Torphagen, en del av Nationalstadsparken - Statens fastighetsverk
Torphagen, en del av Nationalstadsparken - Statens fastighetsverk
Torphagen, en del av Nationalstadsparken - Statens fastighetsverk
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Invid Roslagsväg<strong>en</strong>, strax efter Naturhistoriska<br />
riksmuseet och <strong>av</strong>fart<strong>en</strong> till<br />
Bergianska trädgård<strong>en</strong>, ligger ett grönområde<br />
som lite svepande kallas <strong>Torphag<strong>en</strong></strong>.<br />
Området sträcker sig ner mot<br />
Brunnsvik<strong>en</strong> i väster och gränsar mot<br />
bostadsområdet Ekhag<strong>en</strong> i öster. Ålkistekanal<strong>en</strong><br />
och Lilla Värtan är gräns<br />
mot norr och Bergiusväg<strong>en</strong> mot söder.<br />
Det är ett märkligt bortglömt område i<br />
Ekopark<strong>en</strong>. En <strong>del</strong> <strong>av</strong> området har sedan<br />
länge varit tillgängligt för allmänhet<strong>en</strong><br />
och det går <strong>en</strong> fin prom<strong>en</strong>adväg<br />
utmed Brunnsvik<strong>en</strong> och Värtan. Nu<br />
övergår <strong>en</strong> större <strong>del</strong> <strong>av</strong> mark<strong>en</strong> till sta-<br />
<strong>Torphag<strong>en</strong></strong><br />
<strong>en</strong> <strong>del</strong> <strong>av</strong> nationalstadspark<strong>en</strong><br />
Bara murrester och<br />
husgrunder återstår <strong>av</strong> d<strong>en</strong><br />
tidigare bebyggels<strong>en</strong> vid<br />
<strong>Torphag<strong>en</strong></strong>. I samband med<br />
att mark<strong>en</strong> nu övergår i<br />
statlig ägo kommer<br />
Fastighetsverket att börja<br />
återställa d<strong>en</strong> hagmark<br />
som fanns innan<br />
området <strong>en</strong> gång bebyggdes.<br />
3<br />
Ålkistekanal<strong>en</strong> i oktober 2003.<br />
t<strong>en</strong>, och Stat<strong>en</strong>s <strong>fastighetsverk</strong> upprättar<br />
<strong>en</strong> plan för det framtida underhållet<br />
i samråd med Djurgårdsförvaltning<strong>en</strong><br />
och stiftels<strong>en</strong> Bergianska trädgård<strong>en</strong>.<br />
Mark under Klara kloster<br />
och kronan<br />
Områdets äldsta historia är utredd <strong>av</strong><br />
Martin Olsson i Studier i Djurgårdsområdets<br />
invid Stockholm historia före år 1700.<br />
Norra Djurgård<strong>en</strong> var under 1300- och<br />
1400-tal<strong>en</strong> in<strong>del</strong>at i byarna Övre, Yttre,<br />
Östra och Nedre Liderne. G<strong>en</strong>om ett<br />
flertal komplicerade ägobyt<strong>en</strong> kom<br />
St<strong>en</strong> Sture d.ä. och efter honom fru
Birgitta Olufsdotter, att äga två markland<br />
i Övre Liderne, som var beläget<br />
på nuvarande Norra Djurgård<strong>en</strong>s<br />
nordligaste <strong>del</strong>. Birgitta Olufsdotter<br />
skänkte mark<strong>en</strong> till Svartbrödraklostret,<br />
och området kom då att kallas<br />
Svartbrödraliderne.<br />
I <strong>en</strong>lighet med ett reduktionsbeslut<br />
vid riksdag<strong>en</strong> i Västerås 1527 drogs<br />
Svartbrödraklostret in till kronan. D<strong>en</strong><br />
forna klostermark<strong>en</strong> lades under <strong>en</strong><br />
kungsgård, d<strong>en</strong> så kallade Nya ladugård<strong>en</strong>,<br />
som <strong>av</strong>vecklades omkring år 1620.<br />
Mark<strong>en</strong> donerades då, eller <strong>en</strong> kort tid<br />
därefter, till rikskanslern Axel Ox<strong>en</strong>stierna,<br />
m<strong>en</strong> drogs g<strong>en</strong>om reduktion<strong>en</strong><br />
åter in till kronan på 1680-talet och lades<br />
under Ulriksdal. När Karl xi:s stora<br />
jaktpark inhägnades vid samma tid<br />
och bildade Norra Djurgård<strong>en</strong>, gränsade<br />
