde bestå av Samhall AB, Regionala 

bolag, affärsbolag; servicebolag och säljbolag. Ingen av dessa grupper omfattar 

bolag som är upphandlande enheter. Samhall anser det angeläget att NOU, innan 

nämnden tar ställning i frågan, samråder med NOU:s motsvarigheter inom EUområdet, 

för att få frågan belyst i ett enhetligt gemenskapsperspektiv. Olikartad 

rättstillämpning inom medlemsstaterna kan få besvärliga konsekvenser från 

konkurrens- och effektivitetssynpunkt. 

NOU vidhåller sin bedömning från november 1998 och juni 1999 att 

Samhallbolagen är upphandlande enheter. NOU fäster vikt vid att Samhall och de 

i koncernen ingående bolagen saknar ett direkt vinstkrav och har särskilda 

uppgifter att värna om handikappades rätt till avlönat arbete. 125 Formen för statlig 

finansiering, att staten betalar s.k. merkostnadsersättning för verksamhet som inte 

täcks av Samhalls försäljnings- och övriga intäkter, tyder på att verksamheten inte 

är konkurrensutsatt på lika villkor med andra aktörer på marknaden. 126 Denna 

123 

NOU redogör för advokatfirmans uppfattning i rapporten, bilaga E under rubriken Samhall AB. 

Firman ansåg att det finns skäl att ifrågasätta om rekvisitet behov i det allmännas intresse omfattar 

allmänpolitiska strävanden eller åtgärder då verksamheten primärt är inriktad på att tillfredsställa 

arbetshandikappades rätt till arbete samt gjorde bedömning att uppgiften "att bereda människor 

arbete är en typisk kommersiell företeelse, låt vara att det harmoniserar med politiska strävanden". 

124 

The Law of Public and Utilities Procurement, sid. 110 

125 

Att Samhall inte har ensamrätt till denna arbetskraft påverkar inte bedömningen. 

126 

Ersättningen bestäms årligen och är baserad på det antal timmar Samhall åtagit sig att bereda 

sysselsättning. Arbetstimmar som inte ryms inom den bestämda tidsramen berättigar inte till


28 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

bedömning görs också mot bakgrund av att Samhalls prissättning och 

konkurrenspolicy står under insyn av särskilt organ, Kontaktrådet, som består av 

representanter för näringslivet. Samhall är som företag Sveriges femte största 

arbetsgivare. 127 Bolagen är helägda av staten och statens ägande motiveras av 

behovet att uppfylla sektorpolitiska mål, t.ex. social-, närings- eller 

arbetsmarknadspolitiska. NOU anser därför att Samhall och dess dotterbolag, 

vilka inte har någon självständig verksamhet vid sidan om Samhalls 

huvudinriktning, är upphandlande enheter eftersom dessa har inrättats för att 

tillgodose allmännyttiga behov av arbete för handikappade och dessa behov inte är 

av industriell eller kommersiell karaktär. 128 Bolagen är juridiska personer och är 

helt ägda av staten. Samtliga bolag inom koncernen bör därför anses vara 

upphandlande enheter. 

Samhall och NOU känner endast till ett bolag i Storbritannien, Remploy Limited, 

som på något sätt kan jämföras med Samhall AB och dess verksamhet. Remploy 

anställer personer med arbetshandikapp och är ett statligt bolag som erhåller 

statsbidrag från brittiska staten för sin verksamhet. Bolagets jurist anger att 

Remploy visserligen omfattas av definitionen "contracting authority" men är 

undantaget i och med att företaget bedriver industriell och kommersiell 

verksamhet. 129 

SOS ALARM SVERIGE AB 

(dnr 1998/0277-28) 

SOS Alarm Sverige AB och dotterbolaget SOS Alarm Flygambulans AB tillämpar 

inte LOU och bolagen anser sig inte vara upphandlande enheter. Skälet härtill är 

att verksamheten bedrivs i vinstsyfte på helt kommersiella villkor och på en 

konkurrensutsatt marknad. Detta gäller även avtalet med staten avseende 

mottagning och vidarekoppling av s.k. 112-samtal. Det nu gällande avtalet med 

staten löpte ut den 31 december 1999. Behovet är av allmänt intresse men av 

kommersiell karaktär. SOS bär risken för att uppdraget inte blir lönsamt. Staten 

tillskjuter inga ytterligare medel utöver dem som förhandlats fram mellan 

parterna. Även de övriga verksamheterna sjukvårdsupplysnings-, säkerhets-och 

jourteletjänster är kommersiella. 

NOU kan inte godta bolagets bedömning och vidhåller sin bedömning från 

november 1998 att SOS Alarm Sverige AB är upphandlande enhet. Regeringen 

anger att SOS Alarm är landets enda renodlade specialist på larmmottagning och 

ersättning. Samhall anser att ersättningen från principiell synpunkt inte nämnvärt skiljer sig från 

bidrag som privata företag beviljas i anställningsfrämjande syfte. 

127 

Skr. 1999/2000:20, sid. 10. Som källa anges Affärsvärlden. Samhall uppges ha över 25 000 

anställda i Sverige (29 000 anställda enligt Samhalls skrivelse till NOU). 

128 

I skrivelsen från Samhall den 25 maj 1999 anges att Samhall har "tillkommit i syfte att ge 

funktionshindrade möjlighet att deltaga i produktion av varor och tjänster. Produktionen sker 

därför med anpassning till de funktionshindrades förutsättningar. Det är vidare förutsatt att 

uppdraget skall genomföras med fullt iakttagande av marknadens villkor." 

129 

NOU har från Samhall erhållit ifrågavarande meddelande. I detta anges. " …Remploy is NOT a 

contracting authority because of its industrial/commercial operations. /…/ Position confirmed with 

our sponsoring department."


29 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

åtgärdsstyrning. Sedan starten 1974 har företaget svarat för samordning av 

räddningsuppdrag av bland annat polis, brandförsvar, ambulans, sjöräddning, 

jourhavande läkare, fjällräddning och militär. En särställning av betydelse är att 

SOS Alarms ägarstruktur gör att företaget står oberoende i förhållande till 

larminstallatörer, jourföretag och utryckningstjänster. Bolaget ansvarar på uppdrag 

av sina ägare för SOS-tjänsten i Sverige, genom att ta emot och förmedla larm på 

nödnumret 112. För kommunernas räkning alarmeras räddningstjänsten och för 

landstingen alarmeras och dirigeras ambulanstrafiken. På uppdrag av landstingen 

ansvarar SOS Alarm även för sjukvårdsupplysningen. Regeringen anger att SOS 

Alarms verksamhet delvis har en ensamställning på marknaden. Vidare ägs 

bolaget till hälften av staten och resten av Förenade Kommunföretag och 

Landstingsförbundet, vilket gör att NOU anser att bolagen är upphandlande 

enheter. Av utredningen framgår inte att dotterbolaget skulle tillgodose något 

annat syfte än moderbolaget. Även dotterbolaget skall anses utgöra upphandlande 

enhet. 

SOS Alarm anger att det finns bolag med motsvarande verksamhet i Norge och 

Danmark. Dessa anser sig inte vara upphandlande enheter. NOU har från danska 

och norska myndigheter fått svaren att de danska företagen är privatägda och 

således inte omfattas av EU:s upphandlingsdirektiv medan flygambulans i Norge 

har upphandlats. Norska socialdepartementet genom Akut medicinsk kommando 

central koordinerar resurser i akutlägen. 

