Inledning

Att ha en demenssjukdom
Det är vanligt att man känner en allmän, diffus osäkerhet i olika
situationer och drabbas av ängslan, ångest eller nedstämdhet, i
månader eller till och med i åratal innan demenssymptomen blivit
tydliga.
Ofta märker man att minnet börjar svikta genom att tider och
överenskommelser missas, att man ständigt får leta efter saker eller
allt oftare känner behov av att kontrollera spis, kranar, lås osv.
Almanackan används flitigare och minneslapparna blir flera. I
umgänget med andra uppkommer en tveksamhet om vilka
samtalsämnen som avhandlats eller vad man själv redan berättat.
Det är också vanligt med svårigheter att finna ord och att namnge
eller känna igen personer som inte är helt familjära. Missförstånd
uppstår och självförtroendet försämras.
I den beskrivna situationen brukar man bli mindre utåtriktad, hålla
sig mera hemma och vill inte gärna umgås med andra än familjen
och de vänner man känner sig trygg med. Man kan ha svårt att tala
om sina svårigheter, men de närstående märker tydligt att något
inte stämmer. Genom psykologiska försvar händer det att man inte
inser att man fungerar dåligt eller att man skyller sina
misslyckanden på andra. Ofta leder själva sjukdomsprocessen till
att man faktiskt inte har förmåga till sjukdomsinsikt. Man upplever
då att allt är som vanligt och uppfattar anhörigas bekymrade
kommentarer, påminnelser och erbjudanden om hjälp som
kränkande.
När sjukdomen fortskrider, minskar förmågan att både minnas,
förstå och koncentrera sig på mera komplicerade händelseförlopp,
t.ex. i radio- eller TV- program, i böcker och även vad gäller
aktuella händelser man själv varit med om. Man klarar inte längre
att uppfatta komplicerad språklig information. Detta märks särskilt
tydligt vid konversation i större sällskap. Andra personer kan undra
om man avsiktligt är ouppmärksam eller om man hör dåligt. Man
får också svårare att uttrycka sig, både i tal och skrift. Anhöriga
märker att man ofta upprepar samma frågor och blir mera
begränsad i sina aktiviteter. Andra får ta över sådant som kräver
planeringsförmåga och intellektuell skärpa, t.ex. betala räkningar,
fylla i blanketter eller hålla reda på vilka inköp som behöver göras.
I diskussioner märks att man har svårt med logiska slutsatser och
man har problem med att hänga med i vitsar eller uttryck med
underförstådda budskap.
Lokalsinnet blir osäkert, vilket först brukar märkas då man är
bortrest. Det blir svårare att lära sig hitta, läsa kartan eller visa
andra vägen. Vid mera uttalade problem kan man ha svårt att känna
igen sig hemma hos sina vänner ock kan riskera att gå vilse på
18