KOPPARDALENS FÖRNYELSE, ETAPP 2 PROJEKT ... - Verket

2.3.2 Värdebäraren Byggnaderna
2.3.2.1 Värdebäraren Byggnaderna i Gamla byn och herrgårdsområdet
Så gott som alla bostadshus i Gamla byn (förutom de kompletteringar som tillkom i samband med
bostadsutställningen på 1990-talet) uppfördes under kopparepoken.
De flesta härstammar från tiden efter den stora branden 1803. Bebyggelsen ordnades då i nord-sydlig
riktning. Före branden hade den huvudsakligen legat i öst-västlig riktning. Rester av denna
kvarvarande bebyggelse kan ses bl a vid Böösgränd.
De nya arbetarbostäderna i 1 ½ våning byggdes så att upp till fyra familjer delade på en kallfarstu
som gick över hela husets bredd. Senare har kraftiga interiöra förändringar skett, men exteriört har
byggnaderna i stort samma utseende idag, som när de uppfördes.
Mellan bostadshusen låg uthuslängorna, som var delade på längden. Här fanns ladugårdar, svinstior
och gårdar.
Även corps de logiet på Avesta herrgård förstördes vid branden. Den nya huvudbyggnaden från
senare hälften av 1820-talet uppfördes i brandsäkrare material, tegel.
Kyrkan byggdes på 1600-talet, men hade då fristående klockstapel.
2.3.2.2 Värdebäraren Byggnaderna i industriområdet
De rester av kopparepokens industribyggnader, som kan finnas idag ligger veterligt alla under
marknivå t ex kopparsmideriets sydvästra hörn på planen mellan kallvalsverket och laboratoriet.
Vattenhjulens avloppskanal i och från Stora smideriet kan ses och upplevas idag.
Observera dammens södra kantskoning. Detta läge synes vid jämförelse med Geislers karta från
1759 vara detsamma som då. Dammen har senare breddats mot norr.
Under periodens allra senaste år uppfördes dock två byggnader, som idag återfinns flyttade och kan
ses: brukskontoret (nu del av huvudkontoret) och den gamla bruksporten.
2.3.3 Värdebäraren Byggnadsmaterial och äldre byggteknik
Timmer var ett allmänt förekommande byggnadsmaterial både i bostadsbyggnader och
industribyggnader. Väggarna uppfördes i liggtimmerteknik och taket bars upp av kraftiga åsar på vilka
takved respektive panel utgjorde underlag för täckning med torv respektive tegel eller plåt. Idag kan
byggnader med frilagd timmerstomme studeras både hos de allra äldsta och hos 1800-talshusen i
Gamla byn.
Industrins byggnader uppfördes alltmer under periodens gång av stenmaterial, gråsten eller tegel. Från
slutet av 1700-talet började slaggsten allmänt användas som byggnadsmaterial på bruken.
Markscheidern (gruvingenjören) vid Falu koppargruva, Erik Geisler var en av dem som ville utnyttja
slaggen för detta användningssätt. Men eftersom inga uppgifter finns om någon masugn i Avesta före
1874 är det tveksamt, om detta material förekommer så tidigt, även om möjlighet naturligtvis fanns att
köpa slaggsten från närbelägna hyttor. Verksbyggnaderna har varit föremål för ständiga förändringar
och ombyggnader. Veterligt finns inga hela stenbyggnader bevarade. De material som kanske kan
finnas kvar är stenmaterial från grunder, kanske även väggmaterial i någon utsträckning. Under mark
kan stenvalv finnas bevarade.
2.4 Produktionsutrustningar
Inga synliga utrustningar finns kvar.
7