SP - SVERIGES PROVNINGS- OCH FORSKNINGSINSTITUT AB 

SMP Svensk Maskinprovning AB och SITAC AB (dnr 1998/0279-28) 

Företaget anser sig inte vara upphandlande enhet och anger följande. SP 

instämmer i att företaget är en juridisk person och uppfyller åtminstone ett av de 

uppställda kraven på ägande, tillsyn eller styrelserepresentation. SP anser sig vara 

en organisation som inrättats för att täcka behov i det allmännas intresse men 

övervägande skäl talar för att de behov som SP tillgodoser är av industriell eller 

kommersiell karaktär. SP anser att NOU sammanblandat arten av behoven och 

karaktären hos den upphandlande enheten. 130 SP hänvisar till uttalandena vid 

bolagiseringen av SP 131 och betonar att företaget skulle vara ett nationellt 

expertorgan "i enlighet med industrins behov" och förse "svensk industri med det 

underlag som krävs för att kvalificera produkter för de stora exportmarknaderna". 

Idag omfattar SP:s verksamhet alla de delar som är karakteristiska för ett 

forskningsinstitut. Tjänsterna kommer in i alla led från utveckling till användning 

av produkter och system. I teknikspridningen, vilken är speciellt inriktad mot små 

och medelstora företag, ingår aktiviteter som kunskapsförmedling och olika 

former av utbildning. De behov SP tillgodoser är därför av industriell eller 

kommersiell karaktär. 

130 

Rapportens bilaga E, sid. 10 - 11. NOU kommenterar detta ovan under rubriken "Behovens 

kommersiella eller industriella karaktär". 

131 

Prop. 1992/93:239.


30 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

Dotterbolagen SMP - Svensk Maskinprovning AB och SITAC AB bör enligt SP 

bedömas var för sig och oberoende av SP. 132 SMP arbetar främst med besiktningar 

av entreprenadmaskiner, lyftanordningar, hissar, portar, m.m. Vidare utförs 

säkerhets-, kapacitets- och miljöprovningar av maskiner och utrustningar. Sitacs 

verksamhet består av certifiering/typgodkännande av byggprodukter samt 

certifiering av byggprodukter samt certifiering av personer. SP anger att de båda 

dotterbolagen arbetar på marknader som kännetecknas av stark konkurrens. 

Dotterbolagen bedriver ingen forskning utan aktiviteterna består av mer 

standardiserade tjänster. SP påpekar att företagen har vinstsyfte, ingen 

monopolsituation, inga anslag och inga särskilt angivna uppgifter. 133 SP anser att 

även dotterbolagen har inrättats i syfte att täcka behov i det allmännas intresse 

som är av industriell eller kommersiell karaktär. 

NOU kan inte godta SP:s bedömning och vidhåller sin bedömning från november 

1998 att företaget är upphandlande enhet. Av utredningen framgår att SP erbjuder 

näringsliv och samhälle tjänster inom teknisk utvärdering, mätteknik, forskning 

och utveckling präglade av kompetens, effektivitet, opartiskhet och internationell 

acceptans och bidrar därmed till näringslivets utveckling och konkurrenskraft samt 

till säkerhet, resurshållning och god miljö i samhället. SP fungerar som en länk 

mellan den akademiska forskningen och företagens behov av teknisk kunskap. 

Verksamheten startade år 1920 under namnet Statens Provningsanstalt. Det 

nuvarande företaget bildades året 1993 sedan riksdagen beslutat att överföra 

verksamheten till det nybildade företaget. 134 De ekonomiska målen är formulerade 

i propositionerna som föregick bolagiseringen. Verksamheten skall generera de 

överskott som erfordras för investeringar och utveckling hos ett teknik- och 

forskning och utvecklingsinstitut på en europeisk nivå. 

Avkastningskraven skall ställas utifrån normala kommersiella bedömningar med 

beaktande av verksamhetens förutsättningar. Företaget skall bidra till näringslivets 

utveckling och konkurrenskraft samt till säkerhet, resurshållning och god miljö i 

samhället. 135 Dessa krav kan enligt NOU:s bedömning anses vara av allmänt 

intresse som saknar kommersiell karaktär. Företaget skall vidare utgöra en länk 

mellan den akademiska forskningen och företagens behov av teknisk kunskap. 

Även denna verksamhet synes vara allmännyttig genom att det ligger i samhällets 

132 

SP hänvisar till EG-domstolens domar och konstaterar att NOU i sin tidigare utredning inte 

gjort någon analys av dotterbolagen. 

133 

SP pekar i och för sig med rätta på att dessa kriterier för "kommersiellt bolag" är av begränsat 

värde genom att det främst avser karaktären hos det upphandlande bolaget. 

134 

Prop. 1992/93:239, bet. 1992/93:NU32. 

135 

Under 1998 har SP genomfört den andra etappen i uppdraget från regeringen gällande 

tekniköverföring till små och medelstora företag (SMF) omfattande 150 projektaktiviteter i 

samverkan med 450 företag, bland annat vad gäller utveckling och marknadsintroduktion av 

produkter, information om regler på olika exportmarknader och framtagning av 

produktdokumentation. Under hösten 1998 beslutade regering och riksdag att ge SP det samlade 

ansvaret för den grundläggande fysikaliska mättekniken i landet. Avsikten är att skapa ett nationellt 

metrologiskt institut enligt den modell som gäller inom andra EU-länder. Huvuddelen av 

verksamheten finns sedan tidigare samlad vid SP. Företaget deltar bland annat i bildandet av ett 

centrum för miljödriven företagsutveckling. Avsikten är att institutet skall bli en länk mellan 

forskning, utbildning och företagens konkreta miljöarbete. Efterfrågan på SP:s tjänster inom 

utvärdering, utveckling och forskning ökade under 1998 och förutses


31 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

intresse att resultaten av akademisk forskning inte stannar inom den akademiska 

världen men kommer industrin till godo. SP är helägt av staten och är delvis 

anslagsfinansierat för vissa tjänster. 136 Företaget har enligt NOU:s bedömning inte 

visat att dessa förutsättningar ändrats genom något formellt beslut om förändring 

av bolagets verksamhet (t.ex. riksdagsbeslut, ändring av bolagsordning). NOU 

anser att förutsättningarna för att företaget skall anses vara en upphandlande enhet 

är uppfyllda. 

För den händelse att något eller några av bolagen inte arbetar med ensamrätt eller 

inte till någon del är anslagsfinansierade torde detta eller dessa dotterbolag inte 

omfattas av LOU. 137 

SP och NOU känner inte till några företag i andra medlemsstater av den 

Europeiska unionen, som är fullt jämförbara med företaget och dess verksamhet. 

STATLIGA AKADEMISKA HUS AB 

Med åtta helägda dotterbolag (dnr 1998/0229-28) 

Med Dotterbolagen avses Statliga Akademiska Hus i Göteborg AB, Statliga 

Akademiska Hus i Linköping AB, Statliga Akademiska Hus i Luleå AB, Statliga 

Akademiska Hus i Lund AB, Statliga Akademiska Hus i Stockholm AB, Statliga 

Akademiska Hus i Ultuna AB, Statliga Akademiska Hus i Uppsala AB och 

Statliga Akademiska Hus Umeå AB. 

Bolagen anser sig inte vara upphandlande enheter och anger följande. 

Bolagsordningarna för koncernens bolag innehåller inte några bestämmelser om 

att bolagets syfte är annat än att bereda dess aktieägare vinst. Koncernens 

hyresgäster hyr lokaler av dotterbolagen. Hyresgästerna har inte någon skyldighet 

att hyra sina lokaler av koncernen. Koncernen är utsatt för konkurrens från bl.a. 

privata hyresvärdar och måste, för att få hyra ut sina lokaler, kunna erbjuda 

konkurrenskraftiga villkor. I praktiken tillgodoser universiteten och högskolorna i 

stor utsträckning sitt lokalbehov genom andra hyresvärdar än koncernen. 

Koncernen står därför en risk för att dess lokaler inte hyrs ut och att företaget 

därigenom ådrar sig förluster vilka i förlängningen skulle kunna leda till att 

Akademiska Hus eller några av bolagen försätts i konkurs. Koncernen är utsatt för 

risker i sin verksamhet. Akademiska Hus gör upplåning från de finansiella 

marknaderna på egna meriter utan statliga garantier. Övervägande skäl talar mot 

att Akademiska Hus och dess dotterbolag skulle utgöra upphandlande enheter. 

