här - Studieförbundet vuxenskolan

Cirklar 

VÄLKOMMEN TILL SVs VÄRLD MED 57 000 STUDIECIRKLAR 

att längta till 

Do-redo 

Ny garderob av 

gamla favoriter 

Skepp o’hoj! 

Båtförarintyg 

Kustskepparintyg 

Laga mat 

med barnen 

• Väcker lusten • Skapar glädje • Ger sunda vanor

Studiecirklar 

–somdansförsinnet 

2 SV • Cirklar att längta till • www.sv.se 

Som cirkelledare 

i spanska nådde jag 

pedagogiska framgångar 

med latinamerikanska 

fräckisar som 

studiematerial. Skrattet 

gör grammatiken gott. 

DELTAGARNA ÄLSKADE mina 

okonventionella metoder och 

jag upptäckte att den svenska 

studiecirkeln var ett rum för frihet 

och en fantastisk mötesplats. 

Studiecirklarna i Sverige var 

ungefär som att gå på disko i 

min födelsestad Buenos Aires. 

En ständigt pågående 

dans i deltagarnas sinnen 

och tankar. Självstudier 

och kurser på aldrig 

så sofi stikerade mp3-fi - 

ler i all ära, men lika kul 

som att anmäla sig till en studiecirkel och 

träffa folk blir det inte. Träffa andra som 

delar våra drömmar om självförverkligande. 

Åh, att svinga sig i en verbal trapets med 

deltagarna under fi karastens diskussioner, samtidigt 

som man läppjar på en caffelatte. Men även 

i en studiecirkel på nätet träffar man folk. Åh, att 

åka karusell under chattandet med kamraterna i 

det virtuella studierummet. 

Jag är en svensk patriot med rötter i en 

annan världsdel. Ännu i dag minns jag 

min förundran när jag som nyanländ 

20-åring upptäckte den svenska studiecirkelmagin. 

Mitt i vintern, en mörk 

kväll, kunde några kunskapstörstiga ”vuxna 

elever”, som jag sa då, och en ”lärare”, som jag 

sa då, glatt ge sig ut i stormen för att studera 

fågelskådning eller Europas historia. Varifrån 

får folk energi efter att ha jobbat en hel dag?, 

undrade jag. Jag visste inte att det fanns något 

annat än den auktoritära, traditionella (tråkiga? 

krävande?) kunskapsinhämtningen. Kraften och 

motivationen fi ck deltagarna från själva cirkeln. 

Har man roligt så … 

– Så du gillar vår studiecirkeldemokrati?, sa 

mina svenska vänner aningen uppblåsta. Ännu 

i dag vet jag inte om man verkligen kan tala om 

studiecirkeldemokrati eller om studiecirkelns 

stora medmänsklighet. 

Mest förtjust är jag i den inneboende friheten 

i en studieplan som sätter fokus 

på deltagarnas behov enligt deras 

önskemål. Och så dessa cirkelledare. 

En cirkelledare i Sverige är som en 

kunskapens friskytt i deltagarnas 

” 

tjänst. All denna glöd för att förmedla 

kunskap i vad det än må vara, ekologisk 

matlagning eller digital fotografering, 

datakunskap, coachning eller 

italienska. Jag ser en cirkelledare och 

ser det ständiga lärandet förkroppsligat. 

Men vänta nu. Är min positiva 

attityd överdriven? Försöker jag 

sälja dig en studiecirkel som vilken 

marknadsföringsnisse som helst? 

Ja. Om jag bara kunde skulle jag sälja dig många 

studiecirklar och nästan kunna känna mig som 

jultomten. Den svenska studiecirkeln är mer än 

en genial uppfi nning. 

Den är en gåva. Kunskap, inspiration, kompetensutveckling 

och inte minst glädje i samma 

paket. Det talas så mycket om studier och 

motivation. Motivationen i en studiecirkel är 

lust. Din lust. Lust att bli bättre på musik eller 

matematik, lust att på allvar ta tag i 

din oro för miljön och nu, jäklar 

anamma, genom en studiecirkel, 

tillsammans med andra 

få insyn i de viktigaste 

frågorna, bilda en arbetsgrupp. 

Rädda jorden, ja. 

Ingen dålig motivation för 

att trotsa mörker och kyla, 

komma till sin studiecirkel 

och tända kunskapens ljus. 

Ana Martinez 

”En cirkelledare 

iSverigeär 

som en kunskapens 

friskytt 

ideltagarnas 

tjänst.” 

FOTO: KLARA BERGGREN

4 

Cirklar att längta till 2008 

Cirklar 


8 

VÄLKOMMEN TILL SV:s VÄRLD MED 50 000 STUDIECIRKLAR 

 

16 

 

 

 

 

 

 

 

 

13 

14 

Innehåll 

4 Laga mat med barnen 

Att laga mat tillsammans ger både glädje och sunda vanor. 

6 Cirklar för en bättre miljö 

Alla förslag för att hejda växthuseffekten är bra förslag. 

8 Broderi – en lisa för själen 

Låt tankarna sväva samtidigt som du skapar vackra hantverk. 

10 På onsdagar svänger det 

Att dansa är att leva för Håkan och Elisabeth. 

11 Bli vän med din kamera 

Den digitala tekniken skapar helt nya möjligheter för fotoalbumet. 

12 En del av kretsloppet 

På Byteatern i Kalmar blir gamla tröjor som nya med tekniken ”Do-redo”. 

13 Fina fi sken 

Lär dig laga lyxmiddagar på havets läckerheter. 

14 Ta båtkörkort med SV 

Med nya sjöfartsregler i antågande blir det allt viktigare 

med rätt behörighet på sjön. 

16 Gör din stämma hörd 

Hitta din röst med hjälp av sång och skratt. 

17 Skapa i silverlera 

Industrisilver + bindemedel + vatten = silverlera. 

18 Att sätta ord på sina känslor 

Lätta på trycket genom att sätta känslorna på pränt. 

20 Låt trädgården blomma 

Inga gröna fi ngrar? Du kanske ska delta i en cirkel i trädgårdsdesign? 

21 Mossiga idéer 

Gråt inte över mossa i gräsmattan! Tack vare den kan du skapa 

vackra konstverk för veranda och trädgård. 

22 Fika med en schyst böna 

Gå på en föreläsning i kaffeprovning med rättvisan som förtecken. 

Studieförbundet Vuxenskolan 

Kungsgatan 57A 

Box 1109, 111 81 Stockholm 

Telefon: 08–587 686 00 

E-post: info@sv.se, www.sv.se 

Cirklar att längta till är producerad 

i samarbete med Redaktörerna AB, 2008. 

Repro och tryck: Sörmlands Grafi ska Quebecor AB, Katrineholm. 

SV • Cirklar att längta till • www.sv.se 3 

Vilken 

cirkel längtar 

du till? 

Hitta den på: 

www.sv.se

Barnen uppskattar att vara med hela vägen från inköpslistan, till att handla i mataffären och sedan laga maten. 

Att laga mat 

tillsammans 

är att lära och umgås 

Att låta barnen vara med och laga 

mat lägger grunden för matglädje 

och bra matvanor. Samtidigt lär sig 

både barn och vuxna att umgås på 

ett naturligt och trevligt sätt. 

Ljuva dofter och intensivt arbetande människor 

möter mig när jag öppnar dörren till köket, där tre 

familjer och kocken Demir är i full gång med att 

tillaga kvällens uppgift. Matlagningen sker i ett kök som 

tillhör SV i Helsingborg. 


Ingen i gruppen tar någon större notis om att jag 

kommer på besök i cirkeln där barn och vuxna lagar 

mat tillsammans. Var och en är fullt upptagna med 

att skala, röra och hacka. 

I kväll blir det köttfärslimpa med bacon i, med 

svampsås, potatis och glaserade rotfrukter, och till 

efterrätt citronfromage med hallon som garnering. 

Barnen älskar kocken Demir, som till vardags står för 

maten på ett dagis. Han ger sig tid att prata, hjälpa, visa 

och svara på frågor. 

– Du måste hålla kniven på andra hållet, annars kan 

du skära dig och det gör ont, säger han till ett av barnen.

– Louise, du måste vispa fem 

minuter till, annars stelnar inte 

fromagen. 

Allt med ett leende på läpparna. 

Efter en hektisk stund är så köttfärsen 

i ugnen, potatisen och rotfrukterna 

i grytorna och fromagen 

upphälld i läckra dessertglas. Demir 

berättar om vilka råvaror som ingår 

i måltiden och varför de tillreds på ett visst sätt. 

