PM Arkitektur i Landskrona
PM Arkitektur i Landskrona
PM Arkitektur i Landskrona
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Fördjupad översiktsplan över <strong>Landskrona</strong><br />
stad<br />
Tematiska <strong>PM</strong><br />
<strong>Arkitektur</strong> i <strong>Landskrona</strong><br />
2012‐01‐30
Uppdragsbeskrivning<br />
En bred kunskapsbas behövs för att formulera ett förslag till en fördjupad översiktsplan. Det är av<br />
största intresse att det finns ett helhetsperspektiv och en samsyn. För att kunna påbörja sådana<br />
diskussioner behöver man dock tydliggöra planeringsförutsättningarna inom olika sektorsintressen.<br />
Arbetet med att insamla kunskapsunderlag från olika sektorer sker genom ett antal tematiska <strong>PM</strong>.<br />
Dessa redogör kortfattat för nuläget samt pekar på väsentliga framtidsfrågor som har betydelse för<br />
hur den fördjupade översiktsplanen formuleras.<br />
Detta tematiska <strong>PM</strong> belyser de arkitektoniska kvalitéer som <strong>Landskrona</strong> har i dag samt strategier<br />
inför framtiden när det gäller arkitektur och byggande.<br />
Ansvarig för detta tematiska <strong>PM</strong> har varit Petter Eiring, stadsbyggnadsförvaltningen.<br />
2
Geografisk avgränsning<br />
3
<strong>Arkitektur</strong> i <strong>Landskrona</strong><br />
Bilden av <strong>Landskrona</strong><br />
Vad är <strong>Landskrona</strong>? En del av svaret får man om man studerar stadens fysiska uttryck, dess arkitektur<br />
och struktur. <strong>Arkitektur</strong>en kan upplevas på olika nivåer, i olika skalor. Jag ska här försöka måla upp<br />
en bild av <strong>Landskrona</strong> genom att berätta helt översiktligt om stadens arkitektur.<br />
Flygbild över <strong>Landskrona</strong><br />
När man närmar sig staden från olika håll möts man av olika bilder. Från luften: Citadellets gröna,<br />
starkt geometriska, formation, Gråen som en pendang i havet, rutnätsstaden, koloniområdenas<br />
grönska, varvs‐ och industriområdet i söder, läget invid havet, Öresund. Från havet: Den täta<br />
småskaliga och varierande bebyggelsen i Borstahusen, ett stort inslag av grönt och villor och rikt<br />
uppglasade suterängradhusfasader längs Strandvägen, dominerande grönska som döljer Citadellet,<br />
ett vattentorn, den nyare höghusbebyggelsen i Nyhamn och stora industribyggnader och höga kranar<br />
och vindkraftspark i söder. I bakgrunden sticker miljonprogrammets höghusbebyggelse upp<br />
tillsammans med det gamla, till bostäder ombyggda vattentornet. Från inlandet dominerar istället<br />
höghusen och vattentornen samt snart den nya logistikanläggningen vid motorvägen. På denna<br />
översiktliga nivå dominerar således Citadellets grönska, strandbebyggelsen samt en handfull höga<br />
byggnader och industrianläggningar bilden av staden.<br />
4
Mötet med staden från och havet.<br />
Om man istället färdas in i staden träder även andra bilder fram. Staden är platt som kontrast till det<br />
kuperade landskapet alldeles norr om staden. Infarten österifrån inramas av mycket grönt i form av<br />
alléer, breda gräsbevuxna skyddszoner, höga skyltar, stora affärshus och industrier. Närmare<br />
centrum möter sekelskiftets och tidiga 1900‐talets bostadsbebyggelse, teatern och Sofia Albertinas<br />
kopparklädda tornspiror. Järnvägen och industribebyggelse följer besökaren på ena sidan ända in i<br />
centrum. Söderifrån dominerar industrin stort med inslag av äldre arbetarbostäder. Från norr möter<br />
Säbyholms gård, som snart är en integrerad del av staden, med stora ekonomibyggnader och väl<br />
uppvuxen grönska. Golfbanan, trädalléer och koloniområden är också påtagligt gröna inslag i bilden<br />
av <strong>Landskrona</strong> norrifrån. Närmare centrum färdas man förbi industri‐ och affärskvarter och<br />
grupphusbebyggda bostadsområden och höghus på Västra Fäladen, i Esperanza och<br />