NOU kan inte godta företagens bedömning och anser att koncernens bolag är 

upphandlande enheter. Akademiska Hus bildades i samband med 

Byggnadsstyrelsens ombildning 1992 - 93. Koncernen skulle dels garantera 

långsiktigheten och upprätthålla värdet i statens innehav av högskolefastigheter, 

dels garantera att fastighets- och förmögenhetsförvaltningen genomfördes på ett 

kompetent och effektivt sätt. Koncernen skulle erbjuda universitet och högskolor 

ändamålsenliga lokaler och service på marknadsmässiga villkor. 138 Av regeringens 

136 

Skr. 1999/2000:20, sid. 17. 

137 

NOU har inte haft möjlighet att kontrollera alla nödvändiga förutsättningar avseende bolagen. 

138 

Skr. 1999/2000:20, sid. 124.


32 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

skrivelse år 1998 139 framgår att Akademiska Hus AB, tillsammans med Svenska 

Lagerhus AB och Kasernen Fastighets AB, anses tillhöra sådana företag som skall 

tillhandahålla vissa specialfastigheter åt staten. 140 Regeringen angav att dessa 

företag, till skillnad mot kommersiella fastighetsförvaltningsbolag som 

Vasakronan AB 141 , inte drivs med vinstkrav. Akademiska Hus anges ha delvis 

ensamställning på sin marknadssektor. 142 Styrelserna i Akademiska Hus utses 

numera utan särskilda krav på representation från berörda universitet och 

högskolor. 

NOU inser att Akademiska Hus AB utsätts för konkurrens, särskilt i 

nyetablerings- och nybyggnadssituationer. Frånvaron av konkurrens är dock enligt 

EG-domstolen inte en nödvändig förutsättning för att en organisation omfattas av 

upphandlingsdirektiven och därmed av LOU. Koncernen förvaltar dock även 

fastighetsbestånd av ändamålskaraktär. Gemensamt för dessa är enligt prop. 

1997/98:137, sid. 8 att fastigheterna är "starkt förbundna med viss statlig 

verksamhet och att de inte kan förvaltas på renodlat kommersiella grunder. Ett 

motiv för ett långsiktigt statligt ägande av ändamålsfastigheter är att kunna 

erbjuda statlig verksamhet långsiktiga och stabila förutsättningar." Genom att åt 

staten förvalta och till universitet och högskolor tillhandahålla specialanpassade 

ändamålsfastigheter 143 uppfyller Akademiska Hus AB kraven på att vara ett 

företag inrättat för att tillgodose behov i det allmännas intresse, vilket inte är av 

kommersiell eller industriell karaktär. 144 Även om situationen varit sådan att 

endast en mindre del av verksamheten hade sådan karaktär, påverkar detta inte 

139 

Skr 1998/99:20. 

140 

I prop. 1997/98:137 återges utredningens (SOU:1997:96) definition av en ändamålsfastighet 

som "i regel består av en byggnad som helt saknar eller har en mycket liten alternativ användning 

och att den har skräddarsytts för sitt ändamål. Vissa lokaler är så specialanpassade till unika 

hyresgästbehov, läge och funktion att hyresvärden sannolikt aldrig kan finna en alternativ 

användning som på ett rimligt sätt kan förränta kapitalet. Ett ömsesidigt och starkt 

beroendeförhållande föreligger mellan hyresvärd och hyresgäst." 

141 

Vasakronan AB har, såvitt framgår av tillgänglig utredning, numera renodlats till ett rent 

kommersiellt fastighetsbolag. De fastigheter, som var speciella ändamålsfastigheter, har lagts in i 

det nybildade bolaget Specialfastigheter Sverige AB. Se prop. 1997/98:137, sid. 11. NOU har i ett 

tidigare beslut 1997/0271-21 angivit att Vasakronan inte omfattas av LOU och vidhöll denna 

bedömning i rapporten 1998. 

142 

Regeringens prop. 1992/93:37 "Ny organisation för förvaltning av statens fastigheter och 

lokaler m.m." och prop. 1997/98:137 "Förvaltning av statens fastigheter och statliga myndigheters 

lokalförsörjning". På sidan 9 anges bl.a. att högskolornas fastigheter kan vara både 

placeringsfastigheter och starkt specialiserade ändamålsfastigheter. Vissa är kulturfastigheter 

(Uppsala och Lunds universitetsmiljöer), vissa disponeras med särskilda villkor och i vissa fall har 

man eftersträvat sammanhållna campusområden. 

143 

Regeringen anger i prop. 1997/98:137, sid. 8 att en fastighetsrörelse av ändamålskaraktär 

vanligtvis inte utgör en självständig affärsidé, utan fastighetsrörelse bedrivs i ett ömsesidigt 

beroendeförhållande med en primärverksamhet. Inriktningen bör vara att stödja den myndighet 

som brukar ändamålslokalerna i sin verksamhet. "De ekonomiska målen får här inte samma mening 

som i en fullt konkurrensutsatt verksamhet där ekonomiska resultatmått fungerar som det 

viktigaste, och kanske det enda, kriteriet för effektivitet." 

144 

Enligt utredningen SOU:1997:187 är det inte meningsfullt att angående sådana fastigheter tala 

om en marknad eller marknadslik hyra.


33 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

bedömningen. 145 Detta tillsammans med statens ägande medför att samtliga bolag 

i Akademiska Hus koncernen utgör upphandlande enheter. 

Såvitt bolaget och NOU känner till finns det inte några bolag i andra 

medlemsstater av den Europeiska unionen, som är jämförbara med Akademiska 

Hus. 

SVENSKA LAGERHUS AB 

Dokumenthuset i Sverige AB (dnr 1998/0280-28) 

Bolaget anser sig fortfarande inte vara upphandlande enhet och anger följande. 

Lagerhus har i skrivelse till Finansdepartementet den 11 december 1998 yttrat sig i 

frågan. Bolaget anser att NOU:s rapport i väsentliga delar bygger på felaktiga 

faktauppgifter och på antaganden som inte är korrekta. NOU har inriktat sig på 

den verksamhet och det syfte som förelåg då Lagerhus inrättades och 

bolagiserades. Företagets syfte, mål och verksamhet har härefter under åren 

genomgått stora förändringar. Företaget skall bedömas efter den verksamhet som 

bedrivs idag och efter de förhållanden under vilka verksamheten numera bedrivs. 

Lagerhus drivs i vinstsyfte och med höga vinstkrav. Fastighetsförvaltning utgör 

inte Lagerhus huvudsakliga verksamhet. Tjänsteförsäljning utgör 50 procent av 

intäkterna. Den del av faktureringen som är hänförlig till myndigheter och 

organisationer uppgick under 1998 till ca 72 procent. Beredskapslagringen är på 

väg att reduceras. Museiverksamheten bedrivs enligt strikta kommersiella 

principer och verksamheten bedrivs inte i de fall den är olönsam. 

Spannmålslagring är under avveckling, men är och har varit lönsam. Underhåll av 

medicinsk utrustning bedrivs i partnerskap med andra privata intressenter. 

Företaget har ett vinstkrav, omfattas inte av något lagstadgat monopol, är ej 

anslagsfinansierat och ej ålagt att bedriva verksamhet av väsentligt 

samhällsintresse. 

Dokumenthuset ägs till 25 procent av WM-data AB. Av kunderna återfinns 75 

procent inom den privata sektorn. Dokumenthus arbetar nationellt och 

internationellt med databaserad dokumenthantering, innefattande så kallad 

postfångst, digitalisering av data och image av stora dokumentströmmar och 

annan angränsande verksamhet. Verksamheten bedrivs i hård konkurrens och 

under strikta lönsamhetskrav. Största kunder är bank- och försäkringsväsendet 

men även andra företag och organisationer. 

