Demens i utredningsfasen - arbetsterapiprogram 2011-06-10

Vårdprogram 1 (9) 

Demens i utredningsfasen - arbetsterapiprogram 

Gäller för: 

Arbetsterapeuter inom 

demensutredning 

Utgåva: 

1 

Godkänd av: 

Jan Hultbäck 

Tf chef för Division 

HHR 

Giltighetstid: 

2011-02-01 – 2013-02-01 

Utarbetad av: 

Kerstin Kåwe 

Eva Sillén Samuelsson 

Demens i utredningsfasen - 

arbetsterapiprogram 

Revisionsansvarig: 

Maria Klässbo 

Forskningsledare 

Centrum för klinisk 

forskning 

Eventuellt diarienummer:

Inledning 

Arbetet med utredning av personer med minnesproblem eller misstänkt demenssjukdom är ett 

teamarbete. I Nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom betonar man 

vikten av samverkan mellan olika professioner för att se patienten ur ett helhetsperspektiv (1). 

Syftet med detta arbetsterapiprogram är att vi ska använda gemensamma metoder inom 

Värmland för arbetsterapeutisk utredning i samband med utredning av kognitiv svikt eller vid 

demenssjukdom. Målet är att öka kvaliteten på arbetsterapeutisk utredning samt att underlätta 

samverkan i vårdkedjan. Programmet ska säkerställa att personer med minnesproblem och 

misstänkta eller diagnostiserade demenssjukdomar både yngre och äldre, ska ges så god och 

likartad arbetsterapi som möjligt. 

Arbetsterapiprogrammet vänder sig till arbetsterapeuter i Värmland som arbetar inom området 

demens främst inom landsting – primärvård/specialistvård men också till arbetsterapeuter i 

kommunerna som kommer i kontakt med personer med kognitiva svårigheter. 

Programmet är framtaget av arbetsterapeuterna Kerstin Kåwe och Eva Sillén Samuelsson som 

arbetar med demensutredning på specialistnivå i Landstinget i Värmland. 

Bakgrund 

De flesta demenstillstånd i Sverige, liksom i västvärlden i övrigt, orsakas av 

primärdegenerativa demenssjukdomar. Dessa sjukdomar angriper i första hand centrala 

nervsystemet, vilket inte utesluter att även andra organ engageras. Sjukdomen skadar olika 

strukturer och funktioner i hjärnan och leder till degeneration av neuron men också av andra 

celler och strukturer. De primärdegenerativa demenssjukdomarna anses inte orsakade av 

infektioner eller kärlsjukdom (2). 

Den vanligaste demenssjukdomen är Alzheimers sjukdom därför kommer vi att fokusera på 

den diagnosen, men symtomen finns även vid andra demenssjukdomar. Alzheimers sjukdom 

brukar delas in i olika faser en tidig, en mellan och en sen fas (2). 

Den tidiga fasen 

Till att börja med kan det ofta förekomma ett förnekande av symtomen, man bagatelliserar 

sina problem. Den första kontakten med sjukvården initieras ofta av anhöriga. De senaste åren 

har dock ett antal kända personer trätt fram och berättat om sina erfarenheter, vilket har gjort 

att fler personer med liknande symtom har sökt vård. Det mest framträdande symtomet vid 

demenssjukdom är minnessvårigheter och detta påverkar aktivitetsförmågan på olika sätt. 

Vanliga svårigheter är att komma ihåg tidpunkter och händelser samt att minnas vad man ska 

göra eller vad man nyligen har gjort. Minnesnedsättningen kan resultera i att en del saker inte 

blir gjorda och att andra saker utförs ett flertal gånger. Personen kan förlägga saker och 

behöva skriva minneslappar. De kan även ha problem med uppmärksamhet, och att planera 

och organisera aktiviteterna i sin vardag. I hemmiljön är det lättare att klara sig, medan det 

kan vara svårare att orientera sig på främmande platser. Att leta efter ord är vanligt, men på ett 

ytligt plan förefaller ofta språket intakt. Depressiva symtom är vanliga när personen känner att 

det är en förändring på gång. Funktionellt är personen oberoende i alla ADL-aktiviteter. 

