Den mänskliga resan

12. DNA från förr
Med hjälp av modern molekylärbiologi
kan DNA utvinnas ur fossil som är
yngre än omkring 100 000 år. Då kan
vi få fram DNA ur utdöda arter. Några
sådana arter är mammut, sabelkatt
och neandertalare.
Hittills har bara korta DNA-sekvenser
från neandertalare jämförts med nutida
människa. De tyder på att vi inte har
något genetiskt material från
neandertalare i vår arvsmassa.
Vid institutet för evolutionär
antropologi i Leipzig pågår ett projekt
för att återskapa neandertalarnas hela
arvsmassa. När detta är genomfört
kommer kunskapen om vår arts
utveckling att ta ett jättelikt språng
framåt.
13. Den mänskliga resan -
film
Filmen visar när olika människoarter
uppkommit, var de funnits och hur de
spridit sig över jorden.
14. Hjärnan – en
invecklad
skvallerhistoria
Bild 1
Fram till för 2,5 miljoner år sedan
levde arter av Australopithecus i små
grupper i Afrikas skogsmarker. De åt
23
mest blad och frukter och undkom
rovdjur genom att klättra upp i träden.
Bild 2
För ca 2,5 miljoner år sedan
förändrades klimatet och miljön.
Landskapet blev öppnare, savannen
bredde ut sig. En ny livsmiljö trädde
fram. I den fanns en lättillgänglig
födokälla: kött. Homo utvecklades.
Hon tillverkade redskap och var bättre
anpassad till denna nya miljö.
Bild 3
Men savannen var en farlig plats. Det
fanns få träd att klättra upp i och de
små grupperna av tidiga Homo var
mycket sårbara för rovdjur när de
försökte ta för sig av kött från
rovdjurens byten.
Bild 4
Större grupper var ett sätt att försvara
sig mot rovdjur. Men större grupper
kräver större hjärna för att hantera de
sociala relationerna. Därför ledde detta
till att hjärnan ökade i storlek. Då
kunde människorna jaga bort
rovdjuren och så småningom ta
herraväldet över savannen.
Bild 5
Sociala relationer är viktiga. Hos apor
och människoapor sköts de genom att
man putsar varandra. I större grupper
är detta inte möjligt. Då har språket en
viktig roll. Fikarasten har en central roll
i den mänskliga vardagen!