NOU har inte hunnit tillmötesgå Svenska Lagerhus AB:s begäran om ett 

sammanträde. Av NOU:s skriftliga utredning framgår följande. Företaget är helägt 

att staten. Verksamheten startade 1917 och bygger nu på ett beslut i riksdagen år 

1954. Lagerhus skall enligt beslutet förvalta de statliga lagerhusen, handha lagring 

av spannmål, frö, fodermedel och andra varor ävensom bedriva handel och annan 

verksamhet som är förenlig med lagerrörelsen. Lagerhus skulle vidare i sin 

verksamhet vara beredd att åta sig de särskilda uppgifter som avtalades med 

statsmakterna. Företaget förvaltar vidare ca. 200 anläggningar med en total 

145 

Mannesmann-domen, p. 25. NOU anser sig därför inte kunna göra någon bedömning på 

grundval av "övervägande skäl", vilken Akademiska Hus efterlyste.


34 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

lageryta om cirka 550 000 kvadratmeter på ett hundratal platser i landet. En del av 

anläggningstillgångar överläts i januari 1992 till Lagerhus från Överstyrelsen för 

Civil Beredskap (ÖCB). Lagring av beredskapsförnödenheter (inklusive 

medicinsk utrustning) i händelse av kris och krig finns i viss utsträckning kvar. 

Enligt regeringens bedömning år 1998 hörde Lagerhus till sådana företag som 

skall tillhandahålla vissa specialfastigheter åt staten. 146 Lagerhus har också erhållit 

partihandelstillstånd för läkemedel och har därigenom fått möjlighet att erbjuda 

olika kunder tredjepartslogistik av läkemedel, vilket kan utvecklas till en 

kompletterande verksamhet. 

NOU beaktar att verksamheten anges drivas kommersiellt och finansieras 

uteslutande av försäljningsintäkter. Verksamheten anges vara konkurrensutsatt i 

och med att myndigheterna måste upphandla de tjänster Lagerhus erbjuder i 

enlighet med LOU. Vid bedömning av de allmänna behov, vilka Lagerhus skall 

tillgodose, måste dock beaktas att företaget fortfarande fullgör det syfte företaget 

inrättats för, nämligen beredskaps-, katastroflagring och förvaring av offentlig 

egendom. Detta medför att företagen får anses ha inrättats i syfte att tillgodose ett 

behov i det allmännas intresse och företaget fortfarande tillgodoser detta behov. 

Behovet kan, trots den affärsmässiga formen för övrig verksamhet, inte anses vara 

av industriell eller kommersiell karaktär. 147 Företaget är en juridisk person och är 

helägt av staten. Svenska Lagerhus AB bör därför anses vara en upphandlande 

enhet. 

NOU kan mot bakgrund av tillgängligt material inte se annat än att det 

majoritetsägda dotterbolaget, Dokumenthuset i Sverige AB inte fullföljer 

motsvarande uppgifter av allmännyttig och icke-kommersiell karaktär vad 

beträffar databaserad dokumenthantering. NOU anser sig därför inte ha stöd för att 

vidhålla att Dokumenthus i Sverige AB är upphandlande enhet. 

NOU känner inte till om det finns några företag i andra medlemsstater av den 

Europeiska unionen, som är jämförbara med företaget och dess verksamhet. 

SVERIGES RESE- OCH TURISTRÅD AB 

(dnr1998/0259-28) 

Företaget är tveksamt till om det är en upphandlande enhet och anger följande. 

Företagets aktiviteter anpassas till respektive marknad, vilket också innebär att en 

hög andel av inköpen sker utomlands. Detta sker mycket decentraliserat och i nära 

samverkan med näringslivet för att nå den medfinansiering som eftersträvas. 

Medfinansieringen från näringslivet till aktiviteter med statlig finansiering 

överstiger i genomsnitt förhållandet 2:1. Att formalisera upphandling av 

marknadsföringstjänster leder enligt företagets mening till fördyring för 

organisationen. Företaget nämner även arbetskulturen utomlands, att effektiviteten 

146 

Se ovan vad som anförs om Akademiska Hus AB. 

147 

Mannesmann-domen p. 24 och 25. I den sistnämnda punkten anges att det förhållande att det 

endast är en relativt obetydlig del av verksamheten som består av att tillgodose allmänna intressen 

inte är relevant, då en upphandlande enhet fortfarande ansvarar för de intressen som den särskilt är 

skyldig att tillgodose.


35 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

måste kunna mätas och följas upp på ett annat sätt samt att medfinansieringsviljan 

från näringslivet sannolikt blir lägre med en mera formaliserad arbetsgång. 

NOU, som haft även muntliga telefonkontakter med företaget, vidhåller sin 

bedömning från november 1998 att företaget är en upphandlande enhet. Företaget 

godtar att det inrättats i ett allmännyttigt syfte utan kommersiell karaktär 148 men 

anser att förutsättningarna i 1 kap. 6 § andra stycket inte är uppfyllda eftersom 

staten endast äger halva aktiekapitalet. Av årets redogörelse för företag med 

statligt ägande framgår att proportionerna av kapital som tillskjutits till 

projektkostnaderna av staten och näringslivet har växlat under åren. I övrigt anges 

att projektsamverkan med näringslivet förekom på en rad områden. Värdet av 

denna samverkan, som ej redovisas i TuristRådets årsredovisning, överstiger 25 

(99) miljoner kronor. Beaktat detta tillägg har näringen finansierat 47 procent (52) 

och staten 53 procent (48) av verksamheten 1998. Staten har beviljat 68,5 miljoner 

kronor som anslag för 1999. För 1998 var anslaget 68,1 miljoner kronor och för 

1997 68,4 miljoner kronor. För 1997 erhölls ett engångsbelopp om 90 miljoner 

kronor. Staten har därutöver medfinansierat ett antal EU-projekt de senaste 

åren. 149 NOU anser därför att staten, utöver hälften av aktiekapitalet, i vart fall 

periodvis tillskjuter även merparten av företagets rörelsekapital. Företagets 

revisorerna utses av RRV. NOU anser därför att villkoret om statens beslutande 

inflytande är uppfyllt och att Sveriges Rese och Turistråd AB är en upphandlande 

enhet. Om avsikten emellertid är att staten i vid bemärkelse (inklusive kommuner, 

kommunala bolag, offentliga stiftelser och andra upphandlande enheter) inte skall 

tillskjuta bolagets huvudsakliga rörelsekapital, då torde företaget inte vara en 

upphandlande enhet. 

NOU har inte fått kännedom om något annat företag i medlemsstater av den 

Europeiska unionen, som är fullt jämförbara med Sveriges Rese- och Turistråd 

AB. 

TERACOM AB 

Dotterbolagen Teracom Components AB, Factum Electronik AB och Boxer TV- 

Access AB 150 (dnr 1998/0281-28) 

Företaget anser att det inte bör omfattas av LOU och anger bl.a. följande. 

Företaget anser sig inte ha ensamrätt på utsändningstjänster. Företagets 

verksamhet är utsatt för konkurrens. Företagen skall bedömas var för sig. 

Teracom AB:s huvuduppgifter är utsändning av radio och TV. Företagets 

verksamhet har dominerats av utsändningar av public service företagen (Sveriges 

148 

Syftet med inrättandet anges vara att Sverige skall ha en hög attraktionskraft som turistland och 

en långsiktigt konkurrenskraftig turistnäring. Sveriges Rese- och Turistråd AB har till uppgift att 

svara för övergripande marknadsföring och information utomlands av Sverige som turistland. 

Turismen bedöms ha stor betydelse för sysselsättningen, särskilt i vissa regionalpolitiskt 

prioriterade områden. Se närmare i prop. 1994/95:100 bil. 13 och prop. 1994/95:177, bet. 

