Louise Hoffsten - Nya Upplagan

Nya Upplagan April 2012 Krönika 20 Nya Upplagan April 2012
Krönika
21
C-J Charpentier
avantgarde
Under våren satsar Louisiana stort – och
konsthistoriskt – på åtta kvinnor som alla på olika
sätt präglat den europeiska konsten under mellankrigstiden.
Och det är en namnkunnig oktett vi möter,
här komprimerad till en encyklopedisk förteckning:
Den schweiziska målaren, skulptören, dadaisten och
konstruktivisten Sophie Taeuber-Arp (1889-1943),
den franska fotografen och surrealisten Claude Cahun
(1894-1954), den rysk-franska textildesignern och
konstnären Sonia Delaunay (1885-1979), den franska
filmaren Germaine Dulac (1882-1942), den tyska
fotografen och målaren Florence Henri (1893-1982),
den tyska fotomontören, målaren och dadaisten
Hannah Höch (1889-1978), den rysk-polska
skulptören Katarzyna Kobro (1898-1951), och
den franska fotografen och målaren Dora Maar
(1907-1997).
Härefter pustar jag och tar sats. För det är en
utställning som är lika svår att beskriva som den är
spännande och innehållsrik. Med en mångfald som
bokstavligen väller fram som en lavin över betraktaren.
Nyckelorden är kvinnor och de konstnärliga
uttryck som växte i ett Europa som just lagt första
världskriget till handlingarna, och som – åtminstone
under ett dussin år – såg världen an med en sorts
bekymmerslös tillförsikt, tills en accelererande brun
ideologi förmörkade varje form av
mänsklig ävlan.
Det var det glada Berlin och det
glada Paris, och inom konsten
experimenterades vilt. I Centraleuropa
lekte dadaister, från öster kom konstruktivistiska
impulser med avstamp
i socialt byggande, samtidigt som
kubism och surrealism allt mer stärkte
sin grund. Tsarens Ryssland hade
fallit och här skulle en ny människa
skapas, det tyska kejsardömet blev
Weimarrepublik, och Frankrike tog
sats efter kriget. Gamla auktoritära
strukturer ifrågasattes och löstes
gradvis upp, och plötsligt blev det
möjligt för kvinnor att göra insteg på
konstscenen, och det är mot den
bakgrunden vi ska se Louisianas
exposé. Vars fokus kretsar kring färg,
rum, regler, identiteter, och den
verklighet som kom ur tidens intresse
för drömmar och psykoanalys.
Tvåhundra verk fyller salarna –
måleri, foto, collage, design, film och
skulptur – och här vill jag särskilt lyfta
fram portalfiguren Sonia Delaunay, som efter en
barndom i Sankt Petersburg kom till Paris 1905.
För att under de följande sjuttio (!) åren formge
kläder, scenkostymer och tre bilar, vid sidan av ett
kubistiskt måleri.
Nära henne stod Sophie Taeuber-Arp med
kubistiska interiörer och marionettdockor, medan
Hannah Höch och Dora Maar utvecklade montaget
i surrealistisk riktning.
Foto och film kom vid den här tiden också att bli
viktiga medier med Claude Cahuns androgynt och
transsexuellt iscensatta självporträtt som tidiga
inlägg i en könsrollsdebatt – bilder som långt senare
banade väg för Cindy Shermans fotosviter med sig
själv i olika roller och utstyrslar.
Avantgardets kvinnor är en flödande rik presentation
som visar såväl levande konsthistoria, som en
handfull mycket medvetna kvinnors arbeten – på den
långa vägen mot en frigörelse som inte var självklar.
Sonia Delaunay och Sophie Taeuber-Arp i
Sonias stranddressar, Bretagne 1929
KONST
Avantgardens kvinder 1920-1940
Louisiana, Humlebaek
Pågår till den 28 maj
Sophie Taeuber-Arp: Bar Aubette,
inredning till ett kafé i Strasbourg 1926
Sonia Delaunay: Kvinnogrupp 1921