Lärarhandledning Från Pluto till Merkurius

Lärarhandledning
1
Häng med ut i universum!
en resa i solsystemet

2
Lärarhandledning till filmen
Från Pluto till Merkurius: en resa i solsystemet
Universum består av några hundra miljarder galaxer, och en av dem är ”vår” galax. Vi kallar den Vintergatan,
och den består av cirka 200 miljarder stjärnor. I en av Vintergatans spiralarmar finns en mycket
speciell stjärna. Eller mer korrekt, det är en alldeles vanlig stjärna, men den är ändå speciell - för oss.
Det är en gul, medelstor, medelvarm och medelålders stjärna. Den här medelmåttiga stjärnan är solen, den
stjärna som både värmer oss och ger oss det ljus vi behöver.
Från Pluto till Merkurius: en resa i solsystemet är en film för lågstadiet, årskurs 2-3. I filmen får klassen
följa med ut i universum till de fascinerande världar som kretsar runt vår sol. Resan går till våra grannplaneter
och här får eleverna bland annat uppleva världar med temperaturer ner mot minus 200 grader
Celsius, eller med enorma orkaner som rasat i mer än 300 år.
Välkommen till ett äventyr ut i vårt solsystem och upplev planeterna på riktigt nära håll!
Cosmonova
På Cosmonovas enorma kupolformade duk tas du bland annat med till fascinerande platser ute i vårt
oändliga universum; från närbelägna planeter i vårt solsystem, till stjärnor eller andra mer extremt
avlägsna himlakroppar.
Innehållsförteckning
Solsystemet................................................................................. 3
Jordliknande planeter................................................................. 3
Gasplaneter................................................................................. 3
Asteroider, asteroidbältet........................................................... 3
Kuiperbältet och Oorts moln..................................................... 4
Hur många planeter finns det i solsystemet?........................... 4
Jorden, livets planet.................................................................... 5
Finns det platser som skulle kunna hysa liv?........................... 5
Vad är en måne?......................................................................... 5
Hur bildades solsystemet? Finns det andra liknande system? 6
Framtiden för vårt solsystem?................................................... 6
Aktiviteter................................................................................... 7
Ett urval astronomiböcker......................................................... 7
Ordlista...................................................................................... 8
Svensk lärarhandledning av MARIE RÅDBO för COSMONOVA. Originalversion från DENVER MU-
SEUM OF NATURE & SCIENCE.
Filmen Från Pluto till Merkurius: en resa i solsystemet (Cosmic Journey: A Solar System Adventure) är
producerad av DENVER MUSEUM OF NATURE & SCIENCE, med bidrag från RATHEON COMPANY
och THE SCIENTIFIC AND CULTURAL FACILITIES DISTRICT (SCFD). Distributör DENVER MUSE-
UM OF NATURE & SCIENCE. Svensk bearbetning av MARIE RÅDBO
Foto: NASA
Illustration: Annica Roos

3
Solsystemet
Solen är vår närmaste stjärna, och den enda stjärnan som befinner sig i solsystemet.
Alla stjärnor vi ser på kvällarna befinner sig betydligt längre bort,
och ser därför mindre ut än solen. Om vi kunde resa långt bort i rymden
skulle solen se ut som vilken stjärna som helst. Runt solen reser
många himlakroppar, bland annat planeter, dvärgplaneter, asteroider
samt kometer, och alla hålls de kvar i sina banor av solens gravitation.
Solen, precis som alla stjärnor, är ett gigantiskt gasklot som hålls samman av
sin egen gravitation. I centrum är det så hett och så stort tryck att kärnfusioner kontinuerligt äger rum,
vilket innebär att det blir ännu hetare. Dessa kärnfusioner består framför allt av vätekärnor som kolliderar
och smälter samman. Resultatet blir att en liten del av massan hos vätekärnorna omvandlas till
energi, den energi som är nödvändig för livet på jorden. Fem miljoner ton av solens massa omvandlas
till energi – varje sekund! Det märkliga är att det tar flera miljoner år för energin att vandra från solens
centrum upp till ytan, men därefter tar det bara åtta minuter för ljuset att resa från solens yta till jorden.
Det är med andra ord flera miljoner år gammal solenergi, värme och ljus som når jorden i dag.
I solsystemet finna många olika objekt. Ett sätt att dela in dem i olika kategorier är följande.