Barnen berättar om sina favoriträtter och säger 

att de tycker det är kul att jobba tillsammans. 

När maten är färdig visar Demir hur man 

lägger upp maten på tallriken för att det ska se 

smakfullt och aptitretande ut. En hel rad färgstarka 

tallrikar pryder snart bordet. Under måltiden 

Vill du 

veta mer? 

Gå in på: 

www.sv.se 

”Barnen älskar 

kocken Demir, 

som till vardags 

står för maten på 

ett dagis.” 

Alla njuter tillsammans av den goda maten. 

är det nästan helt tyst … alla njuter av det goda, som man 

på kort tid lagat tillsammans. 

Några av barnen blir trötta efter maten. Dels har de 

arbetat hårt, dels är det sent på kvällen. Det drar i ögonlocken 

på fl era av dem. 

När måltiden är över hjälps alla åt att 

duka av bordet. Det som går ställs i diskmaskinen, 

resten diskas och torkas för 

hand och ställs på den plats där det hör 

hemma i skåp och hyllor. På kort tid är 

köket, som för bara en liten stund sedan 

var upp och ner, skinande rent och alla 

pryttlar undanplockade. 

Demir sprider glädje omkring sig. Hans 

sista kommentar för kvällen blir: ”Det ska 

vara roligt att laga mat och man ska 

göra det tillsammans”. 

Text och foto: Poul-Erik Jensen 

SV • Cirklar att längta till • www.sv.se 5

Vi kan alla bli mer klimatsmarta. 

Cirkeln ”Bli klimatsmart” 

i Växjö fungerar som ett 

diskussionsforum för en bättre miljö. 

Nu ska de som fattar besluten 

i Nässjö kommun få ta del av 

cirkelns förslag för ett miljövänligare 

och uthålligare samhälle. 

Med Al Gores fi lm ”En obekväm sanning” och 

boken ”Klimatsmart” som utgångspunkt har 

cirkeldeltagarna träffats och debatterat små 

och stora miljöfrågor. Ämnet är outtömligt och när Eva, 

Monica, Ebon, Göran, Tommy, Kjell, Eva-Britt, Erling, 

Per Olof och Birgitta kommer igång fl yter samtalet fritt 

i optimistisk anda. Någon domedagsstämning går inte 

att spåra – här är det kreativa lösningar som gäller. 

Eva Hildorsson är Nässjös kommuns Agenda 21-samordnare 

och den som håller i trådarna. Hon leder cirkeln 


Klimatsmar 

för kommu 

och får direkta tips från deltagarna som hon för vidare 

till kommunens politiker och tjänstemän. 

– Vid nästa träff ska vi skriva ned ett antal punkter 

som vi ska låta de styrande i kommunen ta del av. Och 

den här gruppen kommer att fortsätta att träffas, 

det har vi precis kommit överens om, 

säger Eva. 

Lokalkännedomen om Nässjö är 

stor bland deltagarna. Lastbilstrafi 

ken är omfattande i staden och 

det fi nns många synpunkter på hur 

mängden koldioxid från den tunga 

trafi ken ska minska. Järnvägen borde 

kunna ta mer gods om det byggs fl er 

stickspår, är ett förslag. Ett annat är att 

lastbilschaufförerna borde få uppdaterade 

GPS i sina fordon så att de kör den närmaste 

vägen till målet, men förslaget får mothugg. 

– Lastbilar som kommer utifrån med chaufförer som 

inte hittar så bra kör efter GPS. Den visar inte alltid den 

miljövänligaste vägen, konstaterar Kjell Hellqvist. 

MONICA GUSTAFSSON ÄR till vardags lärare och miljöansvarig 

på Holtetskolan i Nässjö, en skola för årskurs 

1–6. 

– Vi har kommit i gång med miljöarbetet på skolan 

och intresset för dessa frågor verkar öka allt mer. Det är 

lättare att jobba med miljön nu än för bara ett halvt år 

sedan, berättar hon. 

Monica har sedan länge varit intresserad av miljö- 

och klimatfrågor, så det föll sig naturligt att hon anmälde 

sig till klimatsmartcirkeln. 

– Jag såg annonsen i SV Nässjös studieprogram och 

tänkte att det här är något för mig. 

Under bara den här kvällen hinner man avhandla 

ämnen som trafi k, ny bebyggelse, energikällor och uppvärmning 

av hus, samt kornas utsläpp av metangas och 

FOTO: FUTUREIMAGEBANK OCH ISTOCK PHOTOAGENCY

ta förslag 

npolitiker 

”Under kvällen hinner man 

avhandla ämnen som trafik, 

ny bebyggelse, energikällor och 

uppvärmning av hus.” 

hur den påverkar växthuseffekten. Det fi nns även rum 

för mer fi losofi ska tankar. 

– Kor har ju alltid funnits, säger Kjell. 

– Men vi har inte alltid ätit så mycket biff och hamburgare 

som nu, säger Eva. 

– Fast befolkningen har ju ökat, säger Per Olof Holst 

från andra sidan bordet. 

– Men den kan ju inte öka hur mycket som helst, säger 

Göran Galthe. 

Per Olof får ändå sista ordet. Han tycker att cirkeln 

och debatten ska fortsätta till hösten, då med temat ”Ett 

förändrat livsmönster i förening med ny teknik”. 

Text: Mats Nilsson 

Så blir DU klimatsmart 

I hemmet: 

Välj grön el. 

Sänk inomhustemperaturen 

med en grad. 

Ersätt vanliga glödlampor 

med låg- 

energilampor. 

Häng tvätten 

iställetföratt 

köradenitorktumlaren. 

Hur är det med 

korna och metangasen, 

egentligen? 

Med 

maten: 

Välj frukt 

och grönt efter 

årstiden. 

Ät mer vegetarisk, 

miljömärkt och lokalproducerad 

mat. 

Drick vanligt kranvatten. 

Låt maten svalna innan du 

ställerindenikylenellerfrysen. 

Under 

bilresorna: 

Kollasåattduhar 

rätt lufttryck i däcken. 

Läggienhögre 

växel och undvik 

snabba inbromsningar och 

fartökningar. 

Sänk farten. 

Gåmedienbilpool,eller 

ännuhellre,tacykelnistället. 

Källa: Klimatsmart (WWF/TV4) 

Vill du 

veta mer? 

Gå in på: 

www.sv.se 


Broderi 

– en lisa för själen 

Det kommer en samfälld salig suck från kvinnorna 

runt bordet. Fatima Baghi har lagt upp en vit klänning 

med skira broderade ärmar, som änglavingar, 

och matchande byxor. Den skulle kunna användas 

som brudklänning, föreslår någon. 

Gruppen har samlats i textilateljén 

i Blå Stället, Angereds 

kulturhus i nordöstra 

Göteborg. Det gemensamma intresset 

just nu är orientaliskt 

broderi. Men det 

är uppenbart 

att det inte 

är några 

nybörjare 

i broderi- 


konsten som nu sitter koncentrerat 

böjda över sina handarbeten. 

Lola Lendefors berättar att hon 

sysslat med broderi sedan 16-årsåldern. 

Ändå tycker hon att detta, 

klassiskt arabiskt broderi, inte 

är helt enkelt. Så skrattar 

hon och visar upp sitt 

försök att sammanfoga 

tygstycken med 

guldtråd på det typiskt 

orientaliska viset. Fingret 

sticker ut genom ett hål 

som inte borde vara där. Men 

med den här tekniken blir till och 

med sömmarna vackra i sig. 

– Broderi är min hobby, och det 

är roligt att ta det ett steg vidare, 

förklarar Lola. 

Hon tycker att broderandet är 

befriande. Som handläggare inom 

polisen måste hon annars ibland, 

som hon säger, stänga av psyket 

inför sådant hon möter i jobbet. 

– Det är en lisa för själen att 

brodera. Då slappnar jag av och låter 

tankarna komma och gå. 

Lola Lendefors ägnar sig också, 

liksom fl era andra cirkeldeltagare, åt 

så kallat fritt broderi. Men den orien- 

Cirkelledaren 

Fatima Baghi 

visar en 

klänning från 

hemlandet 

Libyen.

taliska varianten är långt ifrån fri. Fatima Baghi 

har för sin del utbildat sig i sammanlagt ett och ett 

halvt år i Marocko och påpekar hur viktigt det är 

att verkligen kunna grunderna. Att alltid göra ett 

gediget arbete. 

