Lobbyism i Sverige - Resumé

Lobbyism i Sverige 

Teoridel av uppsats i kursen 

Public Affairs (20 p) 

Malmö Högskola, våren 1999 

Johan Sidenmark

Johan Sidenmark Public Affairs Malmö Högskola 

Innehållsförteckning 

INLEDNING ......................................................................................................................................................... 3 

LOBBYING........................................................................................................................................................... 3 

DEFINITION AV LOBBYING ................................................................................................................................... 3 

LITTERATURSTUDIE ............................................................................................................................................. 3 

Korridorfolket ................................................................................................................................................. 3 

Rätten att påverka ........................................................................................................................................... 4 

Konsten att lyfta en fråga................................................................................................................................ 5 

Politiska systemet nyckeln till framgång.......................................................................................................... 6 

LOBBYING I SVERIGE ........................................................................................................................................... 6 

AVGÖRANDE FAKTORER FÖR LOBBYISMENS VÄG IN I SVENSKA SAMHÄLLET....................................................... 7 

DIREKT LOBBYING ............................................................................................................................................... 8 

INDIREKT LOBBYING............................................................................................................................................ 8 

BESLUTSPROCESSEN I SVERIGE ................................................................................................................. 9 

ÄRENDEGÅNG...................................................................................................................................................... 9 

LOBBYISM OCH DEMOKRATIN............................................................................................................................ 11 

REFERENSER.................................................................................................................................................... 13 

Litteratur....................................................................................................................................................... 13 

Artiklar i dagstidningar och andra tidskrifter............................................................................................... 13 

2


Inledning 

Föreliggande uppsats är en del av resultatet av ett projektarbete inom kursen Public Affairs 

(20 poäng) på Malmö Högskola, vårterminen 1999. I detta förkortade papper har jag valt att 

endast presentera teoridelen, det vill säga lobbying som fenomen i Sverige. Perspektivet för 

projektarbetet var att jag ville skaffa mig en djupare förståelse för hur särintressen kan 

påverka en demokratiskt uppbyggd beslutsprocess genom lobbying. 

Lobbying 

Den australienska lobbyisten David Kindon har beskrivit lobbying som en konstform snarare 

än en vetenskap. Detta medför svårigheter då man som jag ska försöka beskriva lobbying som 

ett allmänt fenomen. Jag har närmat mig konstformen genom att först beskriva lobbying 

utifrån vad jag har funnit i litteraturen och går sedan in lobbyism i den svenska 

beslutsprocessen. Den senare delen bygger även på information jag har fått under höstens 

föreläsningar på kursen Public Affairs. 

Definition av lobbying 

Flera försök har gjorts att vetenskapligt definiera lobbying för att avgränsa det från andra 

aktiviteter som påverkar beslutsfattare. Exempelvis kan ju en medborgare som röstar i 

allmänna val i ett land anses ”påverka” politiker. I den pågående statliga 

demokratiutredningen skriver Henrik Bergström i ”SOU 1998:146, Lobbning” följande i sin 

inledning till ämnet; 

”..en av de viktigare områdena för statsvetenskaparna är att försöka förstå förhållandet mellan stat och 

samhälle. Ett av dessa möten mellan staten och samhället utgörs av organiserade intressens påverkan på 

beslutsfattarna. En av dessa påverkansmetoder är lobbning” 

Lobbying kan alltså definieras som direktkontakten mellan representanter för organiserade 

intressen i en fråga och relevanta beslutsfattare för denna fråga. Dessa kontakter skall leda till 

möjligheter att influera dessa beslutsfattares politik, att ha fortsatta direkta kontakter med dem 

samt att genom aktivt handlande, eller genom att använda mellanhänder, utbyta information 

med dem (Van Schendelen 1994, Bergström 1998 i SOU 1998:146). 

Litteraturstudie 

Det finns flera böcker som behandlar lobbying. Flertalet kommer givetvis från USA, det 

amerikanska politiska systemet är uppbyggt så att direkt påverkan på politikerna är både 

nödvändigt och en förutsättning för dess existens. Även för lobbyister i EU finns det gott om 

”handböcker”. Varje enskild situation kräver en unik lobbying, vilket gör att böckerna är 

antingen för generella eller helt anpassade för en viss målgrupp. Det mest användbara 

materialet om lobbying i Sverige kommer från artiklar i dagstidningar och tidskrifter. 

Eftersom mitt projektarbete har gjorts på ”hemmaplan” ligger tyngdpunkten av min 

litteraturstudie om lobbying i Sverige. 

Korridorfolket 

Begreppet lobbyism kommer från det engelska ordet lobby som betyder hall eller korridor. 

Det användes första gången i det brittiska parlamentet som ett ord på de journalister som stod 

och väntade i korridoren på att parlamentarikerna skulle komma ut från sessionerna. I USA 

fick lobbyismen en snabb utbredning genom industrialiseringen på 1800-talet. Affärsmän, 

3


spekulanter och aktieägare stod i korridorerna i kongressen och försökte påverka ledamöterna. 