1994/95:KrU28, rskr. 1994/95:395. 

149 

Skr. 1999/2000:20, sid. 150. Uppgifter inom parentes anger belopp för året 1997. 

150 

Teracom anger att dotterbolagen HD-Divine AB och Nordic Digital Television AB inte längre 

bedriver någon verksamhet.


36 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

Television AB, Utbildningsradio AB och Sveriges Radio AB och TV AB). Dessa 

företag gör rikstäckande sändningar med tillstånd av regeringen. I de villkor som 

bifogas tillstånden anges att företagen skall köpa utsändningstjänster från Teracom 

AB. Utsändningsverksamheten i denna del är därmed inte konkurrensutsatt men 

skall bedrivas med skälig lönsamhet. Teracoms konkurrensutsatta verksamhet 

motsvarar ca 38 % av omsättningen under år 1997. I ett avtal som bilagts 

regeringens beslut om att digitala TV-sändningar skall inledas i Sverige ingår bl.a. 

att Teracom AB skall handha den tekniska driften av multiplexar och vara 

sändaroperatör. NOU delar Teracom AB:s egen bedömning att företaget står under 

kontroll av det allmänna och att staten har tillskjutit aktiekapitalet och utser mer 

än halva antalet ledamöter i styrelsen. NOU anser dock till skillnad från Teracom 

att företaget har inrättats för att täcka ett behov i det allmännas intresse och att 

dessa behov inte är av kommersiell eller industriell karaktär eftersom företagen 

har särskilda uppgifter och i princip monopol för delar av verksamheten. SVT, SR 

och UR samt TV 4 är ålagda att anlita Teracom. 151 Teracom AB skall därför anses 

vara en upphandlande enhet. 

NOU har inte fått fram några uppgifter om att Teracoms dotterbolag Teracom 

Components AB och Boxer TV Access AB skulle tillgodose andra behov än de 

som Teracom tillgodoser inom ramen för den allmännyttiga verksamheten. Vid 

sådant förhållande är även dessa bolag upphandlande enheter. Factum Electronic 

AB bedriver dock konsultverksamhet och kan mot bakgrund av tillgänglig 

material inte anses utgöra upphandlande enhet. 

NOU känner inte till några företag i andra medlemsstater av den Europeiska 

unionen, som är fullt jämförbara med Teracom och dess verksamhet. 

NOU anser att följande företag inte är upphandlande 

enheter 

AB BOSTADSGARANTI 

(dnr 1998/0272-28) 

Företaget anser sig inte vara upphandlande enhet. Tillgängliga uppgifter visar att 

företagets ägande och styrelserepresentation inte är sådan att kravet på statligt 

inflytande är uppfyllt. NOU anser därför inte att AB Bostadsgaranti är en 

upphandlande enhet. 

Såvitt företaget och NOU känner till finns det inte några företag i andra 

medlemsstater av den Europeiska unionen, som är fullt jämförbara med företaget 

och dess verksamhet. Bostadsgarantibolaget har fått denna information från 

Association of European Home Warranty Organisations. 

151 Skr. 1999/2000:20, sid. 17.


37 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

AMUGRUPPEN AB 

(dnr 1998/0232-28) 

Dotterbolagen är AmuGruppen Hadar AB och NU Personaluthyrning AB. 

AmuGruppen anser sig inte vara upphandlande enhet och framförde i sina 

skriftliga inlagor 152 och vid sammanträden med NOU 153 i huvudsak följande. 

AmuGruppen anser att företaget och dotterbolagen inte fyller något (specifikt) 

behov i det allmännas intresse, i vart fall inte något behov som inte är 

kommersiellt. Företaget är således inte någon upphandlande enhet. AmuGruppen 

pekar på de förändringar som skett inom AmuGruppen under de senaste åren. 

Syftet med AmuGruppen har gradvis förändrats därhän att det numera i de 

styrdokument som gäller för företaget inte finns några spår av annat än ett 

kommersiellt intresse från statens sida. AmuGruppen är inte en del av 

sysselsättningspolitiken på annat sätt än vilket utbildningsföretag som helst som 

konkurrerar om statliga eller privata utbildningsuppdrag. Det framgår även 

numera av bolagsordningen 154 att staten kan tänka sig att andra ägare tar över 

företaget. Något krav på att utbildning skall erbjudas i hela landet finns inte 

längre. Enligt nämnden är kapitaltillskottet på MSEK 600 till företaget 1996 ”ett 

indicium på AmuGruppens allmännyttiga karaktär”. I själva verket innebar statens 

beslut att sanera företaget ett val mellan ett antal alternativ som vilken ägare av ett 

aktiebolag som helst hade ställts inför vid en radikal förändring av 

marknadsförutsättningarna. Staten valde därvid att rädda företaget från konkurs 

och tillskjuta medel för omstrukturering av företaget till en lönsam, flexibel men 

fortfarande mångfacetterad utbildningsrörelse. Samtidigt klargjordes att ytterligare 

kapitaltillskott inte kunde påräknas. Det anslag från staten som AmuGruppen 

uppbär härrör från ett avtal om kostnadsfördelning som träffades vid företagets 

bildande 1993, varigenom företaget mot viss ersättning från staten tog över 

ansvaret för vissa lokaler med långa hyreskontrakt som redan då översteg 

företagets behov. För år 1999 uppgår ersättningen från staten för lokalerna till 

knappt tre miljoner kronor. Det finns inte längre något som tyder på att 

AmuGruppen skall bidra till något sektorpolitiskt mål. Att sådana ordalag 

förekom ännu 1998 får närmast tillskrivas slentrian. Koncernen har beslutat att 

fr.o.m. mars 2000 byta namn till Lernia AB. Den minskade andelen av 

arbetsmarknadsutbildning tillsammans namnbytet visar att den tidigare mycket 

starka kopplingen till arbetsmarknadsutbildningen upphört. Skulle AmuGruppen 

anses vara en upphandlande enhet skulle det enligt företagets mening påtagligt 

hämma konkurrensen på utbildningsområdet. 

152 AmuGruppen har inkommit med flera inlagor, senast den 19 januari 2000. I beslutsunderlaget 

ingår även en skrivelse från bolagets revisor vid KPMG. 

153 Representanter för AmuGruppen och NOU har träffats två gånger och har haft flera 

telefonsamtal. Därvid överlämnades även ägardirektiv av den 13 april 1999, aktuell bolagsordning, 

årsredovisning, PM för Näringsdepartementets räkning daterad 1999-03-19 angående LOU:s 

tillämpning på AmuGruppen m.m. 

154 Bolaget åberopar t.ex. § 7 andra stycket i bolagsordningen.


38 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

NOU fäster sig vid att det har skett viktiga formella förändringar. Begreppet 

arbetsmarknadsutbildning är numera struket i bolagsordningen 155 , styrelsen utses 

av bolagsstämman och staten som ägare har givit uttryck för att även annan än 

staten kan vara en framtida ägare. Enligt de aktuella ägardirektiven skall 

AmuGruppen "koncentreras mot områden där lönsamhet samt uthållighet och 

konkurrensfördelar kan uppnås” Gruppen behöver inte längre "samråda med 

arbetsmarknadens parter bl a i fråga om inriktningen, omfattningen och 

utbildningsverksamheten” och utbildning behöver inte längre erbjudas i hela 

landet. 

Av utredningen framgår att företaget ursprungligen inrättades i syfte att täcka ett 

behov i det allmännas intresse, ett behov som ej är av industriell eller kommersiell 

karaktär och företagets kapital huvudsakligen tillskjutits av staten som också 

tillsatt hela företagets styrelse. AmuGruppen AB är ett av staten helägt aktiebolag. 