d<strong>en</strong> i norr mot det aktuella området<br />
och längs Roslagsväg<strong>en</strong> i väster. Fram<br />
tills dess hade Norra Djurgård<strong>en</strong> hört<br />
till Solna sock<strong>en</strong> och tionde utgick till<br />
prästerskapet i Solna. Nu överfördes<br />
hela Norra Djurgård<strong>en</strong> till Stockholm,<br />
medan det lilla området mellan Djurgård<strong>en</strong><br />
och Ålkistan fortfarande hörde<br />
till Ulriksdal och Solna sock<strong>en</strong>.<br />
Bergshammar, Sved<strong>en</strong><br />
och Stocksund<br />
Under Ulriksdal fanns det ett flertal<br />
torp och några större gårdar, bland annat<br />
Bergshammars gård norr om Ålkistan.<br />
År 1707 lät Hedvig Eleonora ar-<br />
Detalj <strong>av</strong> karta från 1794. Slottsarkivet.<br />
r<strong>en</strong>dera ut Bergshammar till sitt hovråd<br />
Samuel Barck, som hade adlats<br />
1705. Barck byggde ut och förbättrade<br />
gård<strong>en</strong> och år 1711 förordnade änkedrottning<strong>en</strong><br />
att Barcks besittningsrätt<br />
skulle gå i arv som ett arr<strong>en</strong>defideikommiss<br />
utan tidsbegränsning.<br />
På <strong>en</strong> karta över Bergshammar från<br />
1709 är området söder om Ålkistan b<strong>en</strong>ämnt<br />
Bergshammar äng. Vid Ålkistan,<br />
som då var <strong>en</strong> farbar å, finns <strong>en</strong><br />
«qvarn» och söder om ån ser man ett<br />
litet hus b<strong>en</strong>ämnt «Mjölnarstugu».<br />
Förmodlig<strong>en</strong> fanns där <strong>en</strong> damm och<br />
<strong>en</strong> mindre vatt<strong>en</strong>kvarn. På 1794 års<br />
karta över Djurgård<strong>en</strong> ser man tre<br />
byggnader all<strong>del</strong>es söder om Ålkistan<br />
där d<strong>en</strong> tidigare mjölnarstugan låg.<br />
Under Bergshammars gård låg tre<br />
torp – Grindtorpet, Sved<strong>en</strong> och Stocksund<br />
– samt värdshus och kvarn vid<br />
Ålkistan. Grindtorpet återfinns på äldre<br />
kartor intill Roslagsväg<strong>en</strong> i d<strong>en</strong> södra<br />
<strong>del</strong><strong>en</strong> <strong>av</strong> området. Dess hagmarker<br />
låg väster om Roslagsväg<strong>en</strong>. Värdshuset<br />
låg norr om Ålkistan och mjölnarstugan<br />
söder om ån. Enligt <strong>en</strong> jordförteckning<br />
från 1790-talet hade arr<strong>en</strong>datorn<br />
till Åhltorp, bergsrådet Johan<br />
Olof Rudbeck, rätt att bruka äng<strong>en</strong><br />
och ta timmer och gärdsel i skog<strong>en</strong><br />
samt fiske i Saltsjön och Brunnsvik<strong>en</strong>.<br />
En bouppteckning från 1848 visar att<br />
d<strong>en</strong> dåvarande arr<strong>en</strong>datorn hovkamrer<br />
Anders Carlsson <strong>av</strong>lidit på eg<strong>en</strong>dom<strong>en</strong><br />
Åminne i Solna sock<strong>en</strong>, som knappast<br />
4<br />
kan vara någon annan eg<strong>en</strong>dom än det<br />
tidigare kvarntorpet som fått nytt<br />
namn. Han hade fem kor och inkomst<br />
<strong>av</strong> försäljning <strong>av</strong> grödor och uthyrning.<br />
Vid d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> fanns det i övrigt ing<strong>en</strong><br />
bebyggelse i området.<br />
En <strong>av</strong>mätning <strong>av</strong> terräng<strong>en</strong> söder<br />
om Ålkistan från 1827 visar att området<br />
<strong>del</strong>ats upp proportionerligt mellan gårdarna<br />
Bergshammar, Sved<strong>en</strong> och<br />
Stocksund, och det anges särskilt att<br />
det är hagmark. Bergshammars hage<br />
omfattade all mark väster om väg<strong>en</strong><br />
ner mot Brunnsvik<strong>en</strong> och <strong>en</strong> <strong>del</strong> <strong>av</strong><br />
mark<strong>en</strong> öster om Roslagsväg<strong>en</strong>. Området<br />
gränsade i öster till Sved<strong>en</strong>s hage,<br />
