STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 DOM B 10768-08 2009-01 ...

STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 DOM B 10768-08 2009-01 ... STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 DOM B 10768-08 2009-01 ...

31.08.2013 Views

STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 43 DOM 2009-01-30 B 10768-08 Ziba Mahbob och Fahim Mahbob har bestritt skadeståndsyrkandet och inte vitsordat något belopp. De har bestritt yrkandet om kvarstad. UTREDNINGEN Parterna i målet har i den följande texten även andra namn än de officiella. P. N. kallas ibland Pavel, Marcel Pancu kallas ibland för Mirage, Irena Sapescu kallas också Ira, Svitlana Kuchma även för Sveta och Ziba Mahbob ibland för Loda eller Luda. P.N. har berättat: Någon gång i oktober 2006 kom Mirages far, Rado, hem till honom i Ukraina. Han hade inte träffat honom förut. Han vet inte varför Rado kom dit. Rado erbjöd honom arbete på sitt kontor i Moskva. Han skulle tjäna 1.000 grivna, motsvarande 200 USD, i månaden utan att behöva göra något. Han skulle få en fullmakt att visa upp om någon kom och frågade. Att ha en handikappad anställd skulle medföra minskad skatt. I Ukraina hade han en pension om 330 grivna per månad. Han tackade först nej. Rado kom tillbaka efter en vecka med en flaska vodka. Han fick telefonnumret till Rado. Efter några dagar ringde han Rado och accepterade. Denne kom och hämtade honom med bil vid åttatiden en morgon. När de åkt i kanske fyra timmar sade Rado att arbetet bestod i att han skulle tigga på tunnelbanan i Moskva. Lönen skulle vara densamma. Han blev rädd. Rado sade att det gick bra att kliva ur bilen om det inte passade, men att han inte behövde vara rädd för att tigga. Han insåg att han inte hade något val. Han var långt hemifrån och utan pengar. Rado hade tagit hand om hans ukrainska inrikespass. Det var en kille till i bilen. Rado körde dem till en järnvägsstation och köpte biljetter och mat till dem. Killen följde med på tåget. Rado sade åt Pavlo att när gränsvakterna frågade skulle Pavlo svara att han skulle till sin syster i Moskva, vilket han också sade när vakterna senare frågade. Han tyckte då att det var lika bra att åka till Moskva för att tjäna pengar på att tigga. Det rörde sig ändå bara om tre månader hade Rado sagt först men sedan sagt sex månader, vilket han godtog. I Moskva möttes han av Mirage och Ira. De for hem till deras lägenhet. Han hade fått tillbaka sitt pass men 16

STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 43 DOM 2009-01-30 B 10768-08 det tog Mirage hand om. Hemma hos dem bodde två andra handikappade som också tiggde. Han fick en text om hur man skulle tigga. Mirage och Ira förklarade också hur han skulle göra. Han skulle åka med tunnelbanan och tigga inne i vagnarna. Han skulle gå fram till folk och säga snälla hjälp mig. Han fick bara ha ett linne på överkroppen så att det syntes att han inte hade några armar. Han fick inte ha sina proteser på sig när han tiggde. Den första tiden i Moskva hade han sina riktiga proteser. De hade dock gått sönder längst ned där ett slags fästen finns. När de var hela kunde han med dem och de speciella redskap som hörde till, klä på sig och äta själv och till och med använda exempelvis en hammare. Redskapen blev kvar i Ukraina. Efter en tid i Moskva kom proteserna bort. En tjej som heter Lena slarvade bort proteserna, hon skyllde på att sopgubbarna tagit proteserna. Hon var den som följde med honom i tunnelbanan och som var den som samlade ihop pengarna han tiggt ihop. Efter hans anvisningar gjorde Mirage ett par hemmagjorda proteser av trä. Med dem kunde han inte alls klara sig själv längre. Numera har han emellertid vants sig vid dem. Han kan nu göra nästan lika mycket med träproteserna som de riktiga utan specialverktygen. Träproteserna ger dock skavsår. – Han började tigga klockan sju varje morgon och höll på till klockan elva på kvällen. Han var ledig på måndagar. På morgonen fick han en kopp kaffe, till lunch några piroger och efter hemkomsten ett lagat mål mat och vodka. Han hade fått en axelremsväska av Mirage, där folk lade pengar. När han åkt en vända med tunnelbanan, det tog mellan 40 minuter och en timme, lämnade han väskan till Lena. Hon tog hand om pengarna, som hon förvarade inne på toaletten på en tunnelbanestation. Mot lite betalning fick hon det för kvinnorna som vaktade toaletterna. Mirage ringde regelbundet till Lena för att kontrollera hur mycket pengar som han tiggt ihop. De första dagarna gick inte så bra, men redan tredje dagen drog han in mycket pengar. Det rörde sig om mellan 8.000 till 18.000 rubel under en dag. Mirage tog hand om pengarna. Om det var för lite en dag klagade Mirage och sade att 10.000 inte var något att komma med. Mirage sade att det inte var Pavlos sak hur mycket denne tjänade utan Mirage sparade Pavlos del varje månad. Enligt Mirage skulle Pavlo få sina pengar när han arbetat färdigt. Varken Mirage eller Ira hade något arbete. För 17

