Den mänskliga resan

Släktet vandrade ned till Sydafrika
och väster ut mot Centralafrika för mer
än 3 miljoner år sedan.
Australopithecus africanus heter den
sydafrikanska arten, som beskrevs
redan 1924. Andra arter är
Australopithecus bahrelghazali från
Chad och Australopithecus garhi från
Etiopien.
De levde av frukt, blad, nötter och frön.
Kött från as kan ha varit en liten del av
dieten.
Könsskillnader
Eftersom många fynd gjorts av
Australopithecus afarensis vet vi
ganska mycket om arten.
Storleksskillnaden mellan könen var
mycket stor, nästan lika stor som hos
gorillor.
Australopithecus afarensis Foto: Staffan Waerndt
Detta är typiskt för arter där hannarna
konkurrerar om tillgången på honor.
Då kan den största och starkaste
hannen ha många honor, ett så kallat
harem. Detsamma gäller gorillor idag.
Hos afarensis kan hannen ha haft
kanske ett halvt dussin honor.
7
Miljöskillnader
Till skillnad från de allra äldsta
människoförfäderna, som bara levde i
skogsmiljö, kunde afarensis leva i olika
miljöer.
Miljön kring Hadar för 3,2 miljoner år
sedan var skogsbeklädd med en större
flod. Djuren som levde där var
anpassade till en tät vegetation.
I Laetoli var landskapet mycket mer
öppet och det fanns inget större
vattendrag.
Djuren där var mer olika i sina
anpassningar. En del var skogsdjur,
andra levde i mer öppen terräng. Men
afarensis levde i båda miljöerna.
Fotspåren i Laetoli
Ett av de mest berömda fossilfynden
är de 3,7 miljoner år gamla fotspåren
från Laetoli (Tanzania). De har
bevarats i stelnad vulkanisk aska.
Bland de många spåren efter djur finns
också fotspår av en upprättgående
varelse med fötter som liknar våra.
Eftersom afarensis hittats i Laetoli kan
det vara denna art som gjorde spåren.
En spårserie visar tre individer: två
vuxna (varav en gått i den
framförvarandes spår ungefär som när
man pulsar i snö) och en ung individ
med mindre fötter.
Artrikare fauna
När Lucy levde hade bara ett fåtal av
dagens arter av däggdjur utvecklats.
Men faunan liknade ändå dagens.