P.g.a. de stora konsekvenserna det har medfört för den politiska processen i USA är lobbying 

strängt reglerad. Lobbyisterna måste registreras och godkännas och det finns upparbetade 

etiska regler (Lindberg 1996, Elmbrant 1997). 

Rätten att påverka 

Lobbying förekommer i alla demokratiska samhällen men uppfattas ofta som fult. Det gäller 

inte bara i Sverige, utan även t.ex. i lobbyismens hemland, USA. Där kallar man sig för 

konsult eller rådgivare och undviker begreppet lobbyist. Lobbying på det nationella planet 

bedrivs på olika sätt i olika länder beroende på vilka regler som gäller för verksamheten eller 

möjligheter som finns att komma i kontakt med beslutsfattarna i ett land. Rätten att bedriva 

lobbying, d.v.s. påverka politiker eller andra beslutsförfattare, anses vara en av de 

fundamentala rättigheterna i en demokrati. Lobbying har förlorat sin amerikanska 

ursprungliga betydelse och omfattar mer än försök att påverka valda politiker. Rätten att säga 

sin mening och att försöka övertyga en beslutsfattare är det grundläggande för verksamheten, 

som sedan kan försiggå på olika sätt och längs olika vägar. Även en folklig brevstorm kan 

vara att se som lobbyingverksamhet. Lobbyism kan alltså mycket väl ses som ett sätt att 

engagera människor kring en särskild fråga och sedan driva den tills ett önskat resultat kan 

nås(Bern 1994, Lindberg 1996, Bergström 1998 i SOU 1998:146). 

Lobbyverksamheten innebär ofta en tvåvägskommunikation. Beslutsfattaren har behov av 

information för att kunna fatta ”rätt beslut”. Lobbyister bidrar med denna information i syfte 

att påverka beslutsfattaren att ta ett för dem fördelaktigt beslut. Samlad information från flera 

lobbyister kan alltså ge beslutsfattaren en god helhetsbild, och kanske ett beslutsunderlag på 

en högre nivå eller bättre bredd än vad politikern eller tjänstemannen hade fått ihop på egen 

hand (Bern 1994, Van Schendelen 1994). 

Betydelsen av nätverk 

Lobbyistens arbete är många gånger en fråga om att arbeta i eller genom de egna nätverken. 

Ett nätverk har ofta sitt ursprung i en intressegemenskap, mer eller mindre stark uttalad, och 

inte i någon form av formellt beslut. Ett nätverk saknar också ofta en organisation i egentlig 

mening, men lever och utvecklas bättre trots eller kanske till och med tack vare detta. 

Kontakter och då främst informella sådana mellan medlemmarna är det väsentliga (Höög 

1996, Lindberg 1996). 

Nyckelorden är kommunikation och samverkan genom utbyte av information och tjänster. 

Trots den informella karaktären kan arbetet genom ett nätverk vara mycket effektivt. 

Samtidigt innebär samarbetet i ett nätverk en sorteringsfunktion, i den meningen att det för 

nätverkets kvalitet kan vara mycket väsentligt att tydligt särskilja vilka som tillhör nätverket 

från dem som inte gör det. Likaså är det av betydelse för nätverkets kvalitet att särskilja dem 

som inte tillför nätverket information från dem som gör det. Den som vill tillhöra ett nätverk 

måste förmodligen också samtycka till eller hårdare uttryckt möjligen underordna sig det 

tänkande eller den linje som är nätverkets identitet, det vill säga den uttalade grunden för 

intressegemenskapen (Höög 1996, Lindberg 1996). 

4


Konsten att lyfta en fråga 

För att uppnå ett beslut krävs det att frågan hamnar på dagordningen, hos de beslutsfattande 

organen. Lars Nord (1997), forskare i journalistik vid Demokratiinstitutet i Sundsvall 

betecknar detta som ”agenda-building”. För att nå hela vägen fram till ett formellt beslut 

behöver frågans intensitet och angelägenhet hela tiden stärkas. Arbetsgången för att få ett 

problem att leda till ett beslut beskrivs enligt Van Schendelen (1994) i figur 1 nedan; 

FRÅGANS 

INTENSITET 5. Genomfört beslut? 

Ja 

4. Formellt beslut? → Nej: Icke-politik 

Ja 

3. Agenda och förslag? → Nej: Ej fullföljt 

Ja 

2. Politiskt problem? → Nej:Icke-fråga 

Ja 

1. Samhälleligt problem? → Nej: Icke-problem TIDSAXEL 

Figur 1. ”Att lyfta en fråga ” 1. Frågan måste uppfattas som ett samhälleligt problem och vara relevant för 

åtminstone en grupp av människor i samhället. 2. Problemet måste accepteras som varande en form av politiskt 

problem och kunna lösas genom politiska beslut. 3. Det politiska problemet måste placeras på den formella 

agendan och leda till ett förslag. 4. Ett beslut måste fattas, vid vilket tillräckligt stöd måste resultera i ett positivt 

formellt beslut. 5. Beslutet måste genomföras och utfallet måste bli lika med den önskade effekten. 