Trots stora förändringar bedrev bolaget till ganska nyligen i stort sett samma 

verksamhet som det fram till 1985 bedrev inom ramen för Skolöverstyrelsen och 

därefter och till juli 1993 inom en statlig uppdragsmyndighet, AmuGruppen. 

Myndigheten hade med nu gällande regler varit att anse som en upphandlande 

enhet enligt bestämmelserna i LOU. I förra årets redogörelse över statliga bolag 

klassificerades AmuGruppen AB som ett bolag som tillkommit för ”Uppfyllande 

av sektorpolitiska mål” och att AmuGruppen AB fortfarande var ett bolag med 

särskilda arbetsuppgifter, dvs. "ett bolag som ålagts att bedriva verksamhet av 

väsentligt samhällsintresse oavsett om verksamheten är olönsam eller ej". I årets 

utgåva 156 anges att AmuGruppen skall "medverka till att den enskilde får hög 

kompetens och god anställningsbarhet, och därmed en bra beredskap för ett 

föränderligt arbetsliv". Ägardirektiven visar dock att staten har nya krav på 

verksamhetens inriktning. 

Då bolaget ägs av staten och är en juridisk person är frågan om AmuGruppen har 

visat att det inträffat sådan formell förändring att bolaget inte längre har till 

uppgift att täcka ett behov i det allmännas intresse som inte är av industriell eller 

kommersiell karaktär. Vad som tidigare anförts under rubriken "Tidsaspekten" och 

en avvägning av de olika argumenten ledde till att NOU ansåg att övervägande 

skäl talade för att AmuGruppen AB, AmuGruppen Hadar AB och NU 

Personaluthyrning inrättades i syfte att täcka ett behov i det allmännas intresse 

och att detta behov inte var av industriell eller kommersiell karaktär. 

Nytillkommen utredning visar dock att det ursprungliga syftet har övergivits och 

inte längre fullföljs av bolagsgruppen. 157 Bolagen bör därför inte anses vara 

upphandlande enheter. 

155 

Arbetsmarknadsutbildning är numera ersatt av yrkesutbildning och yrkesförberedande 

utbildning. Kopplingen till arbetsmarknadsutbildning finns ej längre i AmuGruppens 

bolagsordning. 

156 

Skr. 1999/2000:20, sid. 92. 

157 

Enligt § 2 bolagsordningen skall bolaget bedriva utbildning för arbetslivet med huvudinriktning 

på yrkesförberedande utbildning, företagsutbildning och rehabiliteringsutbildning samt därmed 

förenlig verksamhet.


39 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

Varken AmuGruppen eller NOU känner till några bolag i andra medlemsstater av 

den Europeiska unionen, som är jämförbara med AmuGruppen. 

AB SVENSK EXPORTKREDIT 

(dnr 1998/0274-28) 

NOU:s bedömning är att bolaget lämnar statsstödda krediter, vilket får anses vara 

ett behov i det allmännas intresse 158 och att behovet inte är av industriell eller 

kommersiell karaktär. Staten äger dock endast hälften av aktierna medan övriga 

aktier ägs av kommersiella banker. 159 NOU anser därför att kravet på statligt 

bestämmande inflytande i form av tillskjutet kapital och styrelserepresentation inte 

är uppfyllt. AB Svensk Exportkredit är inte en upphandlande enhet i LOU:s 

mening. 

VÄRDEPAPPERSCENTRALEN VPC AB 

(dnr 1998/0282-28) 

Bolaget anser sig inte vara upphandlande enhet och anger följande. I juli 1999 

såldes statens 50 procentiga aktieinnehav i VPC till fyra banker. Staten har 

därefter inget inflytande i form av styrelserepresentation eller tillsyn. NOU:s 

tidigare ställningstagande kan inte längre anses aktuellt. 

NOU godtar till följd av de inträffade förändringarna att VPC inte längre är 

upphandlande enhet enligt LOU. Den form av tillsyn som Finansinspektionen 

utövar synes inte vara tillräcklig för att anse att VPC står under statligt inflytande i 

den mening som avses i 1 kap. 6 § LOU. 

Bolag som anger att de helt eller delvis tillämpar LOU 

ALMI FÖRETAGSPARTNER AB 

med dotterbolag (dnr 1998/0231-28) 

ALMI Företagspartner AB har dotterbolag ALMI Företagspartner Blekinge AB, 

ALMI Företagspartner Dalarna AB, ALMI Företagspartner Gotland AB, ALMI 

Företagspartner Gävleborg AB, ALMI Företagspartner Halland AB, ALMI 

Företagspartner Jämtland AB, ALMI Företagspartner Jönköping AB, ALMI 

Företagspartner Kalmar AB, ALMI Företagspartner Kronoberg AB, ALMI 

Företagspartner Norrbotten AB, ALMI Företagspartner Skaraborg AB, ALMI 

Företagspartner Skåne AB, ALMI Företagspartner Stockholm AB, ALMI 

Företagspartner Sörmland AB, ALMI Företagspartner Uppsala AB, ALMI 

Företagspartner Värmland AB, ALMI Företagspartner Väst AB, ALMI 

Företagspartner Västerbotten AB, ALMI Företagspartner Västernorrland AB, 

158 

Denna verksamhets andel anges vara liten, vilket dock inte inverkar på bedömningen. 

159 

I SEK:s årsredovisning för 1998, sid. 6 anges att Handelsminister Leif Pagrotsky i ett 

pressmeddelande förklarade att "SEK är av stort värde för svenskt näringsliv och att staten borde 

ha ett fortsatt ägarengagemang i bolaget". Ministern uppgav vidare att den svenska staten avsåg att 

initiera diskussion om ägandet med de olika ägarbankerna snarast möjligt. "Denna diskussion har 

initierats av svenska staten och en process, som skall leda till att SEK:s ägarbanker säljer samtliga 

sina aktier, pågår." Enligt uppgift från SEK får dock staten inte köpa större andel av bolaget och 

staten (A-aktier) har inte större möjlighet att utse styrelse än vad ägarbankerna (B-aktier) har (§ 7 i 

bolagsordningen).


40 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

ALMI Företagspartner Västmanland AB; ALMI Företagspartner Örebro AB, 

ALMI Företagspartner Östergötland AB. 

ALMI Företagspartner har vid korrespondens 1998 angivit att moderbolaget är att 

betrakta som upphandlande enhet men att svaret var osäkert angående 

dotterbolagen. NOU ansåg att ALMI och samtliga dotterbolag har inrättats i syfte 

att täcka behov i det allmännas intresse. Dessa behov är bl.a. genom 

undantagandet från den finansiering som sker på den allmänna kreditmarknaden 160 

inte av kommersiell karaktär. Då ALMI företagen är juridiska personer och även 

förutsättningarna för ägande och styrelserepresentation är uppfyllda, bör ALMI 

företagspartner AB och dess samtliga regionala dotterbolag anses vara 

upphandlande enheter enligt 1 kap. 6 § LOU. 

ALMI har med anledning av NOU:s aktuella förfrågan gjort en genomgång av 

upphandlingar inom ALMI-koncernen, vilken visat att 

- de upphandlingar som görs oftast är av begränsad storlek 

- de avser konsulttjänster och i mindre omfattning anskaffning av varor, 

byggentreprenader etc. 

- de ofta avser specialkompetens 

- de ofta görs under tidspress 

- upphandlingarna under senare tid har följt LOU i varierande utsträckning. 

Bedömningen är dock att upphandlingarna gjorts på affärsmässiga grunder. Av 

dessa orsaker tillämpas LOU inte fullt ut i alla bolag. LOU tillämpas dock vid 

projekt finansierade av EU:s strukturfonder och vid större projekt. ALMI 

välkomnar ånyo ett klargörande vad gäller tillämpningen av LOU. ALMI ser dock 

"en fullständig tillämpning av LOU som olämplig". Det är t.ex. av stor vikt att 

LOU inte omfattar de upphandlingar som ALMI genomför för kunds räkning. 