Motoriskt finns det inte heller några tydliga symtom. Tidiga tecken på en demenssjukdom kan 

Titel: 


Gäller för: 

Arbetsterapeuter inom demensutredningar 

2 

Giltighetstid: 2 

2011-02-01 – 2013-02-01

vara svårigheter att använda vardagsteknik så som att använda telefontjänster, att ta hand om 

ekonomin, sköta sin medicinering eller att använda allmänna kommunikationer (2). 

Mellanfasen 

Under denna fas blir personen mer beroende av yttre stödåtgärder. Minnes- och 

orienteringssvårigheterna är nu uppenbara. Exempel på symtom kan vara att personen 

glömmer namn på barn och barnbarn. Det är svårare att komma ihåg vad som gjorts under 

sista veckan, medan minne från barndom finns kvar intakt. Språkligt kan personen ge ett 

osäkert intryck, personen kan uttrycka sig diffust med tydliga ordsökningsproblem och 

omskrivningar av ord. Ibland kan det vara svårt att riktigt känna igen sig i hemmiljö. De kan 

ha läs- och skrivsvårigheter. Svårigheter att utföra ändamålsenliga rörelser börjar märkas, till 

exempelexempel svårt att knäppa knappar, låsa upp ytterdörren eller skruva i en glödlampa. I 

denna fas brukar man prata om sjukdomens fyra A: 

• Amnesi (minnesförlust) 

• Afasi (språksvårigheter) 

• Apraxi (svårigheter att utföra ändamålsenliga rörelser) 

• Agnosi (oförmåga att identifiera föremål) 

Hos en del gör sig beteendeförändringar märkbara så som; apati, oro, irritation, aggressivitet 

eller sömnsvårigheter. På grund av att olika funktioner är drabbade blir utförandet av 

vardagliga meningsfulla aktiviteterna påverkade och personen behöver vägledning eller hjälp. 

I denna fas påverkas förmågan att klara matlagning, städning och andra vardagliga sysslor. 

Även fritids- och hobbyaktiviteter kan vara för komplicerade för att ge avkoppling. Efter hand 

som sjukdomen framskrider tilltar begränsningarna och den sjuke behöver allt mer hjälp med 

att sköta sina personliga aktiviteter. Andra svårigheter som kan visa sig är att hitta både i nya 

och familjära miljöer, veta var man är i tiden och även svårigheter med att orientera sig till 

egen person. Nedsatt förmåga att inse konsekvenserna av sina handlingar kan resultera i risker 

för personen själv eller andra. Växlingar i humöret kan leda till konflikter och medföra att 

man hamnar i oönskade situationer (2). 

Hur aktivitetsförmågan påverkas varierar mellan olika demenssjukdomar och mellan olika 

individer. Personens vilja och motivation samt vanor och roller inverkar på 

aktivitetsförmågan. En viktig aspekt som också påverkar är individens grundpersonlighet, 

liksom egna upplevelser och erfarenheter av att bli allt mer begränsad (2). 

Personer med demenssjukdom kan som en följd av bristande funktioner och försämrad 

aktivitetsförmåga samt nedsatt självkänsla ha svårigheter att vara delaktig i ett flertal 

livssituationer. Detta leder till mindre möjligheter att delta i sociala och kulturella aktiviteter, 

som kan ge mening åt vardagen. Dessa begränsningar kan leda till isolering, både för 

individen och för dennes familj (3). 

Den sena fasen 

I denna fas är personen oftast beroende av dygnet runt hjälp och är troligtvis på ett särskilt 

boende. Personen har gått ner i vikt (vilket hör till sjukdomsförloppet trots adekvat kost). 