Jordliknande Asteroidbältet Gasplaneter Kuiperbältet Oorts
moln
Objekt Merkurius, Venus,
jorden, Mars
Karaktäristik Små, steniga, få
eller inga månar,
inga ringar
Asteroider Jupiter, Saturnus,
Uranus, Neptunus
Steniga Stora, gasiga,
många månar,
ringar
Pluto och kometer Kometer
Is och sten Is och sten
Jordliknande planeter
De jordliknande planeterna - Merkurius, Venus, jorden och Mars - hittar vi i de inre delarna av solsystemet.
De är jämförelsevis små, består av sten och järn, har en hård yta, har få eller inga månar
samt saknar ringar. Jämfört med gasplaneterna roterar de mycket långsamt runt sin axel vilket ger
längre dygn än på gasplaneterna. Däremot har de högre hastighet i sin bana runt solen, vilket beror på
att det är solens gravitation som avgör hastigheten för planeterna. Ju större gravitationen är, desto större
planethastighet krävs för att inte solen ska dra till sig planeten. Eftersom gravitationen är större ju närmare
solen man befinner sig, är det således Merkurius som har den högsta hastigheten.
Gasplaneter
Gasplaneterna – Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus – består framför allt av gaserna väte och
helium, de två lättaste ämnen som existerar. Det är stor turbulens i gasen med extremt kraftiga stormar
som följd. I Jupiters gas finns t ex en storm som har pågått i minst 300 år, den Stora röda fläcken. Alla
gasplaneter saknar fast yta och befinner sig längre bort från solen än de jordliknande planeterna. Alla
har de ringar som består av sten och is, även om vi vanligen kallar Saturnus för planeten med ringar.
Det är helt enkelt av historiska skäl, eftersom Saturnus ringar har varit kända ända sedan 1600-talet, då
de syns tydligt i teleskop från jorden. Övriga ringar har upptäckts under andra hälften av 1900-talet.
Alla gasplaneter är omgivna av många månar.
Asteroider, asteroidbältet
Asteroidbältet är ett område med större och mindre stenblock, vilka reser runt solen i området mellan
Mars och Jupiter. Den första asteroiden upptäcktes 1801 och sedan dess har vi upptäckt tusentals, men
det är mycket som talar för att det finns miljoner asteroider. Asteroiderna är byggstenar som blev över

4
när planeterna bildades, vilka aldrig lyckades slå sig samman till en enda planet. Den största kända
asteroiden är inte helt förvånande den som först upptäcktes, Ceres, och den är 950 kilometer i diameter.
I samband med att Pluto blev en dvärgplanet utnämndes även Ceres till dvärgplanet, se nedan. De flesta
asteroider är mindre än Ceres och en del är små som gruskorn. Asteroiderna, med undantag av Ceres,
är kantiga och ser ungefär ut som knöliga potatisar.
Kuiperbältet och Oorts moln
I slutet på 1900-talet upptäckte astronomerna, i samma område som Pluto, några objekt som liknade
Pluto. Hela området kom att kallas Kuiperbältet, efter den astronom, Gerhard Kuiper, som redan i mitten
på 1900-talet hade misstänkt detta. Objekten i Kuiperbältet består av sten och is, inklusive dvärgplaneten
Pluto med sina tre månar. Plutos största måne Charon nämns i föreställningen. Dessutom hittar
vi kometer i Kuiperbältet.
Även Oorts moln består av kometer. Skillnaden är att Oorts moln befinner sig längre bort från solen än
Kuiperbältet och utgör därmed solsystemets yttre gräns. Båda dessa områden, Kuiperbältet och Oorts
moln, fungerar med andra ord som kometförråd. Här ute, i kylan långt bort från solens värme, är kometerna
bara som isklumpar. Först när en sådan isklump kastas in mot solens hetta och börjar smälta,
kan den bilda den karaktäristiska kometsvansen.
Hur många planeter finns det i solsystemet?
Människor har alltid sett fem planeter på himlen med blotta ögat – Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och
Saturnus. Uranus upptäcktes med teleskop 1781, Neptunus 1846 och Pluto 1930. Med andra ord, sedan
1930 har vi haft nio planeter runt solen, inklusive jorden, samtidigt som det under flera decennier har
funnits en viss tveksamhet till Pluto som planet. Det har nämligen visat sig att Pluto i flera avseenden
är annorlunda än övriga planeter, både i sammansättning och i sin resa runt solen. När astronomerna
i slutet på 1900-talet upptäckte de första medlemmarna i Kuiperbältet började de även misstänka att
det kunde finnas många oupptäckta objekt där ute i mörkret. Något måste göras. För vad skulle man
kalla objekten i Kuiperbältet? Planeter, precis som Pluto? Eller något annat? Under flera år i början på
2000-talet diskuterades frågan livligt. 2006 resulterade det i en entydig definition på begreppet planet.
