Inledning

misslyckas Erik med att rita av de relativt enkla figurerna. Erik får
20 poäng av 30 möjliga vid Mini Mental Test (MMT), vilket
stödjer läkarens misstanke om demens. De blodprover som
rekommenderas vid en demensutredning, se under allmänt om
demens, tas och det visar sig att Erik har brist på vitamin B12.
Distriktssköterskan kontaktas och kommer hem till Erik för att ge
vitamininjektionerna och han släpper till att börja med motvilligt in
henne. En dag öppnar Erik inte dörren då distriktssköterskan
kommer utan tittar ilsket ut genom en fönsterspringa och skriker åt
henne att försvinna och ”sluta spionera”. Distriktssköterskan
kontaktar Eriks läkare och hans syster. Remiss skrivs för att Erik
ska få komma in för bedömning och behandling på sjukhusets
psykogeriatriska observationsavdelning, det vill säga den
geriatriska alternativt psykiatriska vårdenhet som är specialiserad
på demenssjukdomar. Ingrid reser åter till sin bror och han berättar
för henne att han faktiskt inte mår bra. De gör sällskap till
sjukhuset och Erik blir inskriven på förmiddagen. På eftermiddagen
vill han hem och blir våldsamt upprörd då han märker att han inte
utan vidare kan lämna avdelningen. Han uppträder förvirrat. När
han märker att personalen vill honom väl, kommer han så
småningom någorlunda till ro. Erik får genomgå en hjärnröntgen
med datortomografi. Denna visar lätta tecken på skrumpning av
hjärnans tinninglober men är för övrigt utan anmärkning.
Psykogeriatrikern (demensspecialisten) bedömer att Erik utan
tvekan har den sena formen av Alzheimers sjukdom men att
demensgraden är svår att bedöma eftersom sjukdomen
komplicerats av psykossymptom (paranoida vanföreställningar)
och förvirring. Det antas att vitaminbristen kan ha bidragit till att
förvärra Eriks demenssymptom. Behandling med en
kolinesterashämmare, se läkemedelsbehandling, sätts in i
kombination med en liten dos av ett lämpligt psykosläkemedel.
Erik blir lugnare och efter ett par veckor mera öppen i kontakten.
Han får under de närmaste veckorna förbättrad insikt om sina
minnessvårigheter och sitt behov av stöd. Förstår dock inte alls att
han, som läkaren säger, måste sluta köra bil. Erik skrivs ut eftersom
Ingrid har möjlighet att bo hos sin bror under en period.
Syskonen hjälps åt att snygga upp i huset och trädgården. Erik går
med på att en systerson får överta bilen för en rimlig summa och
han får färdtjänst. Erik känner inte igen distriktssköterskan då hon
kommer på besök men tycker att hon är trevlig och tar emot
erbjudande om kvällsbesök från hemtjänsten i samband med
kvällsmedicinen. Ingrid kan resa hem och Erik klarar sig ganska
bra. Han har åter börjat läsa böcker men har svårt att komma sig för
att laga mat. Känner sig dessutom osäker och ”dum” då han går för
att handla. Hittar inte bland hyllorna i affären och är tveksam hur
mycket pengar han ska lämna fram i kassan. Kommunens
biståndshandläggare ordnar så att Erik dagligen får sällskap till ett
29