miljonprogrammets Karlslund. Ringvägen utgör en tydlig årsring mellan å ena sidan Sandvångens<br />
enhetliga hyresbostäder från 1950‐talet och miljonprogrammets Karlslund som inte bara är ett<br />
bostadsområde utan även hyser en stor del av stadens idrotts‐ och rekreationsanläggningar, bl.a. den<br />
renodlat modernistiska idrottshallen.<br />
Mötet med staden från öster och från norr.<br />
5
Karaktäristiskt och kanske problematiskt för <strong>Landskrona</strong> är den knivskarpa gräns och barriär<br />
järnvägen och Österleden utgör mellan industriområdet i söder och centrum omedelbart i norr. För<br />
den vanliga besökaren ligger därför centrum (mentalt) perifert placerat längst i söder omringat av<br />
industrin i söder, havet i väster och Citadellet i norr. Det är bara mot nordost som centrum har en<br />
stadsmässig koppling med övriga staden.<br />
Österleden och järnvägen utgör en barriär i staden<br />
Centrum domineras av stenstadsbebyggelse i rutnätsstruktur och har stora urbana kvaliteter.<br />
Våningsantalet varierar mellan 1 och 6 våningar, vanligt förekommande är 2‐4 våningar, som med<br />
andra ord ger centrum en småstadskaraktär. Till centrums urbana kvaliteter hör hamnkanalen som<br />
för in vattenelementet i staden, parkerna som för in det gröna, Sofia Albertina, Stadshusets<br />
modernistiska speglande fasad, Tranchellska husets nyrenässans, Gamla kassans franska klassicism,<br />
den nya bostadsbebyggelsen i Nyhamn, Citadellbadet, Konsthallen, Gamla Kasern, Rådhuset och<br />
andra påkostade och representativa byggnader vid Rådhustorget i nationalromantisk och olika<br />
klassicerande stilar och även på andra håll i centrum i övrigt en stor mängd byggnader av hög<br />
arkitektonisk och miljöskapande kvalitet. Centrum har verkligen urbana kvaliteter som täthet och<br />
mångfald av handel och kultur, folkliv och vimmel. Här känns det att <strong>Landskrona</strong> ÄR en stad.<br />
6
Gamla Kassan och den nya bebyggelsen i Nyhamn.<br />
Mot öster och nordost breder en blandad stad ut sig. Äldre och charmfull gathusbebyggelse vid<br />
Kvarntorget, villor, egnahem, stadsvillor, radhus, flervåningshus och institutionsbyggnader från olika<br />
tider samsas inom samma kvarter eller närområde och ger upphov till en blandstad med höga<br />
kvaliteter. Som exempel kan nämnas bebyggelsen i kvarteret Storken, flerbostadshus i tre våningar<br />
efter Frans Ekelunds ritningar, där varje byggnadskropp är ca 16 m lång och artikuleras med<br />
varierande entrépartier, takformer, frontespiser och kulörer, samt strax intill vid Pilgatan,<br />
tvåvåningsradhus med tillhörande trädgårdar. Ett annat exempel är Ekelunds högre flerbostadshus<br />
vid Rådmansgatan och Skolallén med karaktäristiska burspråk, indragna balkonger och varierande<br />
takformer, allt uppfört med putsade fasader och tegeltak.<br />
Kv. Banér och gathus vid Kvarntorget.<br />
7
Som svar på bostadsbristen i början av 1900‐talet uppkom egnahemsrörelsen. I <strong>Landskrona</strong> stod<br />
Frans Ekelund för en stor del av typritningarna till dessa till sin grundform enkla byggnader på små<br />
tomter med tegel‐ eller putsfasader och tegeltak. Relativt välbevarade egnahem finns det ännu gott<br />
om t.ex. kring Norrevärn.<br />
Egna hems bebyggelse vid Norrevärns plan<br />
De centrala kvarteren karaktäriseras av 1700‐talsstadens gatumönster som inramar en blandad<br />
stenstadsbebyggelse. Det som är unikt för <strong>Landskrona</strong> är den stora mängden byggnader med<br />
ursprung från 1700‐talet där byggnader som byggnadsminnesförklarade Gamla Kassan och Museet<br />
utmärker sig. Därefter har bebyggelsen kompletterats med enstaka hus från olika tider. Under det<br />
sena 1800‐talet och kring sekelskiftet 1900 kompletterades stadsbilden med de för tiden rådande<br />
historiserande byggnadsstilarna. Stadsarkitekten Fredrik Sundbärg satte i början av 1900‐talet en<br />
