VÄGG 1:1 = 1 - Naturhistoriska riksmuseet
VÄGG 1:1 = 1 - Naturhistoriska riksmuseet
VÄGG 1:1 = 1 - Naturhistoriska riksmuseet
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Bläckfiskar med skal<br />
är vanliga som fossil i kalksten från Öland och<br />
Västergötland, så kallad ortoceratitkalksten. Den är<br />
ett vanligt byggnadsmaterial.<br />
Stora utdöenden<br />
i slutet av ordovicium drabbade tagghudingar,<br />
mossdjur och armfotingar. En tänkbar orsak var<br />
nedisningar och en sänkning av havsytans nivå.<br />
Silur:<br />
mångfald i rev<br />
Havsbotten vidgas<br />
i de varma och grunda haven. Koralldjur och<br />
stromatoporoider bildade hårda kalkpartier, som var<br />
stommen och stadgan i reven.<br />
En mångfald djur<br />
utvecklades i denna miljö: armfotingar, svampdjur<br />
och koraller, trilobiter, sjöliljor och bläckfiskar.<br />
Reven låg löst<br />
på bottnen; moderna korallrev sitter fast på hård<br />
botten. De kunde bli stora, tio meter höga och en<br />
kilometer långa. Gotland består till stor del av<br />
förstenade rev från silur.<br />
Fiskar med käkar<br />
uppträdde för första gången i haven tillsammans med<br />
talrika käklösa typer.<br />
Svampar och växter<br />
utvecklade arter som levde på land. Här fanns också<br />
krypspår av de första djuren på land, troligen<br />
leddjur.<br />
Sverige<br />
under kambrium-silur<br />
I undre kambrium<br />
är sandstenar vanligast med fossil av armfotingar och<br />
leddjur. Grävspår och krypspår finns bevarade.<br />
I mellersta och övre kambrium<br />
finner vi alunskiffrar och i dessa trilobiter och<br />
graptoliter (avlägsna släktingar till ryggradsdjur).<br />
Från ordovicium<br />
är bergarterna kalksten, utom Skåne som har skiffrar.<br />
I kalkstenen är bläckfiskar, tagghudingar, trilobiter<br />
och graptoliter vanliga.<br />
9<br />
Kalksten från Öland, ortoceratitkalksten, är ett<br />
välkänt byggmaterial.<br />
Silur<br />
domineras av skiffrar utom på Gotland, där vi finner<br />
kalksten. I stora rev fanns en rik djurvärld: trilobiter,<br />
tagghudingar, blötdjur och enstaka fiskar.<br />
Devon, karbon, perm<br />
Bergarter med fossil saknas i Sverige. Vulkaniska<br />
bergarter från perm ligger över västgötabergens<br />
toppar.<br />
Devon:<br />
fiskarnas tidsålder<br />
Pansarhajar<br />
var vanliga och artrika i haven. De var slamätare<br />
eller rovdjur och hade benpansar som skydd. Andra<br />
artrika grupper var strålfensfiskar, tofsstjärtfiskar,<br />
hajar och lungfiskar. Bland dessa grupper fanns<br />
förfäder till nutida fiskar.<br />
Kvastfeniga fiskar<br />
är en särskilt intressant grupp: ur denna utvecklades<br />
senare de första fyrfota landdjuren.<br />
Ammoniter,<br />
bläckfiskar med hoprullat skal, var en ny grupp<br />
bland blötdjuren. De levde i reven i varma grundhav,<br />
tillsammans med koraller, armfotingar och sjöliljor.<br />
Ammoniterna blev senare en mycket vanlig och<br />
artrik grupp.<br />
Devon:<br />
förändringar på land<br />
Landlevande djur<br />
uppkom för första gången. Ur grodfiskar utvecklades<br />
landlevande ryggradsdjur. Spindeldjur och insekter<br />
är också kända från landmiljöer. Växterna<br />
utvecklades också snabbt. Psilofyter var tidiga och<br />
följdes av ännu kvarlevande grupper: lummer, fräken<br />
och ormbunkar.<br />
Hur uppkom fyrfota djur?<br />
Klimatet blev torrare. Vattnen på land var ibland<br />
uttorkade. För grodfiskarna blev det viktigt, att<br />
kunna kräla över torra land för att hitta nytt vatten<br />
och därmed undvika uttorkning.<br />
Den med de bästa "benen" var snabbast och hade<br />
störst möjlighet att överleva. Bra ben gick i arv till<br />
nästa generation, som därför kunde krypa ännu<br />
bättre.
Change language