KOPPARDALENS FÖRNYELSE, ETAPP 2 PROJEKT ... - Verket

5.2 Järnets väg
Hela områdets idag bevarade anläggningar har sitt ursprung i produktion och hantering av järn och
stål. Centralt i området står kvar byggnadskomplexet med rostugnar, masugnar martinugnar och
valsverk. Direkt i anslutning till dessa produktionsutrustningar finns blåsmaskinverket och en
kompressoranläggning mm De kvarstående produktionsutrustningarna tillsammans med byggnaderna
i vilka de står och de intilliggande byggnadsdelar, har unika förutsättningar att utvecklas till
visningsbara miljöer. Besökare med varierande bakgrundskunskap om järnhantering och
återanvändning av industriminnen kan här ges en samlad information och möjligheter att studera
teknik- bevarandefrågor och arkitektur ur olika aspekter. Miljön i järnverket är redan idag mycket
suggestiv och kan ytterligare utvecklas genom tillgänglighet, säkerhet och belysning.
I lokalerna finns utrymmen och stora möjligheter att placera permanenta och tillfälliga utställningar
som på olika sätt informerar om produktion och hantering av järn och stål i Avesta. Möjligheten att här
utveckla upplevelse- och visningsbara miljöer med direkt anknytning till järnets olika produktionssteg
är mycket stora jämfört med andra bevarade anläggningar i Sverige. I ett internationellt perspektiv
finns få motsvarande anläggningar kvar. Till det gamla järnverket skall även kopplas att
produktionen av stål fortfarande pågår i Avesta. Det gamla järnverket i Koppardalen står kvar som
visningsmiljö för den äldre produktionen. Värdet i denna miljö höjs av närheten till det nya stålverket,
där den moderna och pågående produktionen av stål kan visas och upplevas.
5.2.1 Rostugnarna, masugnarna, martinugnarna och götvalsverket
Kontrasten mellan den tidigare mycket starkt förändrade och ombyggda miljön i rostugnsdelen och
miljön i masugns- martinugnsdelen är mycket stor. Kontrasten i sig är en av de stora värdena för att
utveckla miljön i helhet. Det rena förändrade i rostugnsdelen står mot den ursprungliga och till synes
smutsiga miljön kring masugnarna och martinugnarna.
Här finns vidare järnframställningens produktionsutrustningar kvarstående i form av det sena 1800talets
då storskaliga utformning. Utrustningarna står stegvis placerade efter varandra och processen
kan i utrustningarna följas från malmstycket till färdigt järn. Det pedagogiska värdet i att utveckla
anläggningen mot en visningsbar miljö är mycket stort.
De olika produktionsutrustningarna har tidigare ståt i förbindelse med varandra, både genom direkt
sammankoppling av utrustningarna och att byggnadskonstruktionerna har varit öppen. De nu
igenmurade delarna mellan rostugns- och masugnsdelen kan åter öppnas för att återskapa kontakten.
Öppningarna måste förses med glaspartier för att inomhusklimatet i rostugnsdelen skall kunna
bibehållas.
De tre stora öppningarna i väggen mellan masugns- och martindelen är idag igensatta med skivor och
plåt. Öppningarna kan mycket enkelt friläggas.
Genom att frilägga de ursprungliga öppningarna återskapas kontakten mellan de olika
produktionsstegen och de stora byggnadsvolymerna kan åter upplevas.
Rostugnsdelen är förutom de igensatta öppningarna i väggen, idag en väl utvecklad del. Här finns
troligen ytterligare möjligheter att framhålla krossverk, malmfickor och transportutrustningar. Det är
okänt i vilken utsträckning visningsbar utrustning finns kvar under golvytan m.m.
Masugnsdelen olika arbets- och våningsplan har mycket stora värden i kombinationen mellan bevarad
utrustning och rumsmiljön. Här kan besökare genom ljus och ljud informeras och få uppleva något av
de förhållanden som tidigare har rått när driften var igång. Masugnarna har varit uppvärmda och delvis
mycket heta konstruktioner varför även möjligheten att använda infravärme bör beaktas när det gäller
att skapa upplevelser.
62