Källa: Van Schendelen 1994. 

De flesta kampanjer som gör en fråga till ett ”samhälleligt problem” kännetecknas i Sverige 

ofta av de innehåller följande inslag; 

• Annonser i dagstidningar, gärna helsidesannonser som förmedlar budskapet. 

• Säljmaterial och gratis marknadsföringsmaterial framtaget av reklambyråer som har 

delats ut till berörda parter. 

• Mediakontakter är en avgörande faktor, utan media påverkas inga politiker. 

• Utspel i media av mer lokal karaktär, t.ex. att varslingar av personal behövs göras om inte 

det blir en ändring enligt kampanjens syfte. 

• Opinionsundersökning är obligatoriskt för att visa de folkvalda att det finns ett brett stöd 

bland allmänheten för kampanjens mål. 

• Debattartikel i ledande dagstidningar får en enorm uppmärksamhet och behandlas som 

en riktig ”nyhet” fastän det är noga utvalt material från en välplanerad kampanj. 

• Seminarium eller en offentlig debatt där inbjudna föreläsare och politiker ges 

förutsättningar att diskutera kampanjens mål 

• Jippo eller gatudemonstration som åter igen ger media en anledning att uppmärksamma 

kampanjen. 

5


Politiska systemet nyckeln till framgång 

Det politiska systemet och ärendegången för offentliga beslutsprocesser utgör 

förutsättningarna för lobbyistens arbete. Framgångsfaktorer för en lobbyist är kännedom om 

det politiska systemet, kunskap om hur man kan påverka, vem man skall ta kontakt med samt 

vetskap om var i beslutsprocessen de olika organisationerna befinner sig. I den nya 

institutionalismen befinner sig organisationer i olika perioder där beslutsmodellen kan se 

annorlunda ut. Organisationen kan befinna sig i en period där det är lätt att påverka 

beslutsfattaren. Dessa perioder kännetecknas av irrationella beslutsprocesser och är vanliga i 

stressade situationer då lösningar snabbt behöver presenteras. Organisationen kan också 

kännetecknas av att det motsatta förhållandet råder. Dessa perioder är mer eller mindre 

stängda för lobbyister och beslut fattas på grundval av rutiner och normer inom 

organisationen (March och Olsen 1984). 

En komplex och fragmenterad organisation som EU med alla dess kommittéer gör att det 

finns många perioder där det är lättare att påverka beslutsfattarna. Detta visar sig t.ex. genom 

att ”agenda-setting” (vilka frågor som är aktuella, hur de ska kommuniceras och vid vilken 

tidpunkt, vem som är företrädare etc.) är löst definierad och institutionerna har ofta väldigt 

dålig intern och extern kommunikation. Vardagliga rutiner är dåligt definierade och varierar 

ständigt. Tjänstemännen själva förstår ofta inte processerna inom organisationen, och för de 

som fattar beslut inom olika områden varierar tid och resurserna för beslutsfattandet (Edwards 

och Spence 1997, Randall 1996, Kronsell 1997). Detta gör att EU till ett riktigt ”bonanza” för 

lobbyister. 

I Sverige är den politiska apparaten betydligt enklare och beslutsproceduren blir därmed inte 

fullt lika lätt att påverka. Det svenska systemets särdrag, med starka korporativa inslag, har 

dämpat behovet av lobbying eller kanaliserat den i ordnade, centraliserade former. Stora, 

starka intresseorganisationer och ett fåtal storföretag har dominerat scenen och fört fram sina 

krav i korporativa forum eller via ett välutvecklat remissförfarande. En viktig faktor är också 

den starka partidisciplinen - till skillnad från i USA där senatorers och kongressmäns stora 

självständighet är en bra jordmån för lobbying (Lindberg 1996, Bizninz 960307). 

Lobbying i Sverige 

I det korporativistiska Sverige har kontakter för särintressen och beslutsfattare traditionellt 

tagits genom organisationerna och partiväsendet. Vi har alltså sedan länge vant oss vid att 

viljeyttringar skall komma till tals via förankring inom och genom folkrörelserna. I länder 

som saknat denna starka svenska folkrörelsetradition har istället dessa kontakter sedan länge 

gått via, ofta betalda, ombud. Inom dessa länder, där inkluderat EU, är det en vanlig synpunkt 

att lobbying är godtagbar och faktiskt nödvändig för demokratin. Det anses vara det bästa 

sättet för en grupp att göra sig hörd och att föra fram synpunkter (Höög 1996). 

Fördelarna med att försöka påverka politiker med andra metoder än skrivelser, uppvaktningar 

och remissvar har på senare tid uppmärksammats av föreningar och organisationer i Sverige. 

Idag påverkar man framförallt genom media istället för att springa i kanslihusets korridorer. 