En planet ska
• resa runt en stjärna.
• vara klotformad.
• vara ensam i sitt slag.
Det andra villkoret säkerställer att objekten inte är för litet. Det tredje
villkoret innebär att en planet ska resa i ensamt majestät i sin
bana. Det finns till exempel inte mer än ett jordklot på
samma avstånd från solen som jorden, inte heller finns
det mer än en Jupiter på samma avstånd som Jupiter
osv. Däremot vimlar det av Plutoliknande objekt i det
område vi nu kallar Kuiperbältet. Det är alltså det
tredje villkoret som leder till att Pluto förlorar sin
planetstatus, samtidigt som inte heller något annat
objekt i Kuiperbältet nu kan definieras som
planet. Pluto klassas numera som dvärgplanet
– utan att det finns någon egentlig definition
på ett sådant objekt. Även Ceres i asteroidbältet
blev klassad som en dvärgplanet.

5
Jorden, livets planet.
Solen är än så länge den enda stjärna vi känner till som är omgiven av en planet med liv. Liv som vi
känner det behöver vissa byggstenar och en lämplig miljö. Dessutom en energikälla, och i vårt fall är det
solen som direkt eller indirekt ger oss all den energi livet behöver. Byggstenarna för livet på jorden är
kol och vatten, och vattnet måste dessutom vara i flytande form. Miljön måste således ge förutsättningar
för en temperatur mellan 0 och 100 grader Celsius. Dessutom måste det finnas en atmosfär med syre
som vi kan andas. Atmosfären skyddar oss dessutom mot både rymdens kyla och livsfientlig strålning.
Jorden uppfyller dessa krav. Kol finns det gott om och jordens avstånd till solen ger oss lagom mycket
värme för att vattnet varken ska ånga bort eller ständigt ska vara fruset. Vi säger att jorden befinner sig i
solens livszon. Och vi har den ”rätta” atmosfären.
Finns det andra platser som skulle kunna hysa liv?
Låt oss börja med att undersöka planeterna runt solen för att se om de uppfyller de krav vi ställer på livet
på jorden.
Jordliknande planeter: Merkurius saknar atmosfär, Venus är för het, 490 grader Celsius. Mars är i kalllaste
laget och har en alltför tunn atmosfär, men Mars är ändå högst intressant att utforska. Det finns
mycket som talar för att Mars för länge, länge sedan har varit både varmare och våtare samt har haft en
atmosfär som kan ha varit lämpad för liv.
Gasplaneterna: För flera år sedan spekulerade några forskare över möjligheten till liv i gasen, men med
mer kunskap om de instabila förhållandena i gasen, med bland annat kraftiga orkaner, är det alltmer
tveksamt.
Däremot finns ett antal månar som kan vara intressanta att studera ytterligare. Månen Triton runt
Neptunus har de rätta byggstenarna men vattnet är fruset. Det mest överraskande med Triton är mörka
fläckar som antas ha bildats genom isvulkaner som sprutar plymer från månens inre flera kilometer
över ytan. Titan, den största månen runt Saturnus, är omgiven av en tjock orangefärgad atmosfär och
astronomerna spekulerar i om Titan skulle kunna likna en ”tidig djupfryst jord” Enceladus, ytterligare
en måne runt Saturnus, sprutar ut vatten från sitt inre, ungefär som isländska gejsrar. Kanske kan det
finnas flytande vatten bara några tiotal meter under ytan. Vem vet om där finns möjlighet till enkelt liv.
Månen Europa runt Jupiter är täckt av is, och under detta istäcke misstänker astronomerna att det kan
finnas flytande vatten. Det är visserligen extremt kallt i dessa regioner, men tidvattenkrafter från Jupiters
gravitation – Jupiter har störst gravitation av planeterna runt solen - skulle kunna ge värme. På så sätt
får Europa den energi som kan tänkas skapa värme och förutsättningar för liv. Vissa spekulerar därför i
om det finns förutsättningar för primitivt liv på Europa.
Vad är en måne?
En måne är en himlakropp som reser runt en himlakropp som är större än den själv.
När detta skrivs, mars 2011, känner vi till 171 månar runt planeterna i vårt solsystem.