eller Sved<strong>en</strong> i och ii, som var d<strong>en</strong> formella<br />
fastighetsbeteckning<strong>en</strong>. Öster<br />
om d<strong>en</strong>na låg Stocksunds hage, som på<br />
1930-talet blev bostadsområdet Ekhag<strong>en</strong>,<br />
och alltså ligger utanför det nu aktuella<br />
området. På samma karta, tvärs<br />
över Sved<strong>en</strong>s och Stocksunds marker,<br />
har lantmätar<strong>en</strong> skrivit <strong>Torphag<strong>en</strong></strong>,<br />
som sannolikt var ett vedertaget äldre<br />
namn på området.<br />
Först 1868 införlivades området med<br />
Stockholms stad, och tre år s<strong>en</strong>are bestämde<br />
Kungl. Maj:t att Ålkistekanal<strong>en</strong><br />
också skulle utgöra gräns<strong>en</strong> mot norr<br />
för Kungl. Djurgård<strong>en</strong>.<br />
Områdets exploatering<br />
På 1860-talet börjar Sved<strong>en</strong>s hage exploateras<br />
för bebyggelse. På okänt vis<br />
hade <strong>en</strong> grosshandlare Theodor Meijer<br />
fått rätt att odla och bebygga <strong>Torphag<strong>en</strong></strong>.<br />
Han överlät 1862 d<strong>en</strong>na rätt till <strong>en</strong><br />
man som hette Alfred Brink, m<strong>en</strong> eftersom<br />
Meijer bevislig<strong>en</strong> finns kvar<br />
som arr<strong>en</strong>dator 1866 måste han ha behållit<br />
<strong>en</strong> <strong>del</strong> <strong>av</strong> mark<strong>en</strong> för eg<strong>en</strong> <strong>del</strong>.<br />
Inom fyra år stod det två byggnader på<br />
Sved<strong>en</strong>s hagmark, Östra respektive<br />
Västra <strong>Torphag<strong>en</strong></strong>. Vid samma tid beslutar<br />
också Nils Barck att upplåta<br />
tomtarr<strong>en</strong>d<strong>en</strong> för bebyggelse på Bergshammars<br />
hagmark. År 1866 stod det ett<br />
hus öster om Roslagsväg<strong>en</strong>, från början<br />
kallat Södra Anneberg m<strong>en</strong> snart ändrat<br />
till Montebello, som blev det gem<strong>en</strong>samma<br />
namnet för flera byggnader<br />
på samma tomt. På andra sidan väg<strong>en</strong><br />
byggdes Sofielund. Inom ett par år<br />
hade det tillkommit ytterligare ett hus<br />
i <strong>Torphag<strong>en</strong></strong>, ett nybygge vid Montebello<br />
och dessutom Norra Anneberg,<br />
beläget mellan Montebello och Åminne.<br />
Bebyggels<strong>en</strong> vid Åminne har då
Roslagsväg<strong>en</strong> vid Ålkistan. På d<strong>en</strong> bortre norra sidan ses värdshuset Ålkistan och på d<strong>en</strong> södra «mölnarstugan».<br />
Teckning <strong>av</strong> A. F. Cederholm 1816. Uppsala Universitetsbibliotek.<br />
tätnat, m<strong>en</strong> det är oklart om äldre<br />
byggnader rivits för nybyggnad eller<br />
byggts om. Villa Fridhem vid Brunnsvik<strong>en</strong><br />
tillkom under 1870- eller 80-talet,<br />
och området skulle komma att förtätas<br />
än mer under 1890-talet och början<br />
<strong>av</strong> 1900-talet. En detaljerad karta<br />
från 1908 visar området fullt utbyggt, så<br />
när som på <strong>en</strong> villa vid Montebello<br />
som byggdes 1912 och <strong>en</strong> <strong>del</strong> växthus<br />
och andra ekonomibyggnader. Till fastigheterna<br />
hörde uthus, lusthus, bryggor<br />
och slingrande prom<strong>en</strong>adgångar.<br />
Frågan om området bebyggdes för<br />
sommarvistelse eller perman<strong>en</strong>t bo<strong>en</strong>de<br />
är inte all<strong>del</strong>es <strong>en</strong>kel att få klarhet i.<br />
Tid<strong>en</strong> för exploatering<strong>en</strong>, läget vid<br />
vattnet, trädgårdarna och typ<strong>en</strong> <strong>av</strong> hus<br />
med stora öppna verandor talar för att<br />
hus<strong>en</strong> i första hand byggdes som sommarnöj<strong>en</strong>.<br />