Inkontinens är vanlig. De fyra A:na har ytterligare förstärkts. Personen är helt desorienterad 

till tid och plats. Det finns betydande kommunikationssvårigheter. Omtalningar och ekotal 

förekommer ofta. Ibland kan svårare beteenden finnas såsom aggressivitet, vandrande eller 

rop. Motoriskt ser man stelhet och rörelsefattigdom (2). 

Titel: 


Gäller för: 


3 


2011-02-01 – 2013-02-01

Personer med Alzheimerssjukdom försämras successivt och sjukdomen leder till för tidig död 

och är den fjärde vanligaste dödsorsaken i Sverige. Sjukdomsdurationen är i genomsnitt nio år 

med en stor variation (1 – 20 år) hos den enskilde personen (2). 

Åtgärdsmål 

Arbetsterapeutens syn på hälsa är enligt Etisk kod för arbetsterapeuter: ”en människa har 

hälsa när hon som helhet fungerar väl och i sitt sociala och kulturella sammanhang kan 

realisera sina vitala livsmål. ” Det vill säga uppnå det tillstånd som är nödvändiga för 

personens minimala lycka (4). 

Målet med arbetsterapi är att individen ska klara sin personliga vård, vardagens aktiviteter och 

fritid så självständigt som möjligt. Beroende på problem, behov, önskemål och förutsättningar 

skiftar insatser och behandlingstider (4). 

Arbetsterapi omfattar det mänskliga görandet så som det uttrycks i socialt och kulturellt 

definierade aktiviteter. Arbetsterapi är kunskapen och vetenskapen om hur resurser i 

individen, omgivningen och aktiviteter integrerar och stimulerar till delaktighet i 

livssituationen. Kunskapen och vetenskapen innefattar även förebyggande och terapeutisk 

tillämpning med syfte att stimulera till välbefinnande i det dagliga livet (4). 

Arbetsterapeutens medel att nå detta mål består i att genom arbetsterapi (individuellt eller via 

omgivningsfaktorer) bibehålla patientens aktivitetsförmåga och kompensera för nedsatt 

aktivitetsförmåga, så att patienten upplever tillfredsställelse i sin dagliga livsföring i 

möjligaste mån (4). 

Prioriteringar 

Enligt prioriteringsordningen hör demenssjukdom till prioriteringsgrupp 1B. Från och med 1 

juni 2010 finns det nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom som bör 

följas (1). 

Åtgärder 

För att utföra en god arbetsterapeutisk utredning utgår arbetsterapeuten från olika teorier och 

praxismodeller. 

Model of Human Occupation 

I Model of Human Occupation, MoHO lyfter Kielhofner fram hur sjukdomar och 

funktionshinder påverkar människans aktivitetsutförande. Han menar att människans 

självkänsla och självförtroende påverkas om dennes kapacitet inte räcker till för att uppfylla 

de värderingar han/hon har. En förändring i människans liv, så som kronisk sjukdom, leder så 

småningom till en stor omorganisation i dess aktivitetsmönster. För att de nya 

aktivitetsmönstren skall bli stabila krävs att människan förändrar sina tankar, känslor och 

handlingar och provar dem i den nya livssituationen, vilket ofta behöver göras i flera varv. 

Det är människans totala livssituation som påverkar hur vardagen fungerar (5). 

MoHO har sin teoretiska grund i psykologi och antropologi, men även delar från sociologi 

och socialpsykologi finns med för att öka förståelsen för hur aktivitetsutförandet är 

organiserat i vardagslivet. Fokus i modellen är på människans motivation till aktivitet, vilket 

Titel: 

Gäller för: 


Demens i utredningsfasen - arbetsterapiprogram Arbetsterapeuter inom demensutredningar 2011-02-01 – 2013-02-01 

4

mönster de har i vardagslivet och vilken kapacitet de har att utföra aktiviteter. I MoHO är 

mänsklig aktivitet beskriven som uppbyggd av tre inbördes relaterade komponenter: vilja, 

vanor och utförande. Vilja syftar till motivation för aktivitet. Vanor till processen där 

aktiviteter organiseras in i olika mönster och rutiner. Utförande till fysiska och mentala 

förmågor som ligger till grund för färdigheter till aktivitetsutförande (5). 