Under året har det inte inträffat några organisatoriska förändringar eller kända 

ändringar i lag. ALMI anser sig inte ha resurser att undersöka huruvida 

motsvarande organisationer i andra länder inom EU anses vara upphandlande 

enheter. En sådan undersökning bör genomföras av NOU. 

NOU konstaterar att ALMI Företagspartner AB och ALMI:s regionala dotterbolag 

inte motsätter sig NOU:s bedömning att samtliga bolag utgör upphandlande 

enheter och bör följa LOU. 

Frågor under vilka omständigheter en upphandlande enhet lagligen skall följa 

LOU är inte föremål för denna rapport. NOU vill dock påpeka att en 

upphandlande enhet inte har några valmöjligheter att tillämpa LOU endast i de fall 

den finner det lämpligt utan skall tillämpa reglerna vid alla upphandlingar, såvitt 

LOU inte stadgar ett uttryckligt undantag från tillämpningen. Frågorna om i vilka 

situationer LOU skall tillämpas resp. inte tillämpas kommer att tas upp med ALMI 

vid ett senare tillfälle. 

NOU har inte lyckats utreda huruvida det finns några bolag i andra medlemsstater 

av den Europeiska unionen, som är fullt jämförbara med ALMI-koncernen och 

dess verksamhet. 

160 Förordningen 1994:1100 om statlig finansiering genom regionala utvecklingsbolag 9 §.


41 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

APOTEKET AB 

(dnr 1998/0233-28) 

Apoteket AB anger att bolagets styrelse i april 1999 beslutade att bolaget numera 

är en upphandlande enhet. Sedan dess pågår arbete med att sprida medvetenhet om 

reglerna i organisationen. En upphandlingsinstruktion skall tillämpas från och med 

årsskiftet 1999/2000. 

CASINO COSMOPOL AB 

(Dotterbolag till AB Svenska Spel) 

Bolaget anser sig vara upphandlande enhet medan moderbolaget AB Svenska Spel 

och övriga dotterbolag inte anser sig vara det. 

AB SVENSKA MILJÖSTYRNINGSRÅDET 

(dnr 1998/0260-28) 

Bolaget har i skrivelse den 18 januari 2000 meddelat att det inte har någonting att 

erinra mot NOU:s bedömning att bolaget är en upphandlande enhet. 

INSTITUTE FOR RESEARCH AND COMPETANCE HOLDING AB 

(IRECO) 

(dnr 1999/0240-28) 

Bolaget anser sig vara upphandlande enhet.


42 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

Bolag med motsvarande verksamhet i andra 

medlemsstater i EU 

Regeringens uppdrag till NOU omfattar en kartläggning av förhållanden i andra 

medlemsstater inom EU. Även flera statliga företag 161 anser det angeläget att 

NOU, innan nämnden tar ställning i frågan, samråder med NOU:s motsvarigheter 

inom EU-området för att få frågan belyst i ett enhetligt gemenskapsperspektiv. 

NOU redovisar i anslutning till varje bedömd bolagsgrupp vad som är bekant om 

motsvarande bolag i andra stater. Såvitt NOU och de granskade bolagen känner 

till finns det endast ett fåtal företag ägda av andra medlemsstater inom den 

Europeiska unionen, vilka är fullt jämförbara med bolaget och dess verksamhet. 

De andra medlemsstaterna synes ha behållit merparten av ifrågavarande 

allmännyttiga verksamhet i förvaltningsform eller överlämnat den till privata 

entreprenörer. Det finns dock en del statliga bolag med klar kommersiell karaktär. 

Det är värt att notera att medlemsstaterna har viss skyldighet att hålla listor över 

de nationella upphandlande enheterna och till EG-kommissionen rapportera vilka 

dessa är. 162 Förfrågningar hos tjänstemän vid Europeiska kommissionen och 

representanter för några medlemsstater 163 visar dock att det de senaste åren inte 

skett några uppdateringar av medlemsstaternas listor. 

EG:s rättsmedeldirektiv 164 bygger på att det i första hand är leverantörerna som 

skall ges möjlighet till överprövning och skadestånd och därmed skall övervaka 

upphandlingssystemets efterlevnad. Samtliga rättsfall som anhängiggjorts i EGdomstolen 

bygger på att någon leverantör hävdat att en viss organisation borde 

följa EG:s upphandlingsdirektiv. Detta skall dock inte tolkas så att det endast är 

EG-domstolen som äger fastställa vilka som är upphandlande enheter. Domstolens 

domar och EG:s upphandlingsdirektiv ger tvärtom klart uttryck för att det är de 

nationella domstolarna som skall pröva huruvida någon upphandlande enhet 

överträtt upphandlingsbestämmelserna. 

Nationella myndigheter såsom NOU är sällsynta och i den mån sådana existerar, 

knutna till regeringsdepartement. NOU känner inte till någon annan oberoende 

utredning med samma inriktning eller omfattning som den förevarande. 165 

161 

T.ex. Samhall och AB Göta Kanalbolaget. 

162 

Se närmare not 3 ovan och NOU:s rapport 1998/0172-28, framför allt sid. 9 ff. "Behovet att 

fastställa vilka juridiska personer i Sverige som omfattas av LOU". 

163 

En tjänsteman vid NOU har i samband med sammanträde med Europeiska kommitténs 

Rådgivande kommitté för offentlig upphandling ställt frågor om förhållandena i Nederländerna, 

Frankrike och Tyskland. Dessa anger att någon lista inte har upprättats. 

164 

Rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG. 

165 

KonkurrenceStyrelsen i Danmark anger på sid. 50 i boken EU´s udbudsdirektiver de organ som 

är införda på listan samt nämner några andra som kan föras på denna, när densamma formellt 

uppdateras. KonkurrenceStyrelsen namnger i denna grupp bl.a. Örestadsselskapet I/S, 

Hovestadsområdets Sygehusfaelleskab, Statens og Kommunernes Inköpsservice, Post Danmark,


Rättsfall och litteratur 

43 (43) 


2000-02-03 1999/0234-28 

Åberopade rättsfall 

Arnhem - C-360/96 Gemeende Arnhem och Gemeende Rheden mot BFI Holding 

BV, REG 1998 sid I-6821. 

Mannesmann - C-44/96 Mannesmann Anlagenbau Austria AG m.fl. mot Strohal 

Rotationsdruck GsmbH (SRG), REG 1998 I-73. 

Beentjes - C-31/87, Gebroeders Beentjes BV mot Nederländerna (REG s. 4635). 

Connemara - C-306/97 Connemara Machine Turf Company Ltd mot Coillte 

Teoranta, Ireland (Även kallad Irish Forestry Board). 

Teckal - C-107/98 Teckal Srl mot Comune di Viano, Azienda Gas-Acqua 

Consorziale (AGAC) di Reggio Emilia. 

Unitron - C-275/98 Unitron Scandinavia A/S, 3-S A/S, Danske Svinproducenters 

Serviceselskab mot Ministeriet för Födevarer, Landbruk og Fiskeri. 

Lotomatica - C-272/91, Kommissionen mot Italien, REG 1994 I-1409. 

Litteratur 

Lov om offentlige anskaffelser mv av 27. November 1992 nr 116 med forskrifter, 

Andreas Wahl, Tom Melbye Eide, Inger Roll-Matthiesen, 1995 

Kommuneforlaget, Oslo. 

Sue Arrowsmith, The Law of Public and Utilities Procurement, Sweet & Maxwell, 

1996. 

Margareta Hentze och Hans Sylvén, Offentlig upphandling, 1998. 

KonkurrenceStyrelsen Udbudsregler, EU´s udbudsdirektiver, Vejledning, 

Köpenhamn, november 1998. 

Artikeln i (1999) 8 Public Procurement Law Rewiev, Issue 1: The "Arnhem" 

Case: Definition of "Body Governed by Public Law" av Rhodri Williams. 