tydlig prägel på staden med flera solitära byggnader i nygotisk stil. Han stod också för en utvidgning<br />
av stadsplanen tillsammans med PO Hallman, där man frångick de rektangulära stenstadskvarteren<br />
och istället framhävde en mer konstnärlig syn på stadsplaneringen med krökta gator och fondmotiv.<br />
Under 1960‐ och 70‐talen förnyades centrum med en arkitektur som tydligt bröt mot den tidigare<br />
form‐ och materialtraditionen, strukturen och skalan, exempelvis stadshuset och polishuset,<br />
Konsthallen och Nya Vattentornet. Under 1980‐<br />
talet byggdes flerbostadshus som en reaktion på<br />
efterkrigstidens modernism med en återblickande<br />
arkitektur.<br />
Polishuset på Norra Långgatan.<br />
8
”Japanhuset” på Norra kyrkogränd är väl det senaste tillskottet i <strong>Landskrona</strong>s centrala delar som rönt<br />
nationell uppmärksamhet där man återigen blickat framåt snarare än bakåt i tiden och åt sidan i<br />
kvarteret.<br />
Centralt beläget finns åtskilliga ofyllda tomter, hål i stenstadsstrukturen med bilparkeringar, upplag,<br />
plank och brandgavlar som karaktäristiska inslag.<br />
Japanhuset. Kvarteret Havsörnen med brandgavlar.<br />
Citadellet och dess försvarsanläggningar upptar ett stort område som staden har fått växa runt. Den i<br />
stort sett enda bebyggelsen som tillåtits uppkomma inom området är kolonierna, varför det gröna, i<br />
form av park, vallar och bastioner dominerar tillsammans med de vattenfyllda vallgravarna. Hit når<br />
inte det sedvanliga stadslivet med biltrafik och affärsverksamhet, utan området, förutom att det är<br />
ett synnerligen välbevarat och viktigt historiskt monument, utgör ett andningshål, ett område för<br />
rekreation i olika former. Befästningsvallarna och vallgravarna gör det dessutom svårt att snabbt<br />
passera rakt genom området.<br />
9<br />
Vallgraven vid Citadellet
I randzonen utanför centrum och som kompletteringar inne i centrum har under efterkrigstiden<br />
uppkommit flera bostadsområden av olika slag. Gruppbebyggda industriellt byggda småhusområden,<br />
radhus och flerbostadshus.<br />
Fiskeläget Borstahusen är en väl avgränsad miljö. Här ligger husen i långsträckta och parallella rader<br />
avbrutna med jämna mellanrum av smala gatt och gränder. Mellan husraderna ligger öppna platser<br />
– stejlebackar. Bebyggelsens baksidor präglas av både täta små plankinramade rum och grönskande<br />
trädgårdar. Husen är relativt ensartade med tegel‐ eller putsfasader, branta sadeltak och mer eller<br />
mindre dekorativt utformade fasader, fönster och dörrar. Den gamla bebyggelsen avgränsas mot<br />
söder av ett bebyggelsefritt parti längs stranden och därinnanför Exercisfältet och mot öster av<br />
Erikstorpsvägen. Öster om vägen har några grupphusområden vuxit upp under 1960‐ och 70‐ talen,<br />
delvis av stort arkitektoniskt intresse.<br />
Nedre gatan i Borstahusen<br />
Kryddgränd<br />
Varvs‐ och industriområdet i söder har delvis levt ett<br />
eget liv. Här finns en variation av storskaliga enkla<br />
industrihallar och mindre industri‐ och<br />
kontorsbyggnader. Karaktäristiskt för stadens siluett är<br />
kranarna och de stora skeppen som trafikerar hamnen.<br />
10<br />
Varvsområdet
Unicitet, arkitektonisk och urban kvalitet<br />
Vissa tidsepoker och arkitekter har mer än andra präglat staden på ett unikt sätt. De epoker som har<br />
gett bestående avtryck i staden är inledningsvis medeltiden och 1600‐talet i och med Citadellet,<br />
därefter 1700‐talets Nya staden, 1800‐talet med dels den småskaliga gathusbebyggelsen, dels<br />
stenstadsbebyggelsen i centrum med klassicerande arkitektur.<br />
Sedan följde det tidiga 1900‐talet då stadsarkitekt Fredrik Sundbärg satte sin prägel på staden med<br />
flera offentliga byggnader såsom Tuppaskolan, teatern, vattentornet, brandstationen, elverket,<br />