1610 upptäckte Galileo Galilei i sitt teleskop de första månarna runt en annan
planet än jorden. Det var de fyra största månarna runt Jupiter, vilka än i dag
kallas de galileiska månarna. De fick namnen, Io, Europa, Ganymedes
och Callisto och alla nämns i föreställningen. Månarna i solsystemet
är mycket olika varandra. Några har aktiva vulkaner, en del är varma
medan andra är kalla, och somliga är geologiskt döda med ytor fulla
av kratrar – t ex jordens måne. De två största månarna i solsystemet
är Ganymedes runt Jupiter och Titan runt Saturnus. De är t o m
större än planeten Merkurius.

6
Hur bildades solsystemet? Finns det andra liknande system?
För fem miljarder år sedan föddes solen och alla himlakroppar runt solen, bland annat jorden, i ett stort
roterande gasmoln, en så kallad nebulosa. Att det bildas planeter samtidigt med stjärnor borde enligt
astronomerna vara en naturlig fysikalisk process, således inget som skulle vara unikt för födelsen av vår
sol och vårt solsystem. Därför har astronomer länge misstänkt att det finns planeter runt andra stjärnor
än solen. Ändå dröjde det till slutet på 1900-talet innan de upptäckte några. Skälet är enkelt. Planeter är
alltid små jämfört med stjärnorna varför deras reflekterade ljus ”drunknar” i stjärnljuset. Men till sist,
vintern 1995-96, lyckades man på indirekt väg upptäcka planeter runt andra stjärnor, det vi kallar exoplaneter.
När detta skrivs, mars 2011, har vi upptäckt 538 exoplaneter! Än så länge är de flesta större än
jorden och allt talar för att de är gasplaneter, varför de inte borde vara så intressanta när det gäller frågan
om liv. Men det borde bara vara en tidsfråga innan vi upptäcker en planet som jorden.
I sökandet efter exoplaneter koncentrerar sig astronomerna på stjärnor som liknar solen, eftersom vi
vet att det är en utmärkt kombination med en planet som jorden och medelmåtta till stjärna som solen.
Och när vi väl har funnit ett sådant par, med en planet på rätt avstånd från sin moderstjärna, då kan
utforskningen gå vidare med att söka efter liv.
Framtiden för vårt solsystem?
Astronomerna har beräknat att solen har levt ungefär halva sitt liv, fem miljarder år, den är som sagt en
medelålders stjärna. Om ytterligare fem miljarder år, då solen inte längre kan omvandla energi genom
kärnfusioner i centrum, börjar dess ”dödsryckningar”. Solen blir då instabil och sväller upp till en så
kallad röd jättestjärna. Det innebär att jorden inte får samma egenskaper som nu. Först ångar vattnet
bort, och därefter kommer jorden att slukas av solens gas.
Men det är inte enbart jorden som slukas utan det gäller alla de inre jordliknande planeterna, samtidigt
som det blir varmare på gasplaneterna. Vem vet, i en avlägsen framtid kanske någon av dagens ismånar
runt gasplaneterna blir lagom varm för livet att trivas?
OBS! Temat bör behandlas varsamt tillsammans med barnen. Detta scenario inträffar först om cirka
fem miljarder år, det samma som fem tusen miljoner år. Men skillnaden mellan 50 år och fem miljarder
år är inte alltid så enkel att greppa i den här åldern. Fem miljarder måste jämföras med den ”korta” tid
det har funnits människor på jorden, några miljoner år.

7
Aktiviteter
Bakgrund: Livets utveckling på jorden har anpassat sig till de förhållanden som råder här. På en mindre
planet med mindre gravitation skulle växter och djur kunna växa sig mycket längre och bli smalare. Det
skulle också kännas lättare att röra sig. På en större planet med större gravitation skulle det bli tvärtom
med tunga och klumpiga djur. Varelser på en större planet behöver även ha ett kraftigare hjärta för att
orka röra sig.
1 Uppgift: Fantisera om utseendet på levande varelser som bor på en mindre/större planet. Glöm inte
att de måste kunna förflytta sig.
Bakgrund: Vi människor har inte rest längre än till månen. Avståndet är ”bara” en ljussekund, vilket
betyder att det tar en sekund för ljuset att resa från månen till jorden. För astronauterna tog det nästan
fyra dygn att resa den sträckan. Om vi människor i framtiden skulle kunna resa till någon annan plats
än månen är Mars nästa tänkbara resmål. Men till Mars är det ungefär 200 gånger så långt och det
skulle ta mer än ett halvt år att resa dit. Enkel väg!
