Inledning

Alzheimers sjukdom med sen debut (typ 2) börjar i regel efter 65
års ålder. Även här tilltar symptomen på ett smygande sätt.
De mikroskopiska förändringarna i hjärnan är av samma karaktär
som vid typ 1 men är mera utspridda, och det finns oftare samtidiga
åldersbetingade blodkärlsförändringar.
Eftersom skadeutbredningen i hjärnan är mera allmän än vid den
tidiga formen, brukar man så småningom mer eller mindre kunna
känna igen symtom från alla de områden i symptombeskrivningen.
Det är dock viktigt att påpeka, att två personer i samma ålder och i
samma fas av sjukdomsutvecklingen kan ha mycket olikartade
funktionsnedsättningar. Därmed skapas också skilda förutsättningar
vad gäller möjligheterna till att fungera i de vardagliga aktiviteterna
och att psykiskt anpassa sig till ett liv med intellektuella
funktionshinder.
Barnen och syskonen till en person med Alzheimers sjukdom tror
oftast att de har en ökad risk att själva drabbas av sjukdomen. Så är
också fallet, men risken är inte så stor som de flesta föreställer sig.
Om man utgår från den allmänna befolkningen och normal
livslängd, är risken att få Alzheimers sjukdom ungefär 4%. Syskon
och barn till personer med Alzheimers sjukdom har statistiskt 2-3
gånger ökad risk att själva få sjukdomen, dvs c:a 10%. Omvänt
innebär detta att chansen att inte få sjukdomen är 90%. I de
sällsynta släkter där familjära (ärftliga) former av sjukdomen finns
gäller en annan riskberäkning.
6