Antagandehandling för älvlandskapet - Umeå kommun

PLANFÖRSLAG- ÖVERGRIPANDE ASPEKTER
40
2.13 Förorenade områden
Umeälven har länge utgjort ett viktigt funktionellt stråk och transportled där
näringar utvecklats under årens lopp. Det har i vissa fall medfört förorening av
mark, vatten och/eller sediment. Förorenade områden utgör alltid en potentiell
risk för människors hälsa och miljön och bör därför behandlas med stor respekt.
Nya förorenade områden identifieras ständigt. För att minska spridning
av föroreningar är det viktigt att kunskaper finns kring vilka områden som är,
eller kan vara, förorenade. Kända föroreningar finns bland annat i Umeälvens
sediment, på den östra sidan, nedströms Strömpilen. Vid planering och projekt
i dessa områden är det viktigt att tillräcklig kunskap inhämtas och erforderlig
sanering genomförs.
Riktlinjer förorenade områden
• Vid planerad verksamhet i områden som kan vara förorenade bör fördjupade underökningar
motsvarande MIFO 2 genomföras innan arbeten påbörjas. Vid behov bör en
huvudstudie enligt Naturvårdsverkets kvalitetsmanual genomföras.
• Muddring i älven i områden som kan misstänkas vara förorenade nedströms Tväråns utlopp,
bör föregås av sedimentprovtagning motsvarande MIFO 2 innan arbeten påbörjas.
Vid behov bör en huvudstudie enligt Naturvårdsverkets kvalitetsmanual genomföras.
2.14 Ras och skred
Utmed älvdalen förekommer en stor utbredning av sediment som domineras av
lera och silt som ofta är lös och sulfidhaltig (svartmocka). Leran övergår djupare
ner till siltiga-sandiga sediment. Ur stabilitetssynpunkt kan finkorniga sediment,
speciellt siltiga, vara riskabla. Dessutom har landhöjningen gjort att dessa
sediment i vissa områden är väldigt erosionskänsliga, antingen direkt av älven,
dess biflöden eller av grundvattenflöden. Vid ingrepp i terrängen som vattenreglering
och kalavverkning kan risken för ras, skred och allvarlig erosion öka.
Dessutom kan kraftig nederbörd, som riskerar att öka genom pågående klimatförändring,
medföra erosionsproblem med skred som följd.
Delar av älvslandskapet kring Sörfors-Brännland och från Baggböle-ören till
Strömpilen är översiktligt geotekniskt utrett. Generellt har stora delar av Umeälvdal
otillfredsställande stabilitet eller är, i vissa fall, otillräckligt utredd. Detaljerade
undersökningar för att tydligare utreda stabiliteten är därför viktig att
göra i samband med projekt och åtgärder.
Riktlinjer gällande ras och skred
• Projekt och åtgärder som genomförs i närheten av älven eller dess biflöden bör föregås av
en riskanalys och utredning om ras- eller skredrisk föreligger.
• Troliga riskområden bör bli föremål för en systematisk geoteknisk undersökning och kartering
som sedan ligger till grund vid detaljplanering och bygglov.
• Ett kontrollprogram bör tas fram med okulärbesiktning på ett antal platser med störst
risk för ras och skred. Dessutom kan mätning av portryck vid ett antal platser ytterligare
förbättra övervakningen av stabiliteten längs älven.
• I samband med nya projekt och åtgärder bör dagvatten hanteras så att det inte utgör en
risk för stabiliteten i älvbrinkarna.
• Den naturliga vegetationen längs älvbrinken motverkar effektivt erosion och skred och
bromsar vattenflöden. Erosionskänsliga områden bör därför inte rensas från naturlig vegetation
utan att andra tekniska åtgärder genomförs som motverkar erosion och skred.
• Väster om Volvo Lastvagnar samt vid Tegs sjukhem finns områden som är angelägna för
stabilitetsförebyggande åtgärder.
• Utfyllnader i älven bör endast tillåtas om det medför förbättrade stabilitetsförhållanden.