2 Uppgift: Diskutera en framtida Marsresa, och reflektera över de vardagliga sysslorna och vilka
problem som kan tänkas uppstå. Man utgår i dag från att det ska vara sju astronauter ombord på en
framtida resa till Mars. Vilka medpassagerare skulle du välja? Och vad vill du ta med dig för bagage i
rymdfarkostens begränsade utrymme? Hur tror det är att leva i en trång farkost i nästan ett år på resan
till Mars? Vad skulle du göra hela tiden, långt hemifrån, med bara mörker utanför fönstret?
Bok- och länktips
Ett urval astronomiböcker, relaterade till solsystemet och liv i universum.
Ahlbom, Jens & Johansson, George: Ut i Rymden med Mulle Meck, Natur & Kultur 2008
Couper & Henbest: Finns det någon därute? Bonnier Carlsen 1999
Lindström, Jonathan: Allt om universum, Bonnier Carlsen 2009
Lindström, Jonathan: Till Månen, Bonnier Carlsen 2009
Mellgren, Erik: Månljuset, Natur och Kultur 1995
Mellgren, Erik: Solsystemet, Natur och Kultur 1997
Mellgren, Erik: Mars – din guide till den röda planeten, Natur & Kultur 2005
Newth, Eirik: Planeterna, Alfabeta 2002
Newth, Eirik: Solen, Alfabeta 2003
Newth, Eirik: Månen, Alfabeta 2004
Newth, Eirik: Liv i universum, Alfabeta 2005
Rådbo, Marie: Universumboken, Almqvist & Wiksell 1993
Rådbo, Marie (medförfattare): Lärarboken Almqvist & Wiksell 1994
Rådbo, Marie: Rymdens gåtor, Opal 1996
Rådbo, Marie: Runt i rymden - till alla frågvisa, Opal 1998
Rådbo, Marie: Fakta om solsystemet, Almqvist & Wiksell 2001
Rådbo, Marie: Ut i rymden - bland kometer, stjärnor och planeter, LL-förlaget 2003
Länkar:
Liv i rymden http://www.rymdforum.nu/?id=739
Bemannade rymdfärder http://www.rymdforum.nu/?id=620
Rymdforskning http://www.rymdforum.nu/?id=588
Solsystemet http://www.rymdportalen.com/?page=astronomi
Blandat innehåll http://www.ungafakta.se/stjarnorplaneter/
Tidningen Populär astronomi http://www.popast.nu/

8
Mer för läraren:
http://marie.radbo.org/lankar/
http://www.nrm.se/sv/meny/besokmuseet/cosmonova/upptackuniversumastronomiochrymden.2275.html
http://starchild.gsfc.nasa.gov/docs/StarChild/StarChild.html (engelska)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Keplerteleskopet
http://www.kepler.arc.nasa.gov/
Ordlista
Asteroid Småplanet av sten och is som reser
runt solen i området mellan Mars och Jupiter.
Asteroidbältet Området mellan Mars och Jupiter
där asteroider reser runt solen.
Astronaut En människa som reser ut i rymden.
En rymdfarare från f d Sovjetunionen kallas kosmonaut,
medan en rymdfarare från Kina kallas
taikonaut.
Astronom En forskare som studerar universum
från jorden, utan att resa ut i rymden.
Atmosfär Skikt av gas runt en planet. Jordens
atmosfär stänger ute rymdens kyla och skyddar
oss från livsfientlig strålning från rymden, bland
annat från solen. Jordens atmosfär innehåller
även syre som levande varelser andas.
Axel En tänkt linje genom en himlakropp – t ex
en stjärna, planet eller måne - kring vilken den
snurrar.
Dvärgplanet Pluto och asteroiden Ceres är än så
länge, mars 2011, utnämnda till dvärgplaneter.
Exoplanet En planet som reser runt en annan
stjärna än solen. När detta skrivs, mars 2011, känner
vi till 538 exoplaneter.
Galax Ett stort område med stjärnor, planeter,
gas och allt annat som finns i universum. Det
mesta talar för att det finns miljarder galaxer i
universum och att varje galax i sin tur består av
miljarder stjärnor.
Galileo Galilei (1564 - 1642) Italiensk vetenskapsman.
Gasplaneter Planeterna utanför asteroidbältet; Jupiter,
Saturnus, Uranus och Neptunus. De är större
än de jordliknande planeterna och är omgivna av
ringar och många månar.