Arbetsterapeuter fokuserar på människans totala livssituation och vilka aktiviteter som är 

viktiga för henne/honom. Genom detta kan de se hur beteendet skapar vanor och rutiner i 

vardagen. Utförandet av dessa vanor och rutiner kräver ett samspel mellan människan och den 

fysiska och sociala miljö som hon/han befinner sig i. Det är viktigt att det finns en balans 

mellan människans kapacitet och inre och yttre krav. Människans fysiska och/eller sociala 

miljö kan innehålla krav som påverkar dess aktivitet negativt, men den kan även ge 

möjligheter till aktivitet. Det är människans vanor, roller och kapacitet som avgör om hon/han 

upplever miljön som hindrande eller inte (5). 

Utredande åtgärder 

I den arbetsterapeutiska utredningen ingår alltid intervju/samtal, observationer i aktivitet och 

användande av standardiserade bedömningsinstrument samt analys av inhämtat material. 

Utredningen görs huvudsakligen på klinik. Den kan även innehålla hembesök, 

arbetsplatsbesök eller kartläggning av fritidsaktiviteter. Samtycke från patienten för samtal 

med anhöriga/närstående eller andra berörda personer runt patienten måste inhämtas. 

ARBETSTERAPI PÅ BASAL UTREDNINGSNIVÅ I PRIMÄRVÅRDEN ELLER I 

KOMMUNEN 

I de Nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom står att läsa att det i 

basalutredning ska ingå en funktions- och aktivitetsutredning av arbetsterapeut (2). Det 

innebär att arbetsterapeuten ska göra en aktivitetsbedömning som med fördel kan följa ADLtaxonomins 

struktur (6) med fokus på kognitiva funktioner eller en bedömning med 

Assessment of Motor and Process Skills, AMPS (7). Vi ska också göra en aktivitetsanamnes, 

ta reda på vilka förändringar som har skett och när. Vi ska fokusera på patientens förmåga att 

minnas, hålla tempo, vara uppmärksam, inlärning, rumslig orientering, språk, planera och 

organisera i aktivitetsutförandet. Ett samtal med anhöriga är också värdefullt, görs om möjligt 

enskilt. Använd gärna Anhörigintervju (8) eller Symtomenkät (9). Ytterligare kognitiv 

bedömning görs utifrån läkarens önskemål. Det kan till exempel vara kognitiv bedömning 

med Mini Mental test (10) och Klocktest (11). 

ARBETSTERAPI PÅ SPECIALIST NIVÅ, UTVIDGAD UTREDNING 

På specialistnivå så gäller det att fördjupa den funktions- och aktivitetsbedömning som är 

gjord. Det är viktigt att fokusera på de olika kognitiva funktioner som påverkar 

aktivitetsförmågan. Patienter som är under utredning för demenssjukdom i tidigt skede kan ha 

problem med minne, tidsuppfattning, att få ihop helhetsbegrepp, abstraktion och exekutiv 

förmåga. Då en funktions- och aktivitetsbedömning ska vara gjord i basalutredningen så är det 

viktigt att utgå ifrån den när fördjupad intervju/observation sker för att kartlägga personens 

motivation till aktivitet, vilket mönster de har i vardagslivet och vilken kapacitet de har att 

utföra aktiviteter. Arbetsterapeuten bedömer till exempel med MOHOST (12). Beroende på 

organisation och tid kan även bedömning göras med Arbetsterapeutisk Bedömning av 

Kognitiva Djupa, Bakre och Främre funktioner (13), AQT (14), Cognistat (15) eller 

Rivermead Behavioural Memory Test (16). 