Själv har hon sina rötter i Libyen, med en morfar 

som var skräddare och en pappa som var vävare. I 

de nordafrikanska länderna väljer man en yrkesgren 

och specialiserar sig, på guld- eller pärlbroderi, 

snören, tofsar eller knappar. Varje plagg passerar 

alltså genom många händer innan det är 

klart. 

Fatima Baghi tycker att det är 

berikande med möten mellan olika 

kulturer och själv har hon även lärt sig 

att sy svenska folkdräkter. 

– Jag vill sprida mitt kunnande, för 

att bygga broar mellan människor. 

Just detta, att samtidigt med själva 

hantverket också lära känna andra kulturer, 

tilltalar också Anna-Greta Helander. 

– Jag har tidigare bland annat lärt mig väva, 

knyppla och sy med lappteknik. Nu vill jag bredda 

mig ännu mer, säger hon. 

– Det orientaliska broderiet fordrar 

inte direkt någon fi ngerfärdighet, 

men ett stort intresse. Det är pilligt 

och tar tid, men jag gillar det pilliga. 

Text: Margareta Omsäter 

Foto: Hillevi Nagel 

Barn gör som du gör 

–intesomdusäger 

Blir du också frustrerad över att din 

dotter inte gör som du säger? Att 

din son verkar ha ärvt dina later? 

I Familjeverkstan får du lära dig 

allt du behöver veta om samspelet 

mellan barn och föräldrar. 

I 

höst leder förskoleläraren Carina Johansson 

från Huddinge sin fjärde cirkel i den 

nya föräldrautbildningen Familjeverkstan 

hos Studieförbundet Vuxenskolan. 

– Familjeverkstan bygger på inlärning och beteendeanalys. 

Man tittar på samspelet mellan barn och föräldrar, 

och föräldrarna får titta på sitt eget beteende. ”Vilka 

konsekvenser får mitt beteende på hur mitt barn agerar? 

Ökar eller minskar det jag gör risken för att ett beteende 

ska upprepas?”, säger Carina. 

Cirkeln består av nio träffar på olika teman. Gränser, 

välja strider och jämställdhet är några exempel. Varje träff 

börjar med en fi lm. 

– I fi lmen gör föräldrarna väldigt mycket fel och det är 

en jättehög igenkänningsfaktor. Sedan analyserar man fi lmen 

och tittar man på hur man som förälder skulle kunna 

göra i stället, berättar hon. 

Varje gång får man också en hemläxa att jobba med till 

nästa träff. En bärande tanke i Familjeverkstan är att vi 

lär oss bättre genom praktisk övning, än genom prat och 

diskussion. 

– Det är så häftigt när de kommer tillbaka efter första 

gången och säger att det faktiskt märks skillnad, säger 

Carina. 

Hos SV kan du i dag gå studiecirklar i Familjeverkstan 

på fl era håll i landet. Utbildningen har fått mycket positiv 

uppmärksamhet och efterfrågan på cirkelplatser är stor. 

– Jag tror att det handlar mycket om att det är små 

förändringar man gör. Det är inget jätteomvälvande, utan 

det handlar om att bli medveten om hur man 

agerar och se över sina rutiner, säger Carina. 

Familjeverkstan har fi nansierats av 

socialdepartementet och Statens folkhälsoinstitut. 

Materialet riktar sig till alla 

föräldrar med barn i åldern 3–12 år. 

Text och foto: Sarah Wiklund 

Möte med en cirkelledare 

SV SV • Cirklar • Cirklar att att längta längta till till • www.sv.se • www.sv.se9 9 

Carina 

Johansson 

Vill du 

veta mer? 

Gå in på: 

www.sv.se 

/familjeverkstan

Varje onsdag är det lindy hop på schemat hos SV i Uppsala. 

I lindy hop får man göra nästan vad som helst, bara man 

håller takten. Och takten, den är inget problem för de båda 

dansveteranerna Håkan och Elisabeth. 

NSDAGAR 

Tröttheten 

efter en hel 

arbetsdag i 

skogen är inte som 

bortblåst bara för 

att det blir onsdag. 

Men Håkan 

känner sig inte 

lika utmattad 

inför onsdagskvällen 

– snarare 

förväntansfull. 

Detsamma gäller för 

Elisabeth, som har fullt 

upp med att hålla koll på 

barnen Ylva och Åke om 

dagarna på deras bondgård 

i Källingby utanför 

Uppsala. 

– Framför allt är 

dansen en bra kontrast 

till det dagliga jobbet. 

Man kommer bort från 

vardagen på gården, säger 

Håkan. 

I den enkla baracken som 

fungerar som bygdegård 

virvlar fyra –fem danspar 

omkring på golvet under 

överinseende av cirkelledaren 

och före detta tävlingsdansaren 

Maud. Från hennes bandspelare 

strömmar ”Jump” med Casey Mac- 

Gill, ”Swingin´ away” med George 

Gee och ”Jag vill vara som du”, framförd 

av kung Louie i Djungelboken. 

I lindy hop får man göra nästan 


är roligast Vill 

hur som helst bara 

man håller takten. 

Håkan och Elisabeth 

och de andra 

paren startar på 

traditionellt sätt 

med mannens 

arm runt kvinnans 

midja och hon med 

sin arm på hans axel. Men 

snart sugs de sprittande 

rytmerna in i deras kroppar 

och de låter swingmusiken 

föra dem runt 

i improviserade turer. 

Några spektakulära 

kast och akrobatiska 

rörelser är 

inte nödvändiga, 

sådana är till för 

proffsen. Vanliga 

sällskapsdansare 

nöjer sig 

med glädjen 

och 

gunget. 

Håkan och Elisabeth svänger 

sina lurviga till tonerna av 

”Swingin´ away” med George 

Gee. 

Håkan 

och 

Elisabeth 

träffades 

på Alnarps lantbruksskolas vårbal där 

de båda pluggade. När festen nästan 

var slut klev Elisabeth fram och bjöd 

upp Håkan. 

– Det vara bara han som kunde 

bugga. 

– Tack vare en buggkurs jag gått 

du 

veta mer? 

Gå in på: 

www.sv.se 

på tidigare, kommenterar 

han. 

Efter att de fl yttat samman gick 

de en kurs i gammaldans. Tanken 

var att de skulle komma ut och 

dansa i Uppsala. 

– Det hände bara en gång. Sedan 

kom barnen, konstaterar Elisabeth. 

Men efter fyra års uppehåll stod 

de inte ut längre. De måste dansa 

och tack vare mor- och farföräldrar 

som barnvakt är de nu uppe på 

dansgolvet igen. 

Text & foto: Lennart Mörner 

Kort om lindy hop 

• Skapades av svarta i Harlem på 

1920-talet ur charleston och 

andra dåtida danser. 

• Namnet lindy hop sägs vara en 

hyllning till Charles Lindbergh 

och hans ensamfl ygning över 

Atlanten. 

• Blev åter populär på 1980-talet, 

bland annat efter några svenskars 

initiativ. 

• Har starkt fäste i Herräng Dance 

Camp, det årliga swinglägret i 

Herräng i Norrtälje med dansare 

från hela världen. 

• Innehåller akrobatik i tävlingssammanhang. 

• Dansas till swingmusik och improviserad 

jazz. 

• Kallas också jitterbug, i en från 

början nedsättande betydelse 

(jitterbug syftar på skakningarna 

hos en alkoholist). 

Källor: Wikipedia och 

www.swingkatten.se

GAMMALT 

BLIR NYTT 

Vid första anblicken ser 

det ut som vilken datacirkel 

som helst. Men 

bilden som projicerats 

på väggen antyder vad 

det handlar om: Uddevallaborna 

som samlats 

den här kvällen 

vill lära sig att utnyttja 

det digitala fotots 

möjligheter till fullo. 

Tidigare har vi jobbat mer 

med själva kameran, nu är 

vi inne i fas två, förklarar 

cirkelledaren Bengt Öberg. 

Det innebär alltså att man lär sig 

att använda datorn för det ”kopieringsarbete” 

man tidigare utförde 

i mörkrummet. Bengt visar på 

demonstrationsfotot hur man till 

exempel enkelt kan ”ljusa upp” lite 

för att plocka fram detaljer i bildens 

mörkare partier. 

Michelle Hovare berättar att foto 

varit hennes stora intresse sedan 16årsåldern. 

De senaste åren har hon 

även fått med sig maken Mikael på 

fotosessionerna. 

– Det är roligt att ha ett gemensamt 

intresse, tycker han. 

