PM Arkitektur i Landskrona

Fördjupad översiktsplan över Landskrona
stad
Tematiska PM
Arkitektur i Landskrona
2012‐01‐30

Uppdragsbeskrivning
En bred kunskapsbas behövs för att formulera ett förslag till en fördjupad översiktsplan. Det är av
största intresse att det finns ett helhetsperspektiv och en samsyn. För att kunna påbörja sådana
diskussioner behöver man dock tydliggöra planeringsförutsättningarna inom olika sektorsintressen.
Arbetet med att insamla kunskapsunderlag från olika sektorer sker genom ett antal tematiska PM.
Dessa redogör kortfattat för nuläget samt pekar på väsentliga framtidsfrågor som har betydelse för
hur den fördjupade översiktsplanen formuleras.
Detta tematiska PM belyser de arkitektoniska kvalitéer som Landskrona har i dag samt strategier
inför framtiden när det gäller arkitektur och byggande.
Ansvarig för detta tematiska PM har varit Petter Eiring, stadsbyggnadsförvaltningen.
2

Geografisk avgränsning
3

Arkitektur i Landskrona
Bilden av Landskrona
Vad är Landskrona? En del av svaret får man om man studerar stadens fysiska uttryck, dess arkitektur
och struktur. Arkitekturen kan upplevas på olika nivåer, i olika skalor. Jag ska här försöka måla upp
en bild av Landskrona genom att berätta helt översiktligt om stadens arkitektur.
Flygbild över Landskrona
När man närmar sig staden från olika håll möts man av olika bilder. Från luften: Citadellets gröna,
starkt geometriska, formation, Gråen som en pendang i havet, rutnätsstaden, koloniområdenas
grönska, varvs‐ och industriområdet i söder, läget invid havet, Öresund. Från havet: Den täta
småskaliga och varierande bebyggelsen i Borstahusen, ett stort inslag av grönt och villor och rikt
uppglasade suterängradhusfasader längs Strandvägen, dominerande grönska som döljer Citadellet,
ett vattentorn, den nyare höghusbebyggelsen i Nyhamn och stora industribyggnader och höga kranar
och vindkraftspark i söder. I bakgrunden sticker miljonprogrammets höghusbebyggelse upp
tillsammans med det gamla, till bostäder ombyggda vattentornet. Från inlandet dominerar istället
höghusen och vattentornen samt snart den nya logistikanläggningen vid motorvägen. På denna
översiktliga nivå dominerar således Citadellets grönska, strandbebyggelsen samt en handfull höga
byggnader och industrianläggningar bilden av staden.
4

Mötet med staden från och havet.
Om man istället färdas in i staden träder även andra bilder fram. Staden är platt som kontrast till det
kuperade landskapet alldeles norr om staden. Infarten österifrån inramas av mycket grönt i form av
alléer, breda gräsbevuxna skyddszoner, höga skyltar, stora affärshus och industrier. Närmare
centrum möter sekelskiftets och tidiga 1900‐talets bostadsbebyggelse, teatern och Sofia Albertinas
kopparklädda tornspiror. Järnvägen och industribebyggelse följer besökaren på ena sidan ända in i
centrum. Söderifrån dominerar industrin stort med inslag av äldre arbetarbostäder. Från norr möter
Säbyholms gård, som snart är en integrerad del av staden, med stora ekonomibyggnader och väl
uppvuxen grönska. Golfbanan, trädalléer och koloniområden är också påtagligt gröna inslag i bilden
av Landskrona norrifrån. Närmare centrum färdas man förbi industri‐ och affärskvarter och
grupphusbebyggda bostadsområden och höghus på Västra Fäladen, i Esperanza och
miljonprogrammets Karlslund. Ringvägen utgör en tydlig årsring mellan å ena sidan Sandvångens
enhetliga hyresbostäder från 1950‐talet och miljonprogrammets Karlslund som inte bara är ett
bostadsområde utan även hyser en stor del av stadens idrotts‐ och rekreationsanläggningar, bl.a. den
renodlat modernistiska idrottshallen.
Mötet med staden från öster och från norr.
5