Titel: 


Gäller för: 


5 


2011-02-01 – 2013-02-01

Arbetsterapeutisk utredning utifrån de fyra A:na och beskrivet utifrån ICF 

AMNESI – Minnesförlust 

Minnesfunktioner b144 

Funktioner av kort- och långtidsminne, omedelbart, nyligt och avlägset minne, 

minnesomfång, att dra sig till minnes, att erinra sig, funktioner som används för att komma 

ihåg och att lära in, såsom vid allmän, selektiv och dissociativ minnesförlust (17). 


Intervju och observation som belyser de olika delarna i definitionen av minnesfunktion. 

Använd ADL-taxonomin som grund. 

Analys Se specifikt stycke nedan 

AFASI – Språksvårigheter 

Psykiska språkfunktioner b167 

Funktioner för mottagning och avkodning av talat, skrivet eller andra former av språk såsom 

teckenspråk, funktioner att uttrycka talat, skrivet eller andra språkformer, integrerade 

språkfunktioner, talade och skrivna såsom vid receptiv afasi och expressiv afasi (17). 


Språkstörning innebär att man glömmer ord, stakar sig, benämner saker och ting med fel ord, 

man kan kasta om ord i meningar eller man upprepar vad andra nyss har sagt. Att med ord 

kunna tala om vad man vill, vad man behöver och kräver blir svårare. Personen blir hänvisad 

till en situation där andra personer ska försöka tolka och gissa sig till vad han/hon vill. När en 

människa inte längre på ett begripligt sätt kan meddela sig med omgivningen är det lätt att 

han/hon blir avbruten och nonchalerad. Det kräver eftertanke att fatta beslut åt någon annan. 

Bedömningen görs i samband med intervjun/observationen. 


APRAXI – Svårigheter att utföra ändamålsenliga rörelser 

Psykisk funktion att ordna sammansatta rörelser i följd b176 

Funktioner att organisera och samordna sammansatta målinriktade rörelser. Vilket innefattar 

funktionsnedsättningar som vid ideatorisk apraxi, ideomotorisk apraxi, påklädningsapraxi, 

ockulumotoriskapraxi och talapraxi (17). 


Det innebär att det är svårare än tidigare att klara av inlärda färdigheter och utföra vardagliga 

aktiviteter. Det kan också innebära att det är svårare att utföra en hel aktivitet från början till 

slut, till exempel telefonera, klä på sig, resa sig upp. Dessa svårigheter kan man inte träna 

upp, men man kan hjälpa personen med demenssjukdom att komma igång med en handling. 

Det är viktigt att man gör en aktivitetsbedömning med fokus på de olika kognitiva förmågorna 

som tidigare har nämnts. Är patienten medveten om sina förmågor kan enbart en intervju 

göras. 

Titel: 


Gäller för: 


6 


2011-02-01 – 2013-02-01


AGNOSI – Oförmåga att identifiera föremål 

Perceptuella funktioner b156 

Specifika funktioner för att känna igen och tolka sinnesstimuli. Detta innefattar funktioner av 

auditiv och visuell perception, lukt, smak samt taktil och visuospatial perception såsom vid 

hallucinering eller illusion (17). 


Det innebär att personen får svårigheter med orienteringen i tillvaron, både till egen person 

och i omgivningen. Man får svårare att hitta både i nya och i välkända miljöer, svårare att 

känna igen föremål, bilder eller ansikten. Avståndsbedömning kan försämras, man får svårare 

med bakom, framför, över, under, höger, vänster osv. 

Det är viktigt att man gör en aktivitetsbedömning med fokus på de olika kognitiva förmågorna 

som tidigare har nämnts. Är patienten medveten om sina förmågor kan enbart en intervju 

göras. 


