KOPPARDALENS FÖRNYELSE, ETAPP 2 PROJEKT ... - Verket

Stål i takstolar förekommer i praktiskt taget varenda industribyggnad. Polonceaus takstolar tillhör de
äldre. De är fackverkstakstolar, som allmänt började användas i svenska industribyggnader i senare
delen av 1800-talet. De tryckta delarna är utförda i trä och de dragna delarna av stångjärn. Takstolarnas
införande innebar bl a att större valsverk, där stora fria ytor, som inte stördes av en mängd bärande
pelare, kunde byggas. Polonceautakstolar finns i rostugns- och masugnsbyggnaderna och i valsverken
öster om götvalsverket, två skepp åt öster (byggnad 8 och 9). De förekommer i flera varianter, men
principen är densamma.
Många smäckra eleganta ståltakstolar med dragband av rundjärn förekommer också. På vissa
takstolar är delarna hopfogade med nitar. Från och med 1930-40-talet utförs den bärande
konstruktionen med stålpelare och kraftiga takåsar, vanligtvis I-profiler (se t ex kallvalsverket).
Stålpelarna bär då också traverserna.
Sinuskorrugerad stålplåt förekommer som taktäckning.
En enda byggnad (nr 6) har idag plåttak lagt med skivtäckning, dessutom på det äldre sättet hörn i
hörn.
Lertegel förekom i väggar (byggnad nr 3, krossverket, och nr 29, grovplåten) och som taktäckning.
Hårdbränt tegel användes som fasadmaterial första gången, då andra (provisoriska)
kraftverksbyggnaden uppfördes 1916-18. Senare byggdes även tredje kraftverket, kallvalsverket
gasstationen och laboratoriebyggnaden med hårdbränt fasadtegel från Helsingborg.
Trä användes i takstolar och i bostädernas timmerväggar och åstak och allmänt för snickerier. Bruket
hade en egen såg vid Flaten. En här ovanlig och synnerligen elegant takstolsmodell är de
fackverksbågar av trä, som bär upp taket i grovplåtverket. De ger hallen ett intryck av kontinental
järnvägstation.
Tjärpapp förekom som takmaterial. Idag är endast en byggnad (nr 24) försedd med äldre takpapp,
tyvärr i dåligt skick.
Rekommendation:
Byggnadernas ursprungliga material är mycket viktiga att bevara. Det gäller inte bara materialet i sig
utan också det sätt på vilket det utnyttjas byggnadstekniskt och uttrycks estetiskt. Slaggstenen är ett
unikt material, som inte tillverkas längre, en oerhört viktig värdebärare. De luftiga takstolarna är
betydelsefulla byggnadsteknikhistoriska dokument och som sådana viktiga att bevara. De skall inte
byggas in, dels eftersom de har ett pedagogiskt värde, dels för att den öppna konstruktionen skapar
rymd åt lokalerna. Det är viktigt att polonceautakstolarna behålls intakta och att både järn- och trädelar
vårdas och underhålles, så att värdet inte minskar. Se även rekommendationer under nästa rubrik.
3.3.4 Värdebäraren Kulörsättning
Områdets kulörer präglas av två ingående fasadmaterial: den huvudsakligen grå, men också blå- och
grönskiftande slaggstenen och fasadteglet, det ljust tegelröda, som i grovplåten, och det ibland
lilaskiftande hårdbrända helsingborgsteglet som i kraftstationerna från 1918 och 1938. Även
kallvalsverkets fasader är murade i hårdbränt helsningborgstegel. Taken var under denna period täckta
med papp, lertegel eller plåt. Färgskalan var alltså relativt dunkel.
16