Detta bekräftas också <strong>av</strong> ett<br />
reportage från friherrinnan Märta Lilj<strong>en</strong>crantz<br />
hem i <strong>Torphag<strong>en</strong></strong> i tidskrift<strong>en</strong><br />
Sv<strong>en</strong>ska Hem i ord och bilder höst<strong>en</strong><br />
1953. Journalist<strong>en</strong> gick g<strong>en</strong>om två mag-<br />
nifika järngrindar och kom in i <strong>en</strong> park<br />
med stora ekar. Hon passerade d<strong>en</strong> <strong>en</strong>a<br />
<strong>av</strong> de till det yttre id<strong>en</strong>tiska villorna<br />
och stod sedan framför friherrinnan<br />
Lilj<strong>en</strong>crantz villa. Blommorna tävlade<br />
i färgprakt med träd<strong>en</strong>s lövskrud. En<br />
stor veranda vette mot sjön. Dörr<strong>en</strong><br />
öppnades <strong>av</strong> <strong>en</strong> trotjänarinna ‘<strong>av</strong> d<strong>en</strong><br />
gamla sort<strong>en</strong>’, och husets fru visade<br />
journalist<strong>en</strong> runt i salongerna. Friherrinnan,<br />
som tidigare varit gift med arkitekt<strong>en</strong><br />
H<strong>en</strong>ning Möller, berättade att<br />
när de köpte huset 1934 var det <strong>en</strong><br />
sommarvilla som de lät bygga om och<br />
inreda med alla bekvämligheter.<br />
Områdets byggnader varierade i<br />
storlek och till de stora villorna hörde<br />
ofta små trädgårdsmästarbostäder. Bouppteckningar<br />
och andra dokum<strong>en</strong>t<br />
visar att några hus var perman<strong>en</strong>t bebodda<br />
redan på 1890-talet. På 1940-talet<br />
var alla byggnader bebodda året<br />
runt och hade indrag<strong>en</strong> elektricitet,<br />
m<strong>en</strong> några <strong>av</strong> de mindre hus<strong>en</strong> fick<br />
aldrig vatt<strong>en</strong> och <strong>av</strong>lopp.<br />
5<br />
Öster om Roslagsväg<strong>en</strong> står ett cirka<br />
fem meter högt torn murat i hugg<strong>en</strong><br />
sandst<strong>en</strong> och med ankarslutar och <strong>en</strong><br />
<strong>av</strong>slutande tegelmurad tandst<strong>en</strong>slist.<br />
Tornet är märkligt frånvarande i dokum<strong>en</strong>t<strong>en</strong>.<br />
Det ger associationer till det<br />
götiska tornet vid Drottningholm, och<br />
det har säkert funnits <strong>en</strong> sådan estetisk<br />
<strong>av</strong>sikt samtidigt som det har haft funktion<br />
som vatt<strong>en</strong>torn. Några inmurade<br />
stag visar att det har gått <strong>en</strong> trappa på<br />
utsidan, så det har upp<strong>en</strong>barlig<strong>en</strong> också<br />
varit ett utsiktstorn.<br />
Snickarglädje i lantlig idyll<br />
Ann Katrin Pihl Atmers bok Sommarnöjet<br />
i skärgård<strong>en</strong> (1987) redogör för<br />
1800-talets och det tidiga 1900-talets<br />
sommarbo<strong>en</strong>de. Det var under 1700talet<br />
som man fick ett nytt och lustfyllt<br />
förhållande till d<strong>en</strong> vilda natur<strong>en</strong> och<br />
aristokratin skaffade sina första sommarnöj<strong>en</strong>.<br />
Många sommarvillor byggdes<br />
på mark som Gust<strong>av</strong> iii upplät på<br />
Djurgård<strong>en</strong>. Me<strong>del</strong>klass<strong>en</strong> nöjde sig än
En handritad karta från tidigt 1900-tal visar<br />
trädgårdar med prom<strong>en</strong>adslingor och ellipsformade<br />
rabatter. Riksarkivet.<br />
så länge med utflykter eller så hyrde<br />
man ett par rum i något lantligt beläget<br />
hus. Från mitt<strong>en</strong> <strong>av</strong> 1800-talet blir det<br />
allt vanligare att man lämnar stad<strong>en</strong><br />
över sommar<strong>en</strong> för att bo i ett eget eller<br />
hyrt sommarhus. Det rådde <strong>en</strong> febril<br />
byggverksamhet i Stockholms omgivningar<br />
från mitt<strong>en</strong> <strong>av</strong> 1860-talet, huvudsaklig<strong>en</strong><br />
