IT-tekniker

YRKE I LIV
Datahjälpen är ingen datanörd
26 000 ärenden registrerades hos IT helpdesk förra året.
Han fick jobbet för sitt hjälpsamma
sätt, snarare än för sina
datakunskaper.
– Det är klart att jag kan datorer,
men det viktigaste är inte att
kunna skruva isär en dator utan
att kunna lösa problem tillsammans
med dem som hör av sig.
Det säger Bosse Thörnqvist som
jobbar på IT-enhetens helpdesk.
Numer lagas nästan inga datorer. Går något
sönder så byts det ut. Det gör att kraven på
djupa kunskaper om datorernas uppbyggnad
har minskat. Istället är det viktigt att kunna
mycket om de olika programmen och att kun-
12 INTRYCK 3 • 2006
na förmedla den kunskapen till landstingets
anställda.
– Jag tycker det är roligt att ge service. Vi
kraftsamlar runt klockan åtta på morgonen. Då
är det flest som ringer. Allra flest är det klockan
åtta på måndagar.
Bosse Thörnqvist som arbetat i helpdesken
sedan 2001 hävdar att han inte får så många
dumma frågor.
– Nej, jag förstår att det är svårt att hantera
allt som finns i en dator, så jag tycker inte att
det är konstigt att folk frågar.
Att allt fler av landstingets anställda har
hem-pc har delvis förändrat arbetet på helpdesken.
– Det har lett till en större datamognad
och mer avancerade frågor. Fortfarande är frågor
om inloggning vanligast, men allt fler frågar
om trådlöst Internet och möjligheterna att surfa
och läsa e-post på tåg och hotellrum. Då gäller
det att hänga med i utvecklingen så vi kan
svara.
Hjälp på webben
Idag sker mycket av kontakten med IT-helpdesk
via telefon och alla får då ett ärendenummer.
I framtiden ska alltmer av kontakten ske
via webben. De som få problem med datorn
ska kunna gå in och skapa sig ett eget ärende
där en noggrann beskrivning av problemet gör
att IT-helpdesk kan hjälpa till.
Om ni har tråkigt på jobbet en dag, går ni
då in i de anställdas datorer och tittar vad de
har för sig?
– Nej, vi har inget intresse av det och inga
rättigheter heller. Om vi ska gå in och ta över
en persons dator måste det alltid ske i samförstånd
med den personen.

TEMA: IT I VÅRDEN
Namn: Bosse Thörnqvist.
Ålder: 32 år.
Bor: I Karlstad.
Familj: Är sambo.
Fritid: Spelar gitarr i Stick 56 som
repat i snart 10 år, men ännu inte
försökt få någon spelning. Sportar
inte.
Senaste biofilm: Mission impossible 2.
Läser: Gärna deckare av Henning
Mankell.
Tre favoritsidor på Internet:
Aftonbladet.se, Ginza.se och
Farjestadsbk.se
Hur prioriterar ni bland de som ringer?
– Det finns ingen solklar prioriteringsordning,
men jag låter alltid de som har patientkontakt
och fått problem med datorn gå före.
Hanteringen av provsvar i ett program är viktigare
är en powerpointpresentation.
Hjälper smicker om man vill ha snabb
hjälp?
– Ja, det kan vara bra, men de som gapar
och skriker hjälper vi också snabbt så att vi kan
återgå till att hjälpa de trevliga.
TEXT & FOTO: PETTER NILJUNG
HALLÅ DÄR!
Hur är läget i familjeläkarverksamheten,
Hans-Olof Cederlöf?
Finns det en plan för de olistade patienterna?
– Idag har över hälften av den värmländska befolkningen
valt en egen familjeläkare. I sex kommuner
är det över 70 procent som gjort ett val. Vi
har också en grupp som antingen valt att inte ha
en familjeläkare eller inte har kunnat välja. En av
anledningarna till detta är att de valbara läkare
som finns idag, nu börjar bli fulltecknade. Våra utbildningsläkare,
vikarier, internleasingläkare och
läkare från bemanningsföretag är en resurs för
personer utan vald familjeläkare. Vårdcentralerna
kan i de flesta fall själva ta hand om oförtecknade
patienter, men ibland samverkar man kring detta.
En sådan samverkan kan exempelvis leda till att vi
utökar den mottagning Gripen idag har för ”sina”
oförtecknade.
Vilken respons har ni fått från vårdpersonalen
– I början var det många som tyckte att det var jättejobbigt med det nya
systemet och responsen som vi fick var ofta tveksam eller negativ. Mer makt
har givits till patienterna på bekostnad av sjukvårdssystemet och även det kan
kännas ovant. Nu märker vi att det börjar vända och medarbetarna är ofta
mer positiva. Det är dock en stor förändring som skett och det tar ett tag
innan allt fungerar. Idag finns en frustration hos medarbetarna på grund av
att man tycker sig sakna instruktioner om var oförtecknade ska tas om hand.
På detta område ska vi bli tydligare.
Vad anser du är mest positivt med familjeläkarverksamheten?
– Jag tror på idén att man som patient själv ska ha rätt att välja sin läkare.
Det finns dessutom som ett krav i hälso- och sjukvårdslagen. Verksamheten
bidrar till en djupare, mer personlig relation mellan patienten och vårdgivaren,
vilket är bra för vårdresultatet. För medarbetarna är det en stor fördel med
ett begränsat uppdrag och att veta vilka patienter som man ska ha hand om.
Modellen ger också förutsättningar för att ytterligare utveckla teamarbetet.
Dessutom är det bra att lämna systemet med anslagsfinansiering och istället
få tydligare samband mellan prestation och ekonomi för våra enheter.
Hur ser framtiden ut?
– Uppstarten var som sagt väldigt intensiv och den innebar ett jättejobb för
medarbetarna med nya administrativa rutiner. Nu går vi in i ett lugnare skede
och kan successivt bygga ut familjeläkarsystemet. För kommuner med 70 procent
listade, är arbetet med att förteckna patienter nästan färdigt. I andra
kommuner som Kristinehamn, Säffle, Hagfors och Munkfors, där förteckningsnivån
är låg, har vi fortfarande det mesta jobbet kvar. Vi behöver fler
familjeläkare, gärna i alternativ driftsform.
TEXT: CARIN LUNDIN FOTO: LOUISE SILO
Hans-Olof Cederlöf
Ingår i länsverksamheten
allmänmedicins
stab.
INTRYCK 3 • 2006
13