REKLAM MEDIA PR - Resumé

SKVAL
BEFRIAT OMRÅDE
Jag vill ha en
egen konsthall
Jag vill ha en egen privat konsthall.
Att vara konstsamlare och
ha ett eget privat museum är det
nya. Fråga Jacob de Geer, vd på
JWT Stockholm, han är snuskigt
medveten om vad jag menar. Inte
för att Jacob själv har någon egen
konsthall men hans pappa har
precis startat en.
Det är den ultraförmögne Gerhard
de Geer som startat norra
Europas hemligaste konstprojekt
på Karlavägen i Stockholm. Hans
konstsamling är lika hemlig som
den är intressant.
Inte vem som helst får beskåda
samlingen. Två utvalda Resuméläsare
som varit på plats är Michael
Storåkers och Jeanette Bonnier.
Bägge älskar det. Särskilt Jeanette
vet vad hon talar om, hon tillhör
också den lilla elitskara som har
egen hall. Hennes får man dock
besöka – det bör man också – den
ligger i Bonnierskrapan på Torsgatan
i Stockholm och har en imponerande
samling samtidskonst.
Men för att komma in till Gerhard
de Geers konstskatt ska man alltså
inte tillhöra den breda allmänheten.
Faktum är att gemene man inte
ens kommer att hitta den. I lokalen
låg tidigare en verksamhet på
lätt dekis, Jarla partilager. När
de Geer fl yttade in satte han upp
stora träjalusier för fönstren mot
gatan och behöll namnet. Den
hemligaste konsthallen i landet
heter alltså Jarla partilager.
Trenden är inte alls ny utan
välbefäst i övriga Europa och
världen. Har man rätt nätverk
kan man njuta av Hoffmann
Collection i Berlin och är man i
Basel och har rätt telefonnummer
kan man ringa Schaulager.
Utåt sett består Schaulager
av en stor tegelvägg. Insidan är
betydligt mer imponerande. Jag
lyckades få komma in under Art
Basel 2006, tillsammans med
Robert Weil. Kanske var han specialinbjuden
eftersom han också
har en egen konsthall.
Men på Magasin 3 i Frihamnen
i Stockholm är vem som helst välkommen
och man kan till och med
köpa juice i receptionen.
Jag tror att världen behöver fl er
privata konsthallar och jag hoppas
få min egen. Man ska visa upp
vad man äger och dela med sig av
upplevelsen.
Det behöver dock inte innebära
att alla är välkomna, men bra konst
ska hänga på bra väggar. Bra väggar
innesluter många människor.
CLAES DE FAIRE
claes.defaire@resume.se
40 R ESU MÉ N R 47 NOV EMBER 2006
Recensioner
Svensk Indie: en av årets fi naste samlingar
Svensk Indie 1988–2006
En kärlekshistoria
HARDY NILSSON, KENT BOB
HUND, CARDIGANS MED FLERAS
Bonnier Amigo
RRRRR Ja. Samlingen ”Svensk Indie”
är ett soundtrack för alla som hängde
på söderkrogen ”Hannas” på 90-talet.
Numera heter krogen ”Pet Sounds
Bar” och rätt många hänger kvar. Med
en viss föryngring.
Det fi na – eller kanske sorgliga – är
att den musiksmak man skaffar sig
innan man fyller 20 år biter sig fast.
I mitt fall The Smiths, U2 och
Madonna. Inte allt är Indie, alltså.
Även om U2 faktiskt var sjukt indie
i början på 80-talet. Tror det eller ej,
ungdomar!
Samlingen är mycket välgjord, en
skiva med de gamla örhängena från
90-talet. Och en med modernare
varianter från 2000-talet. Urvalet
föredömligt gjort.
Att beskriva musikstilar med ord är
inte det lättaste. Själv har jag väldigt
svårt att beskriva ”house” (men jag
tror mig veta hur det låter). Indie är
inte så mycket lättare. Den ursprungliga
betydelsen är ”independent”, det
vill säga musik som skapas utanför de
stora skivbolagen.
Men den betydelsen är inte särskilt
aktuell med tanke på att populära
artister med automatik hamnar på
stora bolag. Som U2 på 80-talet. Som
Marit Bergman eller Mando Diao på
2000-talet.
Dessutom har den tekniska utvecklingen
gjort det möjligt att skapa bra
musik med små medel. Vilket förr per
Film: Little Children
Regi Todd Fields
RRRR Stockholms Filmfestival
öppnade med Todd Fields (”In the
bedroom”) drama ”Little children”. På
papperet såg det inte ut som något
partyval – en fi lm om olyckliga människor,
olyckliga barn och en olycklig
pedofi l i en amerikansk villaförort.
”Little children” är dock oväntad rolig
även om skratten lika ofta förlöser
– som fastnar på vägen.
automatik var ”indie”. Men så är det
numera. Journalisten Jan Gradvall
har en poäng i att det smala är det nya
mainstream. Och tvärtom.
Indie är alltså snarare ett slags
förhållningssätt till musiken. Det ska
inte vara alltför polerat. Nå’t ska sticka
ut. Det är mest en attityd.
På slutet av 80- och 90-talet var
indie liktydigt med brittisk gitarrock.
I dag kan man kalla grupperna The
Knife, Cat5, The Embassy och Tough
Kate Winslet, Sarah, är en småbarnsmamma
i förorten som av en slump träffar
en hemmapappa, ”The Prom King”
(Patrick Wilson). De börjar dela all
ledig tid. Sarahs man är en tråkig brandingexpert,
dessutom besatt av internetutvikningsbruden
”Slutty Kaye”. The
Prom Kings fru, Jennifer Connelly,
är dokumentärfi lmare och vill varken
att han ska ha egen mobiltele fon eller
tidningsprenumerationer.
Runtom dem snirklar andra människors
liv – Larry som sköt en tonåring
Redaktör: Claes de Faire 08-736 30 49 claes.defaire@resume.se
RRRRR = ruskigt bra RRRR = riktigt bra RRR = rätt RR = rälig R = råttgift
”Svensk Indie 1988–2006” är en välgjord skiva, anser Johan Såthe.
Alliance indie. Eller P3-favoriterna
Vapnet.
Någon skribent har även hävdat
att det är ”indie” att inte ha korrat
särskrivningsfelen på skivan.
Whatever. Jag älskar i alla fall
Hardy Nilsson (hade glömt vad bra de
är!), Bob Hund och tidiga Kent.
Mycket fi na gamla pärlor dammas
av. En av årets fi naste samlingar.
Oväntat rolig fi lm om olyckliga människor
JOHAN SÅTHE
johan.sathe@resume.se
Kate Winslet och Patrick Wilson – olyckliga människor i rolig fi lm tyckte Maria Lindholm efter att ha sett fi lmen ”Little Children”.
CD
FILM
av misstag i gallerian och nu inte
längre kan vara polis, pedofi len Ronnie
som nyss kommit ut ur fängelset
och som hela stadsdelen försöker bli
av med, Ronnies gamla mor och de
andra småbarnsmammorna i parken.
Bortsett från en scen på slutet känns
fi lmen nära och realistisk, karikatyrerna
är få. Tack vare en manlig narrativ
röst som knyter samman scener
blir det heller aldrig pretentiöst. ”Little
Children” är en riktigt bra fi lm.
MARIA LINDHOLM