VÄGG 1:1 = 1 - Naturhistoriska riksmuseet

Ormbunkar, fräken och lummer
var vanliga under karbontiden. Många arter var
trädlika och bildade täta skogar. Dessa grupper lever
kvar idag, men är oftast små och dominerar inte
floran.
Andra tidiga växter,
till exempel fröormbunkarna, var först mycket
vanliga, men är idag utdöda.
Blomväxterna
är idag den största växtgruppen trots att de
utvecklades sent, först under början av krita.
Gröna växter
täcker nu större delen av jorden. De påverkar mark
och luft och är därför viktiga i naturen: avger syre
och tar upp koldioxid, näringsämnen och vatten.
Vegetationen hindrar erosion och ger mat och skydd
åt djur.
Tandfåglar
Tre fåglar med tänder är kända: urfågeln från jura,
Archaeopteryx, och två fåglar från slutet av krita.
Ichthyornis
levde nära kusterna och livnärde sig på fisk. Den är
känd från Nordamerika.
Hesperornis
hade god simförmåga och kunde också dyka. Mycket
små vingar gjorde, att den inte kunde flyga. Den är
känd från Nordamerika och Europa, däribland
Sverige.
LIVETS MÅNGFALD I HAVET
Livet i havet:
tre faunor, tre utvecklingsvågor
Tre faunor avlöser varandra under livets utveckling
i havet:
Den kambriska faunan
var viktig under kambrium. Den utgjordes av
trilobiter, armfotingar utan gångjärn och tidiga
blötdjur. Djuren var växtätare, men levde också av
bottenslam.
Den paleozoiska faunan
dominerade djurvärlden mellan ordovocium och
perm. Typiska är skalbärande bläckfiskar,
14
armfotingar med gångjärn och sjöliljor. Djuren levde
på bottnens yta och åt mest svävade partiklar.
Den moderna faunan
var viktigast från trias till nutid. Snäckor, kräftdjur,
sjöborrar och ryggradsdjur är typiska inslag. Vissa
lever djupt ned i bottnen, andra är rovdjur, som kan
öppna hårda skal.
Svanödlor
Ett havslevande kräldjur
Bland arter med skiftande halslängd var de
långhalsade vanligast: här Thalassomedon från
Nordamerika. Svanödlorna blev från ett par meter
upp till 15 meter långa.
Näsborrar uppe på huvudet
hade denna svanödla, likt många luftandande djur i
havet. Fisk var den viktigaste födan, som fångades
med spetsiga tänder.
Svanödlor i Skåne
har främst hittats kring Ivösjön. De är från slutet av
krita.
Det var en gång en fisködla
180 miljoner år tillbaka
var detta fossil en levande fisködla. Hur blev den till
ett fossil?
När fisködlan dött,
sjönk den till havets botten. Bakterier löste upp
mjuka delar och asätare åt av den, men skelettet var
starkt och hårt och blev liggande på bottnen.
Bottnen växte uppåt
när små partiklar i vattnet sjönk och ansamlades på
bottnen. Skelettet blev inbäddat i ett tjockt lager
bottenslam.
Ett högt tryck
från bottnen ovanför skelettet pressade ihop det.
Efter lång tid, förstenades skelettet och bottnen
genom det höga trycket, men också genom kemisk
inverkan. Fisködlan blev ett fossil.
Långt senare
fördes lagren upp till markytan genom geologiska
händelser. Då kunde paleontologer (forskare som
studerar fossil) knacka fram fossilet, analysera det