Analys av arbetsterapeutbedömning 

Det unika med den arbetsterapeutiska aktivitetsbedömningen som skiljer oss från andra 

professioner är vår analys, det vill säga det vi ser när vi tittar på patienten. Inom de flesta 

yrken relaterar man till en vedertagen terminologi som underlättar för alla inom 

yrkesgruppen. Detta kan ibland bli problematiskt då olika närliggande yrkesgrupper använder 

sig av samma ord och även då orden är av mera generell karaktär. Även om man använder sig 

av samma ord så är det inte givet att man relaterar till samma företeelse. Därför blir analysen 

en mycket viktig del av det arbetsterapeutiska arbetet. För det är här som vi beskriver 

patientens resurser och begränsningar och vilka möjligheter som ligger till grund för vidare 

arbetsterapi (18). 

I analysen ska det tydligt framgå på vilket sätt genomförandet av den valda aktiviteten utföll 

samt hur kapaciteten på utförandet påverkar och eventuellt ger en aktivitetsbegränsning och 

en delaktighetsinskränkning. Till detta läggs även hur omgivningsfaktorer påverkar hela 

situationen (den fysiska, sociala och attitydmässiga omgivningen i vilken människor lever och 

verkar), om de är stöttande eller hindrande (17, 18). 

Titel: 


Gäller för: 


7 


2011-02-01 – 2013-02-01

Viktiga begrepp att ta hänsyn till i analysen: 

Ansträngning, fysiskt och psykiskt Vilka funktioner är påverkade? Hur uttröttad blir 

patienten av aktivitet? Hur utför patienten 

aktivitet fysiskt, såsom placering, hantering och 

förflyttning av kropp och föremål? Psykisk 

trötthet. 

Effektivitet Vilka funktioner är påverkade? Har patienten en 

egen idé till aktivitet? Finns initiativ till att 

starta, fortsätta, avsluta och utvärdera aktivitet. 

Kan patienten välja rätt redskap för aktivitet. 

Finns förmåga till överblick av aktivitet, 

simultankapacitet, insikt, impulsstyrning, 

uppmärksamhet, minnefunktion, organisation, 

planering av sin tid. Har patienten rumslig 

förmåga till person och miljö. Blir resultatet som 

det var tänkt? 

Säkerhet Utförs hela aktiviteten på ett säkert sätt? Finns 

risker? Så som fall, brännskador med mera. 

Självständighet I vilken grad är patienten självständig? Vilket 

behov finns av verbal och fysisk guidning? Finns 

behov av aktiv hjälp av annan person? 

Vardagsteknologi Hur påverkas patienten av vardagsteknologin i 

hemmet och samhället? Så som koder till olika 

betalkort, portar, användande av Internet, 

betalning av räkningar, mobiltelefon, bärbar 

telefon, stationär telefon, spisen, tvättmaskinen, 

DVD, sätta på TV, hantera TV-dosa, låsa 

ytterdörren, rakapparat, köpa biljetter, titta efter 

tider i tidtabeller med mera. 

Det är viktigt att i dokumentationen inte bara få med resultat, utan också beskriva beteende 

under samtal, observation eller testning, insikt, samverkan, koncentration, uthållighet, 

störningsmoment, formell och emotionell kontakt, förmåga att ta in instruktioner och använda 

strategier. Viktigt att veta är att en förändring i de olika funktionerna inte automatiskt innebär 

en förändrad aktivitetsförmåga (19), men att nedsatt förmåga att utföra dagliga aktiviteter kan 

bero på nedsatta funktioner (20). Funktioner, tillsammans med aktiviteters meningsfullhet 

samt förutsättningar i människans miljö, anses kunna bidra till aktivitetsförmåga (21). 

Aktivitet, meningsfulla och betydelsefulla uppgifter i samspel med omgivningen, påverkar 

hälsa (4). 

