PM Arkitektur i Landskrona

Unicitet, arkitektonisk och urban kvalitet
Vissa tidsepoker och arkitekter har mer än andra präglat staden på ett unikt sätt. De epoker som har
gett bestående avtryck i staden är inledningsvis medeltiden och 1600‐talet i och med Citadellet,
därefter 1700‐talets Nya staden, 1800‐talet med dels den småskaliga gathusbebyggelsen, dels
stenstadsbebyggelsen i centrum med klassicerande arkitektur.
Sedan följde det tidiga 1900‐talet då stadsarkitekt Fredrik Sundbärg satte sin prägel på staden med
flera offentliga byggnader såsom Tuppaskolan, teatern, vattentornet, brandstationen, elverket,
saluhallen, post‐ och telegrafhuset och Dammhagsskolan. Dessa byggnader är än idag välbevarade
solitärer med stor betydelse för stadsrummet.
Tuppaskolan
Frans Ekelund tog vid som stadsarkitekt i en tid av bostadsbrist och nöd kring första världskriget och
var verksam fram till mitten av 1900‐talet. I produktionen ingick enkla och billiga bostäder till en
växande arbetarklass. I dessa kristider hjälptes staden och industrin åt att bygga egnahem och
hyreshus till självkostnadspris. Hans arkitekturspråk utvecklades under åren från en fläkt av
nationalromantik till funktionalism. De Ekelundska bostäderna håller en mycket hög arkitektonisk
klass och berikar än idag stadsbilden.
De två stadsarkitekterna representerar olika epoker, men båda tidsavsnitten har avsatt viktiga och
unika spår i Landskronas stadsbild som är väl värda att bevara och utveckla. I få av Sveriges städer
finner man en lika välbevarad och unik helhetsmiljö som i delar av Landskrona.
11