Inledning

Vid besöket på vårdcentralen följer Hans med. Distriktsläkaren
anar att Ethel inte känner igen honom men hon säger att allt är som
vanligt. Hans berättar för Ethel att han informerat läkaren om att
Ethel blivit änka och att minnet blivit dåligt. Ethel är missnöjd med
detta och tycker att sonen gått bakom ryggen på henne. Hon har
emellertid inget emot att bli undersökt. Ethel upplever att hennes
kärlkramp är det största hälsoproblemet och vid
kroppsundersökningen noteras att pulsen är ovanligt låg. EKG
avslöjar en lätt fördröjning av impulsöverföringen mellan hjärtats
förmak och kammare. Vid MMT klarar Ethel endast 16 av 30
poäng.
Distriktsläkaren drar slutsatsen att Ethel har utvecklat en
åldersdemens av Alzheimertyp och finner det viktigt att utreda om
det kan finnas några andra sjukdomar som bidrar till symptomen.
En rad blodprover tas, till exempel ”sänka”, blodvärde, blodsalter,
blodsocker, sköldkörtelprov och prover som avslöjar eventuell
vitaminbrist (vitamin B12 och folsyra). Alla prover visar sig
normala utom blodsockret, som är lätt förhöjt och ska följas upp.
Röntgenundersökning av hjärnan bedöms inte nödvändig, eftersom
demensutvecklingen pågått i flera år och den neurologiska delen av
kroppsundersökningen inte visat något anmärkningsvärt.
Uppbromsande behandling med kolinesterashämmare skulle
innebära risk för hjärt-komplikationer med tanke på Ethels
retledningsrubbning. Läkaren väljer därför att rekommendera
behandlingsförsök med ett Ginkgo Biloba – preparat (se
läkemedelsbehandling).
Situationen i hemmet är ohållbar och läkaren har informerat
distriktssköterskan Det sker ett vårdplaneringsmöte där Ethel,
sönerna, distriktssköterskan och kommunens biståndshandläggare
deltar. Ethel vill bo kvar hemma och biståndshandläggaren beslutar
att hon ska få besök från hemtjänsten tre gånger per dag för att
känna sig tryggare och få hjälp med det hon inte klarar eller
kommer sig för med. Två gånger i veckan hämtas hon till
kommunens dagverksamhet för en stimulerande samvaro, men
detta avbryts, eftersom Ethel på natten innan denna aktivitet sover
oroligt och går upp för att klä sig flera timmar innan hon ska resa.
Sedan grannarna ännu en gång hört av sig till Hans, börjar
kommunens nattpatrull komma till Ethel för att se att hon är trygg.
Ofta är hon uppe och vandrar. Det händer att hon ropar efter Harry.
Sönerna talar med biståndshandläggaren om möjligheten till ett
annat boende för Ethel och efter ett par månader får hon flytta in på
ett gruppboende för åldersdementa. Första tiden där blir svår. Ethel
vill hem och är stundtals förtvivlad. Hon irriteras över en
medboende man som ibland ropar till omotiverat. Personalen är
vänlig och hjälpsam. Ethel fäster sig särskilt vid sin kontaktperson
Agneta och i den nya lägenheten känner hon igen många av sina
10