Den ”nya” lobbyismen går ut på att väcka opinion för det egna intresset. Lobbyingkampanjen 

skiljer sig från konventionell lobbying genom att strategin för att nå den verkliga målgruppen, 

politikerna, går genom allmänheten och medierna. Dagens organisationer har möjlighet att 

påverka politiken på två olika sätt: antingen når man inflytande på grund av sin storlek, eller 

så når man inflytande genom sin styrka. Styrkan ligger i att man lyckas föra fram sina åsikter 

genom en stark opinionsbildning. (Nord 1997, Bizniz 960307, Arena 2-99). 

6


Marknaden för lobbying i Sverige har de senaste åren växt i ungefär samma takt som övriga 

pr-branschen. 1997 omsatte hela branschen 640 miljoner kronor, en ökning med 28 procent 

jämfört med 1996. Sex procent av pr-företagens verksamhet var lobbyingarbete enligt 

Konsultguiden (Vision 990127). 

Avgörande faktorer för lobbyismens väg in i svenska samhället 

I samband med avskaffande av korporatismen i början av 90-talet så har möjligheterna för 

olika särintressen att påverka beslutsproceduren ökat betydligt (Lindberg 1996, Nord 1997). 

Svenska forskare talar idag om en övergång från ett kooperativt samarbete mellan politiska 

organ och ett litet antal intresseorganisationer till ett mer informellt beslutsfattande, ofta 

bedrivet genom olika nätverk (Höög 1996, Lindberg 1996). Beslutsfattare förhandlar med 

varandra om olika särintressen och man pratar om givande och tagande i en så kallad 

”bargaining democracy” (Stenelo och Jerneck 1996). 

Den händelse som sägs vara avgörande för avskaffandet av korporatismen var när SAF 

beslutade att man från årsskiftet 1991/92 skulle dra tillbaka sina representanter som satt i 

styrelsen i olika myndigheter, på grund av att man tyckte att organisationens uppgifter var att 

framföra sina medlemmars åsikter och försvara deras intressen. (Öberg i Sernhed och 

Holmberg1999). Efter det har flera samverkansorgan mellan organisationer och myndigheter 

lagts ner. Förmodligen finns en tilltagande insikt om att politisk lobbyism har ett pris: dels blir 

man osjälvständig visavi de politiska partierna, dels kan vunna framgångarförbytas i sin 

motsats om de politiska maktförhållandena ändras. Grunden för den svenska modellens 

framgång de första efterkrigsdecennierna var att parterna var fast beslutna att lösa sina 

mellanhavanden förhandlingsvägen, kompromissviljan var ett uttryck för ett rationellt 

egenintresse. När den samförståndspräglade svenska modellen vittrade sönder ökade 

utrymmet för, och behovet av, nya former att påverka besluten. När de centrala 

organisationerna mister auktoritet och resurser uppträder i stället fler aktörer som lobbar var 

för sig för sin sak (LO-tidningen 981106). 

Elmbrant (1997) för fram en intressant motteori i sin bok ”Dom där uppe – dom där nere, om 

demokratin i Sverige”. Han menar att Sverige är om möjligt mer korporativt än tidigare, fast 

nu med en starkare slagsida för näringslivet och branschintressena. Till detta har ett antal 

icke-kapitalistiska intressen blivit mer sofistikerade i konsten att manipulera medier och 

politiker, som t.ex. Rädda barnen och Greenpeace. Han anser vidare att man inte kan se 

utvecklingen av den kommersiella lobbyismen isolerad från företeelser som t.ex. 

globaliseringen av ekonomin, partiernas kris, tendenser till förfall för politikerrollen, de svagt 

rustade riksdagskanslierna och de dåligt organiserade mediaredaktionerna. Elmbrant tillstår 

att hans teori inte går att bevisa förutom vissa fragment, men att man måste försöka se 

helheten och inte isolera lobbying i Sverige som ett nationellt fenomen. 

En annan förutsättning för lobbyismens intåg i Sverige är att det i dagsläget finns mindre tid 

och resurser för statliga offentliga utredningar, politikerna har inte så mycket tid att ta fram 

underlag på (Lindberg 1996). Den politiska processen går allt fortare. Flertalet politiska 

förslag läggs idag utan att det utreds innan, remisstiderna blir kortare och kortare vilket 

försvårar för att organisationerna att ge sina synpunkter. Få naturliga kontaktytor finns i 

samhället mellan politiker och näringslivet. Många politiker upplever det därför som positivt 

att lobbyisterna bistår med underlag (Bern 1994, Resumé 971022). 

7


Dessa förutsättningar har öppnat för lobbyisterna i den svenska beslutsprocessen. Ett poliskt 

beslut fattas i praktiken av en handfull människor. En form av lobbying går främst ut på att 

påverka den här skaran beslutsfattare genom personliga. Den typen av lobbyverksamhet 

benämns direkt lobbying enligt Henrik Bergströms nomenklatur i ”SOU 1998:146, 

Lobbning”. En annan form av lobbying är påverkan genom opinionsbildning, vilket 

Bergström kallar indirekt lobbying. Metodvalet beror på ett antal faktorer, frågans karaktär 

och magnitud, organisationen själv, dess resurser och struktur, opinionsläget, beslutsfattarna 

och deras förväntade reaktioner. 

