Inledning

inte medveten om var hon bor. Hon vill då till sitt barndomshem i
Jämtland. Thyra hälsar ofta på och oroar sig mycket för Karin. Hon
talar med boendepersonalen och distriktssköterskan men har svårt
att få något klart besked om varför Karin har det så svårt.
En natt skjuter Karin omkring möblerna i korridoren utanför sin
dörr och ser jagad ut. Det bullrar och blir oroligt i huset.
Jourhavande distriktssköterska tillkallas. Hon talar med
distriktsläkarjouren, som lovar att på morgonen ringa in ordination
till apoteket på något lugnande medel att ge Karin vid behov. Hon
tänker inte på att tala om att Karin eventuellt har Parkinsons
sjukdom. Nästa kväll är Karin åter orolig och får en liten dos av ett
vanligt neuroleptikum, se behandling av psykiska symptom. Hon
blir efter en stund ostadig på benen, svarar inte på tilltal och faller
ihop. Reaktionen är så kraftig och oroande att ansvarig
distriktssköterska skickar Karin med ambulans till sjukhusets
akutmottagning tillsammans med en rapport om vad som hänt
henne under tiden på servicehuset.
Karin läggs in för observation på den geriatriska kliniken och man
anser där att sjukdoms-förloppet stämmer med demenssjukdom av
Lewy Body – typ. Utredning görs med prover och hjärnröntgen
utan att man finner något avvikande. Karin ordineras en annan typ
av psykosläkemedel och hon får även börja behandling med
kolinesterashämmare, se läkemedelsbehandling. Hon får stanna på
sjukhuset i flera veckor, därför att tillståndet svänger både vad
gäller grad av psykisk klarhet och rörelseförmåga. I slutet av
vårdtiden fungerar Karin bättre och sover lugnare på nätterna.
Hallucinationerna finns kvar men verkar mildare och inte längre
skrämmande. Karin skrivs ut till servicehuset, där hon mår bättre än
tidigare men även fortsättningsvis har ett stort behov av tillsyn och
omvårdnad. Thyra får bättre kontakt med Karin då hon kommer på
besök och de har glädje av att tillsammans vårda servicehusets
blommor. Distriktssköterskan tar varje vecka blodprov med
anledning av den nya behandlingen.
Diagnos: Demenssjukdom av Lewy Body - typ
Pannlobsdemens
De vanligaste symptomen vid demens beroende på skada i främre
delarna av hjärnan (pannlober = frontallober) finns att läsa om i
symptombeskrivning. Pannlobsdemens kan bero på resttillstånd
efter en skallskada, stroke (slaganfall) eller tumör som förstör
omfattande delar av pannloberna. Om symptomen utvecklas
gradvis, smygande under flera år utan att man vid utredning kan
påvisa någon skadeorsak, talar man om primär pannlobsdemens
(primär fronto- temporal demens, demens av Pick- typ). De
första symptomen på denna demenssjukdom märks för det mesta i
40- 50- årsåldern, då personlighet och beteende förändras på ett
16