Yngwie Malmsteen Helena af Sandeberg Noam ... - Nya Upplagan

Biljetter www.dramaten.se Tel 08-667 06 80
Nya Upplagan Maj 2011 Ledare
3
056
Ett virrvarr…
Chefredaktör, ansvarig utgivare:
Lars Yngve
lars@nyaupplagan.se
Mobil: 0733-86 76 66
Ekonomichef:
Maria Yngve – lagledare
maria@nyaupplagan.se
Creative director:
Marcus Gärde
marcus@nyaupplagan.se
Redaktion:
Eric Ericson
H.C. Ericson
Thomas Millroth
thomas@nyaupplagan.se
Tord Johnsson
tord@nyaupplagan.se
Illustration:
Eric Ericson
Henrik Franklin
Olle Ljungström
Robin Olsson
robin@fraktion.com
Patrik Evereus
Lisa Ewald
Markus Backlund
Johan Wanloo
Nils Lind
För annonsering, ring: 0733-86 76 66
Lars Yngve
Nya Upplagan
Prenumerera på Nya Upplagan och få tidningen hemskickad
varje månad för endast 400 kr.
Har legat nerbäddad i feber och mina
tankebanor har haft mer gemensamt
med Sigvard Bernadottes välkända
laminatmönster än med mina normala
tankebanor – ja, hur normala de nu
kan anses vara! Jag har haft halsfluss
Dolby 5.1 surround i strupröret. Jag
har naturligtvis varit näst intill dödssjuk
och okontaktbar, med undantag
för den natten som jag vaknade med
en vansinnig kramp i benet och saxade
över sänggaveln i panik och vrålade
satan, satan i helvetets jävlar, så högt
att lamporna i grannarnas hus började
lysa en efter en.
Trots att det är skönt att svepa in sig
i sitt varma täcke och ligga och sussa
som Sir Väs, så dröjer det inte många
dagar innan jag tröttnar på såväl sängkvalster
som pip-nyheterna på min
klockradio. Mestadels av min sjukdomstid
har jag alltså legat på rygg
och då och då sneglat på ett ondskefullt
stirrande glas vatten som jag blötlagt
munnen med då jag slumrat till och
tungan fastnat i gommen.
Under denna period har jag roat mig
med att ta tempen på samhället och
lösa konflikter, som en slug kusin till
Stora stygga vargens mormors systers
son. Jag har gjort roande analyser
av en del riktigt allvarliga problem som
uppstått i samhället, ibland skrattat
högt på grund av febern eller humorn
i Rondellhunden, eller Träskallarnas
sammansvärjning! Hur denna lådbilskonstruerade
sågbock har kunnat orsaka
så mycket rabalder att det till och
med genererade krissamtal i regeringen
är som hämtat ur Monty Pythons
Life of Brian. Jag tänker på scenen
med mannen som ska stenas eftersom
han sagt ”Jehova”, och då denne
blir uppmanad till att inte säga Jehova
fler gånger eftersom detta bara gör
saken ännu värre. ”Värre! Hur skulle
det kunna bli värre?” undrar mannen,
och upprepar ordet ett flertal gånger.
Precis som i fallet med rondellhunden
kan det bli värre. Mycket värre. Oer-
hört mycket värre till och med! Därför
är mitt sjukdomsförslag att vi förbjuder
allt vad rondeller heter och återgår till
de gamla hederliga vägkorsningarna –
då syftar jag naturligtvis inte på livliga
träjyckar med galopperande underliv
som sniffas i skrevet så att man får spågor
på svåråtkomliga ställen. Jag har
helt enkelt tröttnat på alla sorters hundar,
med undantag för bob hund. Så
schas bort!
Och jag vill samtidigt passa på att
förklara följande: trots att det finns en
del människor som uppskattar att pussa
och gosa med en fuktig nos som
nyss varit i röven på en annan hund eller
gjort avtryck i en hundskit, så hör
och häpna, gör inte alla detta! Nej, det
är faktiskt sant. Till alla dessa som tror
sig tala med hundar vill jag ge följande
tips: kan ni inte förklara för hundarna
att skit luktart illa?
Ja i detta töcken tycks allt bara bli
värre och värre, och jag låter min glansartade
blick svepa över min skivsamling
och tycker mig se Pink Floyds The
Piper At The Gates Of Dawn. Den
gruppen har sannerligen aldrig gjort
mig glad och det var dessutom deras
fel att jag började röka, så här gick
det till: Som ett litet oskyldigt gossebarn
stod jag och tjuvlyssnade på de
riktigt stora och tuffa pojkarna som
körde moped och luktade Brut 33,
kopplingsvajer, fimp och fuktig labrador,
när de stod och snackade om en
skiva där någon sprang omkring och
jagade en fluga och var rörande överens
om att det var ett mästerverk och
lät storartat sensationellt i stereo om
man hade rökt. Efter att ha blivit invigd
i denna hemlighet kastade jag mig upp
på min låghjuling, trampade hem och
tömde spargrisen på 12, 25 och begav
mig iväg till närmsta skivbutik som
var Hasses Radio & TV i Simrishamn
och rotade i skivbacken (singularis,
alltså) och köpte The Wall, trots att det
var den jag inte skulle ha. Hasse blev
som alltid när han gjorde affärer, svet-
Maria Yngve
tig, och övertygade mig därefter om
att skivan jag skulle ha var Ummagumma
och att denna skulle komma nästa
vecka. Så sa han nämligen alltid om
skivorna som han inte hade hemma,
att de skulle komma nästa vecka. De
kom aldrig nästa vecka. De kom aldrig
någon vecka någonsin. Med dubbeln
under armen cyklade jag ner till hamnkiosken
och sneglade på tidningen
Piff i fickformat, köpte en paket Blend
Menthol och satte mig med dunkande
hjärta ner bakom hamnkiosken. Jag
tog upp en cigarett, drog in och väntade
på att någonting skulle hända –
vad som helst. Men det dök aldrig upp
några flygande grisar eller någonting
ditåt. Däremot flög dörren till herrtoaletten
upp och ut kom en gubbe med
röd näsa och containerlook som noterade
mig och satte kurs mot mig,
Bornholm, Polen eller framtiden? och
kom fram och lade armen om mina axlar
och frågade: ”Öörrgghh, va e de du
rögar?”. Det är menthol, sade jag lite
tufft. Han skrattade högt som Scooby-
Doo och sa att om jag försökte bli hög
så kunde jag lukta på hans fisar istället!
Men han visste vad han snackade om,
för jag var precis lika lång som innan
jag börjat blossa, så jag sprang i gång
min låghjuling med färgglada borstar
runt navet och styrde hemåt. Väl hemma
lade jag på skivan, riktade högtalarna
och satte mig i mitten med benen
i kors och rökte mig rävröd i nyllet. Efter
14 cigaretter gick jag rejält illamående
och lade mig. Efter en stund blev det till
att uppsöka läkare, där jag på knackig
engelska uppmanade läkaren till att:
”Take up thy stethoscope and walk”.
Och så gick min tankar runt som en cirkulationsplats,
på avstånd hörde jag
ett dovt hundskall, och så steg kvicksilvret
i temperaturen ytterligare några
grader, eller sjönk, lite beroende på åt
vilket håll jag avläste termometern…
Lars Yngve