Mikael berättar att han började 

cirkeln för att lära sig använda 

sin systemkamera manuellt. Han 

vill med andra ord veta hur man 

undviker alla automatiska teknikfi - 

nesser för att i stället göra sina egna 

val. Helst går han i extrem närkamp 

med sina 

objekt, så kallat 

makrofotografi . 

– Det är fascinerande. 

Jag upptäcker små 

saker i vardagen som 

inte skulle intresserat 

mig annars. 

Michelle fotograferar 

för sin del helst växter. 

Innan hon började i cirkeln 

blev hon, som hon 

säger, mest paralyserad 

av datorns alla 

knappar och vågade 

inte prova sig fram. 

– Nu plockade jag 

till exempel fram en av mina gamla 

bilder och upptäckte hur väldigt 

mycket bättre den blev efter en 

beskärning. 

Bengt Öberg, som till vardags är 

pressfotograf, deklarerar att han 

inte utnyttjar datorns möjligheter 

utöver vad han kunde åstadkomma 

i sitt gamla mörkrum. Där går gränsen 

om bilderna ska vara trovärdiga, 

menar han. 

I cirkeln ”Digitalt 

foto” får 

deltagarna lära 

sig såväl olika 

fototekniker, 

som redigering 

i Photoshop. 

Sylvia 

Karmert ser 

lite annorlunda 

på saken. Så har 

hon också ett annat 

syfte med sitt 

fotograferande. 

– Jag har tidigare målat akvarell, 

berättar hon. 

– Nu ville jag gå vidare och 

använda en helt annan teknik i 

mitt skapande. Därför ser jag inga 

begränsningar och vill utnyttja 

alla möjligheter som kameran och 

datorn erbjuder. 


Foto: Bengt Öberg 


onsten att 

slakta en tröja 

Gamla godingar blir till nya favoriter. Så lanserades en workshop 

i återvinning när Byteatern och SV i Kalmar gemensamt sökte deltagare 

till en skaparverkstad enligt den amerikanska metoden Do-redo. 

Do-redo handlar 

om att ta tillvara 

de textilier 

som hamnat underst i 

byrålådan eller i en säck 

på vinden. Endera för att 

plagget blivit omodernt 

eller urvuxet, alternativt 

inhandlats billigt på rea 

eller loppis med syftet att 

det en gång ska kunna 

sys om. 

Den här söndagseftermiddagen 

tog ett 20-tal kvinnor 

tillfället i akt att förverkliga sina 

designidéer när Byteaterns café 

blev en kreativ samlingsplats. Bland 

garnnystan, gamla tröjor och ett 

antal burkar med knappar i alla 

storlekar och färger jobbar Ulrika 

Wennerström. 

– Man tar vad man har, säger hon, 

och syr på en väst i folklorestil, som 

en gång har varit en tröja som fått 

ärmarna avklippta. 

– Det är en utmaning att se nya 

möjligheter. Det är det kreativa som 

är roligast, säger hon. 

Bredvid henne sitter Nina Rudin. 

Hon har tagit med sig en kjol som nu 

ska bli något nytt med hjälp av en 


duk som hon hittat bland 

de textilier som arrangörerna 

samlat ihop och 

som fanns på plats. Nu 

kommer saxen fram. 

För Nina och Ulrika 

är det den kreativa och 

skapande processen 

i Do-redo som lockar 

mest. Lena Björkman har 

en annan ingång: 

– Billiga kläder 

från Asien med långa 

transporter, vårt förbrukningssamhälle 

och klimatförändringar – allt 

hänger ihop. Vi måste sätta i gång 

en förändring och alla initiativ i den 

riktningen är positiva. Det här är ett 

sätt, vi måste värdesätta våra textilier. 

Snart kommer vi inte att kunna 

importera kläder så billigt längre, 

säger hon. 

INGER STRANDBERG, en av fyra 

ledare i skaparverkstaden, har slagit 

sig ned vid bordet hos Evy Sundgren 

och Lena Dahl. Någon håller upp ett 

omsytt plagg och de andra kommenterar. 

Så riktas plötsligt allas 

uppmärksamhet mot Linda Corneliusson 

vid grannbordet, som just pro- 

var sina benvärmare i regnbågens 

alla färger. 

– Vi fyra som är ledare i Do-redo 

i dag har haft en syförening ihop 

i några år. Den startade vi efter att 

Slöjdcirkus, SVs och Hemslöjdens 

tältprojekt besökt Kalmar. Till 

vardags jobbar vi på Byteatern som 

kostymör, sceonograf och rekvisitör. 

Själv är jag Byteaterns allt-i-allo, berättar 

Inger Strandberg, som liksom 

sina deltagare tillhör dem som inte 

slänger något som går att använda 

igen – med hjälp av Do-redo. 

Underrubriken på en bok om 

Do-redo, och som använts som hjälp 

vid upplägget av workshopen, är 

”Konsten att slakta en tröja”. 

När eftermiddagen börjar lida 

mot sitt slut är det full fart på symaskinerna. 

En del blir klara med 

det som de föresatt sig, andra har 

fått ny inspiration för att jobba 

vidare hemma. 

Text och foto: 

Mats Nilsson

Bon appetit! 

Havets läckerheter på eget vis 

Fantasi, självförtroende och god aptit 

är ledorden i cirkeln ”Fisk & skaldjur” 

i Malmö. Vid sex tillfällen får deltagarna 

själva experimentera sig 

fram i köket under ledning av en 

riktig kock. Resultatet skulle platsa 

Fem minuter kvar. Börja brassa fi sken! 

Det känns som i ett kök på krogen när cirkelledaren, 

kocken Stefan Linde, skyndar på deltagarna 

i cirkeln ”Fisk & skaldjur”. Snart fräser sik och piggvar på 

superheta gjutjärnspannor, röken bolmar från det lilla 

rökeriet och dofter av sött och surt virvlar runt i luften. 

Kvällens tre rätter är: lättstekt hummer på en bädd av 

aprikos, parmesan, blomkål och rostade oliver, knaperstekt 

sik med rökt svamp, och slutligen – piggvaren, 

svartstekt med karamelliserat fl äsk, äppelpuré och 

murkelsås. Recepten läggs åt sidan och Stefan Linde ber 

deltagarna att låta fantasin fl öda. 

Marika Hedlin är apotekstekniker och van vid exakta 

mått. Hon gör en liten grönsaksröra och tycker det är 

svårt att smaka sig fram. 

– Ska det vara mer salt, säger Marika och 

vänder sig mot Stefan. 

på vilken fi nkrog som helst.Vill 

– Vad tycker du, svarar kocken och 

du 

veta mer? 

Gå in på: 

www.sv.se 

förklarar sedan att hon måste tänka 

på att vinegretten ska harmoniera 

med fl äsket och piggvaren. Sött, salt 

och surt ska balanseras. Om en rätt har 

mycket sälta bör den balanseras med mer 

syrliga och/eller söta tillbehör. 

Marika häller försiktigt ned lite mer honung. Stefan 

smakar och gör tummen upp. Det handlar mer om självförtroende 

än förkunskaper. 

Eva Börstell och Lisa Jansson höjer på ögonbrynen när 

Stefan lanserar sin idé om rökta champinjoner. Han häller 

teblad på botten av en gryta, täcker den med perforerad 

aluminiumfolie och sätter på värmen. Nog ryker det 

alltid – och luktar. 

– Gamla fi mpar, tycker Lisa. Men konstaterar snart 

att smaken är utmärkt. 

Text: Stefan Danielsson 

Foto: Marianne Danielsson 

Tala till kockar på kockars vis 

Bräsera att ångkoka fi sk i minimalt med vätska. 

Grava att salta färsk fi sk är i själva verket ett sätt att 

möra den. Lax, regnbåge och sik passar utmärkt till gravning. 

Halstra att torrsteka fi sk på hög värme i halster, grill 

eller gjutjärnspanna. Halstring lämpar sig bäst för fet fi sk, 

som strömming, lax, makrill. 

Pochera att sjuda fi sk eller ägg i vätska. 

Röka fi sken tillagas i röklåda eller i brasa. 

Makrill, strömming och ål är fi skar som är goda att röka. 

Salta en gammal konserveringsmetod som dessutom 

gör fi sken ätbar. Sill och strömming passar bra att salta in. 


Kasta loss! 

med säker hand 

Allt fl er köper båt och söker 

sig ut till havs. Med SVs 

hjälp kan man få hjälp med 

både båtförar- och kustskepparintyg 

inför jungfruresan. 

