KOPPARDALENS FÖRNYELSE, ETAPP 2 PROJEKT ... - Verket

3.1.2 Socialhistoriskt värde
Under kopparepokens tid var Sveriges befolkning och dess näringsidkare styrda av olika statliga
regleringar och förordningar. Under 1800-talet försvann dessa en efter en. När järnepoken börjar styrs
inte verksamheten av något annat än internt uppgjorda bestämmelser. Detta var något som
bruksarbetarna hade svårt att förstå. Det liv som man levt under kopparbrukets tid var så starkt bundet
till bruket och alla förmåner detta innebar. För bruksarbetarna var det t.ex. givet att bostäder skulle
tillgås genom bruket. Den nya ledningen motsade sig inte detta och den tog sitt ansvar och såg till att
arbetarna fick renoverade bostäder utrustade med nya moderniteter efter hand. Sett ur nationellt
perspektiv tog det lång tid innan Avesta utvecklades som ett frigjort samhälle. Formerna kring det
gamla brukssamhället levde kvar långt in på 1900-talet.
Precis som i det gamla brukssamhället fortsatte arbetarna att hålla djur och odla till husbehov. Under
början av 1900-talet växer det nya stadssamhället söder om bruket upp. En utveckling som
påskyndades av verksledningen som behövde bostäder till den växande arbetsstyrkan. De gamla
betesmarkerna fylls med hus torg och gator. Den gamla gränsen, då Byn och bruket utgjorde en enhet,
suddas ut i det nya samhället men lever kvar i folks medvetande. Bruksarbetarna drar ner på sin
djurhushållning men ända in på 1940-talet var det vanligt med hushållsgris. Bolaget vill att Avesta ska
bli ett modernt samhälle så boningshusen i den gamla stadsdelen, Byn, rustas och de första
gräsmattorna anläggs där. Dessa var dock få till en början för de boende ville fortsätta odla. Ända in
på 1940-talet fanns det fullt av potatisåkrar i och kring Byn. Övriga moderniteter som drogs in både i
järnverket och i Gamla Byn var elektriskt ljus som kom kring sekelskiftet 1900. Dricksvatten tog man
från Storforsen innan vatten och avlopp drogs in på 1930-talet. Vattenklosetter installerades först på
1940-talet. Från den tiden har arbetarna på järnverket tillgång till speciella utrymmen för ombyte och
tvätt. Vattnet i kanalerna användes till tvätt in på 1940-talet. Det fanns klappbryggor där kvinnorna låg
och klappade tvätt både sommar som vinter.
Även om samhället utvecklades väldigt mycket till det yttre under slutet av 1800-talet och början av
1900-talet så fanns mycket av det gamla brukslivet kvar. När Axel Johnson dog 1910 övertogs
ledarskapet av sonen Axel Ax:son Johnson. Sonen kallades allmänt ”generalkonsuln”.
Generalkonsulparet intresserade och engagerade sig mycket för livet i Byn och bruksfolkets
välbefinnande. Paret bodde i Avesta Herrgård. Generalkonsuln blev som en brukspatron. Vid jubileer
eller större bemärkelsedagar bjöds hela järnverkets personal på fest, och till jul eller vid långvarig
sjukdom överlämnades gåvor. Midsommarfirandet ordnades alltid av verket. Orkesterförening och
bruksmusikkår var andra verksamheter som omhuldades av generalkonsulparet. Detta engagemang
uppskattades mycket av bruksfolket och präglade livet i och vid järnverket. Den gamla bruksandan, vikänslan
levde kvar. Generalkonsuln dog 1958 och en byst av honom restes på Holmen vid Gamla Byn.
12