SOU 1999:139, Effektivare offentlig upphandling. För fortsatt välfärd, trygghet 

och tillväxt. Delbetänkande av Upphandlingskommittén. 

NOU - Effekter av lagen om offentlig upphandling, januari 1998. 

Arbejdsmarkedets Tillaegspension, Arbejdsmarkekedets Feriefond och de allmännyttiga 

bostadsföretag samt kyrkliga organisationer.



Telefon 08 - 454 48 51 

Michael Slavicek/statliga bolag99-234yB.doc 


Box 2012 Norra Riddarholmshamnen 1 

103 11 STOCKHOLM Stockholm 08 - 454 44 40 08 - 791 72 81 

1 (3) 

Bilaga B till 

Uppdrag från regeringen att utreda om vissa 

företag med statligt ägande tillämpar lagen 

(1992:1528) om offentlig upphandling (LOU) 

Affärsverk och bolag som år 1998 ansåg sig 

vara upphandlande enheter 

Följande 32 bolag anser sig vara upphandlande enheter enligt 1 

kap. 6 § LOU. 

AB KURORTSVERKSAMHET 

AB Tranås Kuranstalt 

AB SVENSK BILPROVNING, ASB 

ALMI FÖRETAGSPARTNER AB (moderbolaget) 

AmuGruppen Västerbotten AB (finns inte längre) 

Bergeforsens Kraft AB 

Fastighets AB Kasernen i Halmstad 

Fastighets AB Kasernen i Kristinehamn 

Fastighets AB Kasernen i Skövde 

Fastighets AB Kasernen i Stockholm 

Fastighets AB Kasernen i Uppsala 

Göteborgs Trafikleder AB 

Happaranda Värmeverk AB (finns inte längre) 

HOLDING AB VID HÖGSKOLAN I LULEÅ (finns inte med i årets 

upplaga) 

Jämtkraft AB (finns inte längre) 

KASERNEN FASTIGHETS AB 

KUNGLIGA DRAMATISKA TEATERN AB 

KUNGLIGA OPERAN AB (OPERAN) 

Ljusfors Kraft AB (finns inte längre) 

Luleå Energi AB (finns inte längre) 

Pajala Värmeverk AB (finns inte länre) 

Stockholmsleder AB (publ.) 

SVENSKA RYMDAKTIEBOLAGET



2000-02-03 1999/0234-28 

SVENSK-DANSKA BROFÖRBINDELSEN AB, SVEDAB 

Vattenfall Bohus-Dal Elnät AB (finns inte längre) 

Vattenfall Indalsälven AB (finns inte längre) 

Vattenfall Regionnät AB (finns inte längre) 

VÄGVERKETS INVESTERINGSAKTIEBOLAG VÄGINVEST 

Öresundskonsortiet 

Överkalix Värmeverk AB (finns inte längre) 

Övertorneå Värmeverk AB (finns inte längre) 

2 (3) 

Följande 32 bolag anser sig vara upphandlande enheter enligt 

enligt 4 kap. 1 § LOU 

AB Finspång Energi (numera Vatenfall Bråviken AB) 

AB Pite Energi AB (finns inte längre) 

A-BANAN PROJEKT AB 

Bastusels Kraft AB 

Bergeforsens Kraft AB (uppger även 1 kap. 6 §) 

Bodens Energi AB (finns inte längre) 

Bråviken Energi AB (finns inte längre) 

Forsmarks Kraftgrupp AB 

Fyriskraft AB 

Gotlands Energi AB 

Gulsele AB 

Haparanda Värmeverk (finns inte längre) 

Jämtkraft AB (finns inte längre) 

Lilla Edets Fjärrvärme AB (finns inte längre) 

Ljusfors Kraft AB (finns inte längre) 

Luleå Energi AB (finns inte längre) 

Nyköping Energi AB (finns inte längre) 

Pajala Värmeverk AB (finns inte längre) 

SwePolLink AB 

VATTENFALL AB 

Vattenfall Bohus-Dal Elnät AB (finns inte längre) 

Vattenfall Indalsälven AB (finns inte längre) 

Vattenfall Norrnät AB (finns inte längre) 

Vattenfall Regionnät AB (finns inte längre) 

Vattenfall Sjuhärad Elnät AB (Västgötanät AB, finns inte längre)) 

Vattenfall Skaraborg Elnät AB (Västgötanät AB, finns inte längre) 

Vattenfall Södertörn Elnät AB (finns inte längre) 

Vattenfall Vätter Nät AB (finns inte längre) 

Västerbergslagens Energi AB (finns inte längre) 

Överkalix Värmeverk AB (finns inte längre) 

Övertorneå Värmeverk AB (finns inte längre) 

Affärsverk



2000-02-03 1999/0234-28 

3 (3) 

Till gruppen av upphandlande enheter enligt 1 kap. 6 § LOU skall räknas de 

statliga verk som per definition är att anses som upphandlande enheter enligt 

nedan. 

LUFTFARTSVERKET 

SJÖFARTSVERKET 

STATENS JÄRNVÄGAR SJ 

SVENSKA KRAFTNÄT AFFÄRSVERK 

Vid årets utredning tillkommer följande 4 bolag/bolagsgrupper 

som anser sig vara upphandlande enheter enligt 1 kap. 6 § LOU. 

APOTEKET AB 

INSTITUTE FOR RESEARCH AND HOLDING AB (IRECO) 

CASINO COSMOPOL AB (tidigare Bellman Casino AB - ett dotterbolag 

till Svenska Spel AB) 

ALMI FÖRETAGSPARTNER AB med dotterbolag ALMI Företagspartner 

Blekinge AB, ALMI Företagspartner Dalarna AB, ALMI Företagspartner 

Gotland AB, ALMI Företagspartner Gävleborg AB, ALMI Företagspartner 

Halland AB, ALMI Företagspartner Jämtland AB, ALMI Företagspartner 

Jönköping AB, ALMI Företagspartner Kalmar AB, ALMI Företagspartner 

Kronoberg AB, ALMI Företagspartner Norrbotten AB, ALMI 

Företagspartner Skaraborg AB, ALMI Företagspartner Skåne AB, ALMI 

Företagspartner Stockholm AB, ALMI Företagspartner Sörmland AB, 

ALMI Företagspartner Uppsala AB, ALMI Företagspartner Värmland AB, 

ALMI Företagspartner Väst AB, ALMI Företagspartner Västerbotten AB, 

ALMI Företagspartner Västernorrland AB, ALMI Företagspartner 

Västmanland AB; ALMI Företagspartner Örebro AB, ALMI Företagspartner 

Östergötland AB. 

AB SVENSKA MILJÖSTYRNINGSRÅDET.




1999-10-14 

Er beteckning 

Fi98/3243 (delvis) 

statliga bolag99-234yC.doc Statskontoret 




1 (1) 

Bilaga C till 

Uppdrag från regeringen att utreda om vissa företag 

med statligt ägande tillämpar lagen (1992:1528) om 

offentlig upphandling (LOU) 

Efter att ha låtit de aktuella bolagen yttra sig över NOU:s tidigare bedömning 

vidhåller NOU densamma angående följande bolag. 

AB GÖTA KANALBOLAG 

AB SVENSKA SPEL 

AB TUMBA BRUK 

NORRLAND CENTER AB 

POSTBOLAGEN AB med dotterbolag utom PostGiro AB 

SAMHALL AB 

SOS ALARM AB och SOS Alarm Flygambulans AB 

SP - SVERIGES PROVNINGS- OCH FORSKNINGSINSTITUT AB 

STATLIGA AKADEMISKA HUS AB med dotterbolag (dnr 1998/0229-28) 

SVENSKA LAGERHUS AB 

SVERIGES RESE- OCH TURISTRÅD AB 

TERACOM AB

(1992:1528) om offentlig upphandling (LOU)

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?