Aspergers, andar och böner till Gud - färg

Två av de fyra informanter deltar i en annan kurs som jag undervisar i, Etik- och
livsfrågor. Kursen berör som sagt livsfrågor och till viss del även religiösa
livsåskådningar, men innehållet tangerar inte intervjufrågorna då upplägget berör
olika etiska spörsmål, samt livsåskådningars syn på hälsa och ohälsa (t.ex. yoga,
healing, och ayurveda). Med andra ord har elevens medverkan i fallstudien ingen
koppling till kursens innehåll och examinering.
Då risken för att elevernas medverkan påverkar deras studieresultat är utesluten
återstår bara ett problem. Eleverna som jag fortfarande undervisar, känner de sig
pressade att medverka för att inte göra sin lärare besviken? Jag har som sagt vidtagit
alla formella åtgärder för att tillgodose samtyckeskravet, till exempel att eleverna i
fråga valt att underteckna dokumentet med information om forskningen samt rätten att
dra sig ur. Jag har också pratat med eleverna och uttryckligen betonat att jag inte alls
blir besviken om de väljer att inte delta.
Här vill jag betona en forskningsetisk fördel med att jag faktiskt fått lära känna
informanterna under en längre tid. Jag har märkt att det tar lite längre tid för de flesta
av eleverna på resursenheten att öppna upp sig, det är först efter en termin
tillsammans som jag märker att de mer rakt på sak vågar diskutera sina tankar och
även opponera sig både mot mina och andras åsikter under lektionerna. Malterud
betonar att en förtroendefull relation ger ett rikare och ärligare forskningsmaterial:
Ett rikt datamaterial kräver därför att forskaren lägger ner tid och krafter på att skapa
optimal närhet. Informanten ska känna sig trygg utan att känna sig pressad eller
invaderad. Om forskaren lyckas skapa förutsättningar för en sådan situation kring
fältarbetet, måste hon också förvalta den relationen på ett tillfredställande sätt. 34
Med detta vill jag säga att jag uppriktigt tror att eleverna känner mig tillräckligt väl
för att våga säga sin ärliga mening. Jag har också varit extra uppmärksam på
eventuella tecken på osäkerhet när jag frågat eleverna om de ville delta. Det är bara en
av de fyra informanterna som jag tolkade som tveksam, och han sa själv att det var för
att han inte visste om hans svar skulle vara tillräckligt givande och intressanta, alltså
en fråga om självsäkerhet. Han valde dock att delta efter att jag intygat att jag frågat
just honom för att jag sedan tidigare vet att han har intressanta tankar om ämnet i
fråga. Frågorna som ställs är heller inte särskilt nya för informanterna och jag har
redan hört många av intervjusvaren tidigare då vi i det sista momentet på B-kursen
pratade om deras personliga livsåskådningar.
34 Malterud, 2009, 200
22