STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 DOM B 10768-08 2009-01 ...

STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Avdelning 4
Enhet 43
DOM
2009-01-30
B 10768-08
rubel per dag. När han tiggde skulle han ha en ärmlös tröja så att det syntes att han
inte hade några armar. När det var kallt hade han en stickad väst på sig också.
Klädseln hade Irina och Marcel bestämt. Irina och Marcel arbetade inte. Det var de
handikappade som försörjde dem. – Vid ett tillfälle rymde Pavel. Hon tror att det
var i slutet av februari 2008. När han kom tillbaka blev han misshandlad. Hon såg
inte det men Pavel berättade det för henne. Hon såg inga spår i hans ansikte men
hon hade ingen anledning att ifrågasätta hans uppgifter. Hon hade hört av de andra
handikappade att de blivit misshandlade. Innan Pavel rymde hade hon visserligen
blivit hotad av Marcel och Irina men hon trodde att det bara var snack. Efter
rymningen förstod hon att hoten kunde förverkligas. Hoten bestod i att Marcel och
Irina sade att om hon inte gjorde som de sade skulle de ringa Marcels far och att
denne kunde göra vad som helst. – Någon gång i mars 2008 pratade Marcel och
Irina om att åka till Sverige. I början av april for hon, Pavel, Marcel och dennes far
till Ukraina. Hon och Pavel behövde ukrainska utrikespass. Innan de for fick hon
sitt eget och Pavels ukrainska inrikespass av Marcel. Så var det genomgående vid
resorna. Hon hade hand om sina egna och Pavels dokument under själva resorna
och när de kom fram tog Irina och Marcel hand om dokumenten. I Ukraina
ordnades nödvändiga handlingar och fotografier togs. De for tillbaka till Moskva i
väntan på att passen skulle bli färdiga. Pavel fortsatte tigga i tunnelbanan och hon
höll kontrollen. Den 24 april 2008 for hon, Pavel, Irina och Marcel med tåg till
Moldavien. Enligt Marcel behövdes några slags dokument för att kunna åka till
Sverige. I Moldavien bodde hon och Pavel först i en lägenhet i en månad. De fick
inte gå ut därifrån, de var inlåsta. Det hade Marcel bestämt. Hon tror att det var för
att de inte skulle rymma. Hon försökte öppna dörren men det gick inte. Den kunde
bara öppnas utifrån. Lägenheten låg fem trappor upp. Irina och Marcel kom till
lägenheten med mat. De hade också med sig vodka till Pavel. De undrade om Pavel
skötte sig och inte var för högljudd. Hon och Pavel blev inte tillfrågade om de ville
vara i lägenheten. Det kändes meningslöst att själva fråga varför de var inlåsta. De
skulle ändå inte få något svar. Efter en månad flyttades de till Irinas föräldrars hus.
Där fick Pavel bara gå ut på tomten. Hon följde någon gång med Irina till affären
24