Inventering av växtsamhällen samt grod- och ... - Umeå kommun
Inventering av växtsamhällen samt grod- och ... - Umeå kommun
Inventering av växtsamhällen samt grod- och ... - Umeå kommun
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Inventering</strong> <strong>av</strong> <strong>växtsamhällen</strong> <strong>samt</strong> <strong>grod</strong>-<br />
<strong>och</strong> kräldjur längs vägkorridoren för norra<br />
länken genom I20-skogen<br />
(<strong>Umeå</strong>projektet 2, Etapp 1)<br />
Inventerare:<br />
Henrik Hedenås (<strong>växtsamhällen</strong>) <strong>och</strong> Frans Olofsson (<strong>grod</strong>- <strong>och</strong> kräldjur)<br />
Sammanställning <strong>av</strong> inventeringsrapporten: Doris Grellmann<br />
Samhällsbyggnadskontoret Juni 2003<br />
Miljöenheten<br />
<strong>Umeå</strong> Kommun
Innehållsförteckning<br />
Sammanfattning <strong>av</strong> inventeringen..................................……………………………….. 3<br />
Rekommendation <strong>av</strong> vägdragning.................................................................................... 4<br />
Bakgrund........................................................................................................................... 4<br />
Inledning........................................................................................................................... 5<br />
Sammanfattande naturvärdesbedömning.......................................................................... 6<br />
Grod- <strong>och</strong> kräldjur...................................................................................................... 6<br />
Andra djurobservationer............................................................................................. 7<br />
Vegetation <strong>och</strong> skogsstruktur (Henrik Hedenås)......................................................... 7<br />
Våtmarksområden....................................................................................................... 10<br />
<strong>Inventering</strong>srapport <strong>av</strong> <strong>grod</strong>- <strong>och</strong> kräldjur (Frans Olofsson)............................................ 11<br />
Inventerade bestånd ur vegetations <strong>och</strong> skogsstrukturs perspektiv<br />
(Henrik Hedenås).............................................................................................................. 13<br />
Referenser......................................................................................................................... 24<br />
Nomenklatur..................................................................................................................... 24<br />
Författarnas adress............................................................................................................ 25<br />
Bilagor:<br />
Karta 1: Inventerade bestånd ur vegetations <strong>och</strong> skogsstrukturs perspektiv - översikt,1:14000<br />
Karta 1a: Inventerade bestånd ur vegetations <strong>och</strong> skogsstrukturs perspektiv - väst, 1: 8000<br />
Karta 1b: Inventerade bestånd ur vegetations <strong>och</strong> skogsstrukturs perspektiv – öst, 1:8000<br />
Karta 2: Hänsynskrävande områden för <strong>grod</strong>- <strong>och</strong> kräldjur, 1: 10000<br />
Karta 3: Områden med naturvärden, 1:10000<br />
Artlistor: Örter<br />
Träd <strong>och</strong> buskar, ris<br />
Graminoider, kärlkryptogamer<br />
Mossor, vedsvampar<br />
L<strong>av</strong>ar<br />
Omslagsfoto: Tuvull (Foto: Doris Grellmann)<br />
2
Sammanfattning <strong>av</strong> inventeringen:<br />
Längs vägkorridoren genom I20 området (Norra Länken, <strong>Umeå</strong> projektet2, Etapp 1) gjordes<br />
under maj - juni 2003 en inventering <strong>av</strong> vegetationen <strong>och</strong> skogstrukturen <strong>och</strong> en faunistisk<br />
inventering <strong>av</strong> <strong>grod</strong>- <strong>och</strong> kräldjur. Det hittades, i prioriterad ordning, fyra områden med<br />
naturvärden längs vägkorridoren. (se karta 3):<br />
Område 1:<br />
Området består <strong>av</strong> ett äldre skogsparti med ett drygt 100- årigt bestånd <strong>av</strong> gran <strong>och</strong> björk <strong>samt</strong><br />
några äldre grova granar <strong>och</strong> tallar <strong>och</strong> några 100-åriga aspar (se bestånd 46 i karta 1 <strong>och</strong> 1b).<br />
Åldern i kombination med lövrikedomen utgör naturvärden inom områden. Genom att<br />
inkludera även de lövrika unga bestånden 49 <strong>och</strong> 50 <strong>och</strong> delar <strong>av</strong> bestånd 51 så får man ett<br />
område med olika åldersgrupper <strong>av</strong> lövträd för att långsiktig garantera en kontinuitet <strong>av</strong><br />
lövinslag i skogen. Nordost om området finns det en våtmark med stora körskador som ledde<br />
till talrika blotta grunda pölar. Grunda pölar som lekplatser <strong>och</strong> relativt djupa diken som<br />
frostsäker övervintringsplats gynnar en stor population <strong>av</strong> vanlig <strong>grod</strong>a <strong>och</strong> åker<strong>grod</strong>a inom<br />
området A (se karta 2). Söder om området finns en övergiven branddamm där vi hittade<br />
rikligt med <strong>grod</strong>yngel. På grund <strong>av</strong> sina gynnsamma förutsättningar för <strong>grod</strong>orna är området<br />
absolut skyddsvärt. Våtmarken består <strong>av</strong> öppna myrar som är täckta <strong>av</strong> blåtåtel <strong>samt</strong> till viss<br />
del tuvull <strong>och</strong> tuvsäv. Förekomsten <strong>av</strong> blåtåtel tyder på myrslåtter förr i tiden <strong>och</strong> med rätt<br />
skötsel kan området restaureras till en fuktäng på surare jord med blåtåtel, tåg <strong>och</strong> starrarter<br />
enlig naturtyp 6410 i art- <strong>och</strong> habitatdirektivet i det europeiska nätverket Natura 2000.<br />
Nordväst om område A ansluter sig en hällmark med bra övervintringsplatser för huggormar<br />
(se område 2 i karta 2). Ormarna hittar rikligt med föda i form <strong>av</strong> <strong>grod</strong>or i myren nedanför.<br />
Hela området 1 (se karta 3) som omfattar brant solexponerade hällmarker med bra<br />
övervintringsställen för huggormar <strong>och</strong> den <strong>grod</strong>rika våtmarken <strong>samt</strong> angränsande skog med<br />
en hög täthet <strong>av</strong> lövträd i olika åldrar har därmed som helhet ett stort naturvärde som bör<br />
bevaras <strong>och</strong> inte störas vid vägbygget.<br />
Område 2:<br />
Området hyser en drygt 100-årig grandominerad skog med inslag <strong>av</strong> björk <strong>och</strong> rönn.<br />
Beståndet är fuktigt <strong>och</strong> har en hög produktivitet <strong>och</strong> innehåller därmed flera krävande arter<br />
som lågörter <strong>och</strong> bräkenväxter. Dessutom observerades inom området ett flertal <strong>grod</strong>or.<br />
Området har bra utvecklingspotential till en rik fuktskog <strong>och</strong> bör därför skyddas vid<br />
vägbygget. Det bör anläggas <strong>grod</strong>dtunnlar i området där vägen passerar Sandbäcken eftersom<br />
<strong>grod</strong>orna har Sandbäcken som lek- <strong>och</strong> övervintringsplats.<br />
Område 3:<br />
Området består <strong>av</strong> en gransumpskog, som är en skogstyp som har minskat drastiskt efter den<br />
stora dikningsvågen, speciellt i kustlandet. Sumpskogen är omgiven <strong>av</strong> grandominerad skog<br />
med inslag <strong>av</strong> tall <strong>och</strong> björk. Igensättningen <strong>av</strong> diken har lett till att området gradvis<br />
försumpas. Fortsätter denna process så leder detta till att området blir en mosaikartad skog <strong>av</strong><br />
fuktig blåbärsristyp, våt ristyp <strong>och</strong> fräken-starr typ, vilket är en sällsynthet i våra väldikade<br />
stadsnära skogar.<br />
Område 4:<br />
En liten myr där det hittades åker<strong>grod</strong>or. Området hotas inte vid vägbygget.<br />
3
Rekommendation för vägdragning:<br />
Rikt fuktskog i område 2 (Foto:<br />
Henrik Hedenås)<br />
Område 1 <strong>och</strong> 2 ska skyddas vid vägbygget,<br />
medan ingreppet i område 3 ska vara så<br />
skon<strong>samt</strong> som möjligt för att bibehålla<br />
potentialen för en sumpskogsutveckling. Med<br />
hänsyn till ovannämnda områden föreslår vi<br />
vägalternativ 1 som ett bra alternativ utifrån<br />
naturvärdessynpunkt under förutsättning att<br />
vägen förläggs en bit söder om branddammen.<br />
Dock bör längs områden 1 <strong>och</strong> 3 <strong>grod</strong>tunnlar<br />
anläggas för att förhindra att <strong>grod</strong>- <strong>och</strong><br />
kräldjur förflyttar sig ovanpå vägen. Under<br />
bygget bör vattensamlingar <strong>och</strong> diken inte<br />
påverkas negativt. Om sprängning ska ske i<br />
närhet <strong>av</strong> område 1 <strong>och</strong> 2 bör den då utföras<br />
under högsommar (slutet <strong>av</strong> juni till slutet <strong>av</strong><br />
juli) då huggormarna är ute på myren. Detta<br />
för att undvika störning eller skada via<br />
vibrationer eller ras <strong>av</strong> övervintringsplatser.<br />
Vägalternativ 3 <strong>och</strong> 4 påverkar I20-områdets<br />
fauna <strong>av</strong> <strong>grod</strong>- <strong>och</strong> kräldjur mest jämfört med<br />
de övriga alternativen. Detta beror på att de<br />
skär rakt igenom område A som är det<br />
aktivaste området ur <strong>grod</strong>- <strong>och</strong> kräldjurs-<br />
synpunkt. Dessa vägalternativ skulle förhindra<br />
eller försvåra huggormarnas förflyttning till<br />
<strong>och</strong> från sommarhabitatet. Även möjligheten<br />
till spridningen norrut skulle förhindras eller<br />
försvåras för <strong>grod</strong>djuren.<br />
Området 4 påverkas troligen inte <strong>av</strong> alternativ 3 men området bör inte förändras eller störas i<br />
onödan under bygget. Med tanke på inventeringens resultat <strong>av</strong> område D är det ett låg-<br />
prioriterat område men bäcken är viktig för att bevara fuktigheten längre ned <strong>samt</strong> att de<br />
inventerade <strong>grod</strong>djuren inom området sågs i eller omkring bäcken.<br />
Bakgrund:<br />
Under de senaste 10 åren har det pågått ett omfattande arbete med utredningar <strong>och</strong> förslag om<br />
hur man kan förbättra trafiksituationen i <strong>Umeå</strong>. Resultatet blev ”Umeaprojektet 2: alternativa<br />
E4- <strong>och</strong> E12-förbindelser vid <strong>Umeå</strong>”. Projektet är indelat i två etapper. Etapp 1 <strong>av</strong>ser en<br />
ombyggnad <strong>av</strong> Kolbäcksvägen till E4-standard <strong>samt</strong> en nybyggnad <strong>av</strong> en nordlig länk genom<br />
I20 skogen. Tidigare översiktliga inventeringar i samband med vägutredningen har inte visat<br />