Karaktäristiskt och kanske problematiskt för Landskrona är den knivskarpa gräns och barriär
järnvägen och Österleden utgör mellan industriområdet i söder och centrum omedelbart i norr. För
den vanliga besökaren ligger därför centrum (mentalt) perifert placerat längst i söder omringat av
industrin i söder, havet i väster och Citadellet i norr. Det är bara mot nordost som centrum har en
stadsmässig koppling med övriga staden.
Österleden och järnvägen utgör en barriär i staden
Centrum domineras av stenstadsbebyggelse i rutnätsstruktur och har stora urbana kvaliteter.
Våningsantalet varierar mellan 1 och 6 våningar, vanligt förekommande är 2‐4 våningar, som med
andra ord ger centrum en småstadskaraktär. Till centrums urbana kvaliteter hör hamnkanalen som
för in vattenelementet i staden, parkerna som för in det gröna, Sofia Albertina, Stadshusets
modernistiska speglande fasad, Tranchellska husets nyrenässans, Gamla kassans franska klassicism,
den nya bostadsbebyggelsen i Nyhamn, Citadellbadet, Konsthallen, Gamla Kasern, Rådhuset och
andra påkostade och representativa byggnader vid Rådhustorget i nationalromantisk och olika
klassicerande stilar och även på andra håll i centrum i övrigt en stor mängd byggnader av hög
arkitektonisk och miljöskapande kvalitet. Centrum har verkligen urbana kvaliteter som täthet och
mångfald av handel och kultur, folkliv och vimmel. Här känns det att Landskrona ÄR en stad.
6

Gamla Kassan och den nya bebyggelsen i Nyhamn.
Mot öster och nordost breder en blandad stad ut sig. Äldre och charmfull gathusbebyggelse vid
Kvarntorget, villor, egnahem, stadsvillor, radhus, flervåningshus och institutionsbyggnader från olika
tider samsas inom samma kvarter eller närområde och ger upphov till en blandstad med höga
kvaliteter. Som exempel kan nämnas bebyggelsen i kvarteret Storken, flerbostadshus i tre våningar
efter Frans Ekelunds ritningar, där varje byggnadskropp är ca 16 m lång och artikuleras med
varierande entrépartier, takformer, frontespiser och kulörer, samt strax intill vid Pilgatan,
tvåvåningsradhus med tillhörande trädgårdar. Ett annat exempel är Ekelunds högre flerbostadshus
vid Rådmansgatan och Skolallén med karaktäristiska burspråk, indragna balkonger och varierande
takformer, allt uppfört med putsade fasader och tegeltak.
Kv. Banér och gathus vid Kvarntorget.
7

Som svar på bostadsbristen i början av 1900‐talet uppkom egnahemsrörelsen. I Landskrona stod
Frans Ekelund för en stor del av typritningarna till dessa till sin grundform enkla byggnader på små
tomter med tegel‐ eller putsfasader och tegeltak. Relativt välbevarade egnahem finns det ännu gott
om t.ex. kring Norrevärn.
Egna hems bebyggelse vid Norrevärns plan
De centrala kvarteren karaktäriseras av 1700‐talsstadens gatumönster som inramar en blandad
stenstadsbebyggelse. Det som är unikt för Landskrona är den stora mängden byggnader med
ursprung från 1700‐talet där byggnader som byggnadsminnesförklarade Gamla Kassan och Museet
utmärker sig. Därefter har bebyggelsen kompletterats med enstaka hus från olika tider. Under det
sena 1800‐talet och kring sekelskiftet 1900 kompletterades stadsbilden med de för tiden rådande
historiserande byggnadsstilarna. Stadsarkitekten Fredrik Sundbärg satte i början av 1900‐talet en
tydlig prägel på staden med flera solitära byggnader i nygotisk stil. Han stod också för en utvidgning
av stadsplanen tillsammans med PO Hallman, där man frångick de rektangulära stenstadskvarteren
och istället framhävde en mer konstnärlig syn på stadsplaneringen med krökta gator och fondmotiv.
Under 1960‐ och 70‐talen förnyades centrum med en arkitektur som tydligt bröt mot den tidigare
form‐ och materialtraditionen, strukturen och skalan, exempelvis stadshuset och polishuset,
Konsthallen och Nya Vattentornet. Under 1980‐
talet byggdes flerbostadshus som en reaktion på
efterkrigstidens modernism med en återblickande
arkitektur.
Polishuset på Norra Långgatan.
8