<strong>STOCKHOLMS</strong> <strong>TINGSRÄTT</strong><br />

<strong>Avdelning</strong> 4<br />

Enhet 43<br />

<strong>DOM</strong><br />

<strong>2009</strong>-<strong>01</strong>-30<br />

B <strong>10768</strong>-<strong>08</strong><br />

Ziba Mahbob och Fahim Mahbob har bestritt skadeståndsyrkandet och inte vitsordat<br />

något belopp. De har bestritt yrkandet om kvarstad.<br />

UTREDNINGEN<br />

Parterna i målet har i den följande texten även andra namn än de officiella. P.<br />

N. kallas ibland Pavel, Marcel Pancu kallas ibland för Mirage, Irena Sapescu<br />

kallas också Ira, Svitlana Kuchma även för Sveta och Ziba Mahbob ibland för Loda<br />

eller Luda.<br />

P.N. har berättat: Någon gång i oktober 2006 kom Mirages far, Rado, hem<br />

till honom i Ukraina. Han hade inte träffat honom förut. Han vet inte varför Rado<br />

kom dit. Rado erbjöd honom arbete på sitt kontor i Moskva. Han skulle tjäna 1.000<br />

grivna, motsvarande 200 USD, i månaden utan att behöva göra något. Han skulle få<br />

en fullmakt att visa upp om någon kom och frågade. Att ha en handikappad anställd<br />

skulle medföra minskad skatt. I Ukraina hade han en pension om 330 grivna per<br />

månad. Han tackade först nej. Rado kom tillbaka efter en vecka med en flaska<br />

vodka. Han fick telefonnumret till Rado. Efter några dagar ringde han Rado och<br />

accepterade. Denne kom och hämtade honom med bil vid åttatiden en morgon. När<br />

de åkt i kanske fyra timmar sade Rado att arbetet bestod i att han skulle tigga på<br />

tunnelbanan i Moskva. Lönen skulle vara densamma. Han blev rädd. Rado sade att<br />

det gick bra att kliva ur bilen om det inte passade, men att han inte behövde vara<br />

rädd för att tigga. Han insåg att han inte hade något val. Han var långt hemifrån och<br />

utan pengar. Rado hade tagit hand om hans ukrainska inrikespass. Det var en kille<br />

till i bilen. Rado körde dem till en järnvägsstation och köpte biljetter och mat till<br />

dem. Killen följde med på tåget. Rado sade åt Pavlo att när gränsvakterna frågade<br />

skulle Pavlo svara att han skulle till sin syster i Moskva, vilket han också sade när<br />

vakterna senare frågade. Han tyckte då att det var lika bra att åka till Moskva för att<br />

tjäna pengar på att tigga. Det rörde sig ändå bara om tre månader hade Rado sagt<br />

först men sedan sagt sex månader, vilket han godtog. I Moskva möttes han av<br />

Mirage och Ira. De for hem till deras lägenhet. Han hade fått tillbaka sitt pass men<br />

16

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!