Inledning

Vilka symptom en demenssjukdom medför,
beror på vilka delar av hjärnan som är påverkade
av sjukdomsprocessen :
Skada / påverkan på -
- inre delarna av tinninglobsbarken leder till sämre
inlärningsförmåga, minne och tids-uppfattning.
Minnessvårigheterna gäller oftast det sk närminnet. Man har då
störst problem med att detaljerat komma ihåg vad man pratat om,
läst, sett, hört eller beslutat de senaste timmarna, dagarna eller
veckorna. Det kan vara besvärligt att hålla reda på sådant som ska
inträffa t.ex. bemärkelsedagar, tandläkarbesök osv. Behovet av
minnes-lappar och almanacka ökar. Man glömmer ofta att man
redan frågat eller berättat en sak, vilket leder till upprepningar.
Mera än vad som är normalt tappar man tråden i sina sysslor eller i
det man talar om och får tänka efter vad man höll på med eller
tänkte säga. Glömskan brukar leda till ett ökat letande efter saker.
Vid mera uttalad skada blir också fjärrminnet försämrat. Man får
då även svårt att erinra sig det som man varit med om för många år
sedan och får problem med att hålla reda på i vilken ordning det
inträffat.
- yttre delarna av tinningloben och hjässloben på vänster sida
leder till svårigheter att hitta rätt ord. Språkförståelsen blir sämre,
dvs det blir svårare att uppfatta både det som sägs och det man
läser. Ibland kan andra felaktigt tro att man har problem med
hörseln eller synen. Skadan ger också en osäkerhet då det gäller att
uppfatta om det man själv säger blir rätt och det är vanligt att man
är svår att förstå, därför att man inte lyckas säga orden i rätt
ordning. Skador i detta område kan även påverka skriv- och
räkneförmågan. Mera utbredd skada, i riktning mot vänster
pannlob, ger nedsatt praktisk förmåga. Man blir då tveksam om hur
vanliga rörelser och handgrepp ska utföras. Detta kan t.ex. ses vid
hobby- eller hushållsarbete. I uttalade fall kan svårigheter ses då
man exempelvis ska klä sig, använda bestick eller stiga in i en bil.
- yttre delarna av tinningloben och hjässloben på höger sida
leder till sämre förmåga att tolka det man ser, t.ex. uppfatta mönster
och symboler, känna igen ansikten eller hitta rätt. Det vanligaste
symptomet är att lokalsinnet avtar. Vid uttalad skada kan man lätt
förväxla olika föremål och får svårt att veta hur saker ska placeras i
förhållande till varandra, exempelvis vid dukning.
Avståndsbedömningen blir osäker.
- pannloberna leder till tystlåtenhet och mindre variation i hur man
uttrycker sig. Talets ”melodi” blir mera entonig. Man får ofta
återkommande, lite avvikande rörelser eller ansiktsuttryck.
Förmågan att planera och självkritiskt kontrollera sina handlingar
försämras. Intressen och aktiviteter blir begränsade. Det är vanligt
4