Allt för att känna sig 

som fi sken i vattnet. 

De har sannerligen tur, gänget från Trollhättan. 

Efter veckor av regn och blåst ska de just den här 

vackra kvällen klara av det praktiska provet för 

kustskeppar- respektive båtförarintyg. 

Det är visserligen rejält kyligt på bryggan i Långedrag 

i västra Göteborg, men det är något med ljuset 

över havet som påminner om att våren inte 

är långt borta. Ett ljus som ger näring åt 

drömmarna om båtfärder på egen hand 

om sommaren. 

Men nu guppar Sjösportskolans M/S 

Nawica vid bryggan, i väntan på den 

över fyra timmar långa färden i Göteborgs 

södra skärgård. 

– Vi ska runda Brännö, så att vi ser Vinga 

fyr när mörkret lagt sig, förklarar cirkelledaren Erik 

Alfredsson. 

– Nu får deltagarna tillfälle att öva navigering, och 

upptäcka fyrar som de tidigare bara sett på sjökortet. 

Gänget delas in i mindre grupper, med rorsman, 

navigatör och utkik. Skepparen Mikael Bernsten påminner 

rorsmännen om att det inte är de som ska titta på 

sjökortet, och tillägger att det är lätt hänt för den som är 

ovan. 

– Ni är vuxna människor och väljer själva om ni vill ha 

fl ytväst, men vattnet är nollgradigt och då klarar man sig 

Vill du 

veta mer? 

Gå in på: 

www.sv.se 

14 SV SV•• Cirklar att längta till till•• www.sv.se 

fem minuter om man trillar i, fortsätter han lakoniskt. 

När kvällens strapatser är avklarade, och gruppen 

åter har fast mark under fötterna, är entusiasmen till 

och med större än vid ombordstigningen. 

– Det var en fantastisk upplevelse, jag har aldrig 

tidigare manövrerat en båt i mörker, sammanfattar 

Britt-Marie Palmestål. 

– Skepparen släppte verkligen ansvaret till oss. Enda 

gången han kom upp på däck, när jag var rorsman, var 

när vi försökte ta en genväg… 

Britt-Marie och hennes make Bo har köpt en bad- och 

fi skebåt till sommarstugan, och vill känna sig trygga, särskilt 

när barnbarnen följer med ut på havet. Därför gick de först 

cirkeln för båtförarintyg, men tyckte att det var bäst att omedelbart 

gå vidare med sikte på kustskepparintyg. Dessutom 

gav de sonen och svärsonen förarkursen i julklapp. 

– Det kändes lite jobbigt inför resan att vara ute på 

sjön så många timmar vid den här tiden på året, bekänner 

mågen Björn Hallqvist. 

– Men jag fi ck många aha-upplevelser. Till exempel 

när det gäller hur båten uppför sig med propellerverkan. 

Jag blev lite konfys första gången vi gick mot en fyr av 

alla ljus, men redde ut det med skepparens hjälp. Nu gäller 

det bara att plugga inför det skriftliga provet. 


Foto: Hillevi Nagel

–Detärsvårtattbaralärasig 

ur böcker, men den här kvällen 

klarnade allt, säger Britt-Marie 

ochBoPalmestål. 

Båtkörkort 

Den 1 april 2011 kommer enligt förslag från 

näringsdepartementet krav på båtkörkort för 

de fl esta typer av båtar. Bakgrunden är att 

allt fl er människor ger sig ut på sjön, samtidigt 

som båtarna blir allt större och snabbare. 

Tre olika behörighetsbevis föreslås. För 

fritidsbåtar gäller obligatoriskt båtkörkort 

om båten är minst 10 m lång och kan framföras 

i en hastighet av minst 15 knop. 

Källa: Näringsdepartementet 

Släkten är bäst 

Möte med en cirkelledare 

GENOM HISTORIEN kommer vi närmare oss 

själva. Kanske är det därför SVs cirklar i släktforskning 

är så populära. 

Cirkelledaren Johan Sandströms intresse för släktforskning 

vaknade när han var 15 år. 

– Det var en moster till mig som grävde för att få reda på 

sanningen om en släktskröna, men hon lyckades aldrig. Jag 

blev också fascinerad och kunde med hjälp av folkbokföring 

och arkiv lösa gåtan. Sedan var jag fast. 

I dag är Johan drygt 30 år och har haft stor nytta av 

släktforskningen när han som student på Umeå universitet 

forskat i historiska arkiv. 

– Jag började hjälpa en vän att leda studiecirklar i släktforskning 

hos SV. Och nu har jag själv varit cirkelledare i två 

år med två pass i veckan. 

Johan har fortsatt släktforska även på fritiden, men också 

utvidgat området till att söka efter gamla bilder, intervjua 

äldre människor och fördjupa sig i olika byars historia. 

– Jag och en kollega har fått möjlighet att forska i 

gamla brudbilder från Burträsk socken. Det ska bli en 

utställning i sommar. En bok om byn Ljusvattnets 

historia är också på gång. 

Men för de fl esta i Johans cirklar är det den egna 

släkten som är mest intressant. Den sociala biten är 

också viktig – det är betydligt skojigare att 

sitta fl era och forska, än att sitta hemma vid 

sin egen dator. 

Det är mycket vunnet med att gå i en 

släktforskarcirkel, anser Johan, eftersom det 

går mycket fortare att hitta det man letar 

efter när man vet var man ska leta. 

– Jag hade en deltagare, vars farfar 

spårlöst hade försvunnit. Ingen i släkten 

visste något om honom. Men han hittade 

honom i kyrkböckerna, tack vare 

den kunskap han fått i cirkeln. 

Medelåldern på cirkeldeltagarna 

är ganska hög och Johan har en 

teori om det: 

– Kanske är man inte så intresserad 

av att lyssna på de äldres 

berättelser när man är ung, det 

är något som kommer med åren. 

Då är det man själv som måste 

kunna föra kunskapen vidare. 


Mats Nilsson 

SV 2008 SV• • Cirklar att längta till • www.sv.se 15

När damkören Tonicum 

värmer upp är det inte 

högstämda skalor som 

gäller. De tänjer och 

masserar och fl ippar 

sedan ut i en talkör från 

djupaste basröster till 

hysteriska tjut. Och 

en massa skratt. 

Tjejer tar ton 

Det handlar om att lära 

känna sin röst, att bli fysisk 

med sin röst, säger Marianne 

Olsson, som lett kören i SV 

Haninge sedan 1994. 

– När man skrattar slappnar man 

av och lär sig bättre. Skratt och uppmuntran 

är bra för inlärningen. 

Just den här måndagskvällen 


pågår förberedelser för den årliga 

vårkonserten. Marianne går igenom 

programmet punkt för punkt. Några 

ska sjunga solo, några 

duett. 

– Jag har 

funderat 

på det där 

Marianne, 

säger en 

kvinna. 

Kanske 

vi skulle 

sjunga trio 

i stället? Det 

skulle kännas säkrare 

än att vara bara två. 

– Nej, du klarar det. Det är dags 

att visa din potential nu. Jag kommer 

att stå framför er hela tiden så 

om du blir nervös så är det bara att 

titta på mig, säger Marianne. 

Stämmorna fi nslipas inför konserten. 

Det blir klassiska sommarvisor 

som ”Visa vid midsommartid” 

och ”Visa vid vindens ängar”. 

Två timmar senare slår sig 

några av deltagarna i kören 

ner för att prata om körsång. 

Det är mörkt utanför källar- 

fönstret och ventilationen tycks inte 

fungera, men energin och entusiasmen 

är det inget fel på. 

– Hur trött jag än är när jag 

kommer hit så är jag pigg 

och glad när jag går hem, 

säger Annelie J:son Borg. 

– Första gången jag 

var med på Mariannes 

uppvärmningsövningar 

så tänkte jag 

att aldrig i livet att jag 

kommer fåna mig så 

där, men sedan fastnade 

jag. Det är väldigt skönt att 

inte ta sig själv på så blodigt 

allvar, säger Helen Andersson. 

Att lära känna sin röst är något 

som deltagarna inte bara har glädje 

av under repetitioner och konserter. 

Bodil Myde berättar att hon i sitt 

arbete på Banverket numera också 

talar in alla telefonmeddelanden. 

Hon demonstrerar tonfallet med 

mjuk, välmodulerad stämma. 

– Om man har ett sådant tonfall 

när någon ringer och är arg, då kommer 

de liksom av sig. 