oersättliga naturvärden i I20-skogen som skulle förstöras vid ett vägbygge genom området.<br />
Under projekteringsfasen ska det enligt miljöbalken i samband med vägplansarbetet upprättas<br />
en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Enligt konventionen om biologisk mångfalt (CBD),<br />
1993, ska i en MKB beaktas all påverkan <strong>av</strong> projektet på den biologiska mångfalden i syfte att<br />
4
undvika eller minimera negativa effekter. Föreliggande inventering är ett komplement till<br />
tidigare naturinventeringar <strong>och</strong> landskapsanalys <strong>och</strong> inriktar sig på växter, <strong>grod</strong>- <strong>och</strong> kräldjur<br />
längs den tilltänkta vägkorridoren för att utifrån natursynpunkt hitta den mest skonsamma<br />
vägsträckan genom området. <strong>Inventering</strong>en har som syfte att vara ett bra underlag för<br />
vägplansarbete <strong>och</strong> MKB <strong>och</strong> är finansierad <strong>av</strong> Vägverket.<br />
Inledning:<br />
1997 beslutades att stora delar <strong>av</strong> Försvarets verksamhet i <strong>Umeå</strong> skulle <strong>av</strong>vecklas. Detta ledde<br />
till att <strong>Umeå</strong> <strong>kommun</strong> förvärvade stora arealer <strong>av</strong> I20-området under sommaren 1998. Inför<br />
arbetet med en fördjupad översiktsplan för I20-området <strong>och</strong> vägutredningen gjordes det 1998<br />
<strong>och</strong> 1999 en landskapsanalys <strong>och</strong> planeringsunderlag (Carlsson Forsberg 1998, Olofsson<br />
1999) <strong>och</strong> en översiktlig inventering <strong>av</strong> natur- <strong>och</strong> rekreationsvärden (Lindén 1998) inom den<br />
södra delen <strong>av</strong> I20-området. <strong>Inventering</strong>ens syfte var att identifiera områden med natur- <strong>och</strong><br />
rekreationsvärden. Skogens naturvärden bedömdes utifrån ålderstruktur <strong>och</strong> lövinslag medan<br />
blöt <strong>och</strong> fuktig mark med körskador <strong>och</strong> diken bedömdes som negativt för rekreationsvärden.<br />
<strong>Inventering</strong>en grundade sig enbart på strukturella kännetecken. Det gjordes ingen inventering<br />
på artnivå <strong>av</strong> växt- <strong>och</strong> djurförekomster.<br />
Grund vattenpöl längs ett bandvagnsspår (Foto: Doris Grellmann)<br />
5
Den tidigare markanvändningen medförde en stor påverkan <strong>av</strong> naturen inom I20 området.<br />
Drygt 100 år <strong>av</strong> militär verksamhet har lett till stora markskador efter körning <strong>och</strong><br />
skyttegr<strong>av</strong>ar <strong>och</strong> en hårt brukad skog. Särskilt på våtmarksområden har tunga pansarfordon<br />
efterlämnat stora blottade ytor med grunda vattenpölar. Å andra sidan skapar upprepande<br />
störningar över ett längre tidsperspektiv särskilda ekologiska förutsättningar, där vissa arter<br />
som är anpassade till störningsregimen gynnas. Solexponerade blottade markytor med grunda<br />
vattenpölar som uppstått på grund <strong>av</strong> körskador med tunga fordon har visat sig gynna en rik<br />
<strong>grod</strong>- <strong>och</strong> kräldjursfauna på andra militära områden i södra Sverige <strong>och</strong> i Centraleuropa.<br />
Återkommande skapande <strong>av</strong> blottade markytor kan under vissa omständigheter gynna<br />
konkurrenssvaga växtarter som annars skulle konkurreras ut.<br />
Föreliggande inventering är ett komplement till tidigare naturinventeringar <strong>och</strong><br />
landskapsanalys <strong>och</strong> koncentrerar sig på växter, <strong>grod</strong>-, <strong>och</strong> kräldjur inom mer eller mindre<br />
störda områden längs vägkorridoren.<br />
Övergivna tunnelsystem på före detta militära områden kan vara värdefulla frostsäkra<br />
övervintringsplatser för fladdermöss. Enligt Fortifikationsverket är dock inga sådana<br />
tunnelsystem kända längs vägkorridoren. Det enda tunnelsystem som finns är ett övergivet<br />
<strong>och</strong> plomberat system i Ersmarksberget. Därför <strong>av</strong>står vi för närvarande från att inventera<br />
fladdermöss inom området.<br />
Sammanfattande naturvärdesbedömning<br />
Grod-<strong>och</strong> kräldjur<br />
Grod- <strong>och</strong> kräldjur är fridlysta enlig miljöbalken i hela landet (NFS 199:12). Under<br />
inventeringen hittade vi vanlig <strong>grod</strong>a (Rana temporaria), åker<strong>grod</strong>a (Rana arvalis), Skogsödla<br />
(Lacerta vivipara) <strong>och</strong> huggorm (Vivipera berus).<br />
Både vanlig- <strong>och</strong> åker<strong>grod</strong>a tillhör familjen bruna <strong>grod</strong>or <strong>och</strong> är nästan snarlika. De<br />
övervintrar i gyttjan i djupare frostsäkra vattendrag. Under lektiden i maj tar sig hanarna till<br />
grundare pölar <strong>och</strong> lockar till sig honorna med lockrop.Grunda solexponerade pölar som<br />
snabb värmas upp <strong>av</strong> solen är idealiska för <strong>grod</strong>yngelns utveckling, som är temperaturstyrd. I<br />
våra breddgrader blir <strong>grod</strong>orna könsmogna först efter 4 – 5 år, vilket gör att hela<br />
<strong>grod</strong>populationen är sårbar under upprepande år med dåliga förutsättningar för <strong>grod</strong>yngelns<br />
utveckling. Ett stort hot för <strong>grod</strong>populationer i allmänhet är att goda habitat byggs bort.<br />
Asfalterade vägar är ett särskilt hot, där <strong>grod</strong>orna under sin vandring till lekplatserna gärna<br />
stannar till på en relativ varm asfalterat väg. En studie i Tyskland har visat att 8 bilar per<br />
timme dödade hälften <strong>av</strong> paddorna som vandrade över en landsväg (Grossenbacher 1981).<br />
I20-området hyser våtmarker som är särskilt lämpliga som <strong>grod</strong>habitat på grund <strong>av</strong> en mosaik<br />
<strong>av</strong> flera grunda pölar där risken är mindre att en hel årskull <strong>av</strong> yngel dör ifall några <strong>av</strong> de<br />
grundaste pölarna torkar ut under torra somrar. Relativt djupa diken är ideala<br />
övervintringsställen under kalla vintrar. Förutsättningarna har under åren gynnat en stor<br />
<strong>grod</strong>population i de markerade områdena som vi anser är absolut skyddsvärda <strong>och</strong> ska<br />
bevaras. För att bevara områdets naturvärde ska det utarbetas en skötselplan, där man<br />
säkerställer förekomsten <strong>av</strong> grunda vattenansamlingar <strong>och</strong> djupare vattendrag.<br />
6
Vanlig <strong>grod</strong>a (Rana temporaria)(Foto: Michael Schneider)<br />
Grodyngel <strong>och</strong> <strong>grod</strong>or är byten för ett flertal andra djur, däribland huggorm. Huggormar<br />
övervintrar i frostfria dvalningsplatser, oftast sydexponerade hällmarker. I början <strong>av</strong> maj<br />
lämnar först hanarna vinterboningen <strong>och</strong> förbereder sig för parningen. Parningen sker sedan i<br />
närheten <strong>av</strong> vinterkvarteret där honorna föder sina ungar. Först efter parningen ger sig<br />
ormarna <strong>av</strong> för att söka föda. De <strong>grod</strong>rika våtmarkerna anses här som en bra matplats för<br />
ormarna, som äter <strong>grod</strong>orna.<br />
Hela området (området 1 i karta 3) med branta solexponerade hällmarker (område B i karta 2)<br />
som bra övervintringsställen för huggormar <strong>och</strong> den <strong>grod</strong>rika våtmarken (område A i karta 2)<br />
har därmed som helhet ett stort naturvärde som bör bevaras <strong>och</strong> inte störas vid vägbygget.<br />
Andra djurobservationer:<br />
I anknytning till våtmarken hittades fyra lekplatser för tjäder. Under lodjursinventeringen<br />
2001/2002 hittade Länsstyrelsen Västerbotten en loföryngring i området, <strong>och</strong> under vintern<br />
2002/2003 gjordes en observation <strong>av</strong> en ensam lo inom området. Inom skolskogsområdet<br />
finns det en uppfodringsplats för rådjur <strong>och</strong> älg.<br />
Tjädern anses vara hemma i medelgammal till gammal skog. Under de senaste åren har<br />
tjäderstammen i Sverige minskat, den främsta förklaringen anses ligga i det förändrade<br />
skogsbruket. Att hitta tjäder i en relativt stadsnära skog tyder på att I20 skogen, trots att den är<br />
påverkad <strong>av</strong> militär verksamhet, hyser naturvärden med <strong>av</strong>seende på djurlivet.<br />
Vegetation <strong>och</strong> skogstruktur:<br />
I20 området ingår i ett kustnära område där mängden löv har varit stor innan man aktivt<br />
bekämpade lövträden. Lövträd, speciellt asp <strong>och</strong> sälg, både levande <strong>och</strong> döda, är ett mycket<br />
viktigt substrat för en stor mängd olika organismer (e.g. Hedenås 2002, Ehnström & Waldén<br />
1986, Almgren 1990, Bernes 1994, Angelstam & Mikusinski 1994, Kuusinen 1994ab,<br />
Siitonen & Martikainen 1994, Kuusinen 1996a, Martikainen 2001). Lövbeståndens plats<br />
varierar dock i tiden <strong>och</strong> rummet eftersom lövträd har en begränsad livslängd <strong>och</strong> sen behövs<br />
det en ny störning för att nytt löv skall komma upp (Hedenås 2002). Undersökningar visar<br />
7
även att vissa arter inte förekommer förrän det finns en tillräckligt stor andel löv i lämplig<br />
ålder (Hedenås opublicerat). Därför bör området i framtiden skötas så att man värnar om de<br />
lövrika områden som redan finns <strong>samt</strong> att man skapar nya lövrika områden så att det finns en<br />
kontinuitet <strong>av</strong> löv i landskapet.<br />
Likaså är död ved i form <strong>av</strong> grova lågor, torrakor <strong>och</strong> högstubbar vanlig i naturskogar. Död<br />
ved <strong>av</strong> olika kvalitet är ett oerhört viktigt substrat för en stor mängd organismer, speciellt<br />
skalbaggar <strong>och</strong> svampar (e.g. Kruys 2001, Siitonen, 2001, Martikainen, 2001). Området,<br />
precis som de flesta andra stads- <strong>och</strong> kustnära områden, har dock varit brukat under lång tid<br />
vilket har lett till att död ved i princip saknas. Därför bör man spara den ved som finns (även<br />
klen ved har betydelse för biodiversiteten; Kruys 2001) <strong>samt</strong> låta tiden ha sin gång, det vill<br />
säga låta träd dö naturligt.<br />
Sumpskogar har tidigare varit en vanlig skogstyp, men deras areal, speciellt i kustlandet, har<br />
minskat drastiskt under den stora dikningsvågen. Skogstypen är dock viktig för många vanliga<br />
arter som under de senaste 50-åren har minskat i de boreala fennoskandiska skogarna på<br />
grund <strong>av</strong> dikningarna (Reinikainen 2000). Därför bör man försöka värna om de sumpiga<br />
partierna som finns <strong>samt</strong> restaurera dessa igenom att låta sätta igen dikena.<br />
Myrslåtter var tidigare ett mycket vanligt sätt att öka mängden vinterfoder. De hävdade<br />