i skärgård<strong>en</strong> och runt<br />
Mälar<strong>en</strong> m<strong>en</strong> också på andra håll,<br />
bland annat kring Brunnsvik<strong>en</strong>. Man<br />
byggde på köpt eller arr<strong>en</strong>derad mark,<br />
och ofta inreddes <strong>en</strong> <strong>del</strong> <strong>av</strong> huset för<br />
minst två hushåll. Det var vanligt att<br />
d<strong>en</strong> som hyrde vistades ett år eller två<br />
på ett ställe och sedan sökte sig till nya<br />
platser.<br />
Under 1850- och 60-tal<strong>en</strong> utvecklades<br />
d<strong>en</strong> norrländska träindustrin och<br />
de mekaniska snickerifabrikerna. Ett<br />
växande antal fabriker annonserade<br />
om ritningar för trähus och förmånliga<br />
kostnadskalkyler. Man levererade inte<br />
bara sågat och hyvlat virke, utan äv<strong>en</strong><br />
paneler, fönsterkarmar och foder, dörrar,<br />
trappor och dekorativa utsmyckningar<br />
i många olika utförand<strong>en</strong>. Ekmans<br />
Mekaniska Snickerifabrik levererade<br />
också monteringsfärdiga hus.<br />
Storlek<strong>en</strong> varierade från stugor på ett<br />
par rum och kök till mycket stora och<br />
repres<strong>en</strong>tativa villor. Stildrag som<br />
branta takfall, breda taksprång och<br />
öppna verandor, snickarglädje, takryttare,<br />
burspråk och färgat glas i trapphus<br />
Några husgrunder, murar och <strong>en</strong>staka kulturväxter<br />
återstår i dag <strong>av</strong> d<strong>en</strong> forna villabebyggels<strong>en</strong> invid<br />
prom<strong>en</strong>adväg<strong>en</strong> längs Brunnsvik<strong>en</strong> och Värtan.<br />
och dörrar upprepades g<strong>en</strong>erellt.<br />
De två första och id<strong>en</strong>tiskt lika hus<strong>en</strong><br />
i <strong>Torphag<strong>en</strong></strong> byggdes sannolikt efter<br />
någon typritning. De var rejält tilltagna<br />
med vardera nio rum och kök, <strong>en</strong><br />
rektangulär plan, frontespis, veranda<br />
och <strong>en</strong> köksingång på g<strong>av</strong>eln. De<br />
värmdes upp med kakelugnar. Hus<strong>en</strong><br />
hade liggande träpanel, fönsterluckor<br />
och dekorativa snickeridetaljer. Anneberg<br />
var också ett stort hus i två plan<br />
med öpp<strong>en</strong> veranda, äv<strong>en</strong> d<strong>en</strong> i två<br />
plan och med dekorsågade balustrar<br />
och profiler. Montebellos största byggnad<br />
repres<strong>en</strong>terade <strong>en</strong> annan vanligt<br />
förekommande typ <strong>av</strong> hus, d<strong>en</strong> så kallade<br />
cottagestil<strong>en</strong> som utvecklades under<br />
1860-talet, med <strong>en</strong> låg mittkropp<br />
mellan två högre tvärställda flyglar. De<br />
bevarade villorna Fridhem och Sofielund<br />
är exempel på <strong>en</strong> annan vanligt<br />
förekommande variant <strong>av</strong> cottagevillan,<br />
med vinkelställd plan. Husets väggar<br />
bryts upp <strong>av</strong> burspråk, öppna balkonger<br />
och verandor. Det mindre huset<br />
vid Sofielund återgår på d<strong>en</strong><br />
traditionella parstugan som försetts<br />
med frontespis och veranda, och med<br />
<strong>en</strong> inredd vindsvåning.<br />
I många kataloger är hus<strong>en</strong> placerade<br />
i <strong>en</strong> orörd natur med berg eller sjö i<br />
bakgrund<strong>en</strong>. Närhet<strong>en</strong> till vatt<strong>en</strong> var<br />
viktig och det fanns alltid minst <strong>en</strong> veranda<br />
som vände sig mot vattnet, så<br />
också i det undersökta området. Ur-<br />
6<br />
sprunget till 1800-talets trädgård är det<br />
s<strong>en</strong>a 1700-talets <strong>en</strong>gelska park. D<strong>en</strong> utvecklades<br />
under 1800-talet efter tyska<br />
