Inledning

med självupptagenhet och oförmåga till medkänsla. Temperament
och sinne för humor förändras ofta. Valet av födoämnen kan bli
ensidigt och mättnadskänslan avtrubbad. Det uppstår problem med
att märka eller bli övertygad om att hygienen behöver skötas.
Problematiskt eller avvikande beteende kan leda till social
isolering. Nedsatt insikt påverkar motivationen till att söka eller att
ta emot hjälp. Man blir lätt otålig och har svårt att sitta stilla längre
stunder.
- de djupa delarna av hjärnan under barken leder till ökande
tröghet i tänkandet, reaktionerna och aktiviteterna. Allt tar längre
tid. Sömnbehovet brukar vara ökat. Rörelserna blir långsammare
och musklerna stelare. Darrhänthet är vanlig. Balansen och
gångförmågan försämras. Risken att snubbla eller falla ökar. Att
visa känslor genom gester och ansiktsuttryck blir svårare. Talet blir
otydligare och felsväljning förekommer. Ofta uppkommer
svårigheter att hinna till toaletten eller känna när man behöver gå
dit.
Alzheimers sjukdom
Alzheimers sjukdom är den mest kända demenssjukdomen och
också den vanligaste. Den orsakar ungefär hälften av alla
insjuknanden i demens. Den tyske neuropatologen och psykiatern
Alois Alzheimer beskrev 1906 de olika symptomen på den
sjukdom vi idag uppkallat efter honom.
Det är mindre vanligt att någon drabbas av symptom på sjukdomen
före 65 års ålder och man talar då om Alzheimers sjukdom med
tidig debut (typ 1). I ett fåtal fall är denna form av sjukdomen
ärftligt betingad, men oftast kan man inte förklara orsaken.
Symtomen kommer smygande och det tar för det mesta något eller
några år innan de är så tydliga att diagnosen står klar. Vid sidan av
minnesstörningar är det typiskt med tilltagande tecken på en
nedsatt funktion i hjärnans tinning- och hjässlober. Ofta dominerar
skadesymtom från antingen höger eller vänster hjärnhalva i början
av sjukdomsutvecklingen, se symptombeskrivning!
Skadorna i hjärnan orsakas av att äggviteämnet beta-amyloid finns
i överskott och bildar mikroskopiska klumpar, plack, bland
nervcellerna. Detta skadar hjärn-nervernas funktion. De förlorar
successivt sina kopplingsställen, synapser, och skrumpnar så
småningom bort. Kvar blir små trekantiga nystan av nervcellernas
stomme, så kallade neurofibrillförändringar. De nervceller som
innehåller signalämnet acetylkolin börjar först förtvina vid
sjukdomen.
5