Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Trycktuber från Ignalina undersökta i Studsvik<br />
Strukturell integritet – vi<br />
6<br />
Av Ervin Liszka<br />
Artikelförfattaren är verksam inom SKI:s biståndsverksamhet,<br />
Swedish International<br />
Project, SIP, där han är projektledare<br />
med speciell inriktning på strukturell<br />
integritet och oförstörande provning<br />
Av Ulrika Leray<br />
Artikelförfattaren är verksam inom Studsvik<br />
Nuclear AB där hon är projektledare för<br />
material- och bränsleundersökningar<br />
Högaktiva reaktorkomponenter<br />
från Ignalinaverket har för första<br />
gången undersökts utanför Ryssland.<br />
Resultaten från korrosionsoch<br />
hållfasthetstesterna som<br />
skedde på Studsviks anläggning<br />
utanför Nyköping redovisades<br />
nyligen på en internationell konferens<br />
i Washington. En övergripande<br />
slutsats var att de undersökta<br />
delarna klart låg inom toleranserna<br />
trots att de utsatts för<br />
hög neutronstrålning i 15 år.<br />
Redan 1999 transporterades delar av ett<br />
bestrålat tryckrör från Ignalinas reaktor 1<br />
till Studsvik Nuclear. Det var första<br />
gången en materialundersökning av en<br />
liknande högaktiv komponent från en<br />
sov jet konstruerad RBMK-reaktor genomfördes<br />
utanför Rysslands gränser. Fram<br />
till 1998 skickades provbitar på Ignalinaverkets<br />
tryckrör till ryska forskningsinstitut<br />
som utförde samtliga materialundersökningar.<br />
Den litauiska tillsynsmyndighetens<br />
krav, som byggts upp utifrån krav som<br />
grundlades under Sovjettiden, är att regelbundna<br />
materialundersökningar av trycktubernas<br />
status skall göras. I början genomfördes<br />
de vart 3–4 år men nu när den<br />
planerade livslängden på 15–20 år börjar<br />
närma sig är kravet att trycktuberna skall<br />
undersökas vartannat år. Detta har också<br />
skett med hjälp av förstörande provning i<br />
högaktiv cell på bitar av tryckrör utdragna<br />
från reaktorn.<br />
Urvalet av rör grundar sig på resultat<br />
av oförstörande provning samt trycktubernas<br />
driftshistoria, dvs. producerad energi i<br />
den aktuella bränslekanalen.<br />
Internationell granskning<br />
Baserat på resultat från den internationella<br />
fördjupade säkerhetsgranskningen av Ignalina<br />
block 1 (SAR/RSR) [3],[4], inleddes<br />
år 1998 diskussioner om möjligheten<br />
att undersöka provbitar utanför Ryssland.<br />
På så sätt fi ck både den litauiska tillsynsmyndigheten<br />
och Ignalinaverket en ”se-<br />
cond opinion” som kunde jämföras med<br />
de ryska undersökningarna.<br />
Efter diskussioner med Studsvik Nuclear<br />
AB erbjöd sig SIP att bistå Ignalina<br />
med svenska resurser för denna typ av<br />
materialundersökningar.<br />
Svensk kompetens<br />
Sedan början av 1960-talet har Studsvik<br />
Nuclear utfört tester och analyser av kärnbränsle,<br />
kapslingsmaterial och andra aktiva<br />
komponenter från kärnkraftverk i reaktorerna<br />
R2 och R2-0 samt i Hot Cell<br />
Laboratorierna. Dessa anläggningar och<br />
den svenska kompetensen har utnyttjats<br />
av kärnkraftsindustrin runt om i världen.<br />
Ett ramavtal gällande Ignalina träffades<br />
1999 med överenskommelsen att genomföra<br />
en serie undersökningar av tryckrör<br />
inom perioden juli 1999 till december<br />
2002. En grund för avtalet var att fi nansieringen<br />
skulle delas mellan SIP och Ignalinaverket.<br />
Avtalet omfattar vidare frågor<br />
som transport av provbitar till och från<br />
Sverige, en grundlig tidsplanering etc.<br />
Oberoende granskning<br />
Efter den första materialundersökningen<br />
på delar av ett tryckrör från reaktor 1<br />
kom dock en förfrågan från den litauiska<br />
sidan om en granskning av Studsviks arbete<br />
innan de fortsatta planerade undersökningarna<br />
startade.<br />
En oberoende internationell grupp tillsattes<br />
våren 2000 med experter från IAEA,<br />
Kanada, Storbritannien och Ryssland för<br />
att granska Studsviks materialundersökning<br />
med avseende på använda metoder<br />
och resultat.<br />
Den internationella expertgruppen kom<br />
fram till att Studsviksarbetet uppfyllde<br />
kraven på genomförande av undersökning<br />
av liknande högaktiva reaktorkomponenter.<br />
Samtidigt konstaterades att tryckröret<br />
från reaktor 1 vid Ignalinaverket befi nner<br />
sig i gott skick efter 15 års drift.<br />
Det var förhållandevis låg korrosionshastighet<br />
och acceptabla ändringar i mekaniska<br />
värden som ledde till det positiva<br />
resultatet, dvs. trycktuberna fyllde kraven<br />
för fortsatt drift.<br />
Vid den stora internationella SMiRT-<br />
16-konferensen i Washington under au-<br />
Nucleus 3/<strong>2001</strong>