saluhallen, post‐ och telegrafhuset och Dammhagsskolan. Dessa byggnader är än idag välbevarade<br />
solitärer med stor betydelse för stadsrummet.<br />
Tuppaskolan<br />
Frans Ekelund tog vid som stadsarkitekt i en tid av bostadsbrist och nöd kring första världskriget och<br />
var verksam fram till mitten av 1900‐talet. I produktionen ingick enkla och billiga bostäder till en<br />
växande arbetarklass. I dessa kristider hjälptes staden och industrin åt att bygga egnahem och<br />
hyreshus till självkostnadspris. Hans arkitekturspråk utvecklades under åren från en fläkt av<br />
nationalromantik till funktionalism. De Ekelundska bostäderna håller en mycket hög arkitektonisk<br />
klass och berikar än idag stadsbilden.<br />
De två stadsarkitekterna representerar olika epoker, men båda tidsavsnitten har avsatt viktiga och<br />
unika spår i <strong>Landskrona</strong>s stadsbild som är väl värda att bevara och utveckla. I få av Sveriges städer<br />
finner man en lika välbevarad och unik helhetsmiljö som i delar av <strong>Landskrona</strong>.<br />
11
Andra namnkunniga arkitekter som skapat omskriven arkitektur i staden är Arne Jacobsen med<br />
idrottshallen 1964, Ralph Erskine med Esperanza 1970, Sten Samuelsson med konsthallen 1963 och<br />
stadshuset 1976, Bengt Blasberg/Henrik Jais Nielsen med Suprahuset, Gert Wingårdh med<br />
tillbyggnaden av Citadellbadet. Det senaste tillskottet som sticker ut är väl det Kasper<br />
Salinprisnominerade Japanhuset ritat av Elding och Oscarson. Listan kan göras lång.<br />
Generellt dominerar tegel och puts som fasadmaterial och tegel som takmaterial i staden från 1700‐<br />
talet till dags datum. Det är först med modernismen på 1960‐talet som andra tak‐ och fasadmaterial<br />
gör sig gällande.<br />
En annan aspekt som gör <strong>Landskrona</strong>s bebyggelse unik och värd att uppleva är att den i hög grad är<br />
välbevarad, vilket kan bero på dels hög ambitionsnivå bland politiker och tjänstemän, dels på att<br />
förändringstrycket inte alltid varit stort.<br />
Sammanfattning, ansats till strategi<br />
<strong>Landskrona</strong> innehåller en stor mängd arkitektur och välbevarade bebyggelsemiljöer av mycket hög<br />
kvalitet som gör att staden har en stark potential att vara attraktiv för boende och besökare. Till<br />
bristerna kan räknas ett stort antal tomma eller underexploaterade tomter i centrala lägen, gles<br />
stadsstruktur i vissa delar, outhyrda och tomma lokaler och många misskötta fastigheter. Den<br />
befintliga bebyggelsemiljön har stor potential. Men vad gör vi med framtidens bebyggelse och vad<br />
drar vi för slutsatser inför det nya när vi studerat vårt arv, det faktum att dagens <strong>Landskrona</strong> ser ut<br />
som det gör? Vilka strukturer bygger vi vidare på? Ska <strong>Landskrona</strong> växa med samma struktur som<br />
andra svenska städer? Strukturer som till stor del ges av trafikmängder, trafikseparering, risk‐ och<br />
miljömässiga förutsättningar som buller och luftföroreningar. Eller finns det alternativa, hittills<br />
okända eller oprövade strategier för hållbar stadsutveckling? Miljömålet God bebyggd miljö kan ge<br />
viss ledning kanske? Grönt byggande, energisnålt byggande? Hur gör vi framtidens <strong>Landskrona</strong> unikt,<br />
till en stad ännu mer värd att besöka, verka och bosätta sig i.<br />
<strong>Arkitektur</strong> gör skillnad. Satsa på god arkitektur både på bredden och i toppen, fyll luckorna i<br />
kvarteren – hela staden. Fortsätt skapa miljöer med unika värden. <strong>Arkitektur</strong> som höjer sig ut över<br />
det normala. Tänk Citybranding. Tänk på omätbara värden, upplevelsevärden. Blandstaden, renodla<br />
det urbana. Ta vara på läget vid havet och hamnen, ta vara på och utveckla grön‐ och blåstrukturen.<br />
Höj kvaliteten där den är eftersatt. Satsa på bevarande av <strong>Landskrona</strong>s unika miljöer och byggnader.<br />
12<br />
Esperanza