Gravitation Det samma som tyngdkraft. Alla föremål
i universum – från den minsta smula till
den största stjärna – har gravitation. Ju större något
är, desto större gravitation har det vanligen.
Därför har solen större gravitation än jorden,
som har större gravitation än månen, som har
större gravitation än en människa.
Jordliknande planeter Planeterna innanför asteroidbältet;
Merkurius, Venus, jorden och Mars.
De har en fast yta och består av sten och järn. De
är mindre än gasplaneterna och har få eller inga
månar.
Komet En himlakropp - vanligen mindre än 10 km
- som är en blandning av is, snö och grus, och som
reser i en avlång bana runt solen. När en komet
kommer nära solen smälter den, och det är detta
smältvatten som bildar kometens långa svans.
Kuiperbältet Det område runt solen där Pluto
befinner sig. Ligger innanför Oorts moln. Kuiperbältet
innehåller himlakroppar som består av
sten och is plus kometer.
Kärnreaktion Det finns två sorters kärnreaktioner,
antingen atomkärnor som klyvs, en fission,
eller atomkärnor som smälter samman, en
fusion. I centrum av stjärnor handlar det alltid
om fusion. Större delen av en stjärnas liv är det
vätekärnor som slår sig samman och bildar energi,
en kärnfusion. Därför lyser stjärnorna.
Ljusår Den sträcka ljuset reser på ett år, ungefär
9 500 000 000 000 kilometer.
Måne En himlakropp som reser runt en annan
himlakropp som är större än den själv, vanligen
en planet. Månen runt jorden har inget eget
namn utan kallas enbart för månen. Andra månar
har däremot fått egna namn. Jordens måne
reser runt jorden på knappt en månad, därav
ordet månad. Jordens måne saknar vatten som
vi söker efter i föreställningen. Trots det finns
områden som kallas för hav, t ex Stillhetens hav.
De namngavs för 400 år sedan, innan vi visste
att månen saknar vatten. I dag vet vi att haven är
lavaslätter.
Nebulosa Ett stort moln av gas och stoft. Många
nebulosor är flera ljusår i diameter. Stjärnor föds
i nebulosor.
Olympus Mons (Berget Olympus) En vulkan
på Mars som är solsystemets högsta berg. Det
sträcker sig 25 km över marken, vilket är ungefär
tre gånger högre än Mount Everest.

9
Oorts moln Det mest avlägsna området i solsystemet.
De flesta kometer kommer med stor
sannolikhet från detta område.
Planet En himlakropp runt en stjärna, som dessutom
är både klotformad och ensam i sitt slag i
den aktuella banan runt solen. Planeter syns på
himlen därför att de reflekterar solens ljus.
Solen Vår närmaste stjärna, som ligger tillräckligt
nära för att värma jorden och ge oss energi.
Samtidigt som solen sänder ut energi i form av
strålning som är livsviktig, sänder den även ut
livsfarlig strålning. Jorden har skydd mot den
sistnämnda strålningen i form av atmosfären.
Solen är mycket större än jorden. Om jorden var
stor som ett pepparkorn, 0,5 cm, skulle solen bli
stor som en badboll, 55 cm, och den badbollen
skulle befinna sig 60 meter från pepparkornet.
Solsystemet Det består av solen, planeter, dvärgplaneter,
månar, asteroider och kometer.
Stjärna Ett stort glödande gasklot. Alla stjärnor
är heta och lyser tack vare kärnreaktioner i
centrum, där vätekärnor slår sig samman i en så
kallad kärnfusion.
Svavel Ett grundämne, som är nödvändigt för
livet och som bland annat bygger upp muskler,
hud, hår och naglar. Svavel används mycket
inom industrin, t ex i papperstillverkning och
ingår även i tändstickor. I föreställningen nämns
svavelvulkaner på månen Io runt Jupiter, i motsats
till vulkaner på jorden som sprutar ut smält
berg, så kallad magma.
Valles Marineris En gigantisk ravin på Mars, för
övrigt solsystemets längsta och djupaste. Den
sträcker sig cirka 4000 km tvärs över planeten,
vilket motsvarar avståndet mellan Stockholm
och Kanarieöarna, och på vissa ställen är den sju
kilometer djup.
Vintergatan Den galax där vi bor. På engelska
heter den Milky Way.
Årstid Variation i temperatur på jorden som
beror på lutningen på jordens axel.