Förslag på implementering av vårdprogrammet 

Detta program ska först och främst spridas via Demensnätverket för arbetsterapeuter i 

Värmland. Det kommer att finnas på Vård- och samverkansprogrammets sida 

www.liv.se/demens och på www.liv.se/vardprogram. 

Titel: 


Gäller för: 


8 


2011-02-01 – 2013-02-01

Referenser 

Titel: 

1. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. 

Stockholm: Socialstyrelsen; 2010. 

2. Basun H, Ekman S-L, Englund E, Gustavsson L, Lannfelt L, Nygård L et al. Om 

demens. Stockholm: Förlaget Hagman; 1999. 

3. Christiansen C, Baun C. Enabling function and well-beeing. 2:a uppl. Thorofare NJ: 

Slack;1997. 

4. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. FSA:s etiska kod. Nacka: Förbundet Sveriges 

Arbetsterapeuter; 2005. 

5. Kielhofner G. A Model Of Human Occupation. 4:e uppl. Baltimore, MD: Lippincott 

Williams & Wilkins; 2008. 

6. Törnqvist K. Sonn U. ADL-taxonomin – en bedömning av aktivitetsförmåga. Nacka: 

Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter; 2001. 

7. Fisher A. Assessment of Motor and Process Skills (AMPS). 3:e uppl. Fort Collins, 

Colorado: Three Star Press; 1999. 

8. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. Model of Human Occupation Screening Tool 

(MOHOST). [2010 jan. 18]. Tillgänglig på URL: 

http://www.fsa.akademikerhuset.se/Sidor/default.aspx 

9. Åstrand R, Rolstad S, Wallin A. Cognitiv Impairment Questionnaire (CIMP- 

QUEST): reported topographic symptoms in MCI and dementia. Acta Neurolog 

Scand 2010;121(6);384-91. 

10. MMSE (MMT) – Mini Mental State Examination (Mini Mental Test). [2009 dec. 

10]. Tillgänglig på URL: http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/ 

bedomningsmetoder/aldre/mmse 

11. Klocktest. Int J Geriatric Psychiatry, 1993;8:487-496. 

12. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. Model of Human Occupation Screening Tool 

(MOHOST). [2010 jan. 18]. Tillgänglig på URL: 

http://www.fsa.akademikerhuset.se/Sidor/default.aspx 

13. Häger I-B, Hamlin A-M. Arbetsterapeutisk bedömning av Djupa, bakre och främre 

kognitiva funktioner. Jönköpings landsting, Värnamo sjukhus, Samrehab, 1999. 

14. A Quick Test. Wiig E, Nielsen NP, Minthon L, Warkentin S. Uppsala: 

Psykologiförlaget AB, 2003. 

15. Caneman G, Barfai A. Kognitiv statusundersökning (NKSU). Fairfax: The nothern 

Californianeurobehavioral group inc; 1998. 

16. Wilson BA, Cockburn J, Baddeley A. Rivermead Behavioural Memory Test – 2:a 

uppl. [2009 dec. 10]. Tillgänglig på URL: http://www.pearsonassessment.se 

17. Socialstyrelsen. Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa: 

svensk version av International Classification of Functioning, Disability and Health 

(ICF). Stockholm: Socialstyrelsen, 2003. 

18. Kielhofner G. A Model of Human Occupation: Theory and application. 3rd ed. 

Baltimore: Williams & Wilkins, 2002. 

19. Kielhofner G. Conceptual Foundations of Occupational Therapy. 3 rd ed. 

Philadelphia: FA Davis Company, 2004. 

20. Fisher A G. Uniting Practice and Theory in an Occupational Framework. Am J 

Occup Ther. 1998; 52 (7): 509 – 521. 

21. Fisher A G. Assessment of Motor and Process Skills (AMPS) 3 rd ed. Fort Collins, 

Colorado: Three Star Press, 1999. 


Gäller för: 


9 


2011-02-01 – 2013-02-01

Demens i utredningsfasen - arbetsterapiprogram 2011-06-10

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?