Direkt lobbying 

Direkt lobbying kännetecknas av kontakter, genom t.ex. möten, brev, e-post eller 

telefonsamtal, mellan särintressen i samhället och beslutsfattare. Detta sker under oreglerade 

former i Sverige. Lobbyisten försöker under dessa kontakter påverka olika aktörer som 

utvalda politiker, tjänstemän och andra som har inflytande i olika skeden i de offentliga 

beslutsprocesserna. Att påverka och att låta sig påverkas är nödvändiga inslag i demokratin. 

Men det ställer givetvis stora krav på den enskilde politikern, att både kunna sortera och 

granska olika särintressen och väga detta mot vad allmänintresset kräver. Den direkta 

lobbyingen anses inte rumsren i Sverige, framförallt beroende på att det inte finns regler för 

hur lobbyister får arbeta samt att det sker under informella förhållanden. I offentlighets 

Sverige har den här typen av dold maktutövning givits en dålig bild i media, och begreppet 

lobbying har därför fått en negativ klang (Bizninz 960307, Bergström 1998 i SOU 1998:146). 

I en artikelserie i Aftonbladet under januari 1998 beskrevs lobbyister med det onda ögat av 

journalisterna som ”korridormaffian”, en liten grupp i samhället som kan påverka politiker att 

ändra beslut och stoppa obekväm granskning. Lobbyisterna låter sig gärna köpas, bara man är 

villig att betala vad det kostar. De kallas för Sveriges dolda makthavare (Aftonbladet 980105). 

Aftonbladet överdriver nog omfattningen av lobbyingverksamheten i artiklarna. Lobbying 

handlar ofta om olika former av analyser och rådgivning och mindre om att ha ta direkt 

kontakter med politiker och liknande. Enligt en artikel där svenska pr-konsulter intervjuas så 

finns det väldigt få lobbyister som springer och pratar i regeringens korridorer (Vision 

990127). 

Kampanjer med direkt lobbying är inte lätta att upptäcka, uppdragsgivaren är ofta dold, 

information från lobbyisterna diarieförs inte och beslutsfattare erkänner inte att de har blivit 

påverkade av en lobbyist. Exempel på traditionella direkta lobbying kampanjer jag har 

påträffat är Industriförbundets aktion för kärnkraften trots ett oåterkalleligt riksdagsbeslut 

1988 (Elmbrant 1997), LO:s näringspolitiska grupp som lobbade fram det skandalomsusade 

tunnelbygget genom Hallandsåsen (Kristiansson i Bizninz 980907). Likaså är Öresundsbron 

och Dennispaketet troligen produkter av väl genomförd direkt lobbying bakom stängda dörrar 

(Elmbrant 1997). 

Indirekt lobbying 

Den indirekta lobbyingen sker däremot i ”offentlighetens ljus” och de viktigaste segrarna 

utkämpas i media. Den öppna opinionsbildningen har blivit vanligare och en allt större roll än 

tidigare när besluten ska fattas (Begrström i SOU 1998:146, Vision 990127). Eftersom det 

inte alltid är lika uppenbart att det är ett särintresse som ligger bakom kampanjen tycks den 

här typen av lobbying vara lättare att acceptera i Sverige, utan att allmänheten är medveten 

om att de i själva fallet är utsatta för en välplanerad kampanj. Även den indirekta lobbyingen 

8


sker under oreglerade former, tidskriften Vision skrev i en artikel att med pr-byråers hjälp 

man köpa sig en plats på ”maktens klotterplank”, d.v.s. DNs debattsida, för ca 40 000 kronor 

(Vision 990127). 

Exempel på indirekt lobbying är betydligt lättare att finna, delvis för att de som genomför 

kampanjen kan utses till ”Årets Lobbyist” av tidskriften Résume och pr-byrån Idé-torget. 

Goda exempel på indirekt lobbying är bl.a. Svenska Förläggareföreningens kampanj för 

slopandet av bokmomsen våren 1999 (Sydsvenska Dagbladet 990423), ”Rör inte min radio” 

kampanjen som drevs av branschorganisationen Radioutgivareföreningen på uppdrag av bl.a. 

Bonniers, Wallenberg och några stora utländska medieföretag våren 1997 (Arena 2-99), Röda 

korsets aktion mot barnpornografi 1996 där till och med drottning Silvia hjälpte till att lobba 

igenom en ändrad grundlagstiftning (Resumé 970918) och ”Ja till Europa” kampanjen inför 

folkomröstningen 1994 (Nord 1997). 

Under valår är det extra fördelaktigt att lyfta fram sina frågor om de berör en bred allmänhet. 