miljöerna är betydelsefulla för en rad olika våtmarksarter. Idag har hävden upphört <strong>och</strong> med<br />
tiden har många <strong>av</strong> de arter som gynnades <strong>av</strong> hävden minskat i frekvens (Forslund mfl 1993).<br />
Lövkontinuitet<br />
Hela I 20 skogen bör i framtiden skötas så att man värnar om de lövrika områden som redan<br />
finns <strong>samt</strong> att man skapar nya lövrika områden så att det finns en kontinuitet <strong>av</strong> löv i<br />
landskapet.<br />
Detta uppnås igenom att man värnar om bestånd 46 (se karta1 <strong>och</strong> 1b), vilket kan fungera som<br />
ett tillfälligt kärnområde för arter knutna till äldre lövträd. Beståndet kommer därefter att med<br />
tiden övergå i ett rent gammalt granbestånd med mycket död ved. Bestånd 46 är ett relativt<br />
likåldrigt, drygt 100-årigt gran-björk-bestånd med en viss tillväxt <strong>av</strong> gran. Det finns även<br />
några äldre grova granar <strong>och</strong> tallar som är drygt 120 år <strong>och</strong> några 100-åriga aspar <strong>samt</strong> relativt<br />
många äldre rönnar. Beståndet är <strong>av</strong> frisk blåbärsristyp men de sista 50 m ner mot myren i<br />
söder är fuktigare <strong>och</strong> övergår i starr-fräken ristyp. Beståndet är slutet men det finns några få<br />
luckor. Den epifytiska floran domineras <strong>av</strong> vanliga bladl<strong>av</strong>ar men det finns även spar<strong>samt</strong><br />
med hängl<strong>av</strong>ar <strong>av</strong> släktet Bryoria, bland annat violettgrå tagell<strong>av</strong>, ner mot myren i söder. Det<br />
finns lite en i den södra delen <strong>av</strong> beståndet. Beståndet är välstädat <strong>och</strong> det är relativt lite död<br />
ved i beståndet. Det finns låga stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett. Beståndet sluttar åt<br />
sydväst.<br />
För att det skall finnas löv i olika successionsfaser bör även de lövrika unga bestånden 49 <strong>och</strong><br />
50 i norr <strong>samt</strong> delar <strong>av</strong> bestånd 51 inkluderas i det ”skyddade området” (se området 1 i karta<br />
3).<br />
Det är ett <strong>av</strong> de äldre bestånden inom det inventerade området <strong>och</strong> det är just åldern <strong>och</strong><br />
lövrikedomen som gör att detta är ett <strong>av</strong> de bestånd som kan vara viktigt ur<br />
naturskyddssynpunkt. Speciellt de gamla lövträden är viktiga eftersom dessa är en stor<br />
bristvara i våra hårt brukade kust- <strong>och</strong> stadsnära skogar. Tyvärr är beståndet idag i det<br />
närmaste kliniskt rent på död ved men om det får utvecklas fritt så kan det i framtiden bli en<br />
del död ved, både <strong>av</strong> löv- <strong>och</strong> barrträd.<br />
8
Sumpskogsområden<br />
Bestånd 21:<br />
Beståndet 21 (se karta 1a) är <strong>av</strong> våt starr-fräkentyp <strong>och</strong> det är gran <strong>och</strong> björk som dominerar<br />
beståndet. Det finns även några buskar <strong>av</strong> släktet Salix. Det finns en del döda klena stående<br />
granar. Den epifytiska floran domineras <strong>av</strong> vanliga bladl<strong>av</strong>ar men det finns även hängl<strong>av</strong>ar <strong>av</strong><br />
släktet Bryoria, bland annat violettgrå tagell<strong>av</strong>, som är rödlistad. Beståndet är platt med<br />
stillastående vatten i ett igenslammat dike som skär igenom beståndet. Det finns ingen<br />
brandpåverkan i beståndet.<br />
Igensättningen <strong>av</strong> diket har lett till att området<br />
har försumpats <strong>och</strong> det har blivit ett<br />
impediment bestånd <strong>av</strong> våt starr-fräkentyp.<br />
Naturvärdet ligger just i denna försumpningsprocess<br />
som har gett tillbaka en skogstyp som<br />
innan dikningarna var vanlig men som efter<br />
den stora dikningsvågen har minskat drastiskt,<br />
speciellt i kustlandet. Skogstypen är viktig för<br />
många vanliga arter som under de senaste 50åren<br />
har minskat i de boreala fennoskandiska<br />
skogarna på grund <strong>av</strong> dikningarna (Reinikainen<br />
2000). Försumpningen har även lett till<br />
en ökning <strong>av</strong> mängden död ved vilket även det<br />
är en bristvara i våra hårt brukade kust-<strong>och</strong><br />
stadsnära skogar. Detta betyder att beståndet<br />
bör sparas även om det idag inte innehåller<br />
några anmärkningsvärda arter.<br />
Bestånd 17:<br />
Idag har området inte några direkt oersättliga<br />
naturvärden. Beståndet domineras <strong>av</strong> gran,<br />
men med stora inslag <strong>av</strong> tall <strong>och</strong> till viss del<br />
björk. Skogstypen är <strong>av</strong> fuktig blåbärsristyp<br />
(17a <strong>och</strong> 17b ) men delar <strong>av</strong> bestånd 17a är lite<br />
våtare på grund <strong>av</strong> att diket har börjat slamma<br />
Sumpskog i bestånd 21 (Foto: Henrik Hedenås) igen. Den epifytiska floran består <strong>av</strong> bladl<strong>av</strong>ar<br />
<strong>samt</strong> hängl<strong>av</strong>sbålar, <strong>av</strong> släktet Bryoria, bland<br />
annat violettgrå tagell<strong>av</strong>. I beståndet finns det<br />
spar<strong>samt</strong> med stående döda granar <strong>och</strong> tallar <strong>samt</strong> lågor (≤ 30 cm i diameter) i beståndet. I<br />
område 17c är det lite högre tallinslag <strong>och</strong> skogstypen är även här lite våtare <strong>och</strong> är <strong>av</strong> starrfräken<br />
typ. Det finns enstaka enar i beståndet. Brandpåverkan saknas. Det finns gott om låga<br />
stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett <strong>och</strong> beståndet är även gallrat. Området är flackt<br />
förutom lutningen upp mot bestånd 22 i öster.<br />
Hela området 3 (se karta 3) som inkluderar bestånd 17 <strong>och</strong> 21 har dock en framtida<br />
restaureringspotential. För det första, dikena har börjat sättas igen vilket gör att partier redan<br />
har blivit blötare (se bestånd 21 ovan). Fortsätter denna process leder detta till att stora delar<br />
<strong>av</strong> området kommer att bli blötare <strong>och</strong> området kommer att bli en mosaik <strong>av</strong> fuktig<br />
blåbärsristyp, våt ristyp <strong>och</strong> fräken-starr-typ, vilket är en sällsynthet i våra väldikade stadsnära<br />
9
skogar. För det andra, det finns redan en del död ved om än till största delen i klenare<br />
dimensioner. Andelen död ved kommer troligen att öka med att en del träd dränks med den<br />
ökade försumpningen, vilket inte är till någon nackdel eftersom stående döda träd såväl som<br />
lågor är en bristvara i våra skogar.<br />
Bestånd 69:<br />
Violettgrå tagell<strong>av</strong> (Foto: Henrik Hedenås)<br />
Ett drygt 100-årigt grandominerat bestånd. Det<br />
förekommer även björk <strong>samt</strong> någon rönn. Det<br />
är våt fräkenristyp ner mot diket, bitvis med<br />
mycket lågörter <strong>samt</strong> även en del större<br />
bräkenväxter. Det blir dock gradvis torrare ut<br />
från diket <strong>och</strong> beståndet övergår i frisk<br />
blåbärsristyp vilket dominerar de omgivande<br />
bestånden. Den epifytiska floran består främst<br />
<strong>av</strong> bladl<strong>av</strong>ar men det förekommer även<br />
hängl<strong>av</strong>sbålar, bland annat violettgrå tagell<strong>av</strong>.<br />
Det finns några enstaka lågor <strong>och</strong> torrakor.<br />
Buskar <strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns<br />
låga övervuxna stubbar som visar att<br />
<strong>av</strong>verkning har skett. Beståndet sluttar ner mot<br />
diket från väster <strong>och</strong> blir gradvis blötare<br />
närmare diket. Beståndet (område 2 i karta 3)<br />
bör skyddas <strong>av</strong> samma orsaker som ovan <strong>samt</strong><br />
att detta bestånd har en hög produktivitet <strong>och</strong><br />
därmed innehåller fler krävande arter som<br />
olika lågörter <strong>samt</strong> bräkenväxter, t ex<br />
nordbräken. Om diket inte röjs utan skogen<br />
fortsätter att vara fuktig till våt så kan detta<br />
område komma att utvecklas till en rik<br />
skogslokal.<br />
Våtmarksområden<br />
Område 42:<br />
Området som är betecknat som 42 på kartan 1 <strong>och</strong> 1b är en mosaik <strong>av</strong> öppnare myrar,<br />
tallbevuxen myr <strong>samt</strong> små myrholmar.<br />
42a <strong>och</strong> 42d är öppna myrar som är täckta <strong>av</strong> blåtåtel <strong>samt</strong> till viss del tuvull <strong>och</strong> tuvsäv.<br />
Dessa har relativt mycket körskador. I de blottade områdena är dock konkurrensen låg <strong>och</strong> det<br />
finns en stor mängd <strong>grod</strong>dplantor (dessa gick dock inte att bestämma vid det tidiga<br />
inventeringstillfället). Dessutom är det stora tätheter <strong>av</strong> de relativt konkurrenssvaga arterna<br />
rundsileshår <strong>och</strong> storsileshår. Förekomsten <strong>av</strong> blåtåtel tyder på myrslåtter förr i tiden <strong>och</strong> med<br />
rätt skötsel kan området restaureras till en fuktäng på surare jord med blåtåtel, tåg <strong>och</strong><br />
starrarter enlig naturtyp 6410 i art- <strong>och</strong> habitatdirektivet i det europeiska nätverket Natura<br />
2000.<br />
10
<strong>Inventering</strong>srapport <strong>av</strong> <strong>grod</strong>- <strong>och</strong> kräldjur (karta 2)<br />
(Frans Olofsson)<br />
<strong>Inventering</strong>en genomfördes under maj-juni 2003<br />
Område A<br />
Vid inventeringen <strong>av</strong> område A, som är en sumpskog med myrområden, fanns ett antal<br />
vattenansamlingar (utmärkta på kartan) som fungerar som leklokaler för vanlig <strong>grod</strong>a (Rana<br />
temporaria) <strong>och</strong> åker<strong>grod</strong>a (Rana arvalis). I de gläntor som finns i området återfinns<br />
skogsödla (Lacerta vivipara). Område A ligger nedanför område B som innehar övervintrings<br />
platser, troligen flera, för huggorm (Vipera berus). Huggorm har vanligen sitt sommarhabitat i<br />
fuktiga områden med god tillgång på <strong>grod</strong>djur <strong>och</strong> där<strong>av</strong> g<strong>av</strong> inventeringen även<br />
huggormsobservationer i område A. Området är dikat <strong>och</strong> även om dikning generellt <strong>av</strong>fuktar<br />
ett blöt område, kan detta fungera som leklokal <strong>och</strong> spridningskorridor för <strong>grod</strong>djuren. Om<br />
dikena inte bottenfryser under vintern kan de även fungera som övervintringshabitat för<br />
<strong>grod</strong>or, de övervintrar vanligen i rinnande vatten.<br />
Sydväst om området vid vägen finns en inhägnad branddamm med en riklig förekomst <strong>av</strong><br />
<strong>grod</strong>yngel. Vattnet i den relativt djupa dammen är kallt <strong>och</strong> <strong>grod</strong>yngelns utveckling låg efter<br />