Text: Åsa Chagas 

Foto: Klara Berggren

Knåda silverlera… 

Silverleran togs fram av den japanska biltillverkaren 

Mitsubishi på 80-talet och är, enkelt förklarat, en restprodukt 

av industrisilver. Tillsammans med vatten 

och organiskt bindemedel blir silverpulvret till en lera, 

som man enkelt kan skapa personliga smycken av. 

Varför går inte Sofi a och hennes mamma Ann 

hem? Det är ju söndag och helgkursen är över. 

Varför dröjer sig Erling och Ingela kvar i det 

trista fabriksområdet trots att klockan är över fyra? 

– Därför att det här är så inspirerande, svarar Ann. 

I går hann vi inte ens äta lunch. 

De sex kursdeltagarna sitter koncentrerade runt ett 

stort rektangulärt bord som är fullbelamrat av prylar; 

där ligger små penslar, udda spelkort är strödda hur som 

helst, en halvfull vattenfl aska står bredvid en tom 

kartong i guldfärgad papp, en rulle plastfolie 

är på vippen att trilla över kanten 

och en handfull palettknivar 

trängs i en burk. 

Ingen skulle påstå att 

detta är en silversmeds 

ateljé. Ändå är det just 

silversmycken som de sex 

deltagarna så entusiastiskt 

är sysselsatta med att 

skapa. Men de är inga smeder. De arbetar i lera 

– silverlera. Och jobbar man i silverlera är arbetsverktygen 

just sådant som fyller bordets yta denna intensiva 

helg. Kursledaren Ursula smyger runt bakom deltagarna, 

beredd att hjälpa till och svara på frågor. 

Erling knåpar med ett hängsmycke som 

är en miniatyr av en axelremsväska. En 

gnistrande röd zirkon (ett diamantliknande 

mineral) ska tjänstgöra 

som väsklås. Det är lätt att trycka 

fast stenen i leran. 

– Jag såg ett reportage om silverlera 

redan för några år sedan och 

tyckte det verkade kul, säger han. 

När man har format sitt smycke ska 

leran torka, antingen i rumstemperatur eller 

så skyndar man på det hela med en hårtork. 

Därefter bränns leran i 600–900 grader, beroende 

på typ av lera. Vill man inte lägga ut närmare 

8 000 kronor för en ugn, kan man i stället köpa 

en billig brännare med öppen låga. 

Att tillverka silversmycken är inte längre något 

för bara professionella smeder, det kan helgens kursdeltagare 

intyga. 

Vill du 

veta mer? 

Gå in på: 

www.sv.se 


Lennart Mörner

…och sticka 

silvertråd 

Lusten att pryda sig verkar ha följt 

människan sedan begynnelsen. Gruppen 

som samlats i Mölndal den här 

kvällen lånar till exempel tekniken 

från vikingarna när de skapar sina 

halsband och örhängen. Ändå framstår 

smyckena som mycket moderna. 

Koncentrationen är total 

när tråden träs varv för 

varv. Så här vid tredje 

träffen har några bytt koppartråden, 

som är mjukare och 

mer böjlig, mot silver. Förutom 

att den tunna 

silvertråden är 

lite motspänstig 

kostar 

den betydligt 

mer. Prestationskraven 

Man kan inte 

tro att Gud- 

ökar alltså en 

run Rylander 

är nybörjare på 

aning, men det 

silverstickning. 

är slående att man 

på så relativ kort tid 

lärt sig tillräckligt för att åstadkomma sådana vackra 

smycken. 

– Jag har sysslat mycket med textila hantverk, men 

aldrig tidigare provat metall, förklarar Gudrun Rylander. 

– När man ägnar sig åt silverstickning måste man 

vara noggrann, det syns direkt om man gör fel. Har man 

väl lärt sig grunden ordentligt kan man börja pula på 

egen hand och pröva egna idéer, säger hon. 

Gun Andrée tycker att det är lite jobbigt att fästa när 

det är dags för ny koppartråd och cirkelledaren Ulla- 

Britt visar knepen. Fina skarvar är ett tecken på gott 

hantverk. 

Gun berättar att hon målat mycket, både i olja och 

akvarell. 

– Men silverstickning är liksom mer handfast, man 

ser ett resultat genom något som kan användas. 


Foto: Caroline Närhi 

18 SV SV•• Cirklar att längta till till•• www.sv.se 

Skriv 

Redan i trappan upp till SVs lokal i det gulrappade 

huset i Brunfl o hörs rösterna och 

skratten och man kan riktigt höra vänskapen 

som fi nns där innanför. 

– Här skriver vi i både glädje och sorg, säger 

Berit Meiselbach som bor granne med lokalen och 

därför halkade in i gruppen för ett par år sedan. 

Det är fem kvinnor som den här onsdagen samlats 

för att skriva, eller egentligen mest läsa vad de 

skrivit i hemläxa från förra gången. För läxor delar 

Anita Karlsson ut vid varje träff. Det är hon som 

sedan starten 2002 är sammankallande för gruppen, 

men hon vill gärna inte kalla sig cirkelledare. 

– Vi tar lika stor plats allihop, man lär känna 

varandra på ett alldeles speciellt sätt i en skrivargrupp, 

berättar hon. Ingen här har bara trampat 

omkring på rosor. 

Här skriver man om sådant som är viktigt för 

stunden. Ibland är det mer ledsamt än glatt. Ibland 

blir det som är ledsamt till en glad limerick. Alla 

har de olika specialiteter, någon är bra på rim, en 

annan på sångtexter eller poesi. Skrivargruppen 

i Brunfl o i Jämtland tror att en cirkel är bra för dem 

som vill komma i gång, för dem som inte riktigt 

vågat sig på. 

– När jag började i gruppen var jag lite rädd att 

det skulle bli tvång att skriva. Det är ju något helt 

annat att skriva på kommando. Ibland har man 

inte gjort läxan, men här är det helt okej, säger 

Anita Paulsson. 

För att vara en skrivarcirkel så pratas det oväntat 

mycket i gruppen. Kvinnorna 

säger att inget som skrivs på 

cirklarna är dåligt. 

– Just då kan det vara rätt 

för mig, det är därför det är 

så häftigt med ord, försöker 

Anita Karlsson förklara. 

Och här i gruppen fi nns inte 

bara det gemensamma intresset för 

ord, utan även vänskapen är sammanlänkande. Den 

där typen av vänskap som kommer med att man får 

läsa det någon annan har skrivit. 

Text: Linda Brännström 

Foto: Nettan Oliw 

Vill du 

veta mer? 

Gå in på: 

www.sv.se

er 

av hjärtats lust 

För några dagar sen 

kom hem till mej en vän 

och hade blommor i en korg 

en dag i stund av sorg. 

Tanken den var säkert god 

får man värme, ger det mod. 

Trofast vän, ger ovärderlig tröst 

när tårar faller och det bränner 

i mitt bröst. 

Om du har en riktig vän 

och dennes vänskap räcker än 

förvandlas sorgen i ditt sinne 

till ett ömt och vackert minne. 

Av: Anita Paulsson 

”Ingen här har bara 

trampat omkring 

på rosor.” 

ISROSOR (Vargavinter -99) 

Isrosorna är kvar på mitt fönster 

– kristaller eller diamanter? 

Det är om sådant man drömmer. 

Naturen är vackrare än så – 

Man kan bara sitta och titta på. 

Kung vinter vet vad han vill 

när han slår på stort. 

Vi skall märka att han finns till 

– innan värmen låter isrosorna 

rinna bort. Berit Meiselbach, 990128 

En underbar kille från Spånga 

Gillar kalsonger mest långa 

Sommaren blev varm 

Med utslag och larm 

Samt byxorna blöta och trånga 

Av: Inger Persson 

Läs fler alster från 

skrivarcirkeln på: 

www.sv.se/flerdikter 

LIVSGLÄDJE 

av Agnes Sundström 2007-10-17 

Han älskade att dansa. Så fort radion var på och det 

blev musik så dansade han och han gav sig inte förrän 

alla var uppe på golvet och dansade. Han utstrålade 

ren och skär livsglädje. Han var 1 ½ år. 

En annan person i en annan tid vaknade varje morgon 

med livsglädjen sprudlande ur ögonen. Inte bara ur 

ögonen. Ur hela kroppen. För den morgontrötta sambon 

var detta outhärdligt. Hur kunde han bara vara 

så glad så fort han öppnade ögonen? Själv var hon 

morgonsur som den värsta surkart och sa inte ett ord 

förrän hon varit vaken i fl era timmar. Men de var båda 

unga och livshungriga. Det mesta var roligt och underhållande 

på ett eller annat sätt. Hon lyssnade och 

iakttog. Han tittade och pratade för allt vad han var 

värd. En äldre pratsam släkting påstod sig i honom ha 

funnit sin överman i att vara talför. 