”Japanhuset” på Norra kyrkogränd är väl det senaste tillskottet i Landskronas centrala delar som rönt
nationell uppmärksamhet där man återigen blickat framåt snarare än bakåt i tiden och åt sidan i
kvarteret.
Centralt beläget finns åtskilliga ofyllda tomter, hål i stenstadsstrukturen med bilparkeringar, upplag,
plank och brandgavlar som karaktäristiska inslag.
Japanhuset. Kvarteret Havsörnen med brandgavlar.
Citadellet och dess försvarsanläggningar upptar ett stort område som staden har fått växa runt. Den i
stort sett enda bebyggelsen som tillåtits uppkomma inom området är kolonierna, varför det gröna, i
form av park, vallar och bastioner dominerar tillsammans med de vattenfyllda vallgravarna. Hit når
inte det sedvanliga stadslivet med biltrafik och affärsverksamhet, utan området, förutom att det är
ett synnerligen välbevarat och viktigt historiskt monument, utgör ett andningshål, ett område för
rekreation i olika former. Befästningsvallarna och vallgravarna gör det dessutom svårt att snabbt
passera rakt genom området.
9
Vallgraven vid Citadellet

I randzonen utanför centrum och som kompletteringar inne i centrum har under efterkrigstiden
uppkommit flera bostadsområden av olika slag. Gruppbebyggda industriellt byggda småhusområden,
radhus och flerbostadshus.
Fiskeläget Borstahusen är en väl avgränsad miljö. Här ligger husen i långsträckta och parallella rader
avbrutna med jämna mellanrum av smala gatt och gränder. Mellan husraderna ligger öppna platser
– stejlebackar. Bebyggelsens baksidor präglas av både täta små plankinramade rum och grönskande
trädgårdar. Husen är relativt ensartade med tegel‐ eller putsfasader, branta sadeltak och mer eller
mindre dekorativt utformade fasader, fönster och dörrar. Den gamla bebyggelsen avgränsas mot
söder av ett bebyggelsefritt parti längs stranden och därinnanför Exercisfältet och mot öster av
Erikstorpsvägen. Öster om vägen har några grupphusområden vuxit upp under 1960‐ och 70‐ talen,
delvis av stort arkitektoniskt intresse.
Nedre gatan i Borstahusen
Kryddgränd
Varvs‐ och industriområdet i söder har delvis levt ett
eget liv. Här finns en variation av storskaliga enkla
industrihallar och mindre industri‐ och
kontorsbyggnader. Karaktäristiskt för stadens siluett är
kranarna och de stora skeppen som trafikerar hamnen.
10
Varvsområdet