jämfört med de grundare pölarna. Borttagning <strong>av</strong> lövslyet kring dammen skulle göra<br />
vattenytan mera solexponerad <strong>och</strong> därmed gynna utvecklingen <strong>av</strong> <strong>grod</strong>yngel.<br />
Öppna vattenytor inom område A, bra yngellokaler för <strong>grod</strong>djur (Foto: Doris Grellmann)<br />
11
Område B.<br />
Område B är en sydvästlig brant med god tillgång på frostfria dvalningsplatser för huggorm.<br />
<strong>Inventering</strong> <strong>av</strong> huggorm görs lättast under april <strong>och</strong> början <strong>av</strong> maj då könsmogna hanar är de<br />
första djur som kommer fram för att förbereda sig inför parningen. Under de ca tre veckor<br />
som hanarna är ensamma äter de upp sig <strong>och</strong> har rivalstrider mellan varandra. Därefter<br />
kommer honorna fram <strong>samt</strong> de djur som inte är könsmogna. Efter parningen tar de sig till sitt<br />
sommarhabitat men ormar som inte är könsmogna kan ibland stanna kvar vid<br />
övervintringsplatsen en längre tid innan de ansluter till sommarhabitatet. Gr<strong>av</strong>ida honor<br />
återvänder tidigare till dvalningsplatsen för att föda sina ungar, vanligen i närheten <strong>av</strong><br />
ingången till dvalningsplatsen. Då denna inventering startade relativt sent ur<br />
huggormssynpunkt hittades endast några enstaka ormar i område B <strong>och</strong> de var inte<br />
könsmogna. Den nedre delen <strong>av</strong> området B som är skogsbevuxet med gläntor, är troligen ett<br />
”mellanhabitat” för huggormen, där de äter sork innan de går ned på myren för att i större<br />
andel äta <strong>grod</strong>or. I de gläntor <strong>och</strong> på de stigar som finns inom området återfinns skogsödla.<br />
Område C.<br />
Detta område innehar åker<strong>grod</strong>a, dock spar<strong>samt</strong> <strong>och</strong> det observerades inga äggansamlingar<br />
under inventeringen.<br />
Område D.<br />
Område D <strong>samt</strong> efter Sandbäcken observerades ett antal adulta <strong>grod</strong>djur <strong>av</strong> de tidigare<br />
nämnda arterna <strong>samt</strong> huggorm längre ned vid de öppna fälten (nedanför skolskogen). Troligen<br />
är huggormarnas övervintringsplats den stenmur som finns i östra änden <strong>av</strong> fältet.<br />
Branddamm (Foto: Doris Grellmann)<br />
12
Inventerade bestånd ur vegetations <strong>och</strong> skogsstrukturs perspektiv<br />
(karta 1, 1a, 1b)<br />
(Henrik Hedenås)<br />
<strong>Inventering</strong>en gjordes under juni 2003.<br />
1. Beståndet är ett ca 60-årigt blandbestånd <strong>av</strong> våt fräken-starrtyp. Det förekommer några<br />
enstaka yngre rönnar. Den epifytiska floran består <strong>av</strong> de vanligaste bladl<strong>av</strong>arna. Det<br />
förekommer även spar<strong>samt</strong> med en. Död ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns stubbar<br />
som visar att <strong>av</strong>verkning har skett. Ej artinventerat.<br />
2. Ett ca 10-årigt hygge med kvarlämnade frötallar. Skogstypen är <strong>av</strong> frisk-torr blåbärsristyp.<br />
Det finns lite gran <strong>och</strong> björk <strong>samt</strong> någon enstaka rönn på väg upp. Det finns sälg i kanten<br />
till område 3. Inga buskar eller brandpåverkan. Den enda döda ved som finns är stubbarna<br />
efter <strong>av</strong>verkningen. Ej artinventerat.<br />
3. Igenväxande skräpmark, graminoider dominerar de öppna partierna. Ej artinventerat.<br />
4. En ca 60-årig barrblandskog med viss tallövervikt <strong>av</strong> frisk-fuktig bläbärsristyp. Björk i<br />
olika åldersstadier förekommer. Det finns även lite yngre rönn <strong>samt</strong> lite en. Den epifytiska<br />
floran består främst <strong>av</strong> bladl<strong>av</strong>ar men det förekommer även spar<strong>samt</strong> med hängl<strong>av</strong>ar,<br />
bland annat violettgrå tagell<strong>av</strong>. Det finns även några enstaka klena lågor <strong>och</strong> torrakor.<br />
Brandpåverkan saknas. Det finns stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
5. Beståndet är ett ca 70-årigt grandominerat bestånd med några få tallar <strong>av</strong> frisk-fuktig<br />
blåbärsristyp. Det förekommer några få enstaka björkar på västra sidan <strong>av</strong> diket men det<br />
finns dock lite mer björk på östsidan <strong>av</strong> diket. Det finns även sälg vid diket som skär<br />
igenom beståndet. Det förekommer även några få betade max 1.5 meter höga rönnar. Den<br />
epifytiska floran består främst <strong>av</strong> bladl<strong>av</strong>ar men det förekommer även spar<strong>samt</strong> med<br />
hängl<strong>av</strong>ar, bland annat violettgrå tagell<strong>av</strong>. Det finns även någon enstaka låga <strong>och</strong> torraka.<br />
Brandpåverkan saknas. Det finns stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett. Beståndet är<br />
friskt på västsidan om diket <strong>och</strong> en aning fuktigare på östra sidan <strong>av</strong> diket.<br />
6. Beståndet är ett ca 70-årigt talldominerat bestånd där granarna är uthuggna. Det finns<br />
dock en del uppväxande gran <strong>och</strong> en hel del uppväxande björk <strong>samt</strong> lite 1.5 meter höga<br />
rönnar <strong>och</strong> några få sälgar. Beståndet är <strong>av</strong> frisk blåbärsristyp. Det förekommer även<br />
spar<strong>samt</strong> med en. Den epifytiska floran är sparsam <strong>och</strong> består <strong>av</strong> vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Död<br />
ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar <strong>och</strong> gallringsris som visar att<br />
<strong>av</strong>verkning har skett.<br />
7. Delområde 7a Beståndet är <strong>av</strong> frisk-fuktig blåbärsristyp <strong>och</strong> är ett ca 80-90 årigt gran-<br />
dominerat bestånd. Det finns även lite gran som står <strong>och</strong> stampar men det finns endast<br />
spar<strong>samt</strong> med björk <strong>och</strong> rönn. Den epifytiska floran består <strong>av</strong> både bladl<strong>av</strong>ar <strong>och</strong><br />
hängl<strong>av</strong>ar, <strong>av</strong> släktet Bryoria, bland annat violettgrå tagell<strong>av</strong>. I princip varje träd har<br />
hängl<strong>av</strong>ar var<strong>av</strong> de längsta bålarna är 15-20 cm långa. Buskar, död ved <strong>och</strong> brandpåverkan<br />
saknas. Beståndet är välgallrat <strong>och</strong> det finns stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
Område 7b är som bestånd 7a men fältskiktet domineras <strong>av</strong> kruståtel.<br />
8. Området består <strong>av</strong> vallodling, skog-åkerkant <strong>samt</strong> diken. Området domineras <strong>av</strong><br />
vallodlingen med olika graminoider, timotej dominerar.<br />
13
9. Området består <strong>av</strong> en större mer eller mindre skogsbeklädd holme bland åkrar.<br />
Skogstypen är <strong>av</strong> frisk ristyp där blåbär <strong>och</strong> lingon dominerar på olika ställen. Öppna<br />
områden.<br />
10. Igenväxande kulturmark som främst domineras <strong>av</strong> björk i olika åldersstadier (max 30 år)<br />
<strong>och</strong> olika graminoider, främst tuvtåtel. Det förekommer spar<strong>samt</strong> med bladl<strong>av</strong>ar <strong>och</strong><br />
hängl<strong>av</strong>ar saknas. Buskar, död ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas.<br />
11. Ett blandbestånd <strong>av</strong> gran, tall <strong>och</strong> björk <strong>av</strong> frisk blåbärsristyp. Den epifytiska floran består<br />
<strong>av</strong> bladl<strong>av</strong>ar <strong>samt</strong> hängl<strong>av</strong>sbålar, <strong>av</strong> släktet Bryoria, bland annat violettgrå tagell<strong>av</strong>. Det<br />
finns spar<strong>samt</strong> med död ved i beståndet <strong>av</strong> klenare dimensioner. Det finns enstaka enar i<br />
beståndet. Brandpåverkan saknas. Det finns gott om låga stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning<br />
har skett. Området sluttar ned mot det igenväxande kulturmarken 10 i väster.<br />
12. Ett ca 40-årigt grandominerat bestånd med inslag <strong>av</strong> uppväxande björk <strong>av</strong> frisk<br />
blåbärsristyp. Den epifytiska floran består främst <strong>av</strong> bladl<strong>av</strong>ar men det finns även några<br />
hängl<strong>av</strong>sbålar <strong>av</strong> släktet Bryoria. Det finns inga buskar, ingen död ved eller någon<br />
brandpåverkan i beståndet. Beståndet sluttar svagt åt öster. Det finns låga stubbar som<br />
visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
13. Ett hygge med några få kvarstående frötallar som domineras <strong>av</strong> 10-15-årig uppväxande<br />
tall <strong>av</strong> ljung – odon ristyp. Det finns även del uppväxande gran <strong>och</strong> björk. De vanligaste<br />
bladl<strong>av</strong>arna förekommer men mycket spar<strong>samt</strong>. Det finns enstaka enar i beståndet.<br />
Brandpåverkan saknas. Den enda död ved som förekommer är stubbarna från<br />
<strong>av</strong>verkningen <strong>samt</strong> hyggesris.<br />
14. Ett blandbestånd <strong>av</strong> gran, tall <strong>och</strong> björk <strong>av</strong> främst frisk blåbärsristyp (14a <strong>och</strong> 14b) <strong>och</strong><br />
fuktig blåbärsristyp (14c). Den epifytiska floran består <strong>av</strong> bladl<strong>av</strong>ar <strong>samt</strong> hängl<strong>av</strong>sbålar,<br />
<strong>av</strong> släktet Bryoria, bland annat violettgrå tagell<strong>av</strong>. Stora delar <strong>av</strong> beståndet är ”välstädat”<br />
<strong>och</strong> område 14a saknar död ved. Det finns dock död ved i område område 14b <strong>och</strong> 14c om<br />
än mycket spar<strong>samt</strong>. Det finns enstaka enar i beståndet. Brandpåverkan saknas. Det finns<br />
gott om låga stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett. Området är flackt.<br />
15. En till stor del öppen myr. Ej artinventerad.<br />
16. Beståndet är ett ca 10 år gammalt hygge med uppväxande tall, gran <strong>och</strong> björk <strong>av</strong> fuktigfrisk<br />
blåbärsristyp i område 16a <strong>och</strong> våt ristyp i område 16b. Den epifytiska floran är<br />
mycket sparsam <strong>och</strong> består <strong>av</strong> bladl<strong>av</strong>ar. Det finns några buskar <strong>av</strong> släktet Salix. Det finns<br />
ingen död ved eller någon brandpåverkan i beståndet. Det finns låga stubbar som visar att<br />
<strong>av</strong>verkning har skett.<br />
17. Ett bestånd dominerat <strong>av</strong> gran, men med stora inslag <strong>av</strong> tall <strong>och</strong> till viss del björk.<br />
Skogstypen är <strong>av</strong> fuktig blåbärsristyp (17a <strong>och</strong> 17b ). Delar <strong>av</strong> område 17c är dock lite<br />