influ<strong>en</strong>ser till <strong>en</strong> mer konc<strong>en</strong>trerad<br />
trädgård med slingrande gångar och ellipsformade<br />
planteringar eller gräsmattor.<br />
Det blir fler rabatter och de är<br />
brokiga, rika på kontraster och gärna<br />
kantade <strong>av</strong> järnsmide eller stora snäckor.<br />
Äldre planer över området visar<br />
ambitiöst anlagda och tidstypiska trädgårdar.<br />
Ångtrafik på vatt<strong>en</strong><br />
och land<br />
Ån vid Ålkistan hade i århundrad<strong>en</strong><br />
varit passage mellan Lilla Värtan och<br />
Brunnsvik<strong>en</strong> m<strong>en</strong> blev g<strong>en</strong>om landhöjning<strong>en</strong><br />
så grund att d<strong>en</strong> vid 1800-talets<br />
mitt inte längre var farbar. År 1863<br />
sprängde man på Karl xv:s initiativ <strong>en</strong><br />
kanal, vilket fick till följd att vatt<strong>en</strong>nivån<br />
i Brunnsvik<strong>en</strong> sänktes 1,25 meter.<br />
Kanal<strong>en</strong> gjorde det dock möjligt att<br />
trafikera Brunnsvik<strong>en</strong> med ångslup.<br />
Det var under 1860-talet som ångbåtstrafik<strong>en</strong><br />
fick sitt uppsving i Stockholms<br />
inre skärgård. Exploatering<strong>en</strong> <strong>av</strong> skärgård<strong>en</strong><br />
för sommarbebyggelse från<br />
1800-talets mitt var lika <strong>av</strong>hängig <strong>av</strong><br />
ångbåtstrafik<strong>en</strong> som ångbåtsbolag<strong>en</strong><br />
var bero<strong>en</strong>de <strong>av</strong> sommargästerna. Äv<strong>en</strong><br />
runt Brunnsvik<strong>en</strong>s stränder, inte minst<br />
vid Ulriksdal, byggdes allt fler villor på<br />
köpt eller arr<strong>en</strong>derad mark. Enligt <strong>en</strong>
På <strong>Torphag<strong>en</strong></strong>s högsta punkt står ett tidigare utsikts- och vatt<strong>en</strong>torn som ett dekorativt och romantiskt inslag.<br />
7
ångbåtskarta med turlista från 1886<br />
kunde man då åka med ångslup<strong>en</strong><br />
Brunnsvik<strong>en</strong> från Stallmästargård<strong>en</strong>s<br />
värdshus till 24 olika bryggor, bland<br />
annat Haga slott, Fridhem, Ålkistan<br />
och Ulriksdal. Båt<strong>en</strong> <strong>av</strong>gick vardagar<br />
klockan 8 och 10 förmiddag, och kl. 2,<br />
4, 6, 8 och 10 eftermiddag. Båtturerna<br />
var samordnade med <strong>en</strong> omnibuss som<br />
<strong>av</strong>gick från Wallingatan <strong>en</strong> kvarts timme<br />
före ångslup<strong>en</strong>s <strong>av</strong>gångstid. Båtresan<br />
till Ålkistan tog 20 minuter. Ångslupstrafik<strong>en</strong><br />
gjorde det möjligt för familjeförsörjar<strong>en</strong><br />
att åka fram och<br />
tillbaka under dag<strong>en</strong> till arbetet i stad<strong>en</strong>.<br />
Ann Katrin Pihl Atmer har i sin<br />
bok visat hur 1800-talets sommarnöj<strong>en</strong><br />
ofta placerades med tanke på båtförbin<strong>del</strong>ser<br />
med stad<strong>en</strong>. Livet på sommarnöjet<br />
styrdes <strong>av</strong> vissa fasta rutiner,<br />
bland annat husfaderns ankomst och<br />
<strong>av</strong>färd med båt<strong>en</strong>.<br />
År 1885 invigdes d<strong>en</strong> smalspåriga<br />
järnväg<strong>en</strong> mellan Stockholm och Rimbo.<br />
D<strong>en</strong> tillkom på initiativ <strong>av</strong> ett privat<br />
bolag, Stockholm-Rimbo Järnvägs<br />
ab, som bildades <strong>av</strong> godsägare och företagare<br />
som ville förbinda Roslag<strong>en</strong><br />
med Stockholm. Bolaget kom sedan<br />
också att trafikera järnväg<strong>en</strong> för Djursholmsbornas<br />
räkning. D<strong>en</strong> nya statio-<br />
Familj<strong>en</strong> Johansson utanför sitt sommarnöje vid Ålkistan,<br />
trolig<strong>en</strong> det hus som kallades Lilla Fridhem, runt sekelskiftet<br />