Unicitet, arkitektonisk och urban kvalitet
Vissa tidsepoker och arkitekter har mer än andra präglat staden på ett unikt sätt. De epoker som har
gett bestående avtryck i staden är inledningsvis medeltiden och 1600‐talet i och med Citadellet,
därefter 1700‐talets Nya staden, 1800‐talet med dels den småskaliga gathusbebyggelsen, dels
stenstadsbebyggelsen i centrum med klassicerande arkitektur.
Sedan följde det tidiga 1900‐talet då stadsarkitekt Fredrik Sundbärg satte sin prägel på staden med
flera offentliga byggnader såsom Tuppaskolan, teatern, vattentornet, brandstationen, elverket,
saluhallen, post‐ och telegrafhuset och Dammhagsskolan. Dessa byggnader är än idag välbevarade
solitärer med stor betydelse för stadsrummet.
Tuppaskolan
Frans Ekelund tog vid som stadsarkitekt i en tid av bostadsbrist och nöd kring första världskriget och
var verksam fram till mitten av 1900‐talet. I produktionen ingick enkla och billiga bostäder till en
växande arbetarklass. I dessa kristider hjälptes staden och industrin åt att bygga egnahem och
hyreshus till självkostnadspris. Hans arkitekturspråk utvecklades under åren från en fläkt av
nationalromantik till funktionalism. De Ekelundska bostäderna håller en mycket hög arkitektonisk
klass och berikar än idag stadsbilden.
De två stadsarkitekterna representerar olika epoker, men båda tidsavsnitten har avsatt viktiga och
unika spår i Landskronas stadsbild som är väl värda att bevara och utveckla. I få av Sveriges städer
finner man en lika välbevarad och unik helhetsmiljö som i delar av Landskrona.
11

Andra namnkunniga arkitekter som skapat omskriven arkitektur i staden är Arne Jacobsen med
idrottshallen 1964, Ralph Erskine med Esperanza 1970, Sten Samuelsson med konsthallen 1963 och
stadshuset 1976, Bengt Blasberg/Henrik Jais Nielsen med Suprahuset, Gert Wingårdh med
tillbyggnaden av Citadellbadet. Det senaste tillskottet som sticker ut är väl det Kasper
Salinprisnominerade Japanhuset ritat av Elding och Oscarson. Listan kan göras lång.
Generellt dominerar tegel och puts som fasadmaterial och tegel som takmaterial i staden från 1700‐
talet till dags datum. Det är först med modernismen på 1960‐talet som andra tak‐ och fasadmaterial
gör sig gällande.
En annan aspekt som gör Landskronas bebyggelse unik och värd att uppleva är att den i hög grad är
välbevarad, vilket kan bero på dels hög ambitionsnivå bland politiker och tjänstemän, dels på att
förändringstrycket inte alltid varit stort.
Sammanfattning, ansats till strategi
Landskrona innehåller en stor mängd arkitektur och välbevarade bebyggelsemiljöer av mycket hög
kvalitet som gör att staden har en stark potential att vara attraktiv för boende och besökare. Till
bristerna kan räknas ett stort antal tomma eller underexploaterade tomter i centrala lägen, gles
stadsstruktur i vissa delar, outhyrda och tomma lokaler och många misskötta fastigheter. Den
befintliga bebyggelsemiljön har stor potential. Men vad gör vi med framtidens bebyggelse och vad
drar vi för slutsatser inför det nya när vi studerat vårt arv, det faktum att dagens Landskrona ser ut
som det gör? Vilka strukturer bygger vi vidare på? Ska Landskrona växa med samma struktur som
andra svenska städer? Strukturer som till stor del ges av trafikmängder, trafikseparering, risk‐ och
miljömässiga förutsättningar som buller och luftföroreningar. Eller finns det alternativa, hittills
okända eller oprövade strategier för hållbar stadsutveckling? Miljömålet God bebyggd miljö kan ge
viss ledning kanske? Grönt byggande, energisnålt byggande? Hur gör vi framtidens Landskrona unikt,
till en stad ännu mer värd att besöka, verka och bosätta sig i.
Arkitektur gör skillnad. Satsa på god arkitektur både på bredden och i toppen, fyll luckorna i
kvarteren – hela staden. Fortsätt skapa miljöer med unika värden. Arkitektur som höjer sig ut över
det normala. Tänk Citybranding. Tänk på omätbara värden, upplevelsevärden. Blandstaden, renodla
det urbana. Ta vara på läget vid havet och hamnen, ta vara på och utveckla grön‐ och blåstrukturen.
Höj kvaliteten där den är eftersatt. Satsa på bevarande av Landskronas unika miljöer och byggnader.
12
Esperanza