Antagandehandling för älvlandskapet - Umeå kommun

PLANFÖRSLAG- ÖVERGRIPANDE ASPEKTER
Gångväg vid Arboretum, 1995
Baggböleforsen, 1995
Foto: Sonja Eriksson, Brattby
42
2.15 Höga flöden
Varierande vattenflöden med höga flödestoppar präglar älvens naturliga
karaktär. Med stor sannolikhet kommer höga flöden i Umeälven inträffa
även i framtiden med översvämningar som följd. Med pågående klimatförändringar
beräknas dessutom de så kallade 100-års flödena inträffa
oftare.
Det mest kända höga flödet i Umeälven inträffade år 1938 då stora
områden i Vännäsby vid gränsen mot Vännäs kommun lades under vatten.
Flödet uppgick då till 2858 m3 /sek (Vattenfallstyrelsen), vilket kan
sägas motsvara ett så kallat 100-års flöde. Medelvattenföringen i älven,
under perioden från år 1961 till 1990, var 440 m3 /sek.
Under senare år har höga flöden inträffat bland annat åren 1993, 1995
och 2004. Det mest anmärkningsvärda flödet inträffade år 1995 när enbart
Vindelälven hade flöden på närmare 2000 m3 /sek men där regleringen
i Umeälven kunde strypa flödet till att ”bara” vara 2281 m3 /sek
(Vattenfall) i Umeå.
För att minska risken för att byggnader och infrastruktur sätts under
vatten, med höga kostnader för samhället som följd, är det av stor vikt att
riktlinjer finns för planeringen.
En övergripande riskanalys som redovisar alla former av risker beskrivs i
kapitel 6 som berör planförslagets konsekvenser.
Riktlinjer gällande höga flöden
• Riktlinjer för 100-, 1000- och 10 000-årsflöden gäller inte om marknivån höjts så att
tillkommande projekt och åtgärder överstiger nivån för föreslagna riktlinjer.
• Skyddsvallarna i Brattby bör återställas.
• Projekt och åtgärder längs mindre vattendrag som exempelvis Smörbäcken, bör ta
hänsyn till att flöden vid häftig nederbörd kan stiga mycket kraftigt.
• Ett antal peglar för avläsning av vattennivåer bör anläggas. Inga bostadshus eller
översvämningskänsliga anläggningar byggs lägre än 150 cm över medelvattenståndsnivån.
Kust och Umeälvsdeltat
• Känsliga samhällsfunktioner bör inte byggas lägre än 180 cm över medelvattenståndsnivån.
• Infiltrationsanläggningar eller markbäddar bör anläggas minst 150 cm över medelvattenstånd
och med ett avstånd mellan högsta grundvattennivå och spridningsledningar
på minst 100 cm.
• Bebyggelse som byggs strax ovan 150 cm över medelvattenstånd bör tåla en viss
grad av översvämning.