våtare på grund <strong>av</strong> att diket har börjat slamma igen. Den epifytiska floran består <strong>av</strong><br />
bladl<strong>av</strong>ar <strong>samt</strong> hängl<strong>av</strong>sbålar, <strong>av</strong> släktet Bryoria, bland annat violettgrå tagell<strong>av</strong>. I<br />
området finns det spar<strong>samt</strong> med stående döda granar <strong>och</strong> tallar <strong>samt</strong> lågor (≤ 30 cm i<br />
diameter) i beståndet. I område 17c är det lite högre tallinslag <strong>och</strong> skogstypen är <strong>av</strong> starrfräken<br />
typ. Det finns enstaka enar i beståndet. Brandpåverkan saknas. Det finns gott om<br />
14
låga stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett <strong>och</strong> beståndet är även gallrat. Området är<br />
flackt förutom lutningen upp mot bestånd 22 i öster.<br />
18. Ett bestånd dominerat <strong>av</strong> gran men det finns även uppväxande björkar. Skogstypen är <strong>av</strong><br />
fuktig blåbärsristyp. Den epifytiska floran består främst <strong>av</strong> bladl<strong>av</strong>ar <strong>samt</strong> några få<br />
hängl<strong>av</strong>sbålar, <strong>av</strong> släktet Bryoria. Det finns några enstaka enar. Det finns ingen död ved<br />
eller någon brandpåverkan i beståndet. Beståndet är flackt <strong>och</strong> har en del övervuxna block.<br />
Det finns en del övervuxna låga stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
19. En liten men relativt öppen myr som domieras <strong>av</strong> tuvtåtel <strong>och</strong> olika vitmossor. Trädtäcket<br />
(tall) ökar gradvis mot kanten <strong>av</strong> de omgivande bestånden. Ej inventerat.<br />
20. En relativt öppen lågvuxen skog med en blandning <strong>av</strong> tall, gran <strong>och</strong> björk. Skogstypen är<br />
<strong>av</strong> våt ristyp med blåbärsdominans i fältskiktet. Det epifytiska floran är relativt sparsam<br />
<strong>och</strong> består främst <strong>av</strong> bladl<strong>av</strong>ar. Det finns några enstaka enar. Inga uppväxande<br />
pionjärlövträd, ingen död ved eller någon brandpåverkan i beståndet. Beståndet är platt<br />
<strong>och</strong> har en del övervuxna block. Det finns en del övervuxna låga stubbar som visar att<br />
<strong>av</strong>verkning har skett.<br />
21. Beståndet är <strong>av</strong> våt starr-fräkentyp <strong>och</strong> det är gran <strong>och</strong> björk som dominerar beståndet.<br />
Det finns även några buskar <strong>av</strong> släktet Salix. Det finns en del döda klena stående granar.<br />
Den epifytiska floran domineras <strong>av</strong> vanliga bladl<strong>av</strong>ar men det finns även hängl<strong>av</strong>ar <strong>av</strong><br />
släktet Bryoria, bland annat violettgrå tagell<strong>av</strong>. Beståndet är platt med stillastående vatten<br />
i ett igenslammat dike som skär igenom beståndet. Det finns ingen brandpåverkan i<br />
beståndet.<br />
22. Ett barrblandbestånd <strong>av</strong> gran <strong>och</strong> tall med få björkar <strong>och</strong> låg föryngring. Skogstypen är <strong>av</strong><br />
frisk blåbärsristyp. Den epifytiska floran består <strong>av</strong> bladl<strong>av</strong>ar <strong>samt</strong> hängl<strong>av</strong>sbålar, <strong>av</strong> släktet<br />
Bryoria. Det finns inte några buskar, död ved eller någon brandpåverkan i beståndet. Det<br />
finns låga stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
23. Ett bestånd som domineras <strong>av</strong> ca 60-årig tall. Det finns granuppslag ner mot krondiket <strong>och</strong><br />
rågången i öster. Det finns även några få främst unga björkar i beståndet. Skogstypen är <strong>av</strong><br />
frisk blåbärsristyp men det är torrare mot vägen i väster <strong>och</strong> fuktigare ner mot krondiket<br />
<strong>och</strong> rågången i öster. Den epifytiska floran domineras <strong>av</strong> de vanligaste bladl<strong>av</strong>arna men<br />
det finns även hängl<strong>av</strong>ar <strong>av</strong> släktet Bryoria på ett flertal granar. Det finns inte några<br />
buskar, död ved eller någon brandpåverkan i beståndet. Det finns låga stubbar som visar<br />
att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
24. Ett ca 60-årigt barrblandbestånd <strong>av</strong> fuktig till frisk blåbärsristyp. Det förekommer även<br />
lite björk i olika ålder <strong>och</strong> enstaka enar. De vanligaste bladl<strong>av</strong>arna dominerar men en stor<br />
del <strong>av</strong> träden har några korta hängl<strong>av</strong>sbålar <strong>av</strong> släktet, Bryoria, bl a violettgrå tagell<strong>av</strong>.<br />
Död ved eller spår <strong>av</strong> brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som visar att<br />
<strong>av</strong>verkning har skett.<br />
25. Ett likåldrigt bestånd som består <strong>av</strong> ca 70 år gammal gran <strong>och</strong> björk. Skogstypen är <strong>av</strong><br />
fuktig blåbärsristyp. Det förekommer främst vanliga epifytiska bladl<strong>av</strong>ar men det finns<br />
även några få hängl<strong>av</strong>sbålar, bl a violettgrå tagell<strong>av</strong>. Det finns några få klena lågor, < 15<br />
cm i diameter. Inga pionjärlövträd på väg upp. Det finns inte heller några buskar eller<br />
15
någon brandpåverkan. Ett krondike med våtare partier omkring skär igenom beståndet.<br />
Det finns låga stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
26. Egentligen likadant som 25 men med något större tallinslag.<br />
27. Beståndet är ett relativt öppet bestånd som domineras <strong>av</strong> ”äldre” tallar men med gran <strong>och</strong><br />
lövuppslag. Beståndet är i huvudsak <strong>av</strong> fuktig ristyp. Den epifytiska floran domineras <strong>av</strong><br />
de vanligaste bladl<strong>av</strong>arna men det finns hängl<strong>av</strong>ar <strong>av</strong> släktet Bryoria på de flesta granar,<br />
bland annat violettgrå tagell<strong>av</strong>. I beståndet finns det endast några få enstaka klena lågor<br />
<strong>samt</strong> någon enstaka tallraka. Det finns även enstaka enar i beståndet. Ingen brandpåverkan<br />
men gott om överväxta stubbar.<br />
28. Ett öppet bestånd med långsamväxande tallar <strong>och</strong> granar med inslag <strong>av</strong> björk. Skogstypen<br />
är <strong>av</strong> fuktig till våt blåbärsristyp. I beståndet finns det även några enstaka betade rönnar i<br />
1-meters klassen. Det finns även några enstaka enar <strong>samt</strong> någon Salix. Det förekommer<br />
främst vanliga epifytiska bladl<strong>av</strong>ar men det finns även några hängl<strong>av</strong>sbålar (max 10 cm<br />
långa), bland annat violettgrå tagell<strong>av</strong> <strong>och</strong> någon enstaka buskl<strong>av</strong>. Ingen brandpåverkan<br />
eller död ved. Det finns övervuxna låga stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
29. Gran <strong>och</strong> björk dominerar beståndet som är <strong>av</strong> fuktig till våt ristyp <strong>och</strong> där ris domineras<br />
<strong>av</strong> kråkbär <strong>och</strong> ljung. Beståndet är lågproduktivt <strong>och</strong> därmed är beståndet relativt öppet<br />
<strong>och</strong> relativt lågvuxet. Det finns även någon enstaka unga rönnar. Den epifytiska floran<br />
består <strong>av</strong> vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Buskar, död ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns låga<br />
stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
30. Beståndet är ett relativt öppet bestånd som domineras <strong>av</strong> ”äldre” tallar men med gran <strong>och</strong><br />
lövuppslag. Andelen stora tallar minskar i sydvästlig riktning <strong>och</strong> området blir gradvis<br />
mer likt bestånd 28. Beståndet är <strong>av</strong> fuktig ristyp i nordväst (30a) men blir gradvis torrare<br />
åt söder där det är frisk ristyp (30b). Den epifytiska floran domineras <strong>av</strong> de vanligaste<br />
bladl<strong>av</strong>arna men det finns hängl<strong>av</strong>ar <strong>av</strong> släktet Bryoria på flesta granar över 5 cm DBH<br />
<strong>och</strong> det finns upptill 15 cm långa bålar. Noteras bör att violettgrå tagell<strong>av</strong> finns i beståndet<br />
<strong>samt</strong> att det finns enstaka garnl<strong>av</strong>sbålar upp till 15 cm långa. I beståndet finns det endast<br />
några få enstaka klena lågor <strong>samt</strong> någon enstaka tallraka. Det finns även enstaka enar i<br />
beståndet. Ingen brandpåverkan men gott om överväxta stubbar.<br />
31. Gran <strong>och</strong> björk dominerar beståndet som är <strong>av</strong> fuktig till våt ristyp <strong>och</strong> där ris domineras<br />
<strong>av</strong> kråkbär <strong>och</strong> ljung. Beståndet är lågproduktivt <strong>och</strong> relativt lågvuxet <strong>och</strong> därmed likt<br />
bestånd 29 ovan, men beståndet är ännu öppnare eftersom mycket <strong>av</strong> tallen är uthuggen.<br />
Det finns även någon enstaka 1.5 m hög rönn. Den epifytiska floran består <strong>av</strong> vanliga<br />
bladl<strong>av</strong>ar. Buskar, död ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som visar att<br />
<strong>av</strong>verkning har skett.<br />
32. Ett ca 80-årigt blandbestånd <strong>av</strong> fuktig blåbärsristyp. Det förekommer främst vanliga<br />
epifytiska bladl<strong>av</strong>ar men det finns även några hängl<strong>av</strong>sbålar <strong>av</strong> släktet Bryoria. Det<br />
förekommer några tallrakor. Ingen brandpåverkan eller buskar. Det finns låga stubbar som<br />
visar att viss <strong>av</strong>verkning har skett. Ej artinventerat.<br />
33. Området är en glest tallbevuxen myr med inslag <strong>av</strong> björk <strong>samt</strong> en myrholme som<br />
domineras <strong>av</strong> gran i olika ålder med björkinslag. Myren är <strong>av</strong> våt ristyp <strong>och</strong> myrholmen <strong>av</strong><br />
fuktig ristyp.<br />
16
33a. Tallarna på myren är olikåldriga <strong>och</strong> det förekommer några äldre martallar. Det<br />
förekommer enstaka häng- <strong>och</strong> buskl<strong>av</strong>ar men den epifytiska vegetationen domineras <strong>av</strong><br />
vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Det förekommer spar<strong>samt</strong> med klen död ved. Ingen brandpåverkan eller<br />
buskar. Det finns låga stubbar som visar på skogsbruk. Den öppna delen norr om<br />
myrholmen har lite körskador.<br />
33b. Myrholmen domineras <strong>av</strong> gran i olika ålder. Däremot finns det inga riktigt grova<br />
gamla granar. Det förekommer främst vanliga epifytiska bladl<strong>av</strong>ar men det finns även<br />
några hängl<strong>av</strong>sbålar (max 5 cm långa), bland annat violettgrå tagell<strong>av</strong> <strong>och</strong> någon enstaka<br />