Det var vårsöndag. Solen och de första ljumma vindarna 

hade lockat fram vårens första blåsippor, som 

lyste intensivt bland det bruna fjolårsgräset. Både han 

och hon tittade och gladdes när de klättrade uppför 

sluttningen mot kaféet. Hon började plocka blommor, 

hon kunde inte låta bli. Han var alldeles betagen 

och tyckte hon var ljuvlig. De kunde inte vara ifrån 

varandra och de var tillsammans en bild av ungdom 

och livsglädje. 

Ett antal år senare. Han har precis hämtat hem 

henne och deras andre son från BB. Dess förinnan 

har han städat hemma och gjort fi nt. Bordet har han 

dukat med nystruken duk, en stor turkos tekopp som 

hon önskat sig och smörgåstårta. Och en bukett rosor. 

Han har varit igång sedan tidiga morgonen. Han har 

hämtat storebror från mormor och morfar och tillsammans 

har de hämtat henne och lillebror. Storebror 

är nyfi ken på den sovande babyn och vill väcka 

honom. Livsglädjen lyser om både barn och föräldrar. 

Årstider kommer och går. Det mesta blir vardag 

och rutin och med tre barn i familjen blir det ofta 

alltför många ”måsten”, som ibland förtar livsglädjen. 

Hos de vuxna försvinner den då och då, men av någon 

obegriplig anledning kommer den tillbaka av sig själv 

ibland. Mycket tack vare god vilja och goda vänner. 

Problem uppstår och försvinner. Också vänner och 

andra närstående människor försvinner. Andra kommer 

istället. Barn växer upp och får egna relationer 

och livsglädjen tar nya vägar. Den livsglädje som 

sprudlat och sprakat i barndomen blir lugnare med 

åren. Människan lär sig människans villkor. Med en 

positiv livssyn blir livet gladare och friskare. När det 

negativa breder ut sig blir livet tomt och glädjelöst. 

Så det gäller att hitta guldkornen och glädja sig åt det 

man har, medan man har det. Alla små glädjefrön 

växer till sig och blir till större glädjeämnen. 


trädgård 

Skapa din egen 

Det börjar med sticklingar från svärmor, och mynnar ut 

i krattade trädgårdsgångar och egenproducerade grönsaker 

till middagen. Känner du igen dig? Då kanske du 

också ska anmäla dig till en cirkel i trädgårdsdesign. 

Ett länge vilande 

trädgårdsintresse 

har under de senaste 

åren slagit ut i full blom för 

Birgitta Stenberg från Härnösand, 

en av cirka 15 deltagare i SVs cirkel 

”Trädgårdsdesign” på Nordvik, naturbruksgymnasiets 

anläggning vid 

Höga kusten. 

– Cirkeln är helt fantastisk och 

den inspirerande miljön innebär att 

vi i princip kan följa årstidernas möjligheter, 

säger Birgitta. 

Ett växthus blev det stora lyftet 

i familjen Stenbergs strävan att 

förlänga odlingssäsongen på den 

lantligt belägna fastigheten utanför 

Härnösand. Först blev det en 

byggnad på blygsamma sju kvadratmeter, 

men ambitionerna höjdes 

rejält efter att ha besökt goda vänner 

som investerat i en avsevärt större 

anläggning. 


– Växthuset har vi byggt ut i etapper 

och med nuvarande 80 kvadrat 

känner vi oss väldigt belåtna. Det 

är det bästa vi någonsin byggt och 

vi odlar allt möjligt, varav persikoträd 

och vindruvor är det mest 

exotiska. För oss är växthuset också 

en uppskattad oas 

för middagar och 

skön samvaro. 

Det är en plats 

att må bra på och 

ljusterapin får man 

på köpet. 

Cirkelledare är 

Thord Eriksson, 

som till vardags är 

en av fl era anställda 

med uppgift att driva Nordvikskolans 

omfångsrika trädgårdsanläggningar. 

Deltagarna på ”Trädgårdsdesign” träffas 

vid nio tillfällen och vid vårt besök 

får de lära sig ta sticklingar, alltså en 

bit eller några blad av en växt. Dessa 

ska sedan planteras för att åstadkomma 

tillväxt i form av nya plantor. 

NÄR VI SERVERAS en rundvandring 

passerar vi bland annat 20 000 

penséer och vad som under våren 

ska utmynna i 7 000 pelargoner. I 

en miljö som känns lätt tropisk får 

vi även lära oss att det på Nordvik 

skördas 80–90 kilo gurka tre gånger 

i veckan. 

Thord berättar att trädgårdscir- 

kelns deltagare är mycket vetgiriga 

och att engagemanget ibland leder 

till att man svävar ut från den på 

förhand uppgjorda strategin. 

– För en entusiast som mig är det 

naturligtvis jättekul att få en kanonad 

av odlingsrelaterade frågor och 

ibland fördjupar vi oss rejält i något 

av ämnena som plötsligt kommer 

upp. Därför tycker jag nog också att 

”Allmän trädgårdscirkel” är ett mer 

träffsäkert namn på vår cirkel än 

”Trädgårdsdesign”, men vem bryr 

sig? Viktigast är att deltagarna känner 

att de lär sig något de har nytta 

av och att vi har kul. 

Text: Lasse Sjöberg 

Foto: Michael Engman 

För Birgitta Stenberg har SVs trädgårdscirkel 

blivit som en injektion för ett snabbt växande 

odlingsintresse.

Har du fått mossa i gräsmattan? 

Grattis! Då kan du göra en massa 

fi na konstverk till din trädgård. 

Tipset kommer från fl oristen 

Nina Hammarström, som leder 

kurser i mossbindning. 

Allt annat än mossigt 

Mossbindning är ganska nytt. Det 

har kommit de senaste åren, 

säger hon medan hon snor runt 

och ger råd och tips till deltagarna, som 

denna vårsöndag valt att förkovra sig 

i detta naturmaterials möjligheter att 

pryda trädgården. 

Böjd över ett stort bord belamrat med 

mossa och fantasifulla tillbehör i skilda 

material, i en lokal som doftar av frisk 

skog, står en av deltagarna denna söndag 

– Gunilla Brännström. 

– I Sverige tycker vi ju inte alls att det är 

fi nt med mossa, men i till exempel Japan 

gör de mycket sådant här. Jag har sett att de 

till och med odlar mossa där. 

Själv har hon en naturtomt och där får 

mossan breda ut sig hur mycket den vill, 

understryker hon. 

Vid ett annat hörn av bordet arbetar Anna 

Deemus med något som ska bli en fjäril. Det är 

dottern Ronja som har beställt den. Anna anmälde 

sig till endagskursen som ett test. 

– Ja, jag funderar på att utbilda mig till fl orist. Jag 

brinner för blommor och andra växter, men jag ville 

kolla hur det känns att jobba med sådant innan jag hoppar 

på en längre utbildning. 

Anki Samuelsson, som mutat in ett tredje hörn av bordet, 

brukar ofta hålla till i sitt hus på Kanarieöarna. 

– Där växer ju lite andra saker än i Sverige, men jag 

hoppas ändå att jag får några goda idéer av kursen som 

jag kan använda i vår trädgård på Kanarieöarna. 

Kursledare Nina vill att deltagarna ska utveckla sitt 

sinne för färg och form. Hon håller upp en trådrulle. 

– Det här är inte bara en trådrulle, förklarar hon bestämt. 

Den har också en viss form som kan passa 

i den mosskulptur man håller på med. 

Och tråden är inte bara en tråd, utan 

har också en speciell guldgul glans som 

kanske kan komplettera de färger som 

redan fi nns där? 

Hon poängterar vikten av att ha 

mycket material att jobba med. Inte bara 

mossa i överfl öd och kycklingnätet som 

man formar och klär med mossan. Det 

behövs utsmyckning också, och här fi nns 

askar med hjärtan i vackert rostig metall, 

små prinsesskronor, stjärnor i zink, dekorationsnålar 

och mycket annat. 

På ett bord intill syns resultatet 

av söndagens skapande: där 

ligger mosskulor i varierande 

storlek och där radar ett antal 

kuddar upp sig så inbjudande 

på rad att man skulle vilja lägga 

dem i soffan i fi nrummet. Men 

det går inte. De är helt i mossa 

och de trivs bäst utomhus. Inomhus 

skulle de torka. Får de däremot ligga i 

trädgården kan de bli mycket gamla. 