1900. Stockholms stadsmuseum.<br />
n<strong>en</strong> vid Bergianska trädgård<strong>en</strong> låg bra<br />
till för <strong>Torphag<strong>en</strong></strong>s nybyggare, m<strong>en</strong> det<br />
kostade! Man fick betala 30 öre för <strong>en</strong><br />
resa mellan Bergianska och stad<strong>en</strong>, att<br />
jämföra med 10 öre för <strong>en</strong> spårvagnsresa<br />
i innerstad<strong>en</strong>. S<strong>en</strong>are drogs spåret<br />
vidare till Engelbrektsplan och biljettpriset<br />
normaliserades, vilket var praktiskt<br />
för barn<strong>en</strong> i <strong>Torphag<strong>en</strong></strong> som kunde<br />
ta tåget till Engelbrektsskolan. I<br />
början <strong>av</strong> 1920-talet etablerades ett antal<br />
privata busslinjer, bland annat från<br />
Jarlaplan till Riksmuseet, Ålkistan och<br />
Danderyd. Vid <strong>Torphag<strong>en</strong></strong> låg hållplats<strong>en</strong><br />
Norra stadsgräns<strong>en</strong>, som nåddes<br />
via trappor.<br />
Skrinlagda stadsplaner<br />
År 1908 beslöt Kungl. Maj:t att <strong>Torphag<strong>en</strong></strong>,<br />
det vill säga Sved<strong>en</strong>s kronomark,<br />
skulle arr<strong>en</strong>derades ut efter löpande<br />
kontrakt på högst fem år i taget.<br />
Beslutet motiverades <strong>av</strong> det c<strong>en</strong>trala läget<br />
och <strong>en</strong> möjlig framtida exploatering.<br />
Av samma skäl nådde Kungl.<br />
Maj:t och greve Barck 1917 <strong>en</strong> uppgörelse<br />
som innebar att kronan förvärvade<br />
besittningsrätt<strong>en</strong> till Bergshamra<br />
mot <strong>en</strong> viss ersättning, och att fastigheterna<br />
Fridhem och Sofielund uppläts<br />
på femtio år till familj<strong>en</strong> Barck. Jord-<br />
8<br />
bruksdepartem<strong>en</strong>tet uppförde några <strong>av</strong><br />
sina forskningsinstitutioner norr om<br />
Ålkistan, och på 1950-talet byggdes bostadsområdet<br />
Bergshamra. Söder om<br />
Ålkistan hade ägar<strong>en</strong> till gård<strong>en</strong> Ekhag<strong>en</strong>,<br />
tidigare Stocksunds hage, <strong>av</strong>yttrat<br />
mark för bostadsområdet Ekhag<strong>en</strong><br />
som uppfördes 1934–39 efter arkitekt<strong>en</strong><br />
Björn Hedvalls ritningar. Området fick<br />
sin prägel <strong>av</strong> d<strong>en</strong> nya funktionalistiska<br />
stil<strong>en</strong>. Det fanns intress<strong>en</strong> som talade<br />
för <strong>en</strong> exploatering äv<strong>en</strong> <strong>av</strong> det angränsande<br />
området, m<strong>en</strong> eftersom Domänverket<br />
sålt fastigheterna som tomträtter<br />
var <strong>Torphag<strong>en</strong></strong> fredat ännu några år.<br />
Bostadsbrist<strong>en</strong> på 1960-talet väckte frågan<br />
på nytt och arkitekt<strong>en</strong> Åke Ahlström,<br />
Kell Åström Arkitektkontor ab,<br />
fick i uppdrag att göra ett förslag till<br />
stadsplan för <strong>Torphag<strong>en</strong></strong>. Byggnadsplanerna<br />
skrinlades m<strong>en</strong> några villor hade<br />
redan rivits. Övriga byggnader på d<strong>en</strong><br />
östra sidan <strong>av</strong> väg<strong>en</strong> revs på 1970-talet.<br />
Några år efter att familj<strong>en</strong> Barcks besittningsrätt<br />
upphört sålde Domänverket<br />
mark och villor väster om väg<strong>en</strong> till<br />
direktör Arnfinn Röste och man började<br />
planera för ett nytt huvudkontor öster<br />
om Roslagsväg<strong>en</strong>. För detta krävdes<br />
dock <strong>en</strong> ny stadsplan.<br />
Höst<strong>en</strong> 1989 pres<strong>en</strong>terade Kungl.<br />
Ur C. E. Löfv<strong>en</strong>skiölds manuskript Lantmannabyggnader<br />
1865–70, med påskrift Lanthus för ståndspersoner.<br />
Stadsbiblioteket, Mariestad.