buskl<strong>av</strong>. Det förekommer några tallrakor. Ingen brandpåverkan eller buskar. Det finns<br />
låga stubbar som visar att viss <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
34. Omådet är en glest tallbevuxen myr. Det förekommer främst vanliga epifytiska bladl<strong>av</strong>ar<br />
men det finns även några hängl<strong>av</strong>sbålar. I princip ingen död ved. Ingen brandpåverkan<br />
eller buskar. Endast ringa körskador.<br />
35. Ett ca 80-årigt blandbestånd med en viss tallövervikt. Skogstypen är <strong>av</strong> fuktig<br />
blåbärsristyp. Det finns lite klen död ved. Ingen brandpåverkan eller buskar. Ej<br />
artinventerat<br />
36. Beståndet är ett ca 80 årigt bestånd med grandominans <strong>av</strong> främst fuktig ristyp men partier<br />
är blötare <strong>och</strong> är <strong>av</strong> fräken-starrtyp. Den epifytiska floran består <strong>av</strong> de vanligaste<br />
bladl<strong>av</strong>arna. Det finns lite klen död ved. I buskväg så finns det dvärgbjörk. Ingen<br />
brandpåverkan. Det finns låga stubbar.<br />
37. Ett öppet gräsdominerat område som består <strong>av</strong> schaktmassor.<br />
38. Ett grandominerat ca 80-årigt bestånd <strong>av</strong> fuktig blåbärsristyp. Beståndet är bitvis så tätt att<br />
bottenskikt saknas. Den epifytiska floran domineras <strong>av</strong> vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Det finns även<br />
några enstaka hängl<strong>av</strong>ar. Det finns en del klen död ved, både stående <strong>och</strong> liggande. Buskar<br />
<strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
Beståndet är flackt <strong>och</strong> skulle ha varit vått om det inte hade varit dikat.<br />
39. Beståndet är en öppen tallskog med långsamväxande tallar <strong>av</strong> fuktig till våt ristyp. Det<br />
finns även björk i beståndet, både äldre <strong>och</strong> yngre. Den epifytiska floran består <strong>av</strong> vanliga<br />
bladl<strong>av</strong>ar. Buskar, död ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns övervuxna låga stubbar<br />
som visar att <strong>av</strong>verkning har skett. Beståndet är flackt <strong>och</strong> fuktigt till vått.<br />
40. Ett ca 80-årigt luckigt gran-dominerat bestånd med inslag <strong>av</strong> björk. I luckorna finns det<br />
stor återväxt <strong>av</strong> gran i olika ålder, dock ej björkföryngring. Beståndet är <strong>av</strong> fuktig ristyp<br />
<strong>och</strong> markvegetationen domineras <strong>av</strong> blåbär men våtare partier förekommer. Endast<br />
vanliga epifytiska bladl<strong>av</strong>ar förekommer. Träden saknar hängl<strong>av</strong>ar förutom en violettgrå<br />
tagell<strong>av</strong>’s bål (betecknad som NT på rödlistan). I beståndet finns det några enstaka<br />
tallrakor (ca 25-30 cm i diameter). Det finns relativt mycket död ved i klenare<br />
dimensioner (< 30 cm i diamter) i form <strong>av</strong> <strong>av</strong> gran <strong>och</strong> björk. Ett rejält krondike skär<br />
igenom det relativt platta beståndet. Ingen brandpåverkan eller buskar.<br />
41. Ett relativt tätt grandominerat ca 80-årigt bestånd <strong>av</strong> frisk blåbärsristyp men det finns även<br />
björk <strong>och</strong> tall. Det förekommer kraftig föryngring <strong>av</strong> främst ca 1 m höga granar <strong>och</strong><br />
björkar i det öppna området kring diket. Det förekommer även ca 1 m höga rönnar. Den<br />
17
epifytiska floran domineras <strong>av</strong> vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Det finns även några enstaka hängl<strong>av</strong>ar.<br />
Det finns en del klen död ved, både stående <strong>och</strong> liggande. Buskar <strong>och</strong> brandpåverkan<br />
saknas. Det finns låga stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett. Beståndet är flackt <strong>och</strong><br />
skulle ha varit vått om det inte hade varit dikat.<br />
42. Området som är betecknat som 42 på kartan är en mosaik <strong>av</strong> öppnare myrar, tallbevuxen<br />
myr <strong>samt</strong> små myrholmar.<br />
42a <strong>och</strong> 42d är öppna myrar som är täckta <strong>av</strong> blåtåtel <strong>samt</strong> till viss del tuvull <strong>och</strong> tuvsäv.<br />
Dessa har relativt mycket körskador. I de blottade områdena är dock konkurrensen låg <strong>och</strong><br />
det finns en stor mängd <strong>grod</strong>dplantor (dessa gick dock inte att bestämma vid det tidiga<br />
inventeringstillfället). Dessutom är det stora tätheter <strong>av</strong> de relativt konkurrenssvaga<br />
arterna rundsileshår <strong>och</strong> storsileshår.<br />
42b <strong>och</strong> 42e är glest tallbevuxna myrar.<br />
42c är ett granbevuxet område <strong>av</strong> fräken-ris typ.<br />
42f är även det en öppen myr men med relativt lite körskador.<br />
42g är en relativt öppen myr med samma flora som 42a <strong>och</strong> 42d.<br />
42h är ett öppet område som troligen endast är öppet pga körskadorna.<br />
43. Mycket tätt grandominerat ca 80-årigt bestånd <strong>av</strong> fuktig blåbärsristyp. Beståndet är bitvis<br />
så tätt att bottenskikt saknas. Det finns några enstaka enar. Den epifytiska floran består <strong>av</strong><br />
vanliga bladl<strong>av</strong>ar, inga hängl<strong>av</strong>ar. Det finns en del klen död ved, både stående <strong>och</strong><br />
liggande. Brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
Beståndet är flackt <strong>och</strong> skulle ha varit vått om det inte hade varit dikat.<br />
44. Ett ca 25-årigt bestånd med främst björk <strong>och</strong> gran men det förekommer även rönn. Det<br />
förekommer även en del äldre granar. Beståndet är <strong>av</strong> frisk blåbärsriskog men bitvis finns<br />
det gott om lågörter, bland annat liljekonvalje. Det förekommer även en <strong>och</strong> annan en.<br />
Den epifytiska floran är mycket sparsam <strong>och</strong> består <strong>av</strong> vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Död ved <strong>och</strong><br />
brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
Beståndet sluttar åt sydväst.<br />
45. Ett blandbestånd bestående <strong>av</strong> ca 70 år gamla glest stående granar <strong>och</strong> björkar, emmellan<br />
dessa finns det uppväxande granar <strong>och</strong> björkar, vilket gör beståndet relativt slutet.<br />
Beståndet är <strong>av</strong> frisk blåbärsristyp med stora inslag <strong>av</strong> lågört.<br />
Det finns även rönnar var<strong>av</strong> de flesta är betade <strong>och</strong> låga men någon enstaka rönn är lite<br />
högre. Det finns även enstaka enar i beståndet. Beståndet sluttar lätt åt SV ner mot myren i<br />
väster <strong>och</strong> blir i kanten blöt. Ingen brandpåverkan eller död ved. Träden saknar hängl<strong>av</strong>ar<br />
<strong>och</strong> endast vanliga epifytiska bladl<strong>av</strong>ar förekommer. Det finns låga stubbar som visar på<br />
skogsbruk.<br />
46. Ett relativt likåldrigt drygt 100 –årigt gran-björk bestånd med en viss tillväxt <strong>av</strong> gran. Det<br />
finns även några äldre grova granar <strong>och</strong> tallar som är drygt 120 år <strong>och</strong> några 100 åriga<br />
aspar <strong>samt</strong> relativt många äldre rönnar. Beståndet är <strong>av</strong> frisk blåbärsristyp men de sista 50<br />
m ner mot myren i söder är fuktigare <strong>och</strong> övergår i starr-fräken ristyp. Beståndet är slutet<br />
men det finns några få luckor. Den epifytiska floran domineras <strong>av</strong> vanliga bladl<strong>av</strong>ar men<br />
det finns även spar<strong>samt</strong> med hängl<strong>av</strong>ar <strong>av</strong> släktet Bryoria, bland annat violettgrå tagell<strong>av</strong>,<br />
ner mot myren i söder. Det finns lite en i den södra delen <strong>av</strong> beståndet. Beståndet är<br />
välstädat <strong>och</strong> det är relativt lite död ved i beståndet. Beståndet sluttar åt sydväst. Det finns<br />
låga stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
18
47. Ett gallrat öppet grandominerat ca 80-årigt bestånd med några ca 100-åriga tallar. Det<br />
finns även några få äldre rönnar i beståndet. Det finns relativt lite björk men i sydöstra<br />
delen är det en del ung björk på väg upp. Det förekommer även lite en ner mot körvägen i<br />
sydväst. Den epifytiska floran domineras <strong>av</strong> vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Det finns endast några<br />
ytterst få hängl<strong>av</strong>s bålar. Död ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som<br />
visar att <strong>av</strong>verkning har skett. Beståndet sluttar åt sydväst.<br />
48. Ett ca 40-årigt bitvis mycket tätt bestånd som domineras <strong>av</strong> gran <strong>och</strong> björk <strong>av</strong> frisk<br />
blåbärsristyp. Det finns några få betade 1 m höga rönnar. Det förekommer även enar i<br />
beståndet. Det finns några få döda klena björkar <strong>och</strong> rönnar i övrigt ingen död ved. Den<br />
epifytiska floran består <strong>av</strong> vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Beståndet är ej påverkat <strong>av</strong> brand. Det finns<br />
låga stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
49. Beståndet är <strong>av</strong> frisk blåbärsristyp <strong>och</strong> domineras <strong>av</strong> gran med inslag <strong>av</strong> björk. Beståndet<br />
är likåldrigt men det finns stråk <strong>av</strong> öppnare partier orsakade <strong>av</strong> körskador <strong>och</strong> i dessa stråk<br />
finns det uppväxande lövträd, björk <strong>och</strong> rönn. Det finns även någon enstaka rönn >3m.<br />
Det förekommer även enstaka enar i beståndet I västra delen, angränsande mot vägen,<br />
finns det ett litet ca 50 år gammalt aspbestånd. Ingen brandpåverkan. Död ved i<br />
dimensioner
granarna har hängl<strong>av</strong>sbålar fast det är få bålar per träd. Död ved <strong>och</strong> brandpåverkan<br />
saknas. Det finns låga stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
55. Ett ca 60-årigt relativt öppet bestånd som domineras <strong>av</strong> gran <strong>och</strong> tall <strong>av</strong> frisk- fuktig<br />
blåbärsristyp. Det finns även både äldre <strong>och</strong> yngre björk <strong>samt</strong> några få rönnar lägre än 1.5<br />
m. Det förekommer även lite enar i beståndet. Det finns någon enstaka tall-låga <strong>och</strong> tallhögstubbe.<br />
Den epifytiska floran är sparsam <strong>och</strong> består <strong>av</strong> både blad- <strong>och</strong> hängl<strong>av</strong>ar. För<br />
att vara ett ungt bestånd så är dock frekvens <strong>av</strong> hängl<strong>av</strong>ar relativt hög. Beståndet är ej<br />
