KOPPARDALENS FÖRNYELSE, ETAPP 2 PROJEKT ... - Verket

3.4 Produktionsutrustningen
De delar av Avesta järnverk som nu är föremål för utredning för eventuellt bevarande, och vilka skall
bedömas ur ett allmänt kulturhistoriskt perspektiv har bland annat industri- och teknikhistoriska värden
av stor och hittills inte helt fullt erkänd dignitet.
Anläggningen representerar, i de delar som avgränsats för utredningen, den tidiga industriella perioden
inom svensk järnhantering sedan man lämnat det mer hantverksmässiga stadiet som man finner i de
hyttor och smedjor, som vanligen blir föremål för kulturhistorikers bevarandenit. Denna anläggning
har i huvudsak byggts upp under 1800-talets två sista decennier och de första två under 1900-talet De
produktionsutrustningar som idag står kvar utgör konstruktioner som byggts om, utvecklats och
förändrats för att tillgodose krav som förändringar i processerna ställt. T ex så kan man i Masugn 1,
som byggdes som en träkolsmasugn, se de anordningar som måste till för att kyla ner stället, den del av
masugnen där blästerluften blåstes in och där det smälta tackjärnet samlades, sedan den anpassats för
koksdrift. I Martinugnarna finner vi konstruktioner från 1880-talet, då bland de tidigaste ugnarna av
denna konstruktion och ritade och byggda av den främste förespråkaren för denna götstålsprocess, Eric
G:son Odelstierna. Ugnarna är visserligen ombyggda flera gånger sedan dess, men de utgör tillsamman
och med de anordningar som finns bevarade för chargering och tappning en unik uppställning av ett
götstålverk från förra sekelskiftet som troligen saknar motsvarighet någonstans i världen.
3.4.1 Värdebärare Hyttan
Hyttan består av en byggnad med två rostugnar och ett krossverk samt en masugnsbyggnad med
tre masugnar samt granuleringsverk för slagg med förvaringsficka för slaggen.
Rostugnarna, som är av Westmans typ är byggda sent på 1800-talet och utgör slutfasen av den typen
malmberedning för masugnar som förbehandlar styckemalm. Nya anrikningsmetoder som ger en
finpulveriserad slig framtvingar nya metoder att förbereda malmen/sligen för masugnen, såsom
brikettering och sintring. Här finns således bevarat två gasrostugnar i dess sista och största
utvecklingsfas. Denna byggnad med interiör med malmbås och krossverk samt hundbana för
upptransport av rostad malm till masugnskransen har städats, rensats och anpassats för utställnings-
och sociala evenemang. Byggnaden är tät och uppvärmd, den har ett gjutet golv och miljön är ren och
snygg samtidigt som en dels av den industriella miljön skapar en suggestiv stämning.
Rostugnsanläggningen utgör idag ett fullskaligt och fullständigt genomfört projekt där en nedlagd
industriverksamhet har återanvänts med helt ny funktion. Rostugnarna, malmfickor och spel står
kvar som teknikhistoriska monument i den nyskapade utställnings- och möteslokalen. Den stora
värdebäraren är att de kvarstående produktionsutrustningarna nu fungerar som jämförelseobjekt inför
vidare arbete i hyttan och stålverket. Som jämförelseobjekt och diskussionunderlag har
utrustningarna, i den miljö som de befinner sig i, en stor betydelse i ett nationellt perspektiv då
industriminnen skall återanvändas och utvecklas.
Sammanbyggd med rostugnsbyggnaden ligger masugnsbyggnaden. Mellan dessa två rum fanns en
gång öppna valv och förbindelsen mellan rostugnar och masugnar upprätthölls på flera sätt, dels med
hundbanan dels med de rörledningar för masugnsgasen som förde den energirika gasen från
masugnens topp till rostugnarnas ringtrummor vilka förde in gasen som bränsle i rostugnens nedre del.
Öppningarna i väggen rummet är viktigt för förståelsen av sambandet mellan rostugnar och
masugnar
41