Nina lyfter upp ett stort mossklot: 

– Det här är två år gammalt och det 

växer fortfarande trots snö och slask. 

Visst är det fantastiskt! 

Anna har problem med sin fjäril. Den 

vill mer se ut som en rosett än en insekt. 

Hon plockar fram några rosa pärlor, fäster 

dem med ståltråd och petar in dem så att de 

markerar fjärilskroppen. Slutligen dekorerar hon 

vingarna i fantasirika mönster och vips träder en fjäril 

fram som nästan skulle kunna fl yga. 

Vill du 

veta mer? 

Gå in på: 

www.sv.se 

Text: Lennart Mörner Foto: Klara Berggren 


Fika med 

en schyst böna 

Kaffehalv, espresso, caffe latte… Kärt barn har många namn. 

Men som vi bryr oss om ”det svarta guldet” borde vi också bry 

oss om dess ursprung. SV håller genom ett samarbete med 

Föreningen Norden föreläsningar om rättvisemärkt kaffe. 

Ettan och trean är godast”, hävdar någon. 

”Nä, tvåan”, kontrar en annan. 

Det är kaffeprovning på gång 

hos Föreningen Norden i Ale. Ett tjugotal 

medlemmar läppjar och smackar, och 

tar uppgiften på visst allvar även 

om det mest är på skoj. 

Provningen har dock 

föregåtts av en föreläsning 

som trots den vitsiga titeln, 

”Fika med en schyst böna”, 

har ett mycket allvarsamt 

budskap. Genom ett samarbete 

med Föreningen Norden har SVs 

Inga-Britt Karlbom berättat om odlarnas 

villkor och varför det är så viktigt att handla rättvisemärkt 

till kaffepausen. 

– Det pris bönderna får för kaffet är lägre än kostnaderna 

för att odla. Det innebär att de lever i misär, eller 

atte 

på gränsen, och att familjefäderna oftast måste ta jobb 

rème 

macchiato 

på annat håll. Odlingen sköts av kvinnorna tillsammans 

med barnen, som alltså inte får gå i skolan, säger hon. 

Vi får också veta att kaffet är världens andra mest 

sålda råvara, efter olja. Svenskar, tillsammans med fi nländarna, 

är för övrigt de ivrigaste kaffepimplarna. Med 

andra ord gör det skillnad om vi bestämmer oss för att 

börja handla rättvisemärkt, som bland annat garanterar 

odlarna ett pris som ligger över världsmarknadens. Det 

betyder i sin tur att familjerna slipper splittras och att 

barnen kan gå i skolan. 

– Jag visste ingenting om detta, och blev förvånad 


Vill du 

veta mer? 

Gå in på: 

www.sv.se 

över bilderna som visade hur 

förfärligt odlarna har det, 

säger Sonja Kopp. 

– Samtidigt var 

det glädjande att vi 

faktiskt har möjlighet 

att se till att 

de får lite mer 

pengar. Vi 

har många 

kaffegäster 

hemma och nu 

kommer vi att bjuda 

på rättvisemärkt. 

Lennart Mattson, föreningens 

sekreterare, instämmer: 

– Det här var jättebra och viktig information. Ju mer 

man vet om bakgrunden desto större chans att man 

ändrar sitt inköpsbeteende. Varför jagar man egentligen 

de där kronorna i prisskillnad? Det var en nyhet för mig 

att det fi nns så många små kaffeodlare. Man föreställer 

sig ju gärna stora multinationella företag i sådana här 

sammanhang. 

Inga-Britt Karlbom förklarar varför det fallit sig naturligt 

för SV att belysa frågan om rättvisemärkt handel 

genom just kaffeodlarnas situation: kaffe är nämligen en 

vara som är starkt förknippad med studiecirklar. 

– Att ha en studiecirkel om kaffe är också en ingång 

till kunskaper om mänskliga rättigheter. 


Foto: Hillevi Nagel

Kakor 

Chokladlängtan 

150 g smör 

2 ägg 

3 dl socker 

1 ½ dl mjölk 

4 ½ dl vetemjöl 

2 ½ tsk bakpulver 

2 tsk vaniljsocker 

2 msk kakao 

Glasyr: 

60 g smör 

3 ½ dl fl orsocker 

4 msk kallt kaffe 

1 msk kakao 


Garnering: 

Kokos 

Så här gör du: 

Sätt ugnen på 175–200 

grader. Smält smöret. 

Vispa ägg och socker 

poröst. Blanda mjöl, kakao, 

vaniljsocker och bakpulver. 

Rör sedan ner mjölblandningen 

omväxlande 

med mjölken i äggsmeten. 

Lägg bakplåtspapper i en 

långpanna. Bred ut smeten 

i pannan, grädda den 

i cirka 15–20 min eller 

tills stickan känns torr. 

Stjälp upp kakan. 

Glasyr: 

Smält smöret, låt det 

svalna och blanda samman 

alla ingredienser till 

en smidig glasyr. Bred 

den över kakan och strö 

ut kokos medan glasyren 

ännu är varm. Stansa 

sedan ut cirklar med 

en rund kakform. 


Cirkeldrömmar 

200 g smör 

2 dl strösocker 


1/2 tsk hjorthornssalt 

5 dl vetemjöl 

Så här gör du: 

Sätt ugnen på 175 grader. 

Rör smör och socker 

poröst. Blanda ner vaniljsocker 

och hjorthornssalt 

i mjölet. Rör ner mjölblandningen 

i smeten. 

Dela degen i två delar och 

rulla dem till längder. Skär 

längderna i bitar och rulla 

ut bitarna till små bollar. 

Lägg dem på plåtar med 

bakplåtspapper. Grädda 

i cirka 20 minuter. Kakorna 

ska vara bleka och 

lite spruckna när 

de är klara.

SV är unik 

SVs verksamhet är en lokal kraft, våra cirka 300 kontor fi nns 

fördelade över hela landet, från Kiruna i norr till Trelleborg i söder. 

Det är unikt! Ingen annan arrangör av studiecirklar, kulturarrangemang 

och föreläsningar fi nns så närvarande mitt i vardagen som 

just SV. Oavsett storstad eller lands bygd så fi nns SV där – nära dig! 

Visste du att… 

…SVs ”fem i topp” i populära 

cirkelämnen är: 

Vävning 

Måleri 

Konsthantverk 

Instrumentalmusik 

– ensemble 

Friskvård 

…SV genomför, förutom alla 

studiecirklar, även många föreläsningar, 

kurser och andra evenemang. 

Under ett år erbjuder 

våra lokala avdel ningar över 

30 000 kulturarrangemang! 

…SVs verksamhet ökar och att vi 

genomför mer än 57 000 studiecirklar 

varje år! 

…SV har närmare 450 000 deltagare 

och 25 000 cirkelledare 

som gemensamt bidrar till SVs 

populära verksamhet. 

…SV är en ideell organisation 

som styrs av tusentals förtroendevalda 

i lokala styrelser. 

…SV bildades 1967 och har 

Centerpartiet, Folkpartiet och 

LRF som grundorganisationer. 

…SV samarbetar med ett 40-tal 

riksorganisa tioner kring deras 

studiearbete. 

…SV ger ut tidningen 

Impuls, som är en av 

Sveriges största kulturtidskrifter, 

med 

en upplaga på 28 200 

exemplar. 

…SV skräddarsyr 

utbildningar på uppdrag 

av vårt utbildningsbolag 

Humanus 

Utbildning AB. 

…SV äger två folkhögskolor, 

Alma folkhögskola i Stockholm 

och Kalix folkhögskola 

i Norrbotten. 

(statistik från 2007) 

www.sv.se 

SVs 

VÄRDEGRUND 

SV hävdar alla människors 

lika värde och rättigheter. 

Vår bildningssyn bygger på 

människans förmåga att själv 

forma sitt liv tillsammans med 

andra människor och med 

hänsyn till miljön. 

SVs 

VISION 

SVs vision är en värld som präglas 

av hållbar utveckling. Genom att 

öka alla människors infl ytande och 

delaktighet, stärker vi demokratin. 

SV är mångfaldens studieförbund som 

ger varje människa möjligheter att 

växa. SV är den mest pådrivande och 

engagerade lokala kraften för 

utveckling av föreningsliv, 

kultur och samhälle. 

www.sv.se 

76952

här - Studieförbundet vuxenskolan

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?