Sofielund – <strong>en</strong> <strong>av</strong> de kvarstå<strong>en</strong>de privata villorna.<br />
Byggnadsstyrels<strong>en</strong> <strong>en</strong> fördjupad översiktplan<br />
för Norra Djurgård<strong>en</strong>s institutionsområde,<br />
vilket väckte kraftig opinion.<br />
Ornitolog<strong>en</strong> H<strong>en</strong>rik Wald<strong>en</strong>ström<br />
utarbetade <strong>en</strong> plan för att skydda<br />
de kungliga parkerna, som resulterade<br />
i <strong>en</strong> rapport, Ekopark<strong>en</strong> – sammanhängande<br />
natur- och kulturpark i storstad. D<strong>en</strong><br />
överlämnades som riksdagsmotion i januari<br />
1991 och därmed lyftes frågan<br />
upp på <strong>en</strong> politisk nivå, och i juni 1994<br />
fattade regering<strong>en</strong> beslut om Nationalstadspark<strong>en</strong>.<br />
Domänverkets kontorsplaner<br />
var inte längre aktuella, m<strong>en</strong><br />
1992 hade Stockholms kulturförvaltning<br />
godkänt <strong>en</strong> modifierad bostadsbebyggelse<br />
i <strong>Torphag<strong>en</strong></strong>. Två år s<strong>en</strong>are<br />
beslöt Solna och Stockholms fullmäktige<br />
gem<strong>en</strong>samt att d<strong>en</strong> planerade bebyggels<strong>en</strong><br />
skulle lyftas bort i <strong>en</strong> reviderad<br />
stadsplan. Vid d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> hade <strong>Torphag<strong>en</strong></strong><br />
blivit ett vedertaget namn för<br />
hela området mellan Ålkistekanal<strong>en</strong><br />
och Bergiusväg<strong>en</strong>.<br />
Planer och underhåll<br />
Det <strong>en</strong>da som återstår <strong>av</strong> bebyggels<strong>en</strong><br />
öster om Roslagsväg<strong>en</strong> är några husgrunder<br />
och murar, vatt<strong>en</strong>tornet och<br />
<strong>en</strong>staka kulturväxter från de forna<br />
trädgårdarna. Många <strong>av</strong> ekarna är i dåligt<br />
skick, och flera har fallit. Natur<strong>en</strong><br />
har återtagit terräng<strong>en</strong> och slyn växer<br />
frodigt på vissa ställ<strong>en</strong>. Här kommer<br />
nu Fastighetsverket att öppna landskapet<br />
och återställa d<strong>en</strong> hagmark som<br />
fanns innan området bebyggdes. Man<br />
planerar därför att ha betesdjur på samma<br />
vis som i vissa närliggande områd<strong>en</strong><br />
i Frescati. Stat<strong>en</strong>s <strong>fastighetsverk</strong><br />
och Djurgårdsförvaltning<strong>en</strong> har ett <strong>av</strong>tal<br />
med <strong>en</strong> djurhållare som ser till att<br />
det blir ett lagom betestryck. Ras<strong>en</strong><br />
Highland cattle lämpar sig väl i stads-<br />
9<br />
nära naturbete på grund <strong>av</strong> sin stresstålighet<br />
och sitt goda psyke, m<strong>en</strong> kossorna<br />
har god aptit och får inte gå för<br />
länge på samma mark. Under höst<strong>en</strong><br />
har Djurgårdsförvaltning<strong>en</strong> tagit fram<br />
<strong>en</strong> skötselplan för hela Nationalstadspark<strong>en</strong><br />
där <strong>Torphag<strong>en</strong></strong> ingår. I området<br />
sker <strong>en</strong> spontan föryngring <strong>av</strong> ek och<br />
bok. De uppväxande träd<strong>en</strong> måste<br />
skyddas på något vis. Almarna mår inte<br />
bra på grund <strong>av</strong> almsjukan och alla sjuka<br />
träd bör tas ner. För d<strong>en</strong> västra sidan<br />
pågår diskussioner med Bergianska<br />
trädgård<strong>en</strong> om <strong>en</strong> ev<strong>en</strong>tuell utvidgning<br />
med trädplantering, Norra Arboretet,<br />
som naturligt kan ansluta till Nationalstadspark<strong>en</strong><br />
och komma allmänhet<strong>en</strong><br />
till godo. ■<br />
Catrine Arvidsson;<br />
Konst- och kulturhistoriker
Change language