påverkat <strong>av</strong> brand. Det finns övervuxna låga stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
56. Området är en relativt bred rågång med block <strong>och</strong> hällmark som domineras <strong>av</strong> tall <strong>och</strong><br />
gran <strong>och</strong> är <strong>av</strong> torr ristyp, kråkbär <strong>och</strong> ljungtyp. Den epifytiska floran består <strong>av</strong> vanliga<br />
bladl<strong>av</strong>ar. Död ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som visar att<br />
<strong>av</strong>verkning har skett.<br />
57. Ett litet platt myrområde som är bevuxet med några få tallar, granar <strong>och</strong> björkar. Det<br />
förekommer även enstaka enar. Den epifytiska floran består <strong>av</strong> vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Död ved<br />
<strong>och</strong> brandpåverkan saknas.<br />
58. Ett litet platt öppet myrområde med körskador endast i västra kanten.<br />
59. Ett ca 60-årigt talldominerat bestånd <strong>av</strong> frisk blåbärsristyp. I beståndet finns det även en<br />
hel del björk i olika ålder <strong>och</strong> gran är på väg upp. Det finns även spar<strong>samt</strong> med rönn <strong>och</strong><br />
den är betad <strong>och</strong> max 2 m hög. Den epifytiska floran är mycket sparsam <strong>och</strong> består <strong>av</strong><br />
vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Buskar, död ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns låga tallstubbar<br />
som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
60. Ett ca 30-årigt relativt tätt bevuxet bestånd som domineras <strong>av</strong> tall men det finns även<br />
relativt mycket björk. Beståndet är <strong>av</strong> frisk blåbärsristyp <strong>och</strong> det finns en del gran på väg<br />
upp. Mot söder blir beståndet öppnare <strong>och</strong> det är en sämre föryngring. Det finns även<br />
spar<strong>samt</strong> med spridda enar. Likaså är den epifytiska floran mycket sparsam <strong>och</strong> består <strong>av</strong><br />
vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Död ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns gott om låga tallstubbar<br />
som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
61. En ca 30-årig tallplantering med mycket björksly <strong>samt</strong> någon enstaka gran, <strong>av</strong> fuktig<br />
blåbärsristyp. Blåbär <strong>och</strong> ljung dominerar fältskiktet. Den epifytiska floran är mycket<br />
sparsam <strong>och</strong> består <strong>av</strong> vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Död ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns<br />
låga stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett. Beståndet är flackt <strong>och</strong> är i huvudsak<br />
fuktigt men det finns våtare partier.<br />
62. Ett ca 40-årigt bestånd som domineras <strong>av</strong> björk med inslag <strong>av</strong> gran <strong>samt</strong> några få aspar, <strong>av</strong><br />
frisk-fuktig blåbärsristyp. Den epifytiska floran är mycket sparsam <strong>och</strong> består <strong>av</strong> vanliga<br />
bladl<strong>av</strong>ar. Död ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som visar att<br />
<strong>av</strong>verkning har skett.<br />
63. Ett ca 60-årigt övervägande tätt bestånd <strong>av</strong> frisk blåbärsristyp som domineras <strong>av</strong> främst<br />
gran men det finns även tall. Tallinslaget ökar åt söder. I beståndet förekommer det även<br />
björk <strong>samt</strong> några rönnar, max 2.5 m höga. Det förekommer även någon enstaka en. Den<br />
epifytiska floran är sparsam <strong>och</strong> består främst <strong>av</strong> vanliga bladl<strong>av</strong>ar men det finns även<br />
20
några enstaka träd med några enstaka hängl<strong>av</strong>ar, bland annat violettgrå tagell<strong>av</strong>. Död ved<br />
<strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns låga tallstubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
64. Ett ca60-årigt tätt granbestånd med inslag <strong>av</strong> björk <strong>och</strong> tall, <strong>av</strong> frisk blåbärsristyp. Bitvis<br />
är beståndet så tätt att botten- <strong>och</strong> fältskikt saknas. Det förekommer även fröplantor <strong>av</strong><br />
rönn <strong>samt</strong> enstaka enar. Den epifytiska floran är mycket sparsam <strong>och</strong> består <strong>av</strong> vanliga<br />
bladl<strong>av</strong>ar. Död ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns låga ruttna granstubbar som visar<br />
att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
65. Ett 30-40 – årigt rejält tätt bestånd <strong>av</strong> frisk blåbärsristyp med stort inslag <strong>av</strong> lågörter.<br />
Beståndet domineras <strong>av</strong> björk men med stora aspinslag. Det finns även gott om drygt 5 m<br />
höga rönnar <strong>samt</strong> gran som är på väg upp. Den epifytiska floran är mycket sparsam <strong>och</strong><br />
består <strong>av</strong> vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Död ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar<br />
som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
66. Ett drygt 120-årigt grandominerat bestånd med vissa inslag <strong>av</strong> tall. Skogstypen är i<br />
huvudsak frisk blåbärsristyp.<br />
66a <strong>och</strong> 66b Beståndet är välstädat <strong>och</strong> granarna är kvistade de nedersta 2-2.5 metrarna.<br />
Beståndet är även hårt gallrat, men det förekommer ändå en viss föryngring <strong>av</strong> gran i vissa<br />
delar. Det finns även björk <strong>och</strong> rönn som i huvudsak är max 3 m höga med undantag <strong>av</strong><br />
några rönnar som är över 5 m höga. Det förekommer även enstaka enar. Den epifytiska<br />
floran består främst <strong>av</strong> bladl<strong>av</strong>ar men det förekommer även hängl<strong>av</strong>sbålar, bland annat<br />
violettgrå tagell<strong>av</strong>. Trots att det är välstädat så återfinner man några enstaka relativt<br />
nyligen döda stående träd. Brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som visar att<br />
<strong>av</strong>verkning har skett.<br />
66c sluttar åt öster <strong>och</strong> blir gradvis blötare <strong>och</strong> övergår i bestånd 69.<br />
66d. Beståndet domineras <strong>av</strong> gran men andelen tall är något högre än i 39<strong>av</strong> <strong>och</strong> 39aö, <strong>och</strong><br />
det förekommer äldre björkar <strong>och</strong> rönn. Beståndet är <strong>av</strong> frisk blåbärsristyp men vissa<br />
partier är fuktigare. Det som främst skiljer gentemot bestånd 39a är att detta bestånd inte<br />
har blivit lika hårt gallrat <strong>och</strong> att man inte har kvistat de nedre 2-2.5 metrarna, vilket gör<br />
att det är en något tätare skog <strong>och</strong> inte lika parklik. Trots detta så är det relativt spar<strong>samt</strong><br />
med epifyter som främst består <strong>av</strong> bladl<strong>av</strong>ar men det förekommer även hängl<strong>av</strong>sbålar,<br />
bland annat violettgrå tagell<strong>av</strong>. Det förekommer också enstaka enar. Brandpåverkan<br />
saknas. Det finns låga stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
67. Ett ca 30-årigt tallbestånd med mycket ung gran på väg upp, <strong>av</strong> frisk ristyp där ris<br />
domineras <strong>av</strong> ljung. Det förekommer även björkar, lägre än 4 m, <strong>samt</strong> några få rönnar,<br />
både lägre betade <strong>samt</strong> några få 4 m höga. Den epifytiska floran är mycket sparsam <strong>och</strong><br />
består <strong>av</strong> vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Död ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar<br />
som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
68. En drygt 100-årig relativt öppen tall dominerad skog, men med stora inslag <strong>av</strong> gran <strong>och</strong><br />
björk. Beståndet är <strong>av</strong> frisk blåbärsristyp. Det förekommer även rönn. Få når över 2 m <strong>och</strong><br />
de som är högre är även de klena. Det förekommer även en men mycket spar<strong>samt</strong>. Den<br />
epifytiska floran består <strong>av</strong> vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Hängl<strong>av</strong>ar saknas. Död ved <strong>och</strong><br />
brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
21
69. Ett drygt 100-årigt grandominerat bestånd. Det förekommer även björk <strong>samt</strong> någon rönn.<br />
Det är våt-fräken ristyp ner mot diket, bitvis med mycket lågörter, det blir dock gradvis<br />
torrare ut från diket <strong>och</strong> beståndet övergår gradvis i frisk blåbärsristyp vilket dominerar de<br />
omgivande bestånden. Den epifytiska floran består främst <strong>av</strong> bladl<strong>av</strong>ar men det<br />
förekommer även hängl<strong>av</strong>sbålar, bland annat violettgrå tagell<strong>av</strong>. Det finns några enstaka<br />
lågor <strong>och</strong> torrakor. Buskar <strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns låga övervuxna stubbar<br />
som visar att <strong>av</strong>verkning har skett. Beståndet sluttar ner mot diket från väster <strong>och</strong> blir<br />
gradvis blötare närmare diket.<br />
70. Ett ca 70-årigt tallbestånd <strong>av</strong> frisk till torr ristyp där ris domineras <strong>av</strong> lingon. Det är ung<br />
gran på väg upp speciellt i de östra delarna <strong>av</strong> beståndet. Det förekommer även unga <strong>och</strong><br />
60-70 åriga björkar <strong>samt</strong> några få rönnar, var<strong>av</strong> några få över 3 m höga. Det förekommer<br />
en <strong>och</strong> annan en men mycket spar<strong>samt</strong>. Beståndet är lätt gallrat för några år sedan. Den<br />
epifytiska floran är mycket sparsam <strong>och</strong> består <strong>av</strong> vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Död ved <strong>och</strong><br />
brandpåverkan saknas. Det finns gott om mer eller mindre överväxta låga stubbar som<br />
visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
71. Ett ca 120-årigt barrblandbestånd <strong>av</strong> gran <strong>och</strong> tall, <strong>av</strong> fuktig blåbärsristyp. Det finns även<br />
björk <strong>och</strong> lite rönn <strong>samt</strong> någon enstaka en. Den epifytiska floran består <strong>av</strong> vanliga<br />
bladl<strong>av</strong>ar. Hängl<strong>av</strong>ar saknas. Det finns några enstaka lågor <strong>och</strong> torrrakor <strong>av</strong> klenare<br />
dimensioner. Brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har<br />
skett.<br />
72. Området är en mosaik <strong>av</strong> skog, igenväxande kulturmark <strong>och</strong> öppnare gräsytor. Där det är<br />
skog är den <strong>av</strong> frisk blåbärsristyp <strong>och</strong> grandominerad. Gran, björk <strong>och</strong> asp växer in på den<br />