Lärarnas kampanj "Sverige börjar i skolan" var ett utmärkt exempel på detta. Skolan är en 

angelägenhet för alla som har barn eller barnbarn i skolan, men framförallt politiker i 

allmänhet, eftersom ansvaret för skolan delas av staten och kommunen. Vad som också är 

avgörande för om lobbyingkampanjerna har möjlighet att lyckas eller ej är hur många platser 

som regeringen har i riksdagen. Efter 1998 års val måste S ta stöd av Vpk och Mp för att få 

majoritet. Lyckas oppositionen att vinna över något av dessa partier har de en stor chans att gå 

emot statsministerns politik. 

Beslutsprocessen i Sverige 

För en lobbyist som representerar en organisation finns det olika vägar att gå för att påverka 

ärendegången och få sin fråga behandlad i den politiska beslutsprocessen. Den politiska 

ärendegången i Sverige och var i processen det finns möjlighet att påverka beskrivs nedan och 

sammanfattas i figur 2. Informationen för var det går att påverka kommer från 

föreläsningstillfällen under hösten 1998 på kursen Public Affairs om inget annat anges. 

Figuren är modifierad från Sernhed och Holmbergs (1999) uppsats. 

Ärendegång 

En fråga kan hamna på riksdagens bord och leda till ett beslut genom: 

• allmän opinionsbildning 

• genom uppvaktningar 

• genom utredningar 

• genom partigrupperna 

Många frågor som regeringen ska ta ställning till kräver en grundlig genomgång. En vanlig 

metod är att använda flera kanaler samtidigt för att effekt ska uppstå, det skicka en skrivelse 

till ett statsråd, som sedan uppvaktas och samtidigt förses media med information (Bäck och 

Möller 1997). Lobbyisten har möjlighet att få upp en fråga på agendan genom indirekt 

lobbying, d.v.s. opinionsbildning. Genom att initiera frågan på den allmänna agendan kan få 

politiker att tro att det finns ett stort intresse för frågan hos allmänheten. Av förklarliga skäl är 

detta speciellt gynnsamt under valår. 

Viktiga aktuella frågor behandlas ibland av särskilda utredningar som tillsätts av regeringen. 

Under själva utredningstiden har lobbyisten möjlighet att förmedla sina uppfattningar i den 

9


sakfråga det rör sig om. De offentliga utredningarna är forum för kompromisser och 

uppgörelser i många spörsmål och kan i bästa fall leda till att göra lobbyistens synpunkter till 

gällande. Utredningen kan även anordna hearings, dit företrädare för olika organisationer 

kallas. I viktiga frågor kan organisationer tillsätta egna ”skuggutredningar”, och kan på så sätt 

lägga fram fakta till stöd för den aktuella frågan (Bäck och Möller 1997). 

Innan regeringen tar ställning till ett utredningsförslag skickas det på remiss till de berörda 

myndigheterna, organisationerna och kommunerna, för att de ska få säga sin mening. 

Regeringen vill veta vad de som berörs tycker och vilket stöd förslaget har. Vilka som ärendet 

remitteras till bestämmer formellt regeringen. Förutom berörda instanser erhåller dessutom 

Sveriges stora organisationer samtliga utredningar av vikt och får således möjlighet att yttra 

sig (Bäck och Möller 1997). Trots att man inte får ärendet på remiss finns det möjlighet att 

meddela sina synpunkter och det är därför viktigt att som lobbyist hålla sig underrättad om 

vilka ärenden som ska behandlas av riksdagen. Om en stor del av remissinstanserna är 

negativa kan beslutet bli att inte gå vidare i frågan, eller att försöka finna andra lösningar än 

dem utredningen föreslår. Remisstiden är ett utmärkt tillfälle att bromsa eller hindra processen 

genom att påpeka brister i utredningen, att förslaget strider mot lagar eller andra tekniska fel. 

När remissvaren kommit in till departementet förbereder tjänstemännen regeringsbeslutet. I 

ärendeförteckningen kan man se vilka ärenden som avses bli behandlade vid ordinarie 

regeringssammanträden. Dessa sammanträden hålls normalt en gång i veckan, oftast på 

torsdagsförmiddagar. Tjänstemännen vid departementen skriver ett utkast till proposition, dvs. 

det förslag regeringen ska lämna till riksdagen. 

1. Regeringen initierar 

2. Utredning 

3. Utredningsbetänkande 

4. Remiss 

5. Sammanställning 

6. Proposition till Riksdag 

7. Kammaren 

8. Utskott 

9. Utskottsbetänkande 

10. Debatt och beslut 

direktiv utfärdas för 

utredningen 

SOU, kommitté,hearings 

Ds, berörda departement 

kommuner, myndigheter, 

berörda organ 

Motion från riksdagsman 

delning, hearings 

”närmast sörjande” 

indirekt lobbying 

LOBBYIST 

Partigrupp 

Figur 2. Den första direkta påverkansperioden infaller under utredningsstadiet då förslaget till proposition 

arbetas fram. Under remisstadiet får alla yttra sig och det är det andra påverkansstadiet. Efter offentligöringen 

hamnar ärendet i riksdagen där den tredje påverkansperioden infaller i samband med utskottets behandlande av 

propositionen och eventuella motioner. 

