KOPPARDALENS FÖRNYELSE, ETAPP 2 PROJEKT ... - Verket

4. Järnepoken 1940 - 1985
Värdebärarna från denna period är få.
4:1 Historisk bakgrund
Avesta Jernverks AB utvecklades under 1930-talet till en mycket god affär. Orsaken var det rostfria
stålet som bolaget var det första i landet att satsa på. Järnverket var inne i ett expansivt skede och man
gjorde allt för att få plats på den smala landremsan mellan älven och järnvägen. Platsen var på den
tiden även begränsad av Flaten, en rest av det gamla älvloppet som lär ha forsat fram över området för
7000 år sedan, och även en del i det äldsta kanalsystemet.
Då utvecklingen inom järnindustrin tenderade mot allt större verksenheter uppstod nya fordringar på
utrymmen. När det nya kallvalsverket IV skulle uppföras 1940 schaktade och sprängde man fram en
tillräcklig yta och tippade massorna som fyllning i Flaten.
I och med den elektriska kraftöverföringens genombrott ägde en frigörelse rum som tillät förläggning
av verksamhet där det passade produktionsprocessen. De tidigare planerna för utbyggnad av järnverket
var helt bundna till den kraftöverföring vattnet gav. Efter överläggningar 1945 – 46 beslöts att
järnverkets gamla utbyggnadsplan skulle slopas och i stället skulle den fortsatta utbyggnaden av större
verksanläggningar förläggas till Engsberg. Det nya verksområdet benämndes Södra verken och det
gamla Norra verken.
Flytten till Södra verken skedde successivt. 1986 övertar Avesta kommun området med dess
intressanta miljö, industribyggnader och processdelar. En mindre del av järnverkets verksamhet är
dock fortfarande förlagd till området.
4.2 Markdisposition
Med den ökade trafiken på Kyrkogatan blev infarten vid Bruksgatan alltmer trång och trafikfarlig.
Infarten flyttades därför söderut mot järnvägen och går nu i en vid båge fram mot porten vid
Bruksgatan.
Rekommendation: Infarten känns nu onaturlig, eftersom brukssamhällets rätlinjiga uppbyggnad blivit
bruten. Ett återinförande av den gamla infarten, åtminstone för personbilar, skulle förbättra situationen.
I samband med detta skulle trafikreglering av Kyrkogatan kunna ske och ett naturligt återförenande av
bostadsområdet och industriområdet skulle på detta sätt bli möjligt. Kyrkogatan fungerar idag tyvärr
som en gräns.
4.3 Den byggda miljön
Under den här behandlade tidsperioden byggdes två nya tunnplåtverk och ett nytt laboratorium.
Under de år som passerat sedan kommunen övertog området har en del rivningar utförts. Bl a har de
nyss nämnda tunnplåtsverken rivits.
Värdebärare
De värdebärare som finns kvar från denna tid är få. Laboratoriebyggnaden i tre våningar från 1948 är
dock värd att nämnas. Den är ett stycke mycket vårdad arkitektur. Fasaden är uppbyggd av hårdbränt
helsingborgstegel med stående skift ovanför fönstren och med dörromfattningar i grå sandsten.
Gavlarna är utförda utan taksprång, liksom den 30 år äldre kraftverksbyggnaden i samma
fasadmaterial.
53