tidigare öppna kulturmarken. Det finns även enstaka enar. Den epifytiska floran består <strong>av</strong><br />
vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Död ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas.<br />
73. Större delen <strong>av</strong> området är ett ca 10-årigt hygge där vegetationen domineras <strong>av</strong> ungbjörk<br />
men det finns även en del unga rönnar <strong>samt</strong> en del kvarstående ca 100-åriga granar.<br />
Beståndet är <strong>av</strong> frisk blåbärsristyp. Det förekommer även en del en. Det saknas i princip<br />
epifyter <strong>och</strong> de som finns är de absolut vanligaste bladl<strong>av</strong>arna. Död ved <strong>och</strong><br />
brandpåverkan saknas. Det finns gott om låga stubbar <strong>och</strong> ihopsamlat hyggesris som visar<br />
att <strong>av</strong>verkning har skett. Den norra delen är ett 2-3 år gammalt hygge. Ej artinventerat,<br />
men träd, död ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns gott om låga stubbar <strong>och</strong><br />
ihopsamlat hyggesris.<br />
74. Ett ca 6-årigt hygge där återväxten är låg men det finns en viss återväxt <strong>av</strong> gran <strong>och</strong><br />
spar<strong>samt</strong> med björk <strong>och</strong> rönn. Det finns även en del kvarstående 100-åriga tallar.<br />
Beståndet är <strong>av</strong> torr liongonristyp <strong>och</strong> fältskiktet domineras <strong>av</strong> lingon <strong>och</strong> kruståtel. Det<br />
förekommer även enstaka enar. Epifyter, död ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns<br />
gott om låga stubbar <strong>och</strong> ihopsamlat hyggesris som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
75. Beståndet är delvis hugget för ca 10 år sedan men flera ca 100-åriga granar står kvar <strong>och</strong><br />
det är en återföryngring <strong>av</strong> främst gran men även tall. Beståndet är <strong>av</strong> frisk blåbärsristyp.<br />
De flesta björkar <strong>och</strong> rönnar är betade <strong>och</strong> ca 1.5 m höga. Det finns även enstaka enar.<br />
Den epifytiska floran är mycket sparsam <strong>och</strong> består <strong>av</strong> vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Död ved <strong>och</strong><br />
brandpåverkan saknas.<br />
22
76. En ca 100-årig barrblandskog som i norr domineras <strong>av</strong> gran (76a) men tallandelen ökar<br />
söderut (76b). Beståndet är <strong>av</strong> frisk blåbärsristyp. Beståndet har varit gallrat men nu är<br />
gran, björk <strong>och</strong> rönn på väg upp. Den epifytiska floran är mycket sparsam <strong>och</strong> består <strong>av</strong><br />
vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Död ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns överväxta låga stubbar<br />
som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
77. Ett 2-år gammalt hygge med kvarlämnade tallfröträd. Skogstypen är <strong>av</strong> torr lingonblåbärs-<br />
ristyp. Mycket lite epifytiska l<strong>av</strong>ar. Inga buskar eller spår <strong>av</strong> brandpåverkan. Den<br />
enda död ved som finns är de låga tallstubbarna <strong>och</strong> hyggesriset från <strong>av</strong>verkningen. Ej<br />
artinventerat.<br />
78. Ett 40-50 – årigt glest tallbestånd med ung gran på väg upp. På västra sidan <strong>av</strong> vägen<br />
(78a) är beståndet <strong>av</strong> torr blåbärsristyp <strong>och</strong> på östra sidan (78b) <strong>av</strong> frisk blåbärsristyp. Det<br />
förekommer även lite björkar <strong>samt</strong> någon rönn. Beståndet är lätt gallrat för några år sedan.<br />
Den epifytiska floran är mycket sparsam <strong>och</strong> består <strong>av</strong> vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Buskar, död ved<br />
<strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns gott om låga tallstubbar <strong>och</strong> gallringsris som visar att<br />
<strong>av</strong>verkning <strong>och</strong> gallring har skett. På västra sidan <strong>av</strong> vägen sluttar beståndet åt sydväst<br />
medans det är platt på östra sidan, <strong>av</strong> vägen.<br />
79. Ett 40-50 – årigt tätt tallbestånd med gott om uppväxande gran <strong>av</strong> frisk blåbärsristyp.<br />
Björk <strong>och</strong> rönn förekommer spar<strong>samt</strong> <strong>och</strong> då främst i beståndets kanter. På grund <strong>av</strong><br />
slutenheten så är det relativt spar<strong>samt</strong> med växtlighet i botten- <strong>och</strong> fältskikt. Den<br />
epifytiska floran är mycket sparsam <strong>och</strong> består <strong>av</strong> vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Buskar saknas,<br />
bortsett från en en. Död ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas.<br />
80. Ett 30-40 årigt tallbestånd med relativt tätt mellan tallarna. Det finns även lite uppväxande<br />
gran emellan. Det finns försumbart med björk <strong>och</strong> rönn. Beståndet är torrt <strong>och</strong> domineras<br />
<strong>av</strong> ris, främst lingon <strong>och</strong> ljung. Den epifytiska floran är mycket sparsam <strong>och</strong> består <strong>av</strong><br />
vanliga bladl<strong>av</strong>ar. Död ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas. Det finns överväxta låga stubbar<br />
som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
81. En ca 15-årig tallplantering <strong>av</strong> torr lingonristyp. Artinventering är inte gjord men lingon,<br />
blåbär, ljung <strong>och</strong> ekbräken dominerar fältskiktet. Det förekommer även lite björk. Den<br />
epifytiska floran är i det närmaste obefintlig. Buskar, död ved <strong>och</strong> brandpåverkan saknas.<br />
Det finns låga stubbar som visar att <strong>av</strong>verkning har skett.<br />
82. Ett ca 100-årigt grandominerat bestånd <strong>av</strong> frisk blåbärsriskog. Det finns även enstaka<br />
tallar. Det förekommer även enstaka björkar <strong>och</strong> sälgar. Beståndet är gallrat <strong>och</strong> de nedre<br />
2 metrarna på granarna är kvistade. Den epifytiska floran består främst <strong>av</strong> bladl<strong>av</strong>ar men<br />
det förekommer även enstaka hängl<strong>av</strong>sbålar <strong>av</strong> släktet Bryoria. Död ved <strong>och</strong><br />
brandpåverkan saknas.<br />
83. En igenväxande kväverik kulturmark.<br />
84. Koloniområde, ej inventerat.<br />
85. Vallodling<br />
86. Trädgårdar, ej inventerat.<br />
23
87. Ett ca 80-årigt glest tallbestånd. Det finns även relativt gott om uppväxande björk, rönn<br />
<strong>och</strong> gran som är ca 1.5 m höga.<br />
Referenser:<br />
Almgren, G. (1990) Lövskog. Björk, asp, <strong>och</strong> al i skogsbruk <strong>och</strong> naturvård. Skogsstyrelsen.<br />
Jönköping.<br />
Angelstam, P. & Mikusinski, G. (1994) Woodpecker assemblages in natural and managed<br />
boreal and hemiboreal forest - a review. Annales Zoologici Fennici 31:157-172.<br />
Bernes, C. (1994) Biological diversity in Sweden, a country study. Swedish Environmental<br />
Protection Agency.<br />
Carlsson Forsberg, A. (1998) Landskapsanalys I 20 området. Kjessler & Mannerstråle, <strong>Umeå</strong><br />
Ehnström, B. & Waldén, H. (1986) Faun<strong>av</strong>ård i skogsbruket. Del 2 - den lägre faunan.<br />
Skogsstyrelsen, Jönköping.<br />
Forslund, M., Forslund, S.R. & Löfroth, M. (1993) Våtmarker i Västerbottens län.<br />
Meddelande 1. Länsstyrelsen i Västerbottens Län.<br />
Grossenbacher, K. (1981) Amphibien und Verkehr, Bern<br />
Hedenås, H. (2002) Epiphytic Lichens on Populus tremula: Implications for Conservation.<br />
Doktors<strong>av</strong>handling, <strong>Umeå</strong> Universitet.<br />
Kruys, N. (2001) Bryophyte and fungi on dead spruce: integrating conservation with forest<br />
management planning. Doktors<strong>av</strong>handling, <strong>Umeå</strong> universitet.<br />
Kuusinen, M. (1994a) Epiphytic lichen flora and diversity on Populus tremula in old-growth<br />
and managed forests of southern and middle boreal Finland. Annales Botanici Fennici<br />
31:245-260.<br />
Kuusinen, M. (1994b) Epiphytic lichen diversity on Salix caprea in old-growth southern and<br />
middle boreal forests of Finland. Annales Botanici Fennici 31:77-92.<br />
Kuusinen, M. (1996) Epiphyte flora and diversity on basal trunks of six old-growth forest tree<br />
species in southern and middle boreal Finland. The Lichenologist 28:443-463.<br />
Lindén, G. (1998) <strong>Inventering</strong> <strong>av</strong> natur-<strong>och</strong> rekreationsvärden inom de kasernnära delarna <strong>av</strong><br />
I20´s övningsområde. <strong>Umeå</strong>, Miljökontoret, <strong>Umeå</strong> <strong>kommun</strong><br />
Martikainen, P. (2001) Conservation of threatened saproxylic beetles: significance of retained<br />
aspen Populus tremula on clearcut areas. Ecological Bulletins 49:205-218.<br />
Olofsson, T. (1999) Planeringsunderlag – I 20 området. Kjessler & Mannerstråle, <strong>Umeå</strong><br />
Reinikainen, A. (2000) Kasvit muuttuvassa metsäluonnossa. Kustannusosakeyhtiö Tammi.<br />
(Changes in the frequency and abundance of forest and mire plants in Finland since 1950,<br />
Engelsk summering).<br />
Siitonen, J. (2001) Forest management, coarse woody debris and saproxylic organisms:<br />
Fennoscandian boreal forests as an example. Ecological Bulletins 49:11-41.<br />
Siitonen, J. & Martikainen, P. (1994) Occurrence of Rare and Threatened Insects Living on<br />
Decaying Populus tremula: A Comparison between Finnish and Russian Karelia.<br />
Scandin<strong>av</strong>ian Journal of Forest Research 9:185-191.<br />
Nomenklatur:<br />
Cedhagen, T. & Nilson, G. (1991) Grod- <strong>och</strong> kräldjur i Norden: en handbok om<br />
vattensalamandrar, <strong>grod</strong>or, paddor, sköldpaddor, ödlor <strong>och</strong> ormar. Sollentuna,<br />
Fältbiologerna<br />
Hallingbäck, T. & Holmåsen, I. (1991) Mossor en fälthandbok. Interpublishing, Stockholm.<br />
24
Karlsson, T. 1997. The vascular plants of Sweden − a checklist. Svensk Botanisk Tidskrift,<br />
91:241–560.<br />
Santesson, R. (1993) The Lichens and Lichenicolous Fungi of Sweden and Norway. SBTförlaget,<br />
Lund.<br />
Författarnas adress:<br />
Doris Grellmann,<br />
Naturvårdare<br />
Samhällbyggnadskontoret<br />
Miljöenheten<br />
<strong>Umeå</strong> <strong>kommun</strong><br />
901 84 <strong>Umeå</strong><br />
Tel. 090 - 161669<br />
doris.grellmann@umea.se<br />
Frans Olofsson<br />
Flintvägen 2<br />
907 40 <strong>Umeå</strong><br />
Tel. 090- 774671<br />
frans.olofsson@bigfoot.com<br />
Henrik Hedenås<br />
Inst. för ekologi <strong>och</strong> geovetenskap<br />
<strong>Umeå</strong> Universitet<br />
901 87 <strong>Umeå</strong><br />
Tel. 090-7869809<br />
henrik.hedenas@eg.umu.se<br />
25