10


När propositionen lagts fram i Kammaren i riksdagen kan vem som helst av de 349 

riksdagsledamöterna komma med motförslag, en s.k. motion, inom 15 dagar från det att 

propositionen anmäldes i kammaren. I frågor som lobbyisten vill lyfta fram kan en 

riksdagsledamot övertalas att väcka en motion. Det är tämligen vanligt att motioner är 

inspirerade av, eller till och med skrivna av särintressen för organisationer (Bäck och Möller 

1997). 

Propositionen granskas av det utskott i riksdagen som har ansvar för frågan. Utskotten består 

av politiker från de olika partierna. Utskottet kan inhämta yttanden från myndigheter och 

organisationer, ett annat riksdagsutskott eller genom muntlig information genom utfrågningar. 

Ofta har frågorna redan diskuterats inom partigrupperna innan den hamnar hos utskottet, och 

här finns möjligheter för en lobbyist att påverka de olika partipolitikerna. 

Utskottet lämnar sitt förslag till beslut till riksdagen i ett så kallat betänkande. När utskottet 

lagt sitt förslag fattar Kammaren det formella beslutet efter debatt i riksdagen. Det faktiska 

beslutet i en fråga fattas däremot vanligtvis av det utskott dit riksdagen remitterat den. 

Lobbyister kan därför sända skrivelser till utskottets kansli för att åter uppmärksamma sina 

ståndpunkter innan frågan hamnar i kammaren (Bäck och Möller 1997). 

Lobbyism och demokratin 

Lobbying är en informell kanal för inflytande där inga protokoll skrivs eller arkiveras. Det blir 

därför svårt för allmänheten att veta vilka aktörer som ligger bakom ett speciellt beslut och på 

vilka premisser beslutet har fattats. Det som sker i det fördolda utan en öppen debatt går inte 

sällan snett. Elmbrant (1997) pekar på Dennispaketet som ett stort kommunikationsprojekt 

som gjorts upp bakom stängda dörrar, där det visade sig att kalkylerna och bedömningarna var 

orimliga när de granskades i offentlighetens ljus. 

Vidare menar Elmbrant (1997) att i en demokrati måste det finnas utrymme för en del 

informell maktutövning eftersom vissa ärenden bara kan lösas bakom stängda dörrar. Men 

mycket mer kan ske i det offentliga än vad som görs i Sverige idag. Icke-offentlighet kan ge 

politiker och tjänstemän en känsla av att de kan göra hur de vill (lite så som våra folkvalda 

faktiskt beter sig idag). Offentlighet är nog en av de starkaste krafterna om man vill förebygga 

korruption och gubbvälde. 

Kommunstyrelsen i Malmö uttalade sig i Sydsvenskan i maj 1999 och sa att de bästa besluten 

fattas i enrum. Kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu (s) tyckte det var bra att 

sammanträdena fördes i enrum eftersom politikerna inte ska hämmas av åhörare på läktaren. 

Oppositionsledaren, Carl-Axel Roslund (m), höll med om att slutna sammanträden var bäst 

för kommunstyrelsen, men av den anledningen att mötena var helt oväsentliga för 

allmänheten eftersom att ingen debatt förs och öppna möten skulle därför avskräcka de som är 

intresserade av kommunalpolitiken i Malmö (Sydsvenska Dagbladet 990523). 

För 30 år sen var politikern inseminatör. I dag är politikern inte längre i början av 

påverkansprocessen, utan har blivit barnmorska. Det är andra som inseminerar och politikern 

har inte en aning om vilka barn som kommer ut. Så beskriver Leif Johansson, delägare i 

Idétorget, den förändring som skett i en artikel i Bizniz september 1998. Även om mycket av 

spelet sker inför öppen ridå, har det blivit svårare att påverka. En mängd olika organisationer 

och intressenter konkurrerar om uppmärksamheten. Skickliga aktörer bedriver en alltmer 

sofistikerad opinionsbildning. Det är inte svårt att ta ställning till argument som förs fram, 

11


däremot kan en politiker inte förbli opåverkad av det svenska folkets opinion. Egentligen är 

det på grund av att politikerna inte längre driver opinionen med en stark ideologisk 

övertygelse som de tappat initiativet. I dag drivs politiken utifrån enskilda frågor som 

politikerna hanterar allt eftersom de dyker upp i debatten. Vad ett företag ofta behöver hjälp 

med av en lobbyist är, förutom att bli lotsad genom den politiska beslutsgången, att presentera 

sina argument på ett sätt som är politiskt gångbart. Politikern står ständigt inför uppgiften att 

väga olika gruppers intressen mot varandra. Därför når ett företag eller en organisation större 

trovärdighet om argumenten utgår från samhällsintresset och sätter frågan i ett större 

perspektiv. Lobbyisten har blivit en sorts advokat som känner till spelreglerna och förmår 

lägga fram ärendet på rätt sätt. (Stenshamn Arnberg i Bizniz 980907) 

Dessutom, när uppdragsgivarna är dolda blir inte sällan massmedia och allmänheten ”lurade”, 

ett exempel på detta är som tidigare nämnts att pr-byråer kan med hjälp av sina kontaktnät få 

in en artikel på DNs debattsida. För många politiker speglar tidningarna och TV verkligheten. 

Det som inte finns i media har inte hänt. Och vem vinner röster på att lösa problem som ingen 

känner till? 

En annan viktig fråga är det inflytande som opinionsbildning har i dagens samhälle. Det finns 

helt klart en fara för demokratin då det fria ordet och den fria åsiktsbildningen hotas av 

marknadens monopolisering av den svenska pressen. Men detta hot mot demokratin är kanske 

inte direkt kopplat till lobbying utan snarare ett överhängande hot mot demokratin, då det 

finns ett tydligt förhållande mellan förmögenhetsbildning och utrymmet för åsiktsbildning. 

(Riksdag & Debatt, nr 4 1999). 

Ekonomiska faktorer spelar roll för vem som har möjlighet att vara med och påverka. Den 

som har goda resurser kan förbereda sina frågor bättre och därför öka chansen till inflytande. 

Intresseorganisationerna kan till exempel beställa egna opinionsundersökningar som ett stöd 

för sina åsikter. Pr-byrån Kreab äger till och med sitt eget opinionsinstitut – Demoskop . Som 

beställare kan man välja om man vill gå ut med undersökningen eller inte, beroende på hur 

resultatet blir (Aftonbladet 980105). 

Frågan inför framtiden är vilka resurser kommer att vara betydande för framgångar och 

motgångar i den politiska beslutsprocessen? Internet är en ny arena som bäddar för en typ av 

opinionsbildning säkert kommer att få större inflytande i det framtida samhället som 

påverkanskanal och opinionsbildare och som inte nödvändigtvis behöver vara kostsamt. 

Kommer de svaga grupperna att förbli lidande såsom sjuka, arbetslösa och flyktingar? Eller 

kommer det att bildas Robin Hood lobbyister i opinionens Sherwoodskog där de nu laglösa 

lobbyisterna härjar fritt? 

12


Referenser 

Litteratur 

Bern, T. (1994) Lobbying i EU, Stockholm: Nerenius & Santérus 

Bäck, M. och Möller, T. (1997), Partier och organisationer, Stockholm: Publica 

Edwards, G., och Spence, D. (eds.) (1997), The European Commission, 2 nd ed, London: 

Cartermill 

Elmbrant, B. (1997), Dom där uppe – dom där nere, om demokratin i Sverige, Atlas 

Höög, M. (1996), Vägen till Bryssel, Norstedts juridik 

Stenelo L.,G. och Jerneck, M. (eds.) (1996) The Bargaining Democracy, Lund University 

Press 

Kronsell, A. (1997), Greening the EU - Power practices, resistances and agenda setting, Lund 

University Press 

Lindberg, L. (1996), EU, demokrati och lobbying, Handikappförbundens samarbetsorgan 

March, J.,C. och Olsen, J.,P. (1984), The New Institutionalism: Organizational factors in 

Political Life, American Political Science Review, 78:3 (September 1984) 

Nord, L. (1997) Spelet om opinionen – Möten mellan makthavare, medier och medborgare, 

Studentlitteratur 

Randall, H. (ed.) (1996), Business Guide to Lobbying in the EU, Cartermill Publishing 

Sernhed, K. och Holmberg, J. (1999), Magistern och lobbyisten, C-uppsats, Sociologiska 

institutionen, avdelningen för Medie- och Kommunikationsvetenskap, Lunds universitet 

Van Schendelen, M.P.C.M. (ed.) (1994), National Public and Private EC Lobbying, Ashgate 

Publishing Limited 

Artiklar i dagstidningar och andra tidskrifter 

Aftonbladet 980105, ”Korridormaffian”, Ringman, M., Kasvi, L. och Ericson, Å. 

Arena 2-99, ”Välkommen till Lobbyistsverige”, Sundling, J. 

Bizninz 960307, ”Nu kommer lobbyisterna!”, Petterson, B. 

Bizniz 971023, ”Ny och framgångsrik lobbying”, Hedin, B. 

Bizniz 980907, ”Lobbyisterna som styr Sverige”, Stensham Arnberg, C. och ”LO lobbade 

fram Hallandsåstunneln”, Kristiansson, G. 

LO-tidningen 981106, ”Avtalspakt för tillväxt”, 

Resumé 970918, ”En mästare på lobbying”, Sundling, J. 

Resumé 981022, ”Lär dig behärska de politiska redskapen” Sundling J. 

Riksdag och Debatt 4-99, ”Penningen styr makten”, Johansson, M. 

Sydsvenska Dagbladet 990523, ”De bästa besluten tas i enrum”, Nilsson, G., A. 

Vision 990127, ”Lobbying växande del av pr-kontot”, Lundell, S. och ”Artikel på DN-debatt 

kostar 40 000 kr”, Lundell, S. 